Domstolsväsendet m.m.

Motion 1992/93:Ju417 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

Principiella utgångspunkter

Domstolsväsendet är en av rättssamhällets grundpelare.
Principen om domstolarnas självständighet i dömande och
vid rättstillämpning är så vital för rättssäkerheten att den
grundlagsfästs. Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får
bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller
hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel. Vid varje
domstol måste finnas ordinarie domare, som i grundlagen
är skyddade mot godtyckligt skiljande från tjänsten.

I regeringsformen finns vidare bestämmelser som ger
medborgarna rätt till domstolsprövning i viktiga frågor.
Genom att Sverige anslutit sig till Europakonventionen om
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
har medborgarna ytterligare garantier för rättssäkerheten.

Författningsdomstol

Vi avvisar tankarna på en författningsdomstol. Den kan
få en sådan ställning att den överordnas den lagstiftande
makten. Innebörden kan bli en begränsning av
medborgarnas i val uttryckta vilja i olika politiska frågor.
''All offentlig makt i Sverige utgår från folket'' heter det i
regeringsformens första paragraf. Den faktiska betydelsen
av detta stadgande omöjliggör förekomsten av en
författningsdomstol.

Arbetsläget ansträngt inom domstolsväsendet

Inga nya resurser tillförs domstolsväsendet i årets
budgetproposition. Däremot aviseras ökade kostnader --
22,2 miljoner kronor -- för domstolsöverprövning av
förvaltningsbeslut för två reformer; handikappreformen
och bostadsanpassningsbidrag. Kostnaden kan jämföras
med de 18 miljoner kronor -- cirka 0,8 %
av anslaget -- som tidigare tillfördes domstolarna för
att förbättra det svåra arbetsläget.

Arbetsläget är ansträngt inom domstolsväsendet. Det är
därför angeläget att alla möjligheter till rationalisering och
effektivisering tillvaratas. Som ett medel att åstadkomma
detta skriver nu regeringen att den vill ''begränsa
måltillströmningen till överinstanserna utan att ge avkall på
rättssäkerhetskraven''. På vilket sätt detta skall ske anges
inte. Domstolsutredningens majoritet föreslog metoden
med dispensprövning för vissa mål i ledet tingsrätt och
hovrätt. Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att arbeta
med att minska tillströmningen av mål till hovrätt.

I budgetpropositionen anges vidare att väsentliga delar
av Domstolsutredningens förslag skall genomföras och att
beredningsarbetet pågår. Tyvärr anges ingen tidpunkt för
när förslag kan läggas. Med hänsyn till det pressade
arbetsläget är det angeläget att snabbt genomföra
förbättringarna.

Statsrådet ansluter sig till Domstolsutredningens princip
om att länsrätterna ska vara första instans i förvaltningsmål,
vilket innebär att ett stort antal måltyper flyttas från
kammarrätt till länsrätt. Vidare föreslås att
Försäkringsöverdomstolen ska läggas ned, en konsekvens
av tidigare ändrad instansordning.

Tingsrättsorganisationen

I den promemoria om tingsrätternas framtida
organisation, som Justitiedepartementet upprättade sedan
Domstolsutredningen fråntagits organisationsfrågan,
föreslogs att 24 av Sveriges 97 tingsrätter skulle avvecklas.
Av de alternativ som övervägdes var förslaget att en
fjärdedel av tingsrätterna skulle läggas ned det minst
drastiska. Förslaget, som remissbehandlats tillsammans
med Domstolsutredningens förslag, har skapat mycken oro.
Beklagligtvis valde regeringen att bereda denna viktiga
fråga utan det breda parlamentariska inflytande som borde
vara naturligt i frågor kring rättsväsendet.

I budgetpropositionen berörs inte organisationsfrågan i
sak.

En viktig utgångspunkt i direktiven till
Domstolsutredningen var domstolarnas lokala förankring.
Under det av utredningen påbörjade arbetet med
tingsrätternas organisation utarbetade Statskontoret en
modell för en framtida tingsrättsstruktur. Den innebär att
det skulle vara möjligt att behålla ett stort antal tingsrätters
dömande verksamhet genom att den största tingsrätten i
resp. län åläggs ansvar för bl.a. budget- och personalfrågor.
Detta möjliggör en önskvärd decentralisering av budget-
och personalansvar från Domstolsverket. I det fortsatta
beredningsarbetet bör denna organisationsmodell noga
övervägas, eftersom riksdagen därigenom kan undvika den
massnedläggning av tingsrätter som regeringen förordar i
sin PM.

Ett skäl i departementspromemorian för den stora
nedläggningen av tingsrätter är Sveriges närmande till EG.
Givetvis, frestas vi tillägga. EG-rätt och de rättsregler som
följer av EES-avtalet är nyheter för svenska domstolar.
Men hur mycket påverkas de små tingsrätterna i Sverige?
Brottmål, som är ungefär hälften av den dömande
verksamheten, påverkas inte av EES/EG, eftersom det inte
finns några gemensamma regler. Andra hälften av målen
utgörs av tvistemål, där givetvis också tvister som ska
avgöras med hänsyn till EES/EG-regler kommer att utgöra
en del. Det finns anledning anta att antalet mål inte kommer
att bli särskilt stort.

Enligt vår mening har inte heller EES/EG-argumentet
tillräcklig bärkraft.

Domstolsverket

Inför de stora förändringar som planeras inom
domstolsväsendet är det viktigt att Domstolsverket har den
ställning och de resurser som krävs. Regeringens tidigare
förslag om att lägga ned verket möttes av en närmast totalt
negativ remissopinion. Justitieministern har under hösten
meddelat att verket skall finnas kvar. Hon aviserar
emellertid att verkets karaktär av traditionellt ämbetsverk
kan ändras och organisationen kan krympas.

Med ett bibehållet verk anser vi att tanken på att låta
hovrätter och kammarrätter svara för administrativt stöd till
mindre underrätter har fallit. Huvudsaken med
förändringsarbetet måste nu vara att nå största möjliga
effektivitet och totalt sett bästa resursanvändning. Där
principiella ställningstaganden inte är nödvändiga skall de
heller inte påverka organisationsarbetet.

Sedan arbetet med att genomföra förändringar, bl.a. i
anledning av Domstolsutredningens förslag och efter
decentralisering av vissa administrativa och personella
rutiner, är det naturligt att också överväga verkets
dimensionering och inriktning, så att det effektivt och
kompetent kan svara mot domstolsväsendets behov och så
att största möjliga besparing uppnås.

Specialdomstolar

I den tidigare nämnda departementspromemorian
behandlas också specialdomstolarna. I
budgetpropositionen aviseras en ny promemoria i ämnet.
Inriktningen skall vara att antalet specialdomstolar skall bli
så litet som möjligt.

I den mån som det finns verkliga problem med vissa
specialdomstolar skall de naturligtvis uppmärksammas.
Riksdagen har redan tidigare beslutat att integrera de
särskilda försäkringsdomstolarna med kammarrätterna.

Olika principiella skäl brukar anföras mot
specialdomstolar, särskilt om s.k. intresseledamöter ingår i
deras sammansättning. Europadomstolen har i anslutning
till prövning av det s.k. Langborger-målet uttalat att den
inte hade några principiella invändningar mot denna typ av
domstol; den särskilda erfarenhet som dessa
intresseledamöter besitter är ägnad att förbättra domstolens
avgöranden. Erfarenheterna från exempelvis
arbetsdomstolens och bostadsdomstolens arbete måste
sägas vara klart positiva.

Varje sådan specialdomstol skall övervägas för sig i
förhållande till de uppgifter domstolen har tillagts. Den
fortsatta verksamheten måste bedömas på domstolens egna
meriter, inte bara utifrån en stelbent principiell åsikt.

Jourdomstolar

Förslag om jourdomstolar har väckts i olika
sammanhang. Motivet är att staten därigenom snabbt skulle
kunna reagera på ungdomars brottsliga verksamhet.
Givetvis ligger det en pedagogisk poäng i en omedelbar
reaktion. De föreskrifter som finns i LUL om särskilda
frister för handläggning av ungdomsmål tar sikte på detta.

Det måste starkt ifrågasättas om de viktiga krav
rättssäkerheten ställer kan tillgodoses i ett system med
jourdomstolar. Mot den bakgrunden är det enligt vår
mening inte aktuellt att införa jourdomstolar.

Renodling och delegering

Ökad delegering är ett bra sätt att tillvarata olika
personalgruppers kompetens samtidigt som
domarresurserna kan koncentreras på de frågor som kräver
juridisk kompetens. Erfarenheterna av hittillsvarande
delegering och pågående försöksverksamhet ger inte
anledning att tveka inför ytterligare beslut om delegering.
Förslag finns på ärenden som nu skulle kunna delegeras,
men beslutet fördröjs onödigtvis genom sammankoppling
med överväganden kring domstolsutredningens förslag.

Renodling av domarrollen med effektivare arbetsformer
skapar bättre resurser för rent juristarbete. Eftersom det
inte är möjligt, ens i ett bra statsfinansiellt läge, att klara
nuvarande ärendebalanser vid domstolarna genom en
kraftig anslagsökning, måste andra vägar prövas.
Effektiviteten vid olika domstolar är då väsentlig.

Ansvaret vilar här på domstolschefen, som har att svara
för en kraftfull ledning genom verksamhetsplanering och
resultatuppföljning. Domstolschefen och andra chefer har
alltså en nyckelroll för det fortsatta reformarbetet liksom
för personalförsörjning och personalutveckling. Därför är
det angeläget att tillräckliga utbildningsresurser finns.

Kompetensutveckling

Domstolsväsendet står inför stora förändringar. På
personal och ledning kommer det att ställas stora krav för
att klara dessa förändringar. För att klara detta krävs
utbildning och kompetensutveckling. Inom domstolsverket
är målet att resurser skall finnas för tre utbildningsdagar per
år och anställd inom domstolsväsendet. Hittillsvarande
anslag har inte medgett måluppfyllelse. För att förbättra
läget inför de omfattande förändringar som väntar föreslår
vi ett med 3 miljoner kronor förhöjt anslag i förhållande till
regeringens förslag.

Arvoden till nämndemän

Sedan lång tid tillbaka spelar nämndemännen en viktig
roll i svenskt domstolsväsende. Ersättningsnormerna för
nämndemännen har fler gånger behandlats i riksdagen.
Riksdagen har därvid dels uttalat sig för en översyn av
reglerna, dels för att denna översyn skulle ta sin
utgångspunkt i de regler som i nya kommunallagen gäller
för kommunalt förtroendevalda.

Vid förra riksmötets behandling av motioner i ämnet
uttalade justitieutskottet att det med hänsyn till pågående
utrednigsarbete saknades anledning till något uttalande av
riksdagen och fortsatte: ''Utskottet vill för sin del emellertid
tillägga att utskottet förutsätter att regeringen, sedan
resultatet av utredningen presenterats, med skyndsamhet
vidtar de åtgärder som visar sig nödvändiga för att råda bot
på de rekryteringssvårigheter som tidigare påpekats.''

Budgetpropositionen för budgetåret 1993/94 innehåller
dock inga som helst förslag till förbättrade ersättningar till
nämndemännen.

Den av Domstolsverket föreslagna lösningen beräknas
kosta drygt 15 miljoner kronor mer per år. Den innebär att
ersättningsreglerna skulle bli likvärdiga med de som gäller
för kommunala förtroendevalda.

Vi anser att det är utomordentligt angeläget att snarast
förbättra ersättningsreglerna. Vi vill för vår del föreslå att,
med hänsyn till det ansträngda budgetläget, den övre
gränsen för ersättning höjs från dagens 650 kronor till 800
kronor per dag. En sådan åtgärd kan beräknas kosta ca 2
miljoner kronor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av dispensprövning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tingsrätternas organisation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om specialdomstolar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Domstolsverket,

5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 3
000 000 kr för personalutbildning och chefsutveckling inom
domstolsväsendet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att jourdomstolar inte bör
införas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om delegering till icke juristpersonal
inom domstolarna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrade ersättningar till
nämndemän,

9. att riksdagen beslutar att den övre gränsen för
nämndemannaarvode skall vara 800 kr per tjänstgöringsdag
från den 1 juli 1993,

10. att riksdagen anvisar ett med 2 000 000 kr förhöjt
anslag under F 5 Vissa domstolskostnader m.m. att
användas för nämndemannaarvoden.

Stockholm den 26 januari 1993

Lars-Erik Lövdén (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Birthe Sörestedt (s)

Nils Nordh (s)

Göran Magnusson (s)

Sigrid Bolkéus (s)

Kent Carlsson (s)

Alf Eriksson (s)