Bilar

Motion 1997/98:T232 av Per Westerberg m.fl. (m)

Det är få företeelser som har så stor betydelse för det moderna västerländska samhället som bilen. I det närmaste allt vi tar för givet är i själva verket beroende av bilen och av bilismen. Vi kan bo och arbeta på skilda orter. Vi kan upprätthålla kontakterna med släkt och vänner nästan oavsett var de bor. Vi kan besöka stormarknader, göra utflykter till sevärdheter men framför allt för att vårt familjeliv skall fungera. Inte många småbarnsfamiljer skulle klara sig utan bilen. De moderna förorterna förutsätter i praktiken bilen. Biltransporter är också nödvändigt för att vi skall kunna utnyttja arbetsdelning och specialisering i produktionen och för att vi skall kunna transportera alla de färdiga produkter som vi vill ha ”daglig” tillgång till.

Kollektivtrafiken kan aldrig lösa samtliga transportbehov. Skälen till detta är både rent praktiska och psykologiska. Bilen tar dig från en plats där du är till en annan plats dit du vill komma. Inte mellan två buss- eller tunnelbanestationer. Bilen har en flexibilitet som de kollektiva alternativen saknar. Det är därför viktigt att bygga ut kollektivtrafiken på ett sådant sätt att den kan användas i kombination med bilen.

Utan bilen – inget välstånd!

Trots 25 år av oavbruten propaganda mot bilismen med bl.a. 22 höjningar av bensinskatten och massiva satsningar på kollektivtrafik har vi i Sverige
3 630 760 bilar, 117 387 motorcyklar och 14 500 bussar.

I stort sett varje svenskt hushåll har idag en bil och det gäller i hela landet. Bilberoendet är störst i Norrland. Hela 86 procent av de norrländska hushållen har bil. Nästan 30 procent av dem har två medan bottenplatsen intas av Stockholm. Där har 71 procent bil trots den unikt väl utbyggda kollektivtrafiken, cykelvänligheten, de rimliga avstånden och parkeringseländet. Den politiska och mediala elitens kamp mot privatbilismen saknar helt folkligt stöd.

I Sverige beskattas bilismen högre än i något annat land. De svenska bilisterna betalade under 1996 drygt 59 miljarder kronor i olika bilskatter vilket motsvarar 11 procent av statens skatteinkomster. Efter den senaste bensinskattehöjningen har vi EU:s högsta bensinpris. Enligt Bilindustriföreningens beräkningar belastas en vanlig familjebil med 9,30 kronor per mil i olika bilskatter. Under en personbils livslängd (17 år) betalas ca 238 000 kronor i olika bilskatter vilket är betydligt mer än vad bilen kostade i inköp. Skatterna bör sänkas så att alla oavsett inkomst har rimliga chanser att köpa och köra bil.

Bilismen anklagas ofta för att vara en av våra största miljöbovar. Bilens miljöpåverkan har dock minskat betydligt. Bilar släpper ut koldioxid, kväveoxider, kolväten och koloxid. Sveriges andel av de totala utsläppen av koldioxid är 0,3 procent. Med tanke på att kolanvändningen i världen ökar och att en kraftig minskning av bilismen endast ger marginella skillnader i klimatutvecklingsmodellerna är växthuseffekten inte ett hållbart argument mot bilismen. Dessutom innebär beslutet om en förtida avveckling av kärnkraften att användningen av fossila bränslen i Sverige ökar.
Utsläppen av kväveoxid, som leder till försurning och övergödning, har minskat från persontrafiken, medan de alltjämt är höga vad gäller lastbilar, arbetsmaskiner m.m.

I alla västländer har halterna av kväveoxider fallit drastiskt, och de återstående utsläppen beror i hög utsträckning på de äldre bilar som saknar katalysatorer. Moderata samlingspartiet tog initiativ till den skatterabatt på katalysatorförsedda bilar som infördes 1988, och som snabbt ledde till att så gott som alla nya bilar utrustades med katalysator trots att det inte var obligatoriskt. Därvidlag skapar den svenska politiken ett miljöproblem: de höga bilkostnaderna leder till en allt äldre bilpark – miljöförbättringarna släpar efter.

Regeringen har uppdragit åt Naturvårdsverket att utreda ett förslag till miljöklass 1 på bensin. Naturvårdsverket kommer eventuellt att kunna redovisa sitt uppdrag redan i höst. En bensinmiljöklass 1 kan införas i Sverige under första halvåret 1998. Det är bra att en sådan införs.

Samtidigt förbereder EU nya renhetsregler för bensin till år 2000. Dessa regler blir hårdare än våra nuvarande regler för miljöklass 2, men knappast hårdare än vad en tänkt miljöklass 1 blir i Sverige. Sverige har enligt mineraloljedirektivet rätt att införa i princip vilka miljöklasser vi vill samt vilka skattedifferenser vi behagar, så länge vi håller oss över EU:s minimiskattesatser. Vi anser att införandet av en miljövänligare miljöklass skall påskyndas och att skatten för denna klass bör sänkas med 25 öre.

Det är viktigt att vi intar en öppen inställning mot olika typer av alternativa drivmedel för att uppnå en ökad miljöanpassning av bilismen. Man kan dock konstatera att det hittills i många fall inte varit trafik- eller miljöintresset som varit styrande i arbetet med att ta fram mera miljövänliga alternativ till dagens motorer. Det är anmärkningsvärt att regeringen är pådrivande i sådana projekt utan att närmare ha studerat effekterna.

Bakgrunden till trafikproblemen i våra storstäder är bl.a. den bilfientliga inställning som under flera decennier varit rådande inom svensk trafikpolitik. I Stockholm har inga större trafiksatsningar gjorts sedan Essingeleden byggdes för 30 år sedan. Trots att bilismen har ökat och att Stockholms befolkning växer med omkring 15 000 personer per år görs mycket lite för att hinna ifatt utvecklingen.

Miljöminister Anna Lindhs påstående att folk kör ”i onödan” och när Aftonbladets ledarsida skriver att ”bensin skall vara ett dyrt nöje” är det ett elitistiskt och förolämpande angrepp på bilismen och bilisterna.

Bilen är en frihetsmaskin som alla borde ha rätt till. Även de med små inkomster och olika sociala förhållanden skall kunna färdas vart de vill och utan att behöva fråga någon om lov.

Motorcyklar och mopeder är fordon som i många fall kan vara bra alternativ till bilen som transportmedel. I Sverige har dessa fordon tyvärr fått en mycket styvmoderlig behandling, inte minst från Trafiksäkerhetssverkets sida. Sverige har bl.a. underlåtit att anpassa de svenska reglerna för motorcyklar och mopeder till våra gemensamma regler, bl.a. vad gäller reglerna för den s.k. EU-mopeden. EU-kommissionen förbereder nu att dra Sverige inför EU-domstolen.

Vidare finns det anledning att överväga att förbättra förutsättningarna för mopeder och motorcyklar då de kan bidra till att förbättra miljön och till att minska trycket på biltrafiken i storstäderna. Både i Frankrike och Tyskland är det idag tillåtet att med B-körkort köra en lätt motorcykel med en topphastighet på 80 km/tim. En sådan motorcykel utgör ett betydligt bättre alternativ till bilen än en moped.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en positiv inställning till bilar och biltrafik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt bensinskatt,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den totala bilbeskattningen bör sänkas,2

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en klar redovisning av den trafikrelaterade beskattningen,2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöanpassningen bör inriktas mot att få fram mera bränslesnåla bilar,2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av miljövänligare bensin och att skatten för denna klass bör sänkas med 25 öre,1

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade trafikinvesteringar i våra storstäder,

8. att riksdagen hos regeringen begär att svensk lagstiftning anpassas till EU:s vad avser motorcyklar och mopeder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att körkortsinnehavare med B-behörighet skall få köra lätt motorcykel med en topphastighet på 80 km/tim.

Stockholm den 6 oktober 1997
Per Westerberg (m)
Tom Heyman (m)	Birgitta Wistrand (m)
Lars Björkman (m)	Ulla Löfgren (m)
Jeppe Johnsson (m)	Maud Ekendahl (m)
Carl G Nilsson (m)	Elizabeth Nyström (m)

1 Yrkandena 2 och 6 hänvisade till FiU.

2 Yrkandena 3–5 hänvisade till SkU.

Gotab, Stockholm 1997