Åtgärder mot havsföroreningar

Motion 1990/91:Jo781 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

Miljöföroreningarna i havet har ökat dramatiskt sedan
l960-talet. De syrefria bottnarna breder ut sig över allt
större områden. Syrebristen har t.ex. medfört att närmare
hälften av den egentliga Östersjöns botten, d.v.s. nästan 100
000 kvadratkilometer, kan betecknas som något av en
biologisk öken.

Missbildningar och fortplantningsstörningar hos fisk
visar en kraftigt ökad frekvens. Förändringar i
planktonsammansättningen, som är basen i den marina
näringskedjan, liksom minskningar av antalet sjöfåglar i
områden både i och kring Nordsjön och Västerhavet, är
andra tydliga tecken på att den marina miljön är utsatt för
allvarliga och djupgående ekologiska störningar.
Havskräftan är så gott som utrotad på djupbottnarna från
Kullen i söder till Glommens fiskeläge i Halland i norr.
Höstens dryga tre månader långa syrebrist är den värsta
som drabbat Kattegatt.

Undersökningar under senare år visar på en akut
syrebrist också i delar av Öresunds och Skäldervikens
bottenområden. I Öresund breder ett ökenliknande
landskap ut sig. Delar av sundets botten täcks av väldiga
gipsberg som bitvis höjt bottennivån upp till ett tiotal meter.
Även tungmetaller och organiska miljögifter har uppmätts i
bottensedimenten.

Kunskaperna om orsakssambanden är i och för sig
begränsade men ändå tillräckliga för att skapa underlag för
vissa konkreta åtgärder. Sålunda är det känt att
massaindustrins klorutsläpp orsakar missbildningar och
fortplantningsstörningar hos fisk. Gifter som PCB, DDT,
Toxafen, Lindan och andra klorerade organiska föreningar
koncentreras i livet i havet och hämmar tillväxt, utveckling
och immunförsvar. Närsaltsutsläppen från jordbruket leder
till övergödning och ökande syreförbrukning i havet.
Trafikavgaserna är ytterligare en mycket påtaglig
föroreningskälla.

Regeringen har vidtagit en rad viktiga åtgärder för att
komma till rätta med miljöstörningarna. Hit hör bl.a. de
aktiva insatserna på det internationella planet, det särskilda
åtgärdsprogrammet för Laholmsbukten, ökad satsning på
miljövårdsforskning och särskilda program för
miljökvalitetsövervakning. Med stöd av paragraf 8 a i
Miljöskyddslagen (ML) kan regeringen utfärda generella
föreskrifter till skydd för särskilt föroreningskänsliga
vattenområden. Efter riksdagsbeslut i juni l988 utvidgas
lagen så att regeringen kan förklara ett visst område som
miljöskyddsområde. Bestämmelsen ger utöver vad
som förut gällt också möjligheter att skydda miljön mot
luftförorenande och annan miljöfarlig verksamhet. Som
exempel på områden som bör uppmärksammas anges i
regeringens prop. l987/88:85 västra Skåne med bl.a.
Skälderviken och Öresund.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har upprättat ett
miljövårdsprogram med särskild aktionsplan för Malmöhus
län och regeringen har tillsatt en särskild miljödelegation
för västra Skåne med uppgift att ta fram ett konkret
åtgärdsprogram mot de allt mera besvärande
belastningarna på miljön i detta område. Miljödelegation
Västra Skåne avlämnade i december 1990 sitt betänkande --
''Miljön i Västra Skåne'' (År 2000 i våra händer) -- SOU
1990:93. Även länsstyrelsen i Kristianstads län har tidigare
upprättat ett miljövårdsprogram.

Då det sålunda nu föreligger ett mycket omfattande
beslutsunderlag torde beslut om konkreta insatser för att
förbättra miljösituationen i västra Skåne kunna fattas utan
ytterligare dröjsmål. Inom ramen för ett sådant uppdrag
måste snarast fastställas ett konkret åtgärdsprogram för en
friskare havsmiljö. En av de första åtgärder som därvidlag
kan genomföras utan dröjsmål är en utökning av kontrollen
av vattenmiljön. Runt Sveriges kuster finns 190 stationer
som mäter föroreningshalterna. Endast ett mindre antal av
dessa stationer finns i de sydliga länen. Längs det starkt
förorenade Öresund behövs en kraftig utökning av antalet
sådana mätstationer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram
för en bättre havsmiljö.

Stockholm den 25 januari 1991

Bengt Silfverstrand (s)

Maja Bäckström (s)

Jan Andersson (s)

Birthe Sörestedt (s)

Bo Nilsson (s)