Arbetsmarknadspolitiken

Motion 1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c)

Centerpartiet slår vakt om arbetslinjen och den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Genom en effektiv och långsiktig
småföretagspolitik, offensiva satsningar på
kretsloppssamhällets arbetstillfällen, en ny energipolitik, en
regional utvecklingspolitik samt en arbetsrätt som främjar
jobb, tillkommer minst 50 000
arbetstillfällen. Genom att vidmakthålla
arbetslivsutveckling och ungdomspraktik kan ca 65 000
ytterligare få del av aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

I jämförelse med regeringens förslag innebär
centerpartiets förslag att den totala arbetslösheten minskar
med 1,5 %
av arbetskraften och att den öppna arbetslösheten
minskar med ca 0,5 %.
Genom våra förslag av strukturell karaktär förstärks
arbetskraftens konkurrenssituation i förhållande till andra
produktionsfaktorer. Dessutom förstärks främst
småföretagens framtidsutsikter och möjligheter att skapa fler
arbetstillfällen än med regeringens återställarpolitik.

Centerpartiet är starkt kritiskt till att socialdemokraterna
raserar fungerande arbetsmarknadsåtgärder. Istället införs
nya åtgärder, vars effekter är oklara eller överdrivna.
Centerpartiet bedömer att arbetsmarknadspolitiken av
regeringen blåsts upp med ca 200 000
platser, vilka endera inte kan arrangeras eller kommit
till stånd utan politiska beslut.

1. Målen

Arbetsmarknadspolitikens uppgift skall vara att, som ett
led i den ekonomiska politiken, bidra till att förena målen om
full sysselsättning och låg inflation.

Regeringen kalkylerar med att arbetslösheten mot slutet av
90-talet ligger kvar på 10-procentsnivån, varav ca 6 %
är öppen arbetslöshet. Med skattehöjningar för
produktionen och arbetsrättsliga låsningar försitter
socialdemokratin nu möjligheterna att använda dagens
konjunkturläge till ett bättre utgångsläge inför kommande
lågkonjunkturer. Den återstående arbetslösheten är då
strukturell, liksom dess tillhörande kostnader.

Den kvarstående höga arbetslösheten ställer stora krav på
den ekonomiska politiken, närings- och
arbetsmarknadspolitiken. Främst inom dessa områden
erfordras ett medvetet regionalt perspektiv för att problemen
skall få sin lösning.

Arbetslinjen skall vara ledstjärna för
arbetsmarknadspolitiken. Det innebär att arbete, utbildning,
träning m.fl. aktiviteter alltid skall ha företräde före passivt
kontantstöd. Stödsystemen skall ha en robust utformning och
utformas så att de främjar såväl fasta eller tillfälliga arbeten
som utbildning eller praktik.

Arbetsmarknaden måste mera präglas av yrkesmässig
rörlighet och kompetensutveckling för att bli tillgänglig för
fler. Det innebär främst förändringar i arbetsrätt och
lönebildning. (Det senare är huvudsakligen
arbetsmarknadsparternas ansvar.) Den viktigaste
solidaritetsfrågan är att arbetsmarknaden är tillgänglig för
alla. För nya grupper på väg in eller för dem som återvänder
efter längre arbetslöshet, är det viktigt att parterna förmår
lösa introduktionsvillkoren.

Den enskilde individens ställning på arbetsmarknaden
måste stärkas. Det gäller generellt t.ex. vad avser
kompetensutveckling och möjligheter till förnyelse och
ansvarstagande. Det gäller i de enskilda fallen för dem som
har svårt att få tillgång till arbetsmarknaden eller att hantera
en omställning. Särskild omsorg måste ägnas åt att stärka de
långtidsarbetslösas situation.

2. Arven 1991 och 1994

Sensommaren 1991 hade industriproduktionen fallit i
drygt ett år. Exporten minskade och Sverige förlorade
marknadsandelar. Investeringarna gick ned kraftigt -- främst
inom industrin. Varslen om uppsägning ökade snabbt och
nådde enstaka månader 20 000
människor.

Sommaren/hösten 1991 ökade arbetslösheten med 8 000
per månad och sysselsättningen minskade med 13 000
per månad. Sensommaren 1994 noterades den högsta
industriproduktionen någonsin, och en kraftigt ökad
orderingång pekade på fortsatt expansion. Antalet varsel var
lågt, ca en femtedel jämfört med tre år tidigare. Fler och fler
jobb tillkom.

Arbetslösheten minskade med 6 000
per månad och antalet sysselsatta ökade med 13 000
personer i månaden.

Den regering som tillträdde hösten 1991 fick ta över en
ekonomi och arbetsmarknad i stark tillbakagång och en
bank- och finanssektor med allvarliga problem och på väg
mot akut kris. Den regering som tillträdde hösten 1994 fick
ta över i en situation, där 80-talets alla följdproblem ännu
dröjde kvar på arbetsmarknaden och i statens affärer men där
företagen börjat investera och nyanställa, där företagen och
arbetstillfällena blir fler, där ekonomin åter börjar växa.

3. Den socialdemokratiska dogmatismen

Alla partier vill rimligen öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten. Den centrala frågan är: Vilka åtgärder
påverkar företagens anställningsbeslut och vilken offentlig
verksamhet är möjlig att uthålligt finansiera?

Företagen agerar, och måste agera efter sina egna
förutsättningar och långsiktigt i sina anställningsbeslut. Det
måste finnas en relation mellan det åtagande anställningen
innebär och det läge företaget kan överblicka för sin egen
utveckling. Ökar statens eller kollektivavtalens krav på
åtagande alternativt försämras företagens ekonomiska
villkor beroende på ökade skatter eller höjda räntor,
försvåras utvecklingen och påverkas anställningsbesluten
negativt. Kortsiktiga fördelar påverkar långsiktiga beslut
mycket marginellt. Alla partier och politiska aktörer måste
ta ansvar för stabilitet och långsiktighet. I detta perspektiv är
socialdemokra tins fundamentalistiska s.k. återställarpolitik
direkt skadlig.

Att slopa möjligheten till provanställning upp till ett år
eller visstidsanställning vid arbetstoppar under lika lång tid,
att höja beskattningen av arbetskraft, att ta bort karensdagen
i sjukförsäkringen (på företagens bekostnad), är exempel på
beslut som motverkar jobb i näringslivet och därmed även i
den offentliga sektorn. En långsiktig politik kan inte ersättas
av kortsiktiga subventioner som t.ex. det föreslagna
kostsammare nyanställningsstödet, lämpligen benämnt
NYS.

Ett särskilt ansvar i detta sammanhang åvilar också
arbetsmarknadens parter. Sverige får inte, som under senare
delen av 80-talet, prissätta sig ur marknaden genom för höga
avtal eller för höga skatter och avgifter på arbetskraften.
Regeringen skall helt och fullt överlåta avtalsrörelsen till
parterna. Den kan emellertid genom en realistisk ekonomisk
politik och långsiktighet i sina beslut främja parternas
möjligheter att ta sitt ansvar. Vi vill erinra om att detta var
modellen under perioden 1992--1994.

4. Budgetpropositionens orealistiska bedömningar

Det finns betydande risker med den socialdemokratiska
politiken. Tillväxten i näringslivet och ökningen av
arbetstillfällena blir inte tillräckligt stark. Regeringen säger
själv att den är bekymrad över den fortsatt höga
arbetslösheten mot slutet av 90-talet. Ändå har regeringen,
enligt vår mening, underskattat de negativa effekterna av sin
politik hösten 1994 och överskattar effekterna av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder man föreslår i
budgetpropositionen 1995.

När det gäller de arbetsmarknadspolitiska förslagen
raserar regeringen en del aktiva åtgärder som hållit stora
grupper människor igång och därmed upprätthållit
arbetslinjen. Vi tänker då på ungdomspraktik (UP), med som
mest nära 100 000
platser, och arbetslivsutveckling (ALU), med som
mest över 50 000
platser. Istället inför regeringen nya system vars
effekter man kraftigt överskattar. Våra bedömningar av
möjligheterna skiljer sig kraftigt från dem av regeringen
redovisade.

Vår bedöming är att regeringen överskatter effekterna av
sina förslag med ca 200 000
personer.

Förslag
Av regeringen
bedömd effekt
Sannolik
effekt
Centern

Anställningsstöd
110 000
10 000
--
Jobb
utan anst.stöd

100 000
Jobb
gm övriga förslag

50 000--100 000
Ungdomsintr./UP/
50 000
24 000
50 000
akademikerpraktik

Datortek
30 000
10 000
30 000*
Ungdomsprogram
53 000
30 000
53 000*
Europastipendier
10 000
3 000
10 000*
Investeringar
50 000
25 000
50 000*
Reguljära
utb. väsendet
89 900
70 000
89
900*

SUMMA
392 900
172 000
Arbetslivsutveckling
10 000 50 000
Övriga
förslag
157 550

--157 550**

SUMMA
560 450 640
450--695 000
*
För att få en relevant jämförelse har vi fört upp volymerna
med samma antagande som regeringen i de fall vi inte lämnat
förslag om ändring i regelsystem eller finansiering.
** I avvaktan på ställningstagande till kommande
propositioner om arbetsföretag m.m. har vi fört upp samma
antal människor som regeringen. Det gäller
beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning,
företagsutbildning m.m.

Anställningsstödet kan, vid ett bifall, ge en
bokföringsmässig grund för regeringens antagande. Men det
stora flertalet av arbetstillfällena hade kommit till stånd även
utan detta stöd.

Ungdomsintroduktion innebär fyra månaders praktik utan
kostnad och därefter anställning på avtalsvillkor med
rekryteringsstöd. Introduktionen bygger således på att
arbetsgivaren skall lova kommande anställning till
avtalsenliga villkor. Eftersom få kommuner har denna
möjlighet får åtgärden svag effekt inom den kommunala
sektorn.

Datortek kan utvecklas till en intressant och bra
verksamhet. Goda erfarenheter finns från de senaste åren. I
samverkan mellan kommunerna och förmedlingarna skall
ungdomar under en 3-månadersperiod få datautbildning och
möjlighet att jobba med modern programvara. Regeringens
förslag innebär att verksamheten totalt under ett år skall
omfatta 120 000
ungdomar. Det är svårt att nå detta mål.

Ungdomsprogrammen är mycket löst skisserade och
verkar tillkomna utan större överväganden. Det kan bli mer
överskattad volym än kvalitet. Åtgärden har karaktär av att
''bli det man kan hitta på'' för dem som inte passar in i något
annat program. Vi gissar att mycket kommer att handla om
förlängda jobb-sökarkurser. Om man ställer vissa
kvalitetskrav bedömer vi inte det vara möjligt att nå mer än
drygt hälften av vad regeringen antagit.

Europastipendier i samarbete med de svenska
exportföretagen, anser vi vara en utmärkt idé. De kan ses som
en utveckling av ungdomspraktiken. Regeringen beräknar att
det skall vara möjligt att nå 10 000
per månad, d.v.s. totalt 20 000
ungdomar på ett år (eftersom det rör sig om 6
månader). Detta skulle innebära mycket stora påfrestningar
på exportföretagens och mottagarländernas
mottagningsförmåga. Risken är att kvaliteten inte heller
skulle kunna upprätthållas. Vår bedömning är att ca en
tredjedel kan förverkligas.

Bygginvesteringarna beräknas kunna öka med
motsvarande 50 000
jobb vid en genomsnittlig subventionsnivå om 90 000
kronor per arbetstillfälle. Tidigare erfarenheter visar
att sysselsättningseffekten vid bygg- och anläggningsarbete
är begränsad. Ser man till de direkta investeringsarbetena är
kostnaden ofta mer än 1 miljon kr per årsarbetstillfälle. Vår
bedömning är att regeringen överskattat effekten av sina
förslag med ungefär det dubbla.

Platserna i det reguljära utbildningsväsendet ökades
kraftigt under den förra regeringsperioden. Det innebar att
man för vissa grupper kom att beta av uppdämda behov t.ex.
för ett tredje gymnasieår. Det var t.ex. inte då möjligt att fylla
alla platser som ställdes till förfogande. Att i detta läge tro
att 16 000
fler kommer i utbildning genom att öka de ramar som
redan tidigare var väl tilltagna är optimistiskt. Vår
bedömning är att det snarare kan bli en marginell minskning.

5. Arbetsmarknadens funktion 5.1
Arbetsrätten

Med höstens beslut om låsta arbetsrättsregler och
möjlighet till evig rundgång i a-kassan mellan passivt stöd
och åtgärder (utan jobb) försämrade socialdemokratin
arbetsmarknadspolitikens möjlighet att medverka till en
bättre utveckling för svensk ekonomi och arbetsmarknad.
Allt fler riskerar att bli permanent beroende av
arbetsförmedling och a-kassa. Socialdemokraterna försvårar
för arbetslösa ungdomar att själva finna eller bana väg till
jobb och försörjning.

Centerpartiet begär att 1994 års arbetsrättslagstiftning
återupprättas vad avser möjlighet till 12 månaders
provanställning, 12 månaders visstidsanställning vid
arbetstoppar, möjlighet att undanta två viktiga
nyckelpersoner från turordningskretsen vid uppsägning, när
företag är i kris samt förbud mot blockad av företag utan
anställda och slopad facklig vetorätt vid entreprenader.

Regeringen aviserar förnyat arbete inom arbetsrättens
område. Vi noterar att ingenting händer på området. Det är
beklagligt att inte Arbetsrättskommittén fick slutföra sitt i
stort sett avslutade arbete. Därmed förlorades en viktig grund
för en reformerad och moderniserad arbetsrätt.
Socialdemokraterna bekräftar problemen genom att avisera
ett fortsatt arbete på detta område. Regeringen har med sina
beslut tagit minst två steg bakåt. Om den därefter lyckas ta
sig ett enda steg framåt återstår att se.

Ett fortsatt arbete inom arbetsrätten bör ta sikte på och
främja problemlösning lokalt på de olika arbetsplatserna --
inte minst på de små. Reglerna måste utformas så att en
småföretagare kan upprätthålla goda relationer med sina
anställda även i fall endast en del av dem är fackligt
organiserade. Den enskilde arbetstagaren måste få en bättre
ställning.

5.2 Allmän a-kassa utan rundgång

Centerpartiet eftersträvar en arbetsmarknad där företagen
vågar vara mera offensiva och där de enskilda stärks vad
gäller kompetens och erfarenheter. Möjligheter till evig
rundgång mellan a-kassa och arbetsmarknadsåtgärder skall
inte finnas. Kraven på de enskilda, som inte efter 2--3 år av
bidragsberoende funnit plats ens under någon kortare tid,
måste vara tydliga. Ingen som öppet och seriöst tar sig an sin
arbetslöshet skall ställas utan stöd och ekonomiskt bistånd.
Uppdraget till arbetsmarknadsverket måste var tydligt i
denna del.

Centerpartiet begär mot denna bakgrund att det system för
arbetslöshetsförsäkringen, som gällde andra halvåret 1994,
återupprättas, som ett led i tillskapande av en
arbetslivsförsäkring. Det innebär dels ett generellt system,
dels ett system som utesluter evig passiviserande rundgång
inom arbetsmarknadspolitiken. Förslaget om en särskild
åldersgräns vid 20 år i arbetslöshetsförsäkringen bör därvid
avvisas. I sammanhanget vill vi erinra om att tämligen få
personer under 20 år med dagens utbildningskrav har sådan
kontakt med arbetsmarknaden att medlems/avgifts/arbets-
villkoren kunnat uppfyllas. Kostnaderna vad gäller 20-
årsgränsen bedömer vi vara högst 200 milj. kr. (inkl
kostnader för utbildningsbidrag, 18 mån). Centerpartiets
entydiga inriktning på utbildning, arbete, praktik m.fl.
åtgärder innebär att ingen i den yngsta åldersgruppen
behöver gå sysslolös/arbetslös. I förhållande till 1994 har vi
antagit att antalet ungdomar med arbetslöshetsförsäkring
halverats.

Regeringen aviserar att förslag skall komma, vilka
tydliggör att den försäkrade skall ta anvisat arbete för att
bibehålla sin ersättning. Vi ser detta som angeläget. Tyvärr
innebar beslutet om möjlighet till evig rundgång mellan a-
kassa och arbetsmarknadsåtgärder en signal i motsatt
riktning. För vår del vill vi i sammanhanget erinra om att de
glesare bygdernas arbetslöshetsproblem måste lösas med en
kraftfull regional utvecklingspolitik och inte genom
flyttbidrag, som skärper praxis i denna del. Vi förutsätter att
regeringen lämnar förslag som ger företagarna möjlighet till
arbetslöshetsförsäkring.

5.3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Centerpartiet baserar sitt program för en fungerande
arbetslinje på beprövade åtgärder. Vi vill bibehålla, inte
avveckla, företagsutbildningen. Vi vill behålla, inte kraftigt
reducera, ALU (+ 40 000).
Vi vill behålla, inte avveckla, ungdomspraktik (+ 25 000).
Vi vill ge utrymme för 10 000
riktiga jobb inom regionalpolitik och
småföretagsutveckling. Vår föreslagna satsning på det glesa
vägnätet och enskilda vägar ger både arbetstillfällen och
förutsättningar för en långsiktigt bättre ekonomisk
utveckling. Vi vill använda rekryteringsstöd både som ett
mera aktivt och ett mera individinriktat stöd till riktiga jobb.
Vår bedömning är att våra förslag i den ekonomiska
politiken, näringspolitiken och miljöpolitiken och den
förändrade arbetsrätten ger minst 40 000,
och kanske upp emot 100 000,
arbetstillfällen som den socialdemokratiska
återställarpolitiken missar.

Centerpartiet lägger förslag innebärande att 65 000
platser bibehålles i kända arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Vi lägger därtill förslag om ett nytt,
individanknutet, generellt rekryteringsstöd för
långtidsarbetslösa samt ett regionalpolitiskt rekryteringsstöd
för vissa högskoleutbildade (+ 10 000
inom ram). Våra förslag ger därtill minst 50 000
riktiga och långsiktiga arbetstillfällen.

AMS kan hantera avvägningar och prioriteringar inom
ramen för sina bemyndiganden. Vi anser att regeringen
allvarligt försvårar arbetsmarknadsverkets arbete genom
dåligt underbyggda förslag. Det är även viktigt att beakta
regionala skillnader i arbetsmarknadsläget. Detta gäller inte
minst insatserna för ungdomar.

5.3.1 Nyanställningsstöd (NYS)

Centerpartiet yrkar avslag på förslaget om
nyanställningsstöd. Såväl inom arbetsmarknadsverket som
hos arbetsgivare har man mött förslaget med minst sagt stor
tvekan och ifrågasatt dess verkliga effekt. Ett slag i luften till
en kostnad av 7 miljarder kr. är ett sammanfattande omdöme.
Svårigheten är att identifiera de möjliga arbetstillfällen som
inte skulle komma till stånd utan stöd och främja dessa. Ett
kortsiktigt generellt stöd av denna omfattning påverkar inte
det långsiktiga beslutsfattandet i företagen. Däremot kan det
i någon mån påverka ett kortsiktigt anställningsbeslut.
Ytterst innebär förslaget en subvention till de starka,
expansiva företag som, oberoende av stöd, är i färd med att
anställa. Många av dessa har en vinstsituation som kan skapa
problem i instundande avtalsrörelse.

5.3.2 Företagsutbildning

Regeringen föreslår att företagsutbildningen successivt
avvecklas. I avvaktan på att träffade avtal med kommuner
och landsting skall löpa ut föreslås dock att medel beräknas
för 9 000
platser. Enligt vår mening kommer företagsutbildning
alltfort att kunna vara ett konstruktivt instrument i
arbetsmarknadspolitiken. Åtgärden bör finnas kvar med
nuvarande regelsystem. Det ankommer på AMS att hantera
de volymmässiga frågorna inom ramen för sitt ansvar.

5.3.3 Personligt rekryteringsstöd (PR)

En växande grupp långtidssökande hamnar i ett läge där
det mer gäller att ge dem själva möjlighet att finna vägar till
arbete än att ensidigt låta dem vara beroende av
arbetsförmedlingens resurser, möjligheter och bedömningar,
särskilt gäller det den äldre arbetskraften, över 50 år.
Centerpartiet föreslår att för den som varit inskriven på
arbetsförmedlingen i två år och är i en andra a-kasseperiod,
knyts rekryteringsstödet direkt till individen. Stöd utgår utan
af:s beslut under 6 månader så snart personen i fråga erhållit
anställning med avtalsenliga villkor. För den enskilde
innebär detta att man själv, med sitt rekryteringsstöd i
ryggen, kan argumentera med arbetsgivare för sitt återinträde
i arbetslivet. Även i övrigt bör rekryteringsstöd
huvudsakligen riktas mot människor med långa
arbetslöshetsperioder. Ett sådant system kan ytterligare
utvecklas för äldre arbetskraft. För arbetsförmedlingarna
innebär det en effektivitetshöjning.

5.3.4 Beredskapsarbeten

Socialdemokratin har alltid argumenterat för
beredskapsarbeten som varande jämte utbildningen den mest
centrala delen av arbetsmarknadspolitiken. Nu minskar man
volymen med 2 000
platser till 8 000.
Regeringen föreslår att samtliga
arbetsmarknadsåtärder skall kombineras med aktivare jobb-
sökande. Mot den bakgrunden blir det helt obegripligt att
man slopar det s.k. 4-timmarsavdraget för beredskapsabeten,
vilket motiverades bl.a. av just detta skäl. (Vid
beredskapsarbete 40 timmar i veckan utgår statsbidrag för
motsvarande 36 timmar.)

5.3.5 Arbetslivsutveckling ALU

Regeringen föreslår att ALU dras ned till ungefär en
femtedel av den tidigare omfattningen. Därmed ställer man
stora grupper utan en rimlig arbetsmarknadsåtgärd och utan
möjlighet att pröva något nytt. Enligt vår mening bör ALU
upprätthållas på nivån 50 000
platser. För kringkostnaderna beräknar vi som en följd
härav 300 milj kr (+200). När det gäller platser inom
näringslivet måste arbetsförmedlingen vara
hundraprocentigt övertygad om att konkurrens inte uppstår
med ordinarie arbetsuppgifter inom och utom aktuell
verksamhet.

5.3.6 Flyttbidragen

Centerpartiet anser att om företagens rekrytering av
personal till koncentrationsorterna förutsätter att människor
flyttar, bör företagen själva stå för den kostnaden. Ofta sker
flyttning av de människor som bäst skulle behövas som
motorer i bygdernas arbetsmarknad och näringsliv. Detta
gäller i hög grad i dagens arbetsmarknadsläge, då ledig
arbetskraft finns att tillgå i flertalet regioner. De flyttbidrag
som av s-regeringen infördes i höstas är fel, kortsiktiga och
kontra-produktiva. Vårt avslag innebär en besparing
budgetåret 95/96 med ca 400 milj kr.

5.3.7 Utbildningsvikariat

Enligt budgetpropositionen var antalet personer i
utbildningsvikariat 15 800
i november 1994. Ökningen med nästan 3 000
personer från året innan visar att denna åtgärd är mest
effektiv i en konjunkturuppgång. En ytterligare ökning med
3 000--4 000
platser kan ske utan några vidare förändringar av
regelsystemet. Vi yrkar därför avslag på förslagen att räkna
upp avdraget per dag till 500 kr och för utbildningskostnaden
till högst 40 000
kr per anställd. (Besparing i a-fonden 570 milj kr.)

5.3.8 Otraditionella medel, särskilda åtgärder

Innevarande budgetår har AMS disponerat 250 milj kr för
s.k. otraditionella medel. Det är ett viktigt inslag i
arbetsmarknadspolitiken att myndigheten inom sitt ansvar
kan agera med viss frihet. Enligt vår mening bör anslaget för
nästa budgetår räknas upp till 400 milj kr (18 mån). Den
fördubbling som regeringen föreslår är inte motiverad.

Regeringen har de senaste åren disponerat 10 milj kr för
särskilda åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken. Det har
gällt insatser i enskilda utvecklingsprojekt m.m. Under åren
har dessa medel inte utnyttjats fullt ut. Regeringen föreslår
nu att man skall få disponera 15 milj kr. Med tanke på
existerande reservationer är denna uppräkning obehövlig.

5.3.9 Förvaltningskostnader

Socialdemokratin har tidigare starkt kritiserat att
personalförstärkningar i arbetsmarknadsverket finansierats
budgetårsvis via åtgärdsanslaget och inte genom höjt
förvaltningsanslag. Nu väljer socialdemokratin att utöka
användandet av åtgärdsanslaget för att klara AMS
förvaltningskostnader.

Våra förslag innebär dels en mer automatiskt verkande
arbetsmarknad, dels en möjlighet för förmedlingarna att
arbeta med kända åtgärder. Det innebär att någon ytterligare
förstärkning utöver vad som tidigare belastat åtgärdsanslaget
inte bör ske. Vi beräknar 600 milj kr i detta sammanhang.

6. Arbetsförmedlingens roll

En viktig uppgift är att utforma arbetsmarknadspolitiken
på ett sådant sätt att den blir möjlig att hantera för
förmedlingarna. De fördubblade ambitionerna vad gäller
antalet människor i åtgärder har ställt stora krav på
metoderna. Såväl UP som ALU utformades ursprungligt
med sikte på enkla regler. Ett förenklingsarbete vad gäller
regelverket bedrevs under 1994 mellan
arbetsmarknadsdepartementet och AMS.

Jobbsökar-kurserna, ungdomspraktikplatserna och ALU
bygger på att den enskilde själv engagerar sig för att skapa
sin framtid på arbetsmarknaden. Vårt förslag till generellt
rekryteringsstöd är ytterligare ett steg på denna väg.

Vi anser det vara fel att tilldela arbetsförmedlingen nya
roller såsom att korttidsuthyra arbetskraft till avtalsenlig lön
och liknande. Detta går att klara på ett korrekt och enkelt sätt
med rimliga arbetsrättsregler. Förmedlingsarbetet skall alltid
vara det centrala i verksamheten, också förmedling av
korttidsarbeten. Att i samverkan med de fackliga
organisationerna gå in i arbetsgivar- eller uthyrarroller leder
enligt vår mening fel. Centerpartiet återkommer i denna del
i anslutning till de propositioner som aviserats under våren.

7. Kvinnors arbetsmarknad

Den relativa arbetslösheten bland kvinnorna har under de
senaste åren varit väsentligt lägre än den bland män. Orsaken
härtill har varit att lågkonjunkturen främst drabbat
traditionellt manliga brancher såsom byggnads- och
verkstadsindustri.

Omvänt kommer då att gälla att i högkonjunkturen växer
antalet jobb inom manligt dominerade sektorer. Vi kan redan
se att arbetslöshetstalen mellan kvinnor och män börjar
jämnas ut. Ansträngningarna att bryta kvinnornas
traditionellt begränsade arbetsmarknad har hittills haft
mycket begränsad betydelse. Detta har bl.a. återverkningar
på kvinnors löner. Särskilt svårt får de kvinnor vars arbeten
och yrkeskompetens begränsas genom teknikutveckling och
strukturförändringar.

Insatser för kompetensutveckling och ny yrkesinriktning
för dessa kvinnor är av central betydelse.
Jämställdhetsarbete måste prägla hela AMS ordinarie
verksamhet.

Det var och är viktigt att stimulera kvinnors egna
företagande. I ett framtidsperspektiv bör kvinnligt
företagande kunna bli i samma storleksordning som manligt
företagande.

Ett annat område som långsiktigt har stor betydelse för
kvinnornas ställning på arbetsmarknaden är chefsutveckling
och chefsrekrytering. Fler kvinnliga chefer, inte minst på
mellannivå, skulle innebära att nya stora arbetsområden
öppnades för kvinnorna. Enligt vår mening bör anvisade
medel för projektarbete inom AMS (45 milj kr) med fördel
kunna användas för sådana projekt.

8. Ungdomars arbetsmarknad

Valrörelsens socialdemokratiska löfte om 100-
dagarsgaranti till ungdomarna har nu reducerats till ett mål.
Tyvärr är det konkreta innehållet i föreslagna åtgärder en
ambitionsnivåsänkning.

All erfarenhet visar att arbetsmarknadspolitik genom
garantier leder fel. Till garantierna fogas nämligen ett
samhälleligt åtagande att själv genom främst kommunerna
skapa sysselsättning åt dem som eljest inte kommer i
åtnjutande av arbete eller någon form av offensiv möjlighet.
Den s.k. ungdomslagen från början av 80-talet förskräckte så
småningom t.o.m. socialdemokrater. Dess avgörande fel var
att driva in ungdomarna i kommunala tillfälliga arbeten.
Socialdemokraterna verkar nu vilja upprepa detta missgrepp.
Det är helt nödvändigt att ha mycket höga ambitionsnivåer
när det gäller att underlätta ungdomars inträde på
arbetsmarknaden.

Ungdomsförslagen i budgetpropositionen lutar sig i hög
grad mot kommunerna. Detta i ett läge där alla är ense om att
den kommunala sektorn inte kan och får växa till ytterligare.
Ungdomarna kommer i 10 000-tal
att ledas in i en arbetsmarknadspolitisk
återvändsgränd. Därmed uppstår också en konkurrens med
10 000-tals
andra med erfarenhet och utbildning som
eftersträvar dessa jobb. Många av dem har genom avtalen
mellan länsarbetsnämnderna och kommuner/landsting ny
kunskap att erbjuda.

Det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomarna bör
relateras till gymnasietiden. Det innebär att kommunerna har
ansvar för den som inte fullföljer gymnasiet t.o.m.
vårterminen i vad som skulle ha varit årskurs 3.

Centerpartiet har ovan motsatt sig förslaget om 20-
årsgräns i arbetslöshetsförsäkringen.

8.1 Ungdomspraktik

Ungdomspraktiken, som infördes hösten 1992, har räddat
en hel ungdomsgeneration från passivitet och
bidragsanpassning. Socialdemokraterna motsatte sig
inledningsvis denna åtgärd, och de skyndar nu att i förtid ta
bort den, utan att ha en fungerande arbetsmarknad eller
fungerande program att sätta i dess ställe. Ingen annan åtgärd
hade haft möjlighet att nå upp till sådan omfattning och
sådan kvalitet som ungdomspraktiken. Åtgärden var tillfällig
till sin karaktär. Den har också genom avgiftsuttag förändrats
för att tydliggöra syftet att leda till anställning. Centerpartiet
har tidigare angivit att det bör vara möjligt till ytterligare
förändring av praktiken, t.ex. genom att korta
praktikperioderna till 4 månader. Detta tillämpas redan inom
många arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder och kan
hanteras och bedömas lokalt.

Enligt vår mening är det fel att nu slopa
ungdomspraktiken. Även om ungdomsintroduktionen i ett
inledningsskede, till skillnad från UP, är helt gratis för
arbetsgivaren, blir den inte den framgång regeringen hoppas.
Kraven på besked om anställning från arbetsgivaren redan i
det första skedet kommer att utestänga nästan alla företag,
utom de som ändå var på väg att anställa. Helt klart är att
kraven på kommande anställning ställer kommunerna i en
svår situation. Med ett bibehållet regelverk för UP kan
arbetsmarknadsverket inom ramen för sina bemyndiganden
hantera ungdomsintroduktion och ungdomspraktik
parallellt.

För att ytterligare göra tydligt att ungdomspraktik kan leda
till arbete, bör praktikgivarens ansvar ytterligare tydliggöras.
Nuvarande avgift om 1 000
kr/månad föreslås därför höjas till 2 000
kr/månad. I vårt budgetalternativ har vi beräknat att
avgifter per år för ungdomspraktikanter därmed kan uppgå
till 450 milj. kr.

8.2 Akademikers arbetssituation

Akademiker kan inte ses som en enhetlig grupp på
arbetsmarknaden. För stora grupper högskoleutbildade och
inom vissa sektorer, t.ex. småföretag, kvarstår betydande
problem.

Inom angiven ram för ungdomspraktik kan
akademikerpraktiken bibehållas. Vi har fortfarande stora
grupper högskoleutbildade som har svårt att få jobb. Detta
gäller inte generellt. En bibehållen akademikerpraktik
innebär att AMS branschvis och individuellt måste kunna
hantera detta på ett ansvarsfullt sätt. Erfarenheterna från den
sortens avvägningar är stora inom verket.

9. Utbildning och studiefinansiering

Arbetsmarknadsutbildningen är central för den aktiva
arbetsmarknadspolitiken och arbetslinjen. Det är viktigt att
upprätthålla dess kvalitet. Detta bör vara centralt och
vägledande i upphandling av AMU.

AMU skall inte i första hand motiveras som en metod för
återkvalificering till kontantstöd (a-kassa). När den enskilde
upplever AMU på det sättet, sjunker engagemang och
kvalitet. När resultaten (jobb efter utbildning) av AMU sjönk
under 1992 blev det nödvändigt att dra ned på
arbetsmarknadsutbildningen. I stället skedde en kraftig och
långt större satsning på basutbildning i det reguljära
utbildningsväsendet.

För människor i många småkommuner är deltagande i
AMU förenat med långa resor. Resekostnadsersättning m.m.
är för dem en nödvändig förutsättning för utbildningen och
en ny möjlighet på arbetsmarknaden. Regeringen vill ta bort
den möjligheten. Detta är ytterligare ett hårt slag mot
människorna i utsatta bygder. Inom ramen för
utbildningsbidragen bör därför resekostnadsersättning finnas
kvar.

Kunnande och kompetensutveckling har en avgörande
betydelse för arbetsmarknadens utveckling, för näringslivets
konkurrenskraft och den enskilde individens ställning på
arbetsmarknaden. Statens huvuduppgift är att upprätthålla
och utveckla en bra grundläggande yrkes- och
högskoleutbildning i alla delar av landet.

Framsynta företag bereder sina medarbetare möjlighet till
utbildning och utveckling. I många sammanhang är det goda
arbetet ett lärande arbete. Som individer har vi ett ansvar att
ta vara på den egna förmågan och möjligheten. Utbildning
är för den enskilde av stort värde.

Ofta har samordningen mellan arbetsmarknadspolitikens
utbildningar och studiefinansiering, med det reguljära
utbildningsväsendets, upplevts som godtyckliga och
orättvisa. I en del situationer har de lett till kortsiktigt
taktiska val. Enligt vår mening är det viktigt att noga
analysera dessa frågeställningar. Den studiesociala
utredningen och utredningen om arbetsmarknadspolitiken
bör samverka i en sådan analys.

Efter förslag i budgetpropositionen 1993 etablerades
utbildningsbidrag med lånedel, som en metod att för vissa
åldersgrupper och vissa utbildningar skapade mer enhetliga
villkor i studiefinansieringen. Åtgärden möjliggjorde också
att upprätthålla antalet utbildningsbidrag inom samma
kostnader. Utbildningens ekonomiska värde för den enskilde
betonades men samtidigt kunde envar genom lån
upprätthålla a-kassenivåns konsumtionsmöjligheter. Enligt
vår mening bör detta system återinföras från 1 juli 1995. Det
ankommer på regeringen att utforma övergångsregler så att
hänsyn tas till dem som påbörjat en längre utbildning på
andra villkor.

Regeringen föreslår nu särskilda, studiesociala, villkor för
vissa studerande i vissa utbildningar. Det s k N/T-arvodet blir
ett studielöne-lotteri, vars långsiktiga effekter inte kan
överblickas. Med givna förutsättningar beräknar vi
kostnaderna per år till ca 800 milj. kr. Denna satsning på en
redan stark grupp på arbetsmarknaden (en grupp som ibland
t.o.m. kan få sin vidareutbildning betald av sin arbetsgivare)
skall jämföras med t.ex. de försämrade villkoren för unga
och icke-kassamedlemmar som studerar med
utbildningsbidrag. Centerpartiet yrkar avslag på detta
förslag.

10. Arbetsmarknadspolitiken och EU

På många håll inom EU finns stora förväntningar på svensk
arbetsmarknadspolitik. Kommissionens arbete med den
sociala dimensionen har ofta bedrivits med åberopande av
den svenska modellen. Det är viktigt för alla arbetslösa i
Europas olika länder att man inom hela unionen ser den
aktiva arbetsmarknadspolitiken, arbetslinjen, som en central
komponent i den ekonomiska politiken. Den samsyn som i
Sverige finns i denna fråga måste med kraft framhållas till
kommission och i ministerråd.

De arbetsrättsliga traditionerna skiljer mycket mellan EU:s
olika länder. Vår svenska tradition bygger på att starka och
representativa parter genom avtal kan forma reglerna på
arbetsmarknaden. Därigenom får vi automatiskt en smidig
anpassning till olika branschers villkor och förutsättningar.
Det är viktigt att de specifikt svenska (nordiska) sättet att
lösa arbetsmarknadens regelverk kan fullföljas. Även om
detta genom brevväxling garanterades i medlemsavtalet, är
det viktigt att Sverige aktivt fullföljer den linjen.

Återflödet från EU:s strukturfonder är huvudsakligen
regionalpolitiskt motiverat. De arbetsmarknadspolitiska EU-
målen är ofta redan tillgodosedda av svensk
arbetsmarknadspolitik. Centerpartiet har i den
regionalpolitiska motionen angivit hur dessa medel bör
fördelas.

11. Åtgärder för handikappade 11.1
Sänkning av lönebidragen

Centerpartiet motsätter sig föreslagen om sänkning av
lönebidragen. De höga bidragsnivåerna motiveras av att
arbetstillfällena eljest inte kommer att stå till förfogande. Om
en förändring skall ske måste den utformas på motsvarande
sätt som den ändring som gjorts för vissa kulturföretags
lönebidrag. Eftersom detta inte varit regeringens avsikt, blir
resultatet en rak och entydig överföring av människor från
arbete till arbetslöshet eller sjukpension. Den angivna
besparingen (60 milj kr under bå 1995/96) torde därför
utebli. I vårt budgetalternativ har vi minskat kostnaden för
arbetslöshetsförsäkringen med motsvarande belopp.

11.2 Samhall AB

Arbete inom Samhall AB innebär betydande
nationalekonomiska plusfaktorer. Detta gäller särskilt sedan
koncernen anpassat sig successivt till de resultatkrav den
förra regeringen ställde upp. Om man lyckas överträffa dessa
resultat bör frigjorda resurser användas för att minska
kostnaderna inom socialförsäkringssektorer m.m., dvs. till
att öka antalet anställda handikappade.

De ytterligare indragningar/besparingar som regeringen nu
aviserar för Samhall är inte samhällsekonomiskt eller
statsfinansiellt effektiva. De representerar dessutom
förlorade arbetsmöjligheter och självkänsla för många
handikappade. Regeringen bör därför bemyndigas att från
lönebidragsanslaget, vilket inte fullt ut utnyttjats under
senare år, föra resurser till Samhall AB för att därigenom öka
antalet anställda. Ramen för detta bör budgetåret 1995/96
vara 300 miljoner kronor.

12. Indragningen från arbetslivsfonden

Arbetslivsfonden har varit ett mycket bra instrument för
förnyelse och utveckling av svenskt arbetsliv. Inte minst
kommer satsningarna på de små företagen att långsiktigt ha
stor betydelse. Den politiska överenskommelsen mellan
centern och socialdemokratin, som grundande fonden, har
visat sig framsynt.

Regeringen anmäler att 600 miljoner kronor av fondens
medel kommer att kvarstå när verksamheten upphör den 1
juli 1995. Vår bedömning är att ytterligare betydande belopp
kan restera till följd av att exempelvis beslutade program och
projekt helt eller delvis inte kommer till utförande. Enligt vår
mening är det angeläget att sådana eventuella ytterligare
medel används till att säkerställa och föra vidare erfarenheter
som hittills vunnits i verksamheten. Småföretagen bör därvid
bli en utvald målgrupp. Vi förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen med sådana förslag.

13. Anslagsfrågor 13.1
Arbetsmarknadsfonden

Regeringen föreslår att arbetsmarknadsfonden förs in i
budgeten. Motivet för detta är att angivet budgetunderskott
bättre skall spegla statens upplåningsbehov.

Enligt vår mening skall en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring betalas av egenavgifter från de
försäkrade, arbetsgivaravgifter från arbetsgivarna samt av
staten. Därmed blir det mest logiskt om pengarna betalas till
ett från budgeten fristående konto.

13.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I den regionalpolitiska motionen har centerpartiet begärt
att 800 milj kr av medelsanvisningen till AMS ställs till
förfogande för landsbygdsutveckling och
småföretagsutveckling. Riksdagen bör besluta om en sådan
reservation i AMS budget, vilket understryker att prioritet
skall ges åt långsiktiga sysselsättningsåtgärder. Därvid bör
anges att medlen skall fördelas enligt samma grunder som
skett innevarande budgetår.

Budgetåret 1993/94 uppstod en reservation på AMS
budget med ca 6,6 miljarder kr. Regeringen drar nu in 3,6 av
dessa medel. Av återstående medel skall vissa utbetalningar
ske vad gäller vårens ROT-program samt viss
företagsutbildning. Enligt vår mening kan kvarstående
ändamål tillgodoses om 6,2 miljarder kronor dras in. Vi har
i vårt budgetalternativ knutit dessa medel i huvudsak till
satsningar inom trafikområdet, vilka också har betydelse ur
sysselsättningssynpunkt.

Centerpartiets förslag innebär att anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan minska med 2 320
milj. kr (18 mån).

Bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, i vårt alternativ
redovisat utanför budgeten i en särskild arbetsmarknadsfond,
minskar med 310 milj. kr (utbildningsvikariat, fler i
lönebidragsanställningar och a-kassa för unga). Vi har i detta
sammanhang inte inräknat effekterna av minskad
arbetslöshet genom fler ordinarie jobb. Vad gäller ALU är
alternativkostnaden vid utebliven åtgärd densamma.

Genom avslag på N/T-arvodet minskar kostnaderna inom
utbildningsdepartementets område.

Medelsanvisning (i miljoner kr)

Åtgärd
Besparing

Reform

12 mån
18 mån
12 mån
18 mån

Anställningsstöd
7 000
7 000
Ungdomsintroduktion
2 000
3 000
Ungdomspraktik

2 000
3 000
Avgift, ungd.praktik
450
675
A-kassa (20 år)

140
200
Företagsutbildning
--
--
--
--
Generellt rek.stöd (inom ram)
Beredskapsarbete
130
190
(4-tim.avdrag)
ALU (kringkostnad)

140
200
Flyttbidrag
275
400
Utbildningsvikariat
400
570
Otraditionella medel
70
100
Särskilda åtgärder
5
5
Förvaltningskostnader
70
100
N/T-arvodet
800
1 200
Utb bidrag m lånedel
700
1 050
AMS reservation
(2 600)
(2 600)
(engångs)
Sänkta lönebidrag

(40)
(60) (räknat mot A-fonden)

AMS/Regionalpolitik
800
800
800
800 12
700
14 090
3 080
4 200

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens
inriktning,

2. att riksdagen beslutar att 1994 års arbetsrättsregler
återupprättas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den fortsatta reformeringen av
arbetsrätten,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som ett steg mot
införande av arbetslivsförsäkring i enlighet med vad i
motionen anförts,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om åldersgräns
på 20 år för tillträde till arbetslöshetsförsäkringen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpta regler att ta anvisat arbete
för att erhålla arbetslöshetsersättning,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om
nyanställningsstöd,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att inom
arbetsmarknadspolitiken avskaffa företagsutbildningen,

9. att riksdagen begär att regeringen utformar reglerna för
ett personligt rekryteringsstöd till långtidsarbetslösa,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag att ta bort det
s.k. 4-timmarsavdraget för beredskapsarbeten,

11. att riksdagen upphäver de regler om flyttbidrag som
infördes den 1 januari 1995,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjda
stödnivåer för utbildningsvikariat,

13. att riksdagen beslutar att, inom en i förhållande till
regeringens förslag med 100 miljoner kronor sänkt ram, 400
miljoner kronor (18 mån.) får disponeras som s.k.
otraditionella medel,

14. att riksdagen beslutar att, inom en i förhållande till
regeringens förslag med 5 miljoner kronor sänkt ram, 10
miljoner kronor (18 mån.) får disponeras som s.k. särskilda
åtgärder,

15. att riksdagen beslutar att 600 miljoner kronor, 100
miljoner kronor lägre än regeringens förslag, under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för
tillfälliga personalförstärkningar i Arbetsmarknadsverket,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetsinriktning av AMS
hela verksamhet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om chefsutvecklings- och
chefsrekryteringsprogram för kvinnor på ''mellan-nivå'',

18. att riksdagen beslutar att ungdomspraktik bibehålls som
åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken,

19. att riksdagen beslutar att, i avvaktan på slutförda
förhandlingar med Kommunförbundet, avslå regeringens
förslag om ändringar i uppföljningsansvaret för ungdomar,

20. att riksdagen beslutar att arbetsgivarnas avgift under
första perioden av ungdomspraktiken höjs med 1

000 kr till 2

000 kr,

21. att riksdagen beslutar att bibehålla reglerna för
akademikerpraktik,

22. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att slopa
resekostnadsersättning m.m. inom
arbetsmarknadsutbildningen,

23. att riksdagen beslutar återupprätta reglerna om
utbildningsbidrag med lånedel,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning inom det
studiesociala systemet,1

25. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om s.k.
N/T-arvode,1

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hävdande av svensk
arbetsmarknadspolitik och arbetsrätt inom ramen för EU:s
sociala dimension,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återflödet från EU:s
strukturfonder vad avser målen 3 och 4,

28. att riksdagen avslår regeringens förslag att föra in
finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen i budgeten,

29. att riksdagen beslutar att, utöver regeringens förslag, ta
i anspråk 2,6 miljarder kronor av AMS reservation,

30. att riksdagen beslutar att 800 miljoner kronor av
anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras
för regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska
småföretagsinsatser med särskild prioritet för utveckling av
ny miljöteknik,

31. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkta
lönebidrag för handikappade,

32. att riksdagen bemyndigar regeringen att överföra medel
från lönebidragen för fler anställningar inom Samhall AB
enligt vad i motionen anförts,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användande av eventuellt
ytterligare resterande medel vid Arbetslivsfondens
upphörande,

34. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1995/96 anvisar 31

536

700

000 kr.

Stockholm den 24 januari 1995

Olof Johansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Helena Nilsson (c)

Agne Hansson (c)

Andreas Carlgren (c)

Marianne Andersson (c)

Elving Andersson (c)

1 Yrkandena 24 och 25 hänvisade till SfU