Kvicksilverförgiftning hos amalgambärare måste accepteras som en realitet, hävdar med. dr. Fredrik Berglund, Kabi, Stockholm, i Läkartidningen nr. 1-2 1989. Det finns starka indicier för ett kausalsamband: bl.a. förbättring efter sanering av amalgamfyl

Motion 1988/89:So531 av Siw Persson m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:So531

av Siw Persson m.fl. (fp)
Amalgam

Kvicksilverförgiftning hos amalgambärare måste accepteras som en realitet,
hävdar med. dr. Fredrik Berglund, Kabi, Stockholm, i Läkartidningen nr.
1-2 1989. Det finns starka indicier för ett kausalsamband: bl.a. förbättring
efter sanering av amalgamfyllningar.

Dental kvicksilverförgiftning är kvicksilverförgiftning orsakad huvudsakligen
av kvicksilver frigjort ur dentalt amalgam. Kvicksilver kan i olika
kemiska former komma in olika vägar i kroppen. Det kan inandas, sväljas,
tränga in genom slemhinnor och hud. Man kan utsättas för större mängder
under kort tidsrymd (akut förgiftning) eller små mängder under längre
tidsperioder som ackumuleras i kroppen (kronisk förgiftning). Olika former
av kvicksilver omvandlas kemiskt i kroppen på olika sätt och binds i olika
organ och vävnader beroende på kemisk form, mängd, tidsrymd och väg in i
kroppen. Förgiftningsförloppet beskrivs noga i boken Den långsamma
döden av Forsberg och Forsberg.

För den som har en fullt utvecklad kvicksilverförgiftning medför även
små extra intag av kvicksilver en försämring av tillståndet. Patienten kan
remitteras till tandläkare för att få en liten amalgamfyllning slipad eller
urborrad utan särskilda skyddsåtgärder och detta kan vara förödande för
patienten. Hos många finns det en sådan allvarlig överkänslighetsreaktion
att det borde inrättas regionala specialkliniker. Dessa utrustas så att särskilda
starka utsug installeras över patienten, att tillgång till friskluftsmask
finns, samtidigt som andra kända åtgärder med kylning och kofferdammteknik
vidtas för att minska patienternas kvicksilverbelastning under bortborrningen.
Dessutom måste nyinsatt material kontrolleras och innehållsdeklareras.
Dessa specialkliniker ska alltså inte användas för nya amalgamterapier
för att så långt som möjligt minska kvicksilverpåverkan. Saneringen
förutsätts följas av specialiserade läkare som noterar patientens reaktioner,
under och efter sanering. Under läkarkontroll kan den efterfrågade dokumentationen
om förbättringar i sjukdomstillståndet säkerställas.

Det finns bestämmelser, som säger att det ska vara möjligt att få ekonomisk
ersättning vid amalgamsanering. Ett krav är allergisk reaktion eller
annan avvikande reaktion.

Nu är tyvärr inställningen från riksförsäkringsverket sådan att det är näst
intill omöjligt att få ekonomisk ersättning vid denna sanering, trots läkarintyg.
Intar RFV en annan ställning till de kvicksilverdrabbade patienterna än
riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig om?

Det är därför viktigt att socialstyrelse och riksförsäkringsverk har samma
uppfattning om vilka åtgärder som behöver vidtas och att det inte ges
utrymme till olika tolkningar. I detta fallet är det viktigt att man ser till att

kvicksilverdrabbade patienter får hjälp genom generösare saneringsregler.

Det bör i detta sammanhang påpekas att tandvårdspersonalen själv bör
skydda sig mycket noga med bl.a. handskar, effektiv utsugning och andningsskydd.
LEK-utredningen har inte nog allvarligt beaktat personalens
risker för den arbetsmiljöpåverkan som kvicksilverförgiftning innebär.

I kemiska risker på gränsvärdeslistan AFS 1981:8 beskrivs att kvicksilver
klassas som gift och ska behandlas därefter. I ett särtryck beskrivs att
amalgam ska behandlas med samma riskbedömning som gäller för kvicksilver.

Tyvärr har det för tandvårdspersonalen varit okänt att det behövs rigorösa
säkerhetsåtgärder i arbetet med amalgam. Det är viktigt att all personal
som arbetar med kvicksilver eller kvicksilverkontaminerat arbetsmaterial
ska ges information om vilka skyddsföreskrifter som gäller, att olika projekt
startas, att skyddsutrustning används samt att frågan om arbetsskadeersättning
för tandvårdspersonal löses på ett för personalen generösare sätt.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvicksilverdrabbade patienter och tandvårdspersonal
samt amalgamfria kliniker.

Stockholm den 25 januari 1989
Siw Persson (fp)

Kenth Skårvik (fp) Elver Jonsson (fp)

Anders Castberger (fp)

Mot. 1988/89
So531

21