Vanvård inom äldreomsorgen i Mora
Interpellation 2023/24:448 av Sofie Eriksson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-02-07
- Överlämnad
- 2024-02-08
- Anmäld
- 2024-02-09
- Svarsdatum
- 2024-02-27
- Besvarad
- 2024-02-27
- Sista svarsdatum
- 2024-03-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Alla ska kunna lita på svensk äldreomsorg. Tyvärr finns många exempel på när det inte fungerar. Senast i raden har vi den situation som uppdagats i Mora kommun i Dalarna. Här handlar det om två vårdboenden som drivs av ett danskt aktiebolag. Äldre har enligt anhöriga svultit ihjäl. De har inte fått duscha på veckor, ibland månader. Det finns äldre som blivit liggande i sin egen avföring.
Vanvården som uppdagats inom äldreomsorgen i Mora är extremt allvarlig. Om vinstintresse sätts framför de äldres hälsa och rättigheter kan vi väl ändå konstatera att det blivit helt skevt, oavsett ideologisk inriktning?
Visst är äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar, men det är helt uppenbart att problematiken är nationell och finns i nästan hela landet. Just nu tvingas många kommuner spara på välfärden. Finansministern har aviserat ytterligare skattesänkningar. Detta sker samtidigt som äldre inte får tillräckligt med mat. Oron växer kring att missförhållanden ska öka, oavsett utförare.
Med anledning av vad som anförts här vill jag fråga statsrådet Anna Tenje:
- Har statsrådet tagit del av situationen i Mora?
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sveriges kommuner ska kunna ta sitt ansvar för äldreomsorgen?
- Vilka initiativ avser statsrådet att ta i fråga om vanvård hos vinstdrivande bolag inom äldreomsorgen?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:448
Webb-tv: Vanvård inom äldreomsorgen i Mora
Dokument från debatten
- Tisdag den 27 februari 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:75
Protokoll från debatten
Anf. 109 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr ålderspresident! Mikael Dahlqvist har frågat mig på vilket sätt jag tänker jobba med den bristande kontrollen hos privata utförare inom äldreomsorgen. Mikael Dahlqvist har också frågat mig vad för åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att säkerställa en bra äldreomsorg till alla.
Sofie Eriksson har frågat mig om jag har tagit del av situationen i Mora. Sofie Eriksson har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Sveriges kommuner ska kunna ta sitt ansvar för äldreomsorgen. Sofie Eriksson har slutligen frågat mig vilka initiativ jag avser att ta i fråga om vanvård hos vinstdrivande bolag inom äldreomsorgen.
Herr ålderspresident! Utgångspunkten för äldreomsorgen ska vara trygghet och medmänsklighet. Den som är äldre eller multisjuk eller har en kronisk sjukdom ska få en trygg, samordnad vård och en omsorg av god kvalitet. I socialtjänstlagen (2001:453) finns bestämmelser om att insatser ska vara av god kvalitet och att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet när uppgifter inom socialtjänsten utförs. Kvaliteten i verksamheten ska också systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Varje kommun ansvarar i egenskap av huvudman för äldreomsorgen och har att uppfylla kraven enligt gällande rätt. Rapporterna från Mora beskriver en oacceptabel situation.
Regeringen värnar valfrihet och den enskildes rätt att välja utförare av välfärdstjänster. En fungerande konkurrens på omsorgsmarknaden kan skapa bättre förutsättningar för såväl kommunala som privata verksamheter att fortsätta arbeta för att förbättra kvaliteten och för att höja kompetensen i verksamheten. Valfriheten kan vara till godo för både brukare och personal. Men oseriösa aktörer hör inte ihop med äldreomsorgen. Bristande kvalitet kan inte accepteras vare sig det handlar om kommunal eller enskild verksamhet. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att stoppa oseriösa aktörer och stärka äldreomsorgens kvalitet.
Den 1 januari 2024 gav regeringen Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ett uppdrag att under 2024-2026 stärka och utveckla sitt arbete med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet och förekomsten av oseriösa aktörer inom omsorgen. Sedan 2019 krävs dessutom tillstånd från Ivo för att få bedriva verksamheter inom flera välfärdsområden, som hemtjänst och särskilt boende för äldre. Ivo ansvarar för tillsynen över alla verksamheter, oavsett vem som bedriver dem.
Vidare har kommunerna ansvar för att själva följa upp att de aktörer som utför socialtjänst som finansieras av kommunen uppfyller de krav som de slutit avtal om. Här vill jag även framhålla den så kallade lex Sarah-bestämmelsen i socialtjänstlagen. Det är mycket viktigt att kunskap om den bestämmelsen finns i äldreomsorgen och att bestämmelsen följs mycket noga. Socialstyrelsen ska löpande uppdatera och utveckla stödet kring lex Sarah.
Regeringen har även vidtagit andra åtgärder för att stärka äldreomsorgen. I budgetpropositionen för 2024 var en av de största satsningarna ökade statsbidrag till kommuner och regioner för att kunna upprätthålla och stärka välfärden, däribland äldreomsorgen. Regeringen har även förlängt det så kallade Äldreomsorgslyftet och avsätter 1,7 miljarder kronor för 2024 för att utveckla kompetensen inom äldreomsorgen; detta fortsätter sedan 2025 och 2026. Regeringen stärker dessutom äldreomsorgen på andra sätt, bland annat genom Utredningen om språkkrav för personal i äldreomsorgen (S 2023:03) och Utredningen om stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård (S 2023:07).
Regeringen fortsätter givetvis samtidigt att stötta kommunernas implementering av välfärdsteknik och arbetar för att utveckla demensvården.
Anf. 110 Mikael Dahlqvist (S)
Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet så mycket för hennes svar på min interpellation om bristande vård och omsorg som utförs av privata vårdgivare gentemot våra äldre.
Tyvärr blir den här frågan alltmer aktuell. Framför allt möts vi dagligen, vill jag påstå, av rapporter om välfärdskriminalitet, som också är en del av den här problematiken. Men då och då händer det också skandaler inom äldreomsorgen. Förutom att den enskilde och anhöriga drabbas försvinner det också oerhört mycket pengar, som egentligen mycket väl skulle behövas i vår gemensamma välfärd som den ser ut i dag. Nu handlar min interpellation om äldreomsorgen, men den här typen av oseriösa företagare finns inom all välfärdsverksamhet.
Mot bakgrund av detta måste betydligt mer göras. Här anser jag att regeringen och ansvarigt statsråd har ett stort ansvar för att täppa igen kryphålen. Det är bra att regeringen har gett Ivo i uppdrag att se över sitt arbete mot oseriösa aktörer. Det är också bra att regeringen hänvisar till flera reformer som den socialdemokratiskt ledda regeringen tog initiativ till, utredde och skickade ut på remiss. Men det räcker inte.
Tyvärr, Anna Tenje, bekräftar svaret på interpellationen att det som är viktigast för statsrådet och regeringen är marknaden. Statsrådet säger: "Regeringen värnar valfrihet och den enskildes rätt att välja utförare av välfärdstjänster. En fungerande konkurrens på omsorgsmarknaden kan skapa bättre förutsättningar för såväl kommunala som privata verksamheter." Tyvärr, herr ålderspresident, drivs regeringen alltför mycket av ideologisk övertygelse och övertro på marknaden och väljer att blunda för riskerna som finns och de incitament som skapas när det finns stora pengar i omlopp. Priset för valfriheten anser jag att våra medborgare får betala.
För några månader sedan kunde vi läsa om vanvård i Mora. Mora hade lagt ut två äldreboenden på entreprenad, varefter ett antal allvarliga brister uppdagats. Ett flertal äldre hade inte fått duscha på flera månader. Det har kommit en bunt med klagomål till Ivo. Man har till och med beskrivit att äldre haft intorkad avföring i stjärten. Personalen ansåg sig vara grovt underbemannad och hotade att säga upp sig.
Detta är vad som har hänt i ett konkret fall. Och det kommer tyvärr att hända igen, herr ålderspresident. Det brister i kontroll och uppföljning. Regelverket måste stramas åt.
Trots äldreministerns interpellationssvar tycker jag att frågorna kvarstår. Vad tänker äldreministern och regeringen konkret göra för att öka kontrollen hos privata utförare inom äldreomsorgen? Och vad tänker regeringen framför allt göra mer för att säkerställa att vi får en trygg och bra äldreomsorg för alla?
(Applåder)
Anf. 111 Sofie Eriksson (S)
Herr ålderspresident! Alla ska kunna lita på svensk äldreomsorg. Det handlar både om att människor som arbetat och bidragit under sitt yrkesliv ska få den bästa äldreomsorgen och om att alla som arbetar i omsorgen förtjänar sjysta villkor och en bra arbetsmiljö.
Tyvärr finns det många exempel på att detta inte fungerar. Senast i raden är den situation som har uppdagats i Mora kommun i Dalarna. Det handlar om vårdboenden som drivits av ett danskt aktiebolag. Där har en äldre man med demens enligt anhöriga svultit ihjäl. Andra har inte fått duscha på veckor, ibland månader. Blöjor har suttit på i flera dygn, och mediciner har missats. Det finns äldre som har blivit liggande i sin egen avföring. Man kan fråga sig vad dessa dementa människor har haft för valfrihet.
Båda dessa boenden har beskrivits som grovt underbemannade. På ett av dem har situationen varit så allvarlig att det beskrivits som att personalen nätt och jämnt har fått de boende att överleva. De allvarliga tillbuden har inte rapporterats in till kommunen. Det blir då ganska svårt att bedriva kontrollverksamhet.
Det handlar inte bara om privat verksamhet. Förra året avled en kvinna som arbetade i den kommunala hemtjänsten i Mora när hon stressade mellan passen. Kollegor till henne har framhållit den starka minutstyrningen som en anledning till detta.
Herr ålderspresident! Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar. Men det är helt uppenbart att problematiken är nationell - den finns i nästan hela vårt land. Det här är bara ett exempel bland väldigt många.
Coronakommissionen har konstaterat att de strukturella problem som finns i svensk äldreomsorg även bidrog till ökad smittspridning och dödlighet bland äldre. Fyra av tio anställda saknar utbildning. Nästan 25 procent är timanställda; inom privat omsorg är det ännu fler. Det finns ingen luft i systemet, och det leder till att beredskapen är noll och intet i särskilt stressade situationer.
Herr ålderspresident! Just nu tvingas många kommuner att spara pengar. Finansministern har aviserat ytterligare skattesänkningar. Detta sker samtidigt som äldre inte får tillräckligt med mat. Oron växer nu för att missförhållandena ska öka oavsett utförare.
Jag menar att de strukturella problem som vi ser i svensk äldreomsorg är en skandal som har tillåtits ruttna i fullt dagsljus. Man har gått förbi och sett på, och alldeles för många har tillåtit rötan att sprida sig. Man tittar bort.
Samtidigt kämpar hundratusentals anställda dag och natt för att upprätthålla en viktig, bra och värdig omsorg. Och den är bra på många håll, men förutsättningarna är undermåliga. Man har i det här landet prioriterat att sänka skatten i stället för att satsa på omsorgen. Detta märks i kropparna på folk. Underfinansiering och underbemanning känns i kropparna, både på dem som bor och behöver omsorgen och på dem som arbetar i den.
Jag undrar därför: Vad avser statsrådet att göra för att styra upp svensk äldreomsorg och se till att den har tillräckliga resurser? Vad avser statsrådet att göra för att få stopp på vinstjakten, som leder till vanvård och sämre arbetsvillkor?
(Applåder)
Anf. 112 Malin Höglund (M)
Herr ålderspresident! Vi ska kunna lita på svensk äldreomsorg i landets alla 290 kommuner. Vi ska kunna lita på att äldreomsorgen i Dalarnas län, med 15 kommuner, bedrivs på ett bra sätt. I Mora, som ledamoten Eriksson hänvisar till, har vi kommunala boenden, två boenden på entreprenad och ett personalkooperativ; vi har alltså nio olika boenden.
I äldreomsorgen finns det personal på olika nivåer: personal som ger omvårdnad och personal som bäddar sängar, städar, hanterar maten och äter tillsammans med de äldre. Det finns också personal som utövar ledarskap, som är chefer. Ledarskapet är otroligt viktigt för dem som jobbar på golvet. Hela denna mix ska göra att det finns en bra omsorg för den äldre som inte längre kan bo hemma.
Jag var tidigare socialnämndens ordförande, från 2015 till 2022. Det boende som ledamoten Eriksson refererar till var faktiskt ett av de bättre. Det kom till på entreprenad under Socialdemokraternas ledning i socialnämnden.
Äldreomsorgen är en kommunal fråga. Regeringen satsar på ett fortsatt äldreomsorgslyft, vilket är väldigt bra; det behövs verkligen. Vi behöver fler utbildade undersköterskor som ska utföra omvårdnad på våra särskilda boenden för äldre. Denna satsning tror jag kommer att behövas under väldigt många år.
Vi behöver fler som arbetar i välfärdsyrken och fler undersköterskor, inte färre. Men med Socialdemokraternas skrämselpropaganda, som jag ibland möter, tycker jag att äldreomsorgen får en dålig stämpel. Vilka ska då vilja fortsätta jobba där, och vilka ska söka sig till jobb inom äldreomsorgen? Mer utbildning behövs, och vi behöver förstärka yrkesstoltheten - inte svärta ned den.
Det finns många duktiga, engagerade och stolta medarbetare runt om i våra 290 kommuner, oavsett om det rör sig om verksamhet i kommunal regi, på entreprenad eller i personalkooperativ. Jag skulle vilja ta mig tid att tacka alla som jobbar inom äldreomsorgen, oavsett om den bedrivs av privata utförare på entreprenad eller i kommunal regi.
Anf. 113 Lena Bäckelin (S)
Herr ålderspresident! Tack, Sofie och Mikael, för era båda viktiga interpellationer! Och tack, statsrådet, för svaret! Jag önskar dock att få svar från statsrådet, egentligen på båda interpellationerna men framför allt på frågan om vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att Sveriges kommuner ska kunna ta sitt ansvar för äldreomsorgen.
Det ska vara tryggt att bli äldre i Sverige. Detta var budskapet i en debattartikel som jag och mitt parti Socialdemokraterna skrev i början av valrörelsen 2022 utifrån bland annat erfarenheterna under den pandemi vi gick igenom. Då tyckte alla att äldreomsorgen skulle vara högst på dagordningen inför nästa val och att politikerna skulle tillhandahålla de resurser som man hade sett fattades.
Men valrörelsen kantrade ganska snart mot populistiska utspel och löften - eller jag kanske ska säga blå dunster, för det var helt andra tongångar och ett helt annat fokus senare under valrörelsen. Jag tror att många med mig, framför allt många kvinnliga väljare, blev besvikna på valrörelsen och vad som efter valet har skett - eller snarare inte har skett - när det gäller att stärka äldreomsorgen.
Vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma själva över sina liv och sin vardag, oavsett om det handlar om deltagande i arbetslivet eller vilken hjälp man vill ha från hemtjänst och omsorg. Så skapar vi ett starkare och tryggare samhälle i Sverige.
På TV4 Nyheterna i onsdags förra veckan uppmärksammades de oerhört stora behov som finns i dag och i framtiden inom äldreomsorgen och som kvarstår efter pandemin. Där intervjuades äldreforskaren Ingmar Skoog, som lyfte fram de behov som uppstår med en åldrande befolkning. Antalet personer över 80 förväntas öka med 30 procent fram till 2030. Det är bara sex år bort. Han menar att detta bland annat kommer att ställa högre krav på anhöriga. I dag går ju ungefär 100 000 personer ned i arbetstid för att klara av omsorgen av sina nära äldre. Det kommer också att öka pressen på en redan hårt ansträngd personal inom äldreomsorgen som i dag trollar med knäna och är lojala och sliter.
Detta kräver en regering som ser sina medborgare och deras behov, inte minst de äldres behov. Med vilja går det att åstadkomma förändring.
Demografin och antalet äldre i min hemkommun Härjedalen och i min region, Jämtland Härjedalen, är tillsammans med personalrekrytering och utbildning av framtida personal en av de största utmaningarna. Lägg därtill resursbrist på grund av otillräckliga statsbidrag. SKR beräknar underskottet i kommunerna till ungefär 30 miljarder år 2024. Då blir det inte satsningar på äldre, utan det blir besparingar.
Herr ålderspresident! Det är inte bara min hemkommun och min hemregion som ser behovet av långsiktiga statsbidrag och att dessa skulle kunna säkra att slantarna går till utveckling och anpassning av verksamheten och till kompetensutveckling i den takt som behövs.
Frågan om utbildad personal och hur vi ska lösa arbetskraftsbristen är viktig, inte minst för äldreomsorgen. Jag återkommer i mitt nästa inlägg.
(Applåder)
Anf. 114 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr ålderspresident! Tack, samtliga ledamöter, för ert deltagande i debatten så här långt, och även tack för de frågor som ställdes! Jag ska efter bästa förmåga försöka ge några fler svar än vad jag kanske lyckades med i mitt inledande anförande.
Det verkar råda en stor samsyn om att äldreomsorgen är en av de viktigaste delarna i välfärdens kärna och om att vi på ålderns höst ska kunna känna oss trygga med att de förväntningar man har ska uppfyllas och att de behov man har ska säkerställas. Därför tycker jag att det är viktigt och roligt att kunna berätta att regeringen har satt igång ett gediget reformarbete för att i olika led stärka äldreomsorgen.
Det är precis som många ledamöter har framhållit: Under pandemin, i Coronakommissionens rapport och i Ivos granskningar framkom ganska tydligt vilka utmaningar och brister som finns inom svensk äldreomsorg. I flera fall var det inte några stora överraskningar, inte heller det som handlar om demografin och om att allt fler blir allt äldre - liksom att allt fler tack och lov lever allt friskare. Det är inte heller någon överraskning för dem av oss som har varit kommunpolitiker under lång tid, men det visade ändå tydligt att vi behöver åtgärda flera olika brister.
Trots att detta kanske inte alltid ligger i fokus och pryder löpsedlarna kan jag garantera att jag som äldreminister har de här frågorna allra högst upp på dagordningen. Det är många kommunpolitiker runt om i landet som prioriterar precis som jag.
Just därför är det så glädjande att vi genast kunde sätta igång utredningen av de tydliga brister som påpekades av Coronakommissionen och Ivos granskning. Inte mist gällde det språkkravet inom äldreomsorgen. Det handlar om att äldre måste kunna förstå och kunna bli förstådda men också om att medarbetare sinsemellan måste kunna prata med varandra. Det är en viktig arbetsmiljöfråga. Att säkerställa patientsäkerheten och så vidare är ju hygienfaktorer, men man ska också kunna ha en bättre arbetsmiljö tillsammans genom att man de facto talar samma språk. Språkutredningen är alltså en viktig del i att förbättra äldreomsorgen på lång sikt
Dessutom har vi sett till att fortsätta Äldreomsorgslyftet och utveckla det, så att man också kan använda Äldreomsorgslyftet här och nu för att göra språkstödjande insatser på särskilda boenden och inom hemtjänsten.
Äldreomsorgslyftet är viktigt och har varit ett träffsäkert statsbidrag som jag med nöje valde att fortsätta med, givet att det ger effekt ganska snabbt. Man kan nyttja det till kompetensutveckling på många olika sätt. Man kan stärka upp inte minst den viktiga demensvården och se till att undersköterskor får större kunskap där. Man kan givetvis få specialistundersköterskor när det gäller multisjuka äldre, som kanske är de mest vanligt förekommande. Men man kan också göra insatser när det gäller välfärdstekniken för att kunna implementera den på särskilda boenden och inom hemtjänsten för att komplettera medarbetarnas viktiga arbete och för att öka tryggheten och säkerheten för de äldre.
Detta viktiga arbete måste göras. I takt med att allt fler blir allt äldre och samtidigt som det blir färre som vill jobba inom äldreomsorgen måste vi bli bättre på så många olika plan. Det finns ingen enkel lösning, utan vi behöver jobba brett, och vi behöver jobba tillsammans. Detta har den här regeringen valt att prioritera.
(Applåder)
Anf. 115 Mikael Dahlqvist (S)
Herr ålderspresident! Än en gång tack för ditt svar, Anna Tenje!
Den här interpellationen handlar i första hand om privata vårdaktörer som är oseriösa. Sedan är det naturligtvis som det har påpekats av mina partikamrater en ekonomisk situation som är oerhört besvärlig för landets kommuner när det gäller äldreomsorg.
Vi är överens om att äldreomsorgen är en kärna i välfärden. Dock får statsrådet ursäkta mig, men vi är inte överens om hur mycket pengar som behövs till välfärdens kärna, alltså äldreomsorgen. Den är ju redan i dag underfinansierad och kommer enligt alla utredningar att bli rejält underfinansierad de kommande tio till femton åren, bland annat på grund av vår demografi.
Jag avser att återkomma till ministern lite längre fram med interpellationer om äldreomsorgens ekonomi specifikt, men jag tycker ändå att det är bra att den frågan lyfts.
Jag tvivlar inte på att den SD-ledda regeringen och ministern verkligen tar seriöst på frågan om oseriösa entreprenörer. Jag är helt övertygad om att vi har samma uppfattning där. Men då kan man fundera på varför regeringen inte väljer att gå vidare med flera färdiga utredningar som den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte.
Till exempel föreslog en statlig utredning redan 2017 ökad insyn i välfärden, att privata aktörer som utför offentligt finansierad verksamhet ska omfattas av offentlighetsprincipen. Den förra regeringen ville gå vidare med denna utredning, för det är också ett viktigt verktyg för både allmänheten och medier att få transparens och därmed upptäcka oegentligheter. Men min fråga till statsrådet är: Varför valde man att avbryta detta viktiga arbete för att få ett bättre regelverk?
Det andra som jag är bekymrad över är att regeringen har aviserat att man inte avser att gå vidare med äldreomsorgslagen, som ju också den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till under förra mandatperioden. Den bygger bland annat på att man vill försöka motverka de brister som vi ser i dagens äldreomsorg. Bland annat var ett av huvudspåren i Coronakommissionens kritik att den medicinska beredskapen på äldreboenden och i hemtjänsten måste stärkas. Detta var med bland utredningens förslag.
Utredningen föreslog också mycket mer tydlighet om vem som ansvarar för vad och hur man kan förebygga, utveckla och stärka kvaliteten. Det är intressant att se att regeringen väljer att lägga också detta lagstiftningsförslag i malpåse.
Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag vara väldigt tydlig med att vi socialdemokrater inte är emot privata utförare i offentlig verksamhet. Oftast handlar debatten om att vi är emot valfrihet eller privat verksamhet. Skillnaden mellan Socialdemokraterna och de borgerliga politikerna är att vi tycker att skattekronorna ska gå till det som de är avsedda för. Vi tycker att det ska vara kontroll och ordning och reda.
Den högsta ansvariga chefen för polisens underrättelsetjänst fick frågan: Hur kan man täppa till det här med välfärdskriminalitet? Hans enkla svar var: Ta bort valfriheten.
Han ansåg att det inte fanns tillräckligt med kontrollmekanismer där.
(Applåder)
Anf. 116 Sofie Eriksson (S)
Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för de svar som vi har fått! Jag vill börja med att säga att det är jättebra med utredningar om att stärka språkkunskaperna och medicinsk kompetens. Det är bra att förlänga undersköterskelyftet, som vår regering införde.
Sedan skulle jag vilja gå vidare och bemöta Malin Höglund, som gav sig in i debatten här. Det är ändå lite modigt att göra det. När det gäller ett av de boenden där det har varit missförhållanden fick hon det att låta som att det hade varit samma utförare hela vägen och att det hade fungerat bra och att det sedan helt plötsligt inte fungerade bra. Det som hände var att det blev en annan utförare, och det blev det under den tid som Malin Höglund var ansvarig ordförande för den nämnden. Vilket ansvar tycker Malin Höglund att hon själv har för den situation som har uppstått i Mora kommun?
Utöver det vill jag bemöta detta med att man skulle svartmåla så fort man lyfter upp problem i svensk äldreomsorg. Frågan är om något blir bättre av att vi sopar problemen under mattan. Det här är oerhört viktiga arbeten. Det är en oerhört viktig verksamhet. Jag tror inte att någon som arbetar i äldreomsorgen tycker att det är bra om vi politiker låtsas som att det är guld och gröna skogar. Vi ska snarare se problemen, lyfta upp dem och göra vad vi kan för att åtgärda dem.
Undersköterskorna i Sverige är Sveriges största yrkesgrupp. Jag är själv dotter till en av dem. Min mamma Monica gav ungefär 45 år, hela sitt yrkesliv, till svensk äldreomsorg. När hon ska beskriva utvecklingen inom äldreomsorgen säger hon att det känns som att respekten har gått förlorad och som att man alltid kan suga ur lite mer. Låt oss springa lite fortare och spara lite mer pengar!
Min mamma tyckte oerhört mycket om sitt arbete och sina kollegor. Hon trivdes med att jobba med att ge omsorg till personer som behövde det. Hon förtjänar politiker som ser problemen, som lyfter upp dem och som försöker göra något åt dem, inte politiker som låtsas som att allting är bra.
Herr talman! En del i problematiken handlar om vinstjakten. Den förklarar inte allt - det vill jag stryka under - men en del. Andelen otrygga anställningar och deltider är högre hos privata utförare. Lönen är lägre. Andelen som är nöjda med sitt jobb är lägre. Andelen som vill fortsätta i yrket under en längre period är också lägre.
Man kan titta på äldreomsorgen i stort. Det är många saker som pekar på att detta behöver styras upp ordentligt. I en rapport från fackförbundet Kommunal svarar 35 procent att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre minst en gång i veckan. 13 procent svarar att den utgör en risk för de äldre varje dag. Endast en av fem svarar att bemanningen är tillräcklig.
Det är farligt med underfinansiering och underbemanning i denna typ av verksamhet. Vi bor i ett modernt och rikt samhälle. Om vi inte har råd med en värdig omsorg om våra äldre är det någonting som är riktigt jäkla fel.
Man kan konstatera att ska man kunna tjäna pengar på att bedriva omsorg måste man kapa kostnaderna och öka intäkterna. Vad är det då man sparar på? Jo, bland annat är det personalen. Det är en grov underbemanning som har lett till exempelvis vanvården i Mora kommun hos de privata utförarna.
Vad avser statsrådet att göra för att garantera att resurserna räcker till äldreomsorgen? Vad avser hon att göra för att stoppa oseriösa aktörer från att bedriva äldreomsorg? Vad avser hon att göra för att styra upp så att bemanningen blir tillräcklig i all svensk äldreomsorg?
(Applåder)
Anf. 117 Malin Höglund (M)
Herr talman! Det är nog inte till någon hjälp att vi politiker smutskastar äldreomsorg som inte bedrivs i kommunal regi. Uppföljning är jätteviktigt - det tror jag faktiskt att vi alla här är överens om. Uppföljning är A och O, så att man ser vad som händer och vad som har blivit fel.
Min önskan är en mer noggrann uppföljning av boenden som drivs på entreprenad men även av boenden i kommunal regi. Jag skulle önska att vi hade samma uppföljning av de privata som av de kommunala, för då blir det lättare att följa upp.
Anf. 118 Lena Bäckelin (S)
Herr talman! Temat som jag vill lyfta är resurserna. Där vill jag lyfta en intervju med fackförbundet Kommunals ordförande, Malin Ragnegård, som jag lyssnade på i helgen. Den handlade om det som hon kallar för sparsmockan mot de äldre, som regeringen nu levererar genom att kommunerna står inför det faktum att det ges alldeles för lite medel från den statliga nivån.
Hon tog bland annat upp vad hennes medlemmar larmar om och konsekvenserna av detta. Det har nyligen genomförts en undersökning bland 2 700 ombud i 288 kommuner. 47 procent larmade om att det kommer att bli nedskärningar i kommuner i år.
Kommunal ser tydliga konsekvenser och varnar också för det. Undernäring hos äldre kan bli värre. Det kan bli tuffare scheman, mindre portioner, stopp för vikarier vid sjukfrånvaro, minskad personaltäthet och lägre kompetens vid nyanställningar. Man oroar sig för sämre arbetsmiljö, och kvaliteten på äldreomsorgen blir sämre.
44 procent av Kommunals medlemmar orkar i dag inte jobba heltid. Sju av tio är oroliga för att de inte ska orka till pensionen. Det är allvarligt. Kommunal vill se en kriskommission. Det säger en hel del om läget i verksamheten.
Vi kan inte ha det så här. Nu måste den SD-stödda regeringen agera för de äldres, de anhörigas, personalens och kommunernas skull.
Anf. 119 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Jag måste börja med att konstatera att jag är oerhört stolt över svensk välfärd. Jag är stolt över svensk äldreomsorg, och jag är väldigt stolt över de många duktiga medarbetare som vi har i äldreomsorgen och som gör ett fantastiskt arbete.
I andra länder och för kollegor som jag mötte inte minst under det europeiska ordförandeskapet är detta allt annat än en självklarhet.
Med det sagt är det inte så att vår äldreomsorg är felfri, att det inte finns brister och att det inte finns saker och ting som behöver åtgärdas. Det har jag varit tydlig med i mina tidigare anföranden.
Det var tydligt i Coronakommissionens rapporter och i Ivos granskning att det under pandemin fanns brister som behövde åtgärdas. Just därför tycker jag att det är glädjande att denna regering till skillnad från den tidigare regeringen fokuserar på lösningar i stället för att bara beskriva problemen.
Vi identifierar problemen. Sedan levererar vi åtgärder för att få bukt med de problem vi ser. Vi ser nu att språkkravet är på väg. Det borde ha skett för länge sedan. Det är inte bra när personalen talar så dålig svenska att äldre personer inte kan förstå eller göra sig förstådda. Vi vet att den medicinska kompetensen brister. Det har den gjort under en lång tid, även under de år då kommunerna i Sverige levererade stora underskott. Man talade dålig svenska redan då. Då var det brister i den medicinska kompetensen, och då hade vi också en socialdemokratisk regering.
Problemet med mina socialdemokratiska kollegor och vänner här i kammaren, till skillnad från det jag beskylldes för, att ha på mig ideologiska skygglappar, är att ni ofta förblindas av de ideologiska skygglapparna. Det blir tydligt i diskussionen och i den här debatten. Jag har nolltolerans mot oseriösa aktörer, och jag har nolltolerans mot en dålig äldreomsorg alldeles oavsett vem som bedriver omsorgen. Det gäller kommunala och fristående aktörer.
För mig är det därför viktigt att ge Ivo uppdragen som jag redogjorde för initialt, det vill säga att säkra, förtydliga och förbättra arbetet mot de oseriösa aktörerna eftersom de inte hör hemma inom äldreomsorgen. Men det var också ett minst lika viktigt uppdrag till Ivo som jag och Acko Ankarberg Johansson gav när vi sa att Ivo ska agera stöttande och jobba bättre tillsammans med kommunerna i det brottsförebyggande arbetet.
Men det finns ytterligare en del framöver som är minst lika viktig när det gäller kommunernas ansvar, nämligen att möjligheten att sluta avtal med fristående aktörer nyttjas för att säkra valfriheten för medborgarna men om det inte går rätt till ska avtalen avslutas. Då är det minst lika viktigt att kommunerna rapporterar in de oseriösa aktörerna till Ivo. De kan ju finnas i flera kommuner, och då gäller det att sätta stopp för dem så fort som möjligt. Det måste till ett ömsesidigt samarbete mellan Ivo och kommunerna för att säkra att varje skattekrona används på rätt sätt och kommer de äldre till del, för att säkra valfriheten och för att se till att kvaliteten är så god som möjligt.
(Applåder)
Anf. 120 Mikael Dahlqvist (S)
Herr talman! Jag tackar Anna Tenje för hennes svar.
Det är intressant att höra ansvarigt statsråd påstå att den socialdemokratiska regeringen har tittat på när statsrådet i samtliga anföranden har pratat om reformer som den förra S-regeringen initierade, utredde och remissbehandlade. Låt mig ge några exempel, nämligen att utreda språkkrav i äldreomsorgen, att ge skyddad yrkestitel för undersköterska, att ta initiativ till en äldreomsorgslag och så vidare.
Det jag däremot är lite sorgsen över, herr talman, är att jag inte har fått svar från Anna Tenje om vad regeringen tänker göra vad gäller de oseriösa vårdaktörerna. Det här har ingenting med valfrihet att göra - jag är den första här i kammaren att skriva under på detta. Jag har varit kommunalråd, och enligt min uppfattning handlar det om att vi ska vara noga med våra skattepengar. Varje krona ska gå till det vi avser. Men så fort vi tar upp denna fråga med statsrådet eller hennes kollegor i kammaren blir vi beskyllda för att hota valfriheten. Hela min interpellation handlar om att ha ett riktigt regelverk så att vi slipper skandalerna och välfärdskriminaliteten.
Jag noterar att statsrådet tar frågan på allvar, men jag noterar också, tyvärr, att jag inte har fått höra konkreta förslag här och nu om hur hon vill gå vidare med frågan.
(Applåder)
Anf. 121 Sofie Eriksson (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag uppskattar det, som jag tolkar det, uppriktiga engagemanget för frågorna. Vi är många som delar engagemanget.
Jag har flera gånger under interpellationsdebatten lyft upp att problemen finns hos både privata och kommunala utförare. För mig handlar det om att äldreomsorgen oavsett utförare måste vara bra. Det måste finns en bra omsorg för de äldre, och det måste vara en bra arbetsplats för dem som jobbar där.
Vi lyfter upp problem som finns i exempelvis Malin Höglunds egen hemkommun, där äldre enligt anhöriga har svultit ihjäl, de har legat i sin egen avföring, och personalen säger att underbemanningen är så grov att de nätt och jämnt får de som bor där att överleva. Men då väljer Malin Höglund att lägga sina minuter i talarstolen inte på att fördöma det som har skett efter det att hon satt vid makten och ansvarade för äldreomsorgen utan på att säga att vi inte ska svartmåla, inte prata om problemen. Detta är ett svek mot alla undersköterskor. Det är ett svek mot de äldre som drabbas av vanvården.
Det kommer framöver att bli tydligt hur man prioriterar i politiken. Vi ser redan nu varsel runt om i äldreomsorgen i Sverige. Hur kommer det att bidra till kvaliteten i äldreomsorgen? Bättre eller sämre? Jag vet vad jag tror. Jag vet vad jag har sett när jag själv har varit vikarie i omsorgen och stått där själv, utan utbildning, med alldeles för få kollegor. Jag vet många runt omkring som känner igen sig i att den kroniska underbemanningen är farlig för dem som arbetar där och framför allt för dem som är i behov av äldreomsorg.
(Applåder)
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill bara påpeka att Malin Höglund inte har mer talartid.)
Anf. 122 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Jag tackar för förtydligandet. Det var definitivt rätt att påpeka att Malin Höglund inte har rätt till ett anförande i den tredje rundan för att bemöta påhoppet från talarstolen.
Det gläder mig att intresset för äldreomsorgen är så stort i kammaren. Det har väl sällan varit så många som har hoppat in i en interpellationsdebatt som jag har haft förmånen att besvara, och det gläder mig mycket.
Det är inte alltid så att riksdagen brukar diskutera äldreomsorg i lika hög utsträckning som man kanske gör i andra ämnen, och jag välkomnar verkligen detta. Det var uppenbart att det i den här interpellationsdebatten med två interpellationer med flera frågor dök upp ännu fler frågor. Jag blev förvarnad att det kommer att komma mer, och det välkomnar jag. Äldreomsorgen är viktig, och den är definitivt en framtidsfråga.
Det må så vara att beslutskompetensen inte ligger på statlig nivå, i riksdagens knä, men det är oerhört viktigt att vi stärker äldreomsorgen, att vi stöttar och hjälper våra kommuner. Vi ska framför allt hjälpa våra kommunpolitiker att prioritera rätt.
I dessa ekonomiskt tuffa tider är det oerhört viktigt att skattebetalarnas pengar används just för välfärdens kärna, och pengarna ska användas till att prioritera äldreomsorgen givet att allt fler blir allt äldre. Tack och lov lever allt fler äldre ett friskare liv, men till syvende och sist kommer vi alla att vara i behov av stöd och hjälp på något sätt. Då är det viktigt att det finns en äldreomsorg att lita på.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.