Språkförskola
Interpellation 2020/21:758 av Arin Karapet (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-05-21
- Överlämnad
- 2021-05-25
- Anmäld
- 2021-05-26
- Svarsdatum
- 2021-06-07
- Besvarad
- 2021-06-07
- Sista svarsdatum
- 2021-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Språk och utbildning går hand i hand och är nycklarna till en lyckad integration. I dag får inte alla barn möjligheten att lära sig det svenska språket fullt ut och går därför miste om sin utbildning och möjligheterna till att bidra till samhället. Alltför många elever med utländska föräldrar misslyckas i den svenska skolan. Så kan vi inte ha det. Därför måste det till en drastisk förändring i utvecklingen.
Det är en grundläggande svensk värdering att varje barn förtjänar jämlika förutsättningar för att kunna lyckas i den svenska skolan. För att det ska bli möjligt måste varje barn få tillgång till den viktigaste nyckeln, svenska språket, för att var och en ska få möjlighet till en lyckad integration och skolgång.
Skälen till att det ser ut som det gör i dag är flera. Det kan vara att man inte får den nödvändiga språkutvecklingen hemifrån, då man har ett annat modersmål eller för den delen att ens föräldrar har bristande kunskaper i svenska. Därtill bor många i bostadsområden där det bor få eller inga med svenska som modersmål.
Det säger sig självt att behovet av mer svenskkunskaper i så tidig ålder som möjligt är nödvändigt för att varje barn ska kunna uppnå sin fulla potential och för att vi som samhälle ska fortsätta att kunna vara en nation i framkant. För att vi ska kunna vända utvecklingen har Moderaterna bland annat föreslagit att man ska införa obligatorisk språkförskola för barn till nyanlända från tre års ålder.
Jag vill därför fråga utbildningsminister Anna Ekström:
- Hur ställer sig ministern till att införa obligatorisk språkförskola för barn till nyanlända?
- Avser ministern att vidta några åtgärder för att införa en obligatorisk språkförskola för nyanlända?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:758
Webb-tv: Språkförskola
Dokument från debatten
- Måndag den 7 juni 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:135
- Protokoll 2020/21:135 Måndagen den 7 juniProtokoll 2020/21:135 Svar på interpellation 2020/21:758 om språkförskola
Protokoll från debatten
Anf. 64 Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Fru talman! har frågat mig hur jag ställer mig till att införa obligatorisk språkförskola för barn till nyanlända och om jag avser att vidta några åtgärder för att införa en obligatorisk språkförskola för barn till nyanlända.
Förskolan spelar en viktig roll för barns allsidiga utveckling och bidrar till att skapa likvärdiga förutsättningar inför skolstarten. Regeringen beslutade därför den 24 oktober 2019 att en särskild utredare skulle lämna förslag som syftar till att öka deltagandet i förskolan bland barn i tre- till femårsåldern och föreslå hur förskolans arbete med barnens språkutveckling i svenska kan stärkas, bland annat när det gäller nyanlända barn. Utredningen redovisade sitt uppdrag den 23 november 2020 i betänkandet Förskola för alla barn - för bättre språkutveckling i svenska (SOU 2020:67).
I betänkandet redogörs för forskning som visar just förskolans positiva effekter på barns utveckling och lärande. Utredningen konstaterar bland annat att det finns en bred samsyn i forskningen om att förskolan har störst betydelse för barn med svag socioekonomisk bakgrund. Vidare framför utredningen att flera studier visar att barn som har gått i förskola har bättre språkliga färdigheter än andra barn.
Betänkandet har remitterats, och utredningens förslag bereds nu inom Regeringskansliet. Frågorna om en obligatorisk språkförskola för barn till nyanlända kommer att tas om hand i det arbetet.
Anf. 65 Arin Karapet (M)
Fru talman! Tack, utbildningsministern, för svaret!
Fru talman! Språket är nyckeln till integration. Sverige har under flera decennier haft en hög invandring. Vi har haft bilden att invandrare är en homogen grupp, men det är de inte. De kommer från olika kulturer och länder och har olika utbildningsbakgrund. Detta påverkar barnens skolgång. Kommer du från en familj där en eller båda föräldrarna är akademiker är det större chans att du lyckas i skolan än om ingen av dem är det.
När det gäller just språkförskola tittar vi på hur det ser ut i Sverige. Vi har områden där det knappt bor några barn med två svenskfödda föräldrar. Med svenskfödda föräldrar menar jag de som har svenska som modersmål. Det är inte lätt att lära sig det svenska språket. Språket kommer hemifrån, när föräldrarna kommunicerar med barnet. I Sverige har vi inget språkkrav på föräldrarna när de kommer hit, för att få uppehållstillstånd eller medborgarskap. Vad innebär det? Jo, chanserna att barnen ska lära sig svenska i skolan blir ännu mindre.
Att jag personligen är engagerad i denna fråga beror på att jag inte själv har svenska som modersmål. Men jag hade turen att ha lärare som ställde krav. Då fanns det faktiskt några elever i klassrummet som hade svenska som modersmål. I dag finns det inte bara i ett utan i ett flertal områden i Sverige skolor där ingen har svenska som modersmål, förutom möjligtvis lärarna själva. Därför är detta otroligt viktigt. Vi vet att ju tidigare barn lär sig ett språk, desto snabbare tar de det till sig.
Vi ser i dag att skolan faktiskt är den enda vägen ut ur föräldrarnas sociala utsatthet, bort från kriminalitet. Vi måste börja från tre års ålder, det vill säga ha en obligatorisk språkförskola så att barnen får till sig de verktyg de inte får hemifrån för att möjliggöra en bättre framtid - för dem själva och det bostadsområde de bor i men också för samhället som helhet.
Det vi gör just nu är att vi kastar bort en massa humankapital. Vi producerar ett utanförskap - det vi säger att vi vill minska. Men vi vet också att nyckeln till en framgångsrik skolgång är att kunna det språk man blir undervisad på och som sedan ska användas i arbetslivet, det vill säga det svenska språket.
Svenska är komplicerat. Man skriver inte på samma sätt som när man pratar. Och i Sverige har vi undervärderat det svenska språket - att kunna estetisk svenska. Man kommer inte heller så långt på att prata det som kallas förortssvenska.
Vi ser i dag en språksegregation, med minskade kunskaper i svenska språket. Och det som sker när barnen börjar i svensk skola är att de sitter som frågetecken i klassrummen. Ingen säger till dem att de inte kan tillräckligt bra svenska, för det finns en kravlöshet i Sverige; vi vill vara snälla.
Jag har en fråga. Jag har läst utredarens svar, där det står att kommunerna bör erbjuda språkförskola. Varför ska inte kommunerna göra det obligatoriskt och se till att vi lyfter de här områdena? Det är inte bara ett område vi pratar om, utan det är flera områden där språket brister.
Anf. 66 Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Fru talman! Tack, Arin Karapet, för den passionerade pläderingen för en likvärdig och jämlik skola! Arin Karapet pekar verkligen på ett mycket viktigt problem, nämligen den ökande segregationen i svensk skola och det faktum att vi ibland stöter på skolor där samtliga barn som leker på skolgården går in och har undervisning på svenska men inte talar svenska ute på skolgården, för det finns inte tillräckligt många barn med svenska som modersmål.
Denna utveckling vill regeringen bryta, och regeringen har tagit fram ett flertal förslag för att på djupet komma till rätta med de stora problem som den ökande segregationen innebär. Hittills har Moderaterna ställt sig väldigt kallsinniga till de förslagen, men efter denna passionerade plädering hoppas jag på en omsvängning från Moderaterna på den punkten.
Arin Karapet talar också varmt om förskolans betydelse. Jag kan bara hålla med. Den svenska förskolan, där barn tillsammans leker och lär sig både språket och andra färdigheter och kunskaper, är en fantastisk inrättning. Det är en inrättning där kommunerna inte bara bör utan ska erbjuda plats till alla barn.
Under den här regeringens tid har vi satsat mycket på förskolan. Tittar vi på statistiken ser vi att vi i dag har mindre barngrupper än vi hade för några år sedan. Vi ser också att vi har beslutat om en ny läroplan för förskolan, där barnens språkutveckling har betonats ordentligt mycket tydligare än vad som var fallet i den gamla läroplanen.
Vi har också sett till att det finns ordentliga statsbidrag - i dag är de uppe i 350 miljoner - för ett språklyft i förskolan. Vi har dessutom utvidgat den framgångsrika satsningen Läslyftet med moduler som handlar om läs och språkutveckling på förskolans område.
Sist men inte minst har vi arbetat med kompetensutveckling. Som Arin Karapet säkert vet ser vi i de olika förskolorna i Sverige även en pedagogisk segregation. På förskolor i utsatta områden är det ofta så att personalen inte har fullgod utbildning och inte är behöriga förskollärare eller utbildade barnskötare i samma utsträckning som på förskolorna i mer välmående områden. Det är alltså väldigt viktigt att vi också satsar på att se till att personalen har goda förutsättningar att arbeta med barnens språkutveckling.
Jag vill också ta tillfället i akt att markera att estetisk svenska, som Arin Karapet kallar det för, är ett uttryck som inte förekommer i skolans styrdokument. I Sverige och i svenska skolor och förskolor ska barn lära sig samma svenska språk, oavsett vilket hem man har, vilken skola man går i eller vilken del av Sverige man bor i. Detta är klart och tydligt framskrivet i våra styrdokument - i kursplaner och läroplaner - och så ska det förstås vara.
Jag välkomnar Arin Karapets intresse för denna fråga och det djupa engagemang som han behandlar frågan med. Jag ser fram emot att detta djupa engagemang följs av konkreta förslag från Moderaterna som handlar om att säkerställa att barn ska ha goda förutsättningar att lära sig svenska i hela Sverige.
Anf. 67 Arin Karapet (M)
Fru talman! Jag har läst utredarens svar, som är kännetecknande för vår inställning till saker och ting i Sverige generellt. Vi ska ha en uppsökande verksamhet. Ja, en kommun som Botkyrka kanske klarar att ha uppsökande verksamhet. Man har en verksamhetschef och en kommunledning som tar det på största allvar. En närliggande kommun som Salem har kanske inte resurserna och medarbetarna för att klara detta fullt ut - etcetera.
Problemet är att det alltid blir luddigt. Det ska inte hänga på vilken kommun ett barn växer upp i. Vi har språkbrister i Rinkeby, i Botkyrka, i Angered, i Hjällbo, i Rosengård, i Trollhättan - en efter en, i olika delar av vårt land. Det ska vara enhetligt. Om vi ska ha en likvärdig och jämlik skola ska det gälla lika för alla. Då ska det inte hänga på att ha uppsökande verksamhet. Det låter jättefint, men vi vet att det inte kommer att slå rätt överallt. Det är bättre att göra det obligatoriskt.
Kommunerna bör erbjuda, men vad gör vi med de barn vars föräldrar vi inte får tag i eller vägrar att skicka sina barn till förskolan? Man säger att man vill ha skolplikt från fem års ålder. Då vet vi att dessa barn kommer att hamna efter i sin språkutveckling. Då måste vi vänta till fem års ålder. Det är bättre att ha en obligatorisk språkförskola från tre års ålder för barn till nyanlända och barn i utsatta områden. Då gör vi dem en tjänst. De får det verktyg de saknar och som de inte kommer att få från sina hem.
Det vi också vet är att alltför många barn med utländsk bakgrund misslyckas i den svenska skolan. Resultatet ser vi i grundskolan och på gymnasiet. Det som sker är att vi får slitningar i vårt samhälle. Barnen hamnar i identitetskris. De vet inte själva om de ska kalla sig för svenskar eller för sina föräldrars etniska härkomst. Dessa barn är morgondagens vuxna. Den dagen de är vuxna är jag gammal. De är den kommande generationen.
Skälet till att jag är engagerad i den här frågan har att göra med det jag sa om estetisk svenska. Det handlade inte om att vi skulle skicka in det i någon läroplan eller så, men det har betydelse. Jag har själv stött på det. När man pratar i telefon säger folk: Vad hette du? Du pratar jätteren svenska. Ja, jag har utländsk bakgrund, säger jag. Jag är armenier från Iran och pratar fem språk. Jag ser inte ut som du, men vi kan kommunicera med varandra. När man pratar över telefon blir man anonymiserad.
Vi värderar detta väldigt högt i Sverige, men vi pratar inte om det. Problemet med politiken och problemet i skolan är att vi bara ska följa den här planen som vi är överens om. Det är jättebra, men vad händer med personen där ute?
Just språket är nyckeln till integration. Jag förstår inte varför vi ska vara mjäkiga. Det handlar om att någon gång sätta ned foten från alla partier och säga: Rätten till det svenska språket är vi alla överens om. Du ska prata korrekt svenska om du kommer hit som barn eller om du föds i Sverige, för det gynnar oss alla.
Det enda som binder ihop oss i Sverige är språket. När vi kan kommunicera med varandra kan vi också lösa alla problem vi upplever.
Anf. 68 Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Fru talman! Jag måste säga att jag inte blir riktigt klok på vad Arin Karapet egentligen är ute efter. Arin Karapet håller ett passionerat och, tycker jag, väldigt välformulerat inlägg om vikten av att de bestämmelser som finns ska gälla för alla. Samtidigt konstaterar han, precis som jag, att hur snyggt och fint vi än har uttryckt oss i skollag, förordningar, läroplaner, kursplaner, förskolans styrdokument och skolans styrdokument har vi en verklighet som inte riktigt följer på de fina orden.
Mitt svar på detta är att arbeta med den här verkligheten - se till att det finns uppsökande verksamhet, se till att det finns kompetensutveckling och se till att vi tar i de problem som är roten till den alltför stora uppdelningen mellan vi och dom och mellan dem som har svenska som modersmål och dem som inte har det.
Vi måste gå till botten med den segregation som finns i svensk skola och svensk förskola. Det, fru talman, gör vi genom ändringar i skolans styrning. Där har vi förslag på gång som jag verkligen hoppas att Moderaterna kan överväga att ställa sig positiva till. Hittills har det varit kalla handen. Man har snarare ställt sig på skolkoncernernas sida än på barnens sida.
Men när vi nu ser att de tuffa, tydliga och bestämda uttryck som vi har i våra styrdokument inte når hela vägen ut är det, fru talman, en självklarhet för mig att vi ska arbeta med alla verktyg vi har i vår verktygslåda. Ett viktigt sådant verktyg är uppsökande verksamhet och kompetensutveckling, att se till att det finns kunskaper för dem som jobbar i skolan - både om vad läroplan, styrdokument och annat innehåller och om hur man ska arbeta med språkutveckling och använda förskolans pedagogik till att se till att barn får ett rikt språk.
Här, fru talman, har vi problem. En kartläggning av barns språkutveckling som gjordes 2018 - i Biskopsgården i Göteborg var det den gången, men det hade säkert också kunnat vara någon annanstans - visade att 75 procent av barnen inte hade den förväntade språkutveckling som barn i Sverige borde ha i fyra- till femårsåldern.
Det här är ett problem som är på riktigt. Mitt och regeringens sätt att lösa detta problem är att se över vilken lagstiftning vi har men också att använda oss av den stöttning till personalen som det kan innebära att faktiskt få en bra kompetensutveckling i hur man arbetar språkutvecklande i förskolan. Här behövs det utbildning, och det finns utbildning att få. Men det behövs också en tydlighet i lagstiftningen som jag hoppas att fler än mitt parti kan ställa sig bakom i riksdagen.
Sist men inte minst vill jag ta upp en liten detalj i det som Arin Karapet säger. Arin Karapet talar väl om att man ska införa en obligatorisk språkförskola för "barn till nyanlända och barn i utsatta områden". Alla som har läst Lotta Edholms intressanta utredning ser att ett obligatorium som gäller för vissa grupper i Sverige men inte för andra, en uppdelning baserad på etnicitet eller härkomst, är problematiskt i förhållande till den diskrimineringslagstiftning som vi har och som också, fru talman, finns i många andra europiska länder.
Detta måste vi ta hänsyn till. Vi kan inte bara bortse från att vi i lagstiftningen stöter på ganska stora problem, något som Lotta Edholm har utrett ordentligt och i botten. Det är lätt att stå i riksdagens talarstol och säga att vi ska ha särlagstiftning för barn till nyanlända och utsatta. Det är betydligt svårare att skriva en sådan lagstiftning.
Anf. 69 Arin Karapet (M)
Fru talman! Det har inte blivit någon lagrådsremiss ännu, men vi kan ju titta på remissvaren som har kommit från de olika remissinstanserna.
Utredaren föreslår alltså att "kommunerna ska vara skyldiga att bedriva uppsökande verksamhet för att öka deltagandet i förskolan" - uppsökande verksamhet, jättebra. Sedan ska det vara "obligatoriskt för kommunerna att erbjuda förskola till barn". Det är just detta som är problemet: Man ska erbjuda. När man erbjuder något kan någon tacka nej. Vems intresse ska vi beakta - barnens intresse eller föräldrarnas intresse?
Återigen: Erbjuda innebär att någon kan tacka nej. Vi pratar inte om enstaka barn med utländsk bakgrund. Invandringen till Sverige är så pass stor att många inte inser vilka konsekvenser den har lett till. Man träffar alltså barn i Sverige som är födda och uppvuxna här men som inte kan kommunicera ens på enkel svenska. Då kan vi stå här i kammaren och prata om si och så och att vi gör detta och detta. Men de får betala priset.
Det är det som är själva grejen med obligatoriet. Barn i utsatta områden har inte samma privilegier. De stöter inte på barn till svenskfödda föräldrar. Redan där har vi gjort skillnad. Redan där har vi en segregation. De har inte samma möjligheter som barnen i Bromma eller barnen i Vällingby, för de kommer inte i kontakt med svenska språket.
Därför är min fråga: Varför gör vi det inte obligatoriskt och för barnens skull? Vi ska inte göra det för någon annan som tycker att det här är lite luddigt eller blir kränkt. De här barnen är morgondagens vuxna, och de är också en del av Sverige.
Anf. 70 Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Fru talman! Så är det. De barn som växer upp i Sverige ska ha tillgång till ett rikt svenskt språk. Det ska inte göras någon skillnad i svensk skola när det gäller att ha höga förväntningar och ställa höga krav på en god språkutveckling. Den möjligheten och den skyldigheten ska alla barn i svensk skola ha oavsett ursprung, oavsett bostadsort och oavsett vilken skola man går i, vilka föräldrar man är född av och vilket språk man talar hemma vid köksbordet. Tillgång till ett rikt språk är något som den svenska skolan ska ge alla barn.
Min inställning är att vi ska använda alla verktyg vi har i verktygslådan för att se till att de här fina orden blir verklighet i varenda del av Sverige, på varenda skolgård och för vartenda barn i varenda familj. Det gör vi genom en tydlig läroplan och tydliga lagstiftningstexter. Vi gör det genom att säkerställa att det finns tillgång till en förskola av hög kvalitet i hela vårt land, men vi gör det också genom att se till att det finns en uppsökande verksamhet och kompetensutveckling. De förskollärare och barnskötare som arbetar i de förskolor där väldigt få barn, om ens några, har svenska som talat språk hemma vid köksbordet ska ha en riktigt bra kompetensutveckling och utbildning i hur man lär alla barn ett gott svenskt språk.
Jag måste säga att jag markerar väldigt tydligt mot tanken att vi skulle ha olika krav eller olika sorters svenska beroende på vilken ort vi bor i. I Sverige talar alla svenska, och i Sverige ska alla barn ha rätt till att lära sig svenska i förskolan och i skolan oavsett var man bor, oavsett vilken familj man är född i och oavsett vilken ort man råkar vara uppväxt i.
Fru talman! Regeringen kommer att fortsätta sitt arbete för att stärka förskolan och stärka förskolans språkutvecklande arbetssätt. Det är ett väldigt viktigt arbete för alla oss som månar om ett Sverige som håller ihop.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.