Skydd av marina Natura 2000-områden
Interpellation 2011/12:74 av Leander, Helena (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-10-28
- Anmäld
- 2011-10-28
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-11-07
- Sista svarsdatum
- 2011-11-18
- Besvarad
- 2011-12-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 oktober
Interpellation
2011/12:74 Skydd av marina Natura 2000-områden
av Helena Leander (MP)
till miljöminister Lena Ek (C)
I dag anmälde Greenpeace regeringen till EU-kommissionen för brott mot EU:s art- och habitatdirektiv för brister i skyddet av marina Natura 2000-områden. Natura 2000 är ett starkt, EU-lagstadgat områdesskydd för EU:s mest skyddsvärda naturtyper och arter. Enligt EU:s habitatdirektiv måste medlemsstaterna senast sex år efter det att områdena pekats ut kunna garantera att berörda naturtyper och arter har ett fullgott skydd.
Trots att fiske är det allvarligaste hotet mot de marina ekosystemen har Sverige vägrat att införa de fiskeregleringar som krävs för att skydda arter och livsmiljöer i marina skyddade områden, med undantag av en handfull partiella fiskeregleringar. Resultatet är att fisket får fortgå utan hänsyn till hur de marina naturvärdena påverkas.
Eftersom man inte reglerat skadlig verksamhet i dessa områden bryter Sverige mot habitatdirektivet. I december 2010 passerades ytterligare en juridisk deadline. Då löpte tidsfristen ut för de sista delarna av skyddet, att ”vidta nödvändiga åtgärder för bevarande, vilket om så krävs innefattar utarbetande av lämpliga skötsel- och förvaltningsplaner”, för de båda Natura 2000-områdena Fladen och Lilla Middelgrund i Kattegatt.
Fladen och Lilla Middelgrund är de två bankar som uppvisar högst naturvärden i den svenska delen av Kattegatt. Områdenas revmiljöer har en unikt mångfasetterad fauna och stora sand- och grusbottnar. De är viktiga övervintringsområden för fåglar som sillgrissla och tordmule, och är viktiga födoområden för säl. Dessutom är de av stor betydelse för den hotade tumlaren. I områdena har det hittats 134 olika arter av makroalger och dessutom 14 rödlistade djurarter, däribland den starkt hotade lyrtorsken. Därtill fungerar utsjöbankarna som viktiga lek- och uppväxtområden för den akut hotade Kattegattorsken, sill och många andra fiskarter.
Dessa unika arter och livsmiljöer hotas av ett alldeles för omfattande fiske, dessutom med redskap som skadar bottnarna och icke selektiva fiskeredskap som hotar den biologiska mångfalden av däggdjur, fåglar, fisk och bottenlevande djur. När regeringen inte ens förmår leva upp till EU:s krav och ge ett tillräckligt skydd åt våra marina Natura 2000-områden blir det svårt att ta regeringens prat om havsmiljösatsningar på allvar.
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att uppfylla EU:s krav på skydd av marina Natura 2000-områden?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:74
Webb-tv: Skydd av marina Natura 2000-områden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:47 Tisdagen den 13 decemberProtokoll 2011/12:47 11 § Svar på interpellation 2011/12:74 om skydd av marina Natura 2000-områden
Protokoll från debatten
Anf. 77 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman, ärade ledamöter! Helena Leander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att uppfylla EU:s krav på skydd av marina Natura 2000-områden.
I frågan pekas Fladen och Lilla Middelgrund ut som två av Sveriges mest värdefulla marina områden. Jag vill verkligen instämma i det. De kvaliteter på arter och naturtyper som finns representerade i områdena platsar väl i det europeiska nätverket Natura 2000 och är också anledningen till att områdena är föreslagna till nätverket.
I november 2003 föreslog regeringen områdena Fladen och Lilla Middelgrund till Europeiska kommissionen att ingå i Natura 2000-nätverket. Den 7 december 2004 beslutade kommissionen att anta de då ingående svenska områdena i den kontinentala biogeografiska regionen som områden av gemenskapsintresse. Både Fladen och Lilla Middelgrund tillhör den kontinentala biogeografiska regionen. De antagna områdena ska så snart som möjligt och senast inom sex år efter antagandet utses till särskilda bevarandeområden. Den 24 mars 2011 beslutade regeringen att utse Fladen och Lilla Middelgrund till särskilda bevarandeområden.
Ett beslut om att utse områden till särskilda bevarandeområden förutsätter att prioriteringar för varje enskilt område ska fastställas mot bakgrund av den betydelse området har för att möjliggöra att en gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs hos berörda naturtyper. Prioriteringarna för varje område ska också väga in att Natura 2000 ska vara ett sammanhängande nätverk. Vidare ska prioriteringar fastställas mot bakgrund av den risk för försämring eller förstörelse som området kan vara utsatt för. För att nå en gynnsam bevarandestatus behöver bevarandemål formuleras. De bevarandeåtgärder som behövs för att nå dessa mål ska beskrivas. Hänsyn måste i det sammanhanget också tas till den hotbild som finns mot området.
I Sverige fastställs bevarandeplaner av länsstyrelserna, som har god kunskap om Natura 2000-områdena. För både Fladen och Lilla Middelgrund finns fastställda bevarandeplaner. Sådana bevarandeplaner innehåller bland annat bevarandesyften, bevarandemål och bevarandeåtgärder samt en tidsplan för genomförandet. I bevarandeplanerna beskrivs därför vad som behövs för att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus. Genom planerna säkerställs att berörda naturtyper och arter får ett fullgott skydd. De visar också vilka åtgärder länsstyrelsen har huvudansvaret för att de genomförs. Med hjälp av planerna kan också åtgärder kommuniceras och beskrivas, vilket är betydelsefullt när tillstånd söks för en verksamhet eller åtgärd inom ett Natura 2000-område.
Art- och habitatdirektivets regler om skydd av Natura 2000-områden genomförs i svensk rätt framför allt genom miljöbalken. Sedan den 1 januari 2009 tillämpas miljöbalkens bestämmelser om Natura 2000-områden fullt ut även inom Sveriges ekonomiska zon. I enlighet med direktivet krävs enligt miljöbalken tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som kan skada de värden som skyddas i ett sådant område. Det finns inga regler som undantar fisket från denna prövning. Länsstyrelserna är tillsynsmyndighet och ansvarar därigenom för tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad.
Fiske med redskap som skadar bottnarna anges som exempel i bevarandeplanerna för Natura 2000-områdena Fladen och Lilla Middelgrund på verksamheter eller åtgärder vilka kan skada områdenas naturvärden. Enligt miljöbalken måste sådana verksamheter eller åtgärder tillståndsprövas.
Art- och habitatdirektivet reglerar inte förvaltning av fiske. Detta sker i stället inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik, där arbete med en ny förordning pågår. Havs- och vattenmyndigheten har påbörjat ett arbete med att ta fram förslag till riktlinjer för hur processen kring reglering av fisket i marina skyddade områden ska se ut.
Om nya uppgifter visar att skyddet av de marina Natura 2000-områdena är bristfälligt, vill jag försäkra att regeringen har för avsikt att åtgärda dessa.
Anf. 78 Helena Leander (MP)
Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret! Jag uppskattar att miljöministern delar min syn på Fladen och Lilla Middelgrund som två väldigt värdefulla marina naturskyddsområden som verkligen bör bevaras. Jag uppskattar särskilt att ministern lovar att åtgärda eventuella brister i det skydd som finns i dag. Den stora frågan är dock hur.
Enligt ministern ligger det på länsstyrelserna att se till att Natura 2000-områdena skyddas på lämpligt sätt, till exempel genom tillståndsprövning för fiske, när så är befogat. Men om länsstyrelserna inte gör det, vad gör man då? Det gör de nämligen inte. Om det sedan beror på att de inte tycker sig ha mandat eller inte tycker sig ha resurser ska jag inte lägga mig i, men faktum kvarstår att de inte gör det.
Detta är inte en ny fråga som plötsligt dykt upp på länsstyrelsernas bord, utan detta är något som har kritiserats i åratal. Det nya är dock att Sverige har blivit anmält till EU-kommissionen för att vi bryter mot art- och habitatdirektivet. Det borde faktiskt göra det ännu mer angeläget för ministern att se till att det verkligen händer någonting på området, så att vi inte bara fortsätter att vänta medan bottentrålarna trasar sönder de känsliga bottnarna.
Miljöministern hänvisar också till att Havs- och vattenmyndigheten har påbörjat ett arbete för att ta fram förslag till riktlinjer för hur processen kring reglering av fisket i marina skyddade områden ska se ut. Naturvårdsverket och Fiskeriverket - när det fortfarande fanns - påbörjade ett sådant arbete. Sedan lades dock Fiskeriverket ned, och Havs- och vattenmyndigheten fick ärva frågan. De fick även ärva en hel del ekonomiska bekymmer, så just nu händer det kanske inte så jättemycket på denna punkt. Om inte miljöministern kan lirka loss lite pengar från Anders Borg till Havs- och vattenmyndigheten kanske vi alltså inte ska förvänta oss några mirakel från deras sida just nu.
Där någonstans står vi. Det händer inte så mycket. Jag undrar: När har vi kommit så långt att ministern håller med om att skyddet för marina Natura 2000-områden faktiskt är bristfälligt och att det är dags för regeringen att agera? Ska vi fortsätta att luta oss tillbaka och säga att myndigheterna får fixa detta, även om de uppenbarligen inte gör det?
Anf. 79 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Grunden till denna interpellation är enligt interpellanten själv ett initiativ från Greenpeace. De har anmält regeringen till EU-kommissionen för ett påstått brott mot EU:s art- och habitatdirektiv. Det handlar, som de uttrycker det, om brister i skyddet av marina Natura 2000-områden.
Jag delar både Helena Leanders engagemang för Fladen och Lilla Middelgrund och hennes åsikt att de är två av Sveriges mest värdefulla marina områden, precis som hon framför i interpellationen. Av miljöministerns svar framgår också tydligt att art- och habitatdirektivets regler om skydd av Natura 2000-områden genomförts i svensk rätt genom framför allt miljöbalken. Sedan den 1 januari 2009 tillämpas miljöbalkens bestämmelser om Natura 2000-områden fullt ut också inom Sveriges ekonomiska zon, vilket har betydelse för både Fladen och Lilla Middelgrund.
I enlighet med art- och habitatdirektivet krävs det enligt miljöbalken tillstånd för att bedriva verksamheter som kan skada de värden som skyddas i ett Natura 2000-område. Det finns inget som undantar fisket från denna tillståndsprövning. Det är länsstyrelsernas ansvar att som tillsynsmyndighet fullfölja detta. Det har gällt sedan 2009. Går man in på Greenpeaces hemsida i dag - Greenpeace är alltså upphovsorganisationen till denna interpellation - ser man dock att de tolkar miljöministerns korrekta och välkomna svar som en nyhet. Det har alltså gällt sedan 2009.
Min fråga till interpellanten är om det även är en nyhet för Helena Leander.
Anf. 80 Lars Tysklind (FP)
Fru talman! Jag tycker att Helena Leander har ställt en väldigt viktig fråga, och jag kan inte säga annat än att hon har fått ett väldigt bra svar av miljöministern.
Jag vill ändå vara med här och problematisera lite grann om detta med Natura 2000-områden och skyddet av havsområden. Det är välkänt att Folkpartiet är för att skydda fler havsområden än i dag. Natura 2000-områdena är naturligtvis viktiga, och även Middelgrund Fladen är ett sådant viktigt område.
Bara det att det blir ett Natura 2000-område är ju ett slags kvalitetsstämpel på att det finns skyddsvärda områden och arter inom området. Det viktiga är då att ge tillräckligt skydd, som det brukar stå i Natura 2000-områdenas bestämmelser. Och det har de väl fått genom den bevarandeplan som finns för området.
Det talas mycket om myndigheternas roll i detta. De prioriteringar som görs i varje enskilt område måste naturligtvis utgå från de lokala förutsättningar som gäller för just det området, så att skyddet säkerställs och man verkligen prioriterar det som har betydelse för just det området.
Jag skulle vilja lyfta fram vikten av att följa de regler som finns och hur oerhört viktigt det är att ha en lokal dialog och en lokal förankring. Det handlar om att säkerställa att berörda naturtyper och arter får ett fullgott skydd. Det handlar inte om att lägga en död hand över mänsklig aktivitet i området. Då gäller det att engagera de människor som är berörda i området. Just när det gäller Fladen Middelgrund är det kanske mest fisket som berörs. Men det finns andra områden där man går vidare och ska göra den här typen av bevarandeplan. Där är det viktigt att verkligen ta med dem som är berörda. Det tror jag är en grundförutsättning, för man kan inte ha bevarandeområden och skyddade områden där myndigheten hela tiden ska vakta, utan det är viktigt att de som är berörda tar ett personligt ansvar för att sköta det. Det finns många exempel på hur man, när fisket fått bli engagerad i en sådan här process, är med och tar ansvar.
Vi kan diskutera myndigheter och lagstiftning, men det är oerhört viktigt att ha en lokal dialog och en lokal förankring i det här arbetet.
Anf. 81 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Det har aldrig varit tillåtet att skada de värden som finns i ett Natura 2000-område. Efter att vi har haft en debatt och diskussion om huruvida detta gäller också i svensk ekonomisk zon är det tydliggjort, som Roger Tiefeense påpekade, att det från den 21 januari 2009 också gäller för Natura 2000-områden i svensk ekonomisk zon.
Art- och habitatdirektivet reglerar inte förvaltning av fisket i sig utan bara sådant som kan skada. Fiskeripolitiken har ett helt annat beslutssystem och tittar på helt andra saker. För svensk del tror jag att det är viktigt att hitta avvägningen häremellan. Jag noterar att min företrädare har gett i uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten att ta fram förslag till riktlinjer för hur processen för reglering av fiske i marina skyddade områden ska se ut. Det är naturligtvis väldigt viktigt.
Vidare besked kan jag inte ge innan det här arbetet är avklarat av de fackmänniskor och myndigheter som enligt riksdagens beslut har att ansvara för de här frågorna.
Anf. 82 Helena Leander (MP)
Fru talman! Som miljöministern är inne på handlar den här frågan inte om fiskeripolitiken i stort. Det handlar inte om hur många fiskar som ska fiskas upp utan snarare om var och med vilka verktyg i de skyddade områdena. Då är det så att bottentrålningen kan allvarligt skada dessa värdefulla områden, och det är det vi pratar om.
Jag är egentligen inte bekymrad över lagstiftningen, utan jag är bekymrad över att vi har en lagstiftning som säger att fiske ska kunna tillståndsprövas i skyddade områden men att det ändå inte görs. Då kan man så klart som minister säga: Men vi har lagstiftningen på plats, och då behöver vi inte göra något mer. Eller så kan man säga: Det här är fortfarande ett problem ute i verkligheten.
Vad är problemet? Är det så att Havs- och vattenmyndigheten inte har uppfattat att de har det här uppdraget eller att de inte har resurser? Är det att länsstyrelserna inte har resurser eller att de upplever att de inte har ett mandat? Nu är det i och för sig inte miljöministern som ansvarar för länsstyrelserna, som får andra direktiv från den minister som styr över länsstyrelserna. Var ligger problemet?
Jag är bekymrad över att ingenting händer och att man bara väntar på att någonting ska hända, trots att de myndigheter som nu eventuellt har ansvaret inte verkar känna ansvaret av rutiga och randiga skäl.
Hur länge ska vi behöva vänta på att någonting ska hända medan detta destruktiva fiske fortgår? Skulle ministern kunna tänka sig att vända på det och helt enkelt införa ett tillfälligt moratorium för yrkesfisket i de skyddade områdena medan man försöker ta den långsamma vägen och utreda hur, när och under vilka former man ska kunna införa relevanta fiskeregleringar? Eller är det bara att fortsatt vänta och se?
Anf. 83 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Jag ställde frågan till Helena Leander om det som verkade vara en nyhet för Greenpeace var en nyhet också för henne, att det är fullt möjligt att reglera detta i lagstiftning sedan 2009. Och jag tolkade Helena Leanders påstående i det andra replikskiftet, att problemet inte är lagstiftningen, som ett halvt erkännande. Ändå påstår Helena Leander i sin interpellation att eftersom man inte reglerat skadlig verksamhet i dessa områden bryter Sverige mot habitatdirektivet. Att just använda ordet man är väldigt insinuant. Det kan vara länsstyrelsen och det kan vara regeringen. Men hon avslutar interpellationen med att när regeringen inte ens förmår att leva upp till EU:s krav och ge tillräckligt skydd åt våra marina Natura 2000-områden blir det svårt att ta regeringens prat om havsmiljösatsningar på allvar.
Jag tror inte att vi är så oense. Men Helena Leander tar ett tydligt initiativ från Greenpeace, gör det till sitt eget och skruvar det sedan några varv till för att ta politiska poänger på det. Det tycker jag är synd, för jag tycker att vi gemensamt i Sveriges riksdag ska vara stolta över att vi sedan alliansregeringen tillträdde har en havspolitik. Och vi har ett havsanslag i budgetpropositionen. Det fanns inte före 2006.
Vi har ett anslag, och vi har en utpekad politik på havsmiljöområdet. Det är jag stolt över, och jag tycker att vi gemensamt ska vara stolta över det. Sedan kan vi rätta till och se till att myndigheter verkligen är medvetna om det uppdrag de har. Det kan väl vara ett positivt resultat av den här interpellationsdebatten att ansvaret är tydligt.
Anf. 84 Lars Tysklind (FP)
Fru talman! Det är kanske inte så märkligt att det i en fråga om just ett område som trots allt ligger en bit ut till havs kokar ned till fiskets skadeverkningar.
Det är nog precis som Helena Leander säger, att oftast är det inte lagstiftningen som är problemet utan tillämpningen och acceptansen. De som är berörda måste känna att det här är rätt och riktigt och acceptera det.
Greenpeace metod i området, att sprida ut ett antal stenblock - 200 stenblock tror jag att det var - känns inte som en metod som man ska behöva använda i ett rättssamhälle som vårt, utan vi ska med regler och myndigheter kunna reglera sådant här.
Som jag sade förut: När man skyddar ett område är inte målet i sig att lägga en död hand över det. Det finns ett mig närliggande exempel, Kosterhavets nationalpark, eftersom jag kommer från norra Bohuslän. Där hade yrkesfisket en verklig nyckelroll för nationalparkens tillkomst. Där trålar man fortfarande i nationalparken enligt regler som innebär att man inte skadar utan garanterar de skyddsvärda områdena.
Det går att föra en dialog, och det går att få dem som är berörda att acceptera lagstiftningen. Efterlevnaden kan ju inte bli bättre om man ser det som sin egen lagstiftning.
Anf. 85 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Det som Lars Tysklind tar upp är viktigt, nämligen att det finns en stolthet över naturvärden hos de människor som bor och verkar i området. I Fladen finns sublittoral sandbank, rev och bubbelrev, tumlare, fåglar och föryngringsområden. I Middelgrund är det likadant med föryngringsområde, sandbankar, rev, tumlare, sillgrissla, tordmule och allt som följer med det.
Det är viktigt att vi skapar samsyn runt de naturvärden vi vill skydda, att vi gemensamt arbetar fram de regler och hanteringssätt som behövs. Det skapar respekt och också ett större skydd än vad reglerna ensamt gör.
När det gäller skyddet av Natura 2000-områden förtydligades det, som Roger Tiefensee sade, 2009. Länsstyrelserna gör bevarandeplaner och har tillsynsansvaret. Länsstyrelserna ska också ha det goda samarbetet med människor som bor och verkar i området. När detta fungerar blir det bra; det blir en gemensam uppslutning och stolthet runt de naturvärden som finns i respektive skyddsområde.
Jag vill än en gång säga att det inte får förekomma skadlig verksamhet i Natura 2000-områden. Det är tydliggjort i svensk lagstiftning. Fiskeripolitiken är en annan beslutsorganisation, ett annat regelverk. Havs- och vattenmyndigheten har fått uppdraget att utarbeta förslag till riktlinjer för hur processerna kring reglering av fiske i marina skyddade områden ska se ut.
Jag vet att vi är långt framme. Det är unikt med skyddade områden i havet. Det är också unikt att ha en egen myndighet. Myndigheten är ny, men har kommit i gång bra. Jag tror att många i Europa och på andra håll i världen som kommer att vilja se hur vi löser dessa frågor och hur vi hanterar havspolitiken. Det blir mer och mer viktigt. Därför är det bra att se hur denna myndighet utvecklas och hur arbetet blir mer och mer omfattande och organiserat.
Det är viktigt att se betydelsen i de olika regelsystem vi har och deras specifika uppgifter. Jag tror också att på det sätt som fiskeripolitiken förändras och utvecklas blir det ett bra komplement, och att dessa politikområden möts i ambitionen att bruka utan att förbruka.
Anf. 86 Helena Leander (MP)
Fru talman! Det gläder mig att vi har en samsyn i att man inte ska skada de skyddade områdena. Vi styr dock inte det genom att säga det i kammaren. Bara för att vi säger att dessa områden ska få det skydd de behöver blir det inte så. Om inte Havs- och vattenmyndigheten upplever att man har uppdrag eller förutsättningar att ta fram regleringar och om inte länsstyrelsen upplever sig ha mandat eller resurser att begära tillståndsprövning av fisket måste något till.
Man kan spekulera i vem "man" är i min interpellation, men egentligen är det inte så viktigt. Någonstans har Sverige som land misslyckats om vi har åtagit oss att skydda Natura 2000-områdena och inte lyckas göra det. Om "man" är länsstyrelsen skulle vi i riksdagen kunna koppla av, men jag tycker att vi har ett ansvar för hur det ser ut i verkligheten och inte bara för hur det ser ut på papperet. Var det brister, om det handlar om resurser eller uppdrag, är inte det viktiga; det viktiga är att något händer. Där är vi inte i dag.
Lars Tysklind hade en poäng med att det inte ska behöva gå så långt att Greenpeace åker ut och dumpar stenblock i havet för att vi i Sverige inte kan skydda dessa områden. Jag tycker att vi kan bättre. Vi behöver göra mer än att säga att det ska bli bra, för det är inte alltid det går så enkelt.
Jag hoppas att regeringen efter denna debatt kan se över detta och kanske höra med sina myndigheter om det är något som behöver förtydligas och hur man kan gå vidare så att dessa värdefulla områden får det skydd de förtjänar.
Anf. 87 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Det finns en tydlig EU-reglering som skyddar Natura 2000-områden. Det finns en tydlig fiskeripolitik. Det är i Sverige förtydligat att reglerna om skydd av Natura 2000-områden också gäller i ekonomisk zon; det gäller både Fladen och Lilla Middelgrund. Det finns en myndighet som är tillsatt för att hantera dessa frågor. Det finns länsstyrelser som har ansvar för själva planerna, och de har också ansvar för tillstånd och övervakning i dessa områden.
Det är riktigt att vi inte styr från kammaren; jag håller med interpellanten om det. Vi får se vad Havs- och vattenmyndighetens utvärdering och genomgång av dessa områden kommer att ge. Finns det anledning till kritik ska vi självklart ta ansvar för det och förbättra.
I grunden delar jag, interpellanten och övriga debattörer samma syn, nämligen att dessa områden är oerhört viktiga, att det finns en anledning till att de är utsedda till Natura 2000-områden och att det är områden vars naturvärden är viktiga, inte bara nu utan också långt in i framtiden. Därför är det viktigt att den reglering vi har fungerar och efterlevs. Det är precis detta som Havs- och vattenmyndigheten tittar på när man drar upp riktlinjerna för hur fiskeripolitiken ska hanteras i dessa områden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.