Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

basindustrins energivillkor i Västmanlands län

Interpellation 2004/05:654 av Lindström, Torsten (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-05-23
Anmäld
2005-05-24
Besvarad
2005-06-07
Sista svarsdatum
2005-06-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 maj

Interpellation 2004/05:654

 av Torsten Lindström (kd) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin om basindustrins energivillkor i Västmanlands län

Den 7 maj 2005 skrev 61 socialdemokratiska kommunal- och oppositionsråd på DN Debatt under rubriken "Vi måste sluta vilseleda om kärnkraftens avveckling". Artikeln belyste betydelsen av en trygg och säker eltillförsel. Kommunalråden bakom artikeln kommer alla från orter med elintensiv industri. För dessa orter är energipolitiken en ödesfråga.

Näringslivets utveckling är av stor betydelse för hela Sverige @ inte minst i glesbygd och små orter där industrin står för en stor andel av jobben. Ska det även fortsättningsvis finnas framtidstro i dessa regioner, en framtidstro som leder till nyinvesteringar och utveckling så krävs energitillförsel till konkurrenskraftiga priser.

I Västmanlands län är basindustrin av stor betydelse för den regionala utvecklingen. Företag så som Kanthal, Fagersta Stainless och Avesta Sandvik Tubes bidrar med arbetstillfällen och till skatteinkomster som gör att välfärden kan försvaras och byggas ut. Utan dessa företag kommer skatteintäkterna att minska, vilket slår hårt på trygghet och välfärd.

Den svenska basindustrin lever i en hård internationell konkurrens. För att klara denna har antalet direkt anställda i basindustrin minskat under de senaste 20 åren. Samtidigt har produktiviteten ökat. Trots dessa förändringar är konkurrensen hård och ska svensk industri stå sig i en internationell jämförelse krävs också fortsättningsvis relativt hyggliga elpriser.

Höjningar av elpriset kan leda till att produktionen i Sverige måste stängas ned. Ett exempel är aluminiumtillverkaren Kubal i Sundsvall som på grund av beräknade ökade elkostnader tvingats ta beslut om investeringsstopp som förberedelse för en total stängning senast år 2007. Säkerligen pågår motsvarande räkneövningar på många av våra elintensiva företag.

De socialdemokratiska kommunalråden framhöll på DN Debatt att den svenska basindustrin internationellt sett är mycket energieffektiv och att det därmed är viktigt för den globala miljön att ge basindustrin goda förutsättningar att fortsätta investera i Sverige. Det är således viktigt att basindustrin har en långsiktigt stabil och internationellt konkurrenskraftig elförsörjning.

De socialdemokratiska kommunalråden frågar sig hur detta avspeglar sig i den energipolitik som regeringen driver och som går ut på att avveckla kärnkraften. Det är tydligt att regeringens politik leder till stor oro i många av Sveriges kommuner @ även socialdemokratiskt styrda.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till samhällsbyggnadsministern:

Vad avser ministern att göra för att stilla den oro som kommunalråden gett uttryck för i artikeln?

På vad sätt tar ministern hänsyn till att såväl basindustrin, fackliga organisationer och som nu 61 socialdemokratiska kommunalråd påtalar de stora ekonomiska och sysselsättningsmässiga farorna med att stänga fungerande elproduktion utan att fullgod ersättning finns att tillgå?

Vad avser ministern att göra för att i energipolitiken ta hänsyn till kopplingen mellan minskad eltillförsel och högre elpriser?

På vad sätt agerar ministern för att tillförsäkra företag såsom Kanthal, Fagersta Stainless och Avesta Sandvik Tubes med flera energiintensiva företag en trygg eltillförsel till rimliga priser?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:654, basindustrins energivillkor i Västmanlands län

Interpellationsdebatt 2004/05:654

Webb-tv: basindustrins energivillkor i Västmanlands län

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)
Anf. 32 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Torsten Lindström har ställt ett antal frågor till mig som alla berör vad jag avser att göra för att i energipolitiken ta hänsyn till kopplingen mellan minskad eltillförsel och högre elpriser, med hänsyn till den energiintensiva basindustrins förutsättningar. Jag instämmer i att den energiintensiva basindustrin är mycket viktig för Sverige. Flera utredningar har också visat både att de energiintensiva industrierna konsekvent har effektiviserat sin resursanvändning över tiden och att de står sig väl vid en internationell jämförelse av effektivitet i energianvändningen. Utvecklingen när det gäller flera slags utsläpp till luft och vatten från dessa branscher har också varit gynnsam, i vissa fall med minskande totala utsläpp, i andra fall med minskande utsläpp per produkt. Jag håller också med om att det är viktigt att ta hänsyn till basindustrins internationella konkurrenskraft. Ett aktuellt exempel på hur regeringen har arbetat för att bevara konkurrenskraften och även ge utrymme för industrins egna initiativ på energiområdet är det program för effektiv energianvändning i den energiintensiva industrin som genomförs från och med januari i år. Företag som deltar i detta program åtar sig att införa energiledningssystem och genomföra åtgärder för att effektivisera elanvändningen och blir därigenom befriade från den skatt på elanvändning i industrin som infördes förra året. Hittills har drygt 120 företag ansökt om att delta i detta program. I enlighet med regeringsförklaringen hålls så kallade branschsamtal med bland annat basindustrin. Syftet är att samarbeta för att utveckla ledande positioner för industrin och skapa tillväxt. Det är också ett uttryck för att regeringen tycker att dessa frågor är mycket viktiga. Jag vill också nämna det bolag för elinköp som bildats av de elintensiva företagen som en positiv utveckling på elmarknaden. Det är bra att de elintensiva företagen själva tar en aktiv roll för att ytterligare öka konkurrensen på marknaden. Aktiva kunder som ställer krav på sina leverantörer är en god förutsättning för en väl fungerande elmarknad. Regeringen kommer under året att lägga fram förslag som ytterligare förbättrar konkurrensen på elmarknaden och gör det lättare för kunderna att byta leverantör. Energipolitiken har sedan 1997 varit ett gemensamt ansvar för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Inriktningen är och har varit en omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem. Varken kärnkraft eller fossila bränslen är delar i det långsiktigt hållbara energisystem där visionen är att vi på sikt baserar hela vår energiförsörjning på förnybara bränslen - och alltså inte på vare sig uran, olja eller kol. Det innebär att vi i stället måste lägga stor kraft på att utveckla våra förnybara energikällor. En omställning av energisystemet förutsätter investeringar i ny miljöacceptabel kraftproduktion eller en minskad användning av el. Ett exempel på arbetet med att driva på utvecklingen är elcertifikatssystemet, som syftar till att främja el från förnybara energikällor. Målet är mycket ambitiöst - nämligen att öka användningen av el från förnybara energikällor med tio terawattimmar från 2002 års nivå till år 2010. Systemet har hittills fungerat förhållandevis bra. Vi kan notera en mycket kraftig ökning av den förnybara elproduktionen, enligt de senaste bedömningarna från Energimyndigheten med uppemot fyra och en halv terawattimmar sedan 2002. Delar av basindustrin står bakom flera av dessa investeringar, vilket är mycket positivt såväl för miljön som för elmarknaden. Vi arbetar nu med förslag som innebär att systemet blir effektivare, bland annat att det blir mer långsiktigt för att därmed skapa nödvändiga förutsättningar för investeringar i ny elproduktionskapacitet. Med det handelssystem för utsläppsrätter som vi nu har inom EU, kommer konkurrenskraften för fossil el- och värmeproduktion att minska och omvänt kommer konkurrenskraften för förnybar energi att öka. Utöver de insatser som görs för att öka tillförseln av förnybar energi, vill jag också framhålla den vikt som regeringen fäster vid energieffektivisering inom byggande och boende. Vägen till ett hållbart energisystem måste innehålla både åtgärder för mer förnybar el och sådana som leder till generellt minskad elanvändning. På mycket lång sikt måste energiförsörjningen helt bygga på förnybar energi. Allt annat är omöjligt. Jag skulle gärna se att utvecklingen av förnybara energikällor gick ännu snabbare, men vill ändå framhålla att de förnybara energikällorna har utvecklats mycket starkt under många år. Genom de nya styrmedlen har vi lagt grunden för en fortsatt övergång till förnybara energislag i elproduktionen. Takten i kärnkraftsavvecklingen är beroende av hur alternativen utvecklas.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 33 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Allra först vill jag tacka samhällsbyggnadsministern för svaret på min interpellation. Grundläggande för välfärden är att näringslivet har goda villkor. Näringslivets utveckling är av stor betydelse för hela Sverige inte minst i glesbygd och på små orter där industrin står för en stor andel av jobben. Ska det även fortsättningsvis finnas framtidstro i dessa regioner, en framtidstro som leder till nyinvesteringar och utveckling, krävs energi till konkurrenskraftiga priser. I mitt hemlän Västmanland är basindustrin av stor betydelse. Företag som Kanthal, Fagersta Stainless och andra bidrar med arbetstillfällen och skatteinkomster som gör att välfärden kan försvaras och byggas ut. Det är heller ingen slump att välfärdens vagga finns i dessa bygder i bruken, stålföretagen och betongindustrin, i den moderna industri som under senare år effektiviserat och sparat bort personal och energi allt för att kunna ligga i utvecklingens framkant. Det är bra att Mona Sahlin medger det. Den svenska basindustrin lever i en hård internationell konkurrens. I utredningen Svensk basindustri - konkurrenskraft och hållbar utveckling lades fast att höjd skatt på energi i Sverige leder till försämrad konkurrenskraft, att basindustrin är viktig för glesbygden och att basindustrin redan har effektiviserat sin energianvändning. Råvaruförbrukningen har minskat sedan 1950-talet. Trots detta är konkurrensen hård. Ska svensk industri stå sig i en internationell jämförelse krävs en klok, en klokare, en mindre oklok energipolitik. När jag reser runt i Västmanland slås jag av att där finns en gemensam oro. Företagsledare, fackliga företrädare och kommunpolitiker i flera kulörer har det gemensamt att energipolitiken bekymrar. Det är inte konstigt med tanke på den destruktiva energipolitik som faktiskt förs i vårt land. Svensk basindustri och svenska jobb svälts ut av vänsterkartellen. Av och till verkar det faktiskt som att den socialdemokratiska regeringen uppfattar behovet av energi. Men så dras den bort igen från insikten av något stödparti. Ansvaret faller obönhörligen på regeringen som ju regerar landet och därför aldrig kan frånsäga sig ansvaret för tillväxt- och utvecklingsfientliga beslut. Fru talman! Den svenska energipolitiken präglas av gamla låsningar. De måste hävas inte minst för industrin och jobben. Det är just stålindustri, cementindustri och de andra basnäringarna för svensk välfärd som under senare år gjort de största ansträngningarna för att minska energiförbrukningen. De höga energiskatterna har medverkat till det. Men de riskerar nu att slå ut näringarna helt och hållet. Investeringarna i svensk industri minskar också stadigt. Vad gör regeringen åt det, ser på eller agerar? Nedläggningen förra veckan av Barsebäck 2, som statsrådet inte nämner med ett ord i sitt svar, är rena skräckexemplet på en destruktiv politik. Fungerande kärnkraft läggs ned för att ersättas av importerad kolkraft och kärnkraft från andra länder. Ministern säger i dag att Sverige inte ska basera sin energiförsörjning på uran, olja eller kol och att kärnkraften ska avvecklas i takt med alternativens utveckling. Tycker Mona Sahlin att det är bättre med kol och uran från andra länder än från Sverige? Det är ju andra länders energiproduktion som nu kommer att rädda det svenska näringslivet. Statsrådet säger: "Takten i kärnkraftsavvecklingen är beroende av hur alternativen utvecklas." Hur går det ihop? Är det alternativ att importera kärnkraft från Finland eller kolkraft från Danmark? Fru talman! Är det meningen att västmanlänningarna och andra svenskar ska betala flera gånger med förlorade jobb i industrin, förlorade jobb i offentlig sektor och sämre välfärd?
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 34 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Det har slumpat sig så att i dag besvaras icke mindre än tre interpellationer som berör energisystemet i Sverige. Det är denna interpellation av Torsten Lindström om basindustrins energivillkor, en interpellation från Maria Wetterstrand om effekthöjningar för kärnkraft, och slutligen ska miljöministern svara på ytterligare en interpellation som gäller EU och kärnkraft. Om man ser det sammantaget, och det måste man göra, har vi en situation där vi har brist på kapacitet på elsidan i Sverige. Och detta har inte blivit bättre av att man har stängt Barsebäck 2. I statsrådets svar på den här interpellationen står det att varken kärnkraft eller fossila bränslen är delar i ett långsiktigt hållbart energisystem. Det kan man naturligtvis säga. Men om man ser hur energisituationen, och speciellt elsituationen, ser ut vårt i land måste man ändå konstatera att kärnkraften för närvarande bidrar med ungefär 50 % av all elektricitet i vårt land. Vattenkraften bidrar med 40 % och övriga energislag med ungefär 10 %. Problemet med de andra energislagen är, utöver att de inte ger tillräckliga bidrag, att de är förhållandevis dyrbara för konsumenterna. Marginalkostnaderna för varje annat energislag än kärnkraft och vattenkraft som producerar elektricitet är väldigt höga. Jag håller med om att vi bör försöka avstå från fossila bränslen både i Västmanland och i resten av landet. Men om man också ser till, som statsrådet så klokt säger, att vi måste klara vår internationella konkurrenskraft, måste man också vara realist. Då kan vi inte avstå från 50 % av vår elproduktion i form av kärnkraft, inte ens på ganska lång sikt. Det blir ännu mer paradoxalt när man ser att vårt grannland Finland nu bygger ut kärnkraften. Där har man genom framtida vinster från skogsindustrin finansierat ett femte kraftverk, en femte reaktor, och man är på väg att bygga en sjätte reaktor. Och vi ska börja importera denna kraft. Nu har vi en situation där vi till Västmanland och resten av Sverige importerar alltmer fossilbränslebaserad elektricitet från Danmark och andra länder. Det går direkt emot klimatmålen. Jag vill ha en kommentar från statsrådet, och jag tror att jag kommer att återkomma till det, om de dubbla budskapen att vi ska klara konkurrenskraften och samtidigt avstå från att använda en av de viktigaste energikällorna. Det går helt enkelt inte ihop för mig. Det vore naturligtvis jättebra om vi kunde avveckla kärnkraften. Men när hela världen runt oss, och särskilt Finland, använder denna och bygger ut denna blir detta ett dubbelt budskap som helt enkelt inte går ihop.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 35 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag vill egentligen bara reagera på det som Gunnar Andrén sade här. Först och främst säger han att vi skulle ha brist på elektricitet i Sverige. Det vill jag på det bestämdaste bestrida. Vi har ett enormt överskott på elektricitet i det här landet. Och eftersom vi har ett så enormt överskott, åtminstone 35-40 terawattimmar, är vi tvungna att använda det på något sätt, och därför förbrukar vi, som nästan det enda landet i världen, ungefär 40 terawattimmar el per år för att värma upp byggnader. Det finns nästan inte något annat land i världen som gör det. Sedan säger Gunnar Andrén att el producerad på andra sätt är så dyr. Det är så billigt med kärnkraft. Då måste man också tala om för den som lyssnar att kärnkraften fungerar som baselkälla i Sverige. För att man ska få den billiga kärnkraften måste man alltså ha en tillgänglighet på 95-97 % av årets timmar för ett kärnkraftverk. Om det skulle stå stilla en del skulle priset per kilowattimme naturligtvis bli oändligt mycket högre. Vattenkraften fungerar som reglerare, och det som Gunnar Andrén kritiserar, nämligen kolkraften, används som toppenergikälla. Det kan ju vara en anläggning som ska gå en dag, en vecka eller kanske tre veckor per år beroende på hur vintern ser ut. Självfallet blir priset på toppenergin högt. Här jämför man äpplen och päron. Därför hävdar jag att vi inte har någon brist på el i Sverige och kärnkraften är definitivt inte billig. Den är basenergin i vårt system, och det har vi valt. Då blir resultat detta.
Mona Sahlin (S)
Anf. 36 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Torsten Lindström sjunger basindustrins lov, och jag sjunger gärna med. Det är en viktig kör som alla ledamöter i Sveriges riksdag absolut måste lära sig att sjunga med i. Men låt oss gå in och resonera vidare om energipolitiken i detta. Det finns några frågor som jag funderar på. Torsten Lindström säger att vi styrs av vänsterkartellen. Jag vet inte om Centerpartiet nu plötsligt räknas in i vänsterkartellen. Som Torsten Lindström mycket väl vet är det tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet som vi samarbetar kring denna del av energipolitiken, och det har vi gjort mycket framgångsrikt under många år. Något som vi också kan tala om i väldigt stora och viktiga ord är att energiomställningen pågår i alla länder i världen. Man kan nog med mycket väl grundad sanningshalt säga att Sverige har, tack vare arbetet under 20-30 år tillbaka, kommit väldigt långt. Många av världens länder står nu inför att helt ställa om sitt energisystem och byta innehåll i sin energiinriktning. Vi är väl framme. En del av detta har varit en successiv avveckling av kärnkraften ända sedan folkomröstningen för 25 år sedan. Varje gång den här typen av debatt förs i kammaren säger någon som Torsten Lindström eller Gunnar Andrén att vi ska köpa kolkraft från Danmark. Vi har utsläppshandelssystemet. Vi har en bubbla över utsläppen. Det finns ett tak som alla länder och alla regeringar har att förhålla sig till. Det är ett helt nytt inslag i energipolitiken i samtliga Europas länder, och därmed också för både Danmark och Sverige. Barsebäck 1 och 2 har kunnat avvecklas tack vare två andra saker, nämligen energieffektiviseringen och andelen förnybar el. Det är dessa två saker som har gjort det möjligt att efter noggrant övervägande nu också avveckla Barsebäck 2. Det gäller också att titta bakåt i tiden och komma ihåg hur mycket som faktiskt har hänt när det gäller ny el från förnybara källor. Låt oss titta på vindkraftens utveckling sedan 1980. Den står nu inför sitt riktigt stora genombrott. Det gäller också biobränslen. För 20 år sedan trodde få att de skulle bidra till en så stor del av vår energipolitik som de gör i dag. Det är också en myt, som jag vill försöka avstyra här, att vi har brist på el. Vi var nettoexportör förra året. Tittar man ett antal årtionden tillbaka har vi oftare varit exportör än importör av el. Därför är det oerhört viktigt att fortsätta att utveckla den nordiska elmarknaden som spelar en väldigt viktig roll för alla de nordiska länderna. Sedan säger Gunnar Andrén att man borde vara realist. Jag vet inte hur mycket realist man är i Folkpartiet som pratade om att man skulle ladda om Barsebäck 1 och 2 om det blev en borgerlig regering och Folkpartiet fick bestämma. Man ville till och med bygga ny kärnkraft. Hur realistiskt är det? Vilken kartell är det som står bakom den politiken? Vad vi än tycker tror jag att energipolitiken också i framtiden måste försöka vara en del av ett blocköverskridande samarbete för att ge lite av den långsiktiga uthållighet som behövs för basindustrin. Hela världen satsar på kärnkraft, säger Gunnar Andrén, och hela världen är tydligen Finland. Jag har lite större horisont. Tillsammans med Sverige avvecklar Tyskland och Nederländerna. Låt det inte framstå som om Sverige är det enda landet i världen som har insett att det viktiga på riktigt lång sikt är det förnybara, och dit hör inte kärnkraften.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 37 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Tanken att samhällsbyggnadsministern och jag skulle sjunga i samma kör är näst intill oemotståndlig. Men det hjälper inte att sjunga samma refräng om basindustrin om vi inte sjunger samma verser och om vi inte kan hitta de vägar som verkligen krävs för att slå vakt om grunden för svensk välfärd och grunden för att hela Sverige ska kunna leva. Mona Sahlin väljer i stället att skjuta på - ja - andra perspektiv: andra partier eller andra länder. Låt oss nu i stället fokusera på vad Sverige gör och Sveriges roll i världen när det gäller energipolitiken. Det är ju trots allt regeringen som regerar Sverige. Förra veckan, fru talman, när Barsebäck 2 stängdes, ställde en partikamrat till mig en fråga här i kammaren till finansministern om vad stängningen av Barsebäck 2 kostar, att stänga ned väl fungerande kärnkraft som hade kunnat fungera i flera år. Hon fick inget svar - finansministern blev svaret skyldig. Det enda vi vet är att när den första reaktorn stängdes kostade det skattebetalarna 6 miljarder, lika mycket som till exempel 6 000 poliser. Skulle vi ha lagt ut enkronorna på rad hade de räckt från Nordpolen till Sydpolen. Låt mig ställa frågan till Mona Sahlin: Vad kostar stängningen av Barsebäck 2? Hur kommer den att betalas av den svenska statskassan? Är det barnen i förskolan eller de gamla i omsorgen som ska få sämre kvalitet när regeringen på det här sättet väljer att kasta pengar i sjön? Det hjälper ju inte att Socialdemokraterna utger sig för att vara intresserade av tillväxt - ja, till och med en tillväxtkongress hade detta parti - när inte den praktiska politiken går hand i hand med de stora orden. När statsministern på Socialdemokraternas kongress beskrev sitt eget parti som en snigel i tillväxtfrågorna verkar det onekligen ha varit ett sällsynt inslag av självinsikt. Det hjälper inte heller, fru talman, att Mona Sahlin hänvisar till samtal med branscherna här i sitt svar. Visst är det bra att pratas vid. Det ska man alltid göra. Det är bättre än att ha stängda dörrar. Men vad hjälper det med kaffe och wienerbröd eller biskvier när Sverige behöver en ny energipolitik. Sverige behöver något bättre. Jämför vi oss med vårt grannland Finland, som har haft en stark koppling under många år mellan energipolitik och tillväxtklimat och ser detta något mer långsiktigt än vad som har varit fallet i svensk energipolitik, så ligger Sverige efter. Finland satsar på kärnkraft och bygger nytt, till skillnad från Sverige. Där har man också sett att om det finns långsiktiga och stabila villkor för investeringar i elproduktion, ja, då kommer de att göras, vilket minskar risken för både överskott, brist och olika elprisstegringar. Därmed minskar också den osäkerhet som den elintensiva industrin i Sverige så otroligt starkt uttrycker när det gäller investeringar. Vågar vi investera? Vad kommer det att kosta i framtiden? Ska vi lägga produktionen i Sverige - i de västmanländska bygderna eller någon annanstans - eller ska vi lägga produktionen någon annanstans, i något annat land, i Finland eller något annat land där det finns just ett långsiktigt tillväxtklimat som kombinerar god miljöpolitik med förståelse för näringslivets villkor? I stället för att tala om olika nedstängningar och destruktiva insatser borde vi, fru talman, kunna koncentrera oss på att hitta formerna för en ny, modern, förnyad energipolitik, en ny debatt som på saklig och kunskapsbaserad grund kan ge just de villkor för näringslivet i hela Sverige som behövs så att basindustrin och andra näringar kan utvecklas, så att jobb kan komma till, så att arbetslösheten kan sänkas, så att välfärden kan räddas och så att vårt land kan blomstra, och inte kasta pengar i sjön bara för att stänga Barsebäck 2 eller något annat.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 38 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag till ta fasta på det som statsrådet och jag är överens om i första hand. Jag tycker att det är jättebra detta med utsläppsrättigheter - det måste jag säga. Det är ju någonting som liberaler, socialdemokrater och många andra har tyckt är mycket värdefullt, och det har ju i första hand med klimatpolitiken att göra. Klimatet gör som bekant inte halt vid några gränser. På den punkten är vi alltså väldigt överens, och jag tror att det kanske är det allra viktigaste inslaget som vi har fått under senare år, nämligen möjligheten att det ska kosta att försura luften. Men sedan, när man ser på konkurrenskraften i Västmanland och många andra områden, måste man ändå konstatera att vi kommer att ersätta Barsebäck 2. Det medger jag också. Men vad sker det med? Ja, det sker genom att Heleneholmsverket i Malmö, som är ett fossileldat kraftverk, byggs ut kraftigt. Det andra är att ett nytt, också fossileldat - i första hand gaseldat, kombinat, som det heter - kraftverk byggs i Göteborg. Det är klart att det här är något som påverkar luften. Då måste man medge att vi tär på våra egna resurser när det gäller utsläppen här. På den punkten håller jag alltså inte med. När det gäller industrins konkurrenskraft är det ändå på det sättet att det är en realistisk bedömning som den tunga elintensiva industrin gör att den nuvarande effekten - det är någonting annat än energi - inte räcker till om det skulle bli väldigt kallt i det här landet. Då kan man tvingas stänga Ortviken eller Kubal i Sundsvall eller något annat om man inte vill ha väldigt kallt i alla våra lägenheter i landet. Jag tycker fortfarande att det är dubbla budskap att stänga ett kraftverk och att tillåta - om det nu blir så - väldiga effekthöjningar i ett antal andra kärnkraftsreaktorer. Det stämmer inte överens.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 39 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag kan kommentera lite som jag tycker är lite märkligt som sägs i den här debatten. Jag kan inte bre ut mig sådär väldigt, som Torsten Lindström gör, om hur viktigt det är med satsningar och sådant, men jag tycker att han glömmer att vi faktiskt har gjort oerhörda satsningar på energiområdet i Sverige. I dag är det ju så att bioenergin har gått förbi fossilenergin. Det glömmer man. Det är många ord man väljer för att beskriva saken negativt. Man kan lika gärna beskriva den här omställningen positivt om man vill. Vi har påbörjat en omställning från kärnkraft till mer långsiktigt hållbara energislag i Sverige. Den omställningen sker ganska kraftfullt, faktiskt. Om man jämför Sverige och Finland kan man säga att det är klart att om vi hade investeringsprogram på energisidan som omfattade så mycket pengar som en kärnreaktor innebär så hade det naturligtvis påverkat klimatet i samhället en del, men vi har stora investeringar. Jag kan inte exakt hur det är med de fossileldade anläggningar som ska byggas i Malmö och Göteborg, men som jag har förstått det handlar det om fossilgas i båda fallen, och där vet jag att produktionskostnaden är väldigt låg, även om man har en kort driftstid per år. Jag har förstått det så att de här anläggningarna har kommit till i första hand just för att klara toppeffektproblematiken. Anledningen till att man bygger dem är inte att ersätta kärnkraft, därför att det problemet finns inte i dag.
Mona Sahlin (S)
Anf. 40 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Jag tycker nog ändå att vi till vissa delar sjunger i samma kör. Vi har väldigt olika stämmor, och ibland låter det lite falskt, för vi tycker rätt olika i grunden om en del av det. Jag bara menade på fullt allvar att jag hyser den största respekt för Torsten Lindströms engagemang för basindustrins villkor, inte bara i sitt hemlän utan också i Sverige, och jag förväntar mig då lite av samma respekt tillbaka. Där ligger faktiskt också den socialdemokratiska regeringen. Under alla årtionden bakåt är det ju, precis som Torsten Lindström sade, vår starka basindustri och dess villkor som har varit en av de viktigaste grunderna för den välfärd som vi har i vårt land i dag, och så ska det fortsätta att vara. Energipolitiken är en viktig del i detta, som vi tycker annorlunda om. Det är ingen tvekan om det. Torsten Lindström tyckte att nu måste Mona Sahlin prata om Sverige, för det är Sveriges regering som har ansvaret. Sedan började han hylla Finland. Vi har mycket att lära eller avskräckas av, beroende av vad vi tycker, när det gäller länder i vår närhet. Vi har en helt annan debatt i Tyskland om kärnkraften - ett land med en mycket stor basindustri och ett land som påminner om den svenska välfärdsmodellen på många sätt, men också ett land där det framför allt har varit det som inte har nämnts i dag, nämligen diskussionen om avfallet och slutförvaring, som har varit vägledande för diskussionen om kärnkraftens framtid i Tyskland. Jag vill ändå påminna om de två delarna också i den svenska diskussionen. Ibland är det politiska minnet väldigt kort. Vi talar sällan i dag om Three Mile Island, utsläppen vid Sellafield eller olyckan i Tjernobyl. Vi talar alltför sällan om de många tusen års ansvar som vi tar på oss och kommande generationer för hur avfallet och slutförvaringen ska vara. Jag är övertygad om att framtiden, för Sverige som land och därmed också för basindustrin, ligger i vår förmåga att ställa om energisystemen och att producera el på förnyelsebar grund och vår förmåga att komma längre med effektiviseringen av energianvändandet. Där har övriga samhällsdelar mycket att lära av industrin. Industrin har kommit oerhört långt, men går fortfarande med mycket stor glädje och stort engagemang in de program som jag berättade om i svaret på interpellationen för att komma ännu längre när det gäller effektiviseringen. Framför allt handlar det dock om bostäder och byggnader. Där kan vi komma väldigt långt. Då uppstår också någonting intressant: I takt med att vi kan effektivisera användandet i bostäder uppstår energi möjlig att använda för industrin. Den kopplingen tycker jag också är viktig i energipolitiken. Jag vill också bara kort betona elcertifikatssystemets betydelse. Det bygger ju på samma sätt att tänka som handelssystemet - att använda de marknadsmässiga formerna för handel för att därmed göra produktion av el från förnyelsebara källor mer lönsam. Detta är mycket effektivt och bra och någonting som vi nu går vidare med och utvecklar ännu mer. Det sades att vi skulle ha varit så oerhört snabba med avvecklingen. Efter de 25 år som har gått sedan folkomröstningen är nu ett helt kärnkraftverk avvecklat. 25 år - är det en oerhört snabb avveckling? Eller är det ett uttryck för en försiktig och ansvarsfull utfasning av kärnkraften i takt med att vi kan ersätta den med annan energi som kommer från förnyelsebara källor? Det är så Barsebäck har kunnat stängas, och det är så vi ska genomföra fortsättningen av avvecklingen tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet. Jag vill också betona, för basindustrins skull, att vi har konkurrenskraftiga priser i Sverige. Vi har en stark ekonomi. Vi har låga räntor. Vi har utvecklingsprogram för basindustrin. Vi har spännande lösningar för transporten i framtiden. Det är alla de här delarna tillsammans som ska ge tillväxtförutsättningar för basindustrin.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 41 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! När jag slog upp Dagens Nyheter för någon månad sedan såg jag med intresse att ett ganska stort antal socialdemokratiska kommunalråd i vårt land uttrycker oro över energipolitiken. Jag delar den oron. Jag känner stor sympati för den. Jag kan inte låta bli att fundera över varför denna oro inte leder fram till en annan tankegång i den energipolitik som förs. Jag är övertygad om att Mona Sahlin och jag skulle kunna hitta inte bara gemensamma refränger utan även en och annan gemensam vers och stämma ifall vi bestämde oss för det. Men det verkar vara någonting i den energipolitik som denna regering för som hindrar den typen av långsiktigt tänkande när det gäller miljö och tillväxt. Det verkar vara någonting som gör att regeringens politik är mycket långt ifrån vad dess egna partikamrater runtom i landet tydligen efterfrågar. Det är väl i paritet med det, fru talman, som Mona Sahlin inte svarar på de frågor jag har ställt här i debatten. Vi fick till exempel inget svar på vad stängningen av Barsebäck 2 kostar. Jag vet inte om räknemaskinen är trasig borta på Regeringskansliet, men det kom inget svar i dag heller. Tydligen läggs den ned utan någon som helst kalkyl eller något som helst överslag om vad detta innebär för vårt land. Det är detta, fru talman, som stärker min oro och visar att den energipolitik som denna socialdemokratiska regering för och aldrig någonsin kan frånsäga sig ansvaret för riskerar att i ännu högre grad slå ut basindustrin, näringen och grunden för välfärden i Västmanland och runtom i Sverige. Fungerande energi läggs ned. Energi ska importeras eller byggas ut. Samtidigt är signalen fullständigt förödande gentemot de näringar som är och förblir grunden för vår välfärd. Fru talman! Tänk om Mona Sahlin och jag kunde börja diskutera verserna lite mer seriöst i denna kammare!
Mona Sahlin (S)
Anf. 42 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Jag har bara två korta kommentarer. Torsten Lindström är väl medveten om att förhandlingarna om kostnaderna för stängningen av Barsebäck 2 pågår. Därför är det kanske inte så konstigt att jag i dag inte kan sätta någon siffra på detta i kammaren. Sedan kan jag konstatera att jag får fortsätta att sjunga högt, vackert, rent och samfällt med Maud Olofsson om energipolitiken i framtiden.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.