Åtgärder mot betygsfiffel
Interpellation 2023/24:440 av Åsa Westlund (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-02-07
- Överlämnad
- 2024-02-07
- Anmäld
- 2024-02-08
- Svarsdatum
- 2024-03-01
- Sista svarsdatum
- 2024-03-01
- Besvarad
- 2024-03-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Det går inte att lita på svenska betyg, säger Handelshögskolans rektor. Ändå har regeringen inte vidtagit några akuta åtgärder som tar krafttag mot de skolor som avviker kraftigt från de nationella proven i sin betygssättning.
Det finns många komplicerade frågeställningar vad gäller betygssättning och betygssystem. Men det behövs också konkreta åtgärder här och nu för att få bort de värsta fifflarna. Att betygssystemet inte går att lita på hotar hela tilltron till Sverige som fungerande demokrati och rättsstat. Varje elev som drabbas av denna orättvisa är en för mycket.
Regeringen borde därför omedbart ge Skolinspektionen i uppdrag att specialgranska de skolor som avviker kraftigast i sin betygssättning gentemot de nationella proven. Konsekvenserna för skolor som sätter sådana här höga betyg borde vara omedelbara och kraftiga: indragna tillstånd och/eller tvångsförvaltning. Detta ska gälla även om skolan i övrigt fungerar väl, eftersom betygssättningen är en central myndighetsutövning.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Lotta Edholm:
Är statsrådet och regeringen beredda att vidta sådana kraftiga och omedelbara åtgärder?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:440
Webb-tv: Åtgärder mot betygsfiffel
Dokument från debatten
- Fredag den 1 mars 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:78
- Protokoll 2023/24:78 Fredagen den 1 marsProtokoll 2023/24:78 Svar på interpellation 2023/24:440 om åtgärder mot betygsfiffel
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Lotta Edholm (L)
har frågat mig om jag och regeringen är beredd att vidta kraftiga och omedelbara åtgärder mot betygsfiffel genom att ge Skolinspektionen i uppdrag att specialgranska de skolor som avviker kraftigast i sin betygsättning gentemot de nationella proven. Åsa Westlund anger att konsekvenserna för skolor som sätter för höga betyg borde vara indragna tillstånd eller tvångsförvaltning och att detta ska gälla även om skolan i övrigt fungerar väl eftersom betygsättningen är en central myndighetsutövning.
Skolinspektionen har ett pågående uppdrag att inom ramen för sin tillsyn och kvalitetsgranskning arbeta för en mer likvärdig bedömning och betygsättning, bland annat med utgångspunkt i skillnader i betygsstatistik mellan olika ämnen och kurser i relation till nationell statistik och stora avvikelser mellan resultat på nationella prov och betyg. Skolinspektionen ska slutredovisa sina insatser inom uppdraget senast den 15 april 2024.
Det finns många rapporter som visar att elevers kunskapsnivåer inte alltid motsvarar de betyg som har satts och att betygsättningen varierar mellan och ibland även inom skolor och utbildningsanordnare. Betygsättningen är alltså inte alltid likvärdig, vilket regeringen ser mycket allvarligt på. Regeringen har därför tillsatt Utredningen om likvärdiga betyg och meritvärden (U 2023:02). Utredaren ska lämna förslag på en systemförändring som innebär att resultat på nationella prov, examensprov eller liknande ska kunna användas för att öka likvärdigheten i betyg eller meritvärden. För att åtgärda betygsinflationen på systemnivå måste det finnas en starkare koppling mellan betyg och nationella prov. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag i februari 2025, och regeringen kommer att följa frågan noga.
Därutöver har Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08) fått ett tilläggsdirektiv där utredaren bland annat ska utreda och föreslå hur krav på statlig tvångsförvaltning inklusive krav på byte av ledning av en fristående skola kan införas. Även den utredningen ska presentera sitt betänkande i februari 2025, och regeringen kommer noga att följa också denna fråga.
Frågan som Åsa Westlund lyfter är komplicerad, och Skolinspektionen kan bara agera utifrån gällande lagar och andra författningar. Regeringen tar problematiken med betygsinflation på största allvar och har vidtagit åtgärder genom att tillsätta nyss nämnda statliga utredningar.
Anf. 2 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Jag har ställt denna interpellation eftersom det här är ett väldigt allvarligt problem. Det drabbar elever som under hela sin skoltid kämpar för att få rättvisa, höga betyg för att kunna komma in på en grundutbildning samtidigt som de vet att de kan bli utkonkurrerade av elever från skolor som sätter det som ibland kallas glädjebetyg men som jag kallar fuskbetyg, alltså helt enkelt för höga betyg. Detta drabbar kämpande elever som har rätt till en plats på sin drömutbildning hårt när de på ett rätt brutalt sätt slås ut av mindre meriterade elever.
Egentligen skulle det räcka att det är ett problem för varje individ för att göra något kraftfullt åt detta här och nu, men det är också ett samhällsproblem. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård har varit tydlig med det: "Gymnasieskolans betygsättning har lett till en tillitsskada som knappast är en liten sak. Den går att reparera, men det måste gå fort. Utan tillit till samhällsinstitutionerna äventyras meritokratin och därmed tilltron till demokratin."
Så här allvarligt är det. Detta är myndighetsutövning och den första kontakten som många unga människor har med Myndighetssverige, och då får de uppleva denna orättvisa.
Lars Strannegård har fått mycket uppmärksamhet, även från andra lärosäten, för att han har tagit bladet från munnen. Men det här är inget nytt problem. Det uppdrag till Skolinspektionen som statsrådet hänvisar till och som ska redovisas senare i vår gavs av den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen, och redan förra året kunde vi ta del av ett av resultaten av detta uppdrag. Den granskning som då kunde redovisas visade att ingen av de granskade 18 skolledningarna hade tagit reda på om avvikelserna som den egna skolan hade gentemot de nationella proven var motiverade. En del av skolledningarna visste inte ens om att avvikelserna fanns. Samtidigt har medierna avslöjat att lärare som har satt höga betyg fått högre lön, att rektorer har gått in och ändrat lärares betyg och så vidare.
Detta borde förstås föranleda krafttag från regeringen här och nu. Men när jag hör statsrådet förstår jag att svaret på min fråga om regeringen nu tänker vidta kraftfulla och omedelbara åtgärder är nej. Inget kommer att hända på flera år. De skolor som avviker kraftigt från de nationella proven i sin betygsättning kan i lugn och ro fortsätta att göra det i flera år till utan större risk, och de elever som i dag går på gymnasiet eller i nian eller åttan måste tyvärr räkna med att de kan drabbas av detta betygsfiffel. Det är dagens besked från regeringen. Jag tycker att det är alldeles för bristfälligt. Det här är ett allvarligt problem, vilket skolministern själv säger. Då måste man också vidta åtgärder.
I dag har Skolinspektionen inte ens detta som grund för granskning. När de granskar skolor tittar de inte ens på avvikelser från de nationella proven. Det är inte ett av de kriterier Skolinspektionen listar på sin hemsida.
Självfallet kan statsrådet göra mer, och jag välkomnar ett sådant besked under dagens debatt.
Anf. 3 Anders Ådahl (C)
Herr talman! Åsa Westlund från Socialdemokraterna har rest en otroligt viktig fråga i dag till statsrådet Edholm om betygsinflationen i svensk skola.
Vi har sett, och vi ser, att glädjebetyg eller fuskbetyg är otroligt vanligt förekommande. Jag har själv suttit i möte med rektorn för Handelshögskolan i Stockholm, Lars Strannegård, och sagt att jag välkomnar deras åtgärd - de behöver tydligen ta till en sådan metod som att ha en lägstanivå på högskoleprovet på 1,25 för att kunna välkomna sina studenter in på Handelshögskolan. Jag välkomnar det beskedet från honom, men samtidigt måste jag säga att det är en skam för svenskt skolsystem att det ska behöva vara så att vi har ett betygssystem som faktiskt inte är rättssäkert.
Jag vill här i kammaren lyfta ett annat perspektiv. Jag vill bredda debatten till att inte bara omfatta det som är i toppen - de som får glädjebetyg uppåt från kanske B till A. Jag vill prata om hur det ser ut i de nedre regionerna - de elever som har det svårast i skolan, som kämpar och fajtas med sig själva över om de ska få ett F eller möjligtvis klara ett E. Betyget F betyder som bekant att man är underkänd. Betyget E betyder att man är godkänd.
Jag har träffat lärare som med stor vånda har tvingats välja om de ska ge det rättmätiga betyget F till en elev och veta att den eleven kanske kommer att hamna i utanförskap eller psykisk ohälsa. Kanske väntar gängen på andra sidan och säger "välkommen till oss, kom till oss; samhället säger att du inte är godkänd, att du är underkänd, men hos oss är du godkänd." Läraren har att välja på att ge betyget F eller kanske följa sitt samvete på något vis och se till elevens bästa och i stället ge det som i det här sammanhanget är glädjebetyget E.
Betygsproblematiken är alltså dubbel. Det handlar både om de elever som har det ganska väl förspänt men som ändå får glädjebetyg uppåt - kanske ett A i stället för ett B - och om de elever som kanske får ett E i stället för ett F för att betygssystemet inte heller i den änden fungerar.
Därför vill jag fråga statsrådet Edholm om regeringen också kommer att titta på betygen i de nedre regionerna - betyg E för godkänt och betyg F för underkänt - och på hur vi kan reformera detta så att lärarna kan få en mer rimlig situation i sitt betygsbedömande och så att samhället inte slår ut elever och lämnar dem med psykisk ohälsa och kanske rentav kastar dem åt gängen. Jag vill därmed bredda debatten till att omfatta även den frågan.
Anf. 4 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Herr talman! Jag delar interpellantens och Anders Ådahls syn att det är enormt allvarligt att elever får högre betyg än vad de egentligen har gjort sig förtjänta av. Det tror jag att vi alla ser som ett stort problem. Det är ett problem som har pågått under många år.
Åsa Westlund lyfte fram att det är orättvist, och det är det naturligtvis för de elever som kämpar och går i en skola som sätter rättvisande betyg. Men det är också ett samhällsproblem på det sättet att det verkar som att vi har bättre och högre kunskaper i det svenska skolsystemet än vad vi faktiskt har. Parallellt med att vi ser de här fuskbetygen ser vi också hur kunskapsnivåerna, de riktiga kunskapsnivåerna, i svensk skola faktiskt sjunker. Ungefär 40 procent av eleverna i årskurs 9 får ett högre betyg i matematik än vad de har presterat på de nationella proven. Det är ett systemfel i detta, och det är därför vi har tillsatt den här utredningen.
Vi har ju dock den lagstiftning vi har i dag. Skolinspektionen har nu ett särskilt uppdrag att titta på detta. Jag tycker att de ska få jobba med det uppdraget, helt enkelt. Vi måste följa den lagstiftning som finns nu. Jag kan konstatera att det är den här regeringen som har tillsatt betygsutredningen, inte den förra regeringen som såg dessa problem i åtta års tid utan att åtgärda dem.
Vi har det system som vi har i Sverige, som jag tycker är oerhört frustrerande ibland, nämligen att man måste tillsätta statliga utredningar när man vill ha lagförändringar. Men jag ser verkligen fram emot den här utredningen, och jag tror att det kommer att presenteras ganska radikala förslag på hur vi ska komma till rätta med det här problemet.
Anders Ådahls frågeställningar om betyget E kontra betyget F är också en stor och viktig diskussion, men den hör kanske inte riktigt hemma här just nu. Jag anser dock att det är fel att som riksdagsledamot sprida bilden av att det är eleven som är underkänd, för så är det inte. Det är elevens kunskaper i de ämnen som eleven får ett F i som är underkända. Att Centerpartiet tycker att de elever som faktiskt inte har tillräckliga kunskaper - vilket det handlar om - ska gå på nationella program kommer inte att lösa problemet.
I dag får de eleverna gå på introduktionsprogram; de får ytterligare ett år på sig. Jag delar uppfattningen att detta är ett misslyckande. Många av dessa elever borde ha fått stöd mycket tidigare. Den senaste Pisaundersökningen visar att ungefär 25 procent av 14-åringarna faktiskt inte kan läsa. Det är klart att det är svårt att gå på ett nationellt program om man inte kan läsa. Självklart borde de eleverna ha fått stöd mycket tidigare.
Nu har vi också tillsatt en utredning om att se över innehållet i ämnesplanerna. Jag tror att det kommer att vara viktigt även ur detta perspektiv att få ämnesplaner och kursplaner som är mer fokuserade på kunskaper och lite mindre på att man ska analysera och så vidare. Då kommer det att bli lättare för en del elever att uppnå ett E.
Anf. 5 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaren.
Detta är ett problem som ökar i takt med att konkurrensen på skolmarknaden ökar. Man kan väl konstatera att ett målrelaterat betygssystem i kombination med en konkurrensskola - där skolor ska konkurrera med varandra - är dömt att misslyckas. Det är som att varje skola har en sedelpress i källaren. Man kan öka attraktiviteten på ett sätt som inte kostar något genom att höja betygen på ett felaktigt sätt.
Detta är något som vi har uppmärksammat under lång tid. När det gäller betygen satt den förra socialdemokratiska regeringen inte på händerna, som Lotta Edholm antyder, utan vi skärpte reglerna så att skolorna ska ta större hänsyn till nationella prov. Vi ser dock att det inte har någon effekt eftersom incitamenten för skolorna att tjäna pengar är så otroligt starka att de fifflar med betygen. Statsrådet har själv konstaterat att fristående skolor är de värsta när det gäller detta. Det är de som avviker mest och som fifflar mest, men alla skolor påverkas i det här systemet.
Då är det lite intressant att titta närmare på de utredningar som Lotta Edholm hänvisar till. När det gäller den första, om vinst i skolan, nämns inte betygen över huvud taget. Däremot är hela utredningen ett försvar för att ha kvar vinstjakten i skolan. Man motiverar det inte ens, utan man beskriver hur stora problem som skapas och vad man kan göra för att komma till rätta med en del av avarterna. Man vågar inte ifrågasätta själva incitamentsstrukturen som faktiskt leder till fusk.
Ännu tydligare blir det i utredningsdirektivet som regeringen har gett till betygsutredningen. Där står det så här: "Att en skola har goda resultat i form av höga betyg lockar elever och vårdnadshavare. I ett system där skolor konkurrerar om elever och när god genomströmning är viktigt även av ekonomiska skäl kan incitament för betygsinflation skapas." Jo, verkligen, är min kommentar till detta. Jag fortsätter att citera: "Det behövs därför åtgärder som motverkar incitament att sätta högre betyg än vad som motiveras av elevers kunskapsnivå." För att komma till rätta med detta måste det alltså skapas lite motargument. Ett annat sätt att hantera det är dock att ta bort incitamenten och att göra något åt dem i grunden, men det får utredningen inte heller göra.
Under de åtta år som Socialdemokraterna hade regeringsmakten lade vi fram otaliga förslag för kammaren som bland andra statsrådets parti röstade nej till och som fälldes av kammaren, och under januarisamarbetet fick vi inte heller göra något åt marknadsskolan. Det behöver göras, för med den marknadsskola vi har kommer vi att få se fortsatt betygsfiffel därför att drivkraften att tjäna pengar leder till det.
Allt som regeringen gör för att komma till rätta med det här är något som lärare, elever och skattebetalare kommer att få betala priset för i form av ökade kontroller, annan inriktning på undervisningen och mer byråkrati för lärarna, bara för att regeringen vill bevara de grundläggande incitamenten, det vill säga möjligheten för skolägarna att gå med vinst.
Det går att göra betydligt mer åt betygsfifflet.
(Applåder)
Anf. 6 Anders Ådahl (C)
Herr talman! Denna debatt, som är initierad av Åsa Westlund, handlar om betygsinflationen. Stort fokus riktas, fullt naturligt, mot betygen och att elever kan fuska sig till bättre betyg än vad de egentligen ska ha. Detta sker på vissa skolor, som dessutom har rykte om sig att man nog ska söka dit om man till exempel vill gå tandläkarlinjen därför att de kan hjälpa en att få bra betyg. Detta är naturligtvis ett system som vi absolut inte kan ha.
Jag vill i denna kammare och denna debatt även lyfta upp den problematik som finns i andra änden av betygssystemet. Det handlar inte bara om att lyfta sig från B till A, utan det handlar också om problematiken med betyget F i relation till betyget E.
Jag tycker att statsrådet en aning lättvindigt viftade undan denna problematik och i stället kritiserade Centerpartiet för att vi har föreslagit en akut åtgärd som skulle göra skillnad här och nu för de elever som av samhället bedöms som underkända. Ja, det är kunskaperna som underkända, men det är de facto så att den psykiska ohälsa som följer i spåren gör att dessa eleverna känner att de inte välkomnas av samhället.
Därför vill jag återigen fråga statsrådet vilka åtgärder hon avser att vidta för att betygsproblematiken mellan det godkända betyget E och det underkända betyget F inte också där ska bidra till en betygsinflation där lärare tvingas välja mellan att höja till ett orättmätigt E och att ge ett F som innebär att eleven mycket väl kan bli utstött och i stället hamna i gängmiljön.
Anf. 7 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Herr talman! Den sittande utredningen har fått ett uppdrag, som är ganska öppet, att göra om det svenska betygssystemet i grunden så att det bättre speglar elevernas kunskaper. Detta kan till exempel ske genom ett starkare samband mellan resultaten på nationella prov och möjligheten att sätta ett högre betyg. Utredaren har ett stort och brett mandat att föreslå de förändringar som krävs, och jag ser fram emot utredningen.
Vad jag menar när jag säger att Socialdemokraterna inte gjorde något under åtta år är att de inte lyckades göra något som åstadkom någon som helst skillnad i detta avseende. Betygsinflation finns på väldigt många skolor. Jag tror att man gör det lite för enkelt för sig om man tror att det bara förekommer på vinstdrivande skolor, för det förekommer i kommunala skolor, i stiftelsedrivna skolor, i föreningsdrivna skolor och, inte minst, i vinstdrivande skolor.
Jag tror att vi måste få på plats ett helt nytt betygssystem som speglar kunskaperna, men det måste först utredas i form av en statlig utredning. Det går inte att göra det på ett snabbare sätt än vad som nu sker.
När det gäller betyget F är jag orolig om vi säger att oavsett hur lite kunskaper man har är alla kunskaper i skolan godkända. Det ska alltså inte spela någon roll vilka kunskaper man får med sig från grundskolan, utan allting är godkänt. Man ska kunna gå på elprogrammet, till exempel, utan att kunna läsa, utan att kunna skriva, utan att kunna engelska och utan att kunna matte. Jag tycker att detta är en helt orimlig tanke.
Det finns många nationella program, och jag skulle säga att de allra flesta kräver att man kan läsa när man går där. Vi måste se till att de barn och ungdomar som har dåliga kunskaper får den hjälp och det stöd de behöver redan i grundskolan. Sanningen är att när åtgärder sätts in i högstadiet är det ofta redan för sent. Vi måste göra det mycket tidigare, för tidiga insatser är viktiga.
Sanningen är också att risken för att en elev ska få ett F i betyg ger den eleven rätt till hjälp och stöd. Sedan kan man säga att allt detta inte fungerar tillräckligt bra. Det är jag den första att erkänna, men att säga att alla kunskaper alltid är godkända när de faktiskt inte är det tror jag skulle skapa ett stort problem för eleverna, om de kommer in på gymnasieutbildningar som de saknar kunskaper för att klara av.
Anf. 8 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Denna debatt har varit ganska tydlig. Statsrådet är inte beredd att göra något åt de grundläggande incitament som gör att vi har betygsfiffel i svensk skola eller att det i alla fall är så pass stort. Detta påverkar såklart alla skolor.
Vi har en konkurrensskola som gör att alla skolor måste konkurrera om eleverna, och detta driver fram betygsfiffel. Regeringens ovilja att göra upp med vinstjakten i svensk skola gör att vi kommer att ha kvar denna konkurrenssituation och därmed ett utbrett betygsfusk.
Debatten har också visat att regeringen, trots att man säger att det är ett allvarligt problem, inte är beredd att vidta några som helst åtgärder här och nu. Detta innebär att elever som går i dagens skola, på gymnasiet och kanske också i de senare årskurserna i grundskolan, kommer att drabbas av problemet.
Jag tycker att detta är oansvarigt och visar en brist på handlingskraft. Självfallet kan en regering göra mer. Det finns regler i dag, men de följs inte. Detta visar med all tydlighet den granskning som Skolinspektionen har gjort. Dessutom har vi medierapporter. Då är det regeringens uppgift att se till att reglerna följs.
Vi vet att Skolinspektionen inte ens har detta som en grund för att göra granskning. De listar på sin hemsida vad som gör att de tittar extra på skolor, och där finns inte avvikelser från nationella proven och betygssättning med. Detta borde regeringen göra något åt.
Regeringen kan styra Skolinspektionen. Regeringen har inom Tidöavtalet en överenskommelse med Sverigedemokraterna om vad Skolinspektionen ska göra framöver, till exempel göra fler oanmälda inspektioner. Detta är bra, men varför inte att se till att betygsfifflet granskas hårdare? Det är faktiskt något som regeringen kan göra. Jag ser det som mycket farligt för rättssäkerheten, och i grunden faktiskt för demokratin, att regeringen inte gör detta.
Anf. 9 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Herr talman! Jag har försökt säga under denna debatt att betygsinflationen är ett stort problem och att vi nu har tillsatt en utredning för att få till stånd ett helt nytt betygssystem. Detta hade Socialdemokraterna kunnat göra under något av de åtta år man styrde senast. I stället har man försökt plåstra på ett system som faktiskt inte fungerar.
Nu ser vi till att det blir ett nytt betygssystem. Jag ser verkligen fram emot att ha en diskussion med Socialdemokraterna när förslaget kommer om huruvida det är något som vi i många partier så småningom kan ställa oss bakom, för jag tror att det är viktigt att få en bred enighet om ett nytt betygssystem.
Skolinspektionen har redan ett uppdrag i dag. Det var den förra regeringen som gav det, och det kommer snart att slutredovisas. Detta ser jag också fram emot.
Sedan tror jag att själva denna diskussion är bra. Fler och fler ser att det finns ett stort problem. Det gör inte bara regeringen, som nu faktiskt agerar och har tillsatt en betygsutredning. Som sagt blir det spännande att se vad den kommer fram till, och det blir spännande att se om vi kan nå enighet om hur vi ska agera i denna stora och viktiga fråga.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.