Uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen
Betänkande 2019/20:KU5
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut
Ärendet är klart för beslut
- Planerat beslutsdatum
- Information kommer
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Sammanfattning av ärendet
Riksdagens användning av EU:s subsidiaritetsprincip har följts upp (KU5)
Konstitutionsutskottet, KU, har följt upp riksdagens användning av subsidiaritetsprincipen under 2018. Riksdagen prövar alla utkast till lagförslag som kommer från EU utifrån subsidiaritetsprincipen. Subsidiaritetsprövningen innebär att riksdagen bedömer om målet med ett lagförslag bäst nås genom beslut på EU-nivå eller genom beslut på nationell nivå i Sverige. Enligt EU:s regler ska beslut om nya lagar tas så nära medborgarna som det effektivt är möjligt.
Under 2018 lämnades 149 förslag till riksdagen för subsidiaritetsprövning. Det är det högsta antalet lagförslag som lämnats från EU till riksdagen sedan EU-ländernas parlament för tio år sedan fick uppdraget att kontrollera hur EU-kommissionen tillämpar subsidiaritetsprincipen. De 149 subsidiaritetsprövningarna under 2018 ledde till att riksdagen lämnade tolv motiverade yttranden. Ett motiverat yttrande innebär att riksdagen skickar invändningar till EU-kommissionen och andra EU-institutioner om att den anser att ett förslag strider mot subsidiaritetsprincipen.
De senaste tio åren har totalt 862 förslag lämnats till EU-ländernas parlament. Tre förslag av dessa har lett till ett gult kort. Riksdagen har haft invändningar mot knappt 9 procent av förslagen. Gult kort innebär att en viss andel av parlamenten i EU-länderna har haft invändningar mot ett EU-förslag. Då ska EU-kommissionen antingen dra tillbaka förslaget, omarbeta det eller ha kvar det och i sådana fall motivera varför.
Jämfört med första gången konstitutionsutskottet granskade EU-kommissionens motiveringar till hur subsidiaritetsprincipen tillämpas kan utskottet se en klar förbättring av motiveringarna. Motiveringarna varierar dock fortfarande till omfattning och innehåll och utskottet kommer att följa utvecklingen.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet anmäler för riksdagen resultatet av uppföljningen enligt 7 kap. 8 § andra stycket riksdagsordningen.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Beredning, Genomförd
Justering: 2019-12-12
Trycklov: 2020-01-14
Alla beredningar i utskottet
Riksdagens användning av EU:s subsidiaritetsprincip har följts upp (KU5)
Konstitutionsutskottet, KU, har följt upp riksdagens användning av subsidiaritetsprincipen under 2018. Riksdagen prövar alla utkast till lagförslag som kommer från EU utifrån subsidiaritetsprincipen. Subsidiaritetsprövningen innebär att riksdagen bedömer om målet med ett lagförslag bäst nås genom beslut på EU-nivå eller genom beslut på nationell nivå i Sverige. Enligt EU:s regler ska beslut om nya lagar tas så nära medborgarna som det effektivt är möjligt.
Under 2018 lämnades 149 förslag till riksdagen för subsidiaritetsprövning. Det är det högsta antalet lagförslag som lämnats från EU till riksdagen sedan EU-ländernas parlament för tio år sedan fick uppdraget att kontrollera hur EU-kommissionen tillämpar subsidiaritetsprincipen. De 149 subsidiaritetsprövningarna under 2018 ledde till att riksdagen lämnade tolv motiverade yttranden. Ett motiverat yttrande innebär att riksdagen skickar invändningar till EU-kommissionen och andra EU-institutioner om att den anser att ett förslag strider mot subsidiaritetsprincipen.
De senaste tio åren har totalt 862 förslag lämnats till EU-ländernas parlament. Tre förslag av dessa har lett till ett gult kort. Riksdagen har haft invändningar mot knappt 9 procent av förslagen. Gult kort innebär att en viss andel av parlamenten i EU-länderna har haft invändningar mot ett EU-förslag. Då ska EU-kommissionen antingen dra tillbaka förslaget, omarbeta det eller ha kvar det och i sådana fall motivera varför.
Jämfört med första gången konstitutionsutskottet granskade EU-kommissionens motiveringar till hur subsidiaritetsprincipen tillämpas kan utskottet se en klar förbättring av motiveringarna. Motiveringarna varierar dock fortfarande till omfattning och innehåll och utskottet kommer att följa utvecklingen.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2020-01-22
Debatt om förslag 2019/20:KU5
Webb-tv: Uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen
Dokument från debatten
- Onsdag den 22 januari 2020Kammarens föredragningslistor 2019/20:62
- Protokoll 2019/20:62 Onsdagen den 22 januariProtokoll 2019/20:62 Uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen
- Onsdag den 22 januari 2020 (preliminär)Talarlista 2019/20:20200122
Protokoll från debatten
Anf. 18 Daniel Andersson (S)
Herr talman! Vi debatterar konstitutionsutskottets betänkande 5 om uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen.
Det finns säkert bland dem som tittar och lyssnar på detta några som hör ordet subsidiaritetsprincipen för första gången. Jag ska därför litet kortfattat sammanfatta vad den handlar om. Den handlar om att man gör en bedömning av på vilken nivå man anser att ett förslag borde genomföras för att få bästa möjliga effekt, om det är på medlemsstatens nivå eller om det är på unionsnivå. Det gör man för att komma fram till var man får mest pang för pengarna i detta fall.
Rapporten ger årligen ett övergripande perspektiv på både iakttagelser och synpunkter för att se vad som har fungerat bra och vad som kanske har fungerat mindre bra. Det finns i rapporten tydliga redogörelser kring de olika områdena och de olika iakttagelserna som man har gjort.
Herr talman! Konstitutionsutskottet har fullföljt sin uppgift, och därmed ska vi nu lämna ifrån oss rapporten.
Anf. 19 Erik Ottoson (M)
Herr talman! Subsidiaritetsprincipen är en av grundbultarna i den europeiska union som vi tillsammans med andra har valt att ingå i.
Jag skulle vilja komplettera föregående talares beskrivning av subsidiaritetsprincipen med att säga att det ska vara den lägsta rationella nivån för beslutsfattande. Det ska alltså inte bara vara den nivå där vi får mest pang för pengarna, utan beslut ska fattas på den mest medborgarnära nivå som är rationell för det aktuella ärendet.
Riksdagen har arbetat särskilt ambitiöst med att försöka upprätthålla subsidiaritetsprincipen inom ramen för Europeiska unionen. Vi är det parlament som har den mest omfattande processen för att se till att vi inte lämnar över uppdrag till Europeiska unionen som i stället skulle ha stannat på nationell eller regional nivå. Tyvärr, får man väl ändå lov att säga, är vi ganska ensamma om att ha en så rigorös genomgång av de olika frågor som ska subsidiaritetsprövas. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att så få av de ärenden som prövas av de nationella parlamenten faktiskt når upp till den nivå som krävs för ett så kallat gult kort, alltså att kommissionen behöver återkomma och tydligt motivera varför de över huvud taget ska få den befogenhet de begär.
Den svenska riksdagen ifrågasätts ibland runt om, framför allt från andra länder. Man undrar varför vi skickar så många motiverande yttranden. Jag tror att det har att göra med att vi lägger tid och energi på att faktiskt gå igenom ärendena och se vad de egentligen innebär. Jag tror att det många gånger underskattas, framför allt i dessa tider då det från vissa håll i Europeiska unionen ifrågasätts att vi tar just de här frågorna på stort allvar. Jag tror att det är viktigt för legitimiteten i Europeiska unionens funktionssätt, och jag tror att det är viktigt för oss tillsammans att det är ett väl genomtänkt och beprövat beslut när vi väl lämnar över en arbetsuppgift till Europeiska unionen.
Herr talman! Som stöd i detta, för att kunna uppnå det antal nationella parlament som krävs, har EU någonting som kallas IPEX. Det är ett system för informationsutbyte där man ska kunna se vilka andra parlament som har inlett en prövning av ett visst ärende och vad det eventuellt skulle kunna leda fram till. Det finns några bekymmer med detta.
Först och främst: Informationen i systemet finns i huvudsak på det nationella språk som används i det parlament som prövar ärendet. Till exempel jag som ledamot är inte flytande i alla de europeiska språk som finns inom ramen för Europeiska unionen, vilket kan försvåra mina möjligheter att tillgodogöra mig informationen på ett värdefullt sätt. Den är nämligen inte fullt översatt.
Dessutom: När en sådan här process inleds hinner det gå ganska långt på den tidsfrist som finns för den här formen av prövningar innan man ser vad resultatet är. Det blir därför svårt för ett nationellt parlament att i sin tur, efter att ett annat parlament har avslutat ett ärende och haft invändningar, hinna starta sin egen process och göra klart den inom den avsatta tidsfristen.
Detta och en rad andra frågor är just nu under översyn inom EU. Konstitutionsutskottet ser fram emot att få se resultatet under hösten detta år.
(Applåder)
Anf. 20 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Låt mig först rikta ett stort tack till kansliet, som än en gång har lyckats med att på ett väldigt förtjänstfullt sätt sammanställa yttrandena från utskotten. Det gör det lätt för oss att ta del av materialet och se sammanställningen och resultaten.
Någon kanske sitter framför tv-apparaten och tittar och undrar vad det är vi pratar om i kammaren i dag. Detta handlar alltså om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. I stort sett går det ut på att man, när kommissionen eller en annan frågeställare vill stifta en lag, skickar förslaget till rättsakt till de nationella parlamenten. De nationella parlamenten ska då granska detta och, som vi hört av tidigare talare, se om förslaget till rättsakt ligger på rätt nivå - alltså den mest effektiva nivån.
Om man anser att det inte gör det utan att det bättre bestäms i medlemsstaterna avger man ett motiverande yttrande och skickar tillbaka det till EU. Sedan finns det en process med så kallade gula eller orange kort, som ska lösa knuten. I slutändan leder detta fram till att förslaget förkastas eller träder i kraft. Av 862 förslag sedan Lissabonfördragets genomförande har tre gula kort utfärdats, så vi förstår ju hur effektiv processen är. Konstruktionen i sig gör att invändningar från de nationella parlamentens sida är ganska verkningslösa; det krävs ganska mycket för att man ska förändra ett förslag som kommer från kommissionen eller parlamentet.
När förslagen kommer är det dessutom ofta för sent att agera - mycket beroende på det problem vi just hörde om från Erik Ottoson, nämligen att datasystemen inte riktigt fungerar. Då kan man inte samarbeta mellan de nationella parlamenten, och just samarbetet mellan de nationella parlamenten är någonting som vi från det svenska parlamentet har efterlyst. Vi har konstaterat att det inte funkar tillräckligt bra. Dessutom är det så att det nationella handlingsutrymmet minskar för varje rättsakt som träder i kraft, snarare än att de nationella parlamentens inflytande över processen stärks. Detta är vi från Sverigedemokraterna negativt inställda till.
Oaktat det vill jag säga att detta är en formellt viktig process. Även om det inte fungerar så som vi skulle vilja är det nämligen bättre än att man inte har den här processen över huvud taget. Vi måste slå vakt om de nationella parlamentens möjlighet att till varje pris föra fram sina synpunkter och vara en motvikt mot det federalistiska system som finns i Europa. Vi vill stärka de nationella parlamentens insyn, vilket vi också har lyft fram i den parlamentariska utredning om EU-arbetet i riksdagen som kom för något år sedan.
För att återgå till 2018, som det här ärendet avser: Det är alltså 149 rättsakter som har skickats till de nationella parlamenten. Sveriges riksdag har avgett 12 motiverande yttranden, det vill säga haft 12 invändningar. Det är inte mycket med 12 invändningar, men rent procentuellt är det ungefär vad det brukar vara. 149 rättsakter är det dock högsta antalet sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, och vad det beror på kan vi såklart bara sia om. Är det kanske ett resultat av att 2018 innebar slutet av en mandatperiod? Det kan mycket väl vara så. Vi kan se detsamma i den här kammaren - när det börjar närma sig val ploppar helt plötsligt alla de propositioner upp som vi går och väntar på under åren dessförinnan.
Eller är det så att detta är någon form av politisk aktivism från EU:s sida? Under åren 2011-2013 har vi sett en sådan politisk aktivism, och det ligger såklart också i den federalistiska ambition som finns från kommissionen. Men det är för tidigt att säga hur det förhåller sig. Skulle det vara så att man ökar aktivismen från EU:s sida är vi negativa till det, och då gäller det verkligen att vi stärker de nationella parlamenten. Vi kommer därför att noga bevaka hur detta utvecklas framöver.
Vi kan också konstatera att det fortfarande finns förbättringsmöjligheter, inte minst när det gäller IPEX, vilket har tagits upp. Vi måste få tydligare information från kommissionen när det gäller tidsgränser och liknande. Det är viktigt, och det är en återkommande synpunkt som vi har från konstitutionsutskottets sida.
Uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritets-principen
Som vanligt noterar vi också att utskotten, även om de är missnöjda med IPEX, är väldigt nöjda med den svenska representation som finns vid EU:s institutioner. Alla vi som har besökt Bryssel kan nog vittna om att den informationen fungerar väldigt väl, även för de parlamentariker som är där nere.
Vi kan även konstatera att vi äntligen får bestämmelser som gör att man kan ha jul- och nyårsuppehåll utan att det påverkar processen negativt.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Utskottets anmälan lades till handlingarna.
Riksrevisionens rapport om reger-ingens styrning av länsstyrelserna