Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Övergripande frågor på kulturområdet

Betänkande 2003/04:KRU6

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 april 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Övergripande frågor på kulturområdet(pdf, 3 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:6 Övergripande frågor på kulturområdet

Beslut

Riksdagen vill veta vad regeringen gjort för barnkulturen (KrU6)

Regeringen ska berätta för riksdagen vad den hittills har gjort för barn- och ungdomskulturen, och på vilket sätt den tänker satsa i framtiden. Barn och ungdomar är en uttalat prioriterad grupp i kulturpolitiken. Även i ungdomspolitiken betonas ungdomars rätt till eget skapande och att delta i kulturlivet. Men regeringen har ännu inte redovisat några resultat för riksdagen när det gäller kultur för barn och ungdomar. Regeringens kulturpolitik, som riksdagen godkänt, slår fast att kulturen kan vara ett viktigt redskap i barnets utveckling. Då krävs det att barnet tidigt får ta del av litteratur, konst, musik och historia med stöd av engagerade vuxna. Ungdomar har hunnit skaffa sig en egen smak och ska ges möjligheter att skapa själva. Språket är av stor betydelse och satsningar på litteratur och läsande för barn och ungdomar ska därför också ingå i kulturpolitiken. Men när regeringen för snart två år sedan redovisade vad den gjort för att uppnå kulturpolitikens mål om delaktighet och eget skapande, saknades uppgifter om barn och unga. Riksdagen sade också nej till motioner om teater och dans i skolan och om barnakademier.
Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till motionerna under punkten 3 om Barnkulturens ställning och villkor. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottet
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 40

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-01-29
Justering: 2004-03-16
Trycklov till Gotab och webb: 2004-04-20
Trycklov: 2004-04-20
Reservationer: 13
Betänkande 2003/04:KRU6

Alla beredningar i utskottet

2004-01-29

Riksdagen vill veta vad regeringen gjort för barnkulturen (KrU6)

Regeringen ska berätta för riksdagen vad den hittills har gjort för barn- och ungdomskulturen, och på vilket sätt den tänker satsa i framtiden. Det tycker kulturutskottet och föreslår att riksdagen riktar en sådan uppmaning till regeringen. Barn och ungdomar är en uttalat prioriterad grupp i kulturpolitiken. Även i ungdomspolitiken betonas ungdomars rätt till eget skapande och att delta i kulturlivet. Men regeringen har ännu inte redovisat några resultat för riksdagen när det gäller kultur för barn och ungdomar. Regeringens kulturpolitik, som riksdagen godkänt, slår fast att kulturen kan vara ett viktigt redskap i barnets utveckling. Då krävs det att barnet tidigt får ta del av litteratur, konst, musik och historia med stöd av engagerade vuxna. Ungdomar har hunnit skaffa sig en egen smak och ska ges möjligheter att skapa själva. Språket är av stor betydelse och satsningar på litteratur och läsande för barn och ungdomar ska därför också ingå i kulturpolitiken. Men när regeringen för snart två år sedan redovisade vad den gjort för att uppnå kulturpolitikens mål om delaktighet och eget skapande, saknades uppgifter om barn och unga. Kulturutskottet föreslår också att riksdagen säger nej till motioner om teater och dans i skolan och om barnakademier.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-04-28
Stillbild från Debatt om förslag 2003/04:KRU6, Övergripande frågor på kulturområdet

Debatt om förslag 2003/04:KRU6

Webb-tv: Övergripande frågor på kulturområdet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lars Wegendal (S)
Anf. 228 Lars Wegendal (S)
Fru talman! Denna underbara vårkväll när luftballongerna svävar stilla över Stockholms innerstad och vatten och när Sverige möter Portugal i en fotbollslandskamp på TV ska vi debattera nästa betänkande från kulturutskottet. Det är ett motionsbetänkande där övergripande frågor på kulturområdet behandlas. Det är ett betänkande där 14 motioner från den allmänna motionstiden 2002 och 25 motioner från motionstiden i höstas behandlas. Sammantaget har majoritetens ställningstagande lett fram till 13 reservationer. Vi kommer att debattera många intressanta frågeställningar. Vi kommer säkert att höra något parti som tycker att det är viktigt att utreda om det statligt stödda kulturutbudet överensstämmer med publikens efterfrågan. I den frågan hänvisar övriga partier till både den redovisning som Riksdagens revisorer gjorde 2002 och till det årliga uppdrag som Kulturrådet har i sin omvärldsanalys. Vi kommer säkert också att i debatten beröra funktionshindrades tillgång till kultur. Utskottsmajoriteten lämnar en fyllig beskrivning av vad som görs för att säkra funktionshindrades möjligheter till deltagande på området. En nyckelmening i betänkandet är: "Utskottet vill starkt understryka att de funktionshindrade inte får utestängas från delaktighet i kulturen och att detta lika mycket gäller tillgängligheten till kulturlivet som möjligheten till eget skapande." Trots denna tydliga avsiktsförklaring innehåller betänkandet i denna del en borgerlig fyrpartireservation där man, med hänvisning till att det måste finnas en grund för statliga insatser på detta område, vill ge Kulturrådet i uppgift att utreda funktionshindrades delaktighet i och tillgång till kulturlivet. Jag vill i detta sammanhang även informera om att det som en bilaga i detta betänkande finns en mycket intressant PM om teknikutvecklingen på talboksområdet. Fru talman! Vi kommer säkert också att diskutera mångkulturens utrymme inom kulturen. Inom parentes kan jag nämna att utskottet har gjort ett besök i Botkyrka kommun för att ytterligare öka kunskaperna inom just det mångkulturella området. En annan fråga som troligen kommer att debatteras, inte bara i dag utan även i framtiden, är den mycket intressanta frågan om kulturens betydelse för folkhälsan. Det är en oerhört viktig fråga med hänsyn till de höga ohälsotal vi har i landet. Detta är också en fråga som utskottet hade som tema vid riksdagens forskningsdag för någon månad sedan. Fru talman! Denna debatt kommer säkert att visa vilket fantastiskt politikområde kulturen är. Den kommer säkert också att visa på att olika partier har olika lösningar på hur och hur mycket man vill stödja och stimulera denna sektor. Fru talman! I betänkandet finns ett tillkännagivande inom barnkulturområdet. Det är ett viktigt område, och vi är oftast eniga i utskottet när det gäller att prioritera just detta område. Nu tillkännager vi att vi vill att regeringen senast i samband med budgetpropositionen för 2005 lämnar en fyllig redovisning för sin syn på situationen för barnkulturen och också en redovisning av regeringens planering för sitt kommande arbete med barnkulturfrågor. Utskottet vill också i detta sammanhang ha regeringens bedömning av vilka framtida insatser som regeringen ser som nödvändiga. Fru talman! Därmed menar jag att det är dags att, som man gör på hundkapplöpningarna, öppna burarna och släppa fram debattörerna på arenan.
Lennart Kollmats (Fp)
Anf. 229 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! För allas vetskap vill jag säga att vi alltid har denna stämning i kulturutskottet. Vi har i alla fall fått lite mer ljus över tillvaron här, även om kulturen i sig är viktig nog och skänker ljus. Det är inte bara fotboll klockan tio, utan det är en dokumentär om hockey nu klockan åtta om superfemman. Det är bekymmersamt nog. Fru talman! I det här betänkandet behandlas många områden, och jag ska ta upp några av dem även om tiden inte räcker riktigt till alla. Jag vill börja med barnkulturen. Vi i Folkpartiet väckte en barnmotion i höstas som omfattade bra mycket mer än kultur, men jag ska naturligtvis koncentrera mig på det. Där tar vi upp musik- och kulturskolorna och kulturens roll som motvikt till våldsskildringar, inte minst inom public service . I vår kulturmotion har vi förslag om avgiftsfrihet för barn och ungdomar på alla museer, inte bara för vuxna och nästan bara i Stockholm. Vi har satsningar på skol- och folkbibliotek. Barnen är viktiga och ska ha god tillgång till ett rikt kulturliv. Regeringen skriver någonstans att under våren 2004 ska det komma en skrivelse i vilken en genomgång ska göras av statsbudgeten ur ett barnperspektiv. Det låter väldigt spännande. Nu är våren inte slut än, men jag är naturligtvis nyfiken på när den kommer. Även om vi i utskottet i stora drag är eniga när det gäller barnkulturfrågor måste vi ta upp dem till diskussion ibland för att hålla frågorna levande. Vid enighet finns det alltid en risk att frågorna somnar av till förmån för det som kan tyckas mer spännande, nämligen oenigheten. Vi har också enats om ett tillkännagivande till regeringen, som nämndes här. Jag vill gärna nämna det. Det är inte alltid som motioner från Vänstern, Centern, Folkpartiet och Socialdemokraterna blir delvis bifallna. Därför var det roligt att ta upp det här. En annan sak som jag vill nämna är de funktionshindrades tillgång till kultur, som Lars Wegendal mycket riktigt påpekade. Förra året tittade jag lite extra noga när det gällde textningen i SVT. Man skrev att man hade uppnått kraven på 50 % när det gällde textning av allmänprogram. Jag tvivlade på det. Jag gick till Granskningsnämnden och fick rätt. Statistiken var fel. I årets public service -uppföljning framgår det att andelen är 29 %. När tillståndsperioden går ut ska den vara 50 %. Det är långt kvar till målet, men det är inte så lång tid kvar på tillståndsperioden. Jag tog upp detta som ett exempel. Vi har en gemensam borgerlig reservation. Jag vet inte om jag spårade någon form av ironiskt tonfall hos Lars Wegendal här. Jag hoppas att jag inte gjorde det. Där vill vi att regeringen ska uppdra åt Kulturrådet att utreda de funktionshindrades möjligheter till delaktighet i och tillgång till kulturlivet. Det tredje området som jag vill ta upp är betydelsen för samhällsutvecklingen. Det handlar om kulturen som tillväxtfaktor och den regionala utvecklingen. Jag vill börja med ett ämne som heter kreativitet. Det är i dag ett viktigt konkurrensmedel på många områden. Vi kan se vad formgivningen gör för möbelindustrin, bilindustrin, textilindustrin med mera. Det är detta som vi kallar för design. När Ikea släpper i väg mycket eller nästan allt av sin tillverkning utomlands finns i alla fall designavdelningen kvar i Älmhult. Vi har en tradition på det här området i Sverige som vi måste värna om i hög grad. Utskottet var på besök i glasriket för någon månad sedan. Vi var nere i källaren på Smålands museum och fick där se 20 000 glasföremål. För att kunna fungera i samhället hade vi kanske behövt max 100 av dem, men nu var det 20 000. Varför? Jo, de har olika form och olika färg. Framställningsmetoderna är olika. Vi fascineras av designen inte på grund av att det går att dricka ur glaset, inte på grund av att det bara är en karaff och inte på grund av att det bara är ett fat, utan på grund av hur det ser ut. Sedan finns det konstnärer i form av tekniker och glasblåsare som kan framställa föremålen i glasbruken. Visst är det fascinerande! Det finns andra områden också som vi upptäckte på vår resa när vi besökte Rock City AB i Hultsfred. Det är ett företag som blomstrar i dag. Om jag minns siffrorna rätt är det 16-17 år gammalt med 70 anställda och 70 miljoner i omsättning. Man hade 282 studenter där. Allt beror på att några ungdomar ville ha en rockfestival där i mitten på 80-talet. En av de här grabbarna är i dag vd för paraplyföretaget Rock City AB. Jag ska inte gå in djupare på det, men det visar att det inte bara är i Stockholm som man kan utveckla kulturen till ett slags upplevelseindustri, som det kallas i dag. Jag tycker inte att det ordet låter så bra, men låt gå för det. Vi har sett liknande saker i Arvika med festivalen där. Vi har visstaden Västervik på gång, som Anna nämnde. Den har varit ganska mycket i ropet det senaste året. Detta finns i högre eller lägre grad på många olika ställen. Sverige är ett musikland att räkna med. Även om inte alla får så stora belöningar som vissa av dem jag räknat upp här, betyder musiken mycket livet igenom. Detta var två exempel, design och musik. Det finns flera, men jag tror att mitt budskap går hem. Kulturen har stor betydelse för Sveriges framtid och för vår tillväxt. I höstas tog jag upp att det var med sorg i hjärtat jag hörde Göran Perssons regeringsdeklaration som handlade just om tillväxt, men han nämnde inte ordet kultur. Nu har Socialdemokraterna tydligen skärpt till sig på tillväxtkonferensen och tagit upp de här frågorna, och det gläder mig. Fru talman! Mot bakgrund av detta vill jag yrka bifall till reservation nr 6 under punkt 15. Det fjärde området som också redan har nämnts är kulturens betydelse för hälsan. Vi har väl alla hört ordspråket att ett gott skratt förlänger livet. Det är precis detta det här handlar om. Vi i utskottet fick dessutom nyligen den här vetenskapliga bevisningen på att delaktighet i kultur är hälsobefrämjande. Om man mår mentalt bra, mår också kroppen bättre. Det är inte så svårt att komma ihåg känslorna efter en bra film, efter en konsert, efter ett teaterstycke, efter en bra bok eller, som för oss som var på Dansens hus i går, efter en föreställning. Vi såg den föreställning som Tasso tydligen såg i Malmö. Men vi behöver inte gå på Konserthuset för att höra en konsert. Det finns skivor, även om det inte blir riktigt samma upplevelse. Man behöver inte köpa alla böcker, även om bokmomsen är sänkt, utan vi har våra bibliotek. Man kan se film på TV. Det behöver inte kosta så mycket, men det är viktigt att det finns ett utbud. När det gäller kultur och hälsa kan jag inte låta bli att nämna initiativet från Region Halland där man vill att företagen står för ett kulturkort för sina anställda. Det här kortet skulle kunna fungera som ett komplement till motionskort. Nu är det ett problem med detta i skattehänseende. Arbetsgivaren får ta upp sociala avgifter och den anställde får förmånsbeskatta kulturkortet. Så sker ju inte beträffande motionskort. Jag tog upp det här också i höstas med kulturministern och hoppades att hon kunde ta upp ett resonemang med finansministern och återkomma med någon form av förslag så att det här blir löst. En näst sista punkt, fru talman, gäller pris- och löneomräkningen. Det står i vårpropositionen under rubriken Pris- och löneomräkning av anslagen till myndigheternas förvaltningskostnader att anslaget baseras bland annat på löneutvecklingen för arbetare inom tillverkningsindustrin. Därefter görs ett avdrag för produktionsutveckling motsvarande ett årligt genomsnitt av utvecklingen inom den privata tjänstesektorn de senaste tio åren. Det låter komplicerat och det är det också. Men jag vill ändå fråga Annika Nilsson om det är så självklart att jämföra kulturinstitutionerna med den privata tjänstesektorn. Vilken produktionsutveckling har en orkester? Vilken produktionsutveckling har en teatergrupp? De tio som dansade Svansjön på Dansens Hus i går kväll - ska de vara nio framöver? Det är viktigt att få klart för sig hur det här ser ut i förhållande till institutionerna. Fru talman! Det här var ett antal punkter med övergripande frågor på kulturområdet. Jag vill avsluta med en sammanfattande dikt av Bengt Bratt: Kultur är att arbeta, bo och bygga. Kultur är skrattet och gråten tillsammans. Kärleken, ömheten, vänskapen, minnena, saknaden och sorgen. Kultur är att trösta och hjälpa. Kultur är tid, tid för varandra, tid för barnen, tid för arbetskamrater och vänner, tid att leva. Kulturen ger oss musiken och konsten. Filosofin, idéerna och idealen. Lagen och rätten, biblioteken, teatrarna. Skaparglädjen och skönheten, fantasin och andakten, drömmarna vid lägerelden, dikten, sagan och sången. Kulturen ger oss en hembygd och en historia. Kulturen låter oss drömma om framtiden. Kulturen ger oss hopp och längtan. Kulturen är fred på jorden och varsamhet med människor och natur. Kultur är stilla förundran och mod att leva. Kultur ger livsmod, hälsa och välbefinnande.
Kent Olsson (M)
Anf. 230 Kent Olsson (M)
Fru talman! Efter denna dikt från utskottets ordförande känns det kanske lite konstigt att återgå till den vanliga riksdagsprosan. Men det får väl ändå göras. I detta motionsbetänkande behandlas som sagt många olika frågor: barnkultur, delaktighet i kulturen, publikråd, sydsamisk kultur, funktionshindrades delaktighet i kulturen, sponsring, Framtidens kultur med mera. Fru talman! Jag tänker i den här debatten nöja mig med några av dessa ämnen. Låt mig få börja med barnkulturen, som är av största betydelse för barns och ungdomars utveckling. I vår stora kulturmotion för året har vi tre prioriterade områden. För det första är det att främja barn- och ungdomskultur. För det andra är det att värna vårt gemensamma kulturarv. För det tredje är det att ge landets kulturskapare ordentliga förutsättningar för sitt konstnärsarbete. Detta visar den vikt som Moderata samlingspartiet lägger vid att våra barn och ungdomar ska ges bra förutsättningar att tillgodogöra sig olika kulturella inslag och tidigt utveckla sina egna kulturella förutsättningar och upplevelser. Som jag sade i samband med det tidigare betänkandet ser vi också att skolan har ett stort ansvar för kulturen som en del i lärandet. Vi tycker att skolan ska öka sitt samarbete med viktiga institutioner utanför skolan och skapa möjligheter att ge konstnärerna nya roller. Vi tycker att eleverna under sin skoltid ska få uppleva levande teater minst en gång på en teaterscen. Vi ska inte heller glömma bort föräldrarnas ansvar. Jag tycker att det är viktigt att försöka få föräldrar att ta med sina barn på teater, ta med sina barn på museer och så vidare. Även om enigheten i denna fråga är stor finns det kanske ändå en skillnad på något sätt. Det är den otålighet vi känner inom Moderaterna och inom den borgerliga gruppen för att det sker så förfärligt lite. Det vore bra med lite mer fart på saker och ting även när det gäller barnkulturen, att det liksom hände någonting. Jag hoppas att Annika Nilsson senare kommer att påvisa att någonting sker. Funktionshindrades delaktighet i kulturen är ett område som senare under debatten kommer att belysas mer av Lena Adelsohn Liljeroth. Låt mig här endast ta upp Moderaternas enträgna förslag i motionsform om att använda det digitala Daisy-systemet för talböcker. Det har som vi tycker givit ett mycket bra resultat. Vi är tacksamma för de läshandikappades skull att utskottet har tagit till sig våra förslag. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Utbudet och möjligheterna måste vara flexibla, då de funktionshindrade inte är någon enhetlig grupp. Tillgängligheten till talböcker är inte heller tillfredsställande för alla som behöver dessa. Enligt regleringsbrevet för Kulturrådet år 2004 är målet att funktionshindrades tillgång till kultur ska öka. Vi hoppas att det blir så och att man inte ytterligare en gång, som det står i utskottets text, utgår från att regeringen successivt gör saker och ting. Det känns lite tjatigt att stå här framme och säga det, men det vi upplever varje gång är att man utgår från, att man förutsätter att, det blir väl så, kanske, eventuellt och så vidare. Det är viktigt att detta verkligen kommer fram. På s. 35 i det här betänkandet tas frågan om AMS-pengar till kulturen upp. Jag vill i detta sammanhang bara påpeka att vi från Moderaterna i vår arbetsmarknadspolitiska motion har lagt 100 miljoner kronor av arbetsmarknadspengar för att de ska kunna överföras till kultursektorn och därigenom nyttjas till kulturella ändamål. Detta kommer att ge större trygghet på många områden för musiker, skådespelare och så vidare. Teateralliansen är ett lyckat exempel på överförande av pengar från arbetsmarknadens budget. Och så har vi sponsring. I ett särskilt yttrande har vi tagit upp vår syn på sponsring. Man kan säga att vi under flera år har framhållit att idrotten och näringslivet borde kunna ges bättre möjligheter att sponsra kulturen. Det finns en del domstolsutslag som har gjort att detta är besvärligt, men vi tycker att man från regeringens sida borde kunna ha en annorlunda syn på detta. Många företagare vill i dag sponsra mer. De flesta institutioner vill också ha mer sponsring för att kunna göra det lilla extra. Men varför är regeringen och kulturministern så oerhört negativa till detta? Varför är rädslan så stor? Sponsring är extrapengar. Det är inte ordinarie pengar. Varför underlättar man inte, Annika Nilsson, från regeringens sida utan försvårar genom krångliga regler och skatteutslag den sponsring som så många i dag vill ha? Volvos sponsring av symfonikerna i Göteborg tillförde faktiskt symfonikerna mer musiker. I denna fråga måste en tillnyktring ske hos regeringen snarast - liksom hos de motionerande vänsterpartisterna i den här frågan. Slutligen, fru talman, ska jag säga något om Framtidens kultur. Även denna fråga kommer Lena Adelsohn Liljeroth senare att återkomma till. Låt mig bara säga att Framtidens kultur har betytt oerhört mycket för utvecklingen av svensk kultur de senaste åren. Det var meningen att det skulle vara en stiftelse som oberoende av staten ger bidrag till nyskapande och mångfald inom svensk kultur. Mycket mer skulle kunna sägas om denna stiftelse, men jag nöjer mig med att säga att det är viktigt att den får tillbaka sin form som helt oberoende stiftelse. Liksom de övriga borgerliga reservanterna ser jag att den självständiga ställningen är absolut nödvändig. Den får inte bli en integrerad del av statlig bidragsgivning. Låt mig till slut, fru talman, få yrka bifall till reservation 2. Jag står givetvis även bakom reservation 13.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 231 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Precis som i det förra betänkande som vi har avhandlat kommer jag att kommentera de motioner som vi kristdemokrater har med anledning av detta betänkande, som utskottet har behandlat och som ligger till grund för våra reservationer och särskilda yttranden. Fru talman! Jag hoppas, precis som Lennart Kollmats, att jag inte hörde ironi i Lars Wegendals kommentar när det gällde den borgerliga reservationen om funktionshindrades rätt och möjlighet att delta och vara med i kulturlivet. Funktionshindrade är på många sätt en utsatt grupp i samhället och möjligheten att få del av det samhället är ofta begränsad. När det gäller delaktigheten i kulturlivet kan det ofta vara den rent fysiska tillgängligheten som förhindrar delaktighet, men det kan också vara en konsertsal utan hörselslinga eller ett museum utan hiss som gör det omöjligt för den funktionshindrade att få del av en kulturupplevelse. Det måste vara ett krav att alla kulturinstitutioner medvetet arbetar med dessa frågor just för att öka tillgängligheten och därmed också möjligheten till delaktighet. Vi har i vår motion velat påminna riksdagen om det faktum att regeringens resultatskrivelse 2001/02:176 Kultur och delaktighet inte innehöll någon redovisning och bedömning av de funktionshindrades delaktighet. Jag tycker att den här reservationen behövs, Lars Wegendal. Det får inte gå till så. Vi utgår ifrån att det ointresse, som jag ändå måste tolka det som, som regeringen visar i den här frågan inte kommer att upprepas. Kan det vara en miss? Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till reservation 2 under punkt 8. Jag vill instämma i något som är sagt här tidigare och som jag tycker är oerhört glädjande, och det är att det finns ett delvis tillkännagivande i betänkandet. Det tar upp barnkulturen. Vi kristdemokrater hade ingen hemställanspunkt i den delen. Det var oerhört bra att det fanns ett antal hemställanspunkter som låg i den riktningen som vi kunde ta ställning till. Det blir intressant när regeringen får uppdraget att vidta åtgärder för att få en kreativ kultur med olika inriktningar för barn. Fru talman! Ofta fokuserar vi på kulturens betydelse för människors psykiska välbefinnande. Glädjande nog pekar i dag många undersökningar på kulturens betydelse för den fysiska hälsan. I dag kan vi se ett tydligt samband mellan att människor som regelbundet tillägnar sig konstnärliga upplevelser lever längre och upplever sig må bättre än de som inte gör det. Detta faktum hade utskottet möjlighet att närmare få ta del av vid utskottets forskningsdag den 4 mars i år. Personligen tycker jag att det var en fröjd - jag tycker att det har kommit fram uttryck för att flera kände så - att få ta del av de aktuella forskningsstudierna och rapporterna som samtliga visade vad vi nog alla, åtminstone i vårt utskott, redan hade på känn, nämligen att kulturen har stor inverkan på vår hälsa. Att få tillgång till konstnärlig aktivitet kan till och med påskynda tillfrisknandet hos människor och minska användandet av mediciner. Detta har bland annat Folkhälsokommittén tagit fasta på i sin utredning om hälsa på lika villkor. Betydelsen av kultur både för den allmänna folkhälsan och i direkta vårdsituationer blir i dag alltmer uppmärksammad. Många sjukhus och andra vårdinrättningar intresserar sig numera för kulturens möjlighet att påverka patienternas hälsa. Såväl den nära kulturen i form av böcker, konst och musik som den yttre sjukhusmiljön i form av arkitektur och inredning påverkar både personal och patienter positivt. De flesta konstformer manar till kommunikation och eftertanke. Konsten kan inbjuda till samtal i en påfrestande situation eller verka lugnande i en stressad miljö. Detta har vi kristdemokrater tagit upp i vår motion, och vi har i utskottet haft en mycket intressant och givande diskussion i frågan. Utskottsmajoritetens text, som jag har ställt mig bakom, är utförlig. Man tar tag i frågan på stort allvar, vilket jag välkomnar. Det betyder att jag nöjer mig med ett särskilt yttrande med anledning av vår motion. Glädjande nog har också kulturministern uttalat ett intresse för sambandet mellan kultur och hälsa. Jag kommer därför noga att följa vad som händer inom Regeringskansliet och vad som kommer ut av det arbetet. Jag vill också passa på att påminna riksdagen om att vi kristdemokrater har i skatteutskottet krävt en utredning som ser över hur vi ska få fram kulturcheckar. Vi ser det som oerhört angeläget att stimulera företagens möjlighet att ge friskvård via kulturcheckar, precis som man i dag ger möjlighet till friskvård på olika sätt. Detta är något som inte ska belasta företagen med skatter och sociala avgifter. Det ska fungera precis som det gör i dag när det gäller andra checkar, som jag nyss berörde. Vi tror att det är ett oerhört bra verktyg att stimulera fram mer kultur även ute i företagen. Fru talman! Vi kristdemokrater har tagit upp frågan kring bristerna vad gäller pris- och löneuppräkningen för de fria grupperna. I vår motion efterlyser vi ännu en gång information om grunderna för beräkningen av pris- och löneuppräkningen av kulturanslagen. Kulturrådet har också uppmärksammat problemet med att anslagen till de regionala kulturinstitutionerna har urholkats genom en otillräcklig omräkning av anslagen. Till detta ska läggas att anslagen till de fria grupperna inte alls omfattas av pris- och löneuppräkningen. Det innebär de facto att avsaknaden av årlig uppräkning för de fria grupperna leder till en reell sänkning. Kulturutskottet har, i samband med behandlingen av Kristdemokraternas motion och en motion från Vänsterpartiet, påbörjat en uppföljning av de frågor som vi tar upp, och utskottet kommer att ytterligare fördjupa sig och inhämta kunskap inom området. Med anledning av frågans betydelse ser jag det som oerhört viktigt att utskottet nu fortsätter detta arbete precis som det är påbörjat. Mot denna bakgrund och med anledning av det arbete som pågår i utskottet och som ska fortsätta har jag anslutit mig till vad som nu har blivit ett enigt utskott och nöjer mig med ett särskilt yttrande i nuläget. Avslutningsvis, fru talman, står jag givetvis bakom samtliga reservationer där Kristdemokraterna finns med, men för tids vinnande och här i kammaren yrkar jag bifall till reservation 2 under punkt 8.
Peter Pedersen (V)
Anf. 232 Peter Pedersen (V)
Fru talman! Det har varit många spirituella, tankeväckande tal och bekännelsetal här i dag. Jag vill från talarstolen erkänna att jag är årsbarn med rock'n'rollen som fyller 50 år i år. Med tanke på alla hänvisningar till klockan och till vad som pågår på TV och utanför huset finns det två rocktitlar som jag kommer att tänka på och som kan passa i debatten. Det är Rock around the clock och Jailhouse rock . För att jag inte ska glömma det vill jag börja med att yrka bifall till reservation 12 under punkt 25 som handlar om sponsring. Jag vill poängtera att vi står bakom samtliga reservationer och särskilda yttranden som vi har. Vi har lagt en hel del reservationer på området, men har valt att fokusera på endast en punkt. Jag ska hylla principen om underbart är kort här för att inte förlänga debatten. Vi tycker att det är mycket glädjande att vi har ett enigt utskott som lyfter fram och har gjort ett tillkännagivande om barnkulturfrågorna. Bland annat har en vänsterpartimotion delvis blivit tillstyrkt. Barnkulturen var en av de frågor som vi lyfte fram speciellt när det gäller kulturfrågorna under valrörelsen. Vi gav ut en broschyr med goda exempel från olika barnkulturprojekt runtom i landet som vi hoppas att vi kan använda även inom ramen för hela riksdagens arbete som ett gott exempel. Vi tycker liksom de borgerliga förstås att det är viktigt med tillgänglighet för funktionshindrade. Men vi har valt att lyfta fram det egna skapandet. Vi ser att det finns speciella behov för de konstnärer som har funktionshinder. Vi vill inte att de diskrimineras eller har sämre förutsättningar än andra konstnärer att utöva sin konst. Vi nöjer oss inte riktigt med att det i begreppet "alla" ingår även de funktionshindrade. Då kan man säga att vi inte bör ha någon typ av lagstiftning på något område. I begreppet "alla" ingår ju just alla. Då ingår kvinnor, äldre, funktionshindrade, de som har ett annat ursprung och så vidare. Vi vet att det på en rad olika områden finns specifika krav och speciella villkor som man måste tillgodose. Men vi har inte yrkat bifall till den motionen. Vi lär få återkomma till den frågan. När det gäller sponsring tycker vi att det är viktigt att det finns en infrastruktur som är offentligt finansierad och att konstnärer, oavsett om de jobbar i en fri grupp eller på en institution som är statligt eller kommunalt finansierad, ska ha ett stort utrymme för den konstnärliga friheten. Man ska inte vara beroende av bidragsgivarna för sin konstnärliga utveckling eller sitt konstnärliga uttryck. Om man har denna infrastruktur anser vi att det är ganska oproblematiskt om man som grädde på moset kan få sponsringspengar. Vi menar att det nog kan finnas en viss samsyn mellan oss och andra. Kent Olsson från Moderaterna talade om detta tidigare. Så länge sponsring handlar om att man vill ge ett bidrag till en vettig verksamhet, oavsett om det är idrott eller kultur, är det fullt legitimt. Men vi vill inte ha en sådan koppling så att den som sponsrar, oavsett om det är via bidragsregler eller via skatteregler, ska tvingas till väldigt konstiga konstruktioner för att man ska kunna avgöra att företaget i sig har fått nytta av sponsringen. Vi vill se detta mer som en gåva, att man har rätt att ge en gåva till vettig verksamhet och att man kan bygga upp ett vettigt samband. Men vi vill värna kulturens särart. Vi vill inte se krav på att det ska sättas upp slagord med företagsnamn och logotyper på väggarna på teatrar och på danstillställningar, utan vi vill värna om kulturens särställning. Vi tror att det krävs ytterligare förtydliganden från riksdagens sida. Vi tycker att det är bra att regeringen numera i sina regleringsbrev skriver in att om man ska ha alternativ finansiering får det inte gå ut över de krav, mål och riktlinjer som har satts upp för verksamheten. Det är jättebra. Men vi skulle vilja se ytterligare tyngd i detta genom att vi antar någon typ av riktlinjer här i riksdagen. Det innebär alltså inte att vi säger att all sponsring ska förbjudas, utan vi vill se tydligare regler för vad man ska kräva av dem som sponsrar och av dem som blir sponsrade. Det är en viss skillnad. Jag tror att Moderaterna i detta fall kanske har missuppfattat oss lite grann. Vi står däremot för att det ska vara en offentlig grundfinansiering. Sponsring ska vara det som kommer till som lite extra. Och det är den som får pengarna som ska ha ansvaret för hur de ska användas. Den som lämnar pengar ska inte kunna ställa villkor. Det är glädjande att hela utskottet har tagit frågan om pris- och löneomräkning på allvar. Vi tycker att den utredning som har gjorts av riksdagens utredningstjänst visar att det finns all anledning att gå vidare och titta på detta och verkligen fundera på om kultursektorn har fått de pris- och löneomräkningar som man borde ha haft bakåt i tiden. Kan det vara en av orsakerna till att det finns problem inom de fria grupperna och inom den fria scenkonsten och som gör att man inte får de pengar som man borde vara berättigad till. Vi har inte yrkat bifall till den motionen heller, men vi kommer att noga följa upp att det sker någonting på detta område. Eftersom en del andra har varit inne på frågor som ska diskuteras senare kan jag nämna att detta gäller även pensionsfrågan, som tas upp i nästa betänkande. Det finns all anledning att var mycket noga med att kultursektorn inte ska ha mer, men den ska inte heller ha mindre än andra sektorer. Man ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som alla andra yrkesutövare i det här landet. Med detta tror jag att jag har täckt in det mesta. Och jag yrkar alltså bifall till reservation 2.
Peter Pedersen (V)
Anf. 234 Peter Pedersen (V)
Fru talman! När det gäller att vara positiv eller inte positiv till sponsring ser jag inga problem i att företag väljer att sponsra idrott eller kulturella aktiviteter så länge ansvaret för hur dessa pengar ska användas ligger hos den enskilda idrottsföreningen eller hos en kulturinstitution. Av skattemyndigheternas utslag på kulturområdet kan man se att de anser att det bör finnas en tydligare koppling mellan den som sponsrar och den som blir sponsrad för att man ska kunna hävda att detta är till nytta för företaget. Om vi får samma utveckling på kulturområdet som vi har på idrottsområdet tror jag inte att det kommer att vara till gagn för det kulturella uttrycket utan snarare tvärtom. Vi menar att det är viktigt att det finns tydliga riktlinjer. Och det är faktiskt vi i Sveriges riksdag som fastställer dessa riktlinjer. Vi ska inte skylla på skattemyndigheterna. De tillämpar de regler som finns. Vi har sagt att vi vill följa detta och se vad som händer på detta område. Och om vi får tydliga utslag som pekar på att det till slut blir så att de som får sponsring inom kultursektorn ska se ut på ett visst sätt tycker vi att det är helt oacceptabelt. Då måste reglerna ändras. Sådan sponsring kan vi inte ha. Det kommer att försvåra och förstöra det kulturella uttrycket.
Peter Pedersen (V)
Anf. 236 Peter Pedersen (V)
Fru talman! Det är inte direkt ett självändamål för oss vänsterpartister att bli överens med moderater. Men jag kan säga så här: Jag tror inte att vi ska vara naiva. Jag har varit ordförande för en allsvensk fotbollsförening. De företag som går in och sponsrar gör inte det enbart därför att de tycker att det är kul med fotboll eller teater, utan de gör det därför att de vill lansera sitt namn. De tittar väldigt noga hur många gånger deras "logga" kommer fram i de stora tidningarna. Det ska man vara väldigt klar över. Möjligtvis kan man leva med detta inom idrotten, som är mycket mer kommersialiserad än vad kulturen är. Jag menar att vi måste ha en väldigt noggrann kontroll när det gäller vad vi menar med sponsring och vilka regler som ska sättas upp kring sponsring inom kulturlivet. Det gäller även inom idrotten, men nu talar vi om kulturfrågorna. Jag tycker att det är en bra början att det skrivs i regeringens regleringsbrev att om det finns den här typen av alternativ finansiering får inte det rubba de principer som finns för att man från början får statliga medel. Vi skulle vilja ha ett beslut från riksdagen. Det innebär då inte att vi säger att vi ska förbjuda sponsring. I stället vill vi att det ska klarläggas vad sponsring innebär. Vilka regler ska gälla för dem som ger sponsring och för dem som får sponsring inom kulturområdet? Inte minst utifrån de domar som nu finns och som bör kunna utvärderas skulle det nog vara en klar fördel om vi uttryckte en mycket tydlig ståndpunkt härifrån. Jag tror att det kan finnas en viss gradskillnad när det gäller vad som ska stå i det betänkandet.
Peter Pedersen (V)
Anf. 238 Peter Pedersen (V)
Fru talman! Vi tror inte på vare sig skolcheckar eller kulturcheckar - eller vad man nu väljer att tala om. I fråga om hela det kommersiella kulturlivet kan man ju köpa den konst eller den kultur man vill. En viss form av kultur behöver någon typ av offentlig finansiering, för annars blir det oerhört dyrt. Redan nu är det, som vi ibland läser i tidningen, dyrt att gå på opera eller teater. Om vi då säger att allt stöd tas bort och man i stället får en check och kan bestämma själv blir det kanske väldigt dyrt för övriga. Onekligen är det fler då som väljer en viss form av kultur, kommersiell kultur, än de som går exempelvis på Operan. Vi tycker att det är viktigt att värna alla konst- och kulturformer. Då behövs det i vissa fall statligt eller kommunalt stöd - alltså vad vi kallar för offentligt stöd. Vi kan inte riktigt förstå det synsätt som går igen på alla politikområden - att man genom att göra alla till kunder eller klienter löser alla problem. Vi tror inte att tillvaron är så enkel, utan det kommer att skapas problem på andra sidan som blir svåröverskådliga. Vi tror alltså inte på den grundtanken men har respekt för den syn ni har. Vi tror alltså inte på den här idén.
Peter Pedersen (V)
Anf. 240 Peter Pedersen (V)
Fru talman! Då kan vi gå ett steg längre. Jag vet att läkarna nu runtom i landet börjar så att säga skriva ut motion på recept i stället för piller. Då kan man ju också föreskriva ett konsertbesök - visst. Om det är så tycker jag att ni ska välja ord, för detta brukar inte direkt förknippas med begreppet "check". Sedan får man inte glömma att någonstans ska allting i slutändan betalas. Grunden är ändå den offentliga finansieringen. Vi tror inte att det går att lösa alla de problem inom kultursektorn som vi talat om enbart genom att döpa om begreppen och göra det hela till personliga val och så vidare. I stället måste vi hitta en fungerande infrastruktur. Sedan är det upp till den enskilde att välja vad han eller hon vill gå på. Det är dock vår uppgift att se till att den grundläggande strukturen finns där. Det är trots allt det stora problemet, oavsett om vi talar om kort, check eller entrébiljett.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 241 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Lars Wegendal känner oss tydligen väldigt väl. Med hans inledningsanförande kunde vi nästan ha avstått från debatten här och bara yrkat på våra reservationer. Men så roligt ska ni inte få. Det finns ju videor så att ni kan spela in alla de TV-program som ni vill se. Kultur är till för alla. Därför måste man skapa förutsättningar för att alla, oavsett funktionshinder eller läshandikapp, ska kunna ta del av kulturen. Egentligen står det inskrivet i de sju delmålen. Där står det ju om att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till ett eget skapande. Men när det visar sig att det inte fungerar överallt är det viktigt att påpeka det. Så gott som varje vecka kan man läsa i medierna om funktionshindrade som inte kan ta del av kultur därför att lokalerna inte är sådana att till exempel rullstolar kan tas in. När en film syntolkas får det stor uppmärksamhet - det är så fantastiskt att synskadade erbjuds att gå på bio. Men detta borde alltid vara en rättighet. Det borde också vara en självklarhet att hela utskottet deltog i kritiken mot att det inte fungerar i det verkliga livet för funktionshindrade och läshandikappade. I den skrivelse som kommit från regeringen, Kultur och delaktighet , finns det ingen redovisning av de funktionshindrades situation. Jag tycker att det är oacceptabelt att, som majoriteten i utskottet gör, säga att man utgick från att det "skulle ske i kommande resultatredovisningar". Är det inte bättre att i stället yrka bifall till motionen? Vad synd, Peter Pedersen, att du inte yrkade bifall till den, för då hade vi fått en majoritet. Det var ju ganska nära. Då skulle du ha visat att majoriteten också kräver en redovisning. Alla hade fått ställa upp på det. SVT:s textning av svensktalade TV-program är en annan sorglig historia. Där tror jag dock att majoriteten i Public service-kommittén kommer att kräva en skärpning i kommande sändningstillstånd. Kommittén var nyligen på besök hos BBC. I England har man visioner om att alla program ska vara textade om tio år. Då är det dessutom värt att komma ihåg att England har betydligt fler program som ska textas - det mesta sänds på engelska - betydligt mer än vad vi har i Sverige som bara har ett fåtal svensktalade program, kan man väl påstå. Fru talman! I dag går en stor del av det generella kulturstödet till det etablerade kultursystemet. Mycket tyder på att nya kulturella rörelser faller helt utanför det systemet. Därför har vi i dag i Centerpartiet en käpphäst. Vi vill fortfarande, Lars Wegendal, tillsätta en utredning som ska se över om utbud och efterfrågan stämmer överens. För några år sedan ville vi att Riksdagens revisorer skulle titta på det här och gjorde en förhandsstudie, som Riksdagens revisorer sedan tittade på. Det visade att våra farhågor var besannade. Det borde leda till en forskningsstudie enligt revisorerna. Men kan man kräva att någon forskar inom detta område? Det tror jag knappast. Därför anser vi att det ska tillsättas en utredning som tittar över den här frågan. Av den anledningen yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 2. Fru talman! Kultur har en stor betydelse som lokaliseringsfaktor och drivkraft för den ekonomiska utvecklingen. Regeringen bör därför utveckla en kulturpolitisk strategi med ett underifrånperspektiv som en del av den lokala och regionala utvecklingen. Om flera ska kunna ta del av kulturen krävs ett medvetet och lokalt anpassat engagemang för kulturpolitikens utformning i olika regioner. Återigen blir jag förvånad över utskottets ställningstagande, att det skulle "kunna vara av intresse att sätta de statliga insatserna i relation till insatserna gjorda inom regionalpolitiken och med EU-medel. Det skulle också vara intressant att analysera förhållandena i de olika regionerna och om möjligt även förhållandena i större städer jämfört med mindre orter och landsbygd." Varför tillstyrker ni inte motionen då? Nej, i stället anser ni att det är kommunerna och regionerna som har det stora ansvaret för kulturen. Men ni kan väl inte mena att de ska göra analyserna också? Fast egentligen blir jag inte förvånad, för det är så regeringen gör hela tiden och ger ansvaret till "någon annan". Det har väl smittat av sig till majoriteten i utskottet. "Nånannanismen", som Maud Olofsson brukar säga, har anammats. Av den anledningen yrkar jag bifall till reservation 7 under punkt 15. Fru talman! Finansieringen av det sydsamiska kulturcentret Gaaltije är inte löst, vilket också Kulturrådet har pekat på. EU:s stödprogram efter 2005 kommer kanske att ge en lösning för verksamheten. I dag får det sydsamiska kulturcentret förlita sig på projektmedel. Projekt i all ära, men det är svårt att jobba långsiktigt när man inte vet hur länge man får pengar. En långsiktig lösning behövs för deras verksamhet. Här har jag inte följt upp med en reservation utan har nöjt mig med ett särskilt yttrande i avvaktan på att vi får se vad som händer. I annat fall kommer vi att återkomma. Det finns många fler intressanta frågor i det här betänkandet, varav en del har blivit välvilligt behandlade med så positiva skrivningar att jag har avstått från reservationer. Några av dessa handlar om mångkulturen, genusperspektivet och kulturens betydelse för folkhälsan. Det sistnämnda har flera varit inne på. Det känns som att det bara ligger i sin linda än och att vi kommer att tala otroligt mycket om det under nästa riksdagsår. Säkerligen blir det ett eget betänkande. Vi alla fick ju så mycket kött på benen under den omtalade forskardagen tidigare i vår. Vi kommer med all säkerhet att skriva fler klämmar om det nästa år än vad vi har gjort i år. Jag kan också nämna att även vi i Centerpartiet, precis som Kristdemokraterna, har en hemställanspunkt som behandlas i skatteutskottet om att arbetsgivaren ska ha möjlighet att erbjuda kultur i stället för idrott, Friskis & Svettis-kort eller vad det nu är. Det handlar om att man gör det på samma villkor. Vi vet att många arbetsgivare låter sina anställda utöva idrott och få ett kort eller vad det nu handlar om. Då bör man själv kunna välja vad man vill göra. Sponsringen har några varit inne på. Där har vi också en motion som ligger i skatteutskottet och där vi pekar på problemet med att det är begränsat hur man kan bedriva sin sponsring. Därför kräver vi att man ska se över hur det ska lösas. Men det ligger som sagt i skatteutskottet. Slutligen barnkulturen, där man redan på första sidan skriver: "Med anledning av motionerna föreslår utskottet att riksdagen ska tillkännage för regeringen att regeringen i den kommande budgetpropositionen bör lämna en fyllig redovisning för sin syn på situationen för barnkulturen." Tack, det känns väldigt bra att utskottet står bakom den skrivningen. Jag känner lite som så att när det gjorts en ordentlig utredning och redovisning av det här kommer regeringen säkerligen att inse att det är en parlamentarisk grupp som behöver titta på frågan. Jag tror att Centerpartiet i förlängningen kommer att få bifall till sin motion.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 243 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Peter Pedersen sade själv inledningsvis att han - det lät så - var oerhört nära att tillstyrka vår motion. Finns det ett ord som jag är allergisk emot är det "utgår ifrån", och "projekt" är också ett ord som jag är allergisk emot. Hela tiden får vi läsa och höra att vi "utgår ifrån" att det kommer att ske si och så. Hur länge ska vi fortsätta med det - år efter år? Ska vi "utgå ifrån" att det händer någonting? Bifalls en motion måste det verkställas någonting. Det blir en större kraft bakom det. Det är därför som vi anser att det är viktigt att vi kan få till något sådant ibland. Det är därför som jag är tacksam över att ni har tillstyrkt att det ska ske någonting med barnkulturen, för då vet vi att det blir av. Jag gillar inte ordet kulturcheckar. Men det är inte vi som har placerat dem inom skatteområdet. Vi hade naturligtvis kunnat stå på oss och krävt att vi skulle ha uttalat oss om det i kulturutskottet. Det var synd att Peter Pedersen inte stödde den tanken när vi diskuterade om vi skulle eller inte skulle uttala oss. Då valde vi att inte göra det. Men i fortsättningen kan vi tänka på att vi ska stå på oss och säga att vi ska uttala oss på de områden där vi är sakkunniga.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 245 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Jag hoppas att Peter Pedersen har rätt. Men vi andra, som är oroade över att uttrycket "utgår ifrån" inte är tillräckligt starkt, kommer att hålla ögon och öron öppna. Peter Pedersen säger att det så småningom leder till ett tillkännagivande. Då har vi ju förhalat frågan. Jag tycker inte att det är rätt mot de funktionshindrade. De har rätt att på en gång få tillgång till kultur. Vi ska inte bara förhala och förhala. Vi kommer, som sagt, att ha ögonen öppna och följa upp det här. Jag är glad och tacksam över att det är många frågor som vi i utskottet är förvånansvärt överens om. Eftersom jag även jobbar i andra utskott kan jag se en skillnad. Vi är nog ovanligt lyckligt lottade, och det är den goda stämningen som gör att vårt arbete leder till så mycket. Men mycket vill ha mer.
Annika Nilsson (S)
Anf. 246 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Precis som flera här har sagt är detta ett betänkande som behandlar motioner om flera frågor som är av mer övergripande karaktär. Jag tänkte lyfta fram några punkter som jag tycker är viktiga och sedan kommentera några av reservationerna. Jag vill börja med det tillkännagivande från utskottet som gäller barnkulturen. Det vi möter och lär oss som barn bär vi med oss hela livet. Det fascinerande med barn är att de i grunden är nyfikna och att de vill testa allt. De vill också testa sina gränser. Jag som har en son som snart är ett år upplever detta varje dag, varje minut av hans vakna tid. Det handlar om: Kan man öppna lådor i köket, kan man tömma lådorna, kan man öppna dörrar, kan man stapla klossar och hur högt kan man stapla dem? Men det handlar också om att bläddra i en av hans första böcker och lära honom hur kon låter. Den låter muu, läser mamma och pappa för honom. Jag hade önskat att denna nyfikenhet och fascinationen att testa gränser hade smittat av sig lite grann på den vuxna omgivningen. Under vägen till vuxenvärlden minskar denna nyfikenhet och detta gränstestande. För många slutar det tyvärr till och med i en rädsla för förändringar och utmaningar. Där har vi mycket att lära av barn. Därför är det viktigt att man både i skolan och i förskolan får utmana sin kreativitet. Mötet med kulturen, både upplevelser och eget skapande, är viktigt. Det sägs att för att klara det logiska måste man kunna möta kaoset. För att göra det är jag övertygad om att man behöver möta kultur. Som jag sade gör vi i detta betänkande ett tillkännagivande till regeringen om att man i budgetpropositionen för 2005 ska lämna en fyllig redovisning för sin syn på situationen för barnkulturen, för planeringen för sitt kommande arbete och för vilka insatser som bedöms nödvändiga. Jag tror inte att det skiljer sig i denna kammare när det gäller hur viktig vi anser barnkulturen vara. I förra budgetpropositionen redogjorde regeringen för att man avsåg att tillsätta en aktionsgrupp med uppdraget att bland annat inleda ett särskilt modellsamarbete med ett antal kommuner och att pröva hur professionella konstnärer och kulturutövare kan få en större roll bland annat i skolan. Jag tror väldigt mycket på den här vägen. Jag är övertygad om att det händer väldigt mycket positivt runtom i vårt land, och jag är också övertygad om de goda exemplens makt. Om man får se, läsa och uppleva mycket bra grejer kan det inspirera andra till att också testa sina gränser, precis som min son gör hemma just nu. Därför är det positivt att vi gör det här tillkännagivandet, och jag ser fram emot den redovisning som regeringen kommer att lämna i budgetpropositionen. Fru talman! Genom att lära oss vår egen historia och genom att känna oss trygga i oss själva kan vi med större öppenhet möta det okända. Genom historisk kunskap kan vi förstå hur påverkade vi är, både av andra människor, av andra länder och av andra kulturer. Här spelar framför allt museerna en mycket stor roll. År 2006 ska bli ett mångkulturellt år. Mångkulturellt centrum i Botkyrka har fått i uppdrag att kartlägga och analysera de resultat som har inrapporterats från de statliga kulturmyndigheterna och institutionerna. Dessa slutsatser ska ligga till grund för ett mer långsiktigt arbete. Jag tycker att det är bra, och jag hoppas att vi får en bild av hur arbetet bedrivs och av hur det ska bedrivas framåt så att det blir mer intensitet i arbetet med de mångkulturella frågorna på våra kulturinstitutioner. Mångkultur handlar om många olika aspekter. Det handlar om att skildra Sverige i förhållande till andra länder nu och historiskt och att skildra Sverige som det land vi är i dag med människor som kommit till oss från andra länder med många olika etniska bakgrunder. Det handlar också om att se till att det finns personal inom kulturen som har bakgrund i olika kulturer. Man bör ta till vara den kraft och den kunskap som dessa människor besitter. Jag hoppas att detta kan bli ett bra arbete under 2006. Fru talman! Jag vill också passa på att säga några ord om funktionshindrades möjlighet till deltagande i kulturen. Inledningen från Lars Wegendal ska inte på något sätt uppfattas som ironiskt. Det kan jag på hans vägnar försäkra att det inte var. För oss socialdemokrater är det precis som för alla andra som har stått i den här talarstolen, nämligen att det är oerhört viktigt att alla kan delta i kulturen både som utövare av eget skapande och som besökare. Därför måste kulturen bli mer tillgänglig för människor med funktionshinder. Det handlar både om att kunna ta sig in i lokaler, om att kunna tillgodogöra sig den kultur som man besöker och också om att själv aktivt kunna delta i den. I betänkandet redovisas Kulturrådets handlingsplan. Det ska också sägas att Kulturrådet fick 9,5 miljoner kronor för budgetåret 2004 för att med olika insatser öka tillgängligheten för funktionshindrade personer. Jag är övertygad om att vi kan göra mer i de här frågorna, och jag tycker att vi har skrivit väldigt starkt i betänkandet. Vi skriver att vi utgår från att regeringen i kommande resultatredovisningar och kommande budgetpropositioner lyfter in de här frågorna, och jag är övertygad om att regeringen tycker att det här är lika viktigt som vi tycker att det är. Men det behövs hela tiden påminnelser, och det behövs hela tiden att vi trycker på. Därför är sådana här debatter väldigt bra. Det är också bra att vi skriver med den tyngd som jag tycker att vi ändå gör i betänkandet. Sedan vill jag bara säga några ord om det här med textningen i public service och uppläst textremsa. Det sitter nu en parlamentarisk kommitté som ska utvärdera det hela. Jag vill också nämna några ord om de två delar i betänkandet där utskottet har varit mer aktivt i form av utvärdering och uppföljning. Det handlar om teknikskiftet inom talboksproduktionen och om pris- och löneomräkningen inom kulturområdet. Här har utskottet med hjälp av riksdagens utredningstjänst kunnat få ett mycket bra underlag i bägge delarna. Jag är övertygad om att vi kommer att fortsätta att borra vidare i de båda delarna. När det handlar om pris- och löneomräkningen tycker jag att det är viktigt och bra att vi har de här diskussionerna om den. Men man ska också vara medveten om att varje förändring i en mer generös riktning innebär att vi måste ta pengar någonstans ifrån. Det är inte så att bara för att vi förändrar pris- och löneomräkningen regnar det manna från himlen, utan vår budget är begränsad. Oavsett om vi vill det eller inte, så är det på det viset. Därför tycker jag att det är bra att vi fortsätter att analysera pris- och löneomräkningen. Men vi ska inte tro att det är lösningen på allting, därför att en förändring i den innebär att det kommer att bli mindre pengar någon annanstans i statens budget. Fru talman! Jag vill bara passa på att kommentera några av reservationerna. Först vill jag säga några ord om Birgitta Selléns reservation om Riksteaterns, Riksutställningars och Rikskonserters uppdrag. Birgitta vill att deras uppdrag ska förtydligas när det gäller besök i och produktion på små spelplatser i hela landet. För oss socialdemokrater är de tre R:en väldigt viktiga, därför att det är ett sätt att se till att det finns kultur i hela landet. Jag blev väldigt glad när jag i dag fick mig Riksteaterns verksamhetsberättelse tillskickad och kunde konstatera att de faktiskt ökat sina publiktal. Den sista reservationen handlar om Framtidens kultur. Jag vill bara säga att jag inte delar reservanternas uppfattning. Stiftelsen är en egen juridisk person och arbetar, som jag ser det, i linje med ändamålet i stiftelseförordnandet. Även om det finns arbetsgrupper som är knutna till stiftelsen med personer från Statens kulturråd, Riksarkivet och RAÄ, innebär det inte, som jag ser det, att stiftelsens självständighet inskränks. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget till beslut i betänkandet och avslag på reservationerna.
Annika Nilsson (S)
Anf. 248 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det här är väldigt viktigt, och jag tycker att vi har tagit ett stort steg i utskottet med att mer fördjupa oss i några frågor, som vi nu har gjort både vad gäller teknikskiftet inom talboksproduktionen och inom pris- och löneomräkningen. Jag tror att det är viktigt att utskottet väljer att göra det. Det ökar förståelsen och gör att vi kan få ökad kunskap. Det är jätteviktigt att vi förstår det. Jag inser att alla som sitter här är medvetna om det budgetpolitiska läget, att det inte regnar manna från himlen. Däremot är inte pris- och löneomräkningen lösningen på allting. Det var det som jag ville påpeka. Från vår sida är vi medvetna om att fria grupper inte ingår i det anslag som är beräknat för pris- och löneomräkning. Det har vi valt att kompensera med att använda reformmedel för att öka anslagen till fria grupper. Jag vet att det hela tiden förekommer en diskussion om vad som ska ingå och vad som inte ska ingå, vilka anslag som ska ingå och vilka anslag som inte ska ingå. Innan jag tar ställning ser jag fram emot en mer ingående diskussion och analys som vi ska ha i utskottet, därför att jag tror att vi då kan få svar på en del av våra frågor om varför vissa anslag inte är pris- och löneomräknade medan andra är det. Det fördjupningsarbetet ska vi fortsätta att göra i utskottet.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 249 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Just för att de fria grupperna inte omfattas av pris- och löneomräkningen krävs det reformmedel, men då krävs det också att reformmedlen kommer. Det har sett lite olika ut. Det har varit ökningar något år och något annat år har de uteblivit. Det är väsentligt att höra Annika Nilssons kommentar till att man ställer samma krav på produktivitetsökningar på kulturområdet, där man lever under helt andra villkor än i andra konkurrensutsatta eller andra typer av verksamheter. Är det rimligt att det ställs samma krav på produktivitet inom kulturområdet? Det är en konkret fråga till Annika Nilsson.
Annika Nilsson (S)
Anf. 250 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag tycker inte att man kan svara ja eller nej på en sådan fråga. Det är klart att jag också kan tycka att det är ett problem när man ställer samma produktivitetskrav på mer konstnärlig verksamhet, men vi har många verksamheter inom kulturområdet som faktiskt inte skulle behöva stå utanför produktivitetskravet. Jag tänker mer på myndighetsutövning och annat där det inte handlar om den mer konstnärliga verksamheten. Men återigen: Låt oss inte redan nu låsa fast oss. Jag vill inte göra det. Jag vill gå vidare med det arbete som vi nu har inlett i utskottet för att se vad det är som ligger till grund för beräkningarna innan jag tar bestämd ställning till vilka anslag det ska vara och hur de ska beräknas. Men det är inte så att det inte är ett problem. Jag tror att vi allihop inser att det är det. Men återigen: Om man väljer att göra några förändringar innebär det också att pengarna någonstans ifrån måste plockas fram. Jag och som jag tror även de andra är väldigt medvetna om att det faktiskt är på det viset. Jag vill sedan bara säga någonting om de förändringar som finns i vårpropositionen. Det förekom där en felberäkning. Man kan se det eftersom det inte bara gällde utgiftsområde 17 utan samtliga utgiftsområden.
Annika Nilsson (S)
Anf. 252 Annika Nilsson (S)
Fru talman! När det gäller den regionala kulturverksamheten och den grund som har lagts för kulturpolitiken genom att vi 1974 byggde upp regionala institutioner kan jag bara ställa mig frågan: Varför ändra på någonting som jag tycker fungerar bra? Jag tycker att det system som vi har är bra. Vi har en nationell kulturpolitik genom vilken vi ser till att få en infrastruktur inom kultursektorn. Många för att inte säga alla regionala kulturinstitutioner ligger människorna på orten och i regionen väldigt nära, och de är väldigt engagerade i dessa institutioner. Det kan jag som kommer från Helsingborg se där vi har både ett konserthus och en symfoniorkester samt en stadsteater. Men här skiljer sig, Lennart Kollmats, vår syn på vad den nationella kulturpolitiken ska göra och vad den inte ska göra. Jag kan bara konstatera att jag har en annan uppfattning än vad Lennart Kollmats har i det avseendet. Vi får väl se vad tillväxtkongressen leder till. Jag utgår från att regeringen återkommer till det. Det var inte regeringens tillväxtkongress utan det socialdemokratiska partiets tillväxtkongress, och det är en väsentlig skillnad. När det gäller sponsring vill jag bara kortfattat säga att jag inte har någonting emot sponsring. Jag tycker att det är bra med sponsring. Det är dock viktigt att sponsring inte innebär att det ställs krav och förväntningar och att det anförs synpunkter på verksamheten som gör att man måste ändra på den och anpassa sig för att få sponsringsmedel. Då ser jag en risk att våra kulturinstitutioner väljer det lätta i stället för det svåra, och det tycker jag inte att de ska göra.
Lennart Kollmats (Fp)
Anf. 253 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att Annika Nilsson i alla händelser har en mer positiv syn på det här än vad kulturministern har. När det gäller den regionala kulturpolitiken tycker jag att nuvarande system, såsom jag uppfattat det när jag har varit ute, hämmar kreativiteten en del eftersom man är bunden till de krona-för-krona-bidrag som det i stort sett är fråga om. Dessutom medför det en byråkrati som jag tycker är onödig. Jag är övertygad om att vi mycket väl skulle kunna rationalisera en hel del på Statens kulturråd genom att skicka ut en kulturpåse. Jag kan vidare inte låta bli att jämföra kulturen och idrotten. Jag är en stark tillskyndare av bådadera. Vi har diskuterat sponsringen. Det finns uppenbart olika regler för den. För ledarersättningar finns olika regler till fördel för idrotten. Man kan få ta emot ett halvt basbelopp utan att arbetsgivaren behöver betala arbetsgivaravgifter. Däremot ska man självfallet ta upp beloppet som inkomst i deklarationen. Därtill kommer den tredje skillnaden när det gäller motionskortet/kulturkortet, där det också är en skillnad mellan deltagande i idrott kontra deltagande i kultur. Tycker Annika Nilsson att de här tre skillnaderna, som alla tre pekar till idrottens förmån, är rimliga?
Annika Nilsson (S)
Anf. 254 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag har talat om vad jag anser om sponsring. Vad gäller ledarersättning är det inte så enkelt att man bara kan säga att den ska höjas. Någonstans måste man sätta en gräns, och var man än sätter den blir det självklart en diskussion. Vi hade för något år sedan en diskussion i utskottet om det här vad avsåg amatörkulturen. Men vi har också friluftsorganisationer, ungdomsorganisationer, barnorganisationer och generationsövergripande organisationer. Det är inte så enkelt att man bara kan säga att ersättningarna ska likställas. Jag tycker att man gör det lite enkelt för sig om man tror det. När det handlar om kultur i arbetslivet kan jag tala om att det är en viktig fråga. I den dagordning för kultur som kulturministern presenterade för ett drygt år sedan lyfte man också fram frågan om kultur i arbetslivet och kultur som en del av friskvården. Frågan är aktuell inom Regeringskansliet.
Annika Nilsson (S)
Anf. 256 Annika Nilsson (S)
Fru talman! När det gäller Riksteatern och länsteatrarna tycker jag att det är oerhört viktigt att Riksteatern turnerar i hela landet och att den tar ansvar för att komma ut även till de mindre orterna. Jag vet att den gör det, och när man bläddrar i verksamhetsberättelsen blir man ändå imponerad. Jag tittade bara på ditt hemlän, Västernorrland, där Riksteatern har nått 40 000 människor genom sin verksamhet! Jag tycker att det är fantastiskt. Sedan kan man säkert alltid säga att de borde göra mer, men jag tycker ändå att deras uppdrag är att arbeta och turnera i hela landet. Jag tycker inte att det ska ställas emot länsteatrarna, därför att jag har ingenting emot att länsteatrarna tar ett större ansvar också för det här med turnerandet i sin region. När det handlar om det här med utbud och efterfrågan och forskning är åtminstone min bild att visst kan man som myndighet lägga ut uppdrag och forskningsuppdrag och be någon forskare titta lite djupare på någonting, men det är kanske inte vi i riksdagen som ska vara så detaljerade. Vi har sagt att det här bör ligga i Kulturrådets uppdrag att vara en övergripande myndighet på kulturområdet och att göra de här omvärldsanalyserna. I det tycker jag att det här ligger också. Vi har inte känt att vi behöver skriva något särskilt till regeringen om det här, utan vi utgår ifrån att om Kulturrådet upplever att det här är en viktig del att titta på så bör man göra det.
Kent Olsson (M)
Anf. 259 Kent Olsson (M)
Fru talman! Först ett par konstateranden: Det känns väldigt bra att Annika Nilsson säger att det är bra att regeringen tittar på våra debatter och läser dem. Det känns ju på något sätt som om det är vi som driver på regeringen att komma framåt i det här. Det kan kännas positivt för oss i oppositionen. Jag har också en liten kommentar till att det ju blev en lite annorlunda inledning här. Annika Nilsson berättade om sitt barn som testar gränser. Det tycker jag är bra. Gör det! Är det något vi upplever att Socialdemokraterna inte gör så är det faktiskt att testa gränser. Man verkar ha en rädsla för förändringar. Så lyssna på din son och ta till dig förändringarna! Testa gränserna, så kanske vi kommer lite längre. Att ha en tillväxtkonferens utan tillväxt är ju inte att göra några förändringar i sig själv. Nu går vi över till kulturfrågorna! Då kan jag till att börja med konstatera att vi får en trevlig upplysning från Annika Nilsson. Det är att sponsring är bra. Sponsring är positivt, och sponsring är inte negativt. Kan vi vara överens om det efter vad som sades i Lennart Kollmats replikskifte så tycker jag att detta har gett något, till på köpet in i Kulturdepartementet, vilket vi får hoppas så att vi får den delen klar här. Jag vill säga lite om de funktionshindrade här. Vad är rädslan för att göra ett tillkännagivande i de här delarna? Man talar ju om att man utgår från att regeringen gör si eller så, men vad är rädslan för att göra ett tillkännagivande? Är det inte så att det här utskottet tycker att de här frågorna är så viktiga att det borde kunna bli ett tillkännagivande så att regeringen verkligen får klart för sig hur allvarligt vi ser på detta att de funktionshindrade inte har de möjligheter de borde ha? Är det rädsla för att använda ordet tillkännagivande för mycket, eller är det rädsla för att kritisera regeringen för att det inte sker särskilt mycket? Jag är lite förvånad över att man inte kan komma fram till ett tillkännagivande.
Annika Nilsson (S)
Anf. 260 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Vi kan alltid diskutera vilka gränser som ska testas - jag är inte säker på att jag är speciellt intresserad av att testa Moderaternas gränser! Men nog talat om det. Jag tar det sista om funktionshindrade och rädsla för att göra ett tillkännagivande. Jag tror att vårt utskott har en ganska hög andel tillkännagivanden om man räknar i procent av antal betänkanden eller så. Vi har i utskottet historiskt sett under de tio år som jag har suttit i det här utskottet varit ganska generösa med tillkännagivanden. Det finns alltså ingen rädsla från den socialdemokratiska gruppen att ge tillkännagivanden. Vi har som sagt var gjort det vid ett flertal tillfällen. När det handlar om funktionshindrade tycker jag faktiskt att den borgerliga reservationen slår in öppna dörrar, därför att man gör mycket redan i dag. Vi har en tillit till att det vi skrev tidigare när vi behandlade resultatskrivningen faktiskt också påverkar hur regeringen redovisar. Jag tycker att vi skriver tydligt, och jag tycker att vi skriver starkt i utskottets betänkande. Sedan är skillnaden mellan mig och Kent Olsson att jag faktiskt har en tilltro till regeringen. Därför tycker jag att det räcker med den majoritetstext som står i utskottets betänkande. När det handlar om sponsring vill jag bara säga att jag inte har något emot det. Jag tycker att det kan vara bra. Det jag är rädd för är om det är så att man ställer krav på verksamheten så att verksamheten inte vågar utforska det nya, inte vågar vara experimentell och inte vågar vara annorlunda därför att man måste ha sponsring för att klara den grundläggande verksamheten. Då tycker jag inte att det är speciellt positivt. Det är viktigt att vi har en grundläggande infrastruktur, ett grundläggande statligt stöd.
Kent Olsson (M)
Anf. 261 Kent Olsson (M)
Fru talman! Det är helt självklart att Annika Nilsson och jag har olika tilltro till regeringen. Det tror jag inte att vi behöver stå här och tvista om egentligen. Annika Nilsson behöver inte heller vara beredd att testa Moderaternas gränser, men testa någonting! Ni behöver inte gå så långt som vi, men kom en liten bit på vägen! Följ ditt lilla barn hemma och testa då gränser så att vi kommer en liten bit framåt i detta! Nu återgår jag till sponsringen. Inte är det som så att Volvo ställde krav på att symfonikerna skulle spela på ett visst vis när man gav ytterligare medel. Det var inte alls så. Jag har inte heller sett några fall där man ställer krav på kulturinstitutionerna. Om regeringen sedan inte ger tillräckligt med pengar så är det ju så att företagen kanske kan sponsra och ställa upp. Det vi egentligen talar om - och där hoppas jag att Annika Nilsson kan vara med och tala kulturministern till rätta - är att vi får en sponsring som bemöts på ett positivt sätt. I dag ser vi en viss rädsla hos företagen. De vet att kulturministern inte är positiv till det, för att inte tala om skattemyndigheterna som har gjort bekymmer kring det. Jag har till slut en liten fråga. Jag kan inte låta bli att ännu en gång ta upp frågan om Göteborgsoperan. I den skrivning som utskottet har säger man att man gav pengar för två år sedan. Om det nu var så positivt, varför ger man då inte mer pengar, eller rättare sagt vidmakthåller nivån, utan gör en tillfällig insats? Det är nästan som när Annika Nilsson talar om sponsring. Det kan inte vara så att man sponsrar ena året och sedan tar tillbaka pengarna det andra året. Då blir det nästan som sponsring, enligt ditt sätt att resonera. Det borde väl vara kontinuerliga medel.
Annika Nilsson (S)
Anf. 262 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Man kan alltid fundera vilka gränser man ska testa. Om min son väljer att köra med sin lilla gåvagn mot trappan ned till källaren får han inte det. Det är åt det hållet, nere i källaren, som jag kanske inte vill testa moderat kulturpolitik. Det handlar om ifall Volvo ska stötta Göteborgssymfonikerna och annat. Jag är lite skeptisk till det. Jag har en rädsla att man från kulturinstitutionerna väljer den lätta vägen. Man vet att det kanske attraherar sponsring. Att välja det svåra, att göra en jobbig utställning och att göra en utställning som ställer väldigt svåra frågor på ett museum tror jag att det inte alltid är så lätt att hitta sponsring till. Jag är rädd för att kulturinstitutionerna hellre väljer den lätta vägen - som man vet att man kan få sponsring för - och inte väljer den andra vägen. Därför är det viktigt med en grundfinansiering. Sponsring får i så fall vara lite grädde på moset. Men den får aldrig gå in och hindra eller minska institutionernas kraft att prova på det okända och det experimentella. Det är oerhört viktigt. Frågan om Göteborgsoperan är i grunden en budgetfråga. Den får vi återkomma till i höst. Men faktum är att vi under förra mandatperioden ökade kulturbudgeten med över en halv miljard. Vi valde att satsa på kulturområdet. Precis som Paavo Vallius sade har vi när vi hamnat i besparingslägen kunnat freda kulturområdet. Det tycker jag visar det intresse som finns för kulturen och kulturpolitiken i den socialdemokratiska politiken.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 263 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Den här diskussionen och debatten blir alltmer spännande ju längre kvällen lider. Vi kanske bara ska ägna oss åt att prata sent om kvällarna. Det här betänkandet handlar om övergripande frågor. Jag ska också vara lite övergripande, även om det vore spännande att bara prata genusfrågor och då kanske inrikta sig på: Hur når vi männen? Det är problemet med genusfrågorna, tycker jag, när det handlar om kulturen, sponsring eller någonting annat. Vi skulle också kunna prata om olika spännande kulturresor vi har gjort. Jag har varit i Amsterdam och sett på spännande tavlor i helgen. Annat mindre spännande är en annan kultur, haschkulturen. Det jag håller i min hand är ingen barnbok. Det är en handbok i hur man rullar en joint och säljs på de 300-400 olika coffe shops som finns i Amsterdam. Det är förfärligt. Men det ska jag inte mer prata om här, utan det tar vi upp en annan gång. Kultur är enligt min definition att bli berörd, och då helst utan droger. Det handlar om gemenskap och förståelse för andras tankar och villkor. I bästa fall kan kulturen därför bidra till att stärka demokratin. Svenskarna är också ett förhållandevis kulturellt aktivt folk även om många tyvärr verkar stegra sig inför just ordet kultur. Att tala om film, läsning, musik och teater är många gånger lättare än begreppet kultur. Kultur är bra för hälsan, har vi fått höra. De som är kulturellt aktiva lever längre och bättre. Det finns forskare som hävdar detta och som också påstår att de har bevis för det. Tänk om fler kände till det. Vem vet om vi då kanske skulle kunna skrota åtskilliga verk och myndigheter och lägga pengarna på kultur i stället. Kan man ägna sig åt skatteväxling på energiområdet kanske vi kan göra det även på kulturens område. Samtidigt tror jag det är viktigt att vi erkänner kulturens rätt att existera för sin egen skull som utlopp för existentiella tankar, fantasi och kreativitet och inte bara för att den ska ha en uppfostrande roll eller spela roll för just hälsan. Det är som en aktör uttrycker det i utvärderingen av Stiftelsen Framtidens kultur som publicerades för ett par år sedan: "Ska man använda kulturen för att hjälpa barn att inte kissa på sig, då har kulturpolitiken problem." Fru talman! Kulturpolitiken handlar ofta om institutionerna och mindre om kulturutövarna själva. Många kulturskapare irriterar sig också på politikers klåfingrighet. De är kritiska och i vissa fall också misstänksamma mot etablissemangets styrka och ifrågasätter dess möjlighet till förnyelse. Ska man återigen tro denna utvärdering från Framtidens kultur är kulturskaparna när det handlar om pengafördelningen själva till exempel betydligt mer positiva än departementet och kulturministern är till att pengarna går direkt till regionerna. Det var bland annat Lennart Kollmats inne på alldeles nyss. Vi kan fortsätta att tala lite grann om Framtidens kultur. Vi moderater har en gemensam reservation med övriga borgerliga partier. Vi kan också konstatera att stiftelsen skapades med hjälp av de nedlagda löntagarfonderna under de borgerliga regeringsåren i början av 90-talet. Det fanns helt enkelt pengar över därför att börsen hade gått bra. De pengarna lades in i, som det var tänkt, en fristående stiftelse. Ledamöterna skulle, som det var tänkt, enbart tillsättas på kulturella meriter. Medlen skulle enligt propositionen användas "helt vid sidan om ordinarie resurser för kulturverksamhet för att stimulera det regionala kulturlivet i vid mening i syfte att stärka tillväxt och utveckling i regionerna." Men så blev det regimskifte. Margot Wallström efterträdde Birgit Friggebo som kulturminister, och då ändrades inriktningen på stiftelsen. Friheten beskars rejält. Stiftelsen Framtidens kultur skulle inte längre ha rätt att själv avgöra vad den ville satsa på. Tvärtom skulle Statens kulturråd stå för en tredjedel av förslagen, Riksarkivet och Riksantikvarieämbetet för en annan tredjedel och bara en knapp tredjedel skulle bli kvar för stiftelsen att själv ta fullt ansvar för. Det var helt i strid med önskemålet att stärka kulturens frihet och vitalitet. Förmodligen, fru talman, blev det på sätt och vis också mindre pengar till kulturen som helhet, eftersom stiftelsen genom den nya ordningen fick finansiera sådant som i annat fall skulle ha gått via den ordinarie kulturbudgeten. Förhoppningsvis har en hel del nya projekt ändå fötts. Vi får se vad som händer efter år 2008 när pengarna ska vara slut. Så till något helt annat, fru talman. Jag vet inte om jag hinner med så mycket, men jag får försöka. Åtkomligheten, eller tillgängligheten som det brukar heta, är viktig även på kulturområdet. Kent Olsson tog alldeles nyss upp den frågan. Runt en miljon svenskar har problem med att höra. Jag är en av dem. Jag är beroende av hjälpmedel och vet därför hur begränsande ett handikapp kan vara. Samma sak gäller naturligtvis dem som är synskadade, har svårt att gå eller har andra fysiska begränsningar. Jag vill därför trycka extra på rätten för människor med olika funktionshinder att vara kulturellt aktiva. Det tar vi upp i vår reservation nr 2. Det handlar bland annat om textning, hörslinga för hörselskadade på bio, speciella ljudkanaler för synskadade som inte kan läsa textremsan till utländska TV-program liksom bättre möjligheter för dem som är beroende av rullstol att ta sig in i olika kulturlokaler. Fru talman! Barn och ungdomar ska prioriteras på kulturområdet står det i betänkandet. Vi moderater har samma uppfattning. Det är bra att utskottet är enigt och trycker på. Det är illavarslande om det är som det sagts oss att allt färre barn och ungdomar får se riktig teater. Söker man i medierna ser man att det skrivs väldigt lite om barnkultur, möjligen med undantag för recensioner. Man önskar att barnperspektivet vore mer naturligt även hos kulturjournalister. Kulturrådet anställde i höstas en projektledare som ska undersöka hur förutsättningarna kan förbättras för barn- och ungdomsteatern i Sverige. Vi väntar med intresse på hans rapport. Det gör kanske även departementet. Kanske får vi nu äntligen någon form av bokslut för barn- och ungdomsverksamheten i Sverige, och inte bara dem som rådet ger pengar till utan även andra verksamheter. Skolan är en naturlig kulturplats. Det är tydligt att friskolornas inbrytning med olika profiler har betytt mycket för ungdomars möjlighet att möta kultur. När mina barn gick i mellanstadiet på 90-talet kom dans att bli profil i deras skola. Dansen integrerades i flera ämnen. Det var klart spännande att iaktta detta. Men det finns också orosmoln - Sveriges ekonomi. Vi är många som har tagit upp det här tidigare. Det blir strid om pengarna framöver, inte minst i kommunerna, som ju har en viktig roll för kulturen. Det finns inte tid att utveckla det här just nu; vi kommer tillbaka i höst. Men ett intressant tecken är att alltfler institutioner börjar samarbeta med frivilliga krafter. Det löser inte problemen med för lite pengar, men det finns andra vinster. Jag tror att det är rätt väg, inte minst därför att det möter och fångar upp nya grupper och tar vara på den energi som många vill ha utlopp för men kanske inte har funnit någon kanal för.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-04-29
Förslagspunkter: 29, Acklamationer: 25, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Publikråd och referensgrupper vid kulturinstitutioner

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr280 och 2003/04:Kr233.
  2. Det statligt stödda kulturutbudet och publikens efterfrågan

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 3.
    • Reservation 1 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m430012
    fp380010
    kd28005
    v25005
    c01705
    mp13004
    Totalt26817064
    Ledamöternas röster
  3. Barnkulturens ställning och villkor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om barnkulturens ställning och villkor.
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om barnkulturens ställning och villkor.
    Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Kr286, 2002/03:Kr336 yrkande 8, 2003/04:So504 yrkande 5, 2003/04:Kr284 yrkande 9 och 2003/04:Kr354.
  4. Teater och dans i skolan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 8.
  5. Barnakademier

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr365 och 2003/04:Kr389 yrkande 4.
  6. Genusperspektivet inom kulturinstitutionerna

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 40.
  7. Sydsamiskt kulturcentrum Gaaltije

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr289 och 2003/04:Kr358.
  8. Funktionshindrades delaktighet i kulturen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr209 yrkande 17, 2003/04:Kr325 och 2003/04:Kr391 yrkande 3.
    • Reservation 2 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m043012
    fp038010
    kd02805
    v25005
    c01705
    mp13004
    Totalt159126064
    Ledamöternas röster
  9. Funktionshindrade konstnärers behov

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:So569 yrkande 7.
    • Reservation 3 (v)
  10. Diskriminering i kulturlivet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr340 yrkandena 1 och 2.
  11. Kulturell påverkan på attityder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr339 yrkande 1, 2003/04:Kr286 yrkande 1 och 2003/04:Kr353 yrkande 1.
  12. Mångkulturens utrymme hos kulturinstitutioner, kulturmyndigheter m.fl.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr341, 2002/03:Kr373 yrkande 10 och 2003/04:Kr326 yrkande 10.
  13. Utbyggnaden av organisationen med mångkulturkonsulenter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf336 yrkandena 37 och 38.
    • Reservation 4 (v)
  14. Förberedelserna för Mångkulturåret 2006

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr292 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 5 (v)
  15. Kulturens betydelse som lokaliseringsfaktor och drivkraft för den ekonomiska utvecklingen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr299, 2002/03:N345 yrkande 25, 2003/04:Kr241, 2003/04:Kr327 yrkande 3 och 2003/04:N328 yrkande 34.
    • Reservation 6 (fp)
    • Reservation 7 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (fp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m430012
    fp038010
    kd28005
    v25005
    c00175
    mp13004
    Totalt230381764
    Ledamöternas röster
  16. Riksteaterns, Riksutställningars och Rikskonserters uppdrag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 22.
    • Reservation 8 (c)
  17. Nya regionala kulturinstitutioner utanför storstäderna

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr262.
  18. Fördelningen av statsbidrag till vissa regioner

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N343 yrkande 9, 2003/04:Kr279 yrkande 1, 2003/04:Kr389 yrkande 1 och 2003/04:N332 yrkande 3.
    • Reservation 9 (c)
  19. Kultur och hälsa

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr371 yrkande 6, 2003/04:So626, 2003/04:Kr326 yrkande 6 och 2003/04:Kr391 yrkande 6.
  20. Kultur och arbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr234.
  21. Kulturens betydelse i exportsammanhang

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr372 yrkande 25.
    • Reservation 10 (fp)
  22. Nya kulturfonder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr237 yrkandena 1 och 2.
  23. Principerna för omräkning av vissa kulturanslag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr276 och 2003/04:Kr390 yrkande 1.
  24. Budgetprocessen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr391 yrkande 2.
    • Reservation 11 (kd)
  25. Sponsring

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 5.
    • Reservation 12 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m430012
    fp361011
    kd28005
    v02505
    c17005
    mp12014
    Totalt25726165
    Ledamöternas röster
  26. Stiftelsen Framtidens kultur

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr372 yrkande 6 och 2003/04:Kr327 yrkande 7.
    • Reservation 13 (m, c, fp, kd)
  27. Statens kulturråds uppdrag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 1.
  28. Centrumbildningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 7.
  29. Tjänster som länskonstnärer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 9.