Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kulturmiljöfrågor

Betänkande 2002/03:KRU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
6 mars 2003

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
Kulturmiljöfrågor(doc, 140 KB)
PDF
Bilaga: bet_200203_kru_2(pdf, 367 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2002/03:2 Kulturmiljöfrågor

Beslut

Motioner om kulturmiljöfrågor (KrU2)

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om kulturmiljöfrågor.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 19

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2003-01-21
Justering: 2003-02-06
Trycklov till Gotab och webb: 2003-02-19
Trycklov: 2003-02-19
Reservationer: 5
Betänkande 2002/03:KRU2

Alla beredningar i utskottet

2003-01-21

Motioner om kulturmiljöfrågor (KrU2)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från allmänna motionstiden 2002 om kulturmiljöfrågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2003-03-05
Stillbild från Debatt om förslag 2002/03:KRU2, Kulturmiljöfrågor

Debatt om förslag 2002/03:KRU2

Webb-tv: Kulturmiljöfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anna Lindgren (M)
Anf. 254 Anna Lindgren (M)
Fru talman! De frågor vi nu ska diskutera är vikti- ga, men när man under kvällen lyssnat på den senaste debatten är det svårt att hitta det riktiga engagemang- et med tanke på hur viktiga frågor som diskuterats om barnen. Nu går jag dock över till kulturmiljöfrågor, och jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation nr 5. Intresset för kulturmiljöfrågor är större nu än kan- ske någonsin tidigare. Runtom i landet väcks männi- skors intresse för den egna trakten, dess bebyggelse, miljö och historia. Dit hör också historiskt intressanta lämningar i skogsmark, vilket tidigare inte uppmärk- sammats. Jag vet inte om ni har hört talas om projektet Skog och historia, som visar att det finns mycket dolt eller ignorerat i våra skogsmarker. Projektet Skog och historia kommer att ge oss många nya kunskaper i framtiden, och vi får säkert anledning att återkomma till det. Hembygdsrörelsen har över 400 000 medlemmar, och deras hängivna och engagerade arbete har bidra- git till att det i dag finns inte bara hembygdsmuseer och kulturmiljöer värda att bevara utan också skrifter och fotosamlingar finns tillgängliga. Ingenting kan egentligen ersätta det folkliga fri- villiga engagemanget. Ansvaret för att bevara och vårda kulturmiljön delas dock av många. Med anled- ningen av en motion av mina kolleger Nils Fredrik Aurelius och Lennart Hedquist vill jag särskilt po- ängtera statens ansvar för bevarandet. Det gäller hur man ska kunna säkra förutsättningarna för ekonomis- ka lösningar för att därigenom kunna bevara sådana byggnader och inventarier som är viktiga kulturmin- nen. Jag ser fram emot den utredning som egentligen skulle ha tillsatts redan i somras. Jag har förstått att den inte tillsattes då, utan man fick direktiven i som- ras och själva utredningen tillsattes sent på hösten. När motionen skrevs hade utredningsarbetet alltså inte satts i gång. Det ska dock bli intressant att se resultatet eftersom det statliga bidragssystemet på det här området ska ändras. Det är viktigt att också enskilda ägare ska kunna få bidrag. Vid en kulturmiljöförklaring ska ägaren alltså tillförsäkras ekonomisk ersättning. Privata fas- tighetsägare ska dessutom kunna få renoveringsstöd för bevarandeåtgärder av byggnader som är värde- fulla för kulturmiljön. Även kommuner ska kunna ge bidrag till insatser för kulturmiljön. Man ska vidare kunna göra en nedsättning av taxeringsvärdena för att dessa insatser inte ska bli orimligt betungande. Ägaransvaret utgör en positiv kraft i kulturvårds- arbetet, men det kan ibland behöva förstärkas. Man kan kanske föredra pedagogiska upplysningsinsatser framför myndighetspåbud, och länsmuseernas kom- petens bör kunna användas i sammanhanget. Kostnaderna för de arkeologiska undersökningar som krävs för att privata fastigheter ska kunna explo- ateras måste stå i rimlig proportion till exploatering- ens lönsamhet. Överkostnaderna för arkeologiska utgrävningar måste täckas med statliga eller andra bidrag. Fru talman! Jag är glad för att kulturmiljöfrågorna rönt så stort intresse bland Sveriges befolkning. Vi här i riksdagen ska genom den nationella kulturpoliti- ken medverka till att underlätta bevarandet av vårt kulturarv. Jag yrkar bifall till reservation nr 5.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 255 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Det betänkande som vi nu har att de- battera denna sena kvällstimme behandlar kulturmil- jövården. Riksantikvarieämbetet utgör en central myndighet som har att arbeta för de övergripande målen för verksamheten inom kulturmiljöarbetet. Detta arbete sker, som vi alla som är samlade här i kväll känner väl till, i nära samarbete med andra myndigheter som Naturvårdsverket, Länsstyrelsen, Vägverket, Skogsstyrelsen och så vidare. Syftet med Riksantikvarieämbetets verksamhet är bland annat att stärka kulturarvet men också kultur- miljöns ställning i den regionala utvecklingen. Det handlar också om kulturarv som miljöns kulturvärden inom olika samhällssektorer, bland annat inom jord- och skogsbruk, men också om infrastruktursatsningar. Kulturmiljöarvet handlar om att bevara det synli- ga kulturarvet. För oss kristdemokrater är kulturmil- jöfrågorna mycket viktiga. Med utgångspunkt i för- valtarskapstanken, som är en av hörnpelarna i den kristdemokratiska ideologin, vill vi också lyfta fram betydelsen av kulturarbetet på detta område. Fru talman! En grundförutsättning för att forn- lämningar inte ska skadas är att de är kända. Jag ska därmed beröra ett par av Kristdemokraternas reserva- tioner i betänkandet. Informationen till ägarna måste förbättras. Även om detta är ett arbete som pågår vill jag ändå understryka betydelsen av att så sker och vill se att det intensifieras men också utvecklas. Den ansvariga myndigheten måste ges förutsätt- ningar för både registrering av objekten och informa- tion till markägarna. På så sätt kan informationen föras in i skogsbruksplanerna och därigenom finnas med när skogsbruksåtgärder planeras och genomförs. Visst pågår detta arbete i dag, tänker någon. Så är det. Det pågår i dag. Men vi vill att det arbetet ska ut- vecklas och intensifieras. De utbildningar angående olika typer av forn- och kulturminnen från olika tider som i dag anordnas av Riksantikvarieämbetet är bra. Det finns planer inom det området som är värdefulla. Vi menar att det också är ett arbete som bör fortsätta både inom Skogsvårds- styrelsen och länsstyrelserna. Det är de myndigheter som är delaktiga i det praktiska arbetet med bevara de kulturhistoriska lämningarna. Fru talman! Kulturminneslagen ger i dag ett mycket starkt skydd för fornlämningar. Till en forn- lämning hör ett så stort område som krävs för att kunna bevara fornlämningen. Nya värdefulla inven- teringar har lett till en kraftig ökning av antalet do- kumenterade fornlämningar i skogslandskapet. Här är Värmland ett bra exempel om någon vill titta närmare på den delen. Vi kristdemokrater vill se en översyn av nuvaran- de lagstiftning. Det är synnerligen angeläget att da- gens skogsägare och brukare liksom tidigare har möjlighet och rätt att bruka sin mark effektivt. Någon rätt till ersättning till markägaren för försvårat brukande finns i dag inte kopplat till kulturminnesla- gen. Vi menar att till lagen bör kopplas en ersättnings- regel för de fall där pågående markanvändning avse- värt försvåras. Detta ska inte ses, som utskottsmajo- riteten gör gällande i betänkandet, som att brukarin- tresset ställs mot bevarandeintresset. Det ska göras för att skydda olika intressen där varje del är viktig. Fru talman! Avslutningsvis vill jag och kristde- mokraterna instämma i den oro som en socialdemo- kratisk motionär ger uttryck för i motion Kr231. Det gör vi med anledning av de neddragningar som riks- dagsmajoriteten har gjort av anslaget 28:26, som är bidrag till kulturmiljövård inom innevarande budget- år. Jag vill påminna riksdagen och kammaren om att vi kristdemokrater har anslagit 3 miljoner kronor utöver regeringen för innevarande år. Fru talman! Vi kristdemokrater står självklart bakom samtliga reservationer där vi finns med i be- tänkandet. Men jag vill för tids vinning här i kamma- ren nöja mig med att endast yrka bifall till reservation 3 under punkt 4.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 256 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Intresset för kulturmiljövården har ökat kraftigt under senare år. Det går hand i hand med intresset för bygderörelsernas arbete att ta reda på sin bygds historia. Hur man ska vårda den gamla kultur- miljön har därmed blivit en oerhört viktig fråga. Stor del av Sveriges yta består av skog. Därför är det bra att ett stort arbete har påbörjats med att inventera fornlämningar i skogsmark. Skogsstyrelsen arbetar intensivt runtom i landet för att inventera vad som finns i våra skogar. Person- ligen kan jag känna att det arbetet har påbörjats lite för sent. De gamla människorna som vandrat mycket i skogen och kände varenda sten och grop finns inte längre. Många av fornlämningarna kanske vi inte hittar. Tyvärr är det nog också så att en del stora skogsmaskiner har kört sönder gamla fornlämningar. Men bättre sent än aldrig. Nu gäller det att inven- tera kulturminnena i skogen. Kulturminneslagen ger ett starkt skydd, precis som tidigare talare har sagt, för fornlämningarna. Många fornlämningar är i dag dokumenterade och flera kommer att bli det. I sam- band med det anser Centerpartiet att en översyn av kulturminneslagen och dess effekter för skogsnäring- en bör göras för att inte skogsägare ska drabbas av lagen på ett negativt sätt. I en del områden kan nyttjanderätten inskränkas för skogsägaren. En mer funktionell tillämpning av regelverket och en bättre dialog med myndigheter och skogsägare är därför önskvärd. Det är viktigt att da- gens skogsägare och brukare kan bruka sin skogs- mark effektivt. Därför behövs översynen. Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 4. Skogen och skogsbruket har under hela vår histo- ria varit basen för överlevnad, utveckling och tillväxt. Därför kan jag inte låta bli att belysa en fråga om skogsbruket som tyvärr har blivit väldigt negativ i dag. Det är skogsskövlingen som vi i dag kan se på olika håll i landet. Det handlar om ett kryphål i lagstiftningen i jord- förvärvslagen. Det hör inte direkt till dagens fråga men ändå gör det indirekt. Vad händer med gamla fornlämningar i skogen när skogsskövlarna går fram som ångvältar? Tar de över huvud taget hänsyn till att det finns fornlämningar? Har de någon känsla för vår historia? Fru talman! Många områden i vårt land är mycket fornminnestäta. Ansvaret för en arkeologisk under- sökning åvilar markägaren. Det kanske inte är något större problem om det är ett stort bolag som ska ex- ploatera ett visst markområde. Men för en liten före- tagare kan det innebära nästintill oöverstigliga kost- nader och hinder. Det tar tid att göra arkeologiska utgrävningar, och det kostar pengar. Resultatet blir ofta att en kanske viktig fyndplats inte grävs ut. Markägaren undviker att utveckla sin rörelse eller undviker att bygga för att slippa ta kost- naderna som är förknippade med utgrävningarna. I vissa fall har det dessutom upptäckts att fornfynd har förstörts genom att man har slarvat. I dagens betänkande har jag också lyft fram en fråga om historiska lämningar på kyrkans mark. I den frågan har jag ett särskilt yttrande. Det finns oklarhe- ter mellan den kyrkoantikvariatiska ersättningen och den ersättning som avser övriga kulturminnen. Som åskådningsexempel kan jag berätta om Vreta kloster i Östergötland. Klosterruinen ligger på kyrk- ligt ägd mark. Enligt lagen om kulturminnen finns skydd för kyrklig mark i 2 kap., men där står inget om kyrkoruiner och kloster. Ett annat kapitel som det hänvisas till är 4 kap. kulturminneslagen, men inte heller där står det någonting om klosterruiner. Därför blir det svårtolkat när det gäller var man kan finna resurser för att bevara lämningarna efter klostergår- den. Jag tar upp detta i mitt särskilda yttrande om att det behövs ett förtydligande i kulturminneslagen, men jag har valt att inte lämna en reservation nu. Jag går nu över till en annan hjärtefråga för Cen- terpartiet. När man har hittat fornfynd av stort värde - vad händer då? Vet fru talman vad som händer då? Som ersättare i kulturersättare vet antagligen fru talman det. De plockas till Stockholm och placeras i Historiska museet. Centerpartiet anser att fornfynd ska visas så nära fyndplatsen som möjligt, men en förutsättning är naturligtvis att säkerhet ska kunna garanteras om man förvarar dem nära fyndplatsen. Utskottet envisas med att svara samma sak varje gång som frågan kommer upp, nämligen att föremå- len kan lånas ut och att man utgår från att en generös policy tillämpas vid utlåning av museiföremål. Men tyvärr vet vi att det inte är så enkelt. Historiska muse- et har lätt att hitta anledningar att inte låna ut. Inte minst i Linköping vet man vilka problem som finns nu inför Birgittajubileet. Vi tycker att det inte är mer än rätt att fynden vi- sas i närheten av fyndplatsen. De är viktiga dragplås- ter för kulturturismen i hela landet. I stället för att Historiska museet i Stockholm ska låna ut föremålen till de orter som de härstammar ifrån borde det vara möjligt att låna ut dem från fyndplatsmuseet till Stockholm när man tänker ställa ut föremålen här. I övrigt kan man ha bilder i databaser som kan beskådas eller visa kopior på föremålen i Stockholm. Det är alternativ som erbjuds de orter som har begärt att få hem sina fynd. Det är knappast till någon glädje för människor att fynd finns placerade i förråd och aldrig visas. Hemma i Sundsvall är det många som skulle vilja se Norr- lands största silverskatt, Stigeskatten. Men icke - den finns i Stockholm och vi erbjuds att göra kopior och lägga upp bilder i en databas. Därför yrkar jag bifall till reservation 4 under punkt 6. Jag står givetvis bakom alla våra andra re- servationer också, men yrkar bifall endast till reser- vationerna 3 och 4.
Göran Persson (S)
Anf. 257 Göran Persson (S)
Fru talman! När jag nu tar talarstolen i besittning för första gången är det med stolthet och i förvissning om att vi riksdagsmän och riksdagskvinnor har lan- dets finaste jobb. Vi för fram våra egna men också, vad viktigare är, våra medmänniskors åsikter och önskningar. Vi har något olika syn på vad vi vill få fram och lite olika syn på medel och tillvägagångssätt, men målet är ändå detsamma: Vi ska leva med historien och framtiden och inte mot den. Kulturmiljön berör alla utan att vi ibland tänker på det. Vår egen barndomsmiljö är väl det sista som kommer att släppa våra sinnen. Förhoppningsvis finns det övervägande positiva bilder. De flesta av oss här har kommit upp i någon form av medelålder, där backspegeln blir ett skönt minne. Samtidigt berörs våra framtida förehavanden i mångt och mycket av dessa upplevelser. Vem minns inte stigarna där vi sprang barfota eller skrapsåren på knäna? Det kan också vara det spännande i olika berättelser om histo- riska minnen eller områden. Hällristningar, gravhögar och olika fynd sätter fantasin i rörelse. Historieböck- erna i skolan har kanske skiftande kvalitet på både innehåll och utformning, men det viktigaste är väl ändå att vi konfronteras med historien i ett första skede. Därefter får källkritiken ta vid. Dessa kulturmiljöer, fru talman, finns i ett oerhört brett och mångfaldigt varande. De måste tillvaratas även i rådande lite bistra ekonomi. Förlorar vi histori- en så förlorar vi även lite av oss själva och därmed framtiden. Det är bland annat detta tillvägagångssätt som vi diskuterar här i dag. Fru talman! Jag går nu över till vårt betänkande om kulturmiljövård. Det har lämnats i en hel del mo- tioner, vilket tyder på intresse i frågan. Jag ska beröra en del av dessa, och ange Socialdemokraternas och majoritetens ställningstaganden i utskottet. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet. Först handlar det om kostnadsansvar vad gäller arkeologi. Som det står i betänkandet så är det inte förvånande att det finns olika intressen som står emot varandra även när det gäller fördelning av kostnader inom kulturmiljövården. Jag kan ha viss förståelse för reservantens uppfattning, men det är ändå ytterst en budgetfråga och får behandlas i samband med bud- geten. Jag vill i sammanhanget erinra om att Riksdagens revisorer i rapporten Arkeologi på uppdrag nyligen har framfört att det finns brister i kostnadskontrollen av arkeologiska undersökningar och att exploatören som ska betala för de arkeologiska tjänsterna har små möjligheter att påverka och kontrollera de kostnader som länsstyrelsen berättar om. Denna rapport har remitterats och avses senare resultera i ett förslag till riksdagen. Två frågor som går in i varandra är utbildningen när det gäller de kulturhistoriska lämningarna i sko- gen och översynen av kulturminneslagen. Det är naturligtvis viktigt att det även på detta område kon- tinuerligt sker utbildningsinsatser. De yttersta ansva- ret ligger dock på de ansvariga myndigheterna och som utskottet även förra året konstaterade görs det många utbildningsinsatser redan i dag. Det är vår förhoppning att markägare, brukare och entreprenörer genom ökad kunskap om de kulturhistoriskt intres- santa och värdefulla lämningar som finns i skogsmar- ken också får en ökad förståelse för behovet av skydd för de kulturvärden och kulturhistoriska spår som finns kvar från forna tider. Det kan exempelvis vara i form av odlingsrösen, husgrunder och fångstgropar. Informations- och utbildningsinsatser görs i dag inom projektet Skog och historia. Vi anser därför att det inte för tillfället behövs något ytterligare initiativ från riksdagens sida. Vad gäller översynen av kulturminneslagen så har den behandlats av riksdagen så sent som förra våren, då riksdagen avslog motionerna. Vi tycker, som det står i betänkandet, att det är olyckligt om bevarande- intresset ställs mot brukarintresset, men vi hoppas att förståelsen ska öka genom ökad kunskap om forn- lämningar hos markägare. Därför vill vi inte, fru talman, ta något initiativ till översyn av lagen. Inom ramen för det tidigare nämnda projektet Skog och historia kan också erfarenheter tas in vad gäller markägarnas inskränkning i markanvändning och därigenom eventuellt intäktsbortfall. När det gäller fornfynds placering tycker jag att det är viktigt att påpeka att det på något vis ligger en inneboende konflikt mellan de lokala, regionala och centrala intressena. Vår inställning är att denna verk- samhet ska präglas av generositet samtidigt som det även i framtiden kommer att bli en dragkamp mellan de olika instanserna. Det är oerhört positivt att det finns ett lokalt enga- gemang när det gäller vår historia. Samtidigt blir det svårt att komma till ett läge där alla blir nöjda. Vi har i utskottet konstaterat att en stor del av fornfynden redan i dag placeras på de regionala och lokala muse- erna, och givetvis vill vi att det även i fortsättningen ska vara så. Utskottet har inhämtat att det mellan Riksantikva- rieämbetet och Statens historiska museum pågår en diskussion om möjligheten att tillämpa en förenklad och regionaliserad fyndhantering. Till sist, fru talman, gäller det förvaltningen av kulturhistoriskt unika anläggningar. Just nu sitter en utredning och ser över de frågor som rör skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, och vi vill inte föreslå ändringar innan denna är färdig. Dessutom handlar det ytterst om resurser, och även den frågan får behandlas i samband med budgetpropositionen. Fru talman! Jag har redan yrkat bifall till utskot- tets förslag i dess helhet.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 258 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag får hälsa Göran Persson välkom- men till debatten. Det är alltid trevligt att få debattera med både kända och icke kända debattörer - det är så här vi ska lära känna varandra. Precis som jag sade i mitt anförande vill jag slå fast att kulturminneslagen ger ett mycket starkt skydd för fornlämningar. Det är någonting som riksdagen har beslutat om. När det gäller en av Kristdemokraternas reserva- tioner, där vi vill ha en översyn av kulturminneslagen, svarar majoriteten att det är olyckligt om olika bru- karintressen ställs emot varandra. Jag ser det snarare så, fru talman, att den inställningen skapar precis det problem som Socialdemokraterna med flera partier är rädda för ska uppstå. Det skapar alltså motsättningar mellan olika intressen. Socialdemokraterna och utskottsmajoriteten väd- jar i det här fallet till att markägare ska få förståelse och ökad kunskap och därmed vara villiga - under- förstått - att betala, eller att inte kräva ersättning. Jag förstår inte riktigt det där. Fru talman! Jag skulle önska att Göran Persson kunde förklara för mig i kväll, även kortfattat, varför det här kravet tillgodoses till viss del när det gäller naturvärdefulla markområden, där det är naturhänsyn. Där finns det en sådan beredskap, men inte när det gäller kulturmiljövården. Vad är skillnaden? Det skulle jag vilja höra Göran Persson förklara för mig.
Göran Persson (S)
Anf. 259 Göran Persson (S)
Fru talman! Jag tänker följa de linjer som vi har dragit upp i betänkandet. Vi i majoriteten följer den linjen att det ankommer på de kulturmiljövårdande myndigheterna att kontinuerligt följa upp effekterna av gällande bestämmelser, att hålla sig underrättade om eventuella problem som följer av dessa och att till regeringen rapportera om problemen och föreslå de ändringar av gällande bestämmelser som bedöms vara nödvändiga. Det är lite torftigt att läsa, fru talman, men det är min inställning att vi följer betänkandet.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 260 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag hade kanske inte väntat mig något annat än att Göran Persson skulle följa betänkandet och det som står där. Jag tycker ändå att det är intres- sant med en diskussion, för jag tror att den är väldigt viktig för det framtida arbetet. När det gäller de ansvariga myndigheterna vet Göran Persson, som var med i budgetbehandlingen i höstas, att de myndigheter som ansvarar för kultur- miljövården, bland annat länsstyrelsen, inte har fått mer pengar av regeringen utan snarare mindre pengar. Den debatten hade vi i höstas. Att där ytterligare lägga de här kraven att göra bedömningar av om ersättningar till markägare ska vara möjliga eller försvarbara i en situation där inte riksdagen eller regeringen stöder en sådan tankegång förefaller mig som en utopisk situation. Vi kristdemokrater återkommer till den här frå- gan. Just i fråga om naturvärdena och kulturmiljövår- den, som är riksintressen, har Socialdemokraterna ett annat perspektiv. Jag har inte fått svar här i kväll på frågan varför de har det.
Göran Persson (S)
Anf. 261 Göran Persson (S)
Fru talman! Vi vill gärna testa och träna dig lite grann, Göran Persson. Det är därför som vi tar repli- ker på dig i denna sena timme. Göran Persson talade om att det var bra med lokalt engagemang för historia och att det mesta visas lokalt. Men det som inte visas är de riktigt intressanta fynden. Jag nämnde till exempel silverskatten utanför Sundsvall. Jag skulle vilja höra hur Göran Persson ser på tanken att man i stället för att låta det ligga i en källa- re i Historiska museet skulle ha det på ett lokalt mu- seum, som kan garantera säkerheten, och låna ut det om man i Stockholm vill göra en utställning och samla alla de stora fynden. Är det en tanke som attra- herar Göran Persson?
Birgitta Sellén (C)
Anf. 262 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Vi har i mångt och mycket en samsyn om frågorna. Vi vill att så mycket som möjligt ska ut, men det finns vissa begränsningar i det hela. Vi vet att för närvarande placeras mellan 70 och 80 % av alla fynd som grävs fram i de regionala museerna, på deras begäran. I övrigt tas det om hand av Statens historiska museum, som är ett arkeologiskt ansvars- museum. Jag skulle också vilja nämna att utskottsmajorite- ten avvaktar Riksantikvarieämbetets och Statens historiska museums pågående diskussion. Vi vill avvakta den diskussionen innan vi tar vidare ställ- ning. Jag tror att det kan komma fram vissa intres- santa ställningstaganden där.
Göran Persson (S)
Anf. 262 Göran Persson (S)
Fru talman! Vi har i mångt och mycket en samsyn om frågorna. Vi vill att så mycket som möjligt ska ut, men det finns vissa begränsningar i det hela. Vi vet att för närvarande placeras mellan 70 och 80 % av alla fynd som grävs fram i de regionala museerna, på deras begäran. I övrigt tas det om hand av Statens historiska museum, som är ett arkeologiskt ansvars- museum. Jag skulle också vilja nämna att utskottsmajorite- ten avvaktar Riksantikvarieämbetets och Statens historiska museums pågående diskussion. Vi vill avvakta den diskussionen innan vi tar vidare ställ- ning. Jag tror att det kan komma fram vissa intres- santa ställningstaganden där.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 263 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Tack och lov att vi har en ny chef för Riksantikvarieämbetet som kommer från Sundsvall och vet hur det är på orter där man har få fynd! Precis som Göran Persson säger är det 70-80 % som visas. Men det är ju de övriga 20-30 procenten som är de stora, intressanta skatterna, som skulle kunna skapa ett sammanhållande intresse för historia lokalt. Det ger ju så oändligt mycket mer om man får komma och se naturliga och äkta saker än att bara se på bilder. Jag fick inget direkt svar av Göran Persson, annat än att man väntar på en utredning. Det är väldigt flummigt.
Göran Persson (S)
Anf. 264 Göran Persson (S)
Fru talman! Jag kan bara sammanfatta det hela med att säga att vi har en samsyn och att det blir in- tressant att följa debatten framgent. Det är möjligt att det finns andra utvägar, där vi kan lösa bekymren vad gäller det lokala intresset. Det är oerhört tacksamt att vi har det och att det finns.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 265 Annelie Enochson (Kd)
Fru talman! Jag vill här i kammaren lyfta fram en motion som behandlas i detta betänkande. Det rör sig om att Riksantikvarieämbetet ska byggnadsminnes- förklara sjömärket Valen på Kalvsund i Öckerö kommun. Ön Kalvsund är en av tio bebodda öar i Göteborgs norra skärgård. Den har spelat en viktig roll i skär- gårdens historia under lång tid. Sedan flera hundra år tillbaka har Kalvsund varit känd som sjömärkenas ö. Sjömärket Valen, som står på öns högsta topp och syns vida omkring, har länge varit ett sjömärke som använts av sjöfarande. Det finns en så kallad kompassros inhuggen i ber- get under Valentornet från 1684, och åtminstone sedan dess har platsen fungerat som en fyrbåk för att vägleda sjöfararna hem. Denna kompassros är belä- gen direkt under Valen och finns registrerad i forn- minnesregistret. Valen uppfördes i trä redan 1844. Sjömärket är ett mycket välkänt märke och tjänar som en identifika- tion för Kalvsund. Men sjömärket är mycket mera värt än så. Sjömärket är nämligen av kulturhistoriskt intresse som ett unikt landmärke som visar hur sjöfa- rarna i en svunnen tid navigerade långt innan det fanns GPS eller andra moderna navigeringsinstru- ment. Fru talman! Enligt lagen (1988:950) om kultur- minnen finns det två typer av kulturminnen: fornmin- nen och byggnadsminnen. I 2 kap. lagen om kultur- minnen definieras vad som avses med fornminnen, vilka delas upp i fasta fornlämningar och fornfynd. Där sägs att fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varak- tigt övergivna. Sjömärken nämns som ett av många exempel på vad som kan vara att betrakta som en fast fornlämning. Fasta fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagen. Respektive länsstyrelse utövar tillsyn och meddelar föreskrifter till skydd för fasta fornlämningar. Det finns 26 sjömärken som är klassade som fasta fornminneslämningar. Av 3 kap. lagen om kulturmin- nen följer att sjömärken i princip inte är att betrakta som byggnadsminnen. Där sägs bland annat att en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kul- turhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhisto- riskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen. Oak- tat detta finns det sjömärken som förklaras som byggnadsminnen. De är dock enbart två till antalet. En är belägen på östkusten på Gotland och en på Västkusten i Sotenäs kommun. Det finns också 41 fyrplatser som är byggnads- minnesförklarade. Enligt RUT finns det sammanlagt över 400 000 platser med omkring 1 miljon fasta fornlämningar och andra kulturlämningar registrerade i Sverige. Av dessa är alltså 26 sjömärken, och 2 är byggnadsminnesförkla- rade. I betänkandet står det att det är länsstyrelserna som enligt 3 kap. 4 § kulturmiljölagen beslutar om byggnadsminnen. Men som jag redovisat är det all- deles för få sjömärken som byggnadsminnesförklaras i vårt land. Detta är förvånande eftersom vi är en sjöfararnation och sjöfarten haft, och har, stor bety- delse för vårt lands uppbyggnad. Därför har jag i min motion velat lyfta fram detta, och jag har gjort det genom att vädja till Riksantikva- rieämbetet om att börja med att byggnadsminnesför- klara Valen på Kalvsund. Kanske kan min motion bidra till att sjömärkena runt våra kuster uppmärk- sammas också i statliga verk och på regeringsnivå. Fru talman! Med detta yrkar jag inte bifall till min motion. Men jag tackar talmannen för att jag fått tillfälle att under några minuter lyfta fram en angelä- gen motion om sjömärkens placering i vårt samhälle och om att de bör vårdas och bevaras för eftervärlden. Jag tackar också er som lyssnat.
Ewa Larsson (Mp)
Anf. 266 Ewa Larsson (Mp)
Fru talman! Kära gamla och nya vänner! Jag vill börja med att yrka bifall till motion 311 i dess helhet och till reservation 4 under punkt 6. Jag yrkar bifall vad gäller skyddet för skeppsvrak trots att motionen i år har samma lydelse som motionen förra året. Det gör jag därför att det inte har hänt speciellt mycket. Åren går, och vraken blir inte precis yngre. Vi vidhåller därför vad vi säger i vår reservation om att halvera tiden för skydd, alltså till 50 år. Vi tycker att det finns mycket som är beklagligt i det här ärendet. Vi uppskattar betänkandet där man säger att samtal pågår men vi tycker nog att det också ska ge resultat. Också när det gäller reservationen om närheten till fornfynd heter det att samtal pågår - det har det länge gjort men det går väl framåt. Åtminstone hoppas vi det. Göran Persson i Simrishamn säger här att han är orolig för en framtida dragkamp. Jag menar att den dragkampen nu har hållit på ganska länge och vill betona kulturarvets historiska betydelse, som natur- ligtvis stärks genom att det visas i närheten av sitt ursprung. Jag skulle också vilja kommentera den utredning med en särskild utredare som regeringen tillsatte strax före jul. Utredaren ska lägga fram förslag om förbätt- rat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och utreda och lägga fram förslag när det gäller regler om skydd för kyrkstäder och lösöre. Vi är väldigt glada över att den utredaren har tillsatts. Det är väl drygt fyra år sedan vi var överens om att utredaren skulle tillsättas. I varje fall var det en annan statssek- reterare som arbetade med detta på den tiden. Men nu är utredaren alltså tillsatt. Jag antar att utredningen måste kopplas till den plan- och byggutredning som inte heller riktigt har kommit i gång. Men det är väl där som förändringarna ska ske, för det är väl genom plan- och bygglagen som vi, hoppas jag, ska skydda våra kyrkstäder. Till sist vill jag, fru talman, anlägga en synpunkt på motion Kr231. Jag känner verkligen stor sympati med den socialdemokratiska motionären som är be- kymrad över att 27 miljoner kronor försvann från kulturmiljövården. Vi i Miljöpartiet är inte bara be- kymrade utan också förtvivlade. Vi tycker inte att det räcker med att noga följa detta. Vi har hört hur man ute i landet nu i vissa avseenden halverar sin kultur- miljövård utifrån de nya anvisningar som man på Riksantikvarieämbetet är tvungen att ge på grund av denna ad hoc-lösning. Här valde regeringen, Kulturdepartementet, att lägga hela kultursektorns anslagssparande just på kulturmiljöområdet. Detta tycker vi är så alarmerande att vi har för avsikt att ta upp frågan i samband med tilläggsbudgeten. Vi kan bara beklaga att vi inte sam- arbetade med regeringen när det gäller budgeten över huvud taget men då var vi helt upptagna med att dis- kutera regeringssamverkan. Men vi kommer igen!

Beslut, Genomförd

Beslut: 2003-03-06
Förslagspunkter: 17, Acklamationer: 14, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Kostnadsansvaret vid arkeologiska undersökningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr246 och 2002/03:Kr247.
      • Reservation 1 (c)
    2. Historiska lämningar på kyrkans mark

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr312.
    3. Utbildning om kulturhistoriska lämningar i skogen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr208 yrkande 2.
      • Reservation 2 (c, kd)
    4. Översyn av kulturminneslagen

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr208 yrkande 1 och 2002/03:MJ425 yrkande 7.
      • Reservation 3 (c, kd)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (c, kd)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1320012
      m450010
      fp44004
      kd03102
      v25005
      c02101
      mp15002
      Totalt26152036
      Ledamöternas röster
    5. Skydd för skeppsvrak

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr310 och 2002/03:Kr311 yrkandena 1 och 2.
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      Totalt0000
      Ledamöternas röster
    6. Placering av fornfynd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr336 yrkande 21, 2002/03:Kr357 yrkande 1 och 2002/03:N266 yrkande 11.
      • Reservation 4 (c)
    7. Byggnadsminnesförklaring av sjömärket Valen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr289.
    8. Bidrag till kulturmiljövård

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr283.
    9. Förvaltningen av kulturhistoriskt unika anläggningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr220.
      • Reservation 5 (m)
    10. Utvecklingen inom kulturmiljöområdet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr231.
    11. Skydd för allmogeföremål

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr221.
    12. Nya objekt på Unescos världsarvslista

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr232, 2002/03:Kr313 och 2002/03:Kr354.
    13. Andra länders tillträde till 1970 års Unescokonvention

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr238 yrkande 7.
    14. Ändring av nuvarande lagstiftning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr238 yrkande 8.
    15. Unidroitkonventionen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr238 yrkandena 3 och 4.
    16. Haagkonventionen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr238 yrkandena 5 och 6.
    17. Unescos konvention om skydd av det marina kulturarvet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr238 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:Kr311 yrkande 3.
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      Totalt0000
      Ledamöternas röster