Jämställdhet inom utbildning och forskning (Betänkande 2003/04:UBU16 Utbildningsutskottet)

Anf. 1 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag är liberal. Det har jag nog alltid varit, i alla fall sedan långt innan det att jag blev politiskt aktiv. En av de absolut viktigaste drivkrafterna för mig är att ge alla lika möjligheter från start i livet. Vad man sedan gör med sina möjligheter och förutsättningar är upp till var och en. Det är någonting som varje människa, varje individ, har rätt att själv bestämma över. Det är ingenting som staten ska lägga sig i, eller någon annan heller för den delen. Staten ska finnas till för att garantera lika möjligheter oavsett hudfärg, social bakgrund, sexuell läggning eller kön. Skillnader i möjligheter som beror på om man föds i en manskropp eller en kvinnokropp är det som vi ska debattera här i dag. Jag ser ett samhälle som är tydligt uppdelat på grund av kön, där män fortfarande är överordnade kvinnor. Dessa strukturer måste brytas. Utbildningsväsendet är inte på något sätt förskonat från dessa strukturer, utan där finns de mycket påtagligt. Det är en självklarhet för varje liberal feminist att verkligen verka för att könsmaktsordningen, de här strukturerna bryts. De här strukturerna ger sig tvärtom mycket tydligt till känna inom utbildningen. För mig personligen finns det något som jag upplever som sjukt i att ju yngre elever och barn är, desto hårdare prackas de på sina könsroller. För små barn är oftast allting uppdelat i pojk- och flickgrejer. Det finns pojkrum och flickrum, pojklekar och flicklekar, ja, det finns till och med pojkfärger och flickfärger. Förskolans pedagogiska arbete kan vara en viktig motvikt här som kan balansera. Det är genom ett aktivt jämställdhetsarbete i förskolan som man verkligen kan kompensera för de här könsrollerna. Det säger sig självt att för att det här arbetet ska kunna bedrivas på ett bra sätt krävs utbildad personal. Riktiga förskollärare som har en pedagogisk utbildning är en förutsättning för att detta arbete ska bli effektivt. För mig och för Folkpartiet är det därför självklart att de personalförstärkningar som ska göras inom skola och förskola ska utgöras av personer som är utbildade lärare och förskollärare. När man sedan går längre upp i åldrarna, i grundskola och gymnasium, kan man se ett annat sjukt fenomen uppträda. Killar ska gärna vara lite stöddiga och lite bråkiga - ja, ni vet så där som killar ska vara. Tjejer däremot ska vara duktiga, ordentliga och göra sina läxor och sina uppgifter. Detta får till resultat att tjejerna har bättre betyg, att fler tar studenten och fler lyckas få bättre resultat på de nationella proven. Tydligt är att könsrollerna här är negativa för killarna. Men om detta att tjejerna får bättre betyg, att fler tar studenten och att fler får bättre resultat på de nationella proven är det bevis på kunskap som det ska vara, är det då inte väldigt märkligt att när de sedan kommer ut i arbetslivet och det ska sättas lön är det fortfarande så att manliga kolleger har fördelar jämfört med sina kvinnliga kolleger? Det borde väl snarare vara tvärtom om kunskap verkligen ska ha någon betydelse också ute i arbetslivet. I den offentliga sektorn, som är politiskt styrd och som man kanske borde kunna ställa lite högre krav på, händer det absolut ingenting. Där fortsätter man att behandla kvinnor sämre än män. Man kan jämföra med det privata näringslivet, där det faktiskt har skett vissa förbättringar. Men det har inte skett i den offentliga sektorn. Den pratminister som har styrt på det här området under en tid har inte gjort mycket annat än att prata. De tio åren med socialdemokratisk regering har ju inte varit några framgångsrika år på jämställdhetsområdet. Nu kommer det en ny minister den 1 november. Mitt tips är att skippa snacket och faktiskt börja arbeta, för det finns mycket att göra på det här området. Jag ser att det behövs en förändring. Det behövs en förändring på många områden i samhället - så också på jämställdhetens område för ökad trygghet, för bättre och jämlikare villkor och för jämställda förutsättningar mellan män och kvinnor. Fru talman! Jag vill avsluta med att poängtera att jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet om jämställdhet.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 2 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! För en tid sedan gick det på TV en engelsk film i gruvarbetarmiljö, en engelsk film om en pojke i gruvarbetarmiljö som började dansa balett. Han blev en hjälte i mina ögon. Tänk att våga det oväntade! Hur får vi fler att följa sina hjärtan? Nyckeln är att det i grunden finns en trygghet, att det finns värderingar som bär genom det okända. Så får vi också ett i ordets verkliga bemärkelse jämställt samhälle. För oss kristdemokrater är förstås utgångspunkten varje människas unika och okränkbara värde, varje människas behov av bekräftelse, varje människas behov av tryggheten i den lilla och nära gemenskapen. Det krävs därför konkreta insatser för att nå det jämställda samhälle där varje människa får möjlighet att utvecklas utifrån sin unika person och potential. Så är det inte i dagens homogena samhälle, där alla ska anpassa sig till det rådande. En del av Kristdemokraternas förslag framgår av dagens betänkande och andra finns i våra motioner och följaktligen i andra utskotts betänkanden. För att implementera ett jämställdhetstänkande redan i barnomsorgen behöver läroplanen i förskolan samma etiska förankring som läroplanerna för skolformerna. Det handlar också om att medvetandegöra den grad i vilken könsroller överförs, att fler pojkar och flickor ska uppmuntras att göra egna och kanske oväntade val och att både flickor och pojkar behöver både kvinnliga och manliga förebilder. Det krävs en bättre könsbalans bland den personal som möter barn och unga. Det handlar om att det i den högre utbildningen gäller att se att både kvinnor och män tillför kunskapen och vetenskapen viktiga perspektiv och att det måste vara möjligt att kombinera familj och studier. I den kristdemokratiska familjepolitiken ges ju alla större valfrihet och bättre möjligheter att försörja sig själva än de har i Socialdemokraternas Sverige. Vi kristdemokrater vill också att Högskoleverket får i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att bryta traditionella könsroller och göra det mer möjligt att förena forskarstudier och familj. Det måste vara tänkbart att få barn även för en doktorand. Barn är ju något positivt. Döm då om min förvåning när Socialdemokraterna reflexmässigt avstyrker vårt förslag. Lika nonchalant avstyrks förslaget om att särskilt se över situationen för kvinnliga forskare och kraftfullt beivra sexuella trakasserier. Majoriteten gör i stället i betänkandet en serie märkliga piruetter, inte minst för att kunna avslå konkreta förslag för att stärka jämställdhetsarbetet. När Socialdemokraterna i dagens betänkande i stället för att vidta de konkreta åtgärder som behövs talar om den jämställdhetsdelegation som tillsatts visar det än en gång hur Socialdemokraterna är så slutkörda vid maktens köttgrytor att de i brist på initiativ och egen politik tar till det väl beprövade receptet med en ny liten myndighet, en ny liten delegation, ett nytt organ för att dölja oförmågan att komma till rätta med den grundläggande problematiken: värderingarna, bristen på en hel människosyn. Å ena sidan har vi ju de som hävdar människan som en egotrippad individ utan behov av någon annan för att maximera sin egen lycka. Å andra sidan har vi strukturalisterna, som förminskar människan till ett offer för kollektiv och strukturer som styr och ställer utan att individen har en suck att påverka. Båda de uppfattningarna leder till ett ojämställt samhälle eftersom de bygger på en omänsklig människosyn. Framför allt handlar jämställdhetsarbetet om att skriva ut rätt recept för rätt diagnos. Fru talman! Sällan har jag känt så stark sympati för den lille pojken i H. C. Andersens klassiska saga som inför dagens debatt, han som ser att kejsarens nya vackra klädsel inte är annat än bluff och därför frimodigt ropar: Kejsaren är naken! I jämställdhetsfrågorna finns en hel del nakna kejsare. Det förklarar förmodligen varför det fortfarande är så att kvinnor generellt sett väljer viss utbildning och män annan och varför kvinnor i den akademiska världen slår i glastak när de kommit en bit på väg. Det är som om världen ropar: Hit men inte längre! Det förklarar varför kvinnliga forskare i de undersökningar som finns refererade i dagens betänkande uttrycker att de har större problem med att få ihop livspusslet, karriären och familjen, än vad manliga forskare har, varför det är svårare att rekrytera män än kvinnor till att arbeta med barn och varför männen flyr från barnomsorgen och grundskolan. En färsk rapport visar att ju yngre barnen är, desto svårare är det att intressera män för yrket. En starkt bidragande orsak är att fel recept, utan etisk förankring, har skrivits ut. Inte undra på att det behövs snömos för att dölja detta! Visst är det lite skönt att majoriteten numera talar om att förmedla värderingar. Det är ju inte så länge sedan som flummet i den socialdemokratiska skolpolitiken var så utbrett att det begreppet var otänkbart. Men det hjälper inte att förmedla om man inte vet vad som ska förmedlas. Att tala om demokratiska värderingar utan att placera dem i ett etiskt sammanhang är inget annat än floskler. Vad innebär demokratiska värderingar? Är det att allt som antas i formell demokratisk ordning är rätt och riktigt? Då skulle en majoritet i denna kammare kunna besluta att en minoritet inte längre fick finnas - eller för den delen att män inte skulle få disputera i fysik. Det finns ju inga värden som korrelerar och säger att beslutet skulle vara fel, inget etiskt sammanhang som hjälper och stöder människan i vardagen och gör livet lättare att leva. Fru talman! En demokrati och ett jämställt samhälle fordrar en stark, tydlig och konsekvent värdebas. Jämställdheten måste, liksom andra värderingar, finnas i ett etiskt sammanhang för att inte förbli ett slag i luften utan effekt i verkligheten. Dessa värderingar finns allra tydligast i den judiskt-kristet västerländska etiken. Finns inte värderingarna naturligt är det lätt att börja prata symtom, till exempel strukturer, och på fullt allvar lura sig själv att tro att det går att lösa ett problem genom att bekämpa symtomen i stället för att ta itu med de bakomliggande värderingarna. Att tala om demokrati eller jämställdhet utan att fästa detta i ett tydligt sammanhang innebär att begreppen förblir relativa och öppnar för dagens brister. Så länge det inte är löst i grunden, så länge medvetenheten om värderingarna inte finns, kommer bristen på jämställdhet att bestå oavsett hur många myndigheter, lagar och annat utanverk som socialdemokrater och andra strukturanhängare hittar på. Fru talman! Jag står, avslutningsvis, givetvis bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer, men jag väljer för tids vinnande att yrka bifall enbart till reservation 11.

Sofia Larsen (C)

Anf. 3 Sofia Larsen (C)

Fru talman! På Tekniska museet i Stockholm har det bedrivits ett kvinnor-och-teknik-projekt. Där har man kunnat konstatera att det inte är vad som helst som klassas som teknik. Grabbarnas leksaker menar man är tekniska, medan tjejernas prylar av någon anledning inte är det. Man kan fråga sig vad som är mest tekniskt om traditionella saker jämförs, till exempel en moped, en symaskin, en svarv, en vävstol, en skruvmejsel och en virknål. Oavsett vilket är det skillnad. Det har också klassats olika vad gäller teknik. Många tjejer tänker ganska tidigt: Det här med teknik är ingenting för mig. Det verkar svårt och inget som jag ska syssla med. Sett till lärosätena är det väldigt många som i desperation för att få fler kvinnor och tjejer till sina tekniska utbildningar försöker med specialinriktade kampanjer och med olika slags marknadsföring. Man lägger till och med till vissa ord i rubriken, till exempel "miljö" och "design", för att få fler kvinnor till de här teknikområdena. I och för sig kan det vara bra, men någonstans är det att börja i helt fel ända. När man väl nått den ålder då man ska börja studera på högskolan är man redan väldigt fast i könsrollerna. De attityder som vi har i den åldern är det ganska svårt att bryta. För att kvinnor och män ska öka sin andel inom de traditionellt könsbundna områdena och för att vi ska få en mer jämställd skola måste vi, tror jag, börja mycket tidigare. Jämställdheten är en viktig demokratifråga. Alla i samhället kan göra något här. Föräldrar, skola och andra delar har en viktig roll när det gäller att ge alla barn och elever möjligheter att utvecklas utifrån sina behov och förutsättningar. Jämställdheten i skolan ska innebära att flickor och pojkar ges likvärdiga villkor och förutsättningar att upptäcka, pröva och utveckla sin förmåga. I läroplanen är direktiven till skolan relativt tydliga. Direktiven går i stort sett ut på alla människors möjligheter att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Det här låter väldigt bra, men samtidigt vet vi att det på varje skola och ute i verkligheten ser något annorlunda ut. Redan i förskolan förstärks könsrollerna väldigt tidigt bland pojkar och flickor. Det här förstärks ganska snabbt över skoltiden. Vi vet också att vuxnas språk och uppträdande varierar kraftigt om det är en pojke eller om det är en flicka i förskolan som man arbetar med eller är tillsammans med. Vad gäller lärar- eller pedagogbeteende i förskolan är det väsentligt att just jämställdheten utgör en viktig del i lärarutbildningen och i den fortbildning som man som förskollärare eller lärare senare ska få. Lärarna spelar en väldigt viktig roll för barns och elevers uppväxt - också som förebilder. En jämn könsfördelning vid rekrytering av lärare är väldigt viktigt. Elevernas erfarenheter redan tidigt har också visat sig spela en stor roll för deras framtida utbildnings- eller yrkesval. Här behövs det ett medvetet arbete för att bryta de könsbundna mönstren längre fram. Vi vet också att de olika förutsättningarna i skolan missgynnar både flickor och pojkar och blir ett hinder för ökad jämställdhet i stället för en möjlighet till och förbättring av jämställdheten. Trots fina formuleringar i läroplanen har alltså inte särskilt mycket hänt inom skolan vad gäller just jämställdheten. Visserligen har vi kunnat se och följa en del projekt som initierats och genomförts. Men någon riktigt samordnad insats har det inte varit för att förbättra situationen. Arbetet med att få en ökad jämställdhet får inte stanna vid de formuleringar som finns och vid vissa projekt, utan det krävs ett samlat grepp med klart mätbara mål och metoder för hur det här utformas och genomförs. Utifrån detta har vi ett förslag där vi säger att Skolverket borde få i uppdrag att i nära samarbete med elevorganisationerna och med lärarnas organisationer utarbeta ett samlat program för ökad jämställdhet i skolan. Fru talman! Kvalitativ högre utbildning och forskning måste också sätta jämställdheten i fokus. När det gäller rekryteringen till den högre utbildningen är det en viss övervikt av kvinnor i grundutbildningen. Däremot är snedrekryteringen till högre tjänster inom högskoleväsendet väldigt stor och väldigt anmärkningsvärd. Kvinnor missgynnas systematiskt. Ju högre upp i hierarkin inom lärosätena, desto färre kvinnor ser vi. Det förhållandet att kvinnor väljer kortare utbildningar och i mindre utsträckning går vidare till forskarutbildning måste också förändras. Vi ser att här behövs en mer aktiv rekrytering. Det behövs också fler kvinnliga handledare till forskararbetena. Hela rekryteringsprocessen till den högre utbildningen behöver ses över och göras mer jämställd så att vi får en jämnare könsfördelning på utbildningarna. Kvinnor är, som vi alla vet, en minoritet på de tekniska utbildningarna och män en minoritet inom vårdutbildningarna. Det behövs initiativ här för att öka rekryteringen av båda könen. En av de viktigaste sakerna är, som jag ser detta, ett bättre samarbete mellan grundskolan, gymnasiet och högskolan. För att kunna öka genomströmningen av andelen kvinnor i den högre utbildningen och få kvinnor att satsa på en akademisk karriär ska det också finnas möjligheter att arbeta under ekonomiskt trygga omständigheter. Detta gäller förstås för både kvinnor och män. Men jag tror att det är extra viktigt för kvinnor att det finns en ekonomisk trygghet. Därför har vi föreslagit fler doktorandtjänster. Jag tror att det faktiskt är en av de absolut viktigaste åtgärderna för att stimulera fler kvinnor att påbörja den akademiska karriären. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 3 under punkt 2.

Mikaela Valtersson (Mp)

Anf. 4 Mikaela Valtersson (Mp)

Fru talman! Det är väl en självklarhet för oss alla att all utbildning ska finnas till för alla och ge lika möjligheter. Jag vill betona vikten av att tidigt börja med ett aktivt och medvetet jämställdhetsarbete. Här spelar förskolan en viktig roll, och den jämställdhetsdelegation som regeringen tillsatt har en mycket viktig uppgift i att se över ytterligare åtgärder. Verksamheten i skolan befäster i dag på många vis de traditionella könsrollerna. Det här måste vi arbeta med på många olika sätt. Vi i Miljöpartiet har drivit frågan om att varje skola ska ha en jämlikhetsplan där strategier för arbete mot varje form av diskriminering ingår. Det är viktigt att jämställdhetsarbetet på skolorna får en tydligare struktur. Det hade därför varit intressant att ha den här diskussionen i ett större sammanhang där det handlar om alla olika diskrimineringsgrunder. Vi anser att jämställdhetslagstiftningen måste göras tillämplig även i skolan. Precis som arbetsmiljölagstiftningen har vidgats till att gälla skolan bör också jämställdhetslagstiftnignen fungera som ett skydd för eleverna i deras arbetsmiljö. Forskning vid Idrottshögskolan visar att barn mycket tidigt tar till sig ett synsätt som låser fast båda könen i ett traditionellt tänkande. Pojkar och flickor i sju-åtta-årslåldern beskriver män som långa, starka, muskulösa och håriga. Kvinnor däremot beskrivs efter yttre "tillbehör". De har örhängen, läppstift och högklackade skor. Även undervisningen i idrott och hälsa måste präglas av kunskap och medvetenhet om genusproblematiken. I det ämnet ligger fokus på vår fysiska kropp som verktyg, vilket ger både förutsättningar att befästa traditionella könsroller och möjligheter att utmana dem. I den aktuella studien sade barnen att pojkar överlag är bättre i idrott. Ändå kan man se att flickor i den åldern är starkare, snabbare och bättre koordinerade och har en större muskelmassa. Barn ser tidigt mannens kropp som funktionell och kvinnans kropp som mer passiv. Behovet är uppenbart. Av en utvärdering av skolämnet idrott och hälsa gjord vid Örebro universitet framgår att främst flickor, men också pojkar, är missnöjda med sina kroppar. Många flickor anser att de är överviktiga - i grundskolan runt 30 % och på gymnasiet närmare 50 %. Enbart 9 % hade dock ett BMI som tyder på övervikt. Bland pojkarna är det precis tvärtom. Bland dem hade många fler, 16 %, ett högt BMI. Men de allra flesta tyckte att de var för magra. Det här bekräftar det tryck som flickor har på sig - de ska vara smala - medan pojkar kämpar mot pressen på sig att vara muskulösa och atletiska. I samma undersökning har man låtit elever svara på vad ämnet idrott och hälsa för dem har bidragit till. Många stämmer in i positiva påståenden om att man har lärt sig olika idrottsaktiviteter och om hur man kan förbättra konditionen. Ämnet har bidragit till en positiv syn på kroppen, men i större utsträckning bland pojkar än bland flickor. Hela 10 % av flickorna i årskurs 9 säger att skolämnet idrott och hälsa har bidragit till ett minskat självförtroende! Det är nog många med mig som minns vilka i klassen som alltid blev valda sist när man skulle dela in oss i lag. Det är nog många med mig som minns vilka det var som nästan aldrig var med på idrottslektionerna och som satt påklädda på bänken med halsont, mensvärk, huvudvärk, stukad fot eller vad det nu var. Vägen framåt i skolan måste utgå från varje individs förutsättningar, och den pedagogiska utmaningen måste vara att uppmuntra till utveckling och positiv kroppskännedom hos alla. Fru talman! Det är viktigt att skapa en högskola fri från all diskriminering. Den nya lag som kom 2002 för att främja lika rättigheter på högskolan och motverka att någon student utsätts för diskriminering är viktig. Men i realiteten är vi inte där ännu. Det är otroligt viktigt att högskolorna arbetar aktivt med att efterleva denna lag både vad gäller direkt diskriminering i form av trakasserier och mer indirekta trakasserier, som ofta är svårare att komma åt. Vi måste också gå vidare med de områden som i dag inte omfattas av lagen - på grundskole- och gymnasienivå. Jag vill berätta om en kvinnlig doktorand vid ett av våra största universitet som nu i dag har tagit time-out för att hon inte orkar med situationen. Det handlar inte om några enstaka kraftiga övergrepp utan snarare om ett långvarigt förlöjligande och osynliggörande. Hon blev konstant inte lyssnad på och inte tagen på allvar. Hon kallades som av en händelse sällan till gemensamma träffar och ifrågasattes. Detta har gått ut över möjligheten att koncentrera sig på den viktiga forskningsuppgiften och utbildningen. Hon vet i dag inte om hon orkar återkomma till sin forskarutbildning. Det finns rapporter som visar att kvinnliga studenter är väldigt utsatta. Andelen kvinnor som påbörjar en forskarutbildning är ungefär lika stor som andelen män, men det ser lite olika ut på olika ämnesområden. Hälften av doktoranderna är kvinnor medan åtta av tio handledare är män. Mycket tyder på att de kvinnliga doktoranderna är betydligt mer utsatta och upplever svårigheter i sin vardag. Det står tydligt i dagens lagstiftning att indirekt diskriminering inte får ske och att en högskola inte får missgynna en student på grund av till exempel kön. Enligt Högskoleverkets Doktorandspegeln från 2003 fungerar dialogen med handledaren och introduktionen sämre för kvinnor. Kvinnorna verkar befinna sig i en beroendesituation gentemot sin handledare i ännu större utsträckning än männen. De känner sig mindre accepterade som medlemmar av forskarkollektivet, vilket väl bekräftas av berättelsen om den kvinnliga doktoranden. De upplever en hög grad av särbehandling. Ett flertal har blivit sexuellt trakasserade av sin handledare eller någon annan på institutionen och känner sig oerhört utlämnade i den beroendeställning de befinner sig i. Alla dessa fakta leder fram till att det inte är tillräckligt att enbart hänvisa till att det redan görs saker. Det här är mycket alarmerande och måste tas på stort allvar. Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar nu bifall till reservationerna 4 och 13.

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 5 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Dagens debatt om jämställdhet inom utbildning och forskning baseras på ett betänkande som innehåller 34 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2003. Antalet motioner i frågan om jämställdhet har stadigt minskat under åren på 2000-talet. Detta ser jag som ett gott tecken. Det intensiva arbete med att tydliggöra värdegrundsfrågorna inom vårt utbildningsväsende som vi socialdemokrater påbörjade under 90-talet börjar nu bära frukt. Jämställdhetsarbetet har varit och är en väsentlig del av det här arbetet. Målet för jämställdhetsarbetet finns nu tydligt formulerat i de nationella styrdokumenten. Regelsystemet för arbetet är till största delen på plats. Detta tror jag är en av orsakerna till att antalet motioner har minskat. Jämställdhet är ett demokratiskt förhållningssätt som ska genomsyra undervisningen i alla ämnen på alla stadier. Jämställdhet ska också vara en självklar del av det sociala samspelet mellan elever och lärare och mellan elever, mellan studenter och lärare och mellan studenter. Jag har lyssnat noga på mina kollegers anföranden, och jag vill säga att vi tydligen är överens om att pojkars och flickors livsutrymme inte får begränsas av några könsspecifika normer och värderingar. Vad kan vi som politiker göra? Jo, vi kan naturligtvis vara tydliga i våra målsättningar, och vi kan vara tydliga när det gäller regelsystemet för arbetet att uppnå målen. Redan i läroplanen för förskolan finns denna tydlighet. Där står att jämställdhet ska hållas levande i arbetet med barnen. Den delegation för jämställdhet som Mikaela Valtersson omnämnde i sitt anförande, som ska jobba med jämställdhet i förskolan, ska lyfta fram, förstärka och utveckla jämställdhetsarbetet. Dessutom ska man hitta möjligheter att stimulera fler män att söka sig till förskolan och behålla de män som redan finns där. Jag delar uppfattningen att vi har en svag länk i vårt jämställdhetsarbete just när det gäller männen, eller snarare bristen på män. Vi har i dag en situation där 95 % av personalen på förskolan är kvinnor. Ca 75 % av lärarna på gymnasieskolan och i grundskolan är kvinnor. I dag är vårt undervisningssystem fram till högskolan dominerat av kvinnor, för nu är även skolledarbefattningarna i allt större utsträckning upprätthållna av kvinnor. Då kan man fråga sig om denna obalans hämmar jämställdhetsarbetet. Jag hävdar att den kan göra det eftersom de manliga förebilderna för flickor och pojkar i utbildningssituationen har blivit alldeles för få. Det saknas helt enkelt ett kort i det sociala samspelet mellan de vuxna i skolan som ska göra jämställdheten synlig och levande. Jag delar de uppfattningar som har framförts här i det tidigare inläggen; vi bör naturligtvis eftersträva balans. Men, fru talman, högskolan har däremot fortfarande kvar en tydligt manlig struktur. Högskolan har under de senaste tio åren tagit ganska långa steg i riktning mot en ökad jämställdhet genom att vi även här har skapat tydliga mål och ett tydligt regelsystem för jämställdhetsarbetet. I högskolelagen sägs att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid ska iakttas och främjas. Högskolan har fått i uppdrag att redovisa vilka konkreta åtgärder som har gjorts och görs för att öka jämställdheten. Samtidigt stärker lagen om likabehandling av studenter studentens skydd mot diskriminering bland annat på grund av kön. Regelsystemet och styrsystemet för jämställdhetsarbetet finns alltså på plats, och nu, i dag, har det blivit väldigt tydligt att det är attityder vi diskuterar. För att återkomma till högskolan har vi i dag situationen att mer än 60 % av studenterna är kvinnor. Ca 60 % av alla examina inom högskolan avläggs av kvinnor. Förra året var 48 % av alla nybörjare inom forskarutbildningen kvinnor. Under förra året avlades 45 % av alla doktorsexamina av kvinnor. Detta är en ökning med 80 % på 10 år. Nog har det hänt någonting inom högskolan. Det intressanta är att diskutera vad den ökade kvinnorepresentationen i högskolan får för följd på lång sikt. Vårt jämställdhetsarbete inom högskolesektorn har alltså i stort gett resultat, men en tydlig snedfördelning mellan män och kvinnor beroende på studiernas inriktning är tyvärr märkbar fortfarande. Teknik- och matematikstudierna domineras av män. Humaniora och samhällsvetenskap domineras av kvinnor. Styrmekanismerna för jämställdhetsarbetet finns alltså på plats. Men attityder och förhållningssätt förändras långsamt, men dock: de förändras. När vi här i kammaren diskuterar attityder måste vi också diskutera om vi som politiker ska äga den frågan och ge oss på nya attityder med nya regelsystem. Vi gör inte det i dag, utan vi har skickat signalerna i de lagar, förordningar och styrsystem som vi har infört. Men tydligen verkar vi vara överens om att trots detta består attityderna på djupet när det gäller kvinnor och män.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 5 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! Dagens debatt om jämställdhet inom utbildning och forskning baseras på ett betänkande som innehåller 34 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2003. Antalet motioner i frågan om jämställdhet har stadigt minskat under åren på 2000-talet. Detta ser jag som ett gott tecken. Det intensiva arbete med att tydliggöra värdegrundsfrågorna inom vårt utbildningsväsende som vi socialdemokrater påbörjade under 90-talet börjar nu bära frukt. Jämställdhetsarbetet har varit och är en väsentlig del av det här arbetet. Målet för jämställdhetsarbetet finns nu tydligt formulerat i de nationella styrdokumenten. Regelsystemet för arbetet är till största delen på plats. Detta tror jag är en av orsakerna till att antalet motioner har minskat. Jämställdhet är ett demokratiskt förhållningssätt som ska genomsyra undervisningen i alla ämnen på alla stadier. Jämställdhet ska också vara en självklar del av det sociala samspelet mellan elever och lärare och mellan elever, mellan studenter och lärare och mellan studenter. Jag har lyssnat noga på mina kollegers anföranden, och jag vill säga att vi tydligen är överens om att pojkars och flickors livsutrymme inte får begränsas av några könsspecifika normer och värderingar. Vad kan vi som politiker göra? Jo, vi kan naturligtvis vara tydliga i våra målsättningar, och vi kan vara tydliga när det gäller regelsystemet för arbetet att uppnå målen. Redan i läroplanen för förskolan finns denna tydlighet. Där står att jämställdhet ska hållas levande i arbetet med barnen. Den delegation för jämställdhet som Mikaela Valtersson omnämnde i sitt anförande, som ska jobba med jämställdhet i förskolan, ska lyfta fram, förstärka och utveckla jämställdhetsarbetet. Dessutom ska man hitta möjligheter att stimulera fler män att söka sig till förskolan och behålla de män som redan finns där. Jag delar uppfattningen att vi har en svag länk i vårt jämställdhetsarbete just när det gäller männen, eller snarare bristen på män. Vi har i dag en situation där 95 % av personalen på förskolan är kvinnor. Ca 75 % av lärarna på gymnasieskolan och i grundskolan är kvinnor. I dag är vårt undervisningssystem fram till högskolan dominerat av kvinnor, för nu är även skolledarbefattningarna i allt större utsträckning upprätthållna av kvinnor. Då kan man fråga sig om denna obalans hämmar jämställdhetsarbetet. Jag hävdar att den kan göra det eftersom de manliga förebilderna för flickor och pojkar i utbildningssituationen har blivit alldeles för få. Det saknas helt enkelt ett kort i det sociala samspelet mellan de vuxna i skolan som ska göra jämställdheten synlig och levande. Jag delar de uppfattningar som har framförts här i det tidigare inläggen; vi bör naturligtvis eftersträva balans. Men, fru talman, högskolan har däremot fortfarande kvar en tydligt manlig struktur. Högskolan har under de senaste tio åren tagit ganska långa steg i riktning mot en ökad jämställdhet genom att vi även här har skapat tydliga mål och ett tydligt regelsystem för jämställdhetsarbetet. I högskolelagen sägs att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid ska iakttas och främjas. Högskolan har fått i uppdrag att redovisa vilka konkreta åtgärder som har gjorts och görs för att öka jämställdheten. Samtidigt stärker lagen om likabehandling av studenter studentens skydd mot diskriminering bland annat på grund av kön. Regelsystemet och styrsystemet för jämställdhetsarbetet finns alltså på plats, och nu, i dag, har det blivit väldigt tydligt att det är attityder vi diskuterar. För att återkomma till högskolan har vi i dag situationen att mer än 60 % av studenterna är kvinnor. Ca 60 % av alla examina inom högskolan avläggs av kvinnor. Förra året var 48 % av alla nybörjare inom forskarutbildningen kvinnor. Under förra året avlades 45 % av alla doktorsexamina av kvinnor. Detta är en ökning med 80 % på 10 år. Nog har det hänt någonting inom högskolan. Det intressanta är att diskutera vad den ökade kvinnorepresentationen i högskolan får för följd på lång sikt. Vårt jämställdhetsarbete inom högskolesektorn har alltså i stort gett resultat, men en tydlig snedfördelning mellan män och kvinnor beroende på studiernas inriktning är tyvärr märkbar fortfarande. Teknik- och matematikstudierna domineras av män. Humaniora och samhällsvetenskap domineras av kvinnor. Styrmekanismerna för jämställdhetsarbetet finns alltså på plats. Men attityder och förhållningssätt förändras långsamt, men dock: de förändras. När vi här i kammaren diskuterar attityder måste vi också diskutera om vi som politiker ska äga den frågan och ge oss på nya attityder med nya regelsystem. Vi gör inte det i dag, utan vi har skickat signalerna i de lagar, förordningar och styrsystem som vi har infört. Men tydligen verkar vi vara överens om att trots detta består attityderna på djupet när det gäller kvinnor och män.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 6 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Det är glädjande att Majléne Westerlund Panke och jag kan vara överens om att antalet kvinnor har blivit större i grundutbildningen i högskolan. Det är positivt, bra och välkommet att fler väljer att studera vidare. Men detta är ju bara en del av verkligheten. När man kommer högre upp i den akademiska banan och till forskarutbildningen blir det färre kvinnor än män. På s. 14 i dagens betänkande refereras Forskarutbildningsutredningen, som kom tidigare i år. Där konstateras att kvinnor successivt faller ifrån och försvinner från den akademiska karriären. De väljer att inte vara kvar i den akademiska världen. Detta, fru talman, visar att problemen består. Det är inte så ljust. Allt är inte löst. Min fråga till Majléne Westerlund Panke är mycket konkret: Vad har Socialdemokraterna för lösning för att flera kvinnor ska vilja vara kvar i forskarutbildningen?

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 7 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Tänk om Torsten Lindström hade representerat Kristdemokraterna här i riksdagen under perioden 1994-1998! Då diskuterade vi just forskarutbildning och befordring för kvinnor inom högskolan. Vi mosades fullständigt av den borgerliga oppositionen när vi talade om att det skulle finnas ett fast mål för hur många kvinnor som skulle rekryteras till professurer. De kallades nedlåtande för Thamprofessorer och ansågs - redan innan deras meriter hade prövats i peer review -system - okunniga, inkompetenta och skulle behandlas som ett B-lag. Vi har satsat väldigt aktivt på att öka antalet kvinnor inom högre utbildning och forskning, Torsten. Vi har inte haft något särskilt stöd för detta. Därför känns det för mig väldigt befriande att i dag höra att Torsten Lindström tycker att vi har gjort för lite. Vi har kommit en bit på väg genom att vi har synliggjort strukturerna inom forskarvärlden när det gäller kvinnligt och manligt. När vi diskuterade detta i kammaren för tio år sedan var det många som vägrade att ta ordet struktur i sin mun, utom vi och Vänsterpartiet. Därför känns det som att vi har kommit en bra bit på väg när det strukturella erkänns som existerande.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 7 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! Tänk om Torsten Lindström hade representerat Kristdemokraterna här i riksdagen under perioden 1994-1998! Då diskuterade vi just forskarutbildning och befordring för kvinnor inom högskolan. Vi mosades fullständigt av den borgerliga oppositionen när vi talade om att det skulle finnas ett fast mål för hur många kvinnor som skulle rekryteras till professurer. De kallades nedlåtande för Thamprofessorer och ansågs - redan innan deras meriter hade prövats i peer review -system - okunniga, inkompetenta och skulle behandlas som ett B-lag. Vi har satsat väldigt aktivt på att öka antalet kvinnor inom högre utbildning och forskning, Torsten. Vi har inte haft något särskilt stöd för detta. Därför känns det för mig väldigt befriande att i dag höra att Torsten Lindström tycker att vi har gjort för lite. Vi har kommit en bit på väg genom att vi har synliggjort strukturerna inom forskarvärlden när det gäller kvinnligt och manligt. När vi diskuterade detta i kammaren för tio år sedan var det många som vägrade att ta ordet struktur i sin mun, utom vi och Vänsterpartiet. Därför känns det som att vi har kommit en bra bit på väg när det strukturella erkänns som existerande.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 8 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Majléne Westerlund Panke svarade inte på frågan. I stället tog hon till den vanliga retoriken och det vanliga perspektivet. Man ska minsann få fram saker och ting genom att sätta upp mål och fatta stora beslut. Men, fru talman, det här är mycket allvarligare än så. Det handlar om attityder, om värderingar och om en långsiktig process för att fler kvinnor ska vilja vara kvar genom hela grundutbildningen, våga påbörja och genomföra forskarutbildning och våga finnas kvar i den akademiska världen. Majléne Westerlund Panke gav inget svar på min fråga. Det visar än en gång att när det verkligen kommer till kritan vill man ingenting göra för att fler kvinnor ska känna att de inte slår i glastaket. Makten är trött. Jag vill också ställa en annan fråga till Majléne Westerlund Panke. I sitt tidigare anförande talade hon om det lyckade värdegrundsarbetet i skolan. I dag på förmiddagen kom det en rapport från Skolverket som visar att värdegrundsarbetet i den svenska grundskolan håller på att haverera. Fler barn upplever sig vara mobbade och utsatta beroende på könsord eller andra typer av trakasserier. Har Majléne Westerlund Panke något nytt att säga till de barn som i dag ger den här bilden? Har Socialdemokraterna över huvud taget någon lösning för att komma till rätta med otrygghetsproblematiken och på så sätt - genom att arbeta med värderingar - skapa en mer jämställd skola?

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 9 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Torsten Lindström använde ordet snömos i sitt anförande. Jag är lite benägen att själv ta det ordet i min mun när jag lyssnar på honom. Det är just genom att vi har varit så tydliga och skapat strukturer och mål för att öka antalet kvinnor inom högre utbildning och forskning som vi under en tioårsperiod har fått 80 % fler kvinnliga forskarstuderande och disputerande. Eftersom det i dag finns 65 % kvinnor inom grundutbildningen på högskolan är jag ganska övertygad om att antalet kvinnor procentuellt inom forskarutbildning kommer att öka. Hade vi inte haft denna tydlighet och detta arbete med strukturer hade vi nog varit kvar i något slags snömos där vi hade diskuterat attityder och ojat oss över att ingenting händer, och då hade definitivt ingenting hänt, Torsten Lindström. Det är jag övertygad om. När det sedan gäller Skolverkets rapport som publicerades i dag på förmiddagen måste Torsten Lindström och jag ha läst den väldigt olika. När jag läste sammanfattningen - mer har jag inte hunnit läsa - framgick det väldigt tydligt att eleverna trivdes bättre i skolan i dag jämfört med vad de gjorde för tio år sedan. Trivsel tror jag i väldigt hög utsträckning baseras på ett värdegrundsarbete som har fungerat. Trivsel och trygghet, Torsten Lindström, är nog förutsättningarna för ett gott inlärande. Just det skulle jag vilja se som ett positivt tecken på att värdegrundsarbetet i det sammanhanget har fungerat.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 9 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! Torsten Lindström använde ordet snömos i sitt anförande. Jag är lite benägen att själv ta det ordet i min mun när jag lyssnar på honom. Det är just genom att vi har varit så tydliga och skapat strukturer och mål för att öka antalet kvinnor inom högre utbildning och forskning som vi under en tioårsperiod har fått 80 % fler kvinnliga forskarstuderande och disputerande. Eftersom det i dag finns 65 % kvinnor inom grundutbildningen på högskolan är jag ganska övertygad om att antalet kvinnor procentuellt inom forskarutbildning kommer att öka. Hade vi inte haft denna tydlighet och detta arbete med strukturer hade vi nog varit kvar i något slags snömos där vi hade diskuterat attityder och ojat oss över att ingenting händer, och då hade definitivt ingenting hänt, Torsten Lindström. Det är jag övertygad om. När det sedan gäller Skolverkets rapport som publicerades i dag på förmiddagen måste Torsten Lindström och jag ha läst den väldigt olika. När jag läste sammanfattningen - mer har jag inte hunnit läsa - framgick det väldigt tydligt att eleverna trivdes bättre i skolan i dag jämfört med vad de gjorde för tio år sedan. Trivsel tror jag i väldigt hög utsträckning baseras på ett värdegrundsarbete som har fungerat. Trivsel och trygghet, Torsten Lindström, är nog förutsättningarna för ett gott inlärande. Just det skulle jag vilja se som ett positivt tecken på att värdegrundsarbetet i det sammanhanget har fungerat.

Sofia Larsen (C)

Anf. 10 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Socialdemokraterna har drivit igenom att det ska ske stora personalförstärkningar inom förskola och skola. Detta att man satsar mer på skolan och att få mer personal är någonting som vi tycker är positivt och ställer oss bakom. Men vi lägger också till att det ska vara utbildad personal. Kommer vi in på området jämställdhet ser vi att med utbildad personal i skola och förskola kan man driva ett väldigt effektivt jämställdhetsarbete. Vi har sett det på till exempel förskolor i Gävle som har varit väldigt framgångsrika i sitt arbete för att medvetandegöra könsroller. Det är genom att man har ordentlig kunskap om könsrollernas betydelse och med genusperspektiv i lärarutbildningen som man verkligen kan attackera problemet i vardagen. Min fråga till Majléne Westerlund Panke blir: Borde man inte nu när man förstärker personalen i skolan se till att de förstärkningarna inte bara blir vuxna som finns där utan att det är utbildade lärare och förskollärare?

Axel Darvik (Fp)

Anf. 11 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag delar Axel Darviks synpunkter på att det ska vara utbildad personal som finns i skola och förskola. Lärarutbildningen är till viss del en garant för att man har tagit till sig de mål vi har uppställt för värdegrunden. Det innefattar demokratiskt förhållningssätt, jämställdhet, tolerans och så vidare. Lärarutbildningen är till viss del ett verktyg för att se till att samhällets grundvärderingar lyfts in i skolan. Jag ser i dag inte det största problemet i anställning av personal i de kommunala skolorna. Däremot är jag lite oroad när jag ser personalsammansättningen i de fristående skolorna. Där har man inte alls samma procentuella andel behöriga lärare som man har inom den kommunala skolan. Det var först under förra mandatperioden som vi ändrade lagstiftningen så att även de fristående skolorna fick skyldighet att anställa behörig personal. Tidigare var det inte speciellt angeläget. Det känns bra att vi i dag också har det kravet på de fristående skolorna.

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 11 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Jag delar Axel Darviks synpunkter på att det ska vara utbildad personal som finns i skola och förskola. Lärarutbildningen är till viss del en garant för att man har tagit till sig de mål vi har uppställt för värdegrunden. Det innefattar demokratiskt förhållningssätt, jämställdhet, tolerans och så vidare. Lärarutbildningen är till viss del ett verktyg för att se till att samhällets grundvärderingar lyfts in i skolan. Jag ser i dag inte det största problemet i anställning av personal i de kommunala skolorna. Däremot är jag lite oroad när jag ser personalsammansättningen i de fristående skolorna. Där har man inte alls samma procentuella andel behöriga lärare som man har inom den kommunala skolan. Det var först under förra mandatperioden som vi ändrade lagstiftningen så att även de fristående skolorna fick skyldighet att anställa behörig personal. Tidigare var det inte speciellt angeläget. Det känns bra att vi i dag också har det kravet på de fristående skolorna.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 11 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! Jag delar Axel Darviks synpunkter på att det ska vara utbildad personal som finns i skola och förskola. Lärarutbildningen är till viss del en garant för att man har tagit till sig de mål vi har uppställt för värdegrunden. Det innefattar demokratiskt förhållningssätt, jämställdhet, tolerans och så vidare. Lärarutbildningen är till viss del ett verktyg för att se till att samhällets grundvärderingar lyfts in i skolan. Jag ser i dag inte det största problemet i anställning av personal i de kommunala skolorna. Däremot är jag lite oroad när jag ser personalsammansättningen i de fristående skolorna. Där har man inte alls samma procentuella andel behöriga lärare som man har inom den kommunala skolan. Det var först under förra mandatperioden som vi ändrade lagstiftningen så att även de fristående skolorna fick skyldighet att anställa behörig personal. Tidigare var det inte speciellt angeläget. Det känns bra att vi i dag också har det kravet på de fristående skolorna.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 12 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Nu vill inte jag att vi glider från ämnet. Det handlar just om satsningen på skolan, som vi står bakom. Varför vill inte Socialdemokraterna se till att den går till just utbildade lärare utan till vuxna i allmänhet? Jag hävdar bestämt att det är oerhört viktigt att man har utbildad personal om man ska kunna driva ett effektivt jämställdhetsarbete. Det ska vara auktoriserad personal som kan detta och har en tydlig medvetenhet om könsrollernas påverkan. Man ska ha ett genusperspektiv som griper igenom undervisningen. Det är om detta som jag gärna skulle vilja ha ett svar från Majléne Westerlund Panke. Ser inte du ett problem med att satsningen inte är riktad till just utbildade lärare?

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 13 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Jag ser inte samma problem som Axel Darvik när vi använder ordet vuxna. Man jämställer det med utbildade lärare. Vi har också fritidspedagoger som kan anställas i skolan. Fritidspedagoger har också en utbildning som omfattar samma värdegrundsprinciper som förskollärarutbildning och annan utbildning inom läraryrket. Där ser jag inte att det skulle vara någon motsats. Det viktiga är att man anställer behörig personal som just har fått den skolningen i värdegrunden. Vad vi gör är att vi skickar ut medel till kommunerna för anställning av personal. Sedan är det kommunen som anställer och gör bedömningen av vilken person som ska komma i fråga eller inte komma i fråga. I det fallet tror jag att vi delar samma åsikt. Detaljregleringen när det gäller anställningarna ska inte ligga här i riksdagen, utan den ligger i kommunerna. Vi har tydligt talat om i andra sammanhang vad vi anser om obehörig personal inom skola och utbildning.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 13 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! Jag ser inte samma problem som Axel Darvik när vi använder ordet vuxna. Man jämställer det med utbildade lärare. Vi har också fritidspedagoger som kan anställas i skolan. Fritidspedagoger har också en utbildning som omfattar samma värdegrundsprinciper som förskollärarutbildning och annan utbildning inom läraryrket. Där ser jag inte att det skulle vara någon motsats. Det viktiga är att man anställer behörig personal som just har fått den skolningen i värdegrunden. Vad vi gör är att vi skickar ut medel till kommunerna för anställning av personal. Sedan är det kommunen som anställer och gör bedömningen av vilken person som ska komma i fråga eller inte komma i fråga. I det fallet tror jag att vi delar samma åsikt. Detaljregleringen när det gäller anställningarna ska inte ligga här i riksdagen, utan den ligger i kommunerna. Vi har tydligt talat om i andra sammanhang vad vi anser om obehörig personal inom skola och utbildning.

Sofia Larsen (C)

Anf. 14 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Jag tycker att mycket av det Majléne Westerlund Panke sade i sitt anförande lät väldigt bra. Men hon diskuterade också väldigt övergripande. Vad gäller jämställdheten är den viktigaste delen att börja från början. Vi har ett föräldraansvar som är det absolut viktigaste. Men sedan har också förskolan och skolan ett oerhört stort ansvar i pedagogiken, i undervisningen, i leken och i lärandet. Om man ser till förskolepropositionen lät det nästan som att man kunde lösa jämställdheten med en sak, och det var en genuspedagog i varje kommun. Man skrev: Får vi bara en genuspedagog i varje kommun skulle mycket lösa sig. Den skulle man kunna använda till mycket. Jag tror inte på det. Det krävs ett mycket mer genomgripande arbete. En annan sak som vi också ska ha med oss är att det är viktigt att både tjejer och killar är med i de olika projekt eller program som vi nu kommer på och tycker är bra. Det ska inte bara bli tjejer, som i Projekt Flicka som vi nu ska diskutera. Det handlar om samspelet, förståelsen och relationen mellan tjejer och killar oavsett om det är i förskolan eller i skolan. Det är oerhört viktigt. Min fråga är: Hur resonerar Majléne Westerlund Panke och Socialdemokraterna framöver om man nu tänker ta ett mer samlat grepp? Det är något som vi gärna ställer upp på. Vi vill ha ett samlat program om jämställdheten och få med både tjejer och killar.

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 15 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Tanken i sig är intressant. Det gäller att både ha ett samlat program och att diskutera jämställdhet med utgångspunkt från både pojkar och flickor. Det har kanske varit en av de stora svagheterna i jämställdhetsdebatten hittills. Jämställdhet har på något sätt enbart berört flickor och kvinnor. Varje gång det skulle diskuteras om jämställdhet var det en kvinna som skulle sköta den debatten. Varje gång det fanns något uppdrag i någon arbetsgrupp som skulle behandla jämställdhet var det en kvinna som skulle inneha den befattningen. Jämställdhet är någonting som berör både kvinnor och män. Som jag lite grann antydde i mitt anförande kommer vi inom en väldigt snar framtid inom undervisningssituationen att ha en tvärtomdebatt. Hur ökar vi jämställdheten för män när det gäller hur strukturen för de anställda ser ut? Fortfarande har vi attityderna kvar bland ungdomarna när det gäller män och kvinnor, flickor och pojkar. De här arbetsgrupperna, bland annat projektet Flicka, har jag mera sett som att låta flickor för en gångs skull få ta plats, och ta plats okommenterade av pojkar. Jag tror att många flickor har behov av det utrymmet också. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 15 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! Tanken i sig är intressant. Det gäller att både ha ett samlat program och att diskutera jämställdhet med utgångspunkt från både pojkar och flickor. Det har kanske varit en av de stora svagheterna i jämställdhetsdebatten hittills. Jämställdhet har på något sätt enbart berört flickor och kvinnor. Varje gång det skulle diskuteras om jämställdhet var det en kvinna som skulle sköta den debatten. Varje gång det fanns något uppdrag i någon arbetsgrupp som skulle behandla jämställdhet var det en kvinna som skulle inneha den befattningen. Jämställdhet är någonting som berör både kvinnor och män. Som jag lite grann antydde i mitt anförande kommer vi inom en väldigt snar framtid inom undervisningssituationen att ha en tvärtomdebatt. Hur ökar vi jämställdheten för män när det gäller hur strukturen för de anställda ser ut? Fortfarande har vi attityderna kvar bland ungdomarna när det gäller män och kvinnor, flickor och pojkar. De här arbetsgrupperna, bland annat projektet Flicka, har jag mera sett som att låta flickor för en gångs skull få ta plats, och ta plats okommenterade av pojkar. Jag tror att många flickor har behov av det utrymmet också. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Sofia Larsen (C)

Anf. 16 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Jag tycker att det var kul att Majléne sade att ett samlat program kring jämställdhet var en väldigt spännande och intressant tanke. Det är faktiskt precis vad vi har föreslagit och har som en konkret punkt i betänkandet. Vi ska försöka få ihop elevorganisationerna och lärarorganisationerna som en hjälp och ett stöd till hur vi ska kunna arbeta med jämställdheten i våra skolor runtom i landet. Det får ni väldigt gärna ställa upp på. Jag håller med om att det är viktigt att tjejer som inte alltid får ta den plats de har rätt till i skolan får möjligheter att diskutera med varandra. En av de viktigaste sakerna är att killarna tar få ta del av den diskussionen, att det görs på likvärdiga villkor. Det spelar ingen roll hur mycket vi kvinnor stänger in oss och diskuterar om inte männen får ta del av det och vi kan ställa krav och få likvärdiga villkor och krav tillbaka. Det är oerhört viktigt. Sedan vill jag ta upp två saker till. Vi har sagt att vi vill ha liknande villkor som finns i jämställdhetslagen. Det tycker vi också ska gälla elever i grund- och gymnasieskolan. Här har man från Socialdemokraternas sida sagt att det är lite svårt. Men ni har ändå gått med på att titta över hur arbetsmiljölagen ska kunna hanteras inom skolan. Jag tycker att det är ett naturligt steg att se över jämställdhetslagen vad gäller grundskolan. Det sista jag vill ta upp handlar om doktorander. Från studentkårerna har det kommit ganska tydliga signaler om att fler doktorander är en oerhört viktig del, kanske den viktigaste, för att få fler kvinnor att komma in i en forskarkarriär. Vi har klart och tydligt sagt att vi vill ha fler doktorandtjänster, medan regeringen har sagt att det kanske inte är det viktigaste. Anser inte Majléne Westerlund Panke att riktiga doktorandtjänster är en av de delar som verkligen behövs?

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 17 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! På den första frågan från Sofia Larsen om jämställdhetslagen kan jag säga att det arbetas ganska intensivt med det nu i slutskedet av Diskrimineringskommitténs arbete. Det är tänkt att kommittén ska vara klar med sitt arbete före årsskiftet. Det ingår i direktiven att också undersöka möjligheten att införa jämställdhetslagstiftning inom skolan. Vi får avvakta och se hur långt man kommer i det arbetet. Det är, som jag brukar säga, juridiskt finlir när det gäller hur lagstiftning ska komma på plats och kan lyftas in i skolan och i det här fallet även omfatta barn. Jag ser med spänning fram emot rapporten från Diskrimineringskommittén om dess arbete. Jag delar Sofia Larsens syn på doktorandtjänster som en tryggare möjlighet att stanna kvar inom forskarutbildning och akademin. Just frågan om doktorandtjänster och strukturer inom till exempel forskningen kommer, utgår jag ifrån, att vara en av de frågor vi kan diskutera i kammaren under våren när forskningspropositionen är lagd. Då blir det lite mer konkret vilka frågor vi kan diskutera i de här sammanhangen. Jag blev väldigt glad när Sofia Larsen tyckte att mycket av det jag sade i mitt anförande var väldigt bra. En bra sak glömde jag emellertid att säga, och det säger jag nu: Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Det gjorde jag inte i mitt inledningsanförande.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 17 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! På den första frågan från Sofia Larsen om jämställdhetslagen kan jag säga att det arbetas ganska intensivt med det nu i slutskedet av Diskrimineringskommitténs arbete. Det är tänkt att kommittén ska vara klar med sitt arbete före årsskiftet. Det ingår i direktiven att också undersöka möjligheten att införa jämställdhetslagstiftning inom skolan. Vi får avvakta och se hur långt man kommer i det arbetet. Det är, som jag brukar säga, juridiskt finlir när det gäller hur lagstiftning ska komma på plats och kan lyftas in i skolan och i det här fallet även omfatta barn. Jag ser med spänning fram emot rapporten från Diskrimineringskommittén om dess arbete. Jag delar Sofia Larsens syn på doktorandtjänster som en tryggare möjlighet att stanna kvar inom forskarutbildning och akademin. Just frågan om doktorandtjänster och strukturer inom till exempel forskningen kommer, utgår jag ifrån, att vara en av de frågor vi kan diskutera i kammaren under våren när forskningspropositionen är lagd. Då blir det lite mer konkret vilka frågor vi kan diskutera i de här sammanhangen. Jag blev väldigt glad när Sofia Larsen tyckte att mycket av det jag sade i mitt anförande var väldigt bra. En bra sak glömde jag emellertid att säga, och det säger jag nu: Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Det gjorde jag inte i mitt inledningsanförande.

Tobias Billström (M)

Anf. 18 Tobias Billström (M)

Fru talman! Jämställdhet är i grunden avsaknad av diskriminering - ingenting mer och ingenting mindre. I ett samhälle där vi betraktar varandra som individer, med respekt för olikheter och med uppfattningen att var och en ska värderas efter sina erfarenheter och egenskaper, kommer också människor att uppträda med respekt inför och mot varandra. Därför är det en självklar utgångspunkt för en god jämställdhetspolitik att varje människa har ett lika värde och att man därför ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Individens frihet är det som formar vår syn, som moderater, på jämställdheten. När män och kvinnor får mer av frihet får de också resurser och en styrka att bryta mönster. Med denna utgångspunkt är det därför naturligt att det går en klar skiljelinje mellan oss och andra partier i denna kammare - mellan oss som nämner flexibilitet, individualism och tron på medborgarnas val som politikens uppgifter och dem som säger att politiken just ska styra och dirigera i syfte att skapa ett mer politiskt samhälle. Men lagstiftarens uppgift är inte att stifta lagar som synliggör, utan att stifta lagar som upprätthåller rättssäkerheten och skyddar de enskilda medborgarna. Därför finns det anledning till oro i fråga om statens ambitioner att likrikta. Det går igen i Majléne Westerlund Pankes uttalande om att lärarutbildningens uppgift är att lära ut värderingar. Nej, lärarutbildningens uppgift är inte att lära ut värderingar, utan att lära ut kunskap som gör att människor får möjlighet att själva komma till insikt och fatta beslut om livsval och värderingar. Det är en mycket stor skillnad på de här åsikterna. Häromdagen framförde exempelvis statsrådet Lena Hallengren här i kammaren åsikten att varje kommun i det här landet borde ha en genuspedagog. Det skulle enligt henne ge förutsättningar att via barnomsorgen skapa jämställdhet. Helt bortsett från allt som nu kan sägas om det kommunala självstyret och kommunernas rätt att själva besluta i de frågor som de har på sitt bord finns det också anledning att kommentera saken ur jämställdhetssynvinkel. Det gäller särskilt Lena Hallengrens övertro på exempelvis daghemmet Tittmyran, som hon och andra företrädare för regeringen ständigt återkommer till som ett exempel på så kallad framgångsrik genuspedagogik. Att påbjuda att metoderna från Tittmyran ska genomföras i hela landet är i vårt tycke farligt. Det finns ingen mer omfattande vetenskap som stöder Tittmyrans verksamhet. Inte heller finns det ordentliga internationella jämförelser, vilket annars är ett ganska så grundläggande krav när vi diskuterar pedagogiska förändringar i Sverige. En annan aspekt, som är av principiell karaktär, är om det är statens uppgift att med pekpinnar dirigera utvecklingen. Kommer inte det krav som har framställts på genuspedagoger, att vi ska ha särskilt anställda med sådana kunskaper, att ge samma utveckling som när det gäller de statliga ombudsmännen? Efter genuspedagogen kommer kanske mångfaldspedagogen eller HBT-pedagogen eller någon annan pedagog som ska representera just de frågor som regeringen tycker är viktiga för stunden. Denna fråga är relevant att ställa, eftersom särlagstiftningar tycks vara Socialdemokraternas och stödpartiernas recept på ganska mycket av de här problemen. Samtidigt kan vi konstatera att regeringens tidigare försök att förändra strukturerna är missriktade. Lösningar är inte, vilket vi sett prov på tidigare, en ännu mer omfattande offentlig sektor och särlagstiftning för kvinnor. Faktum är att man på goda grunder kan ifrågasätta varför vi ska ha ett särskilt betänkande i utbildningsutskottet som handlar om de här frågorna. Om vi nu anser att jämställdhetsfrågorna är viktiga, borde det inte ha fått genomslag i samtliga de betänkanden vi diskuterar och mer specifikt - eftersom vi pratar om jämställdhet inom forskning - i nästa betänkande som vi har att ta ställning till i kammaren i dag? Det kan man fråga sig. Till nästa riksmöte kommer i varje fall vi moderater att hävda att vi ska ha en sådan ordning att vi ska diskutera detta i samtliga betänkanden och inte ha särskilda betänkanden om de här frågorna. Avslutningsvis: Att ensidigt inrikta politiken på lagstiftning riskerar att förstärka problemen. Att kollektivt peka ut kvinnor som en svag grupp gynnar inte debatten. Tvärtom riskerar särlagstiftningar att cementera problemen och dessutom i vissa fall permanenta en dålig kvinnosyn hos dem som redan har en sådan. Lagen är nämligen aldrig starkare än den tilltro som medborgarna har till den. Och i jämställdhetsfrågorna, oavsett var vi debatterar dem, är detta tydligare än på väldigt många andra ställen.

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 19 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Jag känner igen Tobias Billströms anförande från tidigare jämställdhetsdebatter när det gäller detta att politik och lagstiftning egentligen inte kan göra någonting för att åstadkomma en förändring. Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till Tobias Billström som gäller jämställdheten inom utbildning och forskning. Tror Tobias Billström att vi hade nått dit där vi är i dag när det gäller flickors och pojkars lika möjligheter till utbildning på grundskola, gymnasieskola, högskola och forskarutbildning om inte politikerna hade varit tydliga och satt upp tydliga mål och ett tydligt regelsystem som signaler ut mot verksamheten?

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 19 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! Jag känner igen Tobias Billströms anförande från tidigare jämställdhetsdebatter när det gäller detta att politik och lagstiftning egentligen inte kan göra någonting för att åstadkomma en förändring. Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till Tobias Billström som gäller jämställdheten inom utbildning och forskning. Tror Tobias Billström att vi hade nått dit där vi är i dag när det gäller flickors och pojkars lika möjligheter till utbildning på grundskola, gymnasieskola, högskola och forskarutbildning om inte politikerna hade varit tydliga och satt upp tydliga mål och ett tydligt regelsystem som signaler ut mot verksamheten?

Tobias Billström (M)

Anf. 20 Tobias Billström (M)

Fru talman! Denna fråga sysselsätter oss väldigt ofta i den här kammaren. Vad är politikens uppgift? Var går gränsen för statens roll? Var går gränsen gentemot samhället? Vi kan börja med att konstatera att de riktigt viktiga debatterna på jämställdhetens område faktiskt inte äger rum i den här kammaren, Majléne Westerlund Panke. Oavsett hur svårt det än kan vara för en socialdemokrat att förstå det, så är det inte genom voteringarna här i kammaren som vi ändrar verkligheten och samhällets utveckling. Det sker faktiskt i samhällsdebatten utanför de här väggarna. Därav följer naturligtvis att mitt svar på din fråga är, helt bortsett ifrån att det är väldigt svårt att dra riktiga slutsatser retrospektivt, att samhället faktiskt har ändrats på väldigt många områden genom andra saker. Det gäller till exempel synen på HBT-frågorna. Den har i väldigt stor utsträckning varit ett resultat av de framgångar som Internet har rönt bland ungdomar. Man har ändrat värderingarna, och det har inte haft ett dugg att göra med politiska beslut i den här kammaren. Det är bara ett tydligt exempel. Samma sak är det när det gäller jämställdheten. Diskussionen i klassrummen, Majléne Westerlund Panke, rattar vi inte heller från den här byggnaden. Mitt svar blir att lagstiftning för att upprätthålla medborgarnas, individernas, rättssäkerhet och deras skydd gentemot diskriminering är en sak. Där har vi moderater ett mycket tydligt och klart perspektiv, vilket vi också har deklarerat i den kommitté som Majléne Westerlund Panke hänvisade till tidigare. Men att tro att lagstiftning är lösningen på jämställdhetsproblemen, att tro att all form av attitydutveckling är ett resultat av debatterna i den här kammaren, är att ta fullständigt miste.

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 21 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Jag måste säga att Tobias Billströms svar gjorde mig lite orolig. Det här handlar ju egentligen om tron på demokratin och demokratins möjligheter att ta till sig aktuella problemställningar och genom tydliga signaler och genom lagstiftning försöka förbättra möjligheter och situationer för människor ute i samhället. Tobias Billström väckte frågan om HBT. Man kan naturligtvis börja föra en debatt ute i samhället och i medierna, men till syvende och sist krävs det kanske en lagstiftning och ett regelsystem för att man ska föra frågor framåt. Det gäller även frågor om HBT-personer. Det handlar om att vara tydlig och att i den här kammaren diskutera frågorna och hela tiden värna de demokratiska värdegrunderna. Det handlar inte enbart om rättssäkerhet. Jag tycker också att det är en märklig inställning som Tobias Billström har till lärarutbildningen och lärare. Vi talar inte om att de ska lära ut jämställdhet, utan en lärare ska ha ett jämställt förhållningssätt. En lärare ska i sitt sätt att vara, tala och närma sig elever visa vad jämställdhet, demokrati och tolerans är. Det är ingenting man kan lära ut genom texter som eleverna ska ha i läxa och kunna svara på frågor om. I det fallet tycker jag att lärarutbildningar och pedagogiska utbildningar är väldigt viktiga. Tanken är ju att man ska tränas i ett jämställt och demokratiskt förhållningssätt.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 21 Majléne Westerlund Panke (S)

Fru talman! Jag måste säga att Tobias Billströms svar gjorde mig lite orolig. Det här handlar ju egentligen om tron på demokratin och demokratins möjligheter att ta till sig aktuella problemställningar och genom tydliga signaler och genom lagstiftning försöka förbättra möjligheter och situationer för människor ute i samhället. Tobias Billström väckte frågan om HBT. Man kan naturligtvis börja föra en debatt ute i samhället och i medierna, men till syvende och sist krävs det kanske en lagstiftning och ett regelsystem för att man ska föra frågor framåt. Det gäller även frågor om HBT-personer. Det handlar om att vara tydlig och att i den här kammaren diskutera frågorna och hela tiden värna de demokratiska värdegrunderna. Det handlar inte enbart om rättssäkerhet. Jag tycker också att det är en märklig inställning som Tobias Billström har till lärarutbildningen och lärare. Vi talar inte om att de ska lära ut jämställdhet, utan en lärare ska ha ett jämställt förhållningssätt. En lärare ska i sitt sätt att vara, tala och närma sig elever visa vad jämställdhet, demokrati och tolerans är. Det är ingenting man kan lära ut genom texter som eleverna ska ha i läxa och kunna svara på frågor om. I det fallet tycker jag att lärarutbildningar och pedagogiska utbildningar är väldigt viktiga. Tanken är ju att man ska tränas i ett jämställt och demokratiskt förhållningssätt.

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	105	0	0	39
m	32	0	0	23
fp	0	36	0	12
kd	0	0	24	9
v	24	0	0	6
c	0	0	16	6
mp	0	0	13	4
Totalt	161	36	53	99

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	106	0	0	38
m	31	0	0	24
fp	1	0	35	12
kd	0	24	0	9
v	24	0	0	6
c	0	0	16	6
mp	13	0	0	4
Totalt	175	24	51	99

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	106	0	0	38
m	32	0	0	23
fp	34	1	1	12
kd	0	24	0	9
v	24	0	0	6
c	16	0	0	6
mp	0	13	0	4
Totalt	212	38	1	98

Jämställdhet inom utbildning och forskning

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Hela betänkandet

Beslut

Motioner om jämställdhet inom utbildning och forskning (2003/04:UbU16)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Motioner om jämställdhet inom utbildning och forskning (2003/04:UbU16)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Jämställdhet inom utbildning och forskning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Axel Darvik (Fp)

Anf. 2 Torsten Lindström (Kd)

Anf. 3 Sofia Larsen (C)

Anf. 4 Mikaela Valtersson (Mp)

Anf. 5 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 5 Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 6 Torsten Lindström (Kd)

Anf. 7 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 7 Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 8 Torsten Lindström (Kd)

Anf. 9 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 9 Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 10 Sofia Larsen (C)

Anf. 11 Axel Darvik (Fp)

Anf. 11 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 11 Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 12 Axel Darvik (Fp)

Anf. 13 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 13 Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 14 Sofia Larsen (C)

Anf. 15 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 15 Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 16 Sofia Larsen (C)

Anf. 17 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 17 Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 18 Tobias Billström (M)

Anf. 19 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 19 Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 20 Tobias Billström (M)

Anf. 21 Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 21 Majléne Westerlund Panke (S)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Jämställdhet i förskolan

Beslut:

Utskottets förslag:

Jämställdhet i grundskolan och i gymnasieskolan

Beslut:

Utskottets förslag:

Utformningen av läromedel

Beslut:

Utskottets förslag:

Jämställdhetslagens tillämpning i skolan

Beslut:

Utskottets förslag:

Jämställdhet inom högskolan

Beslut:

Utskottets förslag:

Åtgärder mot diskriminering i högskolan

Beslut:

Utskottets förslag:

Genusperspektiv i medicinska m.fl. utbildningar

Beslut:

Utskottets förslag:

Jämställdhet inom forskarutbildningen och i forskarkarriären

Beslut:

Utskottets förslag:

Kvinnliga doktoranders utsatthet

Beslut:

Utskottets förslag:

Genusperspektiv inom medicinsk forskning m.m.

Beslut: