Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering

Betänkande 2003/04:JUU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 oktober 2003

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering(pdf, 574 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:2 Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering

Beslut

Avlyssnad ska få offentligt ombud (JuU2)

I ärenden om hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning införs ett system med offentliga ombud. Samtidigt ökar möjligheterna att använda hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning. Domstol fattar beslut om hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning. Den misstänkte får inte veta något och kan alltså inte vara med vid domstolsförhandlingen. Offentliga ombud ska i fortsättningen se till att rättsäkerheten stärks för personer som föreslås bli avlyssnade eller övervakade av hemlig kamera. Ombuden ska ha tillgång till allt material och får överklaga domstolens beslut. Polisen ska få större möjligheter att använda sig av hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning. Bland annat ska man vid misstänkt barnpornografibrott eller dataintrång få övervaka mellan vilka nummer eller adresser bilderna eller datafilerna skickas. Lagändringarna börjar gälla den 1 oktober 2004.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottet.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 5
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2003-09-18
Justering: 2003-10-16
Trycklov till Gotab och webb: 2003-10-21
Trycklov: 2003-10-21
Trycklov till Gotab och webb: 2004-02-03
Reservationer: 7
Betänkande 2003/04:JUU2

Alla beredningar i utskottet

2003-09-18

Avlyssnad ska få offentligt ombud (JuU2)

I ärenden om hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning införs ett system med offentliga ombud. Samtidigt ökar möjligheterna att använda hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Domstol fattar beslut om hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning. Den misstänkte får inte veta något och kan alltså inte vara med vid domstolsförhandlingen. Offentliga ombud ska i fortsättningen se till att rättsäkerheten stärks för personer som föreslås bli avlyssnade eller övervakade av hemlig kamera. Ombuden ska ha tillgång till allt material och får överklaga domstolens beslut. Polisen ska få större möjligheter att använda sig av hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning. Bland annat ska man vid misstänkt barnpornografibrott eller dataintrång få övervaka mellan vilka nummer eller adresser bilderna eller datafilerna skickas. Lagförslagen föreslås börja gälla den 1 oktober 2004.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2003-10-29
Stillbild från Debatt om förslag 2003/04:JUU2, Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering

Debatt om förslag 2003/04:JUU2

Webb-tv: Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Susanne Eberstein (S)
Anf. 55 Susanne Eberstein (S)
Fru talman! I betänkandet behandlas regeringens proposition Hemliga tvångsmedel - offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering samt fem motioner som väckts med anledning av propositionen. I propositionen föreslår regeringen att det införs ett system med offentliga ombud i ärenden hos domstol om hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning. Det offentliga ombudet ska ha till uppgift att bevaka enskildas integritetsintressen. Ombudet ska ha tillgång till allt material som ligger till grund för domstolens prövning och ha möjlighet att överpröva domstolens beslut. Vidare föreslås en mer ändamålsenlig reglering av de hemliga tvångsmedlen. Hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning ska få användas även i fall då minimistraffet inte uppgår till fängelse i minst två år om det enskilda brottets straffvärde kan antas överskrida två års fängelse. Brottets straffvärde, det vill säga svårighetsgrad, bedöms utifrån bland annat vilken skada gärningen medfört och vilka avsikter gärningsmannen haft. Hemlig teleövervakning föreslås få användas även vid misstanke om barnpornografibrott och dataintrång. Det föreslås också att hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ska får ske av teleadresser som det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kontaktar. Dessutom föreslås att en hemlig kameraövervakning i vissa fall ska få användas för att övervaka en brottsplats eller dess nära omgivningar i syfte att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för brottet. Fru talman! Med denna korta inledning överlämnar jag betänkandet till debattörerna.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 56 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Vi har en ganska grym verklighet utanför den här kammaren. Det är en verklighet som inte sällan för många präglas av våld, kriminalitet och elände. Denna utveckling drivs på alltmer enligt vissa, som jag finner anledning att tro ganska mycket på - det kan gälla åklagare eller poliser. De säger att utvecklingen drivs på av organiserad gränsöverskridande brottslighet och organisationer där bakom. Det är bakgrunden till att detta förslag nu ligger på bordet. Man tror att man måste skapa mer ändamålsenliga förutsättningar för någonting så sorgligt men nödvändigt som hemliga tvångsmedel. Bra i detta är att man inför offentliga ombud. Men man ska dock inte tro att det offentliga ombudet på något sätt ska garantera att det alltid finns en sans och balans i det som en nitisk åklagare vill få fram. Fortfarande handlar det mycket om varsamhet, omdöme, proportionalitet och ändamål, precis som det är i dag. Vi ska komma ihåg att offentliga ombud har diskuterats tidigare. Folkpartiet välkomnar detta mycket. När det gäller andra delar tycker vi att själva sakutvidgningen är mycket bra. Vi tror att den här straffvärdesventilen är nödvändig för att bekämpa vissa brottstyper som har ett mycket högt straffvärde men där straffsatserna är satta på ett sådant sätt att det finns en lägre straffsats för ett brott inom detta med ett lägre straffvärde. Dagens system med straffsatser reflekterar på intet sätt vilka behov som egentligen ligger bakom beslut om tvångsmedel och när tvångsmedel ska användas. Det finns ingen korrespondens där. Man har inte satt straffsatserna för att kunna reglera tvångsmedlen, utan det har man kopplat till i dag på ett ganska trubbigt sätt. Jag tycker att man möter detta på ett bra sätt genom att nu införa ett straffvärde. Hur ska då detta gå till? Är det inte rättsosäkert? Varje gång man begär ett tvångsmedel i dag måste man pressa in gärningsbeskrivningen i ett angivet brott som har dagens spärr på minst två års fängelse. Det är också en prövning som är mycket objektiv i sina delar. Man tittar på den påstådda gärningen och så vidare. Nu får man på samma grunder se att om det rör sig om bedrägeri på mycket stora belopp, kanske 3 miljarder kronor, är straffvärdet högre än två år. Det är ganska tydligt när det rör sig om så mycket pengar. Det är viktigt att komma ihåg att ingen ska kunna dömas bara på grund av att man använder sig av detta tvångsmedel. Det krävs i regel en hel del annan bevisning. Jag tycker att det som är tuffast och svårast med den framflyttning mot den organiserade brottsligheten som det i praktiken handlar om, är rätten att kunna avlyssna någon annan än den person som är misstänkt, den person som det finns synnerlig anledning att kontakta för till exempel en leverans av ett ton amfetamin eller vad det nu är. Här krävs det således mycket god anledning för att man ska kunna ringa in den personen och också avlyssna där. Men jag tror, efter den omvärldsanalys som jag gör av hur det ser ut, att det också kan vara nödvändigt. Sammantaget ställer detta ytterligare krav på regeringens skyldighet att komma tillbaka till oss i riksdagen med en kraftfull och meningsfull redovisning av hur dessa tvångsmedel används. Dessa krav ökar betydligt med behandlingen och förhoppningsvis beslutet om dagens proposition i dessa delar. Det finns anledning att återigen understryka att regeringens redovisningar hittills inte har varit av den kvalitet som många av oss hade önskat. Nu gäller det att Justitiedepartementet vaknar till och på allvar redovisar dessa hemliga tvångsmedel, hur de används och vilken verklig och avgörande effekt de har haft, på ett mycket bättre sätt för att vi ska kunna känna oss trygga med den lagstiftning vi nu ska besluta om. Folkpartiet liberalerna saknar ändå i detta fall möjligheten till rumsavlyssning. Vi vet att kriminaliteten anpassar sig. Jag hade ett samtal med en åklagare på förmiddagen som berättade att han upplever att det blir allt svårare för Sverige att leva upp till de konventioner vi skriver på internationellt om att vi inte ska vara en frihamn för terrorister och organiserade brott. Jag förutsätter att det är en man vid sina sinnens fulla bruk som berättar om hur han upplever att organiserade brottslingar flyttar hit och alltmer använder Sverige som en frihamn eftersom det är lättare att arbeta ostört här. Därför finns det ett behov av att också kunna använda sig av rumsavlyssning. Jag pratar verkligen inte om någon allmän polisiär fiskeriverkstad där man ska kunna åka runt och försöka snappa upp allting om vad som helst, utan här pratar vi återigen om proportionalitet och ändamål. Vi pratar om en krävande teknik som är ibland är svår att använda och som kräver att det finns en viss organisation och planläggning för att man ens ska kunna sätta ut en bugg, annars kan man inte nå något resultat. Man ska veta var det ska ske ett möte och så vidare. Jag saknar detta, och jag tycker att vi i riksdagen hittills inte har fått något svar från majoriteten på varför det inte kommer. Man pratar om fördelar och nackdelar, men verkligheten förändras och blir allt svårare. Min kollega i Folkpartiet hade ett samtal med polisen i Köpenhamn i morse. Där pågår det just nu en rättegång med ett tiotal personer inblandade som handlar om narkotika. Vi pratar om tonvis med hasch från Spanien på väg upp till Norden. Det är svenskar inblandade. Ni ska veta att tullen i Spanien tar ett ton hasch varje dag. Då kan ni tänka er hur mycket som kommer in i Europa för transport uppåt, inte minst till Sverige och Danmark. Den här ansvariga polisen påstår att det helt avgörande för att man över huvud taget har en rättegång i dag mot dessa personer som har till profession att sälja död är att man har kunnat använda sig av rumsavlyssning. Det finns andra fall i Danmark där man hör samma historier. Det handlar om organiserade bankrån etcetera. Det är en mycket grov brottslighet där de har känt att detta är helt avgörande. Samma bild får jag från polisen i Skåne och Stockholm och från åklagare i söder och norr. Det finns ett behov av detta. Det ska inte användas ovarsamt, men det finns ett behov av att kunna använda det i de absolut grövsta fallen för att få något färre brottsoffer i det här landet. Fru talman! I den delen yrkar jag bifall till Folkpartiets reservation nr 2. I övrigt står jag naturligtvis bakom denna viktiga proposition.
Beatrice Ask (M)
Anf. 57 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den moderata reservationen. Vårt förslag innebär ett avslag på regeringens proposition. Vi anser inte att riksdagen har fått det underlag som behövs för att säga ja till den vidgning av möjligheterna till hemliga tvångsmedel som regeringen förordar. Det är alldeles riktigt att den grövre kriminaliteten blir alltmer organiserad, planerad och svårutredd. Den förändrar ständigt sin verksamhet och nyttjar verkligen modern teknik. Självfallet måste samhället rusta sig för att kunna möta detta. Därför måste också de brottsbekämpande myndigheternas organisation, arbetsmetoder och regelverk utvecklas och moderniseras. Vi moderater har också ställt krav på utvidgade operativa metoder för polisen att bekämpa brottslighet och att det måste utredas och tas fram. Men, och här kommer då skälet till vårt avslagsyrkande, hemliga tvångsmedel innebär också ett ingrepp i människors integritet och privatliv. Det är viktigt att noga väga skyddet för medborgarnas fri- och rättigheter mot det samhällsintresse som talar för inskränkningarna. Regeringen slarvar i den här delen. Det som nu föreslås innebär en vidgning av när och mot vilka tvångsmedel kan användas utan att regeringen samtidigt kommer med förslag om hur man exempelvis ska hantera överskottsinformation. Vi får också veta att fler förslag är att vänta men får ingen möjlighet att se frågorna samlat, och detta trots att regeringen flera gånger har aviserat en utredning med uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera lagstiftning som berör den enskildes integritet. Vad väntar ni på? Man kan inte komma ifrån att den här hanteringen är nonchalant och oroande. Jag tycker inte att den ursäkt som man lämnar i betänkandet, om de föreslagna offentliga ombuden, gör saken särskilt mycket bättre. Offentliga ombud kan bli ett positivt inslag i prövningen av om hemlig avlyssning ska få göras. Det är en del av förslaget som vi moderater inte tycker är särskilt kontroversiell, även om det faktiskt också finns kritik mot utformningen av just det förslaget. Nej, värre är det att regeringen inte tar ställning till överskottsinformationen, som jag nämnde. Det finns en färdig utredning, där frågan behandlas, men regeringen avvaktar trots det med sitt ställningstagande, och man undrar varför. Man berör inte frågan om hemlig avlyssning eller hantering av inhämtad information i propositionen. Man behandlar inte heller möjligheten för brottsutredande myndigheter att inhämta uppgifter om ett telemeddelande direkt från operatören. Inte heller polisens användning av kroppsmikrofoner och pejlingsutrustning och liknande förfaranden tas upp. Listan över det som inte finns med kan göras ganska lång. Det visar att regeringen hanterar de här känsliga frågorna sakta och i delar. Vi moderater tycker att detta är för viktigt för en sådan hantering. Det behövs, tror vi, en sammanhållen lagstiftning där samtliga, om det är möjligt, aspekter belyses. Fru talman! I den allmänna debatten ställs krav på hårdare tag mot brottsligheten, och vi moderater instämmer i högsta grad i den kören. Polisen skulle onekligen ha bättre nytta av verktyg av de slag som föreslås och andra i sitt arbete, och hemliga tvångsmedel hör till det som vi måste säga ja till. Att ta reda på vem en misstänkt brottsling talar med, skickar meddelanden till och så vidare är sådant som är viktigt att få veta i en utredning. Men för att man ska få ta reda på det utan att en misstänkt och någon annan vet att en utredning pågår måste misstanken vara att det handlar om ett synnerligen allvarligt brott. Det som regeringen nu föreslår är att vi ska sänka kravet. Dessutom föreslår man att telefoner hos människor som den misstänkte kan tänkas ringa till ska få avlyssnas. Man kan alltså vara helt oskyldig och kanske inte ens bekant med den misstänkte och ändå utsättas för att staten bevakar telefonen. Och man kommer aldrig att få veta om så har skett. Det är skrämmande perspektiv som kan öppna sig. Inskränkningar i rätten till integritet och privatliv får enligt Europakonventionen göras om det har stöd i lag och om inskränkningen är vital för samhället. Det finns inget i den delen som man kan kritisera regeringen för. Man föreslår och har de lagregler som behövs och annat. Men det värsta är att även om man gör detta rätt så kan det bli fel. Under flera år har Säpos registreringar i Sverige diskuterats. Utredningar och möjligheter för människor att ta del av egna akter har öppnats. Varför? Ja, de flesta av oss är överens om att det mesta hade stöd i dåtidens lagar, att det fanns skäl för det hela och att de politiska besluten var fattade. Men många människor har farit illa av den granskning som de har utsatts för eller av misstanken att just de eller deras familjer har varit utsatta för registrering. Det har påverkat livet och möjligheterna att leva ett bra liv. Det är inte bara de som direkt har varit träffade av detta som har drabbats, utan många andra. Det finns mycket sorg och vrede och aggression i Sverige kring detta, och vi hanterar i dag detta gemensamt för att försöka reda ut det. Det andra exemplet har vi fått under de senaste dagarna. Vi har fått veta att det blodprov som togs i hälen, i alla fall på min baby när han var nyfödd, har sparats och kan användas till mycket som vi inte hade en aning om. Det var inte och är inte avsikten. En verksamhet som syftar till medicinsk forskning och utveckling blir helt plötsligt använd i ett helt annat sammanhang. Det är klart att det parti och de som för någon vecka sedan förordade massregistrering i DNA-registret kanske är väldigt glada över att underlaget redan finns, bara vi ändrar i regelverket. Men vi moderater kan ändå känna att det finns frågor om risker. Det gäller hur den enskilda människan kan kartläggas och hur det kommer att användas. Vi är rädda för att människors förtroende både för sjukvården och för rättssamhället kan undergrävas om man inte hanterar sådana här frågor ytterst seriöst. Vi moderater anser självklart att vår främsta uppgift är att skydda den enskilda människan mot brott och kriminalitet men också mot annat som beskär friheten. Avvägningen är inte enkel. Det är därför som vi inte tycker att man ska öka möjligheterna att använda vissa hemliga tvångsmedel utan en mer seriös behandling av integritetsfrågorna och utan behandling av de ytterligare tvångsmedel som regeringen ännu inte har lagt fram förslag om. Det här är bakgrunden till vår eftertänksamhet, till att vi tycker att det behövs en större helhet. Vi tror att det samlat skulle ge ett bättre resultat utan de risker för överraskningar, om jag får säga så, i framtiden som vi kanske inte skulle bli så glada över.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 58 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Här har vi ett skarpt förslag som handlar om att förbättra verktygen för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Moderaterna säger nej. Moderaterna har också nyligen sagt att man inte längre ska räkna antalet poliser. Det kanske inte heller är så viktigt. Vi kanske ska vänta med det också. Jag känner en stor oro över att Moderaterna inte är uppdaterade när det gäller den brutala verklighet som finns utanför denna riksdag - det där var väldigt retoriskt av mig; jag vill nästan dra tillbaka detta, fru talman. Jag vet mycket väl att Beatrice, precis som jag, åker land och rike runt tillsammans med andra värderade ledamöter i utskottet och träffar åklagare och poliser. Man träffar många och får mycket information. Jag tror att de berättar samma sak för mig som de berättar för Beatrice Ask, att detta är ett verktyg som är mycket efterfrågat. Det handlar inte om att man ska kunna bugga varenda telefonförsäljare, och deras kunder, när de ska sälja något lexikon eller någon försäkring, om det senare ens går längre. Det här är mycket klart avgränsat, men vi får självklart se en praxis. Varje gång vi flyttar fram lagstiftningen är det nödvändigt att vänta tills man får några fall som man kan kritisera. Annars kan vi inte ha någon lagstiftning alls. Därför är den verksamhet som vi håller på med här delvis något för de modiga men, hävdar jag, inte övermodiga. Jag tycker att det underlag som vi har i propositionen ganska tydligt pekar på att man har försökt balansera det här så bra det går. Det är ju motstridiga intressen. Det står mellan en misstänkt knarkhandlare och potentiella brottsoffer. Vi sitter med två personer i knät som vi ska värna, men jag känner att värnet i dag ligger för mycket på brottslingen och för lite på det potentiella brottsoffret.
Beatrice Ask (M)
Anf. 59 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Ja, det är viktigt att man har goda avsikter, och det tror jag att även regeringen har i det här fallet, men man får faktiskt inte vara naiv. Johan Pehrson sade i sitt inledningsanförande: Vi är beredda att köpa de här förslagen, och sedan tycker vi att regeringen i efterhand ska redovisa hur det blev. Det är en mycket märklig hantering av en konflikt som handlar om inskränkningar när det gäller människors frihet och om bedömningen av samhällsnyttan. Vi moderater kräver i stället att man försöker ta fram ett helhetsförslag. Även Folkpartiet måste ju känna till att det finns en utredning om överskottsinformation. Det gäller ett behov av att redovisa det. Ni vet väl också att det finns förslag som handlar om buggning. Ni kräver till och med att det ska införas utan att ni har sett ett förslag, men ni har läst utredningen. Det finns en massa sådana här saker, och alla påverkar den här balansen mellan samhällsintresset och den enskildas integritet. Jag är ganska nöjd med att faktiskt stå för att vi måste försöka få ett någorlunda samlat grepp om frågorna innan vi går till beslut. Folkpartiet har, tillsammans med oss andra, varit med om att kräva att regeringen samlat ska titta på integritetsfrågorna och redovisa någonting om det. Ingenting händer. Nu köper ni regeringens förslag i stället för att sätta tryck på regeringen när det gäller att hantera detta med den fasthet och den målmedvetenhet som kan krävas. Jag vet att det är mycket enklare att komma till polisen i Stockholm eller någon annanstans och säga: Yes , vi ska ge er alla verktyg. Men jag känner att det ändå finns ett ansvar i kammaren att också väga in de andra frågorna och göra det på ett seriöst sätt, därav det moderata yrkandet i den här frågan.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 60 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Jag delar helt Beatrice Asks syn när det gäller att vi inte kan vänta på att regeringen ska leverera allting. Det är väl inte någon annanstans som det finns så mycket som är på gång. Man ser över, och ingenting händer. Jag delar helt den kritiken. Men när nu regeringen får ur sig några grejer som går i rätt riktning tycker jag att man har en skyldighet som lagstiftare att se om detta går att ta. Har det uppfyllt det krav på analys som jag ställer? Observera att vi nu talar om innehållet i propositionen. Vi hade en reservation om buggning, som jag tycker att det finns mycket analys av. Men det är inte det vi huvudsakligen diskuterar nu utan om det är vettigt att ändra de mycket trubbiga straffskalebestämmelserna för att reglera tvångsmedel och införa ett straffvärde för undantagsfall. Det kan exempelvis gälla bedrägeri som omfattar miljarder kronor. Det handlar om grov brottslighet med många brottsoffer och många människor som lider andra former av rättsförluster. Då tycker jag att det är bra. Den årliga redovisning som vi får till riksdagen är till för att vi ska kunna följa utvecklingen. Det låter fantastiskt med den moderata visionen om att allt ska utredas med analyser och att det ska tas helhetsgrepp. Å andra sidan finns det en poäng med att man tar saker i bitar i stället för att slänga på ett jättesjok. Det tror jag är svårare att ha överblick över. Om vi senare i eftermiddag säger ja i kammaren kan vi göra en granskning varje år. Då kan vi när vi får regeringens årliga skrivelse se vad en förändring innebar. Jag är den första att skriva motioner på den och vara kritisk för att det är för tunt, för lite eller inte talar om när det verkligen har varit avgörande. Jag vill gärna granska det väldigt noga.
Beatrice Ask (M)
Anf. 61 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Om man läser de synpunkter som har lämnats i beredningen av ärendet ser man att det finns invändningar och problem som man måste ta ställning till. Det låter på Folkpartiet som om det är så gräsligt enkelt att man bara kan köra. Ni är så tacksamma för att en halvtafflig regering äntligen får ur sig ett förslag så ni är beredda att köpa vad som helst bara man redovisar det i efterhand. Det är en hållning som jag tycker är bekymmersam. Jag tror att det är riktigt att noga pröva varje fråga. Jag inser också att man aldrig kommer att få helhetsperspektivet till hundra procent. Det går inte. Men det är bekymmersamt att ta det styckevis när vi vet att buggningsfrågan är på väg fram och att det finns underlag för att hantera överskottsinformation och annat. Det är en ordning som inte ger tillräcklig prövning av frågans betydelse. Jag tycker att vi de senaste veckorna och månaderna har fått fler exempel på att riksdagen och andra myndigheter i god tro har tyckt sig hantera saker på ett klokt sätt. Så visar det sig att det blir käpprätt fel. Då står man där med lång näsa. Det stärker mig i uppfattningen att man ska vara lite eftertänksam även om det kan riskera att ta någon vecka extra. Jag tror inte att det vore svårt för en regering att få fram en del av de förslag jag efterlyser någorlunda snabbt, om man vill.
Peter Althin (Kd)
Anf. 62 Peter Althin (Kd)
Fru talman! Ärade ledamöter av justitieutskotttet och alla andra som sitter på sina rum och lyssnar på denna intressanta debatt! Åhörarna på den fyllda läktaren hälsar jag också välkomna! Jag yrkar bifall till reservation nr 5 och nr 6. Jag skrev upp vilka nummer det var för jag var inte säker på att jag skulle komma ihåg det. Hemliga tvångsmedel är ett ämne som har ett rättssäkerhetsperspektiv. Man måste fundera på vad rättsstat och rättssäkerhet är för att förstå vikten av de hemliga tvångsmedlen. En rättsstat fungerar bara så länge som medborgarna är helt övertygade om att endast de som har begått brott fälls till ansvar och straffas. Det innebär att allmänhetens tilltro till domstolarna är oerhört viktig för rättssäkerheten i landet och på längre sikt också för demokratin. Allmänheten måste tro på att domstolarna i varje fall oftast kommer rätt. Så länge vi har den tilltron till domstolarna har vi någon form av rättssamhälle. Fundamentet i rättssamhället är rättssäkerheten. Vad är då rättssäkerhet? Det kan man formulera på många olika sätt. Ett sätt är att uttrycka det ungefär så här: Lagarna ska vara klara och tydliga så att man med en rimlig grad av säkerhet kan förutse vad som blir resultatet när de tillämpas. Förutsebarheten är oerhört viktig. När jag nu har gett lite synpunkter på rättsstaten och rättssäkerheten vill jag säga att Kristdemokraterna är positivt inställda till regeringens förslag i stort när det gäller offentliga ombud. Helt lycklig kan man inte bli någon gång när regeringen kommer med något. Men lite smålyckliga är vi över detta steg i rätt riktning. Varför? Jo, det är positivt att det införs ett system med offentliga ombud när det gäller hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning. Då stärks rättssäkerheten. Den misstänkte får ett skydd av det offentliga ombudet vars uppgift då naturligtvis är att bevaka den misstänktes integritetsintressen. Därmed ökar skyddet för den personliga integriteten. Det här är ganska bra. Sedan är det inte så mycket mer som är bra i betänkandet. Kristdemokraterna accepterar inte förslaget om straffvärdesventil. Det ska inte införas. Det ska vi inte ha. Bara namnet straffvärdesventil gör att man känner ett obehag - ett straffvärde som ventil. Då hamnar man någonstans, och ingen vet riktigt var. Det förslaget innebär att hemlig teleavlyssning och kameraövervakning får användas även då minimistraffet inte uppgår till minst två års fängelse om det enskilda brottets straffvärde kan antas - lyssna: kan antas - överstiga två års fängelse. Vi är ute och gungar här. Hur tusan ska vi kunna avgöra det? Hur ska ombudet som sitter med i en förhandling om hemlig telefonavlyssning i det läget i brottsutredningen kunna ha någon bestämd och säker uppfattning om straffvärdet? De flesta myndigheter som har tillfrågats har också ställt sig avvisande, vilket är ganska naturligt. Även Lagrådet kritiserar förslaget. De kritiserar ofta med viss rätt. I det här fallet tycker jag att de har helt rätt. Det är som man säger att de negativa faktorerna för den misstänkte kan komma fram på ett sätt som får det att överväga. Gränsdragningen blir omöjlig. Det blir näst intill omöjligt att avgöra straffvärdet. Hemliga tvångsmedel ska vara användbara på grov brottslighet, fru talman. De ska inte användas slentrianmässigt. Underlaget får inte vara gissningar. Vi ska inte göra en bedömning, en gissning, som vi inte har tillräckligt med material för att göra. Rättsstatens möjligheter att använda sig av integritetskränkande medel måste vara väl definierade i lagen. Det måste vara klockrent när de ska få användas. Människors integritet är inte någonting som man ska kunna slarva bort och gissa sig till. Även de som tidigare har varit för den här straffvärdesventilen kommer nu till oss som är emot det och tror att det är en farlig väg att gå. Det bör inte kunna accepteras i ett rättssamhälle. Ett rättssamhälle vill ändå de flesta av oss ha. Slutligen är Kristdemokraterna också mycket negativa till förslaget att hemlig teleavlyssning och teleövervakning även ska avse en teleadress som det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att ringa till eller på annat sätt kontakta. Detta är ganska sanslöst. Man drar in helt ovidkommande och sannolikt helt oskyldiga människor. Risken är enormt stor att människor som inte har ett dugg med misstanken om brott att göra dras in i en hemlig telefonavlyssning. Det är inte i linje med rättssamhället. Jag håller med Folkpartiet om hur världen ser ut. Det kan vara bra att vara utanför den här kammaren ibland utan att bli kritiserad varje gång. Verkligheten är ganska hård. Vi behöver intensifiera brottsbekämpningen, men det får aldrig bli ett alltför stort intrång i den enskildes integritet. En eventuell liten vinst för brottsbekämpningen uppväger inte alltid det intrång som kan uppstå i den enskildes integritet. Det är också, fru talman, rättssamhällets och rättsstatens fundament.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 63 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Rättssamhället ska värnas - min kollega Peter Althin tar på sig hela kappan från den värld han ibland verkar i annars. Det är väldigt, väldigt vackert. Man sjunger verkligen med änglarna här, milt uttryckt. Här handlar det om en del av rättssamhället. En annan del av rättssamhället är att man inte bara har rättssäkerhet utan också rättstrygghet, och rättstrygghet kräver faktiskt att polisen och åklagarna får använda metoder för att bekämpa brott som å det grövsta kränker medborgare och människor. Det handlar om människohandel, det handlar om narkotika, det handlar om uppdragsmord och det handlar om annan mycket grov brottslighet. I praktiken gäller det alltså att hitta en balans. Jag tycker inte att den här propositionen på något sätt är ett fritt fall mot att acceptera vad som helst. Synnerliga skäl är till exempel - och det vet Peter Althin - ett mycket krävande rekvisit som måste uppfyllas för att detta ska vara möjligt. Sedan sade Peter Althin att det lutar lite och att man ska veta exakt. Om man slår upp vår lagbok - det gör ju Peter Althin ganska ofta, precis som jag - ser man att det ibland finns sidvis med praxis där man försöker tolka lagen och exakt avgöra i konkreta fall. Så kommer det att bli här också. Det kommer att bli tillfällen där polis och åklagare får kritik för hur detta har använts, och så kommer man att justera det. Sverige är ju och ska vara en rättsstat, men i detta ligger också kravet att man faktiskt bekämpar brott på ett effektivt sätt. Ytterst är det en demokratifråga: Människor ska veta att det finns de som har möjligheter att med kraft se till att de kan vara trygga i sitt samhälle.
Peter Althin (Kd)
Anf. 64 Peter Althin (Kd)
Fru talman! Jag ska väl vara snäll, men jag förstod inte riktigt vad Johan Pehrson egentligen menade. Vi var väl ganska överens på ett sätt. Det är alltid en fråga om balans mellan olika intressen som vi ska ta till vara. Här tycker jag att man har gått för långt. Det innebär inte att jag är emot brottsbekämpning. Och var änglarna befinner sig i det här sammanhanget kanske vi kan låta vara. Visst, i lagboken har vi själva lagtexten. Men sedan är det ju domstolarna som tolkar lagtexten - tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen - och som naturligtvis kan komma fram till olika ståndpunkter. Det är intressant att Folkpartiet, som i varje fall påstår sig vara ett frihetsparti, här så slukas upp av detta förslag från Socialdemokraterna. Man måste vara försiktig - jag tycker att det fanns bra bitar i det, till exempel offentliga ombud som jag har argumenterat för tidigare - så att man får en balans. Tidigare har man aldrig kunnat få ett beslut om hemlig telefonavlyssning överklagat därför att det inte fanns någon att överklaga till. Den person som utsattes kände ju heller inte till det, om det nu fungerat något så när vettigt, inte varit för mycket läckor och så vidare, och har därmed inte kunnat överklaga. Där har vi en del i balansen. När det gäller de två saker jag här har pekat på tycker jag dock inte att balansen är riktigt upprätthållen. Det är därför jag kritiserar det. Sedan får man naturligtvis hela tiden vara vaken för den förändrade verkligheten. Jag tycker att vi är relativt ense. Men debatten går väl ut på att vi ska visa att vi inte är det.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 65 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Ja, det blir ju så. Jag förstår att i vissa delar här kommer Kristdemokraterna att rösta nej och Folkpartiet att rösta ja. Och det gör jag verkligen inte för att jag älskar Socialdemokraterna; det gör jag bara för att jag tror att detta är bra och nödvändigt för brottsbekämpningen. Mitt största intresse varje dag jag vaknar är, som jag sagt någon gång tidigare, att Socialdemokraterna ska avgå så att vi får en annan ledning som stiftar lagar i det här landet. Det intresset kvarstår. När det gäller sans och balans håller jag med. Vi kanske i själva verket ligger varandra ganska nära, Peter Althin. Det kan mycket väl vara så. Du kommer att rösta nej och jag kommer att rösta ja, men vi har samma problembild, och det är mycket viktigt. Integriteten är väldigt avgörande. Jag önskar att man tar det breda grepp som Beatrice Ask var inne på tidigare - absolut. Vi har ett samhälle som på många sätt kränker vår integritet. Inte sällan sker det från en helt annan sektor, den kommersialiserade. Vi har kabel-TV-kanaler som snart blir digitala. Vi har företag som registrerar oss för nästan allting. Det krävs en översyn av vilken insikt andra har i privatlivets helgd. När det gäller brottsbekämpning krävs det dock tyvärr att man kränker den misstänktes integritet; det är lika bra att tala klartext om detta. Det enda syftet är att denne ska få en rättegång och kunna bli friad eller fälld för det brott han misstänks för. Till sist vill jag apropå sans och balans fråga hur Peter Althin själv ser på detta på andra områden. Det har ju varit aktuellt med ett utökat DNA-register. Här finns det signaler från andra i Peter Althins parti om att man, som jag tycker, helt ska ta bort sansen och balansen och registrera alla i ett allmänt DNA-register. För att hänga på där tycker jag personligen att det är mycket förvånande, för att inte säga sensationellt, att man inte har fattat ett annat beslut när det gäller PKU-registret. Jag tycker att det visar på en uppenbar slöhet från polisiära myndigheter att man gått den vägen. Det här måste klarläggas. Det är allvarligt att vi här stiftar lagar som ingen i regeringen kontrollerar och att man har olika besked hos olika myndigheter.
Peter Althin (Kd)
Anf. 66 Peter Althin (Kd)
Fru talman! När det gäller DNA-registret lovar jag Johan Pehrson att återkomma och ta den debatten när det blir aktuellt. Det som är föreslaget är att detta ska utredas. Jag vill återkomma till det. Man kan inte jämföra det med det som nu hände på Huddinge sjukhus där ett blodprov togs i beslag, eller vad som nu hände med det. Även om vi nu kommer att rösta nej på de här punkterna och Folkpartiet ja tror jag inte att skillnaden är så kolossalt stor. I varje fall har vi en gemensam nämnare, och det är att vi ska försöka få bort Socialdemokraterna från makten så snabbt som möjligt. Då kanske vi kommer varandra ännu närmare i de här diskussionerna.
Johan Linander (C)
Anf. 67 Johan Linander (C)
Fru talman! Som representant för oppositionen är det ganska sällan man tycker, eller åtminstone uttrycker, att regeringen gjort något bra - även om Peter Althin precis sade att han var lite smålycklig. Men i det här fallet skulle jag faktiskt vilja säga att Justitiedepartementet tagit fram en relativt bra och framför allt nödvändig proposition. Det saknas dock fortfarande reglering av överskottsinformationen, och vi i Centerpartiet skulle gärna liksom Folkpartiet se ett förslag om buggning tämligen omgående. Vi har väntat i flera år, men ännu har vi inte sett någonting. I stort är dock propositionen bra. Jag kan förstå Moderaternas invändning. Det skulle verkligen vara nödvändigt och önskvärt med ett helhetsgrepp på användningen av hemliga tvångsmedel. Men jag tycker ändå inte att den invändningen är tillräckligt stark för att vi ska avslå de mycket nödvändiga förändringar som nu finns i propositionen. Det är ganska skönt ibland att ligga kvar i sängen och borra ned huvudet i den mjuka, varma kudden. Man kan ligga och tänka på hur snäll mamma är, vad man ska äta för gott till middag eller kanske en framtida semesterresa. Men faran är, om man ligger kvar för länge och borrar ned huvudet alldeles för djupt i den mjuka, varma kudden, att man missar att världen inte alltid är så god som vi skulle önska oss. Det finns onda människor. Det finns människor som beställer mord för att någon inte betalt en narkotikaskuld. Det finns människor som smugglar heroin och säljer till barn. Det finns människor som kidnappar kvinnor för att sälja deras kroppar till män som vill utnyttja dem sexuellt. Det är faktiskt dags att kliva upp ur sängen! Fru talman! Denna organiserade, hänsynslösa kriminalitet blir allt grövre. De personer som sysslar med denna typ av brottslighet är väl organiserade och har mycket resurser, och de använder all tänkbar modern teknik och är beredda att vidtaga vilka åtgärder som helst för att fortsätta att skydda sin organiserade brottslighet. Jag vill givetvis, precis som alla ni andra, leva i ett tryggt samhälle där rättsväsendet kan bekämpa kriminaliteten på bästa sätt. Ska brottsbekämpningen bli riktigt effektiv krävs det att vi tillåter moderna metoder och teknik som, faktiskt, i undantagsfall kan innebära en viss integritetskränkning. Tyvärr! Därför är det bra att vi nu beslutar om offentliga ombud som har till uppgift att bevaka enskildas integritetsintressen och som får tillgång till materialet som domstolen får och som också kan överklaga domstolens beslut. Hemliga tvångsmedel är alltid mer eller mindre kontroversiella. Men jag menar att de förslag vi tidigare har fått redovisade om straffvärdesventil, avlyssning av teleadresser som den misstänkte kontaktar, hemlig teleövervakning även vid barnpornografibrott och dataintrång samt att ge polisen utökade möjligheter att använda hemlig kameraövervakning är rimliga och nödvändiga åtgärder för att kunna bekämpa den organiserade brottsligheten. Fru talman! Jag har nu suttit i riksdagen i ett år och en månad, och jag tror att det är tredje eller fjärde gången som jag tar upp frågan om överskottsinformation. Regeringen borde ha haft tillräckligt med tid på sig för att få fram ett förslag om hur överskottsinformationen ska få användas. Det är möjligt att regeringen är nöjd med det utslag som Högsta domstolen kommit fram till, men jag tycker att det skulle vara klart mycket bättre om detta blev lagstadgat. Med detta vill jag också yrka bifall till Centerpartiets enda reservation nr 3 under punkt 3. Jag vill slutligen säga att Centerpartiet vill se ett förslag om buggning, precis som Johan Pehrson har redogjort för. Det har vi framfört i ett särskilt yttrande, och det står jag givetvis bakom.
Margareta Sandgren (S)
Anf. 68 Margareta Sandgren (S)
Fru talman! Inledningsvis har det redan redogjorts för innehållet i regeringens proposition om hemliga tvångsmedel. Propositionens behandling redovisas i betänkandet. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Förslagen om offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering av de hemliga tvångsmedlen och argumenten finns också redogjorda för i betänkandet. Det råder knappast några delade meningar om att polis och åklagare får verkningsfulla verktyg i sin brottsbekämpande verksamhet som syftar till att kunna lagföra den grova kriminaliteten. Johan Pehrson har väl beskrivit hur det har hårdnat i vårt samhälle och hur kriminaliteten blir allt grövre och mer sofistikerad när det gäller att använda sig av olika medel. Ett viktigt instrument är hemliga tvångsmedel, det vill säga hemlig teleövervakning, hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning. Vilken betydelse de har haft för resultatet i en förundersökning har ofta varit uppe till diskussion i kammaren. Jag tycker också att det ska finnas med. Det räcker inte med generella uttalanden från åklagare om att de har en betydelse. Dessa frågor är på gång, kanske nästa år. Rikspolisstyrelsen och åklagarna är involverade för att få en bättre redovisning av betydelsen. Det är viktigt att användningen av hemliga tvångsmedel omgärdas av en reglering, att tvångsmedel faktiskt får tillgripas endast om skälet för åtgärden uppväger det intrång som är nödvändigt för åtgärden. Det är viktigt, och det finns med i regeringens proposition. Det offentliga ombudet som i propositionen föreslås inrättas har till uppgift att bevaka enskildas integritetsintresse i samband med domstolsprövning om användandet av hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning. Vi tror att därmed kommer också rättssäkerheten att öka. Det offentliga ombudet har rätt att överklaga tillståndsbesluten om han, eller hon, befarar att integritetsaspekten inte noga beaktats. En så kallad straffvärdesventil införs, som innebär att hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning kan få användas om straffvärdet för det enskilda brottet kan antas överstiga två års fängelse, trots att minimistraffet inte uppgår till fängelse i minst två år. Också här har det offentliga ombudet en viktig uppgift att bevaka integritetsskyddet för den enskilda. Ombudet kan överklaga om denna inte delar domstolens bedömning om gärningens straffvärde. Fru talman! Jag övergår till att bemöta några av reservanternas invändningar och förslag som uttrycks i respektive reservation. I reservation 2 från Folkpartiet framhålls vikten av ytterligare möjligheter att använda ny teknik, och man pekar på hemlig avlyssning, så kallad buggning. Införandet av hemlig avlyssning förutsätter en reglering av överskottsinformation, som också reservanterna säger. Likaså har Johan Linander i reservation 3 krävt att regeringen snarast återkommer med förslag på en reglering av hur överskottsinformationen ska få användas. Jag vill först instämma i vikten av att ge polisen ännu bättre verktyg för att kunna bekämpa den grova kriminaliteten, men först måste en reglering visa hur överskottsinformation ska hanteras. Vid det förra tillfället som vi behandlade frågan om hemliga tvångsmedel i kammaren gavs besked om att en utredning hade tillsatts och inom kort skulle lägga fram förslag. Utredaren har lämnat sitt förslag, och det har remissbehandlats. Just i dagarna gick remisstiden ut. Nu sammanställs remissvaren och bereds i departementet. Inom kort kan vi faktiskt förvänta oss ett förslag om hur en reglering av överskottsinformation kan se ut. Helt klart är dock att det kommer att ske en reglering av överskottsinformationen. I reservation 4 från Miljöpartiet ifrågasätts om det är rimligt att regeringen utser offentliga ombud. Jag har svårt att se, som motionären påstår, att det skulle kunna uppstå en lojalitetskonflikt om det är regeringen som utser ombuden. Som det sägs i betänkandet är det domstolen som i varje enskilt ärende förordnar det offentliga ombudet. I reservation 5 föreslår Kristdemokraterna och Miljöpartiet att förslaget om straffvärdesventil bör avslås. Regeringen hyser inte den farhåga som reservanterna uttrycker i frågan om straffvärdesventil. Jag har inledningsvis påtalat det offentliga ombudets uppgift och möjlighet att överklaga om ombudet inte delar domstolens bedömning i en fråga. Det måste vara möjligt att använda hemliga tvångsmedel när man kan förutse att brottets straffvärde klart kommer att överstiga två års fängelse. Vi talar här om mycket grova brott. I propositionen och i betänkandet anges som exempel tavelstölden på Moderna museet, där det inte var möjligt att använda tvångsmedel. Det går att förutse att det brottets värde kommer att överstiga två års fängelse. Det finns andra exempel på där man skulle kunna förutse detta. Det finns grov kvinnofridskränkning, grovt sexuellt tvång, grova miljöbrott, flygplatssabotage och andra grova brott. Utskottsmajoriteten delar regeringens uppfattning, och utskottet anser att tillstånd för hemliga tvångsmedel ska kunna medges för grova brott av det slaget. I reservation 6 föreslår Kristdemokraterna avlag på förslaget om att teleadresser som den misstänkte kontaktar ska kunna avlyssnas. Som tidigare har sagts från talarstolen krävs synnerlig anledning att anta att den misstänkte kontaktar en angiven teleadress. Utskottet menar att det har gjorts en rimlig avvägning mellan kraven på effektivitet i brottsbekämpning och enskildas personliga integritet. Till sist ska jag säga några ord om reservation nr 1 från Moderaterna, som har yrkat avslag på propositionen med motiveringen att regeringen bör återkomma med en mer noggrant utarbetad och sammanhållen lagstiftning. Man hävdar att det inte är tillständigt att lagstiftningen genomförs styckevis. Det anförs att regeringen bör tillsätta en utredning om lagstiftning som rör den enskildes integritet. Först när en sådan utredning är färdig kan Moderaterna överväga möjligheterna till utökade tvångsmedel. Jag har tidigare berört vad regleringen av överskottsinformationen befinner sig i denna process. Beträffande översyn av lagstiftning som berör den enskildes integritet är dessa direktiv nu på väg fram. Och ett tillsättande av en utredning kommer inom kort. Jag kan instämma i att det har tagit alltför lång tid. Men nu är den på gång, och den kommer också att ta sin tid att genomföra. Moderaterna säger också i sin motion att förslaget om offentliga biträden synes positivt men att det finns svårigheter. Vilka dessa svårigheter är går man inte närmare in på. Såvitt jag kommer ihåg från den förra debatten efterlyste Moderaterna när det gäller hemliga tvångsmedel förslag kring offentliga biträden och överskottsinformation. Nu har regeringen levererat det förslaget, och vi kan snart förvänta oss ett förslag om överskottsinformation. Men då säger Moderaterna: Nej, vi ska avvakta. När man vill förändra saker och ting måste man ta det stegvis. Det går inte att avvakta och invänta att alla förslag är klara för att man ska genomföra något. Det viktiga är faktiskt att man har en helhetssyn och att man vet vad förändringen ska leda till, och det vet man säkert. Men här kommer ett antal förslag som måste behandlas när det gäller hemliga tvångsmedel också framöver. Vi har en teknik som gör det möjligt att kommunicera på andra sätt - genom Internet och annat. Även det måste komma med i detta sammanhang och hur man ska reglera det. Det kommer alltså nya förslag hela tiden. Huvudsaken är faktiskt att man vet vart man är på väg. Och det hoppas jag att de flesta är överens om.
Johan Linander (C)
Anf. 69 Johan Linander (C)
Fru talman! Vi är väldigt överens om huvuddragen i den här propositionen. Det är också bra att Margareta Sandgren nu lämnar besked om att det kommer att läggas fram en proposition med reglering av överskottsinformation, så att regeringen inte bara nöjer sig med att Högsta domstolen har kommit fram till hur den tycker att överskottsinformation ska få användas. Men vi väntar, och vi har väntat länge. Man kan säga att vi har hört förr att förslag är på gång från Justitiedepartementet och har fått vänta väldigt länge innan de verkligen kommer. Vi vill alltså se detta innan vi tror på det. Det är onekligen så att de nya möjligheter att använda hemliga tvångsmedel som vi i dag öppnar upp för också kommer att öka mängden överskottsinformation. Det är ganska naturligt. Jag undrar om Margareta Sandgren inte håller med mig om att det vore rimligt att lägga fram dessa förslag samtidigt så att vi även hade haft förslaget om överskottsinformation på riksdagens bord i dag.
Margareta Sandgren (S)
Anf. 70 Margareta Sandgren (S)
Fru talman! Det hade naturligtvis varit önskvärt. Nu arbetade en utredare med detta, och han lämnade sitt förslag i slutet av augusti. Detta förslag har sedan varit ute på remiss, och nu sammanställs det. Om detta skulle ha varit med i den här propositionen hade det naturligtvis betytt att vi också skulle ha skjutit på de andra förslagen. Nu kommer inom kort ett förslag om överskottsinformation. Och det är väl ändå ett viktigt besked att det nu faktiskt är på gång?
Johan Linander (C)
Anf. 71 Johan Linander (C)
Fru talman! Det var ett kort svar. Jag förstår att man vill fatta beslut om dessa nya förslag så snabbt som möjligt. Och det finns naturligtvis en god anledning till detta för att polisen så snart som möjligt ska kunna få de verktyg som den verkligen behöver. Men kritiken gäller att man skulle ha tillsatt denna utredning betydligt tidigare. Även långt innan jag själv kom in i riksdagen debatterades frågan om överskottsinformation, men regeringen väntade ändå med att tillsätta denna utredning. Det har väl i och för sig utretts flera gånger, om jag inte minns fel. Men än en gång vill jag säga att det är bra att detta nu kommer, men jag tycker att man skulle ha arbetat något snabbare från Justitiedepartementets sida så att vi hade haft förslaget om reglering av överskottsinformation på bordet här i dag.
Margareta Sandgren (S)
Anf. 72 Margareta Sandgren (S)
Fru talman! Det är naturligtvis önskvärt att allt ska ske väldigt mycket snabbare. Men detta har föregåtts av en ganska lång debatt om överskottsinformation. Naturligtvis hade det varit önskvärt att förslaget hade kommit tidigare. Men nu har det inte gjort det. Skälen till det kan jag inte svara på. Det kanske beror på andra arbetsuppgifter som också ligger på departementet. Men jag tror att man har skyndat på i den takt som man har mäktat med.
Beatrice Ask (M)
Anf. 73 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det behövs ingen helhetssyn, får jag veta av Margareta Sandgren. Jag förstår att Socialdemokraterna inte tycker det, därför att ni socialdemokrater värderar den enskilda människan och hennes integritet lägre än vad vi moderater gör. Samhällsintresset är viktigare för socialister. Det är lite grann därför som jag var förvånad över att andra borgerliga partier inte fullt ut är lika bekymrade som vi moderater. Jag skulle ändå vilja ställa en fråga till Margareta Sandgren om det uttryck som finns i propositionen och även i betänkandet om den mer ändamålsenliga regleringen. Såvitt jag förstår måste detta med att avlyssna den som den misstänkte kan komma att ringa till vara just en sådan ändamålsenlighet. Jag skulle gärna få detta utvecklat. Jag kan förstå att det ur polisens synvinkel är mer ändamålsenligt. Men hur ser Socialdemokraterna på den omvända sidan? Hur skulle Margareta Sandgren själv se på att få sin telefon avlyssnad? Och hur funderar man politiskt kring den problematiken? Det tycker jag att man ska svara på när detta ska hanteras.
Margareta Sandgren (S)
Anf. 74 Margareta Sandgren (S)
Fru talman! Det ändamålsenliga handlar om att polisen måste få de verktyg som den behöver för att kunna bekämpa grov brottslighet. Och det ska finnas synnerliga skäl att anta att man kommer att kontakta en viss adress. I dag kommunicerar man inte på ett sådant sätt som man gjorde för tio år sedan, utan man måste hitta andra vägar för att kunna komma åt sådant här och kunna leda en förundersökning som också kommer att leda till att man kan åtala och gå vidare i den processen. Det är väldigt svårt att svara på hur jag skulle reagera. Det är klart att jag skulle reagera om jag visste att jag var oskyldig. Men jag förekommer inte i ett sådant slags brottslighet. Det ska finnas synnerliga skäl. Och vi talar om grov brottslighet. Jag antar att Beatrice Ask också är benägen att bekämpa den grova brottsligheten när det gäller narkotika och när det gäller annan grov brottslighet, till exempel sådan som är gränsöverskridande, prostitution eller annat. Då måste polisen ges dessa verktyg för att kunna bekämpa denna brottslighet.
Beatrice Ask (M)
Anf. 75 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det här är väldigt intressant. Margareta Sandgren säger att det handlar om mer ändamålsenlighet från polisens perspektiv och att man måste bekämpa brottsligheten. Ja, det gör det. Margareta Sandgren förekommer inte så ofta i sådana sammanhang där det kan finnas grov brottslighet. Det är synnerligen vanligt att människor i brottssvängen kontaktar ledamöter i justitieutskottet. Det är väldigt vanligt att de vill ha kontakt eller känner sig kränkta och tycker att rättegångar har varit felaktiga, och så vidare. Det finns många goda skäl till att jag eller någon kan bli avlyssnad utan att veta om det. Det är detta som är min poäng. Med dessa skrivningar i propositionen öppnar man möjligheter för det som man kanske inte hade tänkt sig. Jag tycker, vis av erfarenheten av hur kränkta många människor känner sig av att få sin integritet avklädd i onödan, att man ska vara lite mer omsorgsfull. Nu har vi också fått besked om att det också kommer ett förslag om överskottsinformation. Det är bra. Och enligt Margareta Sandgren ska det komma inom kort. Jag skulle vilja veta när vi får ytterligare förslag som rör hemliga tvångsmedel? Hur långt har detta kommit i beredningen inom socialdemokratin?
Margareta Sandgren (S)
Anf. 76 Margareta Sandgren (S)
Fru talman! Det bereds en del frågor inom departementet. Som jag påpekade fanns det diskussioner kring att människor faktiskt kommunicerar på annat sätt, det vill säga via Internet, TV och annat. Detta kommer naturligtvis tillbaka. Även teleoperatörernas skyldigheter, vilka kostnader de kan ha, och så vidare är frågor som kommer tillbaka. Sedan vet vi inte hur samhället utvecklas och vilka nya tekniker som kommer till. Det kan hända att det kommer nya saker hela tiden när det gäller hemliga tvångsmedel eller när det gäller andra metoder som polisen och åklagare kan använda. Samhället står ju inte stilla. Det är därför som vi menar att vi tar steg för steg för att förändra och för att nå resultat. Man kan inte hela tiden invänta och förutse vad som kommer att hända, vad det kommer att leda till och så vidare. Det får man följa upp, pröva och återkomma till om man nu har infört någon galen lagstiftning. Det har ju hänt tidigare. Sedan vill jag också säga till Beatrice Ask att detta behöver inte leda till att det tar så lång tid. Hon pratade om någon vecka eller så. Men med din erfarenhet från departementsarbete vet du ju att när man tillsätter en utredning, och framför allt en utredning som ska se över lagstiftning om personlig integritet, kan det faktiskt ta ganska lång tid. Det skulle innebära att vi får vänta när det gäller offentliga ombud och de övriga förslagen i propositionen, men det tycker inte vi att man ska behöva göra. Vi vill att man tar steg för steg och samtidigt har en helhetssyn på vad förslaget leder till.
Alice Åström (V)
Anf. 77 Alice Åström (V)
Fru talman! I den här debatten om hemliga tvångsmedel, offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering av hemliga tvångsmedel känns det lite ovant att som vänsterpartist tillstyrka en utvidgning av de hemliga tvångsmedlen. Vänsterpartiet har under flera år drivit frågan om att det borde tillsättas en större utredning som tar den personliga integriteten som utgångspunkt i den tekniska utveckling som sker i samhället - detta för att bättre kunna göra en avvägning mellan den personliga integriteten och effektiviteten i brottsbekämpningen och se hur man ska dra gränserna. Nu kommer denna utredning äntligen att tillsättas, men det kommer att ta ganska lång tid om man ska anlägga det breda perspektiv som vi i Vänsterpartiet anser är så viktigt. Det handlar inte bara om tvångsmedel, utan det handlar även om kameraövervakning och övrig utveckling på det här området i samhället. Sådant måste också vägas in. I det här läget har Vänsterpartiet valt att ställa sig bakom de förändringar som föreslås i propositionen. Jag ska förklara varför vi har kommit fram till det ställningstagandet på fyra olika punkter. Till att börja med ska det nu äntligen införas ett offentligt ombud. Vi får en ökad insyn i och en ökad kontroll över användandet av hemliga tvångsmedel. Detta ombud ska vara den misstänkte personens och den personliga integritetens ombud. På det viset blir det en bättre avvägning i den process som rör tillståndsgivning och hemlig telefonavlyssning. Dessutom får det offentliga ombudet en möjlighet att överklaga de beslut som fattas. Vi som har suttit i justitieutskottet under en längre tid har kunnat följa utvecklingen. Tyvärr är det ytterst sällan som domstolen avslår en förfrågan om att använda hemlig telefonavlyssning. Det har inte funnits någon möjlighet för oss att avgöra om domstolarna alltid har gjort en korrekt bedömning eftersom detta är en sluten process. När processen nu öppnas upp och det införs ett offentligt ombud förstärks rättssäkerheten och den personliga integriteten när det gäller hemliga tvångsmedel. Det har varit oerhört viktigt för Vänsterpartiet för att vi skulle kunna diskutera de övriga förändringar som också föreslås i propositionen. Den fråga som har varit uppe mycket här i debatten är straffvärdesventilen. Lagrådet har riktat kritik mot att den kan vara lite otydlig när man ska tolka den. Det som Lagrådet lyfter fram är väldigt viktigt. Men samtidigt införs nu ett offentligt ombud som har en helt annan möjlighet att titta på det underlag som läggs fram och vilka avvägningar som görs när man säger att ett brott har ett straffvärde på över två år, även om minimistraffet är lägre. Anledningen till att vi tycker att detta ändå är en möjlig lösning är att vi snarare har sett en utveckling åt ett annat håll som vi i Vänsterpartiet har varit oerhört kritiska till. Det har dykt upp en typ av brottslighet som flera av oss upprörs av och där man inte kan använda dessa medel. Den effekt som vi har sett är att man snarare har börjat att justera straffskalorna. Bara för att det ska bli möjligt att använda tvångsmedel höjer man minimistraffen eftersom det är enda sättet att få tillgång till hemliga tvångsåtgärder - i nästa ärendedebatt här kommer vi att diskutera kroppsvisitation. Man höjer straffskalorna, inte utifrån det man anser vara rimligt utan utifrån rätten att använda sig av tvångsmedel. Det är en utveckling som bara ökar repressiviteten i systemet. Vi i Vänsterpartiet är inte beredda att släppa de grova brotten helt fria utan att man ska ha möjlighet att använda sig av hemliga tvångsmedel. Men vi är inte heller beredda att medverka i en utveckling där straffskalorna och miniminivåerna ständigt höjs. Vi tror att det här är ett sätt för rättssamhället att kunna möta behovet av att bekämpa grov, organiserad brottslighet och för att försöka att hålla nere repressiviteten i samhället. Man får inte låta tvångsmedel få styra straffskalorna, utan de ska styras av helt andra saker. Med det offentliga ombudets möjlighet att överklaga och granska detta anser vi att rättssäkerheten upprätthålls. Nästa fråga handlar om rätten att avlyssna teleadresser även hos dem som inte är misstänkta för brott. Vi ska vara medvetna om att den möjligheten redan finns i dagens lagstiftning. Man kan avlyssna ett telefonabonnemang som man antar att en misstänkt person kommer att ringa till. Det kan vara i min eller i din bostad om man tror att en misstänkt som man har rätt att avlyssna kommer att använda mitt eller ditt abonnemang. Det är ju inte så att det öppnas upp för någonting helt nytt. Gränsen för ett sådant avlyssnande är ganska hög, det ska finnas synnerlig anledning att den misstänkte kontaktar en viss teleadress. Vänsterpartiet har tidigare varit oerhört kritiskt emot att man öppnar upp den här möjligheten, men vi måste ju också se till den verklighet vi lever i. Med den nya tekniken, med mobiltelefoner och kontantkort som inte går att spåra är det mycket svårare att göra en hemlig telefonavlyssning av ett abonnemang. En grov narkotikabrottsling kan byta kontantkort och då förlorar man möjligheten till hemlig avlyssning. Nu öppnas det upp för möjligheten att komma till rätta med just dessa förhållanden. Det innebär ju inte att man med automatik får avlyssna alla samtal till telefonadressen, utan man får bara avlyssna kontakterna med den misstänkte. Om det är någon annan som ringer ska man omedelbart avbryta avlyssningen. Men det är oerhört viktigt att detta följs upp och kontrolleras och att det görs en utvärdering. Jag tror att det behövs mycket mer, och där delar jag Moderaternas åsikt. Vi måste väga in den enskilda individens rättssäkerhet och behov av att kunna stå fri från samhället. Samhället ska inte ha rätt att göra vilka intrång som helst i brottsbekämpningens namn. Det finns mycket kvar att göra på det här området. Men vi ska akta oss för att måla upp brottsligheten som alltid välorganiserad, att brottslingar alltid har tillgång till den bästa tekniken och så vidare. Väldigt många av de som är intagna på våra anstalter är missbrukare och inte så organiserade och effektiva som det beskrivs. Skapar vi den bilden kan vi genomdriva vilka förändringar som helst. Då missar vi den viktiga brottsbekämpning som sker i det vardagliga livet och som vi måste ha ett fokus på. Med detta yrkar jag bifall till förslagen i propositionen.
Leif Björnlod (Mp)
Anf. 78 Leif Björnlod (Mp)
Fru talman! När jag tittade igenom propositionen gjorde jag reflexionen att det fanns mycket som var väldigt bra och eftersträvansvärt. Det handlade då om det offentliga ombudet. Sedan tycker jag att inskränkningarna i den personliga integriteten, som de andra åtgärderna innebär, är lite grann påklistrade. Jag känner ett motstånd till att man sätter ihop alltihop så här. Jag skulle väldigt gärna vilja se i framtiden propositioner som inte bakar samman så många saker. Annars hade jag väldigt gärna varit med på propositionen fullt ut. Det offentliga ombudet ser jag som en stärkning av rättssäkerheten för den enskilde. Det är ingen tvekan om det, och det är det många andra som redan har sagt. Det är viktigt att ombudet har en väldigt hög grad av integritet och legitimitet. För närvarande är det regeringen som utser de offentliga ombuden. Det finns inget annat förslag så vi måste acceptera det. Men jag skulle vilja ha en annan form för att utse dessa ombud. Jag vet att också Lagrådet haft en del synpunkter på detta med de offentliga ombuden, och det är just för att ombuden inte på något sätt ska kunna ifrågasättas eller diskuteras. I de fall som handlar om allmänt åtal eller i fall där staten är målsägare tycker jag att det vore väldigt bra om vi kunde finna en annan form. Hur vet vi inte än, men det tror jag att vi klarar av att lösa med tiden. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna nr 4 och nr 5. Jag yrkar också bifall till reservation nr 6 om teleadresserna. Jag ska motivera detta lite kort. Jag börjar med reservationen om straffvärdesventil. Här ska det, precis som Peter Althin så målande berättade, antas att brottet kan ge mer än två års fängelse. Också Johan Pehrson har på ett föredömligt sätt talat om brott som mord, människohandel och leveranser av ett ton amfetamin, som ju inte är små brott. Där finns det redan i straffskalan minimistraff på två års fängelse, och där kan man redan använda de metoder som vi efterlyser. Straffvärdesventilen leder till en osäkerhet, och det har redan motiverats. När det gäller teleadresser till personer som den misstänkte kan kontakta tycker jag att Beatrice Ask föredömligt tog upp de problem som finns kring det hela. Jag är förvånad över att det inte är någon mer som har reserverat sig på den punkten, för jag ser detta som en synnerligen stor osäkerhet. Det är en bedömning som ska göras om brottet. Det känns väldigt osäkert. Därför yrkar jag som sagt bifall till våra reservationer, som jag redan har nämnt.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2003-10-29
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 3, Voteringar: 6

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Avslag på propositionen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju12 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (m)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m043012
    fp40008
    kd25008
    v24006
    c17005
    mp11006
    Totalt23843068
    Ledamöternas röster
  2. Buggning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju14.
    • Reservation 2 (fp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (fp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m304012
    fp43068
    kd25008
    v24006
    c17005
    mp11006
    Totalt205304668
    Ledamöternas röster
  3. Överskottsinformation

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju11.
    • Reservation 3 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m004312
    fp40008
    kd24018
    v24006
    c01705
    mp11006
    Totalt220174468
    Ledamöternas röster
  4. Offentliga ombud

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 26-30 §§, dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels lag om ändring i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning såvitt avser 4 §.
    Riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 26-30 §§, dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels lag om ändring i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning såvitt avser 4 §.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:74 i denna del.
  5. Utseende av offentliga ombud i framtiden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju15 yrkande 1.
    • Reservation 4 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m004312
    fp40008
    kd25008
    v24006
    c17005
    mp01106
    Totalt227114368
    Ledamöternas röster
  6. En straffvärdeventil

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 18 § andra stycket och lag om ändring i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning såvitt avser 2 §.
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 18 § andra stycket och lag om ändring i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning såvitt avser 2 §.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:74 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Ju13 yrkande 1 och 2002/03:Ju15 yrkande 2.
    • Reservation 5 (kd, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (kd, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m004312
    fp38019
    kd02508
    v24006
    c15205
    mp01106
    Totalt198384469
    Ledamöternas röster
  7. Teleadresser som den misstänkte kontaktar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 20 § första stycket.
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 20 § första stycket.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:74 i denna del och avslår motion 2002/03:Ju13 yrkande 2.
    • Reservation 6 (kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m004312
    fp39009
    kd02508
    v24006
    c17005
    mp3806
    Totalt204334369
    Ledamöternas röster
  8. Hemlig teleövervakning vid barnpornografibrott, m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 19 § andra stycket 2 och 3.
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 19 § andra stycket 2 och 3.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:74 i denna del och avslår motion 2002/03:Ju15 yrkandena 3 och 4.
    • Reservation 7 (mp)
  9. Lagförslagen i övrigt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    a) lag om ändring i rättegångsbalken i den mån det inte omfattas av utskottets förslag ovan och
    b) lag om ändring i lagen (1995:1506) om kameraövervakning i den mån det inte omfattas av utskottets förslag ovan.
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    a) lag om ändring i rättegångsbalken i den mån det inte omfattas av utskottets förslag ovan och
    b) lag om ändring i lagen (1995:1506) om kameraövervakning i den mån det inte omfattas av utskottets förslag ovan.

    Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:74 i denna del.