Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förmyndare, gode män och förvaltare

Betänkande 2001/02:LU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
30 januari 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
Förmyndare, gode män och förvaltare(doc, 64 KB)
PDF
Bilaga: bet_200102_lu_7(pdf, 195 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:7 Förmyndare, gode män och förvaltare

Beslut

Motioner om förmyndare, god man och förvaltare (LU7)

Riksdagen avslog motioner från den allmänna motionstiden 2001 om föräldrabalkens regler om förmyndare, god man och förvaltare.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 7

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2001-11-20
Justering: 2002-01-17
Trycklov: 2002-01-21
Trycklov: 2002-01-22
Betänkande 2001/02:LU7

Alla beredningar i utskottet

2001-11-20

Motioner om förmyndare, god man och förvaltare (LU7)

Lagutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från den allmänna motionstiden 2001 om föräldrabalkens regler om förmyndare, god man och förvaltare.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-01-30
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:LU7, Förmyndare, gode män och förvaltare

Debatt om förslag 2001/02:LU7

Webb-tv: Förmyndare, gode män och förvaltare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Marina Pettersson (S)
Anf. 109 Marina Pettersson (S)
Fru talman! När vi i dag ska debattera lagutskot- tets betänkande LU7, Förmyndare, gode män och förvaltare, vill jag inledningsvis yrka bifall till ut- skottets förslag i betänkandet. Jag kan säkerligen korta ned min tid här i talar- stolen på grund av att vi i lagutskottet med detta be- tänkande förutsätter att regeringen snarast initierar en tidigare aviserad utvärdering av de aktuella bestäm- melserna. Vi anser därför för motionernas del att de för närvarande inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Fru talman! Det är nu återigen frågor om förmyn- dare, gode män och förvaltare som har aktualiserats motionsvägen från den allmänna motionstiden år 2001. Utskottet konstaterar att det har gått mer än sex år sedan de nya reglerna om förmyndarskapet, god man och förvaltare trädde i kraft. Utskottet har åter- kommande gånger avstyrkt bifall till motioner på området med hänvisning till att regeringen aviserat en utvärdering av 1995 års förmyndarskapsreform. Så- vitt utskottet känner till har inget utvärderingsarbete kommit i gång. Enligt utskottets mening är det hög tid och synnerligen angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en utvärdering om de regler som förmyn- dare, gode män och förvaltare har och som infördes 1995 samt att regeringen beslutar om de närmare formerna för detta arbete och återkommer snarast möjligt. En naturlig utgångspunkt för denna utvärdering är enligt utskottets mening de återkommande frågeställ- ningar som väckts sedan de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1995. Fru talman! I frågorna om god man och förvaltare finns det många bekymmer. Men låt mig börja med det viktigaste och det mest elementära för att kunna fullfölja ett sådant här viktigt uppdrag, som betyder så mycket för så många människor. Detta, som är den stora frågan, gäller också huruvida det finns tillräck- ligt med kunskap för uppdraget. Utskottet anförde detta år 1999, och vi fann att det fanns kritik och att kritiken hade framförts mot bristande engagemang och mot bristande kunskaper hos gode män och för- valtare. Speciellt gällde detta för de många utveck- lingsstörda som behövde hjälp av gode mannen med att utveckla beslut om stöd och om den service som de enligt lagen är berättigade till - lagen om stöd och service för funktionshindrade. Det har vidare kommit frågor om hur många upp- drag en god man högst ska ha. Utskottet har väntat på direktiven till utredningen och genom åren avstyrkt motioner med hänvisning till den genom åren närlig- gande utredningen. Fru talman! I betänkandet finns sju motioner in- nehållande spörsmål och krav på förändringar så att förutsättningarna för att detta viktiga uppdrag kan bli bättre. Det är bl.a. påpekanden om osäkerheten i frå- gor om förutsättningarna för att förordna en god man respektive förvaltare. T.ex. har inte uppdragets om- fattning inte klarats ut och preciserats tillräckligt. Det handlar också om den enskildes inflytande. Det är bl.a. dessa frågor som har väckts. Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till ut- skottets förslag i lagutskottets betänkande nr 7.
Berit Adolfsson (M)
Anf. 110 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! De sju motionerna i betänkande LU7 handlar om förmyndare, gode män och förvaltare. De har avstyrkts därför att utskottet förutsätter att rege- ringen snarast initierar en tidigare aviserad utvärde- ring, precis som föregående talare beskrev. Om detta tycker jag inte, och jag kommer att utveckla det sena- re i mitt anförande. Gällande bestämmelser redovisas ju ofta i betän- kanden och så har skett även i detta betänkande som gäller vårdnad och förmyndarskap. Ett ämne som jag har berört flera gånger i motioner och även denna gång, i L237, handlar om vårdnaden om barn och ett ansvar för barnets personliga förhållanden. Vård- nadshavaren företräder också barnet i personliga angelägenheter. Förmyndaren å sin sida ska förvalta barnets tillgångar och företräda det i angelägenheter som rör tillgångarna. I föräldrabalken finns också bestämmelser för den som behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Denna para- graf är ämnad för människor som inte själv kan göra detta. Det står ingenting om ålder, och jag kan inte utläsa att det inte gäller barn. Men med den juridiska kunskap som finns till vår hjälp har jag förstått att så är det. Fru talman! Jag har respekt för gällande rätt. Det är emellertid inte för att lära mig det som jag har kommit hit. Jag ju här för att för att ändra lagen till det bättre för dem som lagen gäller. Att stifta och förändra lagar är i princip vår enda uppgift som riks- dagsledamöter i den högsta beslutande församlingen i landet. Att det står så i lagen nu hindrar inte mig att för- söka få en förändring - en förändring för alla barn som inte har föräldrar som tar ansvar för deras per- sonliga förhållanden och ser till att barnet får trygghet och en god fostran. Dessa barn, som har föräldrar som inte ens kan ta vara på sig själva, sviks av sam- hället i dag. De ramlar mellan stolarna eller har all- deles för många som är inne och försöker hjälpa till. Barnen behöver en vuxen i sin närhet som ser och gör det som föräldrarna inte orkar eller kan. Barbro Hindberg har skrivit en bok - När omsor- gen sviktar. Under rubriken Barn i fara har hon sagt: Barn till psykiskt sjuka föräldrar löper en ökad risk att bli utsatta för vanvård, försummelse och psykiska, fysiska och sexuella övergrepp. Ett exempel på psy- kisk sjukdom är en riskfaktor vid barnmisshandel och mord på barn. Min poäng är att barnen behöver en vuxen utöver sina föräldrar till sin hjälp. Detta skulle kunna lösas inom ramen för lagstiftningen om förmyndare och god man, som jag har föreslagit i min motion. Men då behövs en lagändring eller en ändring av tillämpning av lagen. Jag hoppas att utredaren i det fall han läser riksdagsdebatten kan få en god idé. En av motionerna, L210, handlar om en praktisk lösning med ändrad redovisningstid för förmyndare, förvaltare och gode män som kan leda till att de in- blandade får en lugnare tillvaro och en jämnare för- delning av arbetet. För de gode männen kan det bety- da mer tid för huvudmannen. För alla berörda kan det betyda mer tid och därmed säkrare behandling. Fru talman! Det mest frustrerande som jag har upplevt som riksdagsledamot är att man begraver frågor genom att hänvisa till att det pågår en utred- ning, en utvärdering, en undersökning eller att det kommer att påbörjas en utredning eller att regeringen eventuellt, kanske, möjligen kommer att föranstalta om en förändring i gällande lag. Det måste finnas något annat sätt för landets hög- sta beslutande organ att få ändringar i lagen till stånd. Arbetet i riksdagen uppfattas kanske annars som beslutsförlamat och verkningslöst av dem som vi är satta att stödja och hjälpa, nämligen medborgarna. Det vore mer renhårigt om majoriteten klart och tyd- ligt kunde säga: Vi tycker inte som motionärerna. Nu är det ju populärt med imperativ i debatten. Tycker ni inte som vi, så säg det då! Tycker ni som vi, så säg det då till regeringen så att de vet vad den kommande propositionen ska innehålla! Det är ju i denna kammare som vi bestämmer, eller hur? Fru talman! Eftersom det inte finns något annat förslag yrkar jag bifall till utskottets förslag att vänta på en utredning.
Marina Pettersson (S)
Anf. 111 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Jag vill ställa en fråga. Enligt Berit Adolfssons motion är det inte bara ekonomin som förmyndare och god man ska ta hänsyn till, utan det handlar också om en allmän omvårdnad av dessa barn. Jag undrar om Berit Adolfsson skulle vilja ut- veckla hur hon har tänkt sig detta. Sedan vill jag också fråga om inte Berit Adolfsson är av den åsikten att vi alltid bör utreda noga innan vi beslutar om sådana här viktiga saker.
Berit Adolfsson (M)
Anf. 112 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Vi ska naturligtvis alltid utreda. Men det är viktigt att riksdagen talar om vilken uppfattning man har i de olika frågorna. Man skulle kunna skicka med i ett tillkännagivande att det här tycker vi ska ingå i den här utredningen. Jag tycker att man gör det alldeles för sällan. Därför vet inte allmänheten vad majoriteten vill i de här frågorna. Det kan ofta bli en överraskning när utredningen väl kommer. Proposi- tionen handlar kanske inte alls om det som vi trodde att majoriteten hade synpunkter på. Min idé om att man ska utse en god man till barn i missbruksfamiljer och familjer där psykisk sjukdom förekommer handlar om att barnen behöver en annan vuxen som kan se till att saker och ting blir gjorda i hemmet. I stället för att flytta barnen till en institution eller liknande kan barnen fungera bra om det finns en vuxen i närheten. Lotta på Bråkmakargatan kunde t.ex. gå till tant Berg. Emil i Lönneberga hade Alfred när mamma och pappa var stökiga på något sätt eller inte gjorde saker som Emil tyckte var bra. Det är människor och miljöer där det fungerar bra och där man är lycklig och harmonisk, men man behöver ändå en vuxen tillsammans med föräldrarna som man kan prata med. Men jag menar att dessa barn inte har någon sådan person. Därför har jag kommit med idén att de ska få en god man som hjälp. Så var det tänkt.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 113 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Åter står vi här i kammaren och ef- terlyser en utvärdering av de regler som rör för- myndarskap, gode män och förvaltare. Det har tidiga- re klargjorts att i sak är vi överens över partigränser- na. Att det finns fog att se över detta har framförts i flera motioner. För mig tycks det snarare vara så att det finns en skiljelinje mellan oss riksdagsledamöter och regeringen. Nu har nästan hela mandatperioden gått, och fort- farande har ingen uppföljning gjorts av 1995 års för- myndarskapsreform. Det enda vi hört är att regering- en kommit på att en större utredning måste till. Under de senaste åren har synpunkter framkommit till flera av oss om att reglerna i dag är oklara framför allt när det gäller gode män och förvaltarskap. Synpunkter har också framförts på nuvarande bestämmelser som inte medger att en god man får vetskap om vilken diagnos huvudmannen har. Läkare som skriver ut intyget avgör ensam om huvudmannen ska ges stöd av en god man eller en förvaltare. Det har påpekats för mig att detta försvårar arbetet för gode män att bemöta huvudmannen på rätt sätt. Många gånger får de gissa sig fram och pröva innan de kommer underfund med huvudmannens sjuk- domsbild. Borde inte gode män ges det förtroendet och informeras om sjukdomsbilden? De kunde ju omfattas av tystnadsplikt. Det skulle underlätta, och det skulle vara av störst positiv betydelse för huvud- mannen själv. Det har också påpekats att neddragningar inom vård och omsorg har medfört ett allt större ansvarsta- gande för många gode män. Det utökade ansvaret som ej ingår kan ibland vara svårt att frigöra sig från när huvudmannen, t.ex. en psykiskt sjuk person, dessutom saknar anhöriga och är helt utlämnad och ensam. En engagerad god man ställer då upp och hjälper till i besvärliga situationer, är en god med- människa och tar frivilligt en del av det ansvar som vård- och omsorgspersonal lastar över. Detta är ohållbart i längden. Risken finns att färre åtar sig godmanskap därför att ansvaret ökar medan den eko- nomiska ersättningen fortfarande är mycket låg. Dessutom vill jag också ta upp det som Marina Pettersson nämnde angående utbildning. Jag har haft kontakt med två gode män som har efterlyst utbild- ning. Under alla år som de har varit gode män har de aldrig erbjudits en utbildning. De är mycket förvåna- de att ingen heller har brytt sig. Viljan finns från de gode männens sida att höja kompetensen för det an- svarstagande som man har i den här rollen. Jag finner därför att utskottets krav verkligen är befogat. Nu är det synnerligen angeläget att det sker en utvärdering. Jag instämmer också i lagutskottets förslag.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 114 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Jag ska hålla mig mycket kort. Detta blir inte ett anförande utan bara ett kort påpekande. Människor som behöver förmyndare eller goda män tillhör grupper som inte kan ta ansvar för sig själva och inte kan föra sin talan. Det är verkligen det glömda Sverige. Vi agerar på ett grymt och hänsyns- löst sätt om vi bidrar till att glömskan tätnar kring dessa människor som själva inte kan föra sin talan. Därför vill jag mycket snabbt instämma i de allra sista meningarna i betänkandet. Det är synnerligen angeläget att de här frågorna behandlas och att rege- ringen snarast tar initiativ till en, hoppas vi, snabb behandling av dem.
Elizabeth Nyström (M)
Anf. 115 Elizabeth Nyström (M)
Fru talman! De nuvarande reglerna beträffande förmyndare, gode män och förvaltare är, som tidigare nämnts, till viss del resultatet av en reform som ge- nomfördes 1995. Under senare år har lagutskottet behandlat motioner liknande dem som vi nu kan läsa om i betänkandet LU7. Vid tidigare behandlingar har motionerna avstyrkts med hänvisning till att de skulle uppmärksammas inom ramen för arbetet i Justitiede- partementet med uppföljning och utvärdering av 1995 års förmyndarskapsreform. Vid lagutskottets behandling i år har det fram- kommit att den utlovade utvärderingen inte har till- satts och att det inte heller, som Marina Pettersson mycket riktigt poängterade tidigare, finns några di- rektiv till en sådan. Utskottet har därför vid behandlingen med skärpa pekat på att det är angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en utvärdering av reglerna om förmyndar- skap m.m. I betänkandet ges exempel på förändringar som måste göras, och jag vill peka på ytterligare fall som jag hoppas att regeringen ska ta till sig, fall som bor- de uppmärksammas och som måste föranleda föränd- ringar. När en person är god man för en mindre bemedlad person betalar kommunen arvodet. Den betalar också sociala avgifter och drar skatt. Men om personen i fråga har pengar, så att hon eller han själv kan betala sin gode man, ska gode mannen anmäla till skatte- myndigheten att den enskilde är arbetsgivare. Gode mannen ska sedan betala ut arvode till sig själv, lägga på arbetsgivaravgifter och betala skatt. Att den enskilda personen, som kanske knappast vet vad hon eller han heter, ska vara arbetsgivare är helt absurt och oetiskt. Jag anser att kommunen, som har alla rutiner klara, borde betala arvodet osv., precis som för mindre bemedlade personer, och sedan skicka en faktura som gode mannen ska betala för den enskildes räkning. Ett annat exempel såg jag i en tidning häromda- gen under rubriken "Blev god man för elva personer mot sin vilja". En god man avled, och plötsligt stod två arvingar helt oförberedda och mot sin vilja som gode män för elva för dem helt okända personer. Först nu två år senare är de fria från uppdraget. Att dödsboet ärver godmansskapet och är skyldigt att kvarstå tills ny god man utses är det säkert inte många som vet. Att plötsligt ställas inför uppgiften att skaka fram god man är ofta problematiskt, men det kan verkligen inte vara rimligt att godmansförord- nandet går i arv. Fru talman! Jag är emot att man med automatik ärver titlar och uppdrag - bortsett från den kungliga successionen. Den blivande kungen eller drottningen har dock i motsats till den som ärver ett godman- suppdrag möjlighet att avsäga sig sitt uppdrag omgå- ende. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän- kandet.
Kenth Högström (S)
Anf. 116 Kenth Högström (S)
Fru talman! Med anledning av lagutskottets be- tänkande nr 7, som gäller förmyndare, gode män och förvaltare, vill jag anföra följande. Jag är ledamot av konstitutionsutskottet sedan snart fyra år tillbaka, och jag har under denna man- datperiod vid fyra tillfällen närvarit när justitieom- budsmännen har överlämnat sin årsberättelse, sin s.k. ämbetsberättelse. Det är en mycket tung och mycket viktig inlaga, som enligt min bestämda mening, inom parentes sagt, förtjänar ett mycket större offentliggö- rande än det som utskottet självt klarar av. Den borde läggas fram här i kammaren under samma värdiga former som förekommer vid andra årliga procedurer vi genomgår i kammaren. Jag skickar med en häls- ning till riksdagsstyrelsen att se över detta. Justitieombudsmannaämbetet, som instiftades 1809 tillsammans med konstitutionsutskottet, ska utöva kontroll och granskning av de offentliga myn- digheter och verk som är satta att sköta landets lagar, förordningar och regler. Det ska se till att myndighe- ter och ämbetsmän inte ägnar sig åt maktmissbruk och framför allt att de behandlar sina medborgare lika inför lagen. En sak som har varit återkommande i de fyra JO- berättelserna och som har gjort mig djupt bekymrad är justitieombudsmännens årliga kritik av överför- myndarverksamheten i flera av landets kommuner. Jag har tagit med mig dessa årsberättelser upp i talar- stolen, inte bara för att symboliskt visa upp dem. Jag ska läsa upp några rader ur den senaste årsberättelsen, som gäller fjolårets förvaltning. På ett ställe skriver ombudsmännen: "Vid inspektionerna har vidare noterats att be- stämmelserna om gode mäns och förvaltares m.fl. redovisningsskyldighet inte alltid efterlevs och att det föreligger vissa brister i överförmyndarnas hand- läggning och kontroll av dessa frågor. Det är inte ovanligt att årsräkningar godkänts trots att de inte avgetts på 'heder och samvete'." Det är en mycket allvarlig erinran från ett av många inspektionsbesök ute i landets kommuner. Jag skulle kunna citera ur samtliga årsberättelser. Det handlar där om bristande diarieföring och om bristan- de respekt för dem som har haft möjlighet att föra talan för dem som är föremål för godmanstillsyn. I alla de fall där man har företagit inspektioner har man haft någon erinran. Det är kommunernas skyldighet att klara detta. Det är kommunerna som har ansvaret, och de måste enligt min uppfattning se till att denna förtroende- mannagärning får en annan status och en annan juri- disk inramning. Ni i lagutskottet har, som jag ser det, fattat ett mycket klokt beslut då ni enigt har begärt att rege- ringen ska göra en översyn, men jag skulle vilja ge några tips till. Jag skulle önska att ni i lagutskottet ägnade en offentlig utfrågning åt de granskningar som rör gode män, förvaltare och överförmyndare eller på något annat sätt skapade publicitet kring dessa. Det handlar ytterst om totalt värnlösa människor, som inte kan föra sin talan - som kanske över huvud inte existerar å huvudets vägnar utan bara som fysiska kroppar. Någon ska sköta dem. Den skötseln måste vara omgärdad med hög rättssäkerhet, men det är den inte i dag. Det är bra att ni är ense i lagutskottet, men ni måste ropa högre för att man på andra sidan bron ska genomföra den utvärdering som ni så länge har efter- sökt. Då kan ni använda justitieombudsmännens ämbetsberättelser om inte som vapen så snarare som verktyg för att påvisa den brist som här finns i det offentliga systemet. Jag anför inte några fler citat. Jag säger bara att detta är allvarligt att man fyra år i rad har haft grava erinringar t.o.m. mot stora kommuner. Jag ska inte nämna någon vid namn, men några av Sveriges största kommuner har fått erinringar i dessa berättel- ser. Detta kan absolut inte vara acceptabelt. Det är en skyldighet för de förtroendevalda i denna kammare att påtala de brister som finns och att se till att det inte blir en upprepning av dessa framöver.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-01-30
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Förmyndare, gode män och förvaltare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Förmyndare, gode män och förvaltare Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L210, 2001:02:L234, 2001/02:L237, 2001/02:L241, 2001/02:L263, 2001/02:L337 och 2001/02:L348. Stockholm den 17 januari 2002 På lagutskottets vägnar Tanja Linderborg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Christel Anderberg (m), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen (s) och Agne Hansson (c).