Ändringar i lagen om radiokommunikation m.m.

Betänkande 1998/99:TU3

Trafikutskottets betänkande 1998/99:TU03

Ändringar i lagen om radiokommunikation m.m.

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Innehållsförteckning

1998/99

TU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1997/98:167
om ändringar i lagen (1993:599) om
radiokommunikation, m.m. Utskottet tillstyrker
regeringens lagförslag som innebär bl.a. att
prövning av ansökningar om innehav och användning av
radiosändare för nya eller väsentligt ändrade
radioanvändningar skall ske efter ett förfarande med
allmän inbjudan till ansökan, om det kan antas att
tillgängligt frekvensutrymme inte medger att
tillstånd ges åt alla som vill driva sådan
verksamhet. Lagändringen föreslås träda i kraft den
1 januari 1999. Två motioner, väckta dels med
anledning av den ovannämnda propositionen, dels
under den allmänna motionstiden år 1998, bl.a. om
att inbjudningsförfarandet skall avse all
radioanvändning, dvs. bl.a. också radio och TV
riktad till allmänheten, avstyrks.

Till betänkandet har fogats en reservation av
utskottets moderata ledamöter.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1997/98: 167 att riksdagen antar
regeringens förslag till

1. lag om ändring i telelagen (1993:597),

2. lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation.

Lagförslagen är fogade som bilaga till betänkandet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen
(1993:599) om radiokommunikation. Om det kan antas
att det på grund av frekvensbrist inte är möjligt
att meddela tillstånd för innehav och användning av
radiosändare för nya eller väsentligt ändrade
radioanvändningar åt alla som vill driva
verksamheten skall prövningen ske efter ett särskilt
inbjudningsförfarande. Detta förfarande skall inte
tillämpas när det gäller utsändning av program i
ljudradio och television samt annat därmed likställt
enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

För att Sverige skall kunna uppfylla sina
förpliktelser i Europeiska unionen föreslås vissa
ytterligare ändringar i lagen om radiokommunikation
och i telelagen (1993:597).

Lagförslagen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1999.

Motionerna

Motion med anledning av propositionen

1997/98:T59 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av ett
anbudsförfarande vid fördelning av radiofrekvenser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att alla former av
radioanvändning skall grunda sig på samma regelverk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konkurrens inom
radiokommunikationsområdet.

Motion från den allmänna motionstiden 1998

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tele- och
radiokommunikation.

Utskottet

Förslag till lag om ändring i telelagen

Propositionen

Av 20 b § första stycket 2 telelagen (1993:597)
följer att teleoperatörer med ett betydande
inflytande på marknaden skall publicera sina taxor
för samtrafik. Om en sådan taxa inte stämmer överens
med lagen eller villkor eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får tillsynsmyndigheten
med stöd av fjärde stycket besluta att den skall
ändras. Artikel 7.3 i samtrafikdirektivet (97/33/EG)
innebär att inte bara taxor utan också andra villkor
för samtrafik skall offentliggöras och kunna ändras
av tillsynsmyndigheten. Regeringen föreslår nu att
bestämmelserna i telelagen ändras i enlighet med
direktivet. Härvid bör enligt regeringen uttrycket
offentliggöra användas. Därmed klargörs nämligen att
villkoren inte behöver ges ut i tryckt form utan kan
offentliggöras på ett lämpligt sätt för att berörda
parter enkelt skall få tillgång till dem.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag
och tillstyrker således att telelagen ändras i
enlighet med vad som föreslås i propositionen.

Förslag till lag om ändring i lagen om
radiokommunikation

Propositionen

Enligt lagen (1993:599) om radiokommunikation krävs
tillstånd för innehav och användning av
radiosändare. Frågor om tillstånd enligt lagen
prövas av Post- och telestyrelsen. I 9 § anges
förutsättningarna för prövningen. Tillstånd skall
sålunda meddelas om radiosändaren i tekniskt
hänseende uppfyller rimliga krav på en effektiv
frekvensanvändning och det kan antas att sändaren
inte kommer att användas på ett sätt som medför risk
för att annan tillåten radioanvändning blir skadligt
påverkad. Det skall vidare kunna antas att
användningen inte kommer att hindra sådan
radiokommunikation som är särskilt viktig med hänsyn
till den fria åsiktsbildningen eller inkräkta på
frekvensutrymme som behövs för försvaret. Slutligen
får inte radioanvändningen ta i anspråk
frekvensutrymme som behövs för att en rimlig
beredskap för utveckling av befintliga och nya
radioanvändningar skall kunna upprätthållas.

I fall då sändaren skall användas för sådan
verksamhet som kräver medgivande enligt annan lag
krävs att sådant medgivande föreligger. Exempelvis
måste tillstånd enligt radio- och TV-lagen
(1996:844) föreligga innan tillstånd enligt lagen om
radiokommunikation kan meddelas. Ett annat exempel
gäller mobila teletjänster för vilka krävs tillstånd
enligt 12 § telelagen (1993:597).

Tillståndsgivning för radioanvändning skall ske med
utgångspunkt i att användningen av frekvenser skall
vara så effektiv som möjligt och att en sökande
skall ges tillstånd till önskad användning av visst
frekvensutrymme.

När det finns flera sökande för användning av samma
frekvensutrymme saknas det enligt regeringen för
närvarande regler som ger tillräcklig vägledning för
ett eventuellt urval bland de sökande. Frågan om
tillståndsprövning vid införande av nya
radioanvändningar behandlades i förarbetena till
nuvarande lagstiftning (prop. 1992/93:200, s. 210
f.f). Där angavs bl.a. att det inom ramen för de i
lagen föreslagna bedömningsgrunderna borde vara
möjligt för tillståndsmyndigheten att tillämpa ett
förfarande med inbjudan till ansökan avseende en
bestämd radiotjänst. Samtidigt uttalades att det
kunde finnas anledning att överväga om de
förutsättningar som skulle gälla för den nya
radiotjänsten var av den arten att det krävdes en
särskild lagstiftning som gav ramen för dels ett
inbjudningsförfarande, dels de ytterligare
bedömningsgrunder som skulle reglera prövning av vem
som skulle tilldelas rätten att bedriva tjänsten.
Det borde ankomma på tillståndsmyndigheten att till
regeringen anmäla om det fanns behov av sådana
lagregler.

Post- och telestyrelsen har i skrivelse den 7
januari 1998 anfört att den tekniska utvecklingen,
och den tid det tar att få fram en lagstiftning,
inte gör den i förarbetena angivna ordningen
ändamålsenlig. Behovet av ett inbjudningsförfarande
kan uppstå mycket snabbt. Därför har styrelsen
föreslagit att det i lagen införs en skyldighet att
använda ett inbjudningsförfarande när tillstånd
skall meddelas för nya eller väsentligt ändrade
radioanvändningar, om det kan antas att tillgängligt
frekvensutrymme inte är tillräckligt för att
tillstånd skall kunna meddelas alla som vill bedriva
sådan verksamhet.

Regeringen säger sig dela Post- och telestyrelsens
uppfattning. Om det råder frekvensbrist för en ny
eller väsentligt ändrad radioanvändning är det
sålunda enligt regeringens bedömning inte
tillfredsställande från vare sig konkurrens- eller
effektivitetssynpunkt att den som först kommer in
med en ansökan blir den som får tillstånd. Därför
bör ett inbjudningsförfarande användas, så även när
en redan etablerad radioanvändning får ökat
frekvensutrymme eller tar mindre frekvensutrymme i
anspråk. I sistnämnda fall bör inbjudan endast avse
det utrymme som blivit tillgängligt.

Regeringen föreslår vidare att viss radioanvändning
inte skall bli föremål för inbjudningsförfarande
enligt lagen om radiokommunikation. Undantag
föreslås sålunda för nya eller väsentligt ändrade
mobila teletjänster beträffande vilka ett
inbjudningsförfarande skall tillämpas enligt 12 §
telelagen. Vidare undantas enligt regeringens
förslag sådan radioanvändning som avser utsändning
till allmänheten av program i ljudradio eller annat
som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första
meningen yttrandefrihetsgrundlagen. Slutligen bör
användning för privat bruk undantas.

På motsvarande sätt som i fråga om mobila
teletjänster anser regeringen att föreskrifter om
de urvalskriterier som skall gälla vid det
inbjudningsförfarande det nu är fråga om bör kunna
meddelas genom författning av lägre valör än lag.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
tillståndsmyndigheten föreslås i konsekvens härmed
få bemyndigande att meddela föreskrifter om de
sakliga grunder som skall gälla vid urvalet.
Regeringen betonar att det föreslagna bemyndigandet
att föreskriva urvalskriterier inte omfattar sådana
sändningar som faller under
yttrandefrihetsgrundlagen.

Motionerna

I motionerna 1997/98:T59 av Per Westerberg m.fl.
(m) och 1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
anförs att alla former av radioanvändning bör grunda
sig på samma regelverk. Alla typer av
radioutsändningar konkurrerar om frekvensutrymmet.
Detta gör det naturligt att fördelningen av
frekvenser sker utifrån samma regler. Vidare uttalas
att det pågår en sammansmältning av det som tidigare
har kunnat definieras som tele-, data- respektive
rundradiotjänster. Med den tekniska utveckling som
pågår är det inte längre meningsfullt att ha skilda
lagar för dessa områden, anser motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Behovet av ett förfarande med allmän inbjudan

Utskottet konstaterar inledningsvis att den tekniska
utvecklingen inom telekommunikationsområdet är
mycket snabb. Nya eller väsentligt ändrade
användningar gör anspråk på ett begränsat
frekvensutrymme. Utskottet delar regeringens
grundläggande bedömning att det i en sådan situation
inte är rimligt, vare sig från effektivitets- eller
konkurrenssynpunkt, att meddela tillstånd i den
ordning ansökningar kommer in.

Beträffande mobila teletjänster infördes en ordning
med allmän inbjudan till ansökan redan vid den
nuvarande lagstiftningens tillkomst år 1993 (prop.
1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443).
I 12 § telelagen (1993: 597) finns sålunda en
bestämmelse om att prövning av tillstånd för nya
eller väsentligt ändrade mobila teletjänster skall
ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till
ansökan om det kan antas att det frekvensutrymme som
kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt
för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan
verksamhet. Efter en lagändring år 1995 (prop.
1994/95:128, bet. 1994/95:TU17, rskr. 1994/95:271)
gäller detsamma när det frekvensutrymme som avsatts
för en mobil teletjänst utökas eller på annat sätt
medger att ytterligare tillstånd meddelas utan att
pågående användning begränsas.
Inbjudningsförfarandet skall då avse endast det
frekvensutrymme som härigenom blivit tillgängligt.

Nu föreslår regeringen att ett generellt förfarande
med allmän inbjudan till ansökan skall införas för
nya eller väsentligt ändrade radioanvändningar, när
tillgängligt frekvensutrymme kan förväntas vara
otillräckligt för att tillstånd skall kunna ges åt
alla som vill bedriva sådan verksamhet. Post- och
telestyrelsen har i den skrivelse som ligger till
grund för propositionen anfört att det, mot bakgrund
av den tekniska utvecklingen och den tid det tar att
genomföra ett lagstiftningsärende, inte är rimligt
att tillämpa den ordning som förutsattes i
förarbetena, nämligen att tillståndsmyndigheten
skall följa utvecklingen och hos regeringen
aktualisera behovet av lagstiftning. Utskottet delar
denna uppfattning.

Undantag från tillämpningen av ett förfarande med
allmän inbjudan

I propositionen föreslås att tre former av
radioanvändning undantas från tillämpningen av
förfarandet med allmän inbjudan, nämligen utsändning
till allmänheten av program i ljudradio eller annat
som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första
meningen yttrandefrihetsgrundlagen, privat
radioanvändning och radioanvändning som omfattas av
12 § telelagen, dvs. mobila teletjänster.

I motionerna 1997/98:T59 (m) och 1998/99:T220 (m)
uttalas att förfarandet med allmän inbjudan bör avse
alla former av radioanvändning, dvs. t.ex. även
ljudradio och television riktad till allmänheten.
Utskottet konstaterar att sådan användning
förutsätter tillstånd också enligt särskild
lagstiftning, nämligen radio- och TV-lagen
(1996:844)och lokalradiolagen (1993:120). Enligt
utskottets mening bör den nu tillämpade ordningen
med särskild prövning av radioanvändning med direkt
koppling till yttrande- och informationsfriheten
bibehållas. Utskottet är alltså inte berett att
tillmötesgå motionärerna på denna punkt (jfr också
nästa avsnitt).

Urvalskriterier i lag eller författning av lägre
valör?

Frågan gäller huruvida de regler om urvalskriterier
som skall gälla vid ett inbjudningsförfarande bör
ges form av lag eller tas in i författning av lägre
valör. Utskottet delar den bedömning som regeringen
gör, nämligen att de användningar som här är
aktuella inte är av den betydelse från yttrande- och
informationsfrihetssynpunkt att de motiverar
föreskrifter i lagform. Som nämnts ovan föreslås i
propositionen uttryckligt undantag för
radioanvändning som avser utsändning till
allmänheten av ljudradioprogram och TV m.m. Detta
undantag synes skapa garantier för att
radioanvändningar av betydelse från yttrande- och
informationsfrihetssynpunkt inte kommer att omfattas
av förfarandet med allmän inbjudan. Därmed bör
accepteras att urvalskriterier inte fastställs i
lag. Utskottet ställer sig således bakom den ordning
som föreslås i propositionen, nämligen att
regeringen eller tillståndsmyndigheten får meddela
föreskrifter om de sakliga grunder som skall
tillämpas vid tillståndsprövningen. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att regeringen i samband
med behandlingen av ett förslag om ändring av 12 §
telelagen år 1995 (prop. 1994/95:128) uttalade att
urvalskriterier, bestämda på annat sätt än utifrån
lagens syften - t.ex. olika former av
auktionsförfaranden och lottdragning - inte kunde
anses utgöra saklig grund. I sitt av riksdagen
godkända betänkande sade sig utskottet inte ha något
att erinra mot denna bedömning (bet. 1994/95:TU17,
rskr. 1994/95:271).

Behovet av en gemensam lagstiftning för tele-, data-
och radiotjänster

I motion 1997/98:TU59 (m) uttalas att det pågår en
sammansmältning av vad som hittills definierats som
tele-, data- och rundradiotjänster. Enligt
motionärerna blir det i framtiden omöjligt att ha
separata lagstiftningar för dessa områden. Samma
uppfattning redovisas i motion 1998/99:T220 (m).
Utskottet vill med anledning härav erinra om att
frågan om behovet av en integrerad lagstiftning på
nämnda områden har uppmärksammats såväl inom Sverige
som inom EU i övrigt. Sålunda har enligt regeringens
bemyndigande den
3 juli 1997 tillkallats en särskild utredare med
uppdrag att utreda behovet av, förutsättningarna för
samt konsekvenserna av en samordning av
lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig
radiokommunikation och televerksamhet.
Utgångspunkten skall enligt direktiven (dir.
1997:95) vara att lagstiftningen bör underlätta
utvecklingen av elektroniska informationstjänster
och ta till vara medborgarnas, näringlivets och
samhällets olika behov med avseende på sådana
tjänster. Enligt vad utskottet har inhämtat skall
utredningsuppdraget redovisas senast den 28 februari
1999. Inom EU har EG-kommissionen publicerat en
grönbok om konvergens av telekommunikation, medier
och informationsteknik och dess följder för
lagstiftningen. Grönboken har blivit föremål för ett
s.k. offentligt samrådsförfarande som har
sammanfattats i ett arbetsdokument. Dokumentet utgör
det första steget i det tvåstegsförfarande som
kommissionen kommer att fullborda under år 1998
genom att lägga fram ett meddelande med ytterligare
analyser och förslag. Utskottet anser att riksdagen,
i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som
pågår, inte bör göra något uttalande i den s.k.
konvergensfrågan.

Sammanfattning av utskottets ställningstagande

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår
utskottet att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation och avslår samtliga yrkanden i
motionerna 1997/98:T59 (m) och 1998/99:T220 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lag om ändring i telelagen
(1993:597)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i telelagen (1993:597),

2. beträffande lag om ändring i lagen
(1993:599) om radiokommunikation

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T59 och
1998/99: T220 yrkande 11 antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:599)
om radiokommunikation.

res. 1 (m)

Stockholm den 10 november 1998

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Sven
Bergström (c), Per-Richard Molén (m), Jarl Lander
(s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson Smith (v),
Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Krister
Örnfjäder (s), Lars Björkman (m), Monica Green (s),
Inger Segelström (s), Stig Eriksson (v), Tuve
Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp), Mikael Johansson
(mp) och Jan-Evert Rådhström (m).

Reservation

Lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation (mom. 2)

Per-Richard Molén, Tom Heyman, Lars Björkman och
Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:

dels att utskottets ställningstagande bort ha
följande lydelse:

Vi delar den i motionerna 1997/98:T59 (m) och
1998/99:T220 (m) framförda uppfattningen att
förfarandet med allmän inbjudan till ansökan bör
omfatta alla former av radioanvändning, dvs. t.ex.
även ljudradio och television riktad till
allmänheten. Som framhålls i motionerna konkurrerar
alla radioutsändningar om frekvensutrymmet vilket
gör det naturligt att fördelningen av frekvenser
sker utifrån samma regler.

Vidare anser vi att tillståndsmyndigheten bör ha
möjlighet att tillämpa ett auktionsförfarande vid en
slutlig bedömning av tillståndsansökningar.
Utskottet vill erinra om att Post- och telestyrelsen
år 1994, dvs. före 1995 års ändring av 12 §
telelagen (prop. 1994/95:128, bet. 1994/95:T17,
rskr. 1994/95:271), avsåg att tillämpa ett sådant
förfarande i samband med prövning av ansökningar om
flygtelefoni, nämligen för det fall att fler än två
sökande vid tillämpning av vissa angivna kriterier
bedömdes lika lämpade att bedriva verksamheten (jfr.
PTSFS 1994:4).

Som framhålls i motionerna pågår en sammansmältning
av det som tidigare har kunnat definieras som tele-,
data- respektive rundradiotjänster. Vi delar
motionärernas uppfattning att den tekniska
utvecklingen inte gör det meningsfullt att ha skilda
lagar för nämnda områden.

Vad vi nu har anfört om dels ett förfarande med
allmän inbjudan, omfattande all radioanvändning,
dels ett auktionsförfarande i samband med allmän
inbjudan samt dels en gemensam lagstiftning på tele-
, data- och radioområdet, bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna
tillstyrks följaktligen i nu behandlade delar.

I avvaktan på att regeringen utarbetar och för
riksdagen framlägger förslag av den innebörd vi har
förordat ovan är vi beredda att acceptera det nu
föreliggande förslaget till lag om ändring i lagen
om radiokommunikation.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande lag om ändring i lagen
(1993:599) om radiokommunikation att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om
ändring av lagen (1993: 599) om radio
kommunikation,

dels med bifall till motionerna 1997/98:T59 och
1998/99:T220 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i telelagen
(1993:597)

Härigenom föreskrivs[1] att 20 b och 20 d §§
telelagen (1993:597)[2] skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
20 b §

Utöver vad som följer av 20 § är den som
tillhandahåller teletjänst som är anmälningspliktig
enligt 4 a § och är anmäld enligt 4 b § skyldig

1. att tillgodose varje rimlig begäran om
sammankoppling med telenät för samtrafik,
-----------------------------------------------------
2. att publicera sina 2. att offentliggöra
taxor för samtrafik, sina villkor för
samtrafik,
-----------------------------------------------------
3. att erbjuda likvärdiga villkor till alla som
begär samtrafik,

4. att på begäran lämna sådan information som är
nödvändig för överenskommelser om samtrafik,

5. att ge in avtal om samtrafik till
tillsynsmyndigheten, samt

6. att i sin redovisning av rörelsen hålla intäkter
och kostnader för samtrafik avskilda från intäkter
och kostnader för annan verksamhet.

Första stycket 2 och 6 gäller inte den som
tillhandahåller mobila teletjänster.

Den som är anmäld enligt 4 b § skall på begäran av
tillsynsmyndigheten styrka att ersättning för
samtrafik är sådan som sägs i 20 § andra stycket
första meningen.
-----------------------------------------------------
Om en taxa som avses i Om ett villkor som avses
första stycket 2 inte i första stycket 2 inte
stämmer överens med denna stämmer överens med denna
lag eller med till- lag eller med till-
ståndsvillkor eller ståndsvillkor eller
föreskrifter som föreskrifter som
meddelats med stöd av meddelats med stöd av
lagen, får lagen, får
tillsynsmyndigheten tillsynsmyndigheten
besluta att den skall besluta att villkoret
ändras på ett visst sätt. skall ändras på ett visst
sätt.
-----------------------------------------------------

20 d §

Den som tillhandahåller nätkapacitet inom ett
allmänt tillgängligt telenät är skyldig att på
begäran, av någon annan som tillhandahåller sådan
nätkapacitet, medverka till sammankoppling av
telenätet med dennes telenät för att upprätta
sammanhängande förbindelser i näten.
-----------------------------------------------------
Beträffande sådan Beträffande sådan samman-
sammankopp- kopp- ling skall
bestämmelserna om
ling skall bestämmelserna samtrafik i 20 a, 20 b
om samtrafik i 20 a, 20 b första stycket 3-5 och
första stycket 3-5 och tredje stycket samt
andra stycket samt 20 c §§ till-lämpas.
20 c §§ till-lämpas.
-----------------------------------------------------

__________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

**FOOTNOTES**

[1]: Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv
97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom
telekommunikation i syfte att säkerställa
samhällsomfattande tjänster och samverkan genom
tillämpning av principerna om tillhandahållande
av öppna nät (EGT nr L 199, 26.7.1997, s. 32,
Celex 397L0033).

[2]: Lagen omtryckt 1997:397.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:599) om
radiokommunikation

dels att 9, 12 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
9 a §, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
9 §[3]1

Tillstånd att inneha och använda radiosändare skall
på ansökan meddelas, om

1. det kan antas att radiosändaren kommer att
användas på ett sådant sätt att annan tillåten
radioanvändning i Sverige och i utlandet inte riske-
rar att bli skadligt påverkad,

2. radiosändaren, tillsammans med avsedd
radiomottagare, är så beskaffad i tekniskt hänseende
att den uppfyller rimliga krav på en effektiv
frekvensanvändning och på möjligheten att verka i en
miljö som den är avsedd för,

3. det kan antas att användningen inte kommer att
hindra sådan radiokommunikation som är särskilt
viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen,

4. radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk
frekvensutrymme som behövs för att upprätthålla en
rimlig beredskap för utveckling av befintliga och
nya radioanvändningar, och

5. det kan antas att användningen inte kommer att
inkräkta på det frekvensutrymme som behövs för
Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och i den
utsträckning som anges i 6 § Försvarets mate-
rielverk.
-----------------------------------------------------
Särskilda bestämmelser
om tillstånd att inneha
och använda radiosändare
i vissa fall finns i
9 a §.
-----------------------------------------------------
Tillstånd att inneha och använda radiosändare för
sådana utsändningar som förutsätter att sökanden
eller någon annan som sökanden utför sänd-
ningsuppdrag åt fått medgivande enligt annan lag
eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av
annan lag, får meddelas endast om sådant medgivande
föreligger.

9 a §
-----------------------------------------
När det uppkommer
fråga att meddela
tillstånd att
inneha och använda
radiosändare för
nya eller
väsentligt ändrade
radioanvändningar
och det kan antas
att det
frekvensutrymme som
kan avsättas för
verksamheten inte
är tillräckligt för
att ge tillstånd åt
alla som vill driva
sådan verksamhet,
skall prövningen
ske efter ett
förfarande med
allmän inbjudan
till ansökan.
Detsamma gäller när
det frekvensutrymme
som avsatts för en
viss
radioanvändning ut-
ökas eller på annat
sätt medger att
ytterligare
tillstånd meddelas.

Första stycket
gäller inte sådan
radioanvändning som

1. avser
utsändning till
allmänheten av
program i ljudradio
eller annat som
anges i 1 kap. 1 §
tredje stycket
första meningen
yttrande-
frihetsgrundlagen,

2. omfattas av
12 § telelagen
(1993:597), eller

3. är avsedd för
privat bruk.

Regeringen eller,
efter regeringens
bemyndigande,
tillstånds-
myndigheten får
meddela före-
skrifter om de
sakliga grunder som
skall tillämpas vid
prövning enligt
första stycket.
-----------------------------------------

12 §

Tillstånd skall gälla för en bestämd
tid.

Vid bestämmande av tillståndstiden
skall följande särskilt beaktas:

1. framtida förändringar i
radioanvändningen,

2. den tid som sändaren är avsedd att
användas,

3. den tekniska utveckling som kan
väntas,

4. den tid som krävs för att uppnå ett
rimligt ekonomiskt utbyte av ut-
rustningen, och
-----------------------------------------------------
5. sådant medgivande som 5. sådant medgivande som
avses i 9 § andra avses i 9 § tredje
stycket. stycket.
-----------------------------------------------------

13 §

Ett tillstånd skall återkallas om

1. radiosändaren har använts i strid
med tillståndsvillkoren och avvikelsen
inte kan anses vara av mindre
betydelse,
-----------------------------------------------------
2. radiosändaren har 2. radiosändaren har
använts i en betydligt använts i en betydligt
mindre omfattning än vad mindre omfattning än vad
som svarar mot som svarar mot
tillståndsvillkoren eller tillståndsvillkoren eller
ett sådant medgivande som ett sådant medgivande som
avses i 9 § andra stycket avses i 9 § tredje
har upphört att gälla och stycket har upphört att
särskilda skäl inte talar gälla och särskilda skäl
mot återkallelse, inte talar mot
återkallelse,
-----------------------------------------------------
3. tillståndet i något avseende av
betydelse har påverkats av felaktiga
uppgifter från sökanden,
-----------------------------------------------------
4. förändringar inom 4. förändringar inom
radiotekniken eller radiotekniken eller
ändringar i radioanvänd- ändringar i radioanvänd-
ningen i utlandet på ningen på grund av
grund av internationella
internationella
överenskommelser som Sverige
överenskommelser som an-slutit sig till
Sverige anslutit sig till medfört att ett nytt
medfört att ett nytt tillstånd med samma
tillstånd med samma villkor inte skulle kunna
villkor inte skulle kunna meddelas, eller
meddelas, eller
-----------------------------------------------------
5. tillståndshavaren begär att
tillståndet skall återkallas.

Återkallelse enligt första stycket 1
får, om inte omedelbar återkallelse
krävs för att förhindra fortsatt
missbruk, ske först om
tillståndshavaren inte har följt ett
föreläggande att tillämpa meddelade
tillståndsvillkor. Ett sådant
föreläggande meddelas av den myndighet
som regeringen bestämmer och får
förenas med vite.

I fall som avses i första stycket 2, 3
och 4 får tillståndet återkallas endast
om det inte är tillräckligt att
tillståndsvillkoren ändras.

____________

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1999.

2. Lagen tillämpas även på ansökningar
om tillstånd som gjorts före
ikraftträdandet.

3. I fråga om tillstånd som har
beviljats före ikraftträdandet gäller
13 § i sin äldre lydelse.

**FOOTNOTES**

[3]:1 Senaste lydelse 1995:463.

Innehållsförteckning

Sammanfattning...........................................
1
Propositionen....................................
1
Propositionens huvudsakliga
innehåll.......................................
1
Motionerna.......................................
2
Motion med anledning av
propositionen..................................
2
Motion från den allmänna
motionstiden 1998..............................
2
Utskottet........................................
2
Förslag till lag om ändring i
telelagen......................................
2
Propositionen................................
2
Utskottets ställningstagande.................
3
Förslag till lag om ändring i
lagen om radiokommunikation....................
3
Propositionen................................
3
Motionerna...................................
4
Utskottets ställningstagande.................
5
Hemställan.....................................
7
Reservation......................................
8
Lag om ändring i lagen
(1993:599) om radiokommunikation
(mom. 2)
8
Propositionens lagförslag........................
9
1. Förslag till lag om ändring i
telelagen (1993:597)...........................
9
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om radio-
kommunikation
11