Program för EU:s framtid

Motion 2001/02:K268 av Lars Ohly m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör lägga fram ett förslag till svenskt program för EU:s framtid.

2 EU-medlemskapets inverkan på svensk demokrati

I det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets betänkande 2000/01:
KUU1 EU:s framtidsfrågor, som behandlades av riksdagen 2001-05-09, står följande med anledning av en motion från Vänsterpartiet om riksdagens medverkan i ett svenskt program för EU:s utveckling: I motion 2000/01:K309 (v) föreslås ett svenskt program för EU:s utveckling. Som nämnts tidigare i detta betänkande, kommer den frågeställning som motionärerna tar upp att aktualiseras i riksdagens fortsatta behandling av frågor med anknytning till Nicefördraget. Utskottet, som anser att samråd om ett sådant program ligger väl inom ramen för nationella parlaments roll i EU:s struktur, finner att motionen kan anses besvarad med det anförda. Detta blev också riksdagens beslut.

Bakgrunden till detta beslut är att medlemskapet i den europeiska unionen har inneburit stora förändringar för den svenska demokratin. Riksdag och regering arbetar idag på ett helt annat sätt än före EU-medlemskapet. Stora delar av lagstiftningsmakten har flyttat från Sveriges riksdag till EU:s ministerråd och i vissa fall även till tjänstemän i EU-kommissionen. Genom medbeslutandeförfarandet har även Europaparlamentet inflytande över lagstiftning med direkt rättsverkan i Sverige, och står över svensk lagstiftning.

Att EU-medlemskapet ställer stora krav på förändringar av riksdagens arbetssätt var riksdagen i våras överens om. Dels gäller detta det dagliga arbetet i utskott och EU-nämnd, dels handlar det om att riksdagen måste finna nya former för inflytande över regeringens ställningstaganden i lagstiftningsärenden. Av central betydelse är att riksdagen tidigt beslutar om en svensk position innan förhandlingar inleds om förändringar av EU:s fördrag.

EU-fördragen ändras genom regeringskonferenser som avslutas med ett toppmöte på vilket fördragsförändringarna slutgiltigt förhandlas fram. Därefter har medlemsländernas parlament att godkänna eller förkasta förhandlingsresultatet när fördragsförändringarna ska ratificeras.

Detta kan sägas ge riksdagen en vetomöjlighet om resultatet av en regeringskonferens är helt oacceptabelt för en riksdagsmajoritet. Riksdagens makt är dock begränsad till att i efterhand godkänna eller förkasta hela förhandlingsresultatet, och riksdagen kan inte enbart godkänna delar av det framförhandlade resultatet. Riksdagens bristande inflytande under själva förhandlingsprocessen är också ett faktum. Även om regeringen informerar EU-nämnden, så är det regeringen som bestämmer de svenska utgångspunkterna inför en regeringskonferens, det är regeringen som förhandlar och det är regeringen som informerar riksdagen.

Ett steg mot att stärka riksdagens inflytande i arbetet med EU-frågor togs i konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU23 Riksdagen inför 2000-talet. Här slås det fast att riksdagens ställning i arbetet med EU-frågorna bör förstärkas, och därför föreslås bland annat ändringar i riksdagsordningen. Riksdagen ska komma in på ett tidigare stadium i beslutsprocessen genom att utskotten ska arbeta med EU-frågorna som en integrerad del av utskottens ärendehantering.

Vänsterpartiet välkomnar de beslutade förändringarna, som är nödvändiga, om än otillräckliga.

3 EU:s framtida utveckling

Tankar och idéer om en federal statsbildning i Europa hörs med jämna mellanrum i den europeiska debatten. Alltmer högljutt har framträdande politiker i medlemsländerna, som Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder och utrikesminister Joschka Fischer, argumenterat för skapandet av en federation med en direktvald president, en kommission med egentlig regeringsmakt och ett tvåkammarsystem inom EU. Dessa tankar har ett mycket större genomslag bland makthavarna inom EU än vad den svenska debatten ibland kan ge sken av.

Någon motsvarande öppen redovisning av en alternativ, mellanstatlig utvecklingsmodell för EU:s framtid har inte synts till. Detta trots att denna modell sägs ha sina förespråkare bland flera av EU-ländernas regeringar. Den svenska regeringen säger sig också dela denna alternativa vision av EU:s framtid.

När Nicefördraget förhandlades fram beslutade EU:s medlemsstater samtidigt att en ny regeringskonferens ska genomföras år 2004. Då kommer med all säkerhet långtgående förslag om en federal statsbildning i Europa upp på bordet.

Vänsterpartiet anser att den stegvisa utvecklingen mot en federal statsbildning i Europa är en fara för demokratin som också riskerar minska det folkliga deltagandet i beslutsfattandet. Många förändringar sker utan egentlig debatt och utan att riksdagen tagit ställning.

Riksdagspartierna har skilda uppfattningar om hur de anser att EU ska utvecklas. Riksdagen har ej samlat uttalat sig om det berättigade i att fler frågor ska omfattas av majoritetsbeslut i EU:s ministerråd, att Sverige ska delta i utvecklingen av EU till en militär union, i sammansättningen av EU-parlamentet och om röstviktningen i ministerrådet. Sveriges syn på målsättningar för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, skatte- och finanspolitiskt samarbete och EU:s sociala dimension har inte manifesterats i något riksdagsbeslut.

För att förstärka det folkliga inflytandet över Sveriges förhandlingsposition och regeringsförhandlingarna är det önskvärt att den svenska riksdagen beslutar om den svenska synen på EU:s utveckling. Detta bör rimligtvis göras i ett Svenskt program för EU:s framtid.

Ett sådant riksdagsbeslutat program skulle fastställa Sveriges utgångspunkt för förhandlingar om fördragsändringar. Dock är det inte rimligt att ett sådant program låser regeringen till positioner som aldrig får överges. Skillnaden mot hur regeringskonferenserna genomförs idag skulle framför allt vara att regeringen inför fördragsändringar har ett dokument som visar vad en majoritet i Sveriges riksdag anser vara en önskvärd utveckling av EU och dess fördrag.

Inför förhandlingarna om förändringar av WTO beslutade riksdagen i behandlingen av en regeringsskrivelse om den svenska positionen. Denna behandling gav regeringen vägledning inför WTO-mötet i Seattle i november 1999. Med denna modell skulle en svensk position inför en ny regeringskonferens i EU förstärkas.

Med anledning av vad som i motionen anförs bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening att regeringen framlägger ett förslag till svenskt program för EU:s framtid till riksdagen.

Stockholm den 28 september 2001
Lars Ohly (v)
Murad Artin (v)	Berit Jóhannesson (v)
Maggi Mikaelsson (v)	Stig Sandström (v)
Willy Söderdahl (v)	Eva Zetterberg (v)