med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald

Motion 1996/97:Jo25 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

... ett myrfjät i taget

Inledning

Miljöpartiet de gröna har i många sammanhang tagit upp
hotet mot den biologiska mångfalden, såväl i motioner,
interpellationer som frågor. För att bevara den biologiska
mångfalden måste samhället förändras från grunden. Dagens
exploaterande icke hållbara kemikaliesamhälle måste ersättas
av ett ekologiskt långsiktigt hållbart. Samtliga politiska
beslut måste fattas med de naturgivna förutsättningarna för
ögonen och med vilja och mod att våga förändra så att
kommande generationer kan leva lika gott som vi på jorden.
Så sker inte i dag och Miljöpartiet de gröna har i många
sammanhang angivit en väg för att nå dit, en väg som
kombinerar ekologiska och ekonomiska insatser och
styrmedel.

Det talas mycket om biologisk mångfald i dag, men sällan om det som är
den biologiska mångfalden - arterna. I Sverige finns ca 55 000 arter där
3 500 är mer eller mindre hotade. De växer, förökas, doftar, surrar, kort sagt
samexisterar just nu med oss människor på jorden. De har utmejslats som
arter under årmiljoner och de flesta har funnits betydligt längre än Homo
sapiens på denna planet. Men aldrig har någon enstaka av dem kunnat
påverka alla andra på det sätt som människan kan. En del Homo sapiens är
till och med så förmätna att de tror sig vara någon sort krona i evolutionen.
En lite mer ödmjuk inställning är nog mer passande - en större vördnad för
livet.

Ett värnande om biologisk mångfald måste vara både ett värnande om
enskilda arter och ett värnande av den genetiska variationen inom arten. Det
måste finnas många individer för att variationen ska vara så stor att arter kan
klara förändringar i miljön över tiden. Man måste vara så pass många att man
finner icke besläktade individer.

Den aktionsplan som Naturvårdsverket presenterat och som ligger till
grund för propositionen innehåller en stor mängd förslag till mål och
åtgärder. Av dessa väljer nu regeringen ett fåtal medan så viktiga områden
som jordbruk, skogsbruk, myrar, marina reservat m.m. för anstå till senare
eller när medel kan anslås. Eftersom det i budgetpropositionen 1996/97:1
angivits att skyddet av den biologiska mångfalden är ett av regeringen
prioriterat område får vi väl förmoda att man anslår nödvändiga medel för att
visa att det finns politisk vilja bakom orden. På fler av Naturvårdsverkets
förslag till åtgärder finns prislappar. Än så länge går det mycket långsamt på
detta området - ett myrfjät i taget.

Under den allmänna motionstiden i september 1996 lade vi motionen
1996/97:Jo797 Biologisk mångfald i vilken vi framförde synpunkter på hotet
mot den biologiska mångfalden i olika biotoper, lagstiftning, finansiering
m.m. Den motionen kommer att behandlas i samband med utskottets
behandling av propositionen. Vi väljer därför att kortfattat ta upp sådant som
inte berörts tidigare och vill i övrigt hänvisa till ovan nämnda motion.

Förslagen till ändringar i
lagar

De flesta förändringarna hänförs till EU-direktiv. I ett fall
föreslår vi en förändring, nämligen av 19 c § i förslag till lag
om ändring i naturvårdslagen (1964:822).

Paragraf 19 c i naturvårdslagen

Paragraf 19 c i förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822) handlar om områden som förklarats som särskilt
skyddsområde eller särskilt bevarandeområde. I slutet av
paragrafen står: Första stycket gäller inte beslut om
undantag, om det är uppenbart att den verksamhet som
prövas kommer att orsaka endast obetydlig skada på
områdets naturvärden.

Om det är så att man har skyddat ett område måste det ju finnas skäl till
detta. Vi frågar oss varför det då ska vara möjligt att bedriva verksamhet där
som över huvud taget skadar områdets naturvärden. Det är mycket ologiskt
och oacceptabelt att det faktiskt öppnas den möjligheten i 19 c §. Menar man
inte allvar med de skyddade områdena?

Miljöpartiet de gröna yrkar att sista stycket tas bort i 19 c § i förslag till
lag
om ändring i naturvårdslagen (1964:822): Första stycket gäller inte beslut
om undantag, om det är uppenbart att den verksamhet som prövas kommer
att orsaka endast obetydlig skada på områdets naturvärden.

Fågeldirektivet och art-
habitatdirektivet

Miljöpartiet de gröna krävde redan i motion lagd under den
allmänna motionstiden januari 1995 att Sverige skulle
anpassas till EG:s fågel- resp art- och habitatdirektiv. För att
detta ska ske måste såväl jaktlag som förordning och
föreskrifter ändras. Vi ser det som positivt att jaktlagen nu
förändras.

Handel med hotade arter

Lagen och tullens befogenheter

Det är viktigt att handeln med hotade arter stävjas. Den
första juni 1997 kommer EU:s nya CITES-förordning (EG)
nr 338/97 att börja gälla. Brott mot CITES-förordningen är
straffbelagda i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande
djur och växter som tillhör skyddade arter. För att åtgärder
mot denna typ av brottslighet ska bli effektiva måste såväl
polis, kustbevakning som tull ges befogenheter.

I och med den föreslagna förändringen i 1 § i lagen om kustbevakningen
ges kustbevakningen polismans befogenhet att agera om något brott begås
mot lagen, förordningen eller föreskrifter till dessa. Naturvårdsverket har
tidigare föreslagit att även tullen, inte bara kustbevakningen, skall få
polismans befogenhet att agera när det gäller denna lagstiftning. Tullen har i
dag bara befogenhet att ingripa vid gräns mot tredje land. Vid inre gräns, dvs
vid gräns mot andra EU-länder, till exempel Danmark, har tullen inte samma
befogenheter. En viss tullkontroll kan fortfarande ske vid gränsen, men
skulle djur eller växter påträffas vid sådan kontroll har tullpersonalen inte
befogenhet att fråga efter exempelvis de tillstånd som krävs för innehav av
exemplar av vissa arter. Tullpersonalen ska då i stället tillkalla polis som i
bästa fall hinner dit innan transporten åker vidare. Skulle tullpersonal ha
polismans befogenhet i dessa frågor skulle stora samordningsvinster kunna
göras och brott av denna typ kunna bekämpas effektivare.

Miljöpartiet de gröna yrkar därför att tullen ges samma befogenhet som
kustbevakningen beträffande bekämpning av brott mot CITES-förordningen.

Förordningen till lagen (1994:1818)

I Sverige sker i dag försäljning av hotade arter, framför allt
av sköldpaddor och ormar. Som exempel kan nämnas att för
en tid sedan såldes 15 stycken egyptiska landsköldpaddor,
trots att den arten återfinns i Appendix (bilaga) 1 i CITES-
förordningen, alltså är akut hotad och handel är förbjuden.
Det finns endast ca 1 000 individer av arten i världen. På
samma sätt säljs andra viltfångade landsköldpaddor
tillhörande hotade arter, som är fredade i ursprungsländer.
Sverige börjar få dåligt rykte i dessa sammanhang och EU-
kommissionen anser Sverige och Österrike som
problemländer vad gäller handel med hotade arter. Sverige
fungerar också numer som transitland för framför allt hotade
kräldjur. Detta måste ändras på.

För att lagen 1994:1818 ska kunna fungera praktiskt krävs en förordning
till lagen. Denna förordning ska också göra det praktiskt möjligt att använda
EU:s CITES-förordning. Den i dag existerande förordningen (1994:2027) får
anses som en tillfällig lösning och ska ersättas av en ny mer omfattande
sådan.

Den nya förordningen måste innebära att Sverige inför de kompensatoriska
åtgärder som krävs för att en kontroll av handeln inom EU skall kunna ske
nu när gränskontrollerna är borttagna. Det är till exempel tillstånd och
kontroll av zoo-affärer, auktorisation av konservatorer, innehav av hotade
arter m.m. Dessa kompensatoriska åtgärder är sedan länge införda i övriga
EU-länder, dock ej i Sverige.

Förslag till ny förordning överlämnades enligt uppgift från Naturvårds-
verket till Miljödepartementet i december 1995. Den har sedan bearbetats av
departementet och har ännu ej kommit ut på remiss.(!) Förordningen borde
har trätt i kraft redan för ett år sedan och senast till den 1 juni 1997 då den
nya CITES-förordningen träder i kraft. Som det ser ut i dag kommer ej
förordningen att kunna träda i kraft förrän tidigast sent i höst. Trots att
lagen
1994:1818 har gällt sedan den 1 januari 1995 har inte lagen eller den
lagstiftning som är knuten till lagen prövats i domstol än. Detta beror inte på
en avsaknad av fall, utan på att de praktiska möjligheterna, dvs de
kompensatoriska åtgärderna saknas i svensk lagstiftning.

Varför sker inget? Tar regeringen inte frågan på allvar? Sverige är snart det
enda EU-land som saknar en fungerande förordning på detta område.

Miljöpartiet de gröna yrkar därför att den nya förordningen som behövs för
att kontrollen av handeln med hotade arter ska bli effektiv skyndsamt ska
remissbehandlas för att kunna beslutas och träda i kraft samtidigt som
föreslagen lagändring, det vill säga den 1 juli 1997.

Förändringar i mångfalden
sker nu

Antalet kända arter beräknas på jorden till ca 1 675 000.
Sverige hyser ca 55 000 av dem. Av dessa finns 3 500 på
nationella hotlistor. Det betyder att ca 5 % av våra vilda arter
hotas av utrotning och ytterligare arter kräver stor hänsyn om
de på sikt ska kunna fortsätta existera. Bara av
ryggradsdjuren finns 145 arter upptagna på Artdatabankens
listor över hotade arter. I Naturvårdsverkets aktionsplan
säger man att såväl faunan som floran trivialiseras.

Att landet håller på att mista en viss art föranleder i dag inga omedelbara
åtgärder. Inte heller i propositionen föreslås åtgärder för att snabbt komma
till rätta med den pågående utarmningen.

Biologisk mångfald i jordbruket

- Sveriges Ornitologiska Förenings nu mer än 20-åriga
häckfågeltaxeringar visar att fåglar knutna till
jordbrukslandskapet minskar. Sedan 70-talet har var tredje
sädesärla och mer än varannan ladusvala och tofsvipa
försvunnit. Även enkelbeckasin, gök, buskskvätta,
stenskvätta med flera arter knutna till jordbrukslandskapet
visar samma starka tillbakagång.

Samtidigt kan de brukare som går över till den ekologiska bruknings-
metoden bekräfta att antalet insekter, fåglar och blommor ökar märkbart efter
omläggningen. Om man tänker efter är det inte så konstigt. För att leva
behövs mat. De ovan nämnda arterna lever på insekter, maskar eller småkryp
som i sin tur lever av andra småkryp. Många av krypen är beroende av olika
örter, många sådana som kallas ogräs. Det konventionella jordbruket med
sina gifter tar helt enkelt död på så många arter i näringsväven, såväl växter
som djur, att möjligheten för andra att finnas kvar försvinner. Jordbruket
måste förändras från grunden för att den biologiska mångfald man ofta säger
sig värna skall kunna behållas och återskapas. I Naturvårdsverkets aktions-
plan slås fast att det moderna jordbruket är en av de enskilt största orsakerna
till förlust av biologisk mångfald (sid 12 i rapporten).

I propositionen sägs att regeringen avser återkomma till de förslag som
Jordbruksverket presenterat i sin aktionsplan för biologisk mångfald under
året. Inför den behandlingen anser vi att regeringen bör utreda det
förhållandet att många fågelarter knutna till jordbrukslandskapet gått tillbaka
så kraftigt samt klarlägga anledningar och föreslå åtgärder.

- De gamla NOLA-bidragen, som handhades av
länsstyrelserna, fungerade mycket bra. I dialog mellan
myndighet och markägare togs en skötselplan fram, anpassad
för den aktuella marken. Då NOLA växlades mot EU-stöd
framförde Miljöpartiet de gröna farhågor dels att
flexibiliteten skulle gå förlorad, dels att många områden som
hade skydd med NOLA och där höga naturvärden fanns
skulle förlora stöd eftersom de inte kunde få EU-stöd. Tyvärr
tycks detta ha inträffat.

Då regeringen återkommer med åtgärder föranledda av Jordbruksverkets
aktionsplan anser vi att detta bör belysas och att åtgärder vidtas för att
skydda marker som tidigare fick NOLA och i dag är utan stöd.

Jakt på hotade och andra arter

- I Naturvårdsverkets aktionsplan anges som
miljökvalitetsmål: "Jakt i Sverige får bedrivas om den är
motiverad ur antingen en nyttoaspekt eller en skadeaspekt
och om det sker på ett sätt så att den biologiska mångfalden
upprätthålls och gynnas." (sid 50 i rapporten).

Miljöpartiet anser att det är en riktig målsättning för jakten. Jakt får aldrig
reduceras till prickskytte på levande föremål. Det finns en mängd arter i
jaktförordningen på vilka vi anser att jakt inte kan motiveras utifrån ett
sådant miljökvalitetsmål, till exempel hermelin och enkelbeckasin, båda arter
som gått tillbaka numerärt och där varken nytto- eller skadeaspekt föreligger.
Inte heller kan jakt på björktrast, nötskrika och ekorre med flera arter
motiveras.

Miljöpartiet de gröna yrkar att en översyn sker utifrån Naturvårdsverkets
miljökvalitetsmål för jakten och att de arter för vilka jakten inte kan
motiveras utifrån målet avförs ur jaktbestämmelserna.

- I EG:s fågeldirektiv anges att jakt inte får ske under
häckningstid, eftersom risken är stor att ungar lämnas att dö
svältdöden och det inte anses etiskt försvarbart. För följande
fåglar tillåts skyddsjakt i Sverige även under häckningstid:
gråsparv, pilfink, korp, havstrut, gråtrut, fiskmås, skrattmås,
koltrast, stare, ringduva, råka, skata, tamduva, björktrast. Det
är beklämmande och hög tid att detta förändras. I många fall
är arterna till och med i minskande som stare och gråsparv.
Det står även i 26 § jaktförordningen: "Vid jakt som avses i
första stycket får ingrepp även göras i fåglars bon och fåglars
ägg förstöras." Detta strider helt mot fågeldirektivet och
måste ändras.

Miljöpartiet de gröna yrkar att en översyn och förändring sker av jakten så
att jakt inte får ske under häckningstid och att jaktförordningen revideras
utefter detta.

- I och med att fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet nu börjat
införlivas i svensk lagstiftning anser vi att jaktförordningen måste revideras.
Beträffande skyddsjakt föreskrivs ju nu i lag att den får bedrivas "om sådan
skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt." Utifrån denna
lagändring ifrågasätter vi skyddsjakten i bilaga 4 till jaktförordningens 26 §.
Motiven för att få bedriva skyddsjakt är diffusa som "kan orsaka skada eller
annan olägenhet", "behövs för att förhindra skador", "förebygga skada",
"tillgodose lantbruk och viltvård", "om det behövs med hänsyn till vilt-
vården" osv. Den förändrade lydelse av 5 § jaktlagen "om sådan skada inte
kan motverkas på annat tillfredsställande sätt" måste i framtiden genomsyra
skyddsjakten.

Vi ifrågasätter skyddsjakten på ovan nämnda fågelarter liksom gäss, men
också på däggdjur som hermelin, vessla, rödräv och grävling om de befinner
sig tillfälligt på ö, holme eller skär, vidare på årsungar av grävling och räv
med flera, där det med största sannolikhet skulle gå att finna annan
tillfredsställande lösning. Det behövs en annan syn på de samexisterande
arterna där inte bössan är det som kommer i första hand utan en större
vördnad för det levande.

Miljöpartiet de gröna yrkar att en översyn och förändring sker av
skyddsjakten i landet så att denna genomsyras av kravet att skyddsjakt bara
kan komma i fråga om skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande
sätt.

- Jakt ses fortfarande i Sverige som en areell näring.
Miljöpartiet de gröna anser att det är fel. Jakten borde därför
ses som fråga om biologisk mångfald och därför behandlas
av Miljödepartementet. Tyvärr släpps naturvården inte in i
frågor som har med jakt att göra. Jaktintresset har en stark
ställning i samhället i dag, vilket har belysts i SNS:s
demokratiråds rapport om järntrianglar och även i
Miljöpartiets motion 1996/97:Jo932 Demokrati och
jaktpolitik.

Miljöpartiet de gröna yrkar att jaktfrågor ska flyttas från Jordbruks-
departementet till Miljödepartementet.

- I propositionen föreslås flera åtgärder, dock inga som nu
ökar skyddet för hotade arter. I många fall behövs
ekonomiska medel för att avsätta reservat, men i ett fall
borde en åtgärd kunna genomföras snabbt, nämligen att
förbjuda jakt på de arter som finns i Artdatabankens lista
över hotade arter. I och med den förändring som gjorts i 4 §
jaktlagen ska ju nu även fågelarter som tillfälligt
förekommer naturligt i landet bevaras, vilket borde innebära
ett ökat skydd för sträckande och rastande fågel t.ex. sädgås.

Miljöpartiet de gröna yrkar att jakt ska förbjudas på hotade arter.

Skydd av urskogar

I dag är endast 0,5 % av den produktiva skogsmarken
nedanför skogsodlingsgränsen skyddad i reservat. För att
snabbt säkerställa de 5 % av skogen nedanför
skogsodlingsgränser som är ur- och naturskog måste
regeringen i kommande budget öka anslagen för detta
ändamål. På sikt behöver minst 10 % av den produktiva
skogsarealen skyddas. I dessa urskogar finns många av de
hotade arter, som i dag finns på Artdatabankens hotlistor, till
exempel 223 arter mossor, ungefär 20 % av Sveriges
samtliga mossor, 216 artar lavar, ungefär 10 % av Sveriges
lavar. Många områden med sådana hotade arter är dessutom
akut hotade av avverkning. I Naturvårdsverkets aktionsplan
slås fast att det moderna skogsbruket är en av de största
enskilda orsakerna till förlust av biologisk mångfald (sid 12 i
rapporten).

Nu avverkas urskogar med de sista resterna av den biologiska mångfalden
därför att regeringen inte avsatt tillräckliga medel för att skydda biotoperna.
Greenpeace aktion för att rädda Njakafjäll visar att detta engagerar många.
Det rör sig om lavar där arten i många fall inte bara är sällsynt i Sverige utan
där våra bestånd är bland de sista som finns kvar.

Miljöpartiet de gröna föreslår därför också ett tillfälligt moratorium för
avverkning av urskog.

Förbättra och verkställ
"Myrskyddsplan för Sverige"

Efter ett långvarigt utrednings- och beredningsarbete kom till
slut ett beslut om "Myrskyddsplan för Sverige" våren 1994.

Planen var inte komplett. Myrrika Norrbottens län saknades, information
om omgivande fastmarksskog var bristfällig eller inaktuell. Fortfarande
saknas konkreta åtgärdsprogram och skyddsplaner om rikkärr, sumpskogar,
mader och slättsjöar.

I propositionen sägs att "sumpskogar, mader och rikkärr bör särskilt
uppmärksammas i naturvårdsarbetet med våtmarker." Men det sägs också:
"Skyddet för våtmarker i myrskyddsplan för Sverige får ske inom befintliga
resurser och i enlighet med gällande ansvarsfördelning."

Vi kan inte tolka det ovanstående på annat sätt än att inget sker med
myrskyddsplanen. Det rimmar illa med budgetpropositionen 1996/97:1 där
det anges att skyddet av den biologiska mångfalden är ett av regeringen
prioriterat område.

Miljöpartiet de gröna yrkar att myrskyddsplanen kompletteras och att
medel anslås i kommande budgetproposition så att den kan genomföras.

Hotet mot den biologiska
mångfalden akut efter
regeringens
energiproposition

Vattendrag

I Naturvårdsverkets aktionsplan slås fast:
"Vattenkraftutbyggnaden har påverkat en mycket stor del av
Sveriges vattendrag vilket har fått starkt negativa
konsekvenser för biodiversiteten." (sid 12 i rapporten).

I kommentaren till det beslutade åtgärdsmålet står: "De outbyggda vatten-
dragens betydelse för biologisk mångfald är sådan att bevarandeintressena i
fortsättningen måste sättas före exploatering av vattendragen. Kvarvarande
opåverkade forsar och strömsträckor ska inte exploateras." (sid 41 i
rapporten).

I propositionen anförs på sid 48 att energisektorn ska vid planering verka
för att säkerställa den biologiska mångfalden. Det är bra och nödvändigt.
Bara några veckor innan denna proposition kom lades emellertid på
riksdagens bord proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning. I den
föreslås en utbyggnad av just småskalig vattenkraft, alltså precis de vatten-
drag som måste sparas för att de arter, som behöver rinnande vatten och som
redan är trängda, ska kunna finnas kvar. Man föreslår införandet av ett
investeringsbidrag om 15 % och beräknar stödet till 150 miljoner kronor
under en 5-årsperiod.

Man tar sig för pannan och undrar om den ena delen av regeringen inte vet
vad den andra gör. Eller är det så illa att talet om skydd av biologisk
mångfald inte är värt något om andra intressen dyker upp?

Miljöpartiet de gröna anser att vattenkraften i Sverige är färdigutbyggd.
Kan man få ut mer energi genom byte av teknik i befintliga verk är det bra,
men de vattendrag som inte byggts ut ska sparas. Det finns en mängd arter
som behöver rinnande vatten och många sådana biotoper har hotats och
minskat under lång tid. I detta fallet måste den biologiska mångfalden ges
företräde. Det handlar såväl om hotade som mer vanliga arter.

Miljöpartiet de gröna yrkar att ingen ytterligare utbyggnad av vattenkraft
ska ske i Sverige utan att de rinnande vattendrag, oavsett storlek, som finns
kvar ska bevaras.

Lövskogar

Under senare tid har en debatt om hotet mot många arter
knutna till lövskog aktualiserats. Skälet är en ännu inte
publicerad utredning från WWF som kan visa att många
oersättliga lövskogar nu flisas till energiråvara. Eftersom
många insekter och därmed fåglar är knutna till lövskogar
visar utredningen en snabb minskning av antalet fåglar, såväl
mer som mindre vanliga. Lövsångaren och talgoxen är
exempel på vanliga och göktytan på en mer sällsynt.

Undersökningen är gjord i Dalarna och såvitt vi har förstått är detta ett
problem som förekommer på många platser i södra Sverige. Lövskogar
avverkas såväl till massa- som till energiråvara. Arter beroende av denna
tidigare vanliga biotop förlorar eller trängs tillbaka. Om problemet finns även
i Norrland torde vara osäkert och på många platser finns det troligen inte.

För att den stundande, och välkomna, omställningen av energiförsörj-
ningen i landet ska ske på ett förnuftigt sätt med avseende på den biologiska
mångfalden är det av yttersta vikt att signaler som den ovan tas på största
allvar. En förändring kan ske snabbt och satsningen på biobränsle få en dålig
klang och skapa ett problem.

Miljöpartiet de gröna yrkar därför att hotet mot lövskogar utreds och att
sådana åtgärder föreslås att hotet mot de lövskogsberoende arterna minime-
ras.

Miljöskadade områden

Det finns många miljöskadade områden i Sverige, där gifter
läcker till naturen, ca 2000 platser enligt Naturvårdsverkets
lista. Det läcker kvicksilver och andra tungmetaller, kreosot
och stabila organiska kemikalier, som vi vet kommer att
påverka det levande och till sist även oss själva. Många arter
påverkas av dessa kemikalier och de påverkar deras
möjlighet till fortplantning. Många larver i vatten är mycket
känsliga för kemikalier, varför just sådana arter används som
indikatorarter för att få vetskap om sjöars miljömässiga
status.

I dagens kemikaliesamhälle är det ofta svårt att finna källan till förorening-
arna. När det gäller de miljöskadade områdena vet vi var de finns, vi vet att
de läcker och det som saknas för att rena dem är pengar och politisk vilja.
Miljöpartiet de gröna har i olika sammanhang påtalat detta och kommer att
fortsätta med det. I våra budgetar finns alltid medel avsatta för detta
ändamål. Talet om biologisk mångfald måste leda till konkret handling. Att
anslå medel så att gifter som påverkat naturen tas bort är en sådan åtgärd.

Miljöpartiet de gröna yrkar att regeringen tar fram en plan för sanering av
miljöskadade områden med kostnader och tidsangivelse när sanering kan
ske.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår lagförslaget såvitt avser sista stycket i 19 c § i
förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Tullen bör ges samma befogenhet som Kustbevakningen
beträffande bekämpning av brott mot CITES-förordningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nya förordningen som behövs för att kontrollen av
handeln med hotade arter skall bli effektiv skyndsamt skall remissbehandlas
för att kunna beslutas och träda i kraft samtidigt som föreslagen lagändring,
dvs. den 1 juli 1997,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör utreda det förhållandet att många fågelarter
knutna till jordbrukslandskapet gått tillbaka kraftigt, klarlägga anledningar
och föreslå åtgärder och presentera dessa då regeringen återkommer till
riksdagen med anledning av Jordbruksverkets aktionsplan för biologisk
mångfald,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att problem och åtgärder rörande marker som tidigare erhållit
NOLA-stöd bör belysas och åtgärder föreslås då regeringen återkommer med
åtgärder föranledda av Jordbruksverkets aktionsplan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jaktfrågor skall flyttas från Jordbruksdepartementet till
Miljödepartementet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn bör ske utifrån Naturvårdsverkets
miljökvalitetsmål för jakten och att de arter för vilka jakten inte kan
motiveras utifrån målet avförs ur jaktbestämmelserna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn och förändring bör ske av jakten så att jakt inte får
äga rum under häckningstid och att jaktförordningen revideras utifrån detta,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn och förändring bör ske av skyddsjakten i landet så
att denna genomsyras av krav att skyddsjakt bara kommer i fråga om skador
inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt i enlighet med den nya
lydelsen av 5 § jaktlagen och i enlighet med gällande EU-direktiv och att
jaktförordningen ändras utifrån detta,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett tillfälligt moratorium för avverkning av urskog,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myrskyddsplanen bör kompletteras och att medel bör anslås i
kommande budgetproposition så att den kan genomföras,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ingen ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i Sverige
utan att de rinnande vattendrag, oavsett storlek, som finns kvar skall bevaras,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda hotet mot lövskogar och föreslå åtgärder så att hotet
mot de lövskogsberoende arterna minimeras,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ta fram en plan för sanering av miljöskadade
områden med kostnader och tidsangivelse när sanering kan ske.

Stockholm den 7 april 1997

Gudrun Lindvall (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Eva Goës (mp)

Per Lager (mp)

Gunnar Goude (mp)