med anledning av prop. 1990/91:191 Vissa livsmedelspolitiska frågor

Motion 1990/91:Jo163 av Lars Werner m.fl. (v)

En livsmedelspolitik för konsumenter och producenter

Den svenska debatten om livsmedelspolitik och
jordbrukspolitik har på ett olyckligt sätt fokuserats på
motsättningen mellan producenter och konsumenter.
Självklart finns det på ett plan motsatta intressen -- medan
producenten vill ha så bra betalt som möjligt, vill
konsumenten ha så låga priser som möjligt.

Men det finns också gemensamma intressen av hög
kvalitet, av att undvika negativ miljöpåverkan i
livsmedelsproduktionen, och av att det inhemska
jordbruket bevaras och utvecklas. Det går inte att föra en
livsmedelspolitik som bara tar sin utgångspunkt i den ena
eller andra sidans intressen. Ambitionen måste vara en
livsmedelspolitik som utgår från konsumenternas (och det
är ju vi alla) behov av livsmedel med hög kvalitet till rimliga
kostnader och som skapar rimliga betingelser för
jordbruket.

Snabba förändringar

Den förändring av den svenska livsmedelspolitiken som
vi nu befinner oss i början av sker mot bakgrund av
föränderliga internationella betingelser. Den s k Uruguay-
rundan inom ramen för GATT (general agreement on
tariffs and trade) har gått i stå. Detta innebär att processen
för att minska i-ländernas subventioner till sitt jordbruk och
därmed skapa bättre betingelser för tredje världens
jordbruk, har stannat av.

Vi delar inte regeringens uppfattning att resultat
kommer att nås under innevarande år. Vi har hela tiden från
vänsterpartiets sida ifrågasatt regeringens optimistiska
bedömningar av GATT-processen och dess konsekvenser
för Sverige. Vi anser nu att det är troligt att inget kommer
att hända förrän tidigast nästa år och att det som kommer
att hända blir av betydligt mer begränsad betydelse än vad
som sagts.

Vi anser att det i ett globalt perspektiv är mycket viktigt
att processen fortgår och att Sverige bör vara pådrivande,
så att u-länderna på mer rättvisa villkor kan delta i den
internationella handeln med jordbruksprodukter.

Rättvisa villkor

Vi anser också att Sverige i dessa förhandlingar med
större kraft än hittills måste hävda miljö- och
kvalitetsaspekter. Den livsmedelsproduktion som bedrivs i
vissa länder till priset av en mycket omfattande
miljöförstörelse är en form av ''grön dumpning'', som vi
måste komma till rätta med.

Möjligheten att säga nej till import, när viktiga miljö-
eller kvalitetsregler som gäller för den inhemska
produktionen åsidosatts, får inte betraktas som uppsättande
av handelshinder. Det är ju i verkligheten en fråga om att
skapa lika villkor för import och inhemsk produktion. Det
är inte restriktioner som är diskriminerande i den meningen
att de drabbar enbart importen. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna.

EG -- EFTA-förhandlingarna

Också när det gäller EG--EFTA-förhandlingarna har
verkligheten snabbt förändrats. Från att ha varit
undantagna från förhandlingarna inför EES-avtalet, så
ingår nu jordbruksfrågorna till viss del. Dessutom har
riksdagen efter socialdemokraternas kovändning i EG-
frågan beslutat att Sverige ska söka medlemsskap, vilket får
omfattande konsekvenser för jordbruket och
livsmedelspolitiken.

Den analys av vad en svensk EG-anpassning innebär för
jordbruket, som vänsterpartiet länge krävt, har ännu inte
presenterats. Inte heller förs diskussionerna kring EES-
avtalet på detta område på ett sådant sätt att någon
övergripande politisk diskussion blir möjlig; demokratin
sätts ur spel.

Båda dessa processer får konsekvenser för det svenska
gränsskyddet. De förutsättningar som rådde vid förra årets
beslut finns inte längre kvar, till viss del beror det på
agerande i regering och riksdag, till viss del på processer
som ligger utanför svenska beslutsinstanser. Vi anser att en
analys av vad EG-anpassningen får för konsekvenser för
jordbruket och livsmedelssektorn som helhet, bör
föreläggas riksdagen.

Gränsskyddssänkningar kan förekomma

Av de skäl som ovan angetts men också av det skälet att
avsikten med gränsskyddet måste vara att skydda den
inhemska prisnivån kan en diskussion kring
gränsskyddsförändringar inte längre uteslutas. Det måste
dock understrykas att avsikten skall vara en anpassning till
den rådande prisnivån, inte att öka importen.

Vi kan däremot inte acceptera det oerhört
generaliserade tillvägagångssätt som regeringen använt i
propositionen. Produkterna måste granskas mer noggrant
var och en för sig. Mekanismerna bakom eventuella över-
eller underskydd måste analyseras. Bakom den ökning av
mejeriprodukter som skett under föregående år finns t.ex.
till viss del det utökade samarbetet mellan Arla och
mejeriföretag i andra länder.

Direktbidragen

Mot bakgrund av att det inte är troligt att GATT-
förhandlingarna kommer att komma till något avgörande i
år, så finns det ingen anledning att skjuta upp beslutet om
direktbidragen inom animalieproduktionen till hösten.
Frågan bör avgöras under vårriksdagen. Beloppet bör vara
i samma storleksordning som förra året.

Det är beklagligt att den tillfälliga nödlösningen med
direktbidrag baserade på 1988 års djurantal måste
förlängas, men att i detta skede konstruera ytterligare nya
lösningar är inte heller en framgångsrik väg. Möjligheten att
basera utbetalningen på aktualiserat sifferunderlag bör
övervägas. Utbetalningen bör göras i december.

Direktbidragen inom stödområdet

Tidigare under våren har jordbruksutskottet behandlat
frågor som rör stödområdet. I avvaktan på den nu aktuella
propositionen behandlades inte direktbidragen. Riksdagen
har uttryckligen sagt att ambitionen att anpassa
jordbruksproduktionen till en lägre nivå inte ska gälla för
jordbruket i stödområdet.

Det bör därför diskuteras om utformningen av
direktbidragen inom stödområdet kan göras om, så att de
bättre stämmer med denna ambition.

Bort med moms på maten

I ett samlat konsumentpolitiskt perspektiv på
livsmedelspolitiken måste självklart ett borttagande av
momsen på maten ingå. En alldeles överväldigande
majoritet av de tillfrågade i undersökning efter
undersökning anger att detta är den skattesänkning man i
första hand vill ha.

Detta är inte en fråga som angår vissa grupper av
barnfamiljer, den är viktig för alla och därför kan inte en
momssänkning på maten ersättas av riktade åtgärder som
t.ex. högre barnbidrag.

Det hävdas ofta att effekterna av en momssänkning
kommer att ''ätas upp'' på vägen till konsumenten och bli
till högre vinstmarginaler eller kapitaliseras i investeringar.
Men detta är inte ett problem specifikt i samband med
momssänkningen.

Samma risker finns med att sänka gränsskyddet, och
samma åtgärder som föreslås i propositionen för att
övervaka effekter av en gränsskyddsjustering kan också
tillämpas för att kontrollera momssänkningen. Det är i
själva verket en fördel att göra bägge åtgärderna samtidigt.

Vi har från vänsterpartiets sida i en lång rad motioner i
mer än tjugo års tid krävt: ''Bort med moms på maten'', och
vi kommer att upprepa detta krav tills vi fått gehör för det
och följaktligen yrkar vi även nu på att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag om sänkning av momsen på
maten med en tredjedel. Förslaget bör träda i kraft vid
årsskiftet.

Vi har tidigare föreslagit att denna första etapp av
borttagandet på momsen på maten finansieras genom ett
borttagande av grundavdraget för dem med inkomster över
180 000
kr./år. En annan tänkbar finansiering, som vi tidigare
tagit upp, är att det återställande till den tidigare lägre
momsnivån som skall ske vid årsskiftet, sker genom att hela
reduktionen dras från matmomsen.

Skärp det kvalitativa gränsskyddet

I framtiden kommer vi att få en ökad handel med
livsmedel över gränserna. På vissa områden har vi redan nu
en mycket omfattande import. Det gäller t ex exotiska
frukter. Detta innebär att större krav måste ställas på det
kvalitativa gränsskyddet.

En översyn över den befintliga importkontrollen måste
göras och redovisas till riksdagen tillsammans med förslag
om förbättringar. Det är ett mycket angeläget
konsumentkrav att vi har en hög nivå på kontrollen av
importerade livsmedel.

Det måste också utvecklas metoder för att kontrollera
icke mätbara kvalitéer som bestrålning, hormontillsatser och
antibiotika. Så länge sådana krav inte diskriminerar
importen utan jämställer den med inhemskt producerade
livsmedel kan de inte rimligen betraktas som tekniska
handelshinder. Utöver den direkta kontrollen måste
informationen till konsumenterna om ursprungsland,
tillverkare och metoder förbättras. Det är en förutsättning
för att konsumenterna ska kunna göra välgrundade val.

Den småskaliga livsmedelsproduktionen

I riksdagens livsmedelspolitiska beslut år 1990
betonades, i högre grad än tidigare, den småskaliga
livsmedelsproduktionens betydelse. Såväl regeringens
proposition som jordbruksutskottets betänkande
framhåller att småskalig produktion och förädling ska
stimuleras. Detta är angeläget av flera skäl. Det har länge
krävts från konsumenterna.

Det finns ett uttalat missnöje med den storskalighet och
likriktning som präglar livsmedelsproduktionen. Lokala
variationer i sortimenten försvinner, varorna är inte färska
när de når konsumenten. Det händer t.o.m. att så kallade
''bäst-före-datum'' är passerat när en mejeriprodukt når
handeln. Också av miljöskäl är det oacceptabelt med de
många och långa transporterna.

Ur djuretisk synpunkt är detta inte heller bra, eftersom
det innebär långa transporter också för djur på väg till slakt,
vilket stressar djuren och utsätter dem för onödigt lidande.

Även ur konkurrensaspekt vore det fördelaktigt om de
monopoliserade leden kunde öppnas upp för nya inhemska
aktörer.

Mot bakgrund av alla dessa tungt vägande skäl är det
obegripligt att det sammantagna samhälleliga agerandet
snarare motarbetar den småskaliga livsmedelsproduktionen
än befrämjar den. Orimliga krav på standard för
gårdsslakterier och livsmedelsverkets försök att kräva
tvättad potatis är exempel på hur småskaligheten
motarbetas.

Ytterligare ett förslag i denna negativa riktning är det
förslag till äggmärkning som läggs fram i propositionen. Vi
yrkar därför avslag på propositionen i denna del. Det bör
vara konsumenterna som väljer mellan den högre graden av
säkerhet som kvalitetskontrollen och andra kvalitéer som de
omärkta äggen kan ha (närhet till producent, småskalighet
m.m.). En förutsättning är naturligtvis att konsumenterna
ges tillräcklig information.

Det är extra viktigt just beträffande äggproduktionen att
stimulera den småskaliga hanteringen. Den nya
djurskyddslagen innebär att vi inom ett begränsat antal år
måste utveckla ur djurskyddssynpunkt bättre system.
Storskaligheten i sig är en av orsakerna till problemen.

Undanröj hindren

Det är nu dags att göra en översyn av samtliga de
faktorer som kan verka hindrande på den småskaliga
livsmedelsförädlingen och produktionen. Det gäller lagar
och regler, men också bidrags-, utjämnings-, avgifts- och
ersättningssystem som står till samhällets förfogande inom
ramarna för den nya livsmedelspolitiken och
regionalpolitiken.

En sådan översyn bör utmynna i ett samlat förslag till
undanröjande av eventuella hinder. Givetvis måste detta
ske så att en fortsatt hög nivå på kvaliteten kan
upprätthållas.

Befrämja det ekologiskt anpassade lantbruket, den
alternativa odlingen

Från att ha varit en liten ''nisch'' inom det svenska
jordbruket håller det ekologiskt anpassade lantbruket på att
växa till en betydande del. I ett framtidsperspektiv är detta
oerhört positivt. Detta lantbruk, i dess olika former, bygger
på en helhetssyn där ett viktigt mål är att lantbrukets
processer skall bli fungerande kretslopp.

Detta, som en gång var en självklarhet inom den
biologiska produktionen, är i dag inte så självklart. Ett
intensivt, specialiserat lantbruk med växtodling och
djurhållning i olika företag har lett till såväl stort behov av
handelsgödsel som problem att bli av med stallgödseln på
ett miljöanpassat sätt.

Det ekologiskt anpassade lantbruket motsvarar bäst de
samlade krav som ställs på jordbruket; att undvika negativa
miljöeffekter och i stället skapa positiva, som att hålla
landskapet öppet med en rik och varierad flora och fauna,
att vara långsiktigt hållbart och ha en djurhållning som
tillgodoser djurens naturliga behov, att producera livsmedel
av hög kvalitet.

Det ekologiskt anpassade lantbruket missgynnades av
den tidigare jordbrukspolitiken och risken finns att de
grenar som hade svårt att hävda sig då också får svårt att
hävda sig nu, vid avregleringen, eftersom utgångsläget är så
ojämnt. Såväl förädlingsleden som grossist- och
detaljistleden är monopoliserade och systemen bygger på
storskalighet. För produkter i förhållandevis små
kvantiteter är det svårt att skaffa sig marknadstillträde. Just
därför är det angeläget med stimulansåtgärder av tillfällig
karaktär.

Ur konsumenternas perspektiv är det viktigt att
produkterna håller vad de lovar, d.v.s. att det finns en väl
utbyggd och fungerande kontroll. Vi anser därför att
riksdagen bör anvisa ett engångsanslag på 6 000 000 kr för
att stimulera det ekologiska lantbruket och förbättra
kontrollen. Diskussioner bör föras med representanter för
det ekologiska lantbruket om fördelning av medlen på olika
verksamheter.

Åtgärder för att minska negativ miljöpåverkan och
förbättra djurskyddet

Propositionen redovisar att statsbidraget till uppbyggnad
av lagringsutrymmen för stallgödsel utnyttjats dåligt.
Bidragsmöjligheten upphör i juni 1991.

Vi anser att det bör göras en analys av orsakerna till det
låga utnyttjandet. Det kan sammanhänga med såväl
osäkerheten inför framtiden som utformningen av stödet.

Vi anser därför inte att stödet bör försvinna nu, utan att
tiden bör förlängas i avvaktan på en redovisning till
riksdagen. I övrigt delar vi uppfattningen att det bör finnas
en beredskap för selektiva stödåtgärder i enlighet med vad
som föreslås i propositionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ''grön dumpning'' och
importkrav,

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av EG-
anpassningens konsekvenser för svensk
livsmedelsproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkoren för sänkta gränsskydd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktbidrag inom
animalieproduktionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktbidrag inom stödområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpt kvalitativt gränsskydd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvalitetskontroll av ägg som
säljs i butik inte skall vara obligatorisk,

8. att riksdagen hos regeringen begär översyn och förslag
i syfte att undanröja hinder för småskalig
livsmedelsproduktion och förädling,

9. att riksdagen till åtgärder i syfte att befrämja
ekologiskt lantbruk, s.k. alternativ odling, som ett
engångsanslag anvisar 6

000

000 kr.,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fortsatt statligt stöd
till investeringar i gödselvårdsanläggningar och förbättrat
djurskydd.

Stockholm den 13 maj 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Bertil Måbrink (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

Annika Åhnberg (v)