Ersättning för psykoterapeutisk behandling

Motion 1990/91:Sf275 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (fp)

Utvecklingen inom den psykiatriska vården har under de
senaste decennierna varit snabb. Från att tidigare ha varit
inriktad på huvudsakligen ett långvarigt och ofta varaktig
omhändertagande av personer med psykiska störningar,
strävar den psykiatriska vården numera efter att behandla
och rehabilitera personer.

Förnyelse av psykiatrin innebär att man i ökad
utsträckning bedriver vård i öppnare former och att
vårdtiderna i sluten vård förkortas. Bakgrunden är
medvetenheten om de sociala faktorernas betydelse i takt
med att allt fler patienter börjat leva i sin vanliga miljö ute
i samhället.

Under en period fanns en destruktiv kamp mellan olika
inriktningar inom psykiatrin. Personer med biologisk, social
eller psykologisk grundsyn på behandlingsarbetet förde en
ofta oförsonlig kamp mot varandra. I dag har denna kamp
lett fram till en utbredd insikt att olika behandlingsmetoder
kompletterar varandra och att diagnosen har stor betydelse
för vilken behandling som är mest lämplig.

De psykoterapeutiska behandlingsmetoderna har
fortlöpande utvecklats. De mediciner som kom på 1950-
talet med specifik verkan innebar att patienter efter kort
tids behandling kunde skrivas ut från sjukhus. Behovet av
eftervård under ibland mycket lång tid är emellertid
uppenbart.

Överallt i landet genomförs en sektorisering av
psykiatrin och öppenvårdslag för både barn och vuxna
startas. Trots tillkomsten av öppenvårdsteam är behovet av
olika typer av samtalsbehandling fortfarande stort, medan
tillgången på terapeuter eller psykologer är begränsad.
Landstingens resurser används i stor utsträckning till att
klara problemen med den allt äldre befolkningen.

För patienterna är det ett stort problem att det ofta är
mycket dyrt att anlita icke landstingsanställd peronal för att
få samtalsterapi. Ett begränsat antal terapeuter kan
eventuellt få bidrag från de landsting som tecknat
vårdavtal med försäkringskassan för psykoterapeutisk
behandling. Sådana avtal har nu understötts genom anslag
från Socialdepartementet, för 1990 med 19 milj.kr. och för
1991 med 21 milj.kr. Detta är ett första steg men inte
tillräckligt. Det är inte rimligt att bostadsorten eller lotten
(Stockholm) skall avgöra om man skall ha råd att få hjälp
med psykiska problem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning från försäkringskassan
för psykoterapeutisk behandling

Stockholm den 23 januari 1991

Barbro Sandberg (fp)

Charlotte Branting (fp)