Motion till riksdagen
2015/16:3126
av Jimmie Åkesson m.fl. (SD)

En ansvarsfull invandringspolitik


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera hjälp i närområdena genom ökade anslag till UNHCR samt utvalda kompletterande hjälporganisationer och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision för asylinvandring i enlighet med kriterierna för FN:s flyktingkonvention samt ett utökat antal kvotflyktingar när så skett och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gränskontroller och inre utlänningskontroller och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om asylinvandrare som återvänt till hemlandet och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en aktiv upplysningskampanj och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lista på säkra länder och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige strikt ska efterleva Dublinförordningen och dess intentioner och tillkännager detta för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vidta åtgärder för att komma till rätta med asylmissbruket och tillkännager detta för regeringen.
  9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om visumtvång gentemot vissa länder som är eller misstänks vara baser för terrorism och tillkännager detta för regeringen.
  10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om visumtvång gentemot länder som genererar omfattande illegal invandring till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
  11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på handlingar som stärker asylsökandes identitet och nationalitet och tillkännager detta för regeringen.
  12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om asylsökandes redogörelse för flyktväg och tillkännager detta för regeringen.
  13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åldersbestämmelse av asylsökande och tillkännager detta för regeringen.
  14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de som inte följer regelverk för asylansökan genast ska avvisas till det land de senast kom ifrån och tillkännager detta för regeringen.
  15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de som vistas i landet illegalt omgående ska avvisas utan prövning och tillkännager detta för regeringen.
  16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en asylansökan alltid ska göras vid gränsen i samband med inresan och tillkännager detta för regeringen.
  17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna enskilda kommuners självbestämmanderätt gällande flyktingmottagande genom avtal med Migrationsverket och tillkännager detta för regeringen.
  18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över EBO-lagen och tillkännager detta för regeringen.
  19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samhällsorientering ska vara obligatorisk för samtliga som söker uppehållstillstånd i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
  20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa obligatoriska hälsoundersökningar vid ansökan om uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen.
  21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att endast tillfälliga uppehållstillstånd bör beviljas och tillkännager detta för regeringen.
  22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att stärka medborgarskapets betydelse och tillkännager detta för regeringen.
  23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grundläggande krav för medborgarskap ska vara att man har varit bosatt i Sverige i minst tio år och tillkännager detta för regeringen.
  24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en sökande endast ska beviljas medborgarskap efter att ha godkänts i ett språktest och därmed visat sig ha anammat det svenska språket i tal och skrift och tillkännager detta för regeringen.
  25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en sökande endast ska beviljas medborgarskap efter att ha godkänts i ett samhällskunskapstest och därmed uppvisat grundläggande kunskaper om svenskt samhällsliv och tillkännager detta för regeringen.
  26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den sökande i samband med ansökan om medborgarskap ska ha varit självförsörjande de senaste fyra åren och tillkännager detta för regeringen.
  27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den sökande i samband med ansökan om medborgarskap ska uppvisa en klanderfri vandel och tillkännager detta för regeringen.
  28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en person som ansöker om medborgarskap bör underteckna en deklaration där denna bekräftar sin lojalitet med Sverige och förbinder sig att respektera svenska lagar och övriga samhällsregler och tillkännager detta för regeringen.
  29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personer som fått medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder ska få dessa indragna och utvisas och tillkännager detta för regeringen.
  30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav för att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga och tillkännager detta för regeringen.
  31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om återkallelse av uppehållstillstånd för anhöriginvandrare och tillkännager detta för regeringen.
  32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om viseringsfrihet för EES-medborgare och tillkännager detta för regeringen.
  33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om registreringskrav för EES-medborgare vid inresa till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
  34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på EES-medborgares identitetshandlingar och tillkännager detta för regeringen.
  35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sveriges möjligheter att införa visumtvång gentemot EES-länder vars medborgare i högre utsträckning missbrukar den fria rörligheten och tillkännager detta för regeringen.
  36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på EES-medborgares identitetshandlingar och tillkännager detta för regeringen.
  37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om EES-medborgare och försörjningskrav och tillkännager detta för regeringen.
  38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om avvisning av EES-medborgare och tillkännager detta för regeringen.
  39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändringar i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
  40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tredjelandsavtal och tillkännager detta för regeringen.
  41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om blåkortsdirektivet och arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
  42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om definitionen av ”högkvalificerad arbetskraft” och tillkännager detta för regeringen.
  43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restriktioner efter anställningens andra år med avseende på vissa yrken och tillkännager detta för regeringen.
  44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen genomför direktivets möjlighet till begränsning i fråga om likabehandling när det gäller stipendier, studiemedel, andra bidrag och lån som avser sekundärutbildning, högre utbildning, yrkesutbildning samt förfaranden för att erhålla bostad och tillkännager detta för regeringen.
  45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en standardiserad giltighetstid för EU-blåkortet på ett år och tillkännager detta för regeringen.

Ansvarsfull invandringspolitik

Under de senaste decennierna har Sverige fört en extrem invandringspolitik, extrem både i förhållande till folkviljan och i jämförelse med våra grannländer. Sedan 1980 har Sverige beviljat över 1,7 miljoner uppehållstillstånd, enligt Migrationsverkets statistik, och under 2015 har vi sett hur antalet asylansökningar har legat på över 1 000 personer per dag. Få andra länder i världen har haft en lika vidlyftig invandring sett till sin folkmängd. Sveriges extrema politik på området har skapat problem inom bland annat EU-samarbetet, där de svenska representanterna har haft väldigt svårt att få något gehör för sina ståndpunkter.

Före detta statssekreterare Lars Danielsson kommenterade situationen på följande sätt i Sveriges Radio, Studio ett den 8 september 2008: Alla politiska partier i Sverige har varit överens om att vi ska ha en mycket liberal asyl- och migrationslagstiftning. Det här skiljer ju oss från i stort sett alla andra medlemsstater i Europa. Effekten blir då att de andra ser oss som lite tokiga extremister.

Samtidigt som många enskilda invandrare har bidragit positivt till det svenska samhället har den förda politiken, i form av en mycket omfattande invandring kombinerat med en samhällsupplösande mångkulturalism, skapat stora och allvarliga problem i form av segregation, utanförskap, sjunkande kunskaps- och betygsnivåer i skolan, etniska och religiösa motsättningar, ökad kriminalitet, skenande kostnader och en försämrad välfärd. Det är hög tid att byta riktning och gå från en ansvarslös till en ansvarsfull invandringspolitik som istället håller samman, stärker och utvecklar vårt samhälle.

Prioriteringar avseende flyktinghjälp

Sett till antalet asylansökningar per capita ligger Sverige idag högre än alla andra länder inom gruppen EU-28. I rena siffror är det i samma grupp endast Tyskland som tar emot ett högre antal asylsökande än Sverige, men per capita ligger de långt efter. Sverigedemokraterna anser att vi i egenskap av ett jämförelsevis rikt land förvisso har en moralisk och medmänsklig skyldighet att hjälpa människor i nöd. Dock vill vi, till skillnad från övriga partier i Sveriges riksdag, effektivisera stödet så att det når de mest utsatta, hjälper så många som möjligt samt att insatsen är långsiktigt hållbar.

När stora flyktingströmmar skapas till följd av väpnade konflikter och andra katastrofer är det enligt oss självklart att prioritera stöd i form av effektivt och tillgängligt skydd samt basala livsförnödenheter för att rädda så många liv som möjligt. Sverige bör därför fokusera på att avsätta mer resurser till FN:s flyktingorgan UNHCR, så att fler individer erhåller hjälp på plats eller i sitt närområde eftersom det är där de akuta skyddsbehoven är som störst. Denna satsning kan vid behov även kompletteras med riktade stöd till andra hjälporganisationer eller insamlingar som fokuserar på humanitära insatser, exempelvis Unicef, World Food Programme och Världsbankens olika projekt för mottagarländer.

I samband med detta vill vi också se en nollvision av asylinvandringen till Sverige, då det inte finns några konflikter i vårt direkta närområde. Det är vår mening att asyl i Sverige endast ska beviljas åt de som uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen) och att strikt tillämpa principen om asyl i första säkra ankomstland. Sverige bör då det inte finns några konflikter i vårt närområde alltså inte bevilja asyl från asylsökande som passerar igenom eller kommer ifrån säkra länder, en politik som också bör kanaliseras ut till allmänheten för att förhindra onödiga resor och minska trycket. Enligt avtal med UNHCR önskar vi komplettera vår satsning på hjälp i närområdet med ett ökat mottagande av upp till 4 000 kvotflyktingar via FN:s vidarebosättningssystem under förutsättning att en sverigedemokratisk asylpolitik blir verklighet. Dessa kvotflyktingar bör vara personer som är särskilt utsatta och är i akut behov av vidarebosättning långt ifrån hemlandet på grund av exempelvis politisk förföljelse.

Asylmissbruk

Alla människor som passerar svensk gräns skall kunna anmodas att bevisa sin identitet. För att ett hållbart, rättssäkert och effektivt flyktingsystem ska kunna upprätthållas måste varje land förhålla sig till de regler och avtal som tecknats. Detta bör vara en grundläggande princip för all form av samhällsbygge och missbruk av dessa beivras. Svenska myndigheter i allmänhet och Migrationsverket i synnerhet har under alltför lång tid varit för dåliga på att upprätthålla denna princip vilket måste åtgärdas. All form av asylmissbruk måste bekämpas. Av den anledningen är det av stor vikt att både den yttre gränskontrollen och den inre utlänningskontrollen kan skärpas kraftigt. Polisen bör få de möjligheter som krävs för att utföra kontroller utan att behöva ta hänsyn till om vissa grupper anser sig vara diskriminerade, om det visar sig att en grupp följer ett visst mönster eller har ett beteendemönster som sticker ut.

För att stävja missbruk av asylmöjligheten förespråkar Sverigedemokraterna ett system där den som beviljats asyl inte får besöka hemlandet inom fem år. Om så sker dras uppehållstillståndet tillbaka eftersom skyddsskäl uppenbart inte längre är skälet till att vederbörande befinner sig i landet.

Upplysningskampanj

Det hårda asyltrycket mot Sverige bör minska. Detta sker bäst genom politiska beslut, men kanske främst genom de signaler vi väljer att sända ut. Tyvärr premieras hänsynslösa flyktingsmugglare när makthavare prioriterar förhållandevis välställda migranter som tar sig till Europa illegalt, framför exempelvis kvotflyktingar och de som sökt hjälp i flyktingläger eller i samhällen nära krisernas närområden. För att på allvar motverka flyktingsmugglare och illegala ligor krävs handling, och en konsekvent linje. I det fallet går det inte att acceptera illegal migration, inte heller går det att tillåta eller till och med hjälpa till att sprida en bild som gör att människor söker sig till Sverige illegalt. I kombination med ett hårdare regelverk för dessa människor bör Sverige därför se på Danmark som ett positivt föredöme gällande signalpolitiken som genom annonser varnar potentiella migranter för hänsynslösa flyktingsmugglare och dessutom informerar om de villkor som finns i Sverige. Den senaste tiden har det framkommit ett flertal uppgifter som gör gällande att nyanlända blivit besvikna på standarden i Sverige, eftersom de lurats till att tro att Sverige skulle erbjuda något annat än vad de fått. I många fall skulle trycket av dessa ekonomiska migranter minska om Sverige tydligt kanaliserade ut svenska förhållanden. Uppgifter gör gällande att resmönstren i Europa till stor del är styrda av just flyktingsmugglare, vilket Danmark tagit fasta på. Sverige bör följa Danmarks exempel med en upplysningskampanj för att tydligt sända ut signaler som gör att färre väljer att söka sig till vårt land illegalt.

Säkra länder

Ett flertal länder i Europa, däribland vårt grannland Norge, tillämpar ett system med så kallade ”säkra länder”. Detta innebär att asylsökande från länder där beviljandegraden är låg ska prioriteras och påskyndas, eftersom detta är länder som generellt anses säkra. Eftersom många som idag är asylsökande inte bara passerat ett flertal säkra länder utan dessutom kommer från ett land där det finns säkra områden är det uppenbart att det finns andra skäl till att man valt att söka sig till Sverige än fara för sitt liv. Kanske har man valt Sverige för att undvika dåliga förhållanden i sitt hemland, vilket kan ses som legitimt för en enskild person som vill förbättra sin livssituation, men det är likväl inte skyddsskäl. Till dess att en sverigedemokratisk asylpolitik är verklighet önskar Sverigedemokraterna införa ett system med säkra länder för att rent generellt påskynda asylprocessen och minska antalet asylansökningar från säkra länder.

Tydliga och efterlevda regelverk

En grundläggande princip för all form av samhällsbygge är att regelverk och avtal efterföljs samt att missbruk av dessa beivras. Svenska myndigheter i allmänhet och Migrationsverket i synnerhet har under alltför lång tid varit alltför dåliga på att upprätthålla denna princip. På senare tid har vi dessutom sett hur allt fler länder som skrivit under Dublinförordningen struntat i den, och tillåtit genompassage för migranter. Dublinförordningen, som tydligt pekar på att asylansökningar ska behandlas i det första EU-land den sökande når, bör strikt tillämpas och snarare utvecklas till fler länder än negligeras av befintliga. Vi vet att de allra flesta idag når Sverige via ett annat land som skrivit under Dublinförordningen. Trots detta ser svenska myndigheter mellan fingrarna och förhållandevis få asylärenden avgörs i enlighet med Dublinförordningen. En så självklar sak som att efterleva internationella överenskommelser skulle alltså utöver att upprätthålla grundläggande principer också betydligt minska det ohanterliga asyltryck Sverige idag utsätts för. Det är därför Sverigedemokraternas mening att åtgärder ska vidtas för att av andra medlemsländer utkräva ansvar, respekt för ingångna avtal och hantering av de asylärenden som faller på dem att hantera, samt säkerställa att svenska myndigheter förhåller sig till förordningen.

Utöver att följa Dublinförordningen är det av stor vikt att Sverige vidtar åtgärder för att komma tillrätta med det asylmissbruk som idag förekommer. Undersökningar från både Norge och Danmark har visat att en relativt stor andel av de ensamkommande unga immigranter som påstår sig vara under 18 år i själva verket är betydligt äldre. Detta är ett allvarligt problem som tillför onödigt och orimligt höga kostnader för samhället. Samtidigt som det är principiellt fel att missbruka ett system och låta vuxna människor behandlas som barn är det förhållandevis enkelt att åtgärda genom vetenskapliga åldersbedömningar.

För att värna rättsprinciper, med ansvar handha landets gemensamma resurser samt stävja en alltmer globaliserad brottslighet, omfattande bland annat människohandel, terrorism och asylfusk, menar Sverigedemokraterna att följande regelverk omedelbart bör införas:

  •   Visumtvång vid inresa i Sverige ska gälla för medborgare i länder som är, eller misstänks vara, baser för terrorism. Visumtvång ska också gälla för medborgare i länder som genererar omfattande illegal invandring till Sverige.
  •   Asylsökande ska alltid uppvisa handlingar som styrker identitet och nationalitet.
  •   Asylsökande ska alltid redogöra för den flyktväg genom vilken ankomst till Sverige har skett. Vid misstanke om falsk utsaga ska flyktvägen kunna verifieras.
  •   Asylsökande som påstår sig vara under 18 år ska åldersbestämmas genom vetenskapliga metoder.
  •   Asylsökande som inte följer utfästa regelverk ska inte få sitt ärende prövat utan omedelbart avvisas till det land från vilket de anlänt.
  •   Person som vistas illegalt i Sverige ska inte kunna få sitt ärende prövat utan ska avvisas omgående.
  •   Ansökan om asyl i Sverige skall göras vid gränsen i samband med inresa.

Välfungerande mottagande

Ett ansvarsfullt flyktingmottagande måste se till möjligheterna att välkomna nya personer in i samhället. För detta krävs såväl ekonomiska som fysiska resurser, balanserad arbetsmarknad och ett i allmänhet välfungerande samhälle. Självfallet måste även befolkningen känna sig redo och vilja ta emot de nyanlända. Eftersom det endast är kommunerna själva som har vetskapen om befolkningens vilja såväl som kommunens möjligheter och resurser är det för Sverigedemokraterna en självklarhet att det också bör vara upp till kommunerna att avgöra om dessa kan och bör anordna flyktingmottagande. Därför menar vi också att deras självbestämmanderätt ska värnas och att flyktingar endast ska anvisas till kommuner som frivilligt tecknat avtal med Migrationsverket.

Sedan 1994 är det möjligt för asylsökande att själva ordna sitt boende i stället för att bosättas efter anvisning från Migrationsverket. När denna möjlighet infördes var tanken att detta skulle underlätta etablering i det svenska samhället genom att personer antogs söka sig till orter och områden där det fanns bostäder och jobb. I stället har det visat sig att en starkare drivkraft vid val av bostadsort är önskan att bo nära tidigare landsmän och eventuella släktingar. Detta har resulterat i att många områden fått en hög koncentration av nyanlända, ofta betydligt högre än vad de mäktat med och förbundit sig till. För Sverigedemokraterna är det en självklarhet att kommuners förmåga att ta emot flyktingar ska vara ledande inte bara avseende av Migrationsverket anvisade flyktingar utan samtliga asylsökande under deras etableringsperiod. Det är därför vår mening att EBO-lagen måste ses över och möjligheten till anordnandet av eget boende antingen avskaffas helt eller regleras så att redan hårt ansatta kommuner kan undantas.

Sverigedemokraterna strävar efter att ge samtliga som anländer till Sverige goda förutsättningar att bli en del av det svenska samhället. Därför förespråkar partiet att det ska bli obligatoriskt för samtliga som söker uppehållstillstånd att delta i samhällsorientering, något som idag endast är ett erbjudande och endast erbjuds vissa grupper av nyanlända. Vi vill också utveckla utbildningens innehåll så att den ger en bra introduktion till Sverige som land, vad gäller livet i Sverige och praktiska kunskaper gällande skyldigheter, rättigheter och möjligheter såväl som kännedom om det svenska samhällets kultur, historia och värdegrund. Samhällsorientering ska ske parallellt med och som ett komplement till svenskundervisning.

Då det finns stora globala skillnader avseende kvalitet på sjukvård och förekomst av sjukdomar anser Sverigedemokraterna att Sverige omgående bör införa obligatoriska hälsoundersökningar av alla individer som söker svenskt uppehållstillstånd. Detta är centralt såväl ur en samhällssynpunkt som för immigranten då smittsamma sjukdomar kan upptäckas och behandlas i god tid.

Normer för uppehållstillstånd

Det är Sverigedemokraternas mening att samtliga uppehållstillstånd som beviljas ska vara av tillfällig karaktär, med möjlighet till förlängning vid behov. Normen för dessa bör vara att de vid utfärdande gäller i ett år samt att förlängningar utfärdas om maximalt sex månader i taget. Detta är enligt oss en naturlig följd av det faktum att uppehållstillstånd beviljas av specifika anledningar och således också bör gälla endast så länge aktuell anledning finns kvar. Vistelse i landet ska helt enkelt betraktas som tillfällig till dess medborgarskap erhålls.

Stärkt medborgarskap

För Sverigedemokraterna är det en grundläggande syn att medborgarskap bör höra samman med nationalitet inte bara i juridisk mening utan även avseende identitet och samhörighet. En ansökan om svenskt medborgarskap ska därför också betraktas som en ansökan om att formalisera den relation som redan finns med landet. Att erhålla svenskt medborgarskap ska ses som en bekräftelse på att Sverige är den sökandes nya, permanenta hemland. Detta menar vi bidrar till ett sammanhållet land med god samhällsgemenskap, där klyftor mellan infödda och invandrade svenskar minimeras.

Alla stater ställer upp regelverk för erhållande av medborgarskap. Det är Sverigedemokraternas övertygelse att det för att upprätthålla en stark koppling mellan medborgarskap och nationell identitet behövs tydliga riktlinjer och minimikrav som ska uppfyllas innan medborgarskap kan erhållas. Vi menar att Sverige under alltför lång tid har ställt alltför låga sådana krav. Detta har gjort att det svenska medborgarskapets betydelse kraftigt urholkats. Tyvärr har många kunnat bli svenska medborgare utan att känna vare sig samhörighet med eller lojalitet till Sverige, och utan att ha någon ambition att bidra till samhällets bästa. Sveriges, i jämförelse med andra länder, låga krav i kombination med ett starkt och väl förankrat välfärdssamhälle har gjort vårt land extra attraktivt för den som i första hand söker generösa trygghetssystem snarare än ett nytt hemland. Genom att man kräver motprestation för medborgarskap ökar medborgarskapets betydelse, samtidigt som risken minskar för att personer som kommer till Sverige enbart för att åtnjuta sociala förmåner eller som inte kan hålla sig inom lagens ramar tilldelas medborgarskap.

Sverigedemokraterna föreslår ett antal åtgärder för att på nytt stärka medborgarskapets betydelse. Bland annat menar vi att medborgarskap som regel endast ska kunna sökas efter en vistelsetid i Sverige om 10 år. Det är inget annat än rimliga grundkrav att svenska medborgare förstår och kan svenska i såväl tal som skrift, varför sådana kunskaper ska verifieras genom ett språktest. Det bör vara lika självklart med grundläggande förståelse för och kunskap om det svenska samhället varför även detta ska verifieras genom ett samhällskunskapstest. Efter tio år i landet, och inte minst tillsammans med deltagande i den svenskundervisning och samhällsorientering som ska vara obligatorisk, bör sådana prov inte vara svåra att klara för den som på allvar blivit en del av samhället. Vi menar likaså att en person som söker svenskt medborgarskap ska ha varit självförsörjande de senaste fyra åren i Sverige.

Vidare menar Sverigedemokraterna att varje ansökan om svenskt medborgarskap ska kompletteras med uppvisandet av en klanderfri vandel för tiden i Sverige. Vid ansökningstillfället ska den sökande också bekräfta sin lojalitet med Sverige och förbinda sig att respektera svenska lagar och övriga samhällsregler genom att underteckna en särskild deklaration om detta.

Det är slutligen också vår mening att den som erhåller medborgarskap eller uppehållstillstånd falska grunder, genom att ljuga om sin identitet eller sina förutsättningar, omgående ska få dessa återkallade samt utvisas ur landet som följd.

Anhöriginvandring

Enligt Migrationsverkets siffror beviljades totalt 42 435 anhöriginvandrare uppehållstillstånd under 2014. År 2005 beviljades totalt 21 908 uppehållstillstånd av anhörigskäl. På knappt tio år har alltså det årliga antalet uppehållstillstånd inom denna kategori nästan fördubblats. Baserat på nuvarande regelverk och på den takt med vilken uppehållstillstånd inom andra kategorier beviljas, finns all anledning att anta att anhöriginvandringen kommer att fortsätta öka från redan rekordhöga nivåer. Precis som regelverken för förvärvande av medborgarskap är dessutom reglerna för anhöriginvandring väldigt generösa, inte minst i ett internationellt perspektiv, och grupper som ofta står långt ifrån arbetsmarknaden är också i stor utsträckning benägna att få anhöriga att komma till Sverige.

Sverigedemokraterna ser som ett familjevänligt parti det som en självklarhet att familjer bör få leva tillsammans, men samtidigt ser vi flera problem till följd av dagens generösa regler. Alltför ofta hamnar även anhöriginvandrare i utanförskap vilket belastar samhällets resurser och ytterligare spär på landets segregation. Dessutom lockar dagens regler till användandet av äktenskap som väg in till landet, vilket dels är ett förtroendemissbruk, dels bidrar till att många personer i hopp om ett bättre liv i Sverige i stället fastnar i en utsatthet och beroendeställning gentemot sin make/maka. Slutligen kan vi konstatera att det idag också blir allt vanligare med arrangerade tvångsäktenskap samt att risken för sådana är avsevärt högre bland de äktenskap som sker utanför landets gränser.

I syfte att motverka dessa problem vill Sverigedemokraterna bland annat införa nedanstående regelskärpningar avseende anhöriginvandringen. Merparten av dessa regler är sedan flera år införda i vårt grannland Danmark.

För att äkta makar och/eller registrerade partners och därmed jämställda personer skall få uppehållstillstånd som anhöriginvandrare skall följande krav vara uppfyllda:

  • Båda parter skall vara över 24 år.
  • Den härboende personen skall påta sig fullt försörjningsansvar för den anhöriga under en initial femårsperiod.
  • Den härboende personen skall inte ha mottagit försörjningsstöd under en tolvmånadersperiod som föregår tidpunkten för ansökan.
  • Den härboende personen ska inneha en gällande sjukförsäkring som täcker alla de risker som svenska medborgare täcks av i egenskap av medborgare och som omfattar såväl anknytningspersonen som dennas familjemedlemmar.
  • Den härboende personen får inte vara dömd för våldsbrott, hot mot en partner eller andra grova brott de senaste tio åren.
  • Den härboende personen ska kunna erbjuda en bostad av rimlig storlek.
  • Parets samlade anknytning till Sverige ska vara större än till något annat land, med undantag för de fall då den härboende personen är svensk medborgare, EU/EES-medborgare eller har varit boende i landet i minst 25 år.
  • Båda parter ska underteckna en anpassningsförklaring där de förbinder sig att delta i det svenska samhällslivet efter bästa förmåga och att följa svenska lagar och regler.

Samtliga villkor ska också fortsätta vara uppfyllda fram till dess att den hitflyttade själv erhåller svenskt medborgarskap. I annat fall ska uppehållstillståndet omgående återkallas.

Viseringsfrihet och rörlighet inom EU

Sverige är idag en del av EU. Detta innebär bland annat gemensamma regler för rörlighet inom unionen och EES. Tyvärr har vi sett hur den nuvarande viseringsfriheten missbrukas genom att allt fler EU-medborgare i en svag ekonomisk situation söker sig till Sverige för bättre levnadsvillkor då deras hemland inte förmår ta ansvar för sina medborgare. Detta har för Sveriges del resulterat i en kraftig ökning av tiggeri i mer eller mindre organiserad form. Detta är inte och har aldrig varit syftet med den fria rörligheten inom unionen.

För att komma tillrätta med missbruket av den fria rörligheten vill Sverigedemokraterna skärpa de villkor som gäller för dess nyttjande. Bland annat vill vi minska den vistelsetid som är tillåten i Sverige utan tillstånd från nuvarande tre månader till en månad, undantaget medborgare i de nordiska länderna. Vi vill även se ett registreringskrav för de som kommer till Sverige så att polisen har möjlighet att kontrollera vistelsetid i landet. I kombination med denna registrering ska även identitetshandlingar kunna uppvisas för att verifiera att denna person verkligen är en EES-medborgare. Det är dessutom Sverigedemokraternas mening att visumtvång ska kunna införas gentemot de länder som visat sig bidra till missbruket av den fria rörligheten i högre grad.

Vidare anser vi att EES-medborgare som befinner sig i Sverige genom uppehållsrätt längre än den initiala månaden ska kunna uppfylla krav på arbete och försörjning så att dessa inte på något sätt blir en oskälig belastning på svenska sociala trygghets- och bidragssystem. De ska även inneha en sjukförsäkring som täcker alla de risker som normalt täcks för medborgare i Sverige.

I de fall något av ovanstående villkor för att vistas i Sverige inte uppfylls, ska EES-medborgaren omgående avvisas till sitt hemland.

Tredjelandsavtal och förnyad utlänningslag

Alldeles oavsett hur välfungerande gränskontroller Sverige har och alldeles oavsett hur väl vi lyckas kommunicera ut gällande regelverk till omvärlden är det svårfrånkomligt att enskilda individer försöker och i enstaka fall lyckas ta sig in i landet utan tillstånd. Dessutom finns ett förhållandevis stort antal personer som redan vistas i landet illegalt, personer som vistas här legalt men med temporära uppehållstillstånd som alltså kommer löpa ut och personer som genom att bryta mot lagar och regelverk kan fråntas sina respektive uppehållstillstånd. Därmed finns ett behov av regelverk för vart av- respektive utvisning kan ske då personer utan uppehållstillstånd inte lämnar landet frivilligt.

Regler för av- och utvisning återfinns i Sveriges utlänningslag (2005:716). Sammanfattningsvis gäller att det antingen krävs påvisbar anknytning till mottagarland eller önskemål från den person som ska lämna Sverige. Därtill måste säkerhet garanteras – verkställighet av avvisningsbeslut respektive utvisningsbeslut får inte innebära fara för liv. Detta leder i dagsläget till att många beslut aldrig verkställs.

Det är Sverigedemokraternas mening att ingen person ska kunna vistas i Sverige utan tillstånd och att fler alternativ således behövs för att kunna verkställa beslut om av- och utvisning. I likhet med det system Australien tillämpar anser vi att Sverige bör upprätta tredjelandsavtal i syfte att skapa sådana alternativ. Enligt dessa avtal ska länder kunna åta sig att ta emot personer som saknar rätt att vistas i Sverige, som vägrar att frivilligt lämna landet och som av olika anledningar inte kan överföras till något annat land enligt idag gällande regelverk. För att över huvud taget möjliggöra sådana avtal måste givetvis utlänningslagen uppdateras så att även länder utan anknytning till den som ska av- eller utvisas kan vara mottagarland vid verkställande av sådana beslut. Detta bör regeringen ges tillkänna.

Blåkortsdirektivet och arbetskraftsinvandring

De svenska reglerna kring arbetskraftsinvandring kan precis som i övrigt anses vara någorlunda extrem ur ett internationellt perspektiv. Svenska staten har som huvudansvar att se över den inhemska befolkningen, och därför bör det vara en självklarhet att våra arbeten, precis som i de flesta andra länder, först och främst förmedlas till den inhemska befolkningen. Det finns likaså risker att en generell arbetskraftsinvandring som den som nu råder kan leda till lönedumpning då de svenska lönenivåerna i många fall inte överensstämmer med nivåerna för arbetare från ett tredjeland.

Sverigedemokraterna är dock fullt medvetna om att vårt land i vissa fall behöver kompetens utifrån, för att täcka de luckor vi har på arbetsmarknaden. Det innebär att vi inte på något sätt vill stänga dörren till en kvalitativ arbetskraftsinvandring för yrken där det råder en tydlig brist på arbetskraft i Sverige. Arbetskraftsinvandringen till Sverige bör alltså vara tydligt behovsprövad, för att inte slå mot vår egen befolkning.

EU:s blåkortsdirektiv riktar sig just mot högkvalitativ arbetskraft från tredjeland och som helhet innehåller det en hel del positiva delar. Vi menar dock att den borgerliga regeringen, i syfte att implementera detta i svensk lag, har misstolkat eller medvetet underminerat vissa förutsättningar som vi i Sverigedemokraterna ser som centrala för att blåkortsdirektivet ska få en positiv effekt i Sverige. En grundläggande förutsättning för att bevilja en arbetskraftsinvandrare ett blåkort måste vara att det finns ett tydligt behov av dennes kompetens. Detta bör ske genom en arbetsmarknadsprövning.

I direktivet anges i kapitel 8.2 att varje medlemsstat innan utfärdandet av ett blåkort först får kontrollera om den berörda platsen inte kan tillsättas med nationell arbetskraft eller arbetskraft inom gemenskapen. Om så är fallet bör det vara självklart att vederbörande får avslag. Grunden till en framgångsrik och vinstgivande arbetskraftsinvandring är att det på arbetsmarknaden finns ett behov. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppgift att se över nuvarande regler och återkomma med ett förslag som syftar till en behovsprövad arbetsmarknadsprövning innan godkännande av ett blåkort.

Definitionen på ”högkvalificerad” arbetskraft bör vara att minst en högskole- eller universitetsexamen finns. Enligt blåkortsdirektivet ska högre yrkeskvalifikationer avse kvalifikationer som kan styrkas genom bevis på högre utbildning eller, om undantag från detta föreskrivs i nationell lagstiftning, motsvarande relevant yrkeserfarenhet om minst fem år. I Sverige finns idag inga sådana undantag och det är därför felaktigt av regeringen att endast godta yrkeserfarenhet som bevis på högre kvalifikation. Direktivet ger medlemsstater rätten att efter två års laglig anställning ge den anställde tillträde till arbetsmarknaden på samma sätt som medlemsstaternas egna medborgare. Sverigedemokraterna menar att uppehålls- och arbetstillstånd enligt blåkortsdirektivet inte är skäl för att likställas med inhemsk arbetskraft. Så länge arbetskraftsinvandrare befinner sig i Sverige som följd av en ansökan om blåkort ska också regler i enlighet med blåkortsdirektivet gälla. Regeringen bör få i uppdrag av riksdagen att genomföra villkoren enligt detta.

Grunden i blåkortsdirektivet är arbete, och en ansökan för att få blåkort godkänns för en högkvalificerad tredjelandsmedborgare om denne uppfyller vissa krav. Den hitresta migranten ska då kunna visa upp ett bindande anställningskontrakt som visar på att syftet med resan är arbete. Av den anledningen anser Sverigedemokraterna att det är orimligt med likabehandling gällande stipendier, studiemedel, andra bidrag och lån som avser sekundärutbildning, högre utbildning och yrkesutbildning samt förfaranden för att erhålla bostad. Riksdagen bör ge regeringen i uppgift att föra in en begränsning för innehavare av blåkort, vilket är helt i enlighet med direktivet.

Jimmie Åkesson (SD)

Mattias Karlsson (SD)

Markus Wiechel (SD)

Kent Ekeroth (SD)

Paula Bieler (SD)

Julia Kronlid (SD)