Närståendepenning till hiv-smittades anhöriga

Motion 1997/98:Sf301 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Enligt 4 § lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård har en närstående rätt till ersättning då han eller hon vårdar någon som vid behandling inom den svenska hälso- och sjukvården har fått infektion av hiv genom smitta vid användning av blod eller blodprodukter.

Detta gäller även om den som vårdas fått infektion av hiv genom smitta av en sådan person, om de är eller har varit gifta med varandra eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden och om smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

Enligt 1 § lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade kan vissa personer få avgiftsfri sjukhusvård, tandvård och avgiftsfria läkemedel. Lagen tillämpas på en person som vid behandling av henne eller honom inom den svenska hälso- och sjukvården har fått infektion av hiv genom smitta vid användning av blod eller blodprodukter.

Lagen tillämpas även på den som fått infektion av hiv genom smitta av en sådan person, om de är eller har varit gifta med varandra eller sammanbott med varandra under äktenskapsliknande förhållanden och om smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

Vänsterpartiet menar att den särbehandling som tillämpas vad gäller olika kategorier hivsmittade inte har sakliga grunder. Den leder till att fördomar kring vissa kategorier hivsmittade befästs, eftersom regelverket legitimerar synsättet att vissa är oskyldigt hivsmittade medan andra (t.ex. homosexuella män) har sig själva att skylla. Det är givetvis värdefullt att hivsmittade och deras anhöriga erbjuds närståendepenning och andra sjukvårdsförmåner. Denna förmån borde dock erbjudas alla kategorier av hivsmittade. Det finns ingen anledning till att lagen anlägger ett moralisk synsätt. Hivsmitta leder till att närstående ska ha rätt till 240 dagar – oberoende av vilket sätt man blivit smittad på.

Gränsdragningen är olycklig även vad gäller vilka av hivsmittades anhöriga som får tillgång till ovannämnda förmåner. Lagtexten nämner personer som är eller varit gifta med varandra. Tack vare partnerskapslagen kan bestämmelsen även tillämpas på registrerade partner. Vad gäller sambor kan förmånerna däremot enbart ges till heterosexuella sambor, eftersom begreppet äktenskapsliknande förhållande enligt rådande praxis enbart kan syfta på en relation mellan en ogift man och en ogift kvinna. Därmed utestängs homosexuella sambor från sjukvårdsförmånerna. Vänsterpartiet har i en särskild motion belyst vår syn på homo- och bisexuellas rätt att ingå äktenskap. Vi har också svårt att se det meningsfulla i att enbart personer som delat eller delar bostad med den sjukvårdssmittade kan räknas som anhöriga (förutom makar och partner). Anhörigbegreppet borde således ges en vidare innebörd. Under alla omständigheter borde diskrimineringen av homosexuella sambor upphöra. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till lagstiftning som upphäver särbehandlingen av vissa kategorier hivsmittade och vissa anhöriga till hivsmittade.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning som inte särbehandlar vissa hivsmittade och vissa anhöriga till hivsmittade,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att anhörigbegreppet fullt ut skall gälla även homosexuella.

Stockholm den 6 oktober 1997
Ulla Hoffmann (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Britt-Marie Danestig (v)
Marie Engström (v)	Tanja Linderborg (v)
Stig Sandström (v)	Per Sundgren (v)
Alice Åström (v)