Nato-option i regeringsförklaringen
Interpellation 2021/22:109 av Hans Wallmark (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-12-01
- Överlämnad
- 2021-12-01
- Anmäld
- 2021-12-02
- Sista svarsdatum
- 2021-12-15
- Svarsdatum
- 2022-01-25
- Besvarad
- 2022-01-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I december 2020 gjorde Sveriges riksdag ett tillkännagivande till regeringen om att Sverige, likt Finland, bör uttala en Nato-option. En tydlig majoritet av riksdagen tryckte därmed på vikten av att Sverige upprätthåller möjligheten att söka medlemskap i försvarsalliansen Nato och noggrant ger akt på förändringar i den internationella säkerhetspolitiska miljön.
I april 2021 följde riksdagen upp denna uppmaning om att införa en Nato-option med ett nytt tillkännagivande. Denna gång var riksdagen tydlig med att regeringen, utifrån riksdagens tillkännagivande i december 2020 om en Nato-option, måste säkerställa brett parlamentariskt stöd för Sveriges säkerhetspolitik.
Trots att det finns en tydlig riksdagsmajoritet för att införa en svensk Nato-option, och två tillkännagivanden, så har regeringen inte gjort något för att tillgodose den vilja som riksdagen har uttalat.
Sveriges statsminister, Magdalena Andersson, presenterade den 30 november 2021 den nya regeringens regeringsförklaring. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att gå riksdagsmajoriteten till mötes och införa en Nato-option i Sveriges säkerhetspolitiska linje.
Dock så återfinns inget kring en svensk Nato-option i regeringsförklaringen. Tvärtom så sägs uttryckligen att ”Sverige ska inte söka medlemskap i Nato”. Detta står i direkt motsats till vad en Nato-option innebär, det vill säga att Sverige håller möjligheten öppen att gå med i Nato.
Det är direkt oansvarigt av regeringen att dels inte lyssna på vad en riksdagsmajoritet anser om Sveriges säkerhetspolitiska linje, dels, och än allvarligare, att frånhända sig möjligheten att söka medlemskap i den försvarsallians som står som själva garanten för Europas säkerhet.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
- Varför har ministern inte agerat för att införa en Nato-option i Sveriges säkerhetspolitiska linje?
- Avser ministern att tillmötesgå riksdagen och agera för att en Nato-option införs i den säkerhetspolitiska linjen framgent?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2021/22:109
Webb-tv: Nato-option i regeringsförklaringen
Dokument från debatten
- Tisdag den 25 januari 2022Kammarens föredragningslistor 2021/22:58
- Protokoll 2021/22:58 Tisdagen den 25 januariProtokoll 2021/22:58 Svar på interpellation 2021/22:109 om Nato-option i regeringsförklaringen
Protokoll från debatten
Anf. 47 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Hans Wallmark har frågat mig varför jag inte har agerat för att införa en Nato-option i Sveriges säkerhetspolitiska linje. Wallmark har också frågat om jag avser att tillmötesgå riksdagen och agera för att en Nato-option införs i den säkerhetspolitiska linjen framgent.
Sveriges säkerhetspolitiska linje ska vara långsiktig, förutsägbar och präglas av kontinuitet. Sverige har därför hittills fattat säkerhetspolitiska beslut i brett samförstånd. Det har varit en styrka för vårt land och en tillgång i förhållande till vår omvärld.
Som regeringen har framhållit är ett svenskt Natomedlemskap inte aktuellt. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. En så kallad Nato-option är inte heller en förutsättning för att ansöka om medlemskap i Nato. Sverige är en suverän stat och har därmed alltid möjlighet att ansöka om medlemskap i Nato, med eller utan en option.
Vår solidariska säkerhetspolitik bygger på att vi samarbetar med andra. Regeringen kommer i enlighet med inriktningen i totalförsvarspropositionen att fortsätta utveckla samarbetet med Nato inom ramen för partnerskapet. Sveriges status som så kallad enhanced opportunities partner möjliggör ett fortsatt skräddarsytt partnerskap med fokus på politisk dialog, informationsutbyte och övningar.
Vår säkerhetspolitiska linje ska vara konsekvent och förutsägbar i förhållande till vår omvärld. Det är inte aktuellt med några tvära kast i den svenska säkerhetspolitiken. Vi lämnar inte den militära alliansfriheten.
Anf. 48 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Jag tror att vi är många som är eniga om att vi just nu ser det kanske största hotet mot den europeiska säkerhetsordningen på årtionden. Utrikesministern och jag har ibland grälat om exakt var vi ska sätta gränsen, 60-, 70- eller 80-tal, men det spelar ingen roll, för det är det absolut största hotet mot den europeiska säkerhetsordningen i närtid och modern tid.
Det är ett annat Europa i dag än för 15 år sedan. Det är annat Europa i dag än för 15 månader sedan. Tyvärr är det nog också ett annat Europa än för bara 15 dagar sedan.
Världen förändras, och det kräver att vi också förhåller oss till verkligheten. Det är nog också en förklaring till att TV4 för någon dag sedan kunde visa att 66 procent av svenskarna är för en så kallad Nato-option. Det är majoritet för detta i alla partier utom i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Dessa 66 procent har också företrädare bland riksdagens fem partier som står bakom Nato-optionsuttalandet. Dessa fem partier har tillsammans 205 mandat i riksdagen - mot regeringens 100 mandat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tror också att många svenskar har noterat det andra länder varit tydliga med och inte minst generalsekreterare Stoltenberg och president Biden: Artikel 5 är inte tillämplig på Ukraina.
Med den hotbild som finns från rysk sida mot Ukraina förstår svenska folket att om man står utanför Nato kan man inte räkna med stöd och hjälp. Man kan hoppas, man kan be och man kan önska, men man kan inte veta. Detta har andra replikerat - att det är skillnad på att vara medlem av Nato och att inte vara det. Ukraina är inte det, och Sverige är inte det.
I det läget, när världen förändras, borde man fundera på när Socialdemokraterna kommer att förändras. En Nato-option handlar om en tydlig signal inåt och utåt som stärker Sveriges säkerhet i kontrast till den linje som den nuvarande regeringen driver, där ett svenskt Natomedlemskap direkt utesluts oavsett hur säkerhetsläget utvecklas. För oss handlar det om att markera att det finns ytterligare ett verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådan.
De senaste dagarna har många av oss citerat finländska politiker. Statsminister Sanna Marin, socialdemokrat, sa den 1 januari att Finland bibehåller möjligheten att ansöka om Natomedlemskap och att de har anledning att värna om den valfriheten och se den som reell därför att det handlar om varje lands rätt att själv besluta om sina säkerhetslösningar.
President Niinistö sa i sitt nyårstal för några veckor sedan: "Till Finlands rörelsefrihet och valmöjligheter hör också möjligheten att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato, om vi själva så beslutar. Nato driver en så kallad öppet hus-politik, och att den fortsätter har upprepade gånger bekräftats för Finland också offentligt."
Jag tycker att finländska politiker har varit tydligare, ärligare och klarare om att detta säkerhetspolitiska verktyg ligger i verktygslådan.
Hur låter det då från svensk sida, fru talman? Utrikesministern säger att Nato-optionen i stort sett inte betyder någonting, och statsminister Magdalena Andersson sa i sin regeringsdeklaration den 30 november 2021 att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato.
Det är en oerhört stor kontrast mellan hur finländska politiker uttrycker sig och hur svenska politiker från det socialdemokratiska partiet gör det. Därför är min fråga till utrikesministern: Hur förhåller hon sig till att 205 mandat i Sveriges riksdag står bakom tanken på en Nato-option? Det är en ganska tydlig riksdagsmajoritet.
Anf. 49 Pål Jonson (M)
Fru talman! Låt oss börja där jag tror att vi är ense, utrikesministern, och där vi gör samma bedömning.
För det första är det Sverige och de 30 allierade inom Nato som beslutar om Sverige ska bli medlem, inget annat land. Där tror jag att vi är ense.
För det andra kan vi naturligtvis bli medlemmar i Nato oavsett om vi har en uttalad Nato-option eller inte i vår säkerhetspolitiska linje. Det är enkelt och solklart. Men, fru talman, hela poängen med en säkerhetspolitisk linje är vilka signaler vi vill skicka till vår omvärld. Här finns alltså två olika alternativ. Dels finns den finländska modellen, där man klart och tydligt deklarerar att man håller dörren öppen för ett framtida finländskt Natomedlemskap, dels finns regeringens linje där dörren till ett svenskt Natomedlemskap stängs.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det finns saker som man inte kan göra om man har en Nato-option. Man kan till exempel inte uttrycka sig så som försvarsminister Peter Hultqvist gjorde under S-kongressen, där han sa att han aldrig kommer att medverka till ett svenskt Natomedlemskap, eller så som han uttryckte sig i DN, att Sverige inte ska bli medlem i Nato vare sig nu eller i framtiden. Man kan heller inte uttrycka sig så som man uttrycker sig om regeringens säkerhetspolitiska linje, att Sverige inte ska bli medlem av Nato, punkt.
Fru talman! Nu när Ryssland vill stänga dörren för ett svenskt Natomedlemskap genom att lägga fram förslag om legalt bindande avtal som skulle hindra vår säkerhetspolitiska handlingsfrihet är det naturligtvis extra tydligt att vi starkt ska markera mot den ryska linjen. Det är därför frågan om en svensk Nato-option aldrig har varit så aktuell som den är i dag. Detta är också skälet till att president Niinistö ett antal gånger under de senaste månaderna har tryckt på vikten av den finländska Nato-optionen. Det är helt enkelt ett bra vaccin mot de ryska politiska och militära påtryckningar som vi nu upplever.
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att Sverige och Finland går hand i hand i denna fråga. Vi fördjupar nu vårt försvarspolitiska samarbete. Om vi ska ha förmågan att verka bortom fredstida förhållanden är det rimligt att vi har en liknande formulering om hur vi förhåller oss till ett Natomedlemskap.
Utrikesministern säger att svensk säkerhetspolitik har formulerats i bred politisk samsyn. Jag önskar att detta stämde in på regeringens agerande. Problemet är att regeringen, när den presenterade sin regeringsförklaring den 3 oktober 2014, kom med en helt egen säkerhetspolitisk linje som inte var förankrad vare sig i Försvarsberedningen eller bland riksdagens partier. Detta, fru talman, var ett brott mot svensk praxis när det kommer till att förankra den säkerhetspolitiska linjen. Alliansen hade en gemensam säkerhetspolitisk linje som vi förhandlade fram i Försvarsberedningen. Regeringen Göran Persson hade en gemensam säkerhetspolitisk linje som han förhandlade fram med oppositionens partier, men regeringen valde att köra solospel.
Avslutningsvis noterar jag att utrikesministern, när riksdagen gjorde sitt tillkännagivande, sa att det var en klart negativ händelse för Sveriges säkerhet. Jag ställde mig väldigt frågande till det. Men om utrikesministern menade att det var en negativ händelse för Sveriges säkerhet, varför bjöd man då inte in till säkerhetspolitiska överläggningar?
Vi har under ett år vädjat till regeringen att bjuda in oss så att vi kan sätta oss ned och diskutera om det är något som vi kan komma överens om, men regeringen har kontinuerligt valt att inte plocka upp den dialogen. Det är därför vi befinner oss i det läge vi gör, där det inte finns någon samsyn. Det ankommer på regeringen att bjuda in riksdagens oppositionspartier för att hitta en bred samsyn i frågan.
Anf. 50 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Sveriges säkerhetspolitiska linje har legat fast under mycket lång tid. Vår militära alliansfrihet har tjänat oss väl och bidragit till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupat försvarssamarbete som skapar en trovärdig nationell försvarsförmåga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I december 2020 röstade riksdagen för en så kallad Nato-option efter att Sverigedemokraterna plötsligt svängt i frågan. Det gick på en vecka. Efter att Försvarsberedningen hade suttit i tre år svängde riksdagen, och så fick vi ett tillkännagivande till regeringen om en Nato-option. Men Sverigedemokraterna säger fortfarande nej till medlemskapet, medan alla andra borgerliga partier är för. Beslutet vilar därmed på en mycket skakig och i detta sammanhang mycket olycklig grund.
Trots flera års arbete i Försvarsberedningen, där samtliga åtta partier satt med, fanns inte frågan om en Nato-option med. Vi i Vänsterpartiet har tagit avstånd från den snabba omsvängningen, som skapar det problem som vi sitter med nu. När det blir skakigt i vår omvärld blir det också skakigt när man inte har en klar och tydlig säkerhetspolitisk linje. Moderaternas vurm för Nato har skapat en ökad osäkerhet i ett instabilt läge. Detta tycker jag är dåligt och allvarligt.
Vänsterpartiet anser att Sveriges säkerhetspolitiska linje ska ligga fast och att Sverige inte ska gå med i Nato eller anta en Nato-option. Det saknas dessutom folkligt stöd för en sådan inriktning. Man kan leta efter olika undersökningar där det sätts kriterier om att kanske hålla öppet om läget försämras och så vidare. Ja, människor är oroliga, för vi befinner oss i ett skakigt politiskt läge. Men det är inte samma sak som att gå fram med att vilja ansluta till Nato.
Det är mycket bättre att Sverige tar tid på sig, funderar länge och väl på vad vår säkerhetspolitiska linje är, samtalar om detta mellan partierna och sedan tillsammans bestämmer hur man ska gå. Men här tar vurmen för Nato över hos Moderaterna, och det är detta som gör att vi får denna otydlighet.
Jag vill därför ge mitt tydliga stöd för den linje som utrikesministern redogjort för och som gör det tydligt så att Sverige inte framstår som en inofficiell medlem av kärnvapenalliansen Nato. Det ska inte råda några oklarheter om huruvida vi är med i Nato eller inte. Sverige är inte med. Det gynnar vår säkerhet och har också gjort att vi har haft två hundra år av fred.
Rör inte till det ännu mer nu, Moderaterna, genom att försöka hävda att det finns en folklig majoritet för något som ni har brunnit för i årtionden. Det gör det inte. Svenskarna vill ha fred. Svenskarna är ett fredligt folk. Vi vill därför inte att Ryssland attackerar Ukraina eller någon annan stat i dess närhet, inklusive Sverige. Detta är en linje som ska ligga fast.
Anf. 51 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Regeringens säkerhets- och försvarspolitik syftar till att skapa en trygghet i Sverige och stabilitet och långsiktig fred i Europa och i vår omvärld. Vår politik ska vara tydlig och förutsägbar, värna den svenska suveräniteten och integriteten, hävda folkrätten, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter, stå upp för de demokratiska värdena och motverka auktoritära synsätt.
Den militära alliansfriheten ger Sverige handlingsfrihet att i varje given situation agera på det sätt som bäst gagnar avspänning och en fredlig utveckling samt säkrar Sveriges självständighet i utrikespolitiken.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den svenska säkerhetspolitiska linjen är välkänd och respekterad i vår omvärld. Vi slår vakt om den europeiska säkerhetsordningen. Vi är genom diplomati, dialog och samverkan direkt med andra länder inom ramen för FN, EU, OSSE, Nato och andra organisationer beredda att bidra till och försöka lösa konflikter och spänningar. Den militära alliansfriheten utgör grunden för våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten och med organisationer som Nato.
Med vår närmaste samarbetspartner Finland har vi utvecklat gemensam operativ planering i fred, kris och konflikt. Länderna runt Östersjön och i Norden har olika ställning men ingår ofrånkomligen i ett säkerhetspolitiskt sammanhang där varje lands historia och säkerhetspolitiska balanser är delar av en helhet. Sedan 2014 har ett fungerande säkerhetsnätverk byggts i vårt närområde. Det är under ständig utveckling och kommer stegvis att fördjupas under kommande år.
Att bygga förutsägbarhet innebär i praktiken att en väl genomarbetad politisk linje gäller över tid och inte rubbas av tvära kast. Med förankrade riksdagsbeslut i ryggen har regeringen utarbetat en säkerhetspolitisk linje som är anpassad till dagens verklighet.
Angående det tillkännagivande som Wallmark och Jonson pratar om kan jag avslutningsvis kommentera att riksdagsskrivelsen har tillställts Utrikesdepartementet och att tillkännagivandet kommer att hanteras enligt de rutiner som gäller i Regeringskansliet.
När det gäller hur Finland beter sig behöver inte jag, till skillnad från Wallmark, läsa i tidningar vad de säger, utan jag, försvarsministern och statsministern träffar ständigt våra motparter. Det skedde senast i går när jag och min finländske kollega spenderade nästan ett dygn tillsammans både med EU:s utrikesministrar och med Jens Stoltenberg på ett formellt möte med Nato. Jag konstaterar att Finland inte vill ha några snabba kast i sin säkerhetspolitiska linje, precis som vi inte vill ha några snabba kast i vår säkerhetspolitiska linje. Vi är helt trygga med det som vi har valt, både Finland och Sverige.
Anf. 52 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Utrikesministern säger i sitt svar och upprepar det också: "Sverige har därför hittills fattat säkerhetspolitiska beslut i brett samförstånd."
Sedan får utrikesministern hjälp från Vänstern som upprepar det som utrikesministern säger: "Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa."
Exakt när, enligt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som såta kamrater, togs den formuleringen i brett samförstånd eller efter samråd och beredning? Ni upprepar från vänstersidan formuleringar och säger att det är detta som gäller. Men när har detta tagits i brett samförstånd?
Samtidigt vinkar man lite lojt bort att 205 ledamöter av Sveriges riksdag står bakom ett tillkännagivande om en svensk Nato-option mot 144 ledamöter på vänstersidan. Var är den demokratiska legitimiteten? Det kan man fråga Vänstern.
Jag kan komplettera med att TV4 för någon dag sedan redogjorde för en opinionsundersökning som visar att 66 procent av svenska folket ställer sig bakom tanken på en Nato-option.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Vänsterpartiet säger: Här fattar dessa 205 ledamöter från fem riksdagspartier ett beslut om en Nato-option. Detta borde man samtala om.
Fru talman! Exakt det har påtalats från de fem partierna - Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna - sedan beslutet fattades för 13-14 månader sedan. Men bjud då in till en nationell dialog och diskussion om den säkerhetspolitiska linjen som, till skillnad mot den där förra hemkokta som citeras från Vänstern och Socialdemokraterna, skulle kunna vara någonting som tas fram i samråd och i beredning och där det råder brett samförstånd. Det är precis det som har sagts, det är precis det som har avvisats och det är precis det som är skälet till att denna interpellation är väckt.
Fortfarande har det inte kommit något svar från vänstersidan om hur detta samtal ska kunna föras. Ni på vänstersidan bortser från en kompakt majoritet på 205 mandat från fem riksdagspartier.
Fru talman! Detta är inte heller någonting som bara jag nu upptäcker i kammaren. Det är någonting som också Ewa Stenberg på Dagens Nyheter skrev om för någon dag sedan. Det finns två säkerhetspolitiska linjer i Sverige, en företrädd av Utrikesdepartementet och regeringen och en företrädd av riksdagen.
Jag tycker att regeringen skulle göra klokt i att försöka nå ett brett samförstånd. Det har jag tyckt i 14 månader. Men om tanken på att föra ett samtal hela tiden avvisas är det svårt, fru talman, att föra ett samtal.
Jag skulle dessutom vilja ställa en fråga till utrikesministern. När förändrar sig verkligheten så till den grad att regeringen skulle kunna uttrycka sig på det sätt som man gör i Finland? När får vi höra statsminister Magdalena Andersson eller utrikesminister Ann Linde säga: Vi behåller också möjligheten att ansöka om Natomedlemskap. Vi har anledning att värna om denna valfrihet och ser den som reell. Det handlar nämligen om varje lands rätt att själv besluta om sina säkerhetslösningar.
Det är gott att utrikesminister Ann Linde talar med finländska kollegor. Hon har till och med dygn på sig att göra det. Det vore ännu bättre om hon kunde upprepa det som man säger i Finland från Sveriges riksdags talarstol.
Anf. 53 Pål Jonson (M)
Fru talman! Att Vänsterpartiet inte ställer sig bakom en Nato-option är kanske inte så överraskande om man synar Vänsterpartiets politik. Vänsterpartiet vill inte fördjupa samarbetet med Nato, tvärtom. Man vill inte att EU ska samarbeta militärt, och man vill till och med avbryta det militära samarbete som de nordiska länderna bedriver. Man vill bara fokusera på det svensk-finländska försvarssamarbetet. Man har till exempel varit kritisk mot att Sverige, Norge och Finland ska koordinera försvarsplanering med Nato och så vidare. Det är därför kanske inte så överraskande att Håkan Svenneling inte ställer sig bakom detta.
Problemet för Vänsterpartiet är också att det är det parti i Sveriges riksdag som vill lägga minst pengar på försvaret.
Men jag måste ändå återkomma till frågan till regeringen. Om regeringen nu gör bedömningen att det är en allvarlig säkerhetspolitisk händelse av negativ karaktär att riksdagen uttalar en Nato-option, varför tar man då inga initiativ? Varför bjuder man inte in oss till säkerhetspolitiska överläggningar om den säkerhetspolitiska linjen? Det finns många saker som vi skulle behöva tala om. Vi skulle behöva tala om den, om hur brexit har påverkat den säkerhetspolitiska linjen och om hur det svensk-finländska försvarssamarbetet påverkar den säkerhetspolitiska linjen. Det är dialog som man behöver, inte att man sticker huvudet i sanden som jag tyvärr upplever att regeringen har gjort under denna tid sedan riksdagens tillkännagivande. Det är faktiskt två gånger som riksdagen mycket skarpt har markerat mot regeringens säkerhetspolitiska linje, dels i och med Nato-optionen i december 2020, dels i och med tillkännagivandet till regeringen på våren därefter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är naturligtvis så att det är regeringen som formulerar den säkerhetspolitiska linjen, men praxis är att man förankrar den med riksdagens partier. Vi sträcker ut handen till regeringen och säger: Låt oss sitta ned och ha ett samtal om den säkerhetspolitiska linjen! Tyvärr har regeringen gett oss kalla handen.
Anf. 54 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Alla vet att SD bytte linje för att blidka Moderaterna, för att få en ny lekkompis och för att den egna väljarbasen av gamla moderatväljare var mycket mer Natopositiv än vad partiet var. Det skulle jag säga är de främsta förklaringarna till att SD bytte fot. Att man inte klarade av att hantera det utan snabbt såg till att det blev en riksdagsmajoritet för detta - på en vecka, utan några direkta samtal, någon dialog eller någon diskussion om vad det innebär för Sveriges säkerhetspolitiska linje - är ett ansvar som vilar på Moderaterna.
Nu vill Moderaterna ha samtal, trots att Försvarsberedningen satt i samtal i över tre år och diskuterade vad vi skulle kunna ha. Man vill alltså ha samtal nu, när Europa och världen befinner sig i en stor säkerhetspolitisk kris. Det är inte nu vi ska byta säkerhetspolitisk linje. Jag tycker att det är jättebra att regeringen har bjudit in till samtal och dialog med riksdagens partier, för det är nu vi ska ha samling vid pumpen. Det är nu vi ska stå fast vid den säkerhetspolitiska linjen och vara tydliga gentemot vår omvärld. Det är inte nu vi ska byta linje.
Jag tycker att det är särskilt tydligt att man inte ska göra det ett valår. Det har nämligen varit väldigt uppenbart i alla de samtal som har ägt rum att Moderaterna har gått in i valårsläge - man hoppas på att ta makten, och därför är man väldigt mycket mindre villig att kompromissa, föra samtal och fundera kring vad som är bäst för Sverige.
Det finns också en myt i det moderata narrativet, nämligen att Sverige skulle bli säkrare om vi gick med i Nato. Nato är en kärnvapenallians och det största blocket av militärt materiellt innehav. Nato har också varit drivande i att skapa flera krig runt om i vår värld under de senaste decennierna. Sverige har varit säkert i två hundra år för att vi har varit militärt alliansfria. Det är därför den säkerhetspolitiska linjen ska ligga fast - i dag, i morgon och för lång tid framöver.
Anf. 55 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Pål Jonson frågade vad jag menade med brett samförstånd. Jag menade till exempel försvarsbeslutet 2020.
Det är också helt uppenbart att Pål Jonson vet att det är regeringen som beslutar om den säkerhetspolitiska linjen, och vi upplever att vi har en god dialog med riksdagen i detta - jag har en hel lista över tillfällen då vi har diskuterat med, samrått med och informerat regeringen. Som alla känner till har statsministern dessutom kallat till partiledarsamtal i morgon.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
På inläggen från Moderaternas sida låter det som om regeringen inte har ett nära samarbete med Nato - eller ens ett formellt samarbete med Nato. Men faktum är att partnerskapet med Nato är en viktig del av den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Detta samarbete har sedan 2014 fördjupats inom ramen för vår status som en enhanced opportunities partner, och det är regeringens inriktning att Sverige bör fortsätta att utveckla samarbetet med Nato inom ramen för det partnerskapet. Sverige och Nato har ett omfattande och väl utvecklat samarbete inom ramen för partnerskapet, och vi delar syn på säkerhetssituationen i både vårt närområde och övriga delar av världen.
Med anledning av Rysslands agerande för regeringen en löpande dialog med Nato och Natoallierade. Vi diskuterar Natos hantering av situationen och reaktionen på de ryska avtalsförslagen. I går träffade som sagt Finlands utrikesminister Haavisto och jag Natos generalsekreterare för diskussioner kring de ryska avtalsförslagen och den europeiska säkerhetsordningen. Jag kan bara konstatera att Natos generalsekreterare gång på gång i medierna, och naturligtvis också för oss, underströk att vi är de viktigaste partnerna och att samarbetet är viktigt även för Nato. Det är alltså inte så som det ibland låter på Moderaterna, nämligen att det skulle vara någonting som bara är nyttigt för oss - tvärtom.
I oktober förra året kunde jag även välkomna Natos högsta beslutande organ, Nordatlantiska rådet, och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg till Sverige när de gjorde ett gemensamt besök till Sverige och Finland. Detta manifesterade vårt partnerskap och fördjupade vår viktiga säkerhetspolitiska dialog ytterligare, och jag är glad att det kunde ske. Det visar på att den linje vi har valt - militär alliansfrihet, ett starkt försvar och ett nära samarbete med Nato och andra - är en linje som är säker och som håller Sverige utanför krig.
Detta innebär också att Natosamarbetet bidrar till att utveckla det svenska militära och civila försvaret inom ramen för totalförsvaret. Det gäller såväl förmågan att genomföra operationer både i och utanför vårt direkta närområde som att Sverige inom ramen för detta partnerskap kan delta i internationella krishanteringsinsatser.
Vi tar väldigt, väldigt allvarligt på det senaste läget. Det är Ryssland som har ökat sin konfrontativa retorik. Det är Ryssland som har ökat de militära aktiviteterna mot Ukraina. Det är inte godtagbart att Ryssland gör anspråk på att ha veto gällande något lands säkerhetspolitik. Vår egen valfrihet är självklar; den behöver vi inte något slags Nato-option - som ingen begriper hur den är kodifierad - för.
Det är av största vikt att vi kan visa det svenska folket och omvärlden att Sveriges säkerhetspolitik är solid, långsiktig och pålitlig. Det tror jag att svenska folket förväntar sig av oss.
Anf. 56 Hans Wallmark (M)
Fru talman! En uppmaning man kanske skulle ge utrikesministern är: Lyssna på motdebattörerna i stället för att läsa innantill i ett redan färdigskrivet manus! Då skulle hon nämligen ha hittat vinklar att följa upp.
Från moderat sida kritiserar vi alls icke partnerskapet och det fördjupade samarbetet med Nato, utan tvärtom tycker vi att det är bra. Men det är ju en väsensskillnad mellan ett partnerskap och ett medlemskap, fru talman, och det är detta som hela den samlade vänstern försöker ducka för. Det som är medlemskapets fundament är nämligen en gemensam försvarsplanering och artikel 5 om kollektiva säkerhetsgarantier. Det är det Sverige saknar, och det är det Ukraina saknar. Det är det Georgien saknar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vänstern försöker ge sitt stöd till utrikesministern genom att säga att det är en myt att detta skulle leda till ökad säkerhet. Jag tycker att Vänstern och Socialdemokraterna ska ställa frågan till Litauen, Estland och Lettland, för det är klart som korvspad att dessa länder uppfattar att de har fått ökad säkerhet tack vare Natomedlemskapet. Och, fru talman - vi har också fått ökad säkerhet tack vare dessa länders medlemskap.
Fru talman! Utrikesministern läste från sin färdigskrivna lapp att man har en hel lista över olika möten där man har informerat. Det vi har sagt sedan riksdagen fattade beslut i december 2020, med ett ja från fem riksdagspartier och med 205 mandat mot 144, är: Låt oss föra en diskussion! Bjud in till samtal! Vänstern säger att vi nu befinner oss i en säkerhetspolitisk kris. Ja, men man kunde ha gjort detta för 13-14 månader sedan. Vår väg leder till ökad säkerhet, inte ökad osäkerhet.
Anf. 57 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Jag måste säga att jag är stolt över att jag förbereder interpellationsdebatter genom att i noggrant samarbete med mina duktiga diplomater arbeta med inläggen - skriva ned dem och ändra dem - i stället för att skjuta från höften som Wallmark hela tiden gör.
Regeringen är tydlig med att det inte är aktuellt med några tvära kast i säkerhetspolitiken. Jag måste uppmärksamma dem som lyssnar på detta på att de 205 röster som Wallmark hela tiden tar upp i dagsläget inte har någon gemensam linje alls när det gäller Natomedlemskap, en eventuell folkomröstning om Natomedlemskap eller alla andra viktiga saker. Det är tvärtom. Man tar ett säkert läge, någonting som man vet fungerar, och är beredd att kasta det på soptippen. Jag begriper det inte.
Det är en styrka att det finns en bred samsyn, vilket Försvarsberedningens beslut har visat. Vi eftersträvar en bred förankring av säkerhets- och försvarspolitiken i förhållande till riksdagen. Wallmark sa dessutom att jag bara sa information. Det gjorde jag inte alls. Jag sa: information, dialog och diskussion. Det kommer också att bli ett möte med partiledarna i morgon.
I det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet med många av våra grannländer - och det fortsätter att fördjupas - pekar vi på att det är väldigt värdefullt att de ser oss som en pålitlig samarbetspartner, en partner som man kan lita på.
Det finns inga uttryckliga bestämmelser som innebär att Sveriges säkerhetspolitiska linje ska förankras hos riksdagens partier. Men regeringen strävar efter en bred förankring. Det har inte minst arbetet i Försvarsberedningen visat.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.