Initiativ för ökad jämlikhet och hållbart resursutnyttjande
Interpellation 2020/21:258 av Tony Haddou (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-12-16
- Överlämnad
- 2020-12-17
- Anmäld
- 2020-12-18
- Svarsdatum
- 2021-01-15
- Sista svarsdatum
- 2021-01-15
- Besvarad
- 2021-01-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
I december publicerade Oxfam och Stockholm Environment Institute rapporten Svensk klimatojämlikhet, där man granskat svenskarnas utsläpp i relation till inkomster. Rapporten visar på en ojämlikhet i konsumtionsutsläpp mellan inkomstgrupper. Slutsatsen är tydlig: ju mer pengar, desto större utsläpp. Låg- och medelinkomsttagare har i stort bidragit till minskade utsläpp, men de 10 rikaste procenten har knappt bidragit alls till utsläppsminskningen.
Ska vi uppfylla Parisavtalet måste den rikaste tiondelen minska sina utsläpp med 87 procent de kommande tio åren. Därför måste också framför allt de rikaste svenskarnas utsläpp minska radikalt till 2030. Den gröna omställningen måste vara rättvis, det slår Parisavtalet fast, och det kan knappast vara rättvist att en liten klick drar ifrån och fortsätter att leva långt utanför vad som är hållbart.
Regeringen måste hantera klimatkrisen utifrån ett rättviseperspektiv. Det handlar om att öka jämlikheten och främja ett hållbart resursutnyttjande med en låg klimatpåverkan. Hela samhället behöver ställas om för att hantera klimatkrisen. Klimatförändringen innebär en grundläggande samhällskris som vi bara kan lösa tillsammans. En politik för klimaträttvisa stärker välfärden för flertalet och minskar utsläppsutrymmet för de rikaste. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar i stället för till att betala de rikas lyxkonsumtion minskar utsläppen och stödet för omställningen ökar.
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
- Avser ministern att ta nya initiativ, och i så fall vilka, för att i större utsträckning få till en ekonomisk omfördelning och minska utsläppen?
- Kommer ministern att ta hänsyn till att utsläppen från konsumtionen är ojämnt fördelade och finna rättvisa lösningar för att minska de rikas stora utsläpp?
Debatt
(15 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:258
Webb-tv: Initiativ för ökad jämlikhet och hållbart resursutnyttjande
Dokument från debatten
- Fredag den 15 januari 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:65
Protokoll från debatten
Anf. 1 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Svar på interpellationer
Fru talman! Elin Segerlind har frågat mig om jag avser att ta nya initiativ för att skapa samhällslösningar som ger förutsättningar för människor till låga och rättvist fördelade utsläpp och om jag avser att ta initiativ till åtgärder, och i så fall vilka, som minskar den ekonomiska ojämlikheten och den omfördelning av resurserna som vi i dag ser spär på klimatkrisen ytterligare.
Tony Haddou har frågat mig om jag avser att ta nya initiativ, och i så fall vilka, för att i större utsträckning få till en ekonomisk omfördelning och minska utsläppen och om jag kommer att ta hänsyn till att utsläppen från konsumtionen är ojämnt fördelade och finna rättvisa lösningar för att minska de rikas stora utsläpp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jens Holm har frågat mig om jag avser att ge Miljömålsberedningen ett tilläggsuppdrag om att ta hänsyn till att utsläppen från konsumtionen är ojämlikt fördelade och att finna rättvisa lösningar för att komma till rätta med de rikas oproportionerligt stora utsläpp.
Eftersom frågorna rör samma område väljer jag att besvara dem samlat.
Fru talman! Svenskars konsumtion leder till omfattande utsläpp både i Sverige och i andra länder. Enligt Statistiska centralbyråns och Naturvårdsverkets statistik orsakar den samlade konsumtionen från hushåll, offentlig sektor och byggande ungefär åtta ton växthusgasutsläpp per person och år. Om vi ska hålla uppvärmningen under 1,5 grader behöver vi på global nivå senast 2050 komma ned under ett ton per person och år. Regeringen delar därför ledamöternas syn att vi kraftigt behöver minska de utsläpp som uppstår till följd av konsumtion i Sverige och att de som släpper ut mest också behöver stå för de största utsläppsminskningarna.
Regeringen har gett Miljömålsberedningen i uppdrag att föreslå en samlad strategi för att minska klimatpåverkan från konsumtion. I uppdraget ingår att bereda mål för konsumtionsutsläppen och att föreslå styrmedel och åtgärder. I den rapport från Oxfam och Stockholm Environment Institute som interpellanterna nämner understryks att det är höginkomsttagarna som står för den stora delen av konsumtionsutsläppen. I Miljömålsberedningens tilläggsdirektiv kring konsumtionsbaserade utsläpp är det specificerat att beredningen ska ta hänsyn till skillnader i klimatpåverkan från olika typer av konsumtion och fördelningspolitiska konsekvenser. Därför förutsätter jag att den problemställning som rapporten lyfter kommer att vara viktig i beredningens arbete.
För regeringen är det självklart att en ambitiös klimatpolitik går hand i hand med social trygghet, jämställdhet och rättvisa. Den samlade politiken ska bidra till att minska utsläppen. Och den samlade politiken ska utjämna de växande ekonomiska klyftorna.
Den ekonomiska jämlikheten behöver öka. Regeringen avser att genomföra en omfattande skattereform som bland annat ska öka sysselsättningen och antalet arbetade timmar med sänkt skatt på jobb och företagande, bidra till att klimat- och miljömål nås samt utjämna dagens växande ekonomiska klyftor.
Regeringen avser att fortsätta bedriva en inkluderande klimatpolitik som tar hänsyn till de olika förutsättningar som finns inom olika inkomstgrupper och som bygger på legitimitet, tillit, rättvisa och acceptans.
Anf. 2 Elin Segerlind (V)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Utgångspunkten för den här debatten är den rapport som Oxfam gjort tillsammans med Stockholm Environment Institute och som visar på den ojämlika fördelningen av klimatutrymmet i Sverige. I sin rapport konstaterar de att den halva av befolkningen som har lägst inkomster släpper ut 4 ton koldioxid per person och år och den rikaste delen 43 ton. Det är ju en enorm skillnad.
Det går för all del inte att vara emot ministerns svar på frågan om vad regeringen tänker göra åt saken. Självklart är det bra att regeringen vill ha en ambitiös klimatpolitik som går hand i hand med social trygghet, jämställdhet och rättvisa. Problemet är helt enkelt att det inte är det vi ser i praktiken.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I Sverige ökar ojämlikheten. De rika drar ifrån, medan andelen fattiga och låginkomsttagare blir större. Otryggheten blir mer påtaglig. Arbetsmarknaden med otrygga anställningar är en viktig del i detta men även samhällsservice som vård, skola och omsorg, där tillgången ser olika ut beroende på var man bor och vem man är.
Sverige är inte ett land som bygger på en vilja att skapa en rättvis fördelning av någonting alls, och det är egentligen inte så underligt. Under flera decennier, ja, under hela min livstid, har den okontrollerade kapitalismen fått härja fritt. Det har slagit sönder vårt samhälle både socialt och ekologiskt.
I stället för att välja en annan väg fortsätter vi med ytterligare skattesänkningar för dem som inte behöver det och med företag som får köpa upp och göra vinst på vår gemensamma välfärd, samtidigt som personalen som sliter för att hålla den igång ska vara lika lätt att säga upp som en tidningsprenumeration.
Detta hänger ihop. Varför har vi ett trasigt klimat? Jo, det beror bland annat på just den kortsiktiga lyxkonsumtionen och den obscena ansamlingen av resurser hos några få framför de långsiktiga behoven hos ett flertal.
Vi kan inte rädda klimatet och vår levnadsmiljö genom att fortsätta på inslagen linje. Vi måste byta väg.
I stort sett hela Europa ligger över gränsen för utsläpp per capita för att klara att nå 1,5-gradersmålet. Det gäller även Sverige, där samtliga inkomstgrupper ligger över gränsen. Det betyder att vi som nation behöver minska våra utsläpp men inte att vi alla behöver göra det lika mycket. Ansvaret faller olika tungt.
Tillgången på pengar och påverkan på klimatet är i dag intimt sammanlänkande. Vi löser inte klimatkrisen genom att sänka ned fler i fattigdom. Vi ser redan nu att när andelen fattiga ökar tar den rika delen bara en ännu större del av kakan. En liten del tar en stor andel, inte bara av det ekonomiska utrymmet utan också av klimatutrymmet. Det är ohållbart och orättvist.
Det vi behöver är en omfördelning av resurser tillsammans med klimatsmarta samhällslösningar som ger människor tillgång till ett liv med låga utsläpp.
En omställning på riktigt som verkligen får ned utsläppen kommer inte att vara enkel, och för vissa kommer det att innebära en stor livsstilsomställning. Är regeringen modig nog att genomföra verkliga åtgärder som kan vända utvecklingen, eller kommer regeringen att ställa de rikas inbillade rätt framför vår gemensamma möjlighet att överleva?
Anf. 3 Jens Holm (V)
Fru talman! Precis som min kollega Elin Segerlind tog upp baseras våra interpellationer på den viktiga rapport som har tagits fram av Oxfam och Stockholm Environment Institute. Den pekar på stora skillnader i påverkan på klimatet mellan människor med mycket pengar och människor med en mindre plånbok.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Tidigare har vi diskuterat orättvisor och utsläpp mycket utifrån ett nord-syd-perspektiv, alltså globalt i världen, där vi vet att den industrialiserade världen har tagit upp ett alltför stort utsläppsutrymme på den fattiga världens bekostnad. Nu ser vi att liknande orättvisa finns även inom EU-länderna och inom vårt eget land.
Precis som Elin Segerlind tog upp släpper den rikaste procenten i Sverige ut så mycket som 43 ton per år medan den fattigaste tiondelen släpper ut ungefär 4 ton per år.
Enligt rapporten har de flesta svenskar sedan 1990 varit relativt duktiga på att minska sina utsläpp. Men den rikaste minoriteten har inte minskat sina utsläpp, utan många har faktiskt ökat sina utsläpp. Det är helt ohållbart.
I min interpellation tog jag upp dessa frågor. Jag undrar bland annat om ministern är beredd att ge Miljömålsberedningen ett tilläggsuppdrag. Beredningen ska komma med förslag på åtgärder för att minska konsumtionens utsläpp av växthusgaser. Med ett tilläggsuppdrag skulle vi också kunna få in ojämlikheten gällande utsläpp.
Ministern säger att detta redan är omhändertaget i Miljömålsberedningens tilläggsuppdrag och att beredningen ska titta på just fördelningspolitiska konsekvenser. Men fördelningspolitiken och ojämlikheten vad gäller utsläpp av växthusgaser får inte mycket plats i tilläggsuppdraget. Det nämns mest i förbifarten vid två tillfällen. I samma veva nämns dessutom vikten av att stärka Sveriges näringsliv, export och konkurrenskraft.
Det är inte detta jag är ute efter, utan jag menar att Miljömålsberedningen ska få ett tydligt uppdrag som tar avstamp i rapporter som Oxfams och SEI:s som pekar på just ojämlikhet i utsläpp av växthusgaser.
Därför tycker jag att ministern får göra om och göra rätt.
Det är viktigt med jämlikhet på alla områden, även inom klimatpolitiken - inte bara för att vi vill att de som släpper ut mest också ska ta störst ansvar utan för att jämlikhet är effektivast. Vet jag att grannen måste göra uppoffringar i sin vardag för att minska sina utsläpp kommer även jag att göra det. Har vi ett samhälle som hänger ihop och där alla tar ett gemensamt ansvar kommer utsläppen att minska mycket mer än de hittills har gjort. Därför är jämlikhet viktigt.
Anf. 4 Tony Haddou (V)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Samtidigt som coronakrisen pågår har världen och Sverige under lång tid befunnit sig i en klimatkris. Jag tror att vi är överens med statsrådet om att om vi inte minskar våra utsläpp kan stora delar av världen bli obeboelig och konsekvenserna, som vi redan ser mycket av i dag, bli minst sagt förödande.
Det är också bra att statsrådet delar vår syn på att vi kraftigt behöver minska de utsläpp som uppstår till följd av konsumtion i Sverige och att de som släpper ut mest också behöver stå för dom största utsläppsminskningarna.
Däremot är jag tveksam till om vi är överens om hur vi använder våra gemensamma resurser för att ställa om. Det är en helt avgörande fråga för vilket samhälle vi vill ha och vilken framtid vi går till mötes.
I 30 år har vi haft skattesänkningar i Sverige som har gynnat de rikaste. Det är ungefär lika länge som klimathotet på allvar har varit känt. Utsläppen har fortsatt att växa, och de som har mest pengar bidrar mest till denna utveckling - alltså ju mer pengar, desto större utsläpp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det handlar om den målgrupp som fått skattesänkningar i tre decennier, de rikaste. Det är framför allt där pengar och kapital koncentrerats över tid. Det är också den målgrupp som drar ifrån med en livsstil där man frånsäger sig allt ansvar för klimatförändringarna.
Är det verkligen så vi ska använda resurserna i samhället? Går det verkligen ihop med Miljömålsberedningens arbete, som du ändå i ditt svar menar är ett viktigt arbete framåt?
Det är ingen slump att klimatet och den ekonomiska ojämlikheten gått utför samtidigt, för det handlar om politiska beslut. I stället för att ta större ansvar har regeringen mitt under en global pandemi fortsatt med ännu fler skattesänkningar.
Vi menar att omställningen måste ha ett tydligt rättviseperspektiv. Det kan inte vara bara klimatpolitikens ansvar, utan det behövs även en progressiv omläggning av den ekonomiska politiken. Det är grunden och kärnan för att uppnå klimaträttvisa och besvara vår tids ödesfråga. Vi måste satsa på såväl omställning som minskade klyftor och stärkt välfärd.
Den övergripande uppgiften måste vara att föra en politik som utjämnar de ekonomiska klyftorna. För att uppnå det måste skattesänkningar för de rika ställas åt sidan så att en större del av våra resurser går till gemensamma investeringar i stället för att gynna höginkomsttagarnas lyxkonsumtion.
Vi ser en ojämlikhet som växer och riskerar att bita sig fast i Sverige. Statsrådet nämner i sitt svar att regeringen vill utjämna dagens växande ekonomiska klyftor. På vilket sätt då? Hittills har ni ju ökat de ekonomiska klyftorna.
Min fråga gällde vilka nya initiativ ni är beredda att vidta, men här finns ingenting konkret i svaret. Anledningen till frågan är att ökade klyftor gör det svårare att angripa klimatkrisen. Det går ju inte att angripa klimatkrisen om vi inte angriper ojämlikheten. Omställningen måste ske rättvist.
Vår uppmaning till miljö- och klimatministern är att göra omställningen rättvis. Det är därför vi har begärt denna debatt med ministern.
Vi vet att svenskarna lever ohållbart och att allas utsläpp måste ned, men ojämlikheten i utsläppen är enorm mellan inkomstgrupperna. Då kan man inte sänka skatterna för de rikaste med syftet att de ska konsumera mer eller följa en helt ohållbar tillväxtmodell samtidigt som man säger sig möta ett klimathot.
Klimatomställningen är ett gemensamt projekt, och då måste vi satsa på det gemensamma, på det som omfördelar och på det som krävs för en grön omställning. Då kan vi heller inte ha de rikaste 10 procentens livsstil. De bidrar ju knappt till utsläppsminskningarna över huvud taget, utan tvärtom är det faktiskt de som måste börja betala för detta.
Anf. 5 Lorentz Tovatt (MP)
Fru talman! Jag tänkte börja med det globala perspektivet. Oxfam har släppt flera bra rapporter den senaste tiden där de bland annat tittar på det nationella svenska perspektivet och på det globala. Det var det globala perspektivet som gjorde att jag gav mig in i politiken för en massa år sedan, när jag insåg att klimatet är vår globalt viktigaste rättvisefråga - vår kanske viktigaste klassfråga ur ett globalt perspektiv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det råder inte något tvivel om vem som är ansvarig för klimatförändringarna och vem som har bidragit till de enorma utsläpp som har skett de senaste 150 åren: Det är de rika länderna, de så kallad industrialiserade länderna. Dessutom är det de fattigaste länderna som drabbas hårdast: Det är en barnfamilj i Bangladesh som tvingas fly från floddeltat därför att havsnivån höjs. Det är en bonde i Angola som inte längre kan odla marken därför att den har blivit så torr. Det är de små önationerna som nu försvinner helt och hållet. Det är de som bor i Bolivia och inte längre har rent dricksvatten på grund av att glaciärerna har smält.
Detta är konsekvenserna av klimatförändringarna. De slår ojämlikt och orättvist, och det är de som inte har bidragit till problemen som drabbas absolut hårdast. Detta sätter fokus på att det är de rika som har ett särskilt ansvar. Det innebär att det är vi i den rika delen av världen som måste minska våra utsläpp absolut snabbast, och vi måste göra det snabbare än vad vi gör i dag. Det innebär till exempel att vi måste minska resandet med törstiga suvar. Det innebär att vi måste minska flygandet. Som en parentes: Då kan man inte göra som Vänsterpartiet gjorde nyligen och rösta ned att göra det dyrare att flyga från Malmö kommun, till exempel.
Slutligen, vilket jag tycker är väldigt viktigt, innebär det att vi har ett ansvar för finansieringen av omställningen och klimatanpassningen i den fattiga delen av världen. Här har vi frågan om klimatfinansiering, det internationella samarbetet och biståndet. Jag tänkte passa på att fråga statsrådet, nu när hon ändå är här, hur regeringen jobbar med dessa frågor. Sverige har länge varit föregångaren i det internationella klimatsamarbetet, vad gäller att förhandla fram ambitiösa avtal men också det egna utvecklingssamarbetet med klimatfinansiering, bistånd som går till restaurering av ekosystem, bevarande av den lokala kulturen och naturen samt arbete mot landgrabbing och liknande.
Jag vill fråga statsrådet: Vad gör regeringen på detta område just utifrån det globala perspektivet för att minska ojämlikheten och samtidigt få ned koldioxidutsläppen?
Anf. 6 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Fru talman! Tack, samtliga interpellanter, för frågorna!
Vi kan börja med att konstatera att det är viktigt att vi åtgärdar de växande ekonomiska klyftorna mellan rika länder och fattiga länder - tyvärr har vi det senaste året fått se en ökning av antalet fattiga i världen bland annat på grund av coronapandemin - men också inom länder. Detta är viktigt av en rad anledningar. Ökade klyftor leder till kriminalitet, ökad ojämlikhet och våld. Det är inte en hållbar utveckling, helt enkelt. Extremismen växer i de fattigaste länderna därför att man ser denna orättvisa. Det finns alltså många anledningar att minska de ekonomiska klyftorna.
Sedan har vi klimatkrisen - den är här och nu. Här behöver vi agera väldigt tydligt, konkret och exakt för att ha exakt de instrument som får bort utsläppen här och nu.
Om vi kunde lösa dessa båda frågor och slå två flugor i en smäll skulle ingen vara gladare än jag. Men tyvärr ser vi, om vi tittar på rapporten från Oxfam och SEI, att det inte är så enkelt att vi skulle klara Sveriges klimatmål om de rikaste 10 procenten i Sverige minskar sina konsumtionsbaserade utsläpp med 95 procent - långt därifrån: Vi skulle bara minska de konsumtionsbaserade utsläppen med 20 procent. Av de konsumtionsbaserade utsläppen är 40 procent offentlig konsumtion - sjukhus, skolor och investeringar. Det är inte något som man kommer åt med individuella val och individuell konsumtion, utan vi måste ställa om hela samhället och göra det nu.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är väldigt glad över det budgetsamarbete som regeringen hade med Vänsterpartiet under den förra mandatperioden. Vi har lagt fram fyra budgetar och åtta ändringsbudgetar tillsammans. Vi har gjort väldigt mycket för att försöka minska orättvisor och ojämlikhet. Vi har också samarbetat bra, tycker jag, kring många av de klimatrelaterade förslag som regeringen har lagt fram. Men om man tittar på exakt vad som är den stora orättvisan i förbrukandet av resurser i Sverige ser man att det kokar ned mycket till transporter - till stora suvar och till väldigt mycket flygresande. Här stred Miljöpartiet hårt under den förra mandatperioden för att få igenom en flygskatt. Jag kan tyvärr inte säga att Vänsterpartiet stred vid vår sida då, utan man var inriktad på inkomstfördelning. Men det är flyget vi måste komma åt här och nu.
Vi har lagt fram 130 åtgärder i klimathandlingsplanen där vi går igenom hela samhället, område för område, när det gäller hur vi ska få ned utsläppen från industrin, transporterna och den privata konsumtionen. Sverige är såvitt jag vet det enda land som har ett uppdrag på gång för konsumtionsbaserade utsläppsmål. Detta är oerhört viktigt och något som vi kommer att jobba vidare med.
Vi har också höjt skatten på utsläppande bilar genom bonus-malus, och vi har en klimathandlingsplan. När det gäller det som Lorentz Tovatt frågade om är vi ett av de länder i världen som är ledande vad gäller klimatbistånd för att hjälpa fattiga länder så att de inte upprepar våra misstag utan kan göra tekniksprång och satsa på förnybar energi från början.
Anf. 7 Elin Segerlind (V)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Som konstaterats av tidigare ledamöter här står den rikaste delen av befolkningen för den största andelen utsläpp, men det stannar inte vid det utan går vidare till att de också ökar sina utsläpp. Hur det nu än är med helheten kommer vi inte åt problemet om vi inte samtidigt börjar vidta åtgärder där de kan ha störst effekt.
Som Jens Holm var inne på förut minskar den fattigaste delen samtidigt sina utsläpp. Hur jordens resurser har använts historiskt och hur utsläppen har varit med och byggt upp lagren av koldioxid i atmosfären är extremt ojämnt fördelat. Där står några länder för den absoluta majoriteten av, för att inte säga hela, det utsläppsöverskott som finns. Sedan 2015 är till exempel USA ansvarigt för 40 procent av det globala överskottet och EU för 29. G8-länderna står för 85 procent och övriga länder alltså bara 15.
Enligt en vetenskaplig artikel som syftar till att ta fram en metod för att utläsa nationers ansvar för klimatförändringarna har en majoritet av länderna i världen, faktiskt hela 108 av 197, inte en klimatskuld utan i stället en klimatkredit hos de övriga länderna. Så här skevt är ansvaret för utsläppen och ansamlingen av koldioxid i atmosfären.
När denna korta tid i historien kommer att återberättas kommer det inte att vara en framgångssaga. I stället kommer man att berätta om en tid då det var en bra idé att samla mark hos några få företag och plantera monokulturer, en och samma gröda eller samma trädslag, och bespruta dem med bekämpningsmedel. Man kommer att berätta om hela landskap som gjordes om efter idén om industrivinst med målet om maximalt uttag, och man kommer att förfäras över att mänskligheten någonsin kunde vara så kortsiktig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Genom att reducera dessa komplexa ekosystem till enskilda planteringar har vi gjort allt annat osynligt, och det har tagit alldeles för lång tid innan vi märkte att insekterna, fåglarna och andra djur och allt liv inte klarade av att leva i den miljö som vi skapade. Men vi har fortfarande inte heller fullt ut i samhället förstått att inte heller mänskligheten klarar av att leva under dessa förutsättningar. Varje år dör till exempel 7 600 personer i förtid av luftföroreningar i Sverige. I världen är siffran 7 miljoner, vilket är hela Bulgariens befolkning.
Det blir lätt dystert, apokalyptiskt. Man ska inte prata så, menar en del. Det gäller ju att se saken från den ljusa sidan också. Men jag menar att om vi inte på allvar förstår varför vi är där vi är i dag, om vi inte ser sambanden mellan hur vi organiserar samhället och klimatkrisen och om vi inte ändrar vår inställning till naturen och slutar att se den som en oändlig resurs som vi kan bruka efter eget behag, då kommer vi aldrig att komma härifrån. Då kan vi bygga hur många cykelvägar vi vill. Vad den stora massan gör spelar såklart roll. Men så länge 1 procent i toppen av befolkningen fortsätter på samma sätt, samtidigt som 100 storföretag står för 70 procent av utsläppen, väger dessa åtgärder ändå lätt.
Därför undrar jag om ministern och regeringen ändå är beredda att inte bara arbeta för och utreda utan verkligen agera för att minska utsläppen hos dem som står för den största delen, hos de rika och hos storföretagen.
Anf. 8 Jens Holm (V)
Fru talman! Det lät som om miljö- och klimatministern försökte beskriva våra förslag som att vi bara vill utkräva ett personligt ansvar för utsläppen. Så är det inte. Självklart är klimatkrisen en politisk fråga, och vi måste ha breda lösningar över hela samhället.
Men det blir lite märkligt när så många politiker inte riktigt vill se att det finns stora skillnader mellan vilka det är som släpper ut. Vi trycker på att vi inte bara kan prata i svepande ordalag om att alla måste ta sitt ansvar, utan detta är också en rättvisefråga. Vi måste minska utsläppen utifrån vårt ansvar och utifrån hur mycket vi i själva verket släpper ut.
Det är viktigt att synliggöra de superrikas utsläpp. Jag tror faktiskt att de fungerar som en inspiratör för oss andra. Om några ser att det är okej att åka på en weekendresa till London och shoppa då vill de också göra det. Dessutom innebär detta också väldigt stora utsläpp. Om den rikaste tiondelen i EU skulle halvera sina utsläpp skulle det påverka hela EU:s utsläpp med minus 33 procent. Det är väldigt stora utsläppsminskningar som den rikaste tiondelen faktiskt kan bidra till.
Jag blir förbryllad när klimatministern säger att Vänsterpartiet inte var pådrivande för införandet av en flygskatt. Isabella Lövin, vi ville ha en högre flygskatt än Miljöpartiet och regeringen till slut landade i. Ni undantog till exempel USA från kategorin som skulle ha den högsta flygskatten till att ge dem en mycket lägre flygskatt. Jag var med under dessa förhandlingar. Jag såg hur förslaget såg ut från början, och jag såg att det tyvärr blev mycket sämre i slutändan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi i Vänsterpartiet vill gärna gå vidare med flygskatten. Vi vill till exempel ha en högre och en progressiv flygskatt. En flygskatt som är progressiv innebär att den är på en viss nivå när man gör sin första flygresa. När man gör sin andra flygresa stiger den lite grann. När man gör sin femte, tionde eller tjugonde flygresa ökar den ännu mer. Man kan ha högre flygskatt också för businessbiljetter, som Storbritannien har. Detta tycker jag är ett utmärkt exempel på hur vi faktiskt kan låta de superrika få betala ännu mer för sin klimatpåverkan.
När vi har lagt fram förslag om progressiv flygskatt har vi mötts av döva öron från Miljöpartiet och regeringen. Anser ministern att detta vore en bra idé?
Det finns väldigt mycket mer att göra. Jag tror att till exempel offentlig sektor kan vara en pådrivare i klimatomställningen. Precis som Elin Segerlind och Tony Haddou tog upp tidigare har de skatteminskningar som denna regering har gjort inte bara ökat klyftorna i vårt land utan också spätt på utsläppen. Utsläppen har ökat i den absolut rikaste inkomstgruppen.
Om vi i stället kan se till att få ned den privata konsumtionen och låta offentlig sektor växa kan vi få en bättre skola, och vi kan ha mer personal i äldreomsorgen, i sjukvården och så vidare. Det kommer också att minska utsläppen därför att offentlig konsumtion tär mindre på våra naturresurser och leder till minskade utsläpp jämfört med om vi sänker skatter och låter den privata konsumtionen öka, eftersom det då blir inköp av fler bilar och fler weekendresor till London. Det är sådant som spär på utsläppen. Därför behöver vi ett rättviseperspektiv i klimatpolitiken. Det saknar jag just nu hos regeringen.
Anf. 9 Tony Haddou (V)
Fru talman! Jag vet inte vad som hände. Det kom in en miljöpartist som debatterade med sitt språkrör. Man undrar om ni inte kan göra sådant internt.
Statsrådet konstaterade återigen i svaret att vi måste minska de ekonomiska klyftorna. Men det är ingenting konkret i detta. Visst behöver vi ställa om hela samhället. Det säger statsrådet här också. Men gör man det med sänkta skatter för de rikaste? Det är ju det som ni har gått fram med. Ni sänkte skatterna även under en global pandemi.
Miljö- och klimatskatter, som statsrådet också lyfter fram, växlar ni inte mot jämlikhet. Ni växlar dem mot sänkta skatter på jobb och företagande. Det är i sig ett problem att inte växla miljö- och klimatskatterna mot ökad jämlikhet.
Statsrådet nämner en ny skattereform i sitt svar. Det är absolut nödvändigt. Men syftet måste återigen vara att öka jämlikheten genom omfördelning och skapa förutsättningar för att lyckas med den gröna omställningen. Det är också så som vi mer kan lyfta det offentliga och göra rejäla satsningar på det offentliga. Där undrar jag återigen vad som är det konkreta från statsrådet.
Häromdagen var tvåprocentspartiet som ni samarbetar med ute och vurmade för ännu fler skattesänkningar, och vi är kvar i en global pandemi. Då handlar det såklart om skattesänkningar för dem som har mest i plånboken, för att rika ska kunna konsumera ännu mer. Delar statsrådet uppfattningen att ni behöver gå fram med ännu fler skattesänkningar? Det är ändå vad ni har gått med på hittills.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
En viktig del av lösningen är faktiskt att de rikaste minskar sina utsläpp, inte att de överkonsumerar och smutsar ned. Ska vi lyckas med det är det dags att denna regering gör någonting åt den låga kapitalbeskattningen och faktiskt omfördelar för jämlikhet och ställer om. Är statsrådet beredd att kliva in i förhandlingar för att höja exempelvis skatten på kapital och stora förmögenheter som träffar de rika? Det vore i så fall ett sätt att vidta nya åtgärder för klimaträttvisa. Det var nämligen det som jag i grunden tog upp i min frågeställning, att de rika får betala mer och subventioneras mindre. Relationen mellan skatter och miljöpolitiken måste nämligen omprövas i grunden om samhället ska nå hela vägen till miljömålen eller ställa om, som statsrådet lyfter fram.
Klyftorna ser vi också i vår miljöpåverkan. Det är därför som omställningen måste ge störst konsekvenser för dem som i dag har störst miljöpåverkan och som tar mest resurser i anspråk. På så sätt kan vi dra in konsumtionsutrymmet för dem som konsumerar mest miljö- och klimatskadligt - framför allt den rikaste tiondelen av samhället.
Detta kan vi göra samtidigt som vi ser mer progressiva miljö- och klimatskatter. De är i sig många gånger är omfördelande, men de måste växlas för ökad jämlikhet och inte för sänkt skatt på jobb och företagande. Jens Holm nämnde en progressiv flygskatt som kan öka med antalet flygresor och där intäkterna går till exempelvis kollektivtrafik och minskade utsläpp. Sedan finns det också korta inrikesflyg, och det är i sig helt orimligt att de ens avgår. Det finns en gräns för vad klimatet klarar av, och den har vi redan överstigit i det akuta läge vi befinner oss i.
När det kommer till flyget, som ändå är en av de största utsläppssektorerna, finns det exempelvis ingen anledning att ha privata jetplan som lyfter och landar. Tycker statsrådet att vi ska ha det? Jag tycker nämligen att det sätter fingret på de rikas livsstil. Här pratar statsrådet om att minska konsumtionsutrymmet för alla, men så har vi rikisar som lyfter och landar med privata jetplan. Det är ju helt orättfärdigt.
Anf. 10 Lorentz Tovatt (MP)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Vänsterpartiet för den här interpellationsdebatten, för jag tycker att den är väldigt viktig.
Det vänder sig i magen på mig när jag tänker på alla de suvar som brummar runt på Djursholm. Jag mår illa när jag tänker på att klimatförnekaren och industrimannen Sverker Martin-Löf skjutsar runt sin hund i sin privatjet. Detta är ett symtom på ett samhälle som inte mår bra; det är helt orimligt att vi ska ha det på det här sättet.
Därför behövs det politik för att ändra på detta. Alltför länge är det ju högerns politik som har fått styra skattesystemet, inte minst under Alliansens år. Det handlar om ränteavdrag, reseavdrag, avskaffande av fastighetsskatt samt rut- och rotavdrag, och allt detta gynnar med kirurgisk precision de rika. Nu behöver vi helt enkelt svänga om politiken och rikta in oss på att få mer jämlikhet, jämställdhet och samtidigt bekämpa klimatförändringarna.
Då behövs det en höjd skatt på lyxkonsumtion. Det behövs en höjd flygskatt. Jag vara tydlig med att det var Miljöpartiet som drev igenom flygskatten och att det är vi som driver att den ska höjas. Vänsterpartiet hade alla möjligheter i världen att faktiskt villkora budgetsamarbetet under den förra mandatperioden, men man gjorde det i princip aldrig i en klimatfråga - aldrig. Det är alltså Miljöpartiets skatt; det är vi som har drivit igenom den, och det är vi som driver att den ska höjas på allvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi behöver höja koldioxidskatterna och miljöskatterna generellt, och vi behöver satsa pengar på kollektivtrafik och cykel. Det är politik för klimatsmart jämställdhet och jämlikhet.
Anf. 11 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Fru talman! Jag tycker att vi behöver vara ärliga här. Klimatkrisen är så allvarlig att alla kommande generationer, för all framtid, kommer att få lida om vi inriktar oss på fel saker nu. Om vi inte baserar våra åtgärder på fakta här och nu riskerar vi att göra fel. Om vi bara inriktar oss på en skattereform som ska ha jämlikhet som främsta mål kommer vi tyvärr att hamna fel, för vi behöver ställa om hela samhället. Vi behöver se till att alla har möjlighet att leva i ett klimatsmart samhälle och att vi har en offentlig konsumtion som är baserad på fossilfrihet och förnybar energi, och precis rätt åtgärder behöver sättas in just nu.
Vi har den majoritet vi har i Sveriges riksdag. Miljöpartiet samarbetade med Vänsterpartiet under den förra mandatperioden, och vi har gjort en rad starka och viktiga insatser för att minska ojämlikheten. Nu ser det demokratiska landskapet ut som det gör, och vi samarbetar med Centerpartiet och Liberalerna. I det samarbetet har vi kommit överens om en grön skatteväxling.
Vi höjer skatterna på det som släpper ut, vilket framför allt drabbar storföretagen. En del drabbar också konsumtion i form av flygresor, plastbärkassar och andra sådana saker. Vad vi även gör i budgetpropositionen för 2021 är dock att sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare med 8,4 miljarder netto. Det är en varaktig effekt på 12 miljarder. Det är alltså helt fel att påstå att vi inte har gjort någonting på inkomstsidan - helt fel. Vi har också tagit bort skattereduktionen för fossila bränslen i kraftvärmesektorn, och vi har tagit bort skattesubventionen för gruvdiesel. Det har lett till stora utsläppsminskningar, vilket är effektiv klimatpolitik.
Vi ska alltså inte förenkla den här diskussionen. Jag tycker att den är alldeles för allvarlig för det - faktiskt är den det. Jag vill inte försvara lyxkonsumtion på minsta sätt, men det är inte så att de rikaste har ökat sina utsläpp per capita, utan vi har en ökad befolkning i landet. Om man läser rapporten lite noggrant, och är ärlig, kan man konstatera att även de rikaste faktiskt har minskat sina utsläpp per capita. Gruppen har dock blivit större. Vi behöver alltså titta på de här siffrorna så att vi verkligen gör rätt saker.
Där är den gröna skatteväxlingen en viktig fråga. Bonus-malus är en oerhört framgångsrik reform som har gjort att elbilar och laddbara bilar har utgjort runt 40 procent av nybilsförsäljningen de senaste månaderna. Det har också gjort att bilproducenterna nu kommer med betydligt billigare mellanbilsmodeller. Vi satsar även på kollektivtrafiken och bygger ut järnvägen på ett sätt som aldrig tidigare skett i Sveriges historia. Vi satsar på höghastighetståg.
Vi har infört en flygskatt. Jag var med i förhandlingarna om den, och jag minns att man hotade med misstroendevotum i riksdagen för att vi ville införa flygskatten. Vi satt i regeringen, och vi sa att vi går fram med den ändå. Vi gjorde några minimala förändringar, som Jens Holm pekade på, men vi stod fast vid att vi måste ha en flygskatt. Vi kan inte backa från det.
Anf. 12 Elin Segerlind (V)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret.
Det finns ett tak för hur mycket vi människor kan släppa ut om klimatet ska klara av det. Forskare har räknat fram hur mycket det är, och vi har faktiskt egentligen bara att förhålla oss till de ramarna. Det är ju som en ekonomisk budget: Skrider du över med en verksamhet kan du inte göra lika mycket av en annan. Du måste hamna på noll, eller helst få lite över, i slutänden - annars går du i konkurs. Jag tror inte att någon av oss vill se vad som händer med jordens ekosystem om det går i konkurs.
I dag använder några få hela budgeten på sig själva. De tar också klimatkrediter och förväntar sig att vi andra ska hålla igen på våra kostnader, på vårt klimatutrymme, så att deras liv kan fortsätta ostört. Det sättet att leva måste ta slut, och av en grön klimatminister förväntar jag mig ändå - fånigt nog, kanske - mer än den politik vi ser i dag.
Som ministern själv var inne på krävs det såklart kompromisser. För all del, men till slut är det ju bara man själv som bestämmer om man ska hoppa i båten eller inte. Och det är det Miljöpartiet har gjort: Ni har satt er i den marknadsliberala båten och hoppas att er blotta närvaro ska få den att sluta läcka vatten. Men det gör den inte, utan den läcker som ett såll. Marknadsliberalismen har ett mål, och det är att gynna sig själv. Den båten går inte att laga från insidan med plåster och tillfälliga lösningar, utan det krävs en ny båt som åker i en ny riktning.
För att klara klimatkrisen behöver vi en annan ekonomisk politik. Så enkelt är det. Den behöver utgå från en rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna. Vi behöver göra upp med tanken om ständig tillväxt och inse att vi slagit igenom taket. Vi behöver en klimatpolitik som tar hänsyn till jordens begränsade resurser och fördelar dem så att de kan användas av alla, inte bara ett fåtal.
Anf. 13 Jens Holm (V)
Fru talman! Klimatpolitik i sig är ofta omfördelande och väldigt bra. Om vi höjer skatter och avgifter på det som smutsar ned vet vi att de som smutsar ned mest också får betala mest. Om vi dessutom kan se till att intäkterna går till det som minskar utsläppen och också gynnar flertalet får vi en väldigt bra omfördelningspolitik. Jag tänker till exempel på en höjd och progressiv flygskatt. Om vi kan ta de intäkterna och investera dem i kollektivtrafiken samt göra investeringar i exempelvis gång- och cykelinfrastruktur kommer vi att gynna de människor som redan i dag lever klimatsmart och som är helt och hållet beroende av en fungerande kollektivtrafik och av att man ska kunna gå och cykla säkert.
Miljö- och klimatministern nämnde miljöskadliga subventioner och en del som görs, och jag tycker att regeringen gör en del bra saker där. Men det görs för lite, och det går alldeles för sakta. Totalt sett har vi miljöskadliga subventioner på nästan 60 miljarder kronor i Sverige. Väldigt mycket går till privat resande med egen bil och till stora bolag som får stora skattenedsättningar. Det här är inte hållbart; här måste mer göras.
Det är samma sak med coronapolitiken. I sju omgångar har regeringen nu gett olika stöd till flyget. Flyget var den första sektor som fick stöd från regeringen - till exempel fick SAS många miljarder. Det är inte hållbart; här måste regeringen ändra sig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tror att det här blir min sista debatt med Isabella Lövin, som snart ska avgå som partiledare och minister. Jag vill tacka Isabella Lövin för alla de fina debatter som vi haft. Isabella Lövin är en ärlig, påläst och engagerad politiker, och det hedrar henne verkligen. Det behöver vi mer av i den politiska debatten.
Stort tack för den här tiden, Isabella Lövin, och lycka till framöver!
Anf. 14 Tony Haddou (V)
Fru talman! Tack, statsrådet, för ännu ett svar!
Vi menar att regeringen på riktigt måste börja vidga klimatfrågan. Det är hög tid att den innefattar social rättvisa som går i takt med ökad jämlikhet. Det räcker inte med att man säger det, utan det måste till konkreta åtgärder. Det är de som saknas. Det är hög tid att regeringen vidgar klimatfrågan.
Detta är även en demokratifråga som jag vet att statsrådet brinner ordentligt för. Det är ju de som har makten över olja, kol och de smutsiga industrierna som har makten att förändra miljontals människors liv i världen. Detta är en demokratifråga som jag hoppas att Miljöpartiet vidgar ännu mer.
Det är självklart att det statliga ägandet behöver utökas och utvecklas. Då kan vi också demokratiskt styra i en hållbar riktning, för precis som Elin Segerlind tog upp har vi ju sett att marknadens kortsiktiga tänk inte kan lösa detta. I slutändan handlar det om enorma resurser som ändå finns och som rättvist kan fördelas och styras. Då krävs det vilja från regeringen. Då måste man mobilisera ekonomin och våra resurser för att underlätta omställningen mot en hållbar ekonomi och en fossilfri framtid.
Det har ni inte gjort. Det räcker inte med ursäkten att konstellationen i regeringen ser ut så här och att det är detta regeringssamarbete vi har, utan här behöver ni göra väldigt mycket mer. Ni vet precis vad en skattereform behöver innehålla för att det ska bli mer miljösmart och så vidare. Det behöver gå i takt med jämlikheten; det är ju därför vi skulle vilja ha konkreta åtgärder som att höja beskattningen av kapital och stora förmögenheter. Då skulle vi ha ännu mer resurser till att ställa om. Då kan man faktiskt ta från de rikas lyxkonsumtion till att ställa om samhället. Det är ju det som måste göras för att det ska bli klimaträttvist.
Anf. 15 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Fru talman! Innan jag gick in i politiken försökte jag att leva så miljövänligt som jag någonsin kunde. Forskningen har ju visat att om vi alla gör alla de individuella val vi någonsin kan göra och slutar köra bil, bara äter vegetariskt och bara handlar secondhand kan vi totalt sett minska utsläppen i Sverige med 40 procent. Sedan vet vi ju att det inte är alla som kommer att göra det här; det är ju bara några få som kommer att göra det. Vi behöver en total omställning av hela samhället, och vi behöver det här och nu.
Tony talade om att regeringen ser ut som den gör, men det är ju riksdagen som ser ut som den gör. Vi behöver ju få igenom politik här och nu.
Jag är faktiskt väldigt stolt över den politik som vi hittills har fått igenom, med en grön skatteväxling på 15 miljarder. Det är inte så att detta går till de rika och till lyxkonsumtion, utan det går till låg- och medelinkomsttagare. Vi har höjt väldigt många miljöskatter, och jag välkomnar verkligen att Vänsterpartiet vill stödja detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Problemet med en progressiv flygskatt är att detta har integritetsdimensioner. Då ska vi koppla alla flygbolag till Skatteverket, som ska kolla vad man har för inkomst och hur många gånger man har flugit. Dessutom ska alla veta vart man har flugit. Det finns ett problem i detta.
Vi har föreslagit väldigt många andra saker: start- och landningsavgifter, klimatdeklaration för flyget och att man helt enkelt ska ta bort möjligheten att flyga i tjänsten i kommuner, som i Skåne, vilket Lorentz Tovatt just sa att Vänsterpartiet inte var för.
Man behöver ha väldigt många och verksamma instrument. När vi stöder en industriomställning gör det att man kan bygga vägar, sjukhus och allt det som vi behöver till exempel stål och cement till. Det är viktigt att göra detta och att ta med sig marknadskrafterna.
Jag vill också tacka Jens Holm för väldigt många och goda debatter och för hans engagemang. Tack, Jens Holm, för dina varma ord!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.