Vissa frågor rörande 2003 års reform avförmånsrättslagstiftningen

Fru talman! Lagutskottets betänkande nr 11 kommer nu att debatteras. I betänkandet behandlas de motionsyrkanden som har väckts under den allmänna motionstiden 2004 rörande 2003 års reform av förmånsrättslagstiftningen. I betänkandet finns fyra reservationer. I juni 2003 fattade riksdagen beslut om proposition 2002/03:49 Nya förmånsrättsliga regler . Reformen syftade i huvudsak till att underlätta för företagen att genomföra företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs. Vidare skulle den bidra till att kreditgivning och kreditprövning ytterligare skulle inriktas på projektets utsikter till lönsamhet. Förslaget skulle också ge oprioriterade borgenärer - oftast underleverantörer och småföretagare - en bättre utdelning. Man vill också stärka löneskyddet för anställda vid konkurser. I de motioner som väckts under den allmänna motionstiden 2004 yrkas bland annat på ett tillkännagivande om en skyndsammare utvärdering av 2003 års reform. Vidare yrkas det på ändringar och tillägg i de övriga förmånsbestämmelserna till förmånsrättslagstiftningen. Därutöver behandlas en motion gällande en aviserad utredning om ett samlat insolvensförfarande. I betänkandet föreslår utskottet att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.

Fru talman! Genom arbete och företagande bygger vi en nation av välstånd. Det är ett enkelt konstaterande. Därför är det så viktigt att vi när vi fattar beslut i denna kammare gör det med utgångspunkt i företagarnas förutsättningar så att de får de bästa spelregler de någonsin kan få. När vi våren 2003 beslutade om ändringarna i förmånsrättslagen präglades de besluten inte av den ambition som jag beskrivit. I stället var utgångspunkten hur stora förändringar företagen tål. Det tycker jag är en felaktig utgångspunkt. Särskilt små och medelstora företag utanför storstadsregionerna drabbas av de försämringar som lagändringen innebar. Hur stora de här försämringarna blir får väl framtiden utvisa. Jag tycker dock att man kan slå fast att utformningen av förmånsrättslagen från företagandets sida inte har fått optimal utformning. Den förändring av insolvensrätten som vi väntat på verkar också ta avsevärd tid. Jag fick i dag ett svar från justitieministern där han sade att han under våren 2005 ska tillsätta den utredning som ska bli aktuell. Således lär det hela ta ett par år till. Vi ser alltså framför oss att det tar många år innan vi får utlovade förändringar av insolvensrätten. Frågan om förändringarna i själva förmånsrätten har av skäl bortom vår kontroll överlåtits till finansutskottet för avgörande. Hur vi ser på förmånsrättens utformning framgår av den kommittémotion som vi lade fram under den allmänna motionstiden och av vårt yttrande till finansutskottet. Jag tänker nu gå över till att diskutera utvärderingen av reformen. Regeringen har givit ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier, i uppdrag att göra en utvärdering. Det är bra. Regeringens beslut innebär att ITPS ska komma med en slutredovisning senast i december 2007. Även om jag har förståelse för att det kan ta tid att göra en sådan här utvärdering kan jag inte se annat än att det borde vara möjligt att komma med en delrapport redan till sommaren 2005. De förändringar av förmånsrätten som nu sker och som slutligt kommer att träda i kraft vid årsskiftet 2005/06 har ju redan skett. Därför bör man kunna se hur bankerna har förändrat sin utlåningsstrategi just med anledning av de här förändringarna. Jag kan inte befria mig från misstanken att regeringen genom att lägga slutredovisningen så sent som i december 2007 på ett elegant sätt avfört frågan från valrörelsen 2006. Fru talman! Vi moderater står bakom de två reservationer i det här betänkandet som rör de förändringar av övergångsreglerna som riksdagen beslutade om år 2003. Dessa övergångsregler fick inte en kristallklar utformning. Vi ställer oss därför bakom Jan Ertsborns motionsyrkanden. För att inte belasta kammarens ledamöter med upprepningar av juridisk-tekniska argument har Jan Ertsborn och jag kommit överens om att han ska göra de mer ingående analyserna av föreslagna regelförändringar, varför jag avstår från att vidare argumentera om den saken. Jan Ertsborns motionsförslag om ett klargörande av övergångsreglerna innebär att övergångsreglerna tydliggörs och att vi undviker ett antal onödiga processer vid våra domstolar. Det är anmärkningsvärt att regeringens företrädare inte nappar på dessa förslag utan i stället med berått mod åser hur vi belastar domstolsväsendet med ett antal onödiga processer. Det är inte alltid som vi lagstiftare kan förutse vilka problem en lagstiftning kommer att få i det praktiska rättslivet. Men när vi nu får signaler om att övergångsreglerna kan skapa problem borde det vara naturligt att ta det säkra före det osäkra och tydliggöra regelverket. Regeringen bör lägga prestigen åt sidan och lyssna på förnuftiga förslag. Slutligen, fru talman, yrkar vi moderater bifall till reservation 1 under punkt 1.

Fru talman! Den reform beträffande reglerna om förmånsrätt i konkurs som vi antog här i juni förra året var ett viktigt steg framåt i riktning mot att skapa bättre förutsättningar för fler företagsrekonstruktioner och färre konkurser. I stort sett var vi eniga i lagutskottet i de här frågorna, med undantag av frågan om värdet på företagsinteckningen. Bakgrunden till det var en intensiv debatt om hur detta skulle kunna tänkas påverka kreditgivningen till framför allt små företag. Det är glädjande att se att regeringen nu givit ITPS i uppdrag att följa upp och utvärdera reformen. I likhet med vad Bertil Kjellberg angivit tycker även jag att den första delen av arbetet kan göras omedelbart och att en delrapport bör kunna lämnas senast den 31 augusti 2005. Tyvärr har regeringen ännu inte vidtagit några synliga åtgärder avseende riksdagens tillkännagivande om ett slopande av återvinningsförbudet beträffande skatter och avgifter. Men det kommer väl snart. Tyvärr måste jag också konstatera att lagstiftningsarbetet inte blev helt genomarbetat. Ett stort misstag var att det inte samtidigt gjordes ändringar i stämpelskattelagen beträffande företagsinteckningar. Detta fick till följd att det inte gick att ta ut stämpelskatt under en viss tid. Regeringen och riksdagen såg dock tämligen snart till att rätta till det misstaget så att skatt kan uttagas. Andra misstag är att hänföra till övergångsbestämmelserna i förmånsrättslagen. Här har först regeringen och numera också lagutskottets majoritet vägrat att medverka. Det är för mig helt oförklarligt. När man ser att lagstiftningen inte blivit så som man tänkt är det väl ändå lagstiftarens skyldighet att snarast rätta till detta och därmed undvika en onödig belastning på domstolarna. Vad är det då för misstag som uppenbarat sig? Jo, under punkt 2 i övergångsbestämmelserna står det att äldre bestämmelser tillämpas fram till den 1 januari 2005. Vad gäller konkurser som har inträffat eller som inträffar under 2004 och som inte är avslutade vid årsskiftet uppstår frågan om de nya reglerna om att värdet av företagsinteckningen nedsätts från 100 % till 55 % ska gälla så som ordalagen ger vid handen eller om den så kallade frysningsprincipen ska gälla. Med frysningsprincipen menas att reglerna vid konkurstillfället ska gälla under konkursens hela handläggning, oberoende av om ny lagstiftning träder i kraft eller ej. Detta med frysningsprincipen är allmänt vedertaget bland annat i konkurshänseende. I övergångsbestämmelserna, punkt 3, klargörs att vid en konkurs som beslutats på grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet, alltså före den 1 januari 2004, tillämpas alltid äldre bestämmelser. Detta innebär att konkurser från 2003 eller tidigare som ännu ej avslutats handläggs enligt reglerna före reformen - en känd och allmänt vedertagen princip och något som bekräftar principen om att lagstiftning ej ska ha retroaktiv verkan. Från den 1 januari 2005 gäller en ny lagstiftning fullt ut, vilket innebär att den problematik som jag här tar upp handlar enbart om 2004 års konkurser. Om övergångsbestämmelserna ska tolkas enligt sin ordalydelse innebär detta inte bara ett avsteg från vedertagen ordning, att en konkurs ska handläggas enligt regler från konkursbeslutet, utan också att slumpen får en avgörande betydelse. Sådana, vanligtvis enklare, konkurser som förvaltarna hunnit avsluta före årsskiftet får en förmånsrättsordning, och sådana som avslutas senare får en annan. Det tror jag inte att någon egentligen tänkt sig. Var hamnar vi om förvaltaren väl avslutat en konkurs och lämnat in utdelningsförslaget till domstolen men domstolen inte hunnit besluta före årsskiftet - eller måste domstolens beslut till och med ha vunnit laga kraft? Det finns olika meningar om företagsinteckningarna ska erhålla 100 % i utdelning eller 55 % i utdelning vad gäller 2004 års konkurser som inte avslutats före årsskiftet. Det är enkelt för regeringen och nu utskottsmajoriteten att avvisa mina två motionsyrkanden och hänvisa till rättspraxis. Förutom att detta innebär en belastning på domstolarna leder det till en flera år lång tid av rättsosäkerhet för alla som är inblandade i dessa konkurser, uppskattningsvis flera tusen konkurser. När jag läser utskottets ställningstagande kan jag inte se annat än att utskottsmajoriteten menar att 2004 års konkurser som ej avslutats ska avslutas enligt de nya reglerna, det vill säga med en utdelning om 55 % på företagsinteckningen. Det ska bli intressant att höra under debatten om jag har uppfattat det hela riktigt. Vad jag nu talat om handlar om vår reservation nr 2, som jag härmed yrkar bifall till. Vad sedan gäller reservation nr 3, som jag också yrkar bifall till, är detta för oss jurister ett än tydligare förbiseende. Jag ska försöka förklara med ett exempel. Om en löntagare tvingas begära sin arbetsgivare i konkurs för att få ut sina innestående löner med hjälp av lönegarantin uppstår kostnader för löntagaren att anlita ombud, ansökningsavgift till domstolen med mera. Sådana kostnader för att sätta ett företag i konkurs har förmånsrätt, som innebär att kostnaderna går före en företagsinteckning. Detta gäller enligt såväl reglerna till och med 2003 som enligt de nya reglerna från och med den 1 januari 2005, men inte vad gäller konkurser som har uppstått under 2004 och som inte är avslutade vid årsskiftet. På liknande sätt förhåller det sig med sådana kostnader som har uppstått under en företagsrekonstruktion med rekonstruktörens samtycke, bokförares och revisors arvoden med mera. Herr talman! Låt mig avsluta med att medge att de bestämmelser som jag vill att riksdagen ska klargöra inte är alldeles lätta att förstå eller att sätta sig in i för den som inte närmare har arbetat med just dessa saker, som jag ju själv har gjort under många år. Men det är min förhoppning att jag har klarlagt lite. Vi får väl se hur det yttrar sig i den fortsatta debatten. Mina yrkanden var alltså bifall till reservation nr 2 och reservation nr 3.

Herr talman! Först vill jag säga att jag självklart står bakom Kristdemokraternas reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall till enbart reservation nr 4. Kristdemokraterna har varit drivande för att skapa en ny konkurslagstiftning eftersom det i Sverige faktiskt har varit svårt att rekonstruera livskraftiga företag som tillfälligt kommit i ekonomiska trångmål. Ett centralt problem har varit statens förmånsrätt. Inte minst i samband med bankkrisen under 1990-talets början framkom behovet av en konkurslagstiftning. Vi hade då flest konkurser i världen, och en konkurs är ett problem för enskilda människor, branscher, en hel bygd och för samhället i övrigt. Förmånsrättskommittén har Kristdemokraterna tagit aktiv del i, främst genom vår representant Rolf Åbjörnsson - också känd inom advokatverksamheten. Kristdemokraterna valde att stödja propositionen om ny förmånsrätt då helheten var bra. Vår tveksamhet gällde till viss del vilka konsekvenser en stor sänkning av förmånsrätten skulle få - särskilt i glesbygd. Näringslivets organisationer hade olika uppfattningar i frågan. Det avgörande skälet som gjorde att vi ändå beslöt att stödja lagstiftningen var att riksdagen ställde sig bakom följande skrivning i betänkande 2002/03: LU17: "Utskottet utgår från att regeringen återkommer med en redovisning av utvärderingsarbetet senast inom ett år och om förslag på konkreta åtgärder om så skulle vara erforderligt. Reformens positiva effekter får dock inte gå förlorade." Herr talman! Kristdemokraterna anser inte att Socialdemokraterna i sin regeringsutövning fullgjort just denna del när det gäller riksdagsuppdraget. Ett utvärderingsarbete har alldeles nyligen påbörjats, och enligt direktiven ska det redovisas först den 31 december 2007. Detta är inte förenligt med det riksdagsbeslut vi fattade, och det var inte heller överenskommelsen. Vi vill därför här vara tydliga med att vi vill ha en avrapportering långt tidigare, nämligen redan den 31 augusti 2005 för att vi ska kunna agera till förmån för att förbättra det som eventuellt skulle slå fel. Det har på sistone framkommit rapporter från olika håll. Det har varit synpunkter från företagare, banker och organisationer. De är inte likalydande. En del tycker att det är bra som det är nu, andra tycker att det redan har slagit fel. Vi anser därför att det är synnerligen viktigt att ha så mycket relevant underhandsinformation som möjligt för att agera så snart som möjligt. Vi inser det absolut nödvändiga för vårt samhälle, nämligen ett gott företagsklimat så att företagare får trygga villkor. Vi föreslår, med anledning av den fördröjda konsekvensanalysen och utvärderingen, att införande av sänkt förmånsvärde för befintliga krediter bör skjutas upp till den 1 januari 2007. Det är alltså en förändring i den delen i övergångsbestämmelserna. Eftersom detta bedöms ha budgeteffekter finns nu frågan inom finansutskottets ansvarsområde. I det här betänkandet behandlas en annan del som har varit otydlig, nämligen vilka regler som ska gälla beroende på när i tid konkursen processas. Om detta har min kollega Jan Ertsborn tidigare uttalat sig. Vi vill tydliggöra att vi anser att det är de regler som gäller när en konkurs lämnas in till tingsrätten som ska gälla under hela processen. Det innebär alltså en förändring i övergångsbestämmelserna. Herr talman! Den andra delen som jag vill ta upp här handlar om ett samlat insolvensförfarande. Det är vår uppfattning att man ska kunna välja om företaget ska rekonstrueras eller likvideras. Det är därför positivt att regeringen nu avser att påbörja utredningsarbetet i syfte att skapa ett sådant insolvensförfarande. Det är angeläget att den kommande utredningen inriktas på att möjliggöra kontakter mellan den enskilde näringsidkaren och arbetslöshetskassorna, att tillsynen i rekonstruktionsförfarandet blir näringslivsorienterad, att reglerna och ackord i rekonstruktion blir flexibla och att det införs en möjlighet att jämka avtalsvillkor i avtalsförhållanden mellan näringsidkare. Vidare menar vi att utredningsarbetet bör vara särskilt inriktat på att anpassa den svenska lagstiftningen på det insolvensrättsliga området till den internationella utvecklingen. Herr talman! Dessa medskick vill vi bidra med till det kommande arbetet inom insolvensrätten.

Herr talman! Vi debatterar en mycket viktig fråga som berör alla i vårt land, såväl företagare som löntagare. Frågan rör morgondagens arbetstillfällen för människor runtom i landet. Det handlar om företagens villkor och landets tillväxtförmåga. Jag har valt att lyfta fram det som är problemet i denna reform. Det handlar om försämrade lånevillkor för företagen på grund av reformeringen av förmånsrättslagstiftningen, som nu är ett faktum efter årsskiftet. Det började redan den 1 januari 2004. Då sänktes bankernas säkerheter för nya krediter. Det får nu fullt genomslag från årsskiftet då också befintliga låntagare omfattas av de nya reglerna. Därmed uppstår även en retroaktiv effekt när tidigare lån och krediter på grund av den nya lagstiftningen kommer att omprövas. Detta förfaringssätt placerar låntagarna i ett underläge. De har att acceptera de nya villkoren, annars finns det risk för uppsägning av krediten. Vi från Centerpartiet är mycket kritiska till regeringen som med stöd av Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har drivit igenom denna reform i riksdagen. Reformen utgör ett hot mot landets välfärd därför att den försvårar för företag att finansiera verksamheter. På en del orter i landet är det tydligt att det innebär investeringsstopp för vissa verksamheter. Detta sker också i en tid då vi är medvetna om att det finns ett ökat kapitalbehov. I propositionen och betänkandet hänvisar majoriteten till Finland och framhåller att där har en liknande reform slagit väl ut. Jag vill påpeka att den jämförelsen haltar eftersom förutsättningarna inte är jämförbara med dem som vi har i Sverige. I Finland förfogar man över en mycket stor kreditstock på flera miljarder. I Sverige finns det inga jämförbara anslag i statens budgetförslag för att balansera den säkerhetsmassa som går upp i rök genom den nya reformen. Med alla dessa farhågor i bagaget har vi från de borgerliga partierna också framfört krav på att det snarast - till sommaren 2005 - bör tas fram en delrapport. Detta har avstyrkts, vilket är beklagligt med tanke på att det finns en oro ute bland företagen. Riksdagens majoritet försvarar reformen och anser att den är nödvändig med hänvisning till att det finns så många olönsamma företag som inte är berättigade. I propositionen står det att läsa om företag som inte har tillräckligt med vinst. Det är tydligt att dessa nu snabbt ska avvecklas. Jag tycker att detta är ett cyniskt resonemang som är kränkande mot alla småföretagare som tar risker och lägger ned hela sin själ och massor av tid för att försörja sig och sin familj. Dessutom bidrar de till sysselsättning, inte bara i städerna utan också i landsorten. Det är sant att det finns många företag som inte har lönsamhet. Det finns också många företag som har låg lönsamhet. Men dessa företag går runt. Och kom ihåg att även små och medelstora företag som har en dålig lönsamhet genererar skatter och avgifter till staten. Det är för mig obegripligt att alla dessa företag - ofta små företag - inte finner nåd hos majoriteten. I stället väljer man att försvåra kreditförsörjningen genom den nya reformen angående förmånsrättslagstiftningen. När denna reform får fullt genomslag kommer vi med stor säkerhet att kunna konstatera att konkurserna ökar. Detta är egentligen tvärtemot ambitionerna i reformen. De nya reglerna för företagsinteckning kommer därmed att medföra att det blir färre småföretag, samtidigt som vi i alla politiska partier talar om att man ska underlätta så att det startas fler företag. För oss inom Centerpartiet är målet att tillskapa möjligheter så att det blir fler företag, inte att lägga fram drastiska förslag som försämrar och i stället minskar antalet företag. Skälen till den utvecklingen är att riskerna blir orimligt höga för företagarna. Dessutom ökar också kostnaderna, vilket kommer att bidra till en försämrad konkurrenssituation för många. Redan under innevarande år har vi fått detta bekräftat av bankerna. De kräver i allt högre grad ökade säkerheter och även att låntagarna ska lämna privat borgen. Alternativet är att välja leasing eller factoring som inte alltid är de bästa alternativen. De är både dyrare och mer svårhanterliga för många småföretag. Vi i Centerpartiet tycker att det är olyckligt att majoriteten i Sveriges riksdag inte är medveten om vilka negativa effekter som följer med reformeringen av förmånsrättslagen. I de diskussioner som har förts har det hänvisats till att bankerna måste bli mer inriktade på företagens återbetalningsförmåga och lönsamhet och inte stirra sig blinda på företagens säkerheter. Jag vill hävda att banker och kreditinstitut har den kunskapen och medvetenheten i dag, men det fanns en tid i slutet av 80-talet och under de första åren på 90-talet när man inte hade det. Den pågående reformeringen av förmånsrättslagstiftningen har av många presenterats som en konkurslagstiftning med fokus på att förbättra möjligheterna att rekonstruera företag. Det finns säkert brister och saker som kan göras bättre i det sammanhanget. Men det är olyckligt att det har blivit ett sådant fokus just på rekonstruering av företag så att man har missat den stora och mer omfattande biten när det gäller säkerhet för låntagarna. Att man har satt fokus på konkurslagstiftningen har medfört att denna reformering fortfarande är ganska okänd för många företag. Vi kan konstatera att syftet med förslagen kommer att få konsekvenser för hela samhället, och tyvärr sådana konsekvenser som man nog inte har räknat med.

Herr talman! Det är förvånande att vi återigen debatterar anledningen till en ny förmånsrättslag. Majoriteten i Sveriges var överens om att man skulle åtgärda problemet med för många konkurser. Det fanns ett förslag och det låg vid handen när utskottet fattade beslut om att förelägga riksdagen ett förslag, och riksdagen antog det. Det handlade om att man skulle få ned antalet konkurser. Livskraftiga företag skulle rekonstrueras. I den delen har vi nått en bit. Det säger flera som är intresserade av den här frågan. Sedan fanns det en nackdel med betänkandet och det var: Vad händer med de mindre och medelstora företagen under en övergångsperiod? Då skrev vi in på s. 15 - vi var överens om det och riksdagen fattade det beslutet - att vi särskilt skulle beakta dessa företag och följa dem. Den utvärderingen har alltså inte kommit till stånd, vilket jag också kritiserade i mitt anförande. Men hur kan Centerpartiet kritisera hela lagförslaget på grund av att en del inte har följts upp? Varken Centerpartiet eller vi vet ju i dag vad som är sanningen. Det är därför som vi behöver en utvärdering. Hur ställer sig Centerpartiet till alla de andra goda delarna? Vill ni fortfarande ha världens högsta antal konkurser i det här landet? Eller vad har ni för alternativ? Under de år som vi har diskuterat det här fram och tillbaka har Centerpartiet inte visat på något alternativ, det är det som jag efterfrågar.

Herr talman! Sverige har inte världens högsta antal konkurser i dag. Man hade det i slutet av 80-talet och under de första åren på 90-talet. Vi har i dag ca 1 %, alltså mellan 7 000 och 8 000 konkurser. Det ser också väldigt olika ut på olika ställen i landet. Jag kommer från ett län i Värmland där antalet konkurser har ökat dramatiskt. I andra områden ser det kanske inte likadant ut. Orsakerna till detta varierar, men jag får höra från företag som tidigare inte har varit i några ekonomiska krissituationer att man får stora svårigheter när man vill investera och utöka redan befintliga företag. Säkerhetskraven är enorma. Yvonne Andersson säger också att vi har varit överens och att det skulle vara en sanning i det tidigare ställningstagandet. En sak vill jag tydligt klargöra för alla. Centerpartiet har hela tiden haft en avvikande mening i förhållande till övriga partier. Vi har inte diskuterat eller ens varit i närheten av att sänka säkerhetsmarginalerna från 100 %, varken till 65 eller 50 %. Den utvärdering som Kristdemokraterna har krävt har också vi krävt. Men om jag ska vara riktigt realistisk här inser jag att utvärderingen inte har någon kraft eftersom vi inte har tagit andra steget än. Det är viktigt att återkomma. En delrapport kan vi få, men vi måste också se att i realiteten har inte en utvärdering av reformen någon större betydelse i dag. Det handlar om en delrapportering, och det är nog så viktigt. Därför tycker jag att det är synd att majoriteten inte har tagit det. Jag förstår att Kristdemokraterna försvarar det här när man har tagit ena steget, men jag tycker inte att det är något att vara stolt över.

Herr talman! Jag tycker inte att jag fick svar på frågan. Jag vet att Centerpartiet också var med och tillkännagav till regeringen att vi ville ha en utredning omkring de här frågorna. Sedan kom regeringen med ett förslag. Till det förslaget har Centerpartiet varit negativt hela tiden. Men då efterfrågar jag: Vad har Centerpartiet för idé? Ska det vara som det alltid har varit och vi fortsätter så? Vi är ändå på väg att göra något. Den förändringen kan kosta lite grann. Vi behöver följa upp, utvärdera och kan korrigera. Jag har föreslagit några saker från mitt parti i mitt anförande, som vi vill ha ögonen extra på så att det inte händer något med företagsamheten. Vad vill Centerpartiet göra för att åtgärda en situation där vi fortfarande har alldeles för många konkurser? Konkurser är något negativt för samhället. Rekonstruktioner är något positivt. Det är min grundinställning, att bygga upp, göra saker bättre, förbättra idéer, slipa dem så att de blir ännu mer effektiva så att de som arbetar får ha kvar sina jobb och företagare kan ha kvar sina företag. Det är det som vi ska förändra på vägen nu. Man säger nej, nej, nej. Vill Centerpartiet ha en utvärdering om tio år och då tala om huruvida det var bra eller dåligt? Vad har ni att komma med just nu?

Herr talman! Då det gäller utredningen började det här egentligen för 10-12 år sedan. Det fanns ett behov vid den första utredningen, då det också tillsattes en kommitté för att jobba med det här. Men man måste leva i nutid. Om man har påbörjat en utredning och anser att man måste ändra på saker och ting och verkligheten ändrar sig tycker jag att det är väldigt viktigt att anpassa sig till det. Det är det som vi i Centerpartiet har gjort. Vi ser inte att situationen är densamma som den var i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Vi ser att det finns vissa åtgärder som man bör vidta för att rädda företag som hamnar i tillfälliga svackor. Men för att vända på den stenen behöver man inte bygga om hela huset. Det är det som vi motsätter oss, att man lägger fram sådana stora drastiska förslag så att för den enda procentens konkurser som man vill minska lägger man ett förslag som påverkar de 99 procenten övriga företag. Det borde ju vara lite sans och balans i fråga om vilka åtgärder man vidtar för att göra det möjligt att rekonstruera flera företag. Vi anser att det är en felbedömning som man har gjort i det liggande förslaget. Det drabbar så otroligt många andra företag som får väldigt svårt att överleva. Jag tror inte att Yvonne Andersson och Kristdemokraterna har riktig insikt i vad som händer ute på landsbygden i dag och i alla de små företag som hittills har verkat i 20-30 år och nu först ställs inför svårigheter genom att deras tidigare säkerheter inte räcker när de vill bygga ut verksamheterna.

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 11. De otydligheter och tveksamheter som har anförts från några av mina utskottskolleger vill jag hävda inte föreligger. Frysningsprincipen gäller inte. Det framgår av övergångsbestämmelserna klart och tydligt. Man kan tycka olika om det, men det betyder inte att det är otydligt. Vi socialdemokrater tror på reformen. Då tycks det också som att klarheten i hur man ska tolka övergångsreglerna ökar. Vi tror på att reformen kommer att minska antalet konkurser. Vi tror på att den kommer att öka antalet företag som räddas via rekonstruktion, och vi tror på att likställa alla fordringsägare. Ingen ska ha bättre rätt än någon annan. Många har framfört oro för att kreditgivningen till företagen ska påverkas negativt. Jag tolkade det som att Viviann Gerdin pratade om en oro för att antalet konkurser skulle öka snarare än minska. Det är ju inte sant. Statistiken visar att antalet konkurser redan sjunker. Vi har i utskottet och i riksdagen också kunnat ta del av en rapport från Företagarnas Riksorganisation som behandlar just företagens kreditsituation. I den skriver man, efter att ha genomfört en noggrann Sifoundersökning, att en klar majoritet av företagen är nöjda med kreditgivningen. Det är en signal om att de inte drabbats negativt, skriver företagarnas egen intresseorganisation. Hela 85 % av företagen med en bankförbindelse är nöjda med sin kreditgivning. Företagarna säger också att överlag har de omprövade krediterna lett till en förbättrad situation för de enskilda företagen. Av de 16 % som anger att krediterna blivit omprövade uppger 43 % att det lett till en förbättrad situation och 24 % att de har fått en försämrad situation. Den här undersökningen är precis genomförd. Jag tycker att den är en oerhört intressant och spännande läsning som stämmer till eftertanke i de skrämseldiskussioner som finns kring förmånsrättslagstiftningen. Trots det har lagutskottet tidigare tagit intryck av den oro som har kommit till uttryck kring de nya reglerna. Utskottet har också tidigare understrukit vikten av att den i propositionen aviserade utvärderingen kommer till stånd. Utskottet framhöll att det är angeläget att regeringen förbereder ytterligare åtgärder för att underlätta företagens kapitalförsörjning om konsekvensanalysen skulle visa att förändringen av företagshypoteket har haft negativa effekter. Regeringen har den 14 oktober i år beslutat att uppdra åt Institutet för tillväxtpolitiska studier att bedöma om målen för förmånsrättsreformen har uppnåtts och att utvärdera reformens effekter. Som en del av uppdraget ska ITPS, som det förkortas, undersöka förutsättningarna generellt för kapitalförsörjningen till företag varvid små och medelstora företag liksom entreprenörer särskilt ska uppmärksammas. ITPS ska analysera konsekvenserna i olika delar av landet, särskilt i nationella stödområden och i landsbygdsområden utanför dessa. Institutet ska föreslå de åtgärder som bedöms lämpliga bland annat för att begränsa eventuella negativa effekter utan att de positiva effekterna går förlorade. Om ITPS uppmärksammar andra frågor som rör anslutande områden ska institutet rapportera dessa. Finansutskottet har i ett annat betänkande där man behandlar andra yrkanden rörande förmånsrättslagstiftningen uttalat som sin mening att den utvärdering som jag nu berättat om ska påskyndas och slutföras våren 2005. Finansutskottet säger också att det i sammanhanget bör prövas om procentsatsen på 55 % bör höjas. Man menar också att förslag om eventuella ändringar bör föreläggas riksdagen i så god tid att den senast hösten 2005 får möjlighet att ta ställning till dessa förslag. När det gäller finansutskottets mening om en skyndsam utvärdering i de här delarna och när det gäller att pröva om procentsatsen på 55 % bör höjas är det min mening att de delarna väl ryms inom det uppdrag som regeringen nu har fattat beslut om att ge till Institutet för tillväxtpolitiska studier. Och jag förutsätter att de delarna uppmärksammas i det arbete som institutet nu kommer att bedriva. Jag ser heller inga hinder i att institutet inom ramen för sitt uppdrag väljer att disponera sitt utvärderingsarbete på ett sådant sätt att man kan tillgodose de önskemål som framförts från finansutskottet om institutet i sitt arbete finner det lämpligt. Det finns ingenting som begränsar ITPS möjligheter att återkomma tidigare än enligt den tidsplan som regeringen har angivit. Jag kan också tala om att Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer att bilda en partiöverskridande arbetsgrupp som ska följa utvärderingsarbetet och bevaka att de delar som lyfts fram av finansutskottet också fullföljs. Det som finansutskottet har sagt kommer att vara vägledande i arbetet i arbetsgruppen. Övergångsreglerna har till sist tre syften, och det kanske är just dessa syften som vi egentligen är oense om. Ett av syftena är att snabbt få genomslag för reformen och de positiva effekter som vi förväntar oss av den. Ett annat är att skapa regler som innebär att konkurser som beslutas ett år, till exempel i år, omfattas av samma regler oavsett datum för ansökan om konkurs. Med det menar jag att om man ansökte om konkurs 2003 eller 2004 men den avslutas under 2004 omfattas man av samma regler. På samma sätt blir det 2005. Om man ansöker om konkurs 2004 eller 2005 men den avslutas 2005 eller därefter omfattas man av samma regler. Det sista syftet är att vi vill undvika konkursdrivande regler. Vi vill undvika regler som innebär att en kreditgivare för att vara säker på att få en bättre rätt ska skynda sig att innan årsskiftet försätta ett företag i konkurs just bara för att tillförsäkra sig den möjligheten. Då ser vi framför oss en situation där vi får en galopperande ökning av antalet konkursansökningar under årets sista månader just för att man vill försöka undvika den tydlighet och likhet i reglerna som vi vill uppnå. Med detta yrkar jag bifall till lagutskottets förslag till beslut i betänkande LU11 ytterligare en gång.

Herr talman! Jag ska begränsa mig till det som jag egentligen gjorde i mitt anförande, nämligen övergångsreglerna. Niclas Lindberg säger att de är klara och tydliga. Jag säger att de är oklara, och jag förstår, i synnerhet efter de sista orden i anförandet, egentligen ingenting. Nu måste jag försöka göra det hela väldigt konkret och få ett svar av Niclas Lindberg på hur klart och tydligt det är. Då tar jag som exempel en konkurs som inträffar nu i november 2004. Att en sådan konkurs inte kan avslutas förrän efter årsskiftet vet alla, så den avslutas alltså under 2005. Gäller då att företagsinteckningen får 100 % eller 55 %?

Herr talman! Lätt som en plätt: 55 %.

Herr talman! Det var ju ett underbart klarläggande. Då förstår vi nu äntligen vad Socialdemokraterna menar. Men jag förstår inte vad vice ordföranden i lagutskottet sade i radion i lördags. Hon sade: Vi anser att lagstiftningen är glasklar och att den innebär att det är beslutsdatumet för konkursen som gäller. Då handlar det om vilken sida av årsskiftet man hamnar. Delar Niclas Lindberg den beskrivningen?

Herr talman! Nu har Jan Ertsborn lyckats med konststycket att göra mig förvirrad. Men jag kan inte på något sätt se att det som Marianne Carlström har gett uttryck för i radion virrar till det som jag har sagt. Jag upplever att vi är helt överens. Det var också precis mitt svar, att beslutsdatumet gäller. Och det var precis det exempel som Jan Ertsborn redovisade: ansökan november 2004, beslut eller avslut 2005. Då blir det ju beslutsdatumet som gäller, inte datumet då ansökan lämnades in. Vi är alltså helt överens. Men på något sätt har Jan Ertsborn trollat bort sig själv här.

Herr talman! Ett tag trodde jag att jag förstod det här, för Niclas var mycket tydlig och sade att frysningsprincipen inte gäller. Men han pratar både om avslut och om beslut. Beslut är ju när konkursen beslutas, och avslut är när man lämnar in slutredovisning och beslutet vinner laga kraft. Nu vill jag veta om det är datumet för beslut som ska gälla eller om det är datumet för avslut som ska gälla. Vi har haft en frysningsprincip. Det är därför som vi blir så upprörda, för vi tycker att frysningsprincipen ska gälla. Har beslut om konkurs fattats under 2004 ska den gälla tills konkursen är avslutad. Den förmånsrätt som borgenären hade den dag då konkursen beslutades ska gälla tills konkursen avslutas. Man kan inte byta. Det är principen i all konkurshantering. Nu vill vi veta: Vad är det som gäller?

Herr talman! Det är nästan som att spela bluffstopp eller att spela uno - det tror jag att det fanns ett spel som hette en gång i tiden också. Nu tycker jag att vi kom till pudelns kärna på något sätt när Bertil Kjellberg pratade, för nu avvek han lite grann från den i och för sig finurliga linjen att tala om att det är otydligt till att säga att man inte kan ha sådana där regler. Då tror jag att vi har närmat oss vad det egentligen handlar om, att reglerna inte är otydliga men att ni inte tycker om att reglerna ska vara som de föreslås vara. Jag ska svara igen: Vår avsikt är att det är beslutsdatumet som ska gälla, inte datumet för ansökan.

Herr talman! Ansökan om en konkurs kommer ju in dag ett. I vanliga fall är dag två eller dag tre som gäller för beslut om konkursen. Är det beslutsdatumet som gäller kan jag vara med, men inte om det är avslutningsdagen som ska gälla. Jag tror att vi måste vara överens om att om tingsrätten beslutar om konkurs före den 31 december ska 100 % gälla tills konkursen avslutas. Det är så det måste vara. Det är det som är frysningsprincipen. Den dagen man fattar beslut om konkurs fryser man tillgångarna, förmånsrätten. Under en konkurs säljer man en fastighet, tar pantbreven från banken och överlåter dem till köparen, så den dagen man avslutar konkursen har inte banken i formell mening någon förmånsrätt på grund av pantbrev. Det är den principen som ska gälla enligt förslaget.

Herr talman! Jag har förstått vad Bertil Kjellberg vill ska gälla. Det är inte ett dugg oklart på den punkten, men jag håller inte med honom. Som jag har sagt tidigare gäller inte frysningsprincipen med de övergångsbestämmelser som nu har beslutats. På mitt papper står det ett ord. Det stavas b-e-s-l-u-t, beslut. Det är det som gäller; beslutsdatumet. Bertil sade att om det är beslutsdatumet som gäller är han med. Och jag vill gärna att Bertil Kjellberg hänger med, så häng på!

Herr talman! Jag skulle vilja lyfta fram några saker med anledning av det som Niclas Lindberg uttalade. Bland annat sade han att fordringsägarna kommer att likställas. Det vill jag protestera mot för det kommer de inte att göras. Fortfarande är det ju så att staten är gynnad eftersom ställföreträdaransvaret finns kvar. Sedan gynnas ju verkligen staten också, för det här har ju blivit en budgetfråga. Det handlar ju om 200 miljoner på pluskanten i statsbudgeten. Så det är klart att de nya reglerna är anpassade efter regeringens förslag att få in lite mer pengar. Det är helt klart. Sedan vill jag också säga något om det som Niclas lyfter fram om företagarna. Företagarnas riksorganisation centralt har inte varit kritisk mot det här, jag vet inte om alla ute i länen delar åsikten. Men andra företagarorganisationer har ju varit det. Företagarförbundet har mycket väl analyserat det här och är mycket kritiskt. Svenskt näringsliv har analyserat det också. Där har man faktiskt också gjort en förfrågan som visar att tre av tio företag under 2004 fick ökade krav från bankerna, och det föranledde att sex av tio företag fick problem. Omräknat i antal rör det sig om 120 000 företag. Så här verkar det nästan vara så att företagarorganisationerna själva har kommit fram till lite olika åsikter. Av tre organisationer har två dragit samma slutsats men tyvärr inte den tredje. Så det ifrågasätter jag verkligen.

Herr talman! Nu blev det lite "hej knekt - goddag dam" i kortspelandet. Nu lyckas ju Viviann Gerdin blanda äpplen och päron hejvilt. Det som jag sade, och det som gäller, är att de nya förmånsrättsreglerna innebär att ingen har bättre förmånsrätt än någon annan. Vi har varit tydliga med att vi ska ta bort statens förmånsrätt när det gäller skatter och så vidare. Det finns komplikationer kring ställföreträdaransvaret, men det betyder inte att vi i förmånsrättslagstiftningen har kvar förmånsrätten för statens skatter. Vi har gjort en likställelse bland fordringsägarna där. Sedan drar Viviann Gerdin in en finansieringsfråga, hur mycket staten genom den här förändringen av företagshypotek till en företagsinteckning ökar statens möjligheter att i efterhand få betalt för redan utbetalade kostnader för lönegaranti. Det är ju liksom något helt annat. Det har inte ett dugg att göra med förmånsrättslagstiftningen på det sättet. Om du, Viviann Gerdin, finner det klokt att kritisera och ifrågasätta Företagarnas riksorganisation får det väl stå för dig. Jag väljer att behandla dem med respekt och stor tilltro. De har genomfört en Sifoundersökning med mer än 8 000 tillfrågade företagare. Jag tror inte att det bara är gripet rakt ut ur luften precis.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag inte ifrågasätter företagarna. Jag kritiserar dem inte heller. Men jag skulle uppskatta om Niclas Lindberg också kunde referera till vad övriga företagarorganisationer säger. Det var väl kanske mest den biten det gällde, att man bara redovisar den ena organisationen. Sedan vill jag också säga, eftersom det är sista inlägget till Niclas, att finansutskottet har ju uttalat sig för att man bör pröva om 55 % bör höjas. I hela den här debatten, både tidigare och i dag, tycker jag mig skönja att det är väldigt många som är ganska osäkra på det här experimentet. Man har väldigt många sidoskrivningar där man ska utvärdera snarast möjligt. Den här presentationen i lagutskottet började ju nästan med att vi skulle utvärdera så snart som möjligt. Men jag vill också återkomma till det jag sade tidigare. Det är väldigt svårt att utvärdera en reform. Man måste faktiskt avvakta tills den har fått full genomslagskraft. Annars kan det bli väldigt missvisande. Det blir alltså en senare fråga, men i nuläget kan vi i alla fall se att det kommer att innebära svårigheter för företagen, för man har ju också lyft fram frågan att man måste titta på kapitalförsörjningen, och där finns det otroligt mycket att göra. Det är förvånande att vi i Sverige inte utnyttjar de möjligheter som finns till delfinansiering och att ta hem lite pengar från EU. I stället har vi helt andra regler som omgärdar och försvårar den möjligheten, särskilt nu när vi är i den här situationen, som kommer att medföra att många företag kommer att få svårt att skaffa kapital i framtiden.

Herr talman! Det tror Viviann Gerdin, ja. Det är ingenting som vi vet än. Jag skulle önska att vi kunde ha en gemensam ödmjuk inställning till att vi kan tro saker. Vi kan ha förhoppningar om saker, men vi kan inte vara så otroligt bensäkra på att det är just det som jag tror och tycker som är sanningen. Det är ett besvärande tilltag i den politiska debatten att man försöker lägga rabarber på sanningen och säga att just det jag säger är det som stämmer. Vi försöker vara ödmjuka, och det är därför vi också har sagt från utskottets sida, och regeringen har fattat beslut om, att ge det här utvärderingsuppdraget till ITPS. När det gäller Företagarnas riksorganisation och deras undersökning lovar jag Viviann Gerdin här och nu att vilken organisation det än är som presenterar en gediget underbyggd opinionsundersökning genomförd av Sifo eller något annat opinionsinstitut som bygger på så där 8 000 intervjuer så ska jag referera den också. Det kanske är just det som är problemet. Många av de andra åsiktsyttringar som har framförts har inte varit så väl underbyggda som vi nog får tillstå att Företagarnas riksorganisations undersökning är. Det är ju en kritik som organisationen har riktat mot hela diskussionen, att den förs på så illa byggt underlag. Jag tycker att de har bidragit med ett klart underlag genom sin rapport.

Herr talman! Jag ska inleda med att säga att lika lite som jag lyssnar på KPML(r), lika lite lyssnar jag på Företagarförbundet(r). För det är samma retorik fast inom olika fält. Jag tror att vi ska vara lite försiktiga med att använda oss av väldigt illa underbyggda så kallade undersökningar. Jag tror, precis som Niclas säger, att finns det en undersökning med den basen är det den man faktiskt ska titta på. Det är naturligtvis intressant att höra att man tror att kreditgivningen till företag nu har försämrats. Jag har haft den här frågan uppe en gång förut här i riksdagen. Jag var själv med i ett sammanhang för fyra fem år sedan, långt innan de här tankarna över huvud taget lanserades. Det var två företag som skulle köpa en fastighet utanför Mariestad, en persienntillverkare och en vitvaruhandlare. De skulle köpa fastigheten. Till en början skulle det säljande företaget ha 1,2 miljoner för den. Därefter var det nere i 800 000. Sedan var det här företaget på väg i konkurs. I samband med detta hade företagets fastighet ett värde på - ja, de begärde 425 000. Det ena företaget var nystartat med en otroligt bra kundstock. Det gällde persienntillverkning. Det andra hade aldrig visat några röda siffror. Det hade ett bra bokslut och en stark balansräkning. De gick till en av de stora bankerna, SE-banken, och frågade om de kunde få låna pengar, 425 000, alltså två företag, för att köpa denna fastighet. Vad fick de för svar? Nej, det är inte intressant för oss. Den fastigheten har inget marknadsvärde. Det hade ingen betydelse hur mycket de hade i sin balansräkning, hur stort varulager som fanns i vitvaruföretaget och vilket kundreskontra som fanns i persienntillverkaren. Det var inte aktuellt. Det var bara det att då hade de redan börjat anpassa sig efter andra regler gällande vilka de skulle låna ut pengar till. Det här är något som sker och som kommer att ske ännu mer. Den dag kraven i Basel 2-reglerna går igenom fullt ut kommer det att stramas upp ytterligare. Och bankerna kommer naturligtvis att skylla på oss politiker för att vi genomför förändringar i förmånsrätten. Men det är inte detta det handlar om. Bankerna har alltså en skyldighet att kontrollera och ställa säkerheter inte mot en balansräkning utan mot förmågan att återbetala ett lån, det vill säga mot resultaträkningen. Det är det som har diskuterats i Banklagskommittén. Man har inte skrivit in det, men det är den diskussionen som förs, och det är den ambitionen som bankerna ska ha. Det är helt rätt tycker jag. Förmågan att återbetala lånet är det som ska gälla. För vad gör man annars? Jag var nedkallad till företagarna i Skaraborg som inledde med att säga att de har en annan uppfattning än företagarna i Stockholm när det gäller förmånsrättsordningen. De hade plockat med sig en möbelföretagare. Jag frågade naturligtvis hur balansräkningen såg ut. Man sade då att 2003 var ett väldigt tufft år. Det blev en förlust på grund av att man sålde ett företag. Jag undrade om det var därför som banken tog kontakt. Och det var det naturligtvis. När jag frågade vad det handlade om sade man att det handlade om en checkräkningskredit på 3 miljoner som banken hade börjat diskutera. Och i princip sade företaget till banken att ta nycklarna. Men vad ska banken göra? Inte vill den driva ett företag. Sedan visade det sig att företaget inte drabbades eftersom det inte blev problem. Det var den företagaren som man hade plockat dit och som man skulle visa var utsatt. Men å andra sidan kände han andra som var drabbade. Men jag har varit ute vid ett flertal tillfällen och försökt hitta de företag som är direkt drabbade. När jag frågade företagaren hur mycket fastigheterna var värderade till sade han att han hyr fastigheten. Och när jag frågade hur mycket inventarierna var värda sade han att de var värda några miljoner. När jag frågade hur mycket de skulle vara värda vid ett likvidationsförfarande, alltså vid en konkurs, sade han att det handlade om några hundra tusen. Då ska ni försöka få mig att tro att banken bryr sig om ifall de får 55 % eller 100 % av 100 000 eller 200 000 när det handlar om en checkräkningskredit på 3 miljoner. Man måste alltså gå in och analysera balansräkningarna. Vad är de värda vid ett likvidationstillfälle, konkurstillfälle? Därför är den här diskussionen mycket överdriven. Den handlar om någonting helt annat, nämligen att bankerna under lång tid har intecknat säkerheter som inte finns. Sedan har de upptäckt att de inte kan jobba på det sättet längre, och så passar de på ett tillfälle. När Basel 2-reglerna slår igenom totalt, vad ska de då skylla på? De börjar ju redan nu anpassa sig efter de regler som kommer. Och det är inte något som vi beslutar här i riksdagen, utan det är EU-lagstiftning. Då anpassar de sig redan nu. Jag förnekar inte att det finns ett litet antal företag som har drabbats av detta. Men kom inte och påstå att det är förmånsrättsordningen som är det intressanta. Dessutom ska man vara medveten om att skatteprivilegiet var en väldigt viktig del. Om det togs bort skulle också bankernas förmånsrätt minskas. Det var hela detta som var en uppgörelse i kommittén. I konsekvensens namn skulle man då gå tillbaka och återinföra skatteprivilegiet. Och vad säger då alla leverantörer? Det finns kreditgivare till företag i dag. Det är dels leverantörer, dels banker. Men varför ska vi värna bankerna så till den milda grad, och varför ska Sverige som enda land behålla en lagstiftning som inget annat land har? Jag kan också säga att vad som håller på att hända nu, framför allt i södra Sverige eftersom det finns en geografisk närhet, är att Den Danske Bank börjar ta marknadsandelar. Den vet hur man behandlar den här problematiken. Jag ska ta upp en annan sak som är väldigt intressant. Vilken bank är utsedd till årets bank? Jo, det är Den Danske Bank därför att den har nya sätt att fixa krediter. Sedan finns det en annan sak som är väldigt viktig i detta sammanhang och som också kommittén betonade och som bör betonas än mer, och det är riskkapitalförsörjningen generellt. Det är ett problem att vi i dag inte har några statliga kreditgarantier eller kreditgarantier genom kreditgarantiföreningar. Man kan lösa detta på ganska enkla sätt genom att utnyttja de kreditgarantiföreningar som finns, och med en viss statlig insats kan man se till att existerande strukturer gör att vi ökar riskkapitalförsörjningen på ett ganska finurligt sätt. Det är detta som vi ska börja jobba med. Tro inte att riskkapitalet påverkas i någon större utsträckning av den förändring som nu sker i förmånsrättsordningen. Det ska bli väldigt intressant, och jag välkomnar det. Det var väl också därför som man från början tog in i betänkandet att detta naturligtvis ska utvärderas. Om det nu skulle visa sig att ITPS kommer fram till att detta inte har inneburit någonting, så är det inte förmånsrättsordningen som har orsakat detta, utan det är andra saker. Vad ska man då komma med från Viviann Gerdins sida och så vidare? Vad finns det då att hämta annat än att springa den här populistiska vägen? Utan några egentliga belägg har man alltså fallit för en opinion som har börjat i en viss landsända i Sverige och på väldigt svaga grunder, skulle jag vilja säga. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3. Jag tycker att Jan Ertsborn och andra har beskrivit det hela så bra. Jag tycker därför inte att det behövs fler beskrivningar av varför, utan det räcker med bifall till reservationerna 2 och 3. När det gäller reservation 1 uppfattade jag det som Niclas Lindberg sade här som att vi har fått ett löfte om att det ska finnas ett resultat före sommaren där man uppskattar hur detta slår för småföretagen. Det ska finnas före sommaren för att vi ska kunna vidta åtgärder i budgetarbetet om det visar sig att det är problem. Om jag har uppfattat Niclas Lindberg rätt behöver jag inte yrka bifall till reservation 1. Men jag skulle gärna vilja få veta om detta är rätt. Jag tycker att det är viktigt att vi kan åtgärda detta vid budgetförhandlingarna till hösten om det visar sig att det finns problem. Frågan om den nya förmånsrättslagen tycker jag har hanterats på ett märkligt och upprörande sätt. Det finns faktiskt en riksdagsmajoritet för att skjuta upp det andra steget av reformen till 2007, det vill säga att äldre krediter går under den nya lagen där banken får ut bara 55 % i stället för 100 % av sina fordringar vid konkurs. Det finns en riksdagsmajoritet för att skjuta upp del två. Men Socialdemokraterna och Vänstern tricksar och hindrar faktiskt demokratin från att verka. Det som man har gjort när man har överfört detta från lagutskottet till finansutskottet tycker jag är upprörande. I finansutskottet åstadkommer man en lösning som gör att majoriteten inte får igenom sin åsikt. Som bekant har Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ett budgetsamarbete. Trots detta ansåg inte Socialdemokraterna och Vänstern att den här frågan var en budgetfråga när lagen infördes. Då är det inte en budgetfråga nu heller. Det blir inte en budgetfråga bara därför att Socialdemokraterna inte får sin vilja igenom. Dessutom har den här saken fått beklämmande proportioner. För att spara 200 miljoner för staten drar man bort säkerheter på 50 miljarder från företagen. Och bankernas ändrade hantering med factoring och leasing medför att leverantörerna inte får nämnvärt mer vid konkurser. Vinsten av reformen blir liten, men skadan riskerar att bli gigantisk.

Herr talman! Ingegerd Saarinen sade att det är upprörande att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte låter demokratin få agera i den här frågan. Men det är faktiskt Miljöpartiet som inte ställer upp på att splittra budgeten i finansutskottet så att vi får majoritet för reservation 1. Det är ju Ingegerd Saarinen och hennes parti som ser till att inte demokratin får agera fullt ut och vågar ta steget och splittra budgeten i finansutskottet. Det tycker jag är märkligt, och jag tycker att det uppseendeväckande, måste jag säga. God ton i sammanhanget är ju ändå att inte stå och skylla på andra partier när man själv är orsak till att det här inte går igenom. Det är ju faktiskt det ni är. Sedan tycker jag naturligtvis att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle agera och ställa upp på reservation 1, men stå inte i talarstolen i Sveriges riksdag och säg att det är ett hot mot demokratin att de inte accepterar den. Det är ju ni som är ett hot mot demokratin. Om vi har majoritet för uppfattningen i reservation 1 så är det ju ni som ska bifalla den här i dag, och då får vi igenom det här. Värre än så är det ju inte. Det är det som jag tycker är märkligt. Vad säger Ingegerd Saarinen om detta?

Herr talman! Nu blir jag lite förvirrad här. Reservation 1 handlar ju om en utvärdering av den här lagen. Nu har Socialdemokraterna alltså gått med på att utvärderingen ska påskyndas så att vi har möjlighet att ta ställning till frågan i nästa budgetberedning och så att vi kan göra något åt detta till årsskiftet om det visar sig behövas. Vad är problemet?

Herr talman! Nu blir jag fundersam! Har Socialdemokraterna ansett att den här utvärderingen ska vara fulländad så att vi kan ta hänsyn till budgeten? Det har inte jag hört. Vi har yrkat att vi vill ha en underhandsrapport senast den 31 augusti 2005, och det är vi överens om. Men Socialdemokraterna har ju inte gått med på att vi ska få en rapport från utvärderingen. Det var ju därför vi ville skjuta på ikraftträdandet av andra delen till den 1 januari 2007: Vi ville ha utvärderingen. Nu säger du, Ingegerd Saarinen, att ni också ville ha den här utvärderingen och skjuta på det här till den 1 januari 2007. Det är enligt min uppfattning Miljöpartiet som inte agerar enligt sin egen uppfattning i finansutskottet, annars skulle vi ha majoritet för att vi fick en längre tid för att följa utvärderingen.

Herr talman! Jag reagerade också på det Ingegerd Saarinen sade när hon deklarerade att hon egentligen instämde i reservation 1. Min reaktion blev då att jag begärde ordet för att uppmana Miljöpartiet att instämma här. Då blir det ju en majoritet för förslaget, och vi kan få fram en delrapport. Jag vet ju att Miljöpartiet tidigare har värnat om just det här att inte försämra vad gäller kapitalförsörjning till småföretag. Här har man då en möjlighet att verkligen se till att återrapporteringen kommer snabbt. Jag vill också tillägga att vi från Centerpartiets sida naturligtvis tillstyrker reservationerna, och jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3.

Herr talman! Det här blir ju lite lustigt. Jag vill att Socialdemokraterna verkligen talar om ifall jag har missuppfattat vad det är de har sagt. Jag har uppfattat det så att Socialdemokraterna har deklarerat här i talarstolen i dag att utvärderingen ska ske mycket snabbt och att den ska vara färdig i vår. Av det jag tidigare har hört från finansutskottet är det så för att utvärderingen ska kunna ge bra signaler om vilka problem det här kan medföra för småföretagen, och blir det problem ska man alltså ändra lagstiftningen till det kommande årsskiftet. Så har jag uppfattat överenskommelsen i finansutskottet, och jag tycker att jag har fått det bekräftat av Socialdemokraterna här. I så fall behövs ju inte reservation 1, för snabbare än till våren kan vi ju knappast åstadkomma den här utvärderingen om vi ska göra den på något vettigt sätt.

Herr talman! Jag vill vara fullständigt säker på det hela. Det var ju snarast utvärderingen skulle göras, men vi borgerliga partier i lagutskottet har ju faktiskt föreslagit att den skulle tas fram till den 1 juli 2005. Av den anledningen finns det ju faktiskt en deadline.

Herr talman! Jag väljer nu den här gången att tro Socialdemokraterna på deras ord. Vi får väl se om det är förståndigt eller inte. Det kan vi tala om i juli.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Ingegerd Saarinen: Vad innebär det om man bifaller till exempel reservation 2? Jag skulle också vilja fråga Ingegerd Saarinen om en annan sak. Miljöpartiet ansluter sig nu till de övriga bankkramarpartierna som vill se till att bankerna ska garanteras utdelning på leverantörernas bekostnad. Jag trodde att de som gillade småföretag också var intresserade av att se till att leverantörerna fick någon form av utdelning. Beträffande Basel 2-reglerna: Är det inte så att bankerna använder förmånsrättslagen för att lyfta fram de här frågorna, och egentligen handlar det om Basel 2-reglerna. Dessutom: Vad säger Ingegerd Saarinen om de här företagen som har 2-3 miljoner i checkräkningskredit, men där vid likvidationstillfället den så kallade säkerhetsmassan är värd kanske 100 000-200 000 kr? Menar Ingegerd Saarinen att för att trygga en checkräkningsgaranti på 2-3 miljoner har det någon betydelse om man får 55 % av 100 000-200 000 eller 100 %? Och detta sker då på bekostnad av leverantörerna. Det är sådana frågor som jag tycker att det är väldigt viktigt att få svar på från Miljöpartiet just nu.

Herr talman! Jag ber så mycket om ursäkt, men jag hann inte skriva ned alla Per Rosengrens frågor. Beträffande leverantörerna är det ju så att bankerna hittar vägar att kringgå den här nya lagstiftningen. De arbetar till exempel nu med factoring och leasing så att företagen faktiskt vid en konkurs inte har det kapital som de annars skulle ha haft, vilket innebär att leverantörerna ändå inte får utdelning. Bankerna ser nog till att få sitt i alla fall, men leverantörerna kommer inte att vinna på det här. De som förlorar på det här i stället är småföretagen, som förlorar 50 miljarder i säkerheter.

Herr talman! Det där är ju en myt, en sägen som över huvud taget inte finns belagd någonstans. Jag säger det återigen: Vad är säkerhetsmassan egentligen i ett företag som har en checkräkningskredit på 2-3 miljoner kronor och så har banken tagit en inteckning på det, men vid likvidationstillfället, konkurstillfället, har denna massa sjunkit till 100 000-200 000? Menar Ingegerd Saarinen att bankerna bryr sig om de får 55 % eller 100 % av dessa 100 000 eller 200 000 för en checkräkningskredit på 3 miljoner? Men det var inte det som var den huvudsakliga frågan. Den huvudsakliga frågan just nu är vad det enligt Ingegerd Saarinen innebär att man bifaller reservation 2. Det ställer nämligen en hel del på ända när det gäller vissa saker, det vill säga vilket datum som ska gälla. Är det rimligt att man biträder en reservation som innebär att man tvingas se till att genomföra konkurser före den 1 januari 2005? Det är det som det hela innebär. Hur man ska tolka detta står tämligen klart efter den diskussion som Niclas och de borgerliga nyss hade. Nu ser Ingegerd Saarinen till att man försätter dessa företag i konkurs så fort som möjligt under det här året, i stället för att avvakta och se om det finns en möjlighet att driva dem vidare nästa år. Det är precis det som Miljöpartiet nu håller på att driva fram.

Herr talman! Det finns givetvis inget som helst krav på att försätta företag i konkurs före årsskiftet. Det är ett ganska konstigt påstående. Däremot är det så att om vi stöder det här kommer företagarna att vid konkurs få en mycket svårare situation. Om bankerna bara får ut 55 % kommer företagarnas borgen att i mycket större utsträckning ryka.

Herr talman! Jag vill bara för sakens skull säga till Ingegerd Saarinen att vi har en uppgörelse i finansutskottet mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och den gäller.

Herr talman! Tack för det. Det innebär att jag inte behöver yrka bifall till reservation 1.