Anf. 119 Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! En förutsättning för den reglerade invandringen är att beslut följs. Har man fått ja på sin asylansökan ska man också ges en verklig chans att komma in i samhället och bygga sig ett nytt liv här. Man ska få ett ja på riktigt. Men har man fått nej ska man återvända. Ett nej ska vara ett nej på riktigt. När det inte är så, när det inte fungerar, undermineras den reglerade invandringen. Invandringen ökar, och i förlängningen får vi faktiskt minskade möjligheter att hjälpa dem med allra störst behov.
Bara hälften som ska återvända gör det frivilligt, trots att det är deras skyldighet. I stället för att följa ett lagakraftvunnet beslut väljer ett stort antal personer varje år att avvika och gå under jorden. Antalet personer som lever utan tillstånd i Sverige har av en utredning för några år sedan bedömts uppgå till uppemot 50 000. Gränspoliser tror på det dubbla. Ingen vet.
Regeringen säger sig gång på gång prioritera återvändandet men vägrar konsekvent att ge myndigheterna de verktyg som de behöver: fler förvarsplatser, längre preskriptionstider och ökade visitationsmöjligheter, för att nämna några.
Och så nu, mitt i pandemin, sätter så många som nio av tio som redan borde ha lämnat landet i system att vägra låta sig testas för covid-19, samtidigt som flygbolag och mottagandeländer kräver ett negativt test. Vips kan de i praktiken själva avgöra om de ska utvisas eller inte. Det handlar om dem som har nekats asyl, men det handlar också om dem som ska utvisas på grund av brott. Det gör mig faktiskt heligt förbannad att det har gått så långt att personer som dömts för grova sexualbrott har släppts fria för att de inte kunnat utvisas på grund av detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Testning vid verkställighet av utvisningsbeslut
Fru talman! Redan i december uppmärksammade jag Morgan Johansson på den här problematiken genom en skriftlig fråga. I början av februari hade jag en debatt med honom om möjligheten att ändra lagen så att man kan genomföra tvångstestningar. Då sa han att han skulle lösa frågan genom diplomati. Men problemen bara förvärrades, och ingenting hände. Det var i själva verket först när Expressen skrivit om ett fall med två män från Afghanistan som dömts för våldtäkt på en 14-åring, men som inte kunde utvisas, som Morgan Johansson tog kontakt med Afghanistans ambassadör i slutet av maj.
Jag är väl medveten om att tvångstestning aktualiserar avvägningar gällande den personliga integriteten, och sådana frågor måste hanteras mycket varsamt. Samtidigt går det inte att bortse från brottsoffers lidande eller risken för att brottsutvisade begår nya brott om de släpps ut. Inte heller går det att bortse från att fler personer utan tillstånd att befinna sig i Sverige bidrar till ett växande skuggsamhälle där människor far illa.
Det frestar också på den sargade tilltron till det svenska migrationssystemet när personer genom att vägra ta ett test som miljoner andra människor tar frivilligt kan förhindra sin egen utvisning. Det handlar om ett flagrant sätt att missbruka situationen och om att sätta sig över beslut meddelade av svenska myndigheter. De som våldtar borde få en enkel biljett hem, och den borde inte vara ombokningsbar.
Andra länder är i vanlig ordning mer snabbfotade än Sverige. Redan i dag genomförs tvångstestning i Tyskland och i Danmark av dem som ska utvisas. Danmark hade inte heller den lagliga möjligheten tidigare, men man agerade, till skillnad från den här regeringen, direkt när problematiken uppdagades. Nu har de sedan i våras möjligheten på plats.
Tvångstestning är inte heller något främmande för Sverige. Redan i dag finns i smittskyddslagen möjlighet att under vissa förutsättningar tvångsundersöka en person, men då krävs konkret misstanke om smitta. Lagstiftaren har alltså redan gjort avvägningen att det finns situationer där den personliga integriteten faktiskt får stå tillbaka för att man ska kunna undersöka om en person bär på en farlig sjukdom. Nu behöver vi utvidga tillämpningen så att tvångstestning kan aktualiseras även i de situationer där de krävs för utvisning.
Jag är mycket glad att en tydlig majoritet i socialförsäkringsutskottet har ställt sig bakom Moderaternas förslag till lagändring. Nu måste regeringen skyndsamt återkomma med förslag på hur tvångstestning kan möjliggöras när det behövs för att säkerställa en av- eller utvisning. Dessutom kräver utskottet att regeringen ska se över om det finns behov av andra förändringar för att säkerställa att polisen har förutsättningar att agera när de som ska utvisas hindrar och försvårar för polisen.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är emot förslaget om tvångstestning av dem som ska utvisas. Jag har helt ärligt väldigt svårt att förstå det. Det tror jag att många har. Hur kan man se våldtäktsoffren i ögonen och säga att man hellre släpper ut förövarna än tvingar dem att ta ett enkelt test? Svaret är att man kanske inte riktigt kan det.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Testning vid verkställighet av utvisningsbeslut
När P1 i förra veckan ville ha en debatt i frågan var det ingen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet, som är de som säger nej till det här förslaget, som ville ställa upp på debatt. Jag tycker att det är ganska lågt. Man får gärna tycka annorlunda, men jag tycker att man ska ta debatten.
Slutligen vill jag bara kommentera det som Carina Ohlsson sa här tidigare om att man från Socialdemokraternas sida ville att vi skulle remittera det här förslaget till KU och socialutskottet innan det gick till regeringen. Det var uppenbarligen bara ett försök att förhala den här lagstiftningen, för då visste man att det inte skulle hinnas med att få den här begäran till regeringen före sommaren. Det är självklart så att den typen av avvägningar som gäller sådant som går emot grundlagen måste göras i den beredning som regeringen nu får i uppdrag att göra.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.