Riksrevisionens rapport om projektbidrag från anslag 2:4 Krisberedskap

Herr talman! Svensk beredskap befinner sig i ett expansivt skede. Just nu görs de största satsningarna på både militärt och civilt försvar på många decennier. Det allmänt försämrade omvärldsläget liksom coronapandemin visar på vikten av att brett stärka vår beredskap. En i sammanhanget viktig komponent i det arbetet är det särskilda anslag, det så kallade 2:4-anslaget, som uppgår till lite drygt 1 miljard kronor per år och som är avsett att finansiera åtgärder för att stärka vår krisberedskap och förmåga att hantera kriser och deras konsekvenser.

I dag debatterar vi Riksrevisionens granskning av den del av anslaget som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, fördelar som bidrag till myndigheter på nationell och regional nivå till olika typer av utvecklingsprojekt. Det är en välkommen granskning som Riksrevisionen har gjort. Jag ska göra några nedslag.

Riksrevisionen menar att det finns en risk att projektbidrag används för att finansiera ordinarie verksamhet. Om det används för verksamhet som bör anses höra till den ordinarie verksamheten blir det därför inte den förstärkning som det var tänkt. Granskningen belyser också ett annat närmast klassiskt problem i projektsammanhang, nämligen hur man efteråt omhändertar de många gånger värdefulla insikter som framkommit under projekttiden.

Riksrevisionen lyfter också fram tydliga fördelar med projektformen som sådan. Den är särskilt värdefull för att skapa samverkan och få myndigheter och organisationer att komma samman. Det räcker väl, herr talman, att säga skogsbränder och pandemi för att visa på vikten av att myndigheter kan och vill jobba tillsammans. Men då krävs samverkan, och här kan 2:4-medlen verkligen göra en positiv skillnad.

Granskningens viktigaste slutsats, som är väldigt lätt att skriva under på, är att vi i riksdag och regering bör säkerställa att berörda myndigheter har en stabil grundfinansiering. Det är just det som nu pågår.

Det är ingen hemlighet att Sverige under lång tid gjorde lite när det gäller vårt civila försvar. Det var först med inriktningsbeslutet 2015 och den återupptagna totalförsvarsplaneringen som skutan så sakteliga började vända och det civila försvaret återigen fördes upp på dagordningen.

Om förra inriktningsperioden markerade denna återstart är det med nuvarande inriktningsbeslut som vi verkligen sätter spaden i marken, resurssätter och ser till att få verkstad. Räknat från i år och fram till 2025 tillförs det civila försvaret 3,8 miljarder kronor. I år tillförs 1 miljard, och sedan ökar tillskotten successivt år för år.

Varför väljer jag då, herr talman, att nämna detta i en debatt om användningen av projektmedel? Jo, för att det är viktigt att ha en bakgrund och ett sammanhang kring hur vi politiskt har betraktat de civila beredskapsfrågorna. Vi håller nu på att lämna det tidiga 2000-talets fredstida rationalitetstänk bakom oss. I stället planerar vi och resurssätter utifrån en insikt om att Sverige inte är en skyddad ö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om projekt-bidrag från anslag 2:4 Krisberedskap

Man kan säkert förbättra både uppföljning och styrning av 2:4-medlen, och MSB arbetar för närvarande aktivt med den frågan. Men för att verkligen komma åt den beredskapsskuld som vi i Sverige under lång tid har byggt upp krävs ökade resurser.

Det viktigaste när vi blickar framåt är att länsstyrelser och bevakningsansvariga myndigheter får en solid grundfinansiering så att de verkligen kan jobba med det som är kärnan i deras beredskapsuppdrag. Det är just det som miljardtillskotten in i sektorn syftar till att uppnå. Det ska naturligtvis inte krävas projektmedel för att kunna fullfölja ett huvuduppdrag.

Herr talman! Avslutningsvis finns i det här betänkandet ett tillkännagivande om att det bör göras en "oberoende" översyn av 2:4-anslagets användning. Nu har vi på bordet Riksrevisionens granskning som väl med alla mått mätt får betecknas som just oberoende. Vi har också regeringens svar, där man i stort välkomnar den här granskningen.

Därutöver - och det är kanske det viktigaste av allt - har vi i dag en helt annan politisk inriktning när det gäller civilt försvar och krisberedskap än vad som var fallet under den period som betydande delar av Riksrevisionens granskning baseras på.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Debatten handlar om Riksrevisionens rapport om projektbidrag. Jag yrkar bifall till reservation 2.

Jag får en hel del frågor, både på mejl och på andra sätt: Vad pratar ni egentligen om när det handlar om projektbidrag? Det kan vara lite svårt att förstå för den som sitter och lyssnar på det här och som inte har den insikt som vi har om detaljerna. Det handlar egentligen om hur mycket pengar, hur många miljarder, som tilldelas myndigheten MSB. Andra myndigheter kan sedan söka bidrag för olika projekt på vägen mot att stärka krisberedskapen i Sverige. Det är vad det handlar om.

Hur använder man då de här bidragen på de olika myndigheterna? Det tittar Riksrevisionen på. Vi har läst Riksrevisionens kritik mot hur pengarna används, och det renderar denna debatt. Riksrevisionen riktar i sin rapport viss kritik mot hur bidragen används.

Trots att vi nu har denna viktiga debatt påverkas i alla fall jag när jag går upp på morgonen och läser tidningen. Vad händer? Jag läser om en polisman som blir sparkad i huvudet. Det har inte med den här debatten att göra. Jag läser om en kvinna som har blivit våldtagen och misshandlad i Tantolunden i natt. Vilket samhälle vi lever i! Men det är som sagt inte detta debatten ska handla om.

Den kritik som Riksrevisionen riktar gäller brister i effektivitet i styrmedlen, alltså hur myndigheterna använder sina pengar. Myndigheterna har också egna resurser för att verka inom beredskapshöjningar och krisberedskapseffektivitet. Samtidigt begär de pengar från MSB för att stärka projekten i krisberedskapshanteringen. Riksrevisionen har riktat kritik mot att detta inte är solklart. Det går inte att se att bidragen kopplas direkt till krisberedskapshöjningen och handlingsplanerna för de olika myndigheterna. Riksrevisionen har alltså uttryckt kritik och menar att detta inte är till fyllest i alla stycken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om projekt-bidrag från anslag 2:4 Krisberedskap

Sverigedemokraterna ställer frågan: Är de projektbidrag som myndigheterna anhåller om på något sätt kopplade till motståndskraft? Om detta handlade det dokument som vi tog fram, herr talman, som gällde det civila försvaret. Sedan kom Värnkraft - Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021-2025. Var är kopplingen? Finns det en sådan koppling? Jag hittar inget skrivet om en koppling. Men det borde finnas en sådan, för dokumentet om motståndskraft var väldigt bra.

Nåväl, herr talman, dessutom beviljar MSB sig själva projektbidrag. I vilken omfattning och till vad? Det är säkert till bra saker. Men ska det vara på det här viset - att MSB själva sitter och bestämmer hur mycket de behöver för att utveckla något?

Det finns projektbidrag som det beslutas om på olika myndigheter, men efter ett tag tar bidragen slut. Riksrevisionen har uppmärksammat vad som händer då. Jo, projektet som har pågått avstannar. Inga medel finns för vidare arbete. Då förlorar man effektiviteten i projektet och den kompetens som finns framtagen för det man ska genomföra i form av krisberedskapshöjande åtgärder. Det är borta.

Riksrevisionen rekommenderar att man följer upp den egna finansieringen och tar ställning till om länsstyrelsen fortsatt ska ha pengar för verksamheten. Riksrevisionen kommer alltså med ett antal rekommendationer. Hur följer MSB upp att de olika myndigheterna använder sina pengar på rätt sätt?

Om man läser de regleringsbrev som regeringen skriver till respektive myndigheter om hur de ska göra ser man att de skriver att arbetet noggrant ska följas upp. Det har framförts kritik mot det här redan tidigare, i granskningen för 2019-2020. Det kommer alltså kritik varje år när det gäller att arbetet noggrant ska följas upp.

Denna noggrannhet kan man vilja tränga in i. Hur noggranna är myndigheterna? Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att man måste samordna verksamheten. Samordning är ett ord som i stort sett bara Sverigedemokraterna använder. Varje myndighet har sitt ansvar och sina stuprör, herr talman. Men vem samordnar? Den förra MSB-chefen sa: Vi behöver ingen som pekar med hela handen. Men nu gör ju han någonting annat. Vi behöver samordna verksamheten. Någon måste peka med hela handen. Någon måste styra upp myndigheterna, herr talman, i riktning mot motståndskraft och en gemensam handlingsplan för Sverige för att hantera krisberedskapen. Det finns inte i dag.

Jag brukar ta en liknelse. Jag ser nu att jag drar över talartiden, herr talman, men jag hoppas att det är på allmän begäran. Jag brukar tala om hur det är på en fotbollsplan. När jag spelade fotboll och man tyckte att domaren gjorde fel fick man en tillsägelse. Det var inte en varning och inte utvisning, men domaren sa till mig: Håll . och så sa han någonting mer. Det gick en stund till. Om jag upprepade vad jag hade sagt fick jag ett gult kort. Händelsen i sig var alltså inte tillräcklig för det från början, men nu handlade det om upprepningen. Den tredje gången jag sa så där blev jag utvisad. Den enskilda händelsen i sig ledde inte till det, utan det var alltså upprepningen.

När nu Riksrevisionen återkommer med kritik som den har riktat under ett par år upprepas den alltså. Vilka konsekvenser får man då? Rimligtvis borde cheferna på myndigheterna utses med hänsyn till kompetens och inte till partibok. Man måste se till att få riktiga chefer som är ledare. En chef kan man utse, men en ledare kan man aldrig utse. Man måste ha kriterier när man anställer cheferna så att man får ledare som dessutom kan vara chefer. Kombinationen är oslagbar: en ledare och en chef i samma person.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om projekt-bidrag från anslag 2:4 Krisberedskap

Sverigedemokraterna kräver att det ska finnas handlingsplaner som är samordnade för Sverige. Man ska se över regleringsbreven, som alltså är order till myndigheterna. Hur följer man upp arbetet? Det ska göras kontinuerliga uppföljningar av hur man når målen och hur man använder pengarna. Det görs inte på ett bra sätt i dag.

Herr talman! När vi ser att de olika myndigheterna bara växer och växer kan man lätt tänka sig att det helt enkelt är för många hövdingar och för få indianer ute i organisationen. Alla sitter och diskuterar via sina datorer och möts på olika konferenser. Ingenting konkret händer. Samordna!

Herr talman! Sveriges krisberedskap behöver stärkas. Det tror jag att vi alla är överens om. Vi har i pandemins framfart sett brister i vår förmåga till strategisk framsyn, samordning och hantering av större kriser. Vi ser nu också detta i Riksrevisionens granskning av anslag 2:4 Krisberedskap. Riksrevisionen har granskat huruvida det anslaget är ett effektivt styrmedel för att stärka myndigheternas arbete med krisberedskap och civilt försvar. Granskningen omfattar den del av anslaget som MSB fördelar som bidrag till myndigheter på nationell och regional nivå för olika utvecklingsprojekt.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns brister i styrmedlets effektivitet som gör att projektbidragen riskerar att inte bli den förstärkning av krisberedskapen som det är tänkt. Jag tycker att det är allvarligt.

Herr talman! Det behövs verkligen övergripande, genomgripande reformer för att förstärka den civila beredskapen på ett antal områden som ansvar, ledning och samordning, men även när det gäller saker som krislagstiftning, samverkan med näringslivet och lagerhållning.

Riksrevisionen rekommenderar i sin rapport regeringen att överväga vad anslaget egentligen ska användas till. Jag gillar de här rapporterna. Jag tycker att det är bra att man får konstruktiva förslag på hur man kan förbättra sig. Det är synd att regeringen inte tar till sig dem bättre. Vidare rekommenderar Riksrevisionen MSB att utveckla uppföljningen av projekt samt tydligare motivera och kommunicera grunderna till sina beslut om tilldelning av projektbidrag.

Sverige ska vara väl rustat att möta framtidens kriser oavsett om det handlar om pandemier, avbrott i försörjningskedjor eller klimatrelaterade händelser som skogsbränder och översvämningar. Vi är inte riktigt där i dag. En god krisberedskap lägger också grunden för det civila försvaret. Krigets krav måste kunna hanteras. Klarar Sverige att hantera de krav som kriget kan ställa på Sverige står vi också bättre rustade när krisen kommer.

Mot denna bakgrund är det oroväckande att Riksrevisionens granskning av projektbidrag från anslag 2:4 Krisberedskap har avslöjat de här bristerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om projekt-bidrag från anslag 2:4 Krisberedskap

De projektbidrag som MSB fördelar uppgår till runt 500 miljoner kronor per år. Det är väldigt mycket pengar. De ska stärka samhällets samlade beredskap och förmåga att hantera allvarliga kriser samt bidra till att skapa eller vidmakthålla en grundläggande försvarsförmåga. Nu visar granskningen på ett flertal brister när det gäller hanteringen av projektbidragen. Det handlar om att det är svårt för MSB att skilja mellan åtgärder som bör finansieras via ordinarie anslag och åtgärder som kan finansieras med anslag 2:4.

Riksrevisionen konstaterar att det är ett tecken på att många myndigheter huvudsakligen finansierar sitt arbete med hjälp av projektbidrag. Det är alltså ingen kontinuitet i det hela, vilket medför att det man gör också blir väldigt svajigt. Särskilt anmärkningsvärt är att MSB fördelar projektpengar inom ramen för anslag 2:4 till MSB:s egna utvecklingsprojekt. Det blir lite konstigt.

Regeringen påpekar i sin skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport att MSB för närvarande arbetar med att "ytterligare förbättra sina processer för ansökningar, granskning och bedömningar såväl av egna projekt som övriga myndigheters". Vi moderater tycker inte att det är tillräckligt och är glada över att utskottet står bakom att det behövs en oberoende översyn av hur hela processen med projektbidrag kan bli mer ändamålsenlig, transparent och långsiktig.

Det här är viktigt. Det är skattemedel vi pratar om, skattemedel som vi har fått in på grund av att väldigt många människor arbetar och betalar in sin skatt. De pengarna måste vi hantera varsamt. Det handlar om att se över att projektpengar inte ska ersätta ordinarie anslag, att lämna förslag på hur bidrag till MSB:s egna projekt kan hanteras samt att ta fram förslag på bättre processer för uppföljning och utvärdering av hur projektbidragen används för att åstadkomma långsiktiga resultat, så att vi inte behöver få sådana här påpekanden från Riksrevisionen igen.

Som jag var inne på: Detta handlar om skattemedel. Det är inte våra pengar utan pengar som tjänats in av Sveriges medborgare och som de betalat i skatt. Dessa pengar måste vi ta väl hand om. Vi måste prioritera rätt saker och följa upp resultaten noga så att det blir som vi har tänkt.

Herr talman! I dag debatterar försvarsutskottet Riksrevisionens rapport om projektbidrag från anslag 2:4 Krisberedskap. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet och ser med glädje att det finns en majoritet i utskottet för Kristdemokraternas och Moderaternas motion.

Riksrevisionens rapport om projekt-bidrag från anslag 2:4 Krisberedskap

Herr talman! När vi nu är samlade i försvarsutskottet och ska debattera krisberedskapen vill jag först påminna om att vi lever i ett skärpt säkerhetspolitiskt läge. Medan vi står här och debatterar pågår det ett krig i Europa, i östra Ukraina. Ungefär tio personer dör per månad, och vi ser att Ryssland har ställt upp inemot 100 000 soldater mot gränsen till Ukraina. Vi ser också hur ledningen i Vitryssland tillåter ryska bombplan att regelbundet flyga mot gränsen mot Polen och Litauen. Det är ett skärpt säkerhetspolitiskt läge.

När vi pratar om försvar handlar det om att både det militära och det civila försvaret måste fungera. De är två sidor av samma mynt. Det är därför det är så viktigt att vi har ett fungerande och ändamålsenligt både militärt och civilt försvar.

Riksrevisionen är en väldigt viktig myndighet som gör viktiga granskningar. Man har gjort det flera gånger på försvarsutskottets område. Sist gällde det exempelvis utvecklingen av armén, där man kom med viktiga påpekanden. Det är väldigt viktigt att vi ser framåt, men vi måste också se hur det har fungerat bakåt för att kunna rätta till saker och ting och få det mer ändamålsenligt.

Vad detta handlar om, vilket också föregående talare har redogjort för, är att det när det gäller detta anslag finns tecken på att många myndigheter huvudsakligen finansierar sitt arbete med hjälp av projektbidraget. Det civila försvaret har ju i princip varit nedlagt, och när vi nu återuppbygger det är det viktigt, vilket vi pekat på i både försvarsberedning och försvarsbeslut, att det byggs upp så att det klarar både en kris och i värsta fall ett krig. Då är det väldigt viktigt att vi också har full ordning på finansieringen. Våra myndigheter ska kunna ansöka om projektbidrag, men den ordinarie verksamheten måste lösas på annat sätt.

Det är just det som denna kritik handlar om. Därför är det viktigt att utskottet är enigt om att en oberoende granskning behövs.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)