Riksrevisionens rapport om effektutvärderingar av näringspolitiken

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.

Hur mäter och bedömer man effekter av olika näringspolitiska insatser? Hur följer man upp dem, och hur utvärderar man dem?

Riksrevisionen har lämnat en rapport om detta, som vi debatterar i dag. Den handlar om effektutvärderingar man gjort av näringspolitiken.

Slutsatsen i Riksrevisionens rapport är att endast 2 av 37 granskade utvärderingar når upp till den nivå som krävs för att utvärderingen ska kunna anses tillförlitlig. De håller därmed inte tillräckligt hög kvalitet för att man ska kunna dra slutsatser och se orsakssamband, vilket är allt annat än bra.

Att man mäter effekterna av politiska förslag är viktigt och nödvändigt för att vi ska kunna landa rätt i det vi vill åstadkomma politiskt. Det är såklart inte trevlig läsning om utfallet inte faller en på läppen, och det är inte trevligt att få ett kvitto på att läget inte är som man önskade. Men det är viktigt, och om åtgärder och vägval ska gå åt rätt håll får man vara beredd att ändra kurs och skruva i förslag och åtgärder. Att inte ta emot detta kvitto är inte rätt väg att gå.

Därför är det bra att regeringen instämmer i flera av bedömningarna av de åtgärder som Riksrevisionen föreslår. Men jag vill också berätta vad vi i Moderaterna sagt om regeringens svar eftersom vi tycker att det saknas tydlighet.

Tittar man tillbaka ser man att Riksrevisionen redan tidigare har framfört kritik till regeringen om brister i utvärderingar av till exempel företagsstöd, vilket vi också har påtalat.

Regeringen säger att man tänker återkomma med åtgärder. Det är bra, men det återspeglas inte i svaret med en tydligt formulerad plan. Vi kan inte läsa oss till vad man avser att göra. Det saknas, och vi vill se det. Därför är vi också tydliga i vårt svar med att vi vill se konkreta förslag på åtgärder som återrapporteras till riksdagen.

Vi vill också att regeringen redovisar för riksdagen hur man tänker åtgärda påvisade brister i tillförlitligheten i effektutvärderingar av näringspolitiken.

Riksrevisionen är tydlig med att det är angeläget att Tillväxtverket och Vinnova får i uppdrag att samverka med Tillväxtanalys om utvärderingar.

Den uppfattningen delar vi, men vi vill inte stanna vid det utan önskar se att Tillväxtanalys hanterar alla utvärderingar. Det behövs att såväl utvärderingar som analyser görs av en annan myndighet, som dessutom kan samla kunskap och vässa sitt uppdrag.

Regeringen svarar i sin skrivelse att man avser att hantera de rekommendationer som Riksrevisionen riktar till myndigheterna inom ramen för de ordinarie myndighetsdialogerna. Dialogerna är muntliga samtal som förs mellan departement och myndigheter.

Det är bra, men vi menar att regeringen också bör agera för att formellt säkerställa att det blir leverans på åtgärderna. Det gör man med skrivningar i regleringsbrev, och det önskar vi se komma på plats.

När det gäller företagsstöden har systemet för att tilldela dessa mött kritik i statliga genomlysningar och forskning. Bland annat har forskningsinstitutet Ratio pekat på att utväxlingen av tilldelade medel är låg och oklar. Systemet för medlen är spritt och svårt att överskåda, och då blir det också svårt att se effekterna.

Det behövs mer uppföljning av dessa stöd för att säkerställa kvaliteten. Vi menar att regeringen behöver få på plats ett överskådligt system där stöden renodlas så att de går att följa och överblicka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Stöden behöver bli träffsäkra och visa på samhällsnytta. Mål för programmen behöver tydligt definieras, avgränsas och göras uppföljbara. Då ser man den röda tråden i hur beslut genomförs och hur det blir.

Att också jämföra stöden med andra åtgärder som man skulle kunna välja i stället för dem man har tänkt vidta är viktigt, för då får man en jämförelse av vilka val som ger bäst utdelning utifrån syftet. Som exempel kan nämnas valet mellan att sänka ägarskatter och att sänka bolagsskatt.

Fru talman! Almi, Tillväxtverket och Jordbruksverket ger alla företagsstöd vars samhällsnytta behöver effektutvärderas och följas upp. Vi vet sedan tidigare att stöd kan ta tid och att det finns byråkrati inbyggd som gör att till exempel Jordbruksverket inte går i takt med kommunernas ettåriga arbetscykel för att tilldela medel. Det påverkar samhällsnyttan, och det är bara att räkna ut vad effekten blir av det.

Det är viktigt att brett se över företagsstöden. Det handlar om lånegarantier och stöd till forskning och utveckling och att regelverk och medel via EU ska börja i verksamheter som man bedömer kommer att kunna bära sig själva framåt.

Samma sak gäller programunderlag, som behöver vara enkla att använda, bygga på mål och vara mätbara. Allt för att nå så bra utväxling som möjligt.

Ett enkelt exempel från besöksnäringen, som har lidit så mycket under pandemin, pekar på vikten av att jämföra saker över tid och att jämföra rätt saker för att effekten av det man vill åstadkomma ska bli så bra som möjligt.

När man observerar hur shoppingturismen beskrivs 2019 och 2018 ser man att det görs med olika mått. 2019 ingår moms, men 2018 ingår den inte. Livsmedel ingår i mätningen 2019 men inte 2018.

Detta är bara ett par mätpunkter, ett par små bitar i ett stort näringslivspussel som redovisas med olika mättal i olika rapporter som ska användas som underlag av politiken.

Fru talman! För att vi ska få ut och uppnå rätt värden och effekter är det otroligt viktigt att indata och analyser är och blir korrekta och att det sker jämförbara mätningar över tid. Det är ju dessa underlag som politiken drar slutsatser av och som ligger till grund för hur medel används för att ge de effekter som är tänkta utifrån uppsatta mål och det vi vill åstadkomma.

Den 27 maj i år skrev åtta ekonomiforskare i Dagens Nyheter Debatt om det faktum att myndigheter som verkar inom närings- och innovationspolitiken i hög grad finansierar sina egna utvärderingar.

I artikeln kan vi också läsa att dessa undersökningar är mer positiva när de beställts direkt av myndigheterna än när de genomförts av oberoende aktörer.

Frågan om beställningar, det vill säga offentliga upphandlingar, tas upp. Man framhåller det faktum att det är viktigt att dessa syftar till bästa möjliga funktion.

Därför är det viktigt att understryka att det är av godo att Tillväxtanalys är och blir den myndighet som svarar för utvärdering. Den blir garanten för att beställare och utdelare av medel inte själva granskar sin verksamhet utan att det läggs utanför den egna verksamheten. Det gynnar såväl utförare som beställarmyndighet att avskilja uppdraget. Tillit ökar med oberoende. Så är det, och det är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

I den rapport som Riksrevisionen tagit fram är det, som jag tidigare tagit upp, tydligt att Tillväxtanalys har de bästa resultaten kvalitetsmässigt. Det är viktigt att man vässar myndigheten så att man får de bästa utvärderingsunderlagen för bästa möjliga effekt.

Fru talman! Vi debatterar i dag regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om effektutvärderingarna av näringspolitiken.

Viktigt att ha med sig i den här kontexten är att vi debatterar en granskningsrapport som har tittat på effektutvärderingarna av några av de näringspolitiska stöd som fanns på plats före pandemin - med andra ord inte effektutvärderingar av de nu etablerade krisstöden.

Med det sagt har inget parti i Sveriges riksdag vågat påtala de uppenbara bristerna i de offentliga stöden till näringslivet i samma utsträckning som Sverigedemokraterna.

Utgångspunkten för näringspolitiken måste vara att företagande och innovation utgör grunden för jobbtillväxt och välfärd.

Utöver den här aktuella rapporten från Riksrevisionen har rapporter från såväl Tillväxtanalys som enskilda akademiker och intresseorganisationer pekat på att effekten av olika offentliga näringspolitiska stöd är svår att mäta och utvärdera. Här kan bland annat Vinnovas innovationsstöd, statligt riskkapital samt EU-program nämnas.

I januari debatterades exempelvis en skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om regionala strukturfondspartnerskap. I en granskningsrapport från Riksrevisionen uttrycktes kraftig kritik mot projektet.

Det rörde sig om ett gemensamt projekt med EU som på sex år hade betalat ut nästan 25 miljarder kronor till företag och forskning i Sverige. Kritiken rörde jävsproblematik och bristande transparens som försvagade rättssäkerheten men även att det saknades förutsättningar för ett effektivt genomförande.

Det tål vidare att nämnas att Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, återkommande kritiserat olika näringspolitiska stöd och bland annat slagit fast följande om två av innovationsmyndigheten Vinnovas stödprogram: "Analysen indikerar inga statistiskt säkerställda positiva effekter av stöden på antal anställda, arbetskraftsproduktiviteten, andelen högutbildade arbetstagare eller andelen forskare; varken under programmens löptid eller efter det att stöden avslutats."

Fru talman! Jag nämner detta för att sätta skrivelsen som vi i dag debatterar i sin kontext. Frågorna vi som politiker behöver ställa oss är: Går det att mäta effekten av det offentligas stöd till näringslivet? Och om det går att mäta, ger stödet någon effekt?

Dessa frågor skulle kunna benämnas 100-miljardersfrågorna då kostnaderna för olika näringspolitiska stöd, sett till såväl utgifts- som inkomstsidan för staten, uppgår till de summorna. Den exakta summan vet dock ingen eftersom det finns så många olika stöd och subventioner att inte ens riksdagens utredningstjänst har kunnat ge mig svar när det gäller detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Att döma av den granskningsrapport vi ordar om i dag är svaret på den första frågan att det är väldigt svårt att faktiskt utvärdera effekten av näringspolitiken. I rapporten har Riksrevisionen granskat 37 utvärderingar av effekten av näringspolitiken mellan 2015 och 2018. Av dessa var det endast två som uppfyllde de krav som en tillförlitlig effektutvärdering bör uppfylla.

Svaret på den andra 100-miljardersfrågan ges av andra utredningar och rapporter varav jag berört ett par tidigare. När man väl kan utvärdera effekten av näringspolitiska stöd tycks det inte finnas någon, fru talman.

Detta är naturligtvis direkt orimligt och ett svek gentemot de svenska skattebetalarna. Att regeringen inte gör mer för att gå till botten med detta och vidta åtgärder för att säkerställa att näringspolitikens effekt går att mäta och att den är positiv är ett haveri. Om detta inte går att säkerställa borde vi applicera en försiktighetsprincip och helt enkelt sluta betala ut verkningslösa stöd och i stället investera dessa medel i andra näringsfrämjande åtgärder, exempelvis skattelättnader för företag.

Fru talman! Vår ingång, som det redogörs för i reservation 3, är att statliga företagsstöd i vissa situationer kan ha en roll att spela, men det är viktigt att statsmakterna och myndigheterna gör sitt yttersta för att utvärdera stöden och se till att skattebetalarnas pengar gör maximal nytta.

Ett sätt att göra detta på är till exempel att låta genomföra oberoende effektutvärderingar, vilket riksdagen i ett tillkännagivande tidigare har uppmanat regeringen att göra. Vi kan konstatera att regeringen inte följt detta och anser därför att riksdagen ska uppmana regeringen att skyndsamt följa upp och säkerställa att oberoende effektutvärderingar av de statliga stöden för innovation och företagande kan genomföras och att detta blir norm.

Vi betonar vidare att skattebetalarnas pengar inte ska förslösas och gå till stöd utan bevisad effekt. Det handlar om en viktig princip - en respekt gentemot dem som inbringat skattemedlen. De ska kunna känna att staten brukar de medlen med varsamhet och att de får valuta för skatten de betalat in. Annars riskerar tilltron till hela den svenska modellen att sjunka och i sinom tid försvinna helt.

Därför föreslår vi att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till en så kallad solnedgångsklausul eller en systematiserad metod för utfasning av stöd utan bevisad effekt. På så sätt kan vi garantera att staten slutar att göda bidragsentreprenörer, slutar att göra intrång på marknaden utan anledning eller effekt och slutar att slösa bort skattemedel.

Vi har även tidigare ställt oss bakom att regeringen i myndigheternas regleringsbrev bör tydliggöra att Tillväxtverket och Vinnova i större utsträckning ska anlita och/eller samverka med Tillväxtanalys - detta för att förbättra utvärderingarna av stöden. Vi kan helt enkelt inte ha en ordning där ynka 2 av 37 utvärderingar av effekter av näringspolitiken faktiskt lever upp till de krav som en tillförlitlig effektutvärdering bör uppfylla.

Vi anser även att regeringen därutöver bör tydliggöra övriga rekommendationer från Riksrevisionen till myndigheterna i de berörda regleringsbreven för att säkerställa att dessa omhändertas. Det handlar om att Tillväxtanalys bör säkerställa att kvaliteten hos myndigheternas effektutvärderingar höjs ytterligare och om att myndigheterna bör beakta att andra typer av utvärderingar och uppföljningar inte ska göra anspråk på att uttala sig om effekter och att deras syften och begränsningar bör kommuniceras tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Fru talman! Mot bakgrund av detta önskar jag yrka bifall till vår reservation 3 rörande vissa övriga frågor om det statliga stödet till innovation och företagande.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 i betänkandet.

I skrivelsen redovisar regeringen sin syn på de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen redovisar i sin rapport om näringspolitikens effektutvärderingar. Alla som har haft anledning att möta revisorer och deras skrivelser vet att man ska läsa dessa noga. Det gäller oavsett om det handlar om en ideell förening, ett företag eller en politisk organisation. Man brukar säga att det man mäter försöker man förbättra, och det man inte mäter kommer att förfalla över tid. Mot denna bakgrund gör man därför klokt i att med intresse läsa vad Riksrevisionen säger och noga väga deras rekommendationer om förändrade rutiner.

Riksrevisionen har gjort en systematisk genomlysning av hur statliga myndigheter utvärderar effekter av näringspolitiken och om hur effektutvärderingarna används. Deras rapport innehåller flera rekommendationer, och det finns anledning att särskilt lyfta en av dessa. Riksrevisionen skickar en tydlig signal om att det är angeläget att Tillväxtverket och Vinnova får i uppdrag att samverka med Tillväxtanalys för effektutvärderingar av dessa insatser.

På en mer övergripande nivå landar Riksrevisionen i slutsatsen att det finns betydande brister i effektutvärderingarna. Det är endast 2 av 37 granskade utvärderingar som uppfyller de krav som en tillförlitlig effektutvärdering bör uppfylla. Jag tror att det finns anledning att dra en slutsats: Detta duger inte.

Dessutom visar granskningen att regeringen endast i liten utsträckning använder sig av effektutvärderingarna för att återrapportera effekter av den förda politiken.

Fru talman! Regeringen säger sig ha goda ambitioner att lyssna på Riksrevisionens förslag, men man kan inte se att denna uttalade ambition åtföljs av någon tydligt formulerad plan. Jag anser därför att det behöver tas fram konkreta förslag till hur dessa brister kan åtgärdas.

Under det gångna året har pandemin utsatt vårt samhälle för stora påfrestningar, och dessa är inte över än. Vi har i denna kammare tagit cirka 20 ändringsbeslut om budgeten. Detta är helt unikt för vårt land, och vi är nog alla överens om att det gärna får bli lite mer traditionella budgetprocesser de kommande åren.

Kristdemokraterna är varma förespråkare för att staten ska ta ett övergripande ansvar för att hjälpa näringslivet att rida ut den pågående krisens alla olika faser.

Men en sak som inte kan nog betonas är att varje krona som vi investerar i olika former av stöd, exempelvis Almis verksamhet, måste underställas högt ställda krav på effektivitet. Det är viktigt att varje krona hamnar där den ska och får bästa möjliga effekt.

Det är av omsorg om våra gemensamma resurser och av omsorg för näringslivets livskraft som vi vill försöka anstränga oss att nå lite till. Vi är inte nöjda med regeringens ambitionsnivå på denna punkt. Det är också därför som vi vill borra lite djupare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Fru talman! Vi debatterar här en av de viktigaste beståndsdelarna för att skapa ett starkt samhälle, nämligen näringspolitiken. Att vi har levande företag är en grund för ett starkt samhälle, liksom att vi kan mäta att de resurser och stöd vi betalar ut får rätt effekt.

Vi befinner oss ju i en mycket svår tid. Mycket av de stöd som har gått ut det senaste året har handlat om att rädda företag, näringsliv och arbetstillfällen. Men såväl under pandemin som under normala tider krävs det fullgoda effektutvärderingar när det gäller näringspolitiken.

När det gäller olika former av stöd till näringslivet för att vi ska få en hållbar ekonomisk tillväxt är det viktigt att de utformas ansvarsfullt och effektivt. Riksrevisionens granskning av Tillväxtanalys, Tillväxtverket, Vinnova, SCB och Almi är ett verktyg som förser oss med viktig kunskap för att vi ska kunna växla upp, ställa om och rikta in nödvändiga insatser och stärka svensk näringskraft

Fru talman! Nu när över 6 miljoner har fått den första vaccindosen börjar vi se slutet av pandemin, ljuset i tunneln. Flera näringar börjar nu planera om och växla upp. De ser att man kan ta nya kliv i en ny tid. Läget framöver är något osäkert, men vi måste hela tiden som politiker vara väldigt lyhörda och ständigt vara flexibla och beredda att gå in med åtgärder för att minska effekterna av det vi precis har gått igenom.

Fru talman! Jag välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer i flera av revisionens bedömningar. Den övergripande frågeställningen i granskningen har varit om de utvärderingar som uttalar sig om effekter av näringspolitiken håller en tillräcklig kvalitet för att just uttala sig om effekter och om utvärderingarnas resultat används på ett ändamålsenligt sätt. Den övergripande frågan har därefter delats upp i följande två delfrågor:

Uppfyller utvärderingar från de granskade myndigheterna som uttalar sig om effekter av näringspolitiken grundläggande krav för att vara trovärdiga som effektutvärderingar?

Används effektutvärderingar av de granskade myndigheterna respektive regeringen för att kommunicera resultat av näringspolitiska insatser, för att motivera nya insatser eller för att förbättra befintliga insatser?

För att besvara frågeställningarna har Riksrevisionen granskat utvärderingar av näringspolitiken som uttalar sig om effekter och har publicerats under perioden 2015-2018.

Fru talman! En god överblick över hur medel används, vilka effekter offentliga insatser leder till och möjligheten att värdera var statens insatser bedöms göra störst nytta är central för en god hantering av statens medel. Enligt vad regeringen anför är väl utförda kunskapsunderlag dessutom nödvändiga i utvecklingen av nya näringspolitiska insatser, och i detta är bland annat effektutvärdering en viktig del.

I Riksrevisionens rapport om effektutvärderingar av näringspolitiken lyfts problem kring myndigheternas effektutvärdering av näringspolitiken och att olika myndigheters utvärderingar har olika kvaliteter. De varierar alltså. Därför välkomnar jag att regeringen instämmer i det övergripande i Riksrevisionens problembeskrivning och de övergripande iakttagelserna och utvärderingen inom näringspolitiken. Samtidigt vill jag framhålla att regeringen uppger att såväl Regeringskansliet som övriga myndigheter kontinuerligt arbetar med att utveckla metoder och analyser för att bättre kunna redovisa uppnådda mål, så att effekten blir den väntade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Fru talman! Jag vill också belysa det faktum att det inte framgår av Riksrevisionens granskning om myndigheten har beaktat det utvecklingsarbete som utförts från 2017, vilket har baserats på den rekommendation som Riksrevisionen lämnat i granskningen av statliga stöd till innovation och företagande från 2016. Det är viktigt att rekommendationerna i den här aktuella granskningen sätts i relation till det arbete som pågår inom Regeringskansliet till följd av de tidigare rekommendationerna.

Här vill jag även lyfta fram tidigare beslut som vi fattat här i kammaren angående årets budgetproposition. Där har Tillväxtanalys tilldelats 2 miljoner kronor för att genomföra fler effektutvärderingar och för att utveckla en heltäckande databas som stöd för utvärdering av offentliga insatser inom näringspolitiken. För 2022 tillskjuts ytterligare 3 miljoner och för 2023 ytterligare 4 miljoner kronor.

Därtill ska sägas - det ligger kanske något utanför det här ärendet - att det särskilt nämns ett uppdrag till Tillväxtanalys att kartlägga företagsfrämjande insatser för att på så sätt skapa en bättre överblick över bland annat 35 samlade stöd och ge förutsättningar för ändamålsenliga utvärderingar. Det kommer att redovisas den 15 september. Det är också en viktig del.

Fru talman! Sverige har länge varit ett konkurrenskraftigt land, bland annat tack vare de stöd som ges och den aktiva näringspolitik som förs. Runt om i världen efterfrågas svenska varor och tjänster. Det är viktigt för fler jobb och en starkare välfärd. Sverige och svenska företag står sig väl i den globala konkurrensen. Svensk export tar världsmarknadsandelar, och tillväxten bedöms vara hög.

När vi därför tar gemensamma steg för att säkra en effektiv och bred näringspolitik, med stöd till små- och egenföretagare, med underlättande av regler och med en politik som tar fasta på våra viktiga och många industriers nödvändiga omställning till en grönare värld är det viktigt att vi ser till att våra beslut och stöd är fullgott effektiva och så långt som möjligt också mätbara.

Således välkomnar jag Riksrevisionens rapport som ett led i säkerställandet av en effektiv näringspolitik och regeringens fortsatta goda hantering och styrning av relevanta myndigheter för att säkra en hållbar tillväxt, skapandet av nya jobb och en ansvarsfull näringspolitik.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

De statliga företagsstöden uppgår till många miljarder årligen. Det är faktiskt så. För att veta om satsningarna ger frukt behövs utvärderingar där det syns vilken effekt de har. Det är också något som Riksrevisionen tar upp i den rapport som vi debatterar i dag.

Självklart utvärderas stöden, men Riksrevisionen pekar på att de i vissa fall inte håller måttet. Syftet behöver vara tydligt och klart redan innan företagen kan söka stöden, och myndigheter borde samverka mer när det gäller effektutvärderingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

I rapporten lyfter Riksrevisionen fram att bland annat Vinnova och Tillväxtverket i högre grad borde ta hjälp av myndigheten Tillväxtanalys.

Fru talman! Redan i dag kan man genom olika utvärderingar se att vissa stöd ger positiva effekter, inte minst för mindre företag. Men i andra fall uteblir effekterna. Eftersom det handlar om skattepengar är det viktigt att regeringen går till botten med varför det ser ut som det gör.

Därför är det positivt att Tillväxtanalys har fått i uppdrag att kartlägga alla företagsfrämjande insatser och genomföra fler effektutvärderingar av de näringspolitiska stöden. Man har också fått pengar för att utveckla en heltäckande databas som stöd för utvärdering av offentliga insatser för näringspolitiken.

Man kan fråga sig varför vissa stöd inte har någon större effekt. Det enkla svaret är att de helt enkelt inte fungerar, och så kan det vara ibland. Men inte alltid, och det finns exempel där de fungerar. Jag återkommer till det. Därför är det bra att Tillväxtanalys även tittar på om det till exempel finns för lite pengar att söka eller om stöden inte är utformade på rätt sätt. Det kan i sin tur innebära att stöden inte når de företag som har den största potentialen.

Fru talman! Även om det finns mer privat riskkapital och affärsänglar i dag än det gjorde för bara några decennier sedan anser Centerpartiet att det i vissa fall behövs ett statligt stöd - dels för att det privata kapitalet främst dominerar i och omkring de tre stora städerna, dels för att det är viktigt att stötta innovationer och företagande i tidiga skeden där det kanske handlar om långa ledtider, avancerade tekniklösningar eller obeprövad grön teknik, det vill säga det som har potential men som av de orsaker jag nämnde har svårt att attrahera privat kapital.

Dock visar Riksrevisionens granskning av de statliga företagsstöden tydligt att det behövs fler och bättre utvärderingar och att målen med stöden måste vara mer konkreta och tydliga redan från början. Inte minst behöver både skattebetalarna och vi förtroendevalda få mer kunskap om vilka insatser som fungerar, vilka som behöver förfinas och vad som inte ger effekt.

Fru talman! Man ska ha en kritisk och noggrann hållning till statliga stöd. Jag vill dock framhålla, bland annat utifrån egna erfarenheter, att jag har sett många exempel på företag som växt fram tack vare de statliga stöden, till exempel via så kallade utvecklingscheckar.

Solutions for tomorrow är ett företag som tillverkar mobil röntgenutrustning. De startade 2011 i byn Väckelsång utanför Växjö. Genom finurlighet och aktivt arbete med företagsinkubatorn vid Linnéuniversitetet och med hjälp av en liten utvecklingscheck är man i dag ett lönsamt företag. År 2018 omsatte man 24 miljoner och 2020 97 miljoner. Mobil röntgenutrustning från en liten by kan tack vare en utvecklingscheck nu rädda liv under pandemin. Sådan utveckling gläder mig.

Ett annat företag är Greenpipe, också det i Kronobergs län. De startade 2001 och tillverkar kabelskyddsrör av miljövänlig, återvunnen plast för till exempel el- och fiberkablar. Även de fick inledningsvis en utvecklingscheck och omsätter i dag drygt 20 miljoner.

Min poäng är att rätt använda, rätt utformade och rätt utvärderade gör vissa av de statliga stöden nytta.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till kollegorna i näringsutskottet eftersom det här är min sista debatt innan sommaren. Jag tackar även presidiet och utskottskansliet för förtjänstfulla insatser under detta år. Ni är ovärderliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

(Applåder)

Fru talman! Jag får också tacka för vad som kanske blir min sista debatt detta riksmöte.

Denna debatt om effektutvärderingar av näringspolitiken handlar som sagts tidigare inte om coronastöden. Det har ibland låtit så, men denna debatt handlar ju om de ordinarie näringspolitiska stöden.

Fru talman! Som liberal är jag i grunden mycket skeptisk till att staten ska omfördela pengar till olika företag och företagsamma människor. Vi ska givetvis ha en grundläggande välfärd med skola och sjukvård, och det behövs ett skattesystem. Men det är sunt att ha en stark skepsis till när staten vill leka företagare och riskkapitalist och på andra sätt röra sig långt utanför det som är välfärdens kärna.

Men om staten ändå ska göra det måste staten ha bra utvärderingar och ordentligt på fötterna. Har staten inte det är det tveksamt om det är rätt att över huvud taget ägna sig åt sådan verksamhet. Den bästa näringspolitiken är som sagt regelförenklingar, skattesänkningar och annat som tar bort hinder för företagsamma människor.

Fru talman! Som tidigare nämnts presenterade ett antal ekonomer och forskare ganska nyligen forskningsresultat på DN Debatt som tar vid där den effektutvärdering vi nu debatterar tar slut. De konstaterar att de utvärderingar som myndigheter som Vinnova och Tillväxtverket beställer är betydligt mer positiva än utvärderingar som görs av oberoende aktörer och då allra helst forskare.

Jag är inte så mycket för anekdotisk bevisföring, men eftersom det har förekommit en del sådan i denna debatt, till exempel om hur olika företag fått det bra efter att ha fått en liten peng, ska jag drista mig till att berätta en liten anekdot.

Jag har en vän. Jag tänker inte säga vad han heter eller vilket företag han jobbar på, för då har han kanske inget jobb i morgon. Han gör effektutvärderingar av olika näringspolitiska insatser åt både kommuner och olika myndigheter. Han har berättat att man får fler uppdrag om man skriver positivt om de olika projekt och omfördelningar som politiker och myndigheter har beställt.

Precis detta stöds också av de forskningsresultat som presenterades på DN Debatt. De utvärderingar som inte görs av oberoende aktörer utan av eller på uppdrag av myndigheterna själva är inte tillförlitliga. De presenterar alltför goda resultat sett till verkligheten.

Fru talman! Det är såklart ett stort problem när det bidragsindustriella komplexet, som man kan kalla alla dessa aktörer, klappar varandra på axeln och talar om för varandra hur bra detta är. I själva verket är det kanske mest de själva som tjänar pengar på denna del av näringspolitiken.

Fru talman! Som politiker ska man ställa sig frågan med vilken rätt man vidtar olika åtgärder, regleringar och omfördelningar av pengar. I debatten har det låtit som att det handlar om hur vi ska fördela statens pengar på ett effektivt sätt, men det är helt fel perspektiv. Debatten måste handla om huruvida det finns tillräckligt starka belägg för att vi som politiker ska ha rätt att ta pengar från en företagsam människa som med ansträngning, kunskap, insats och risktagande har skapat sig ett välstånd och riskera dem någon annanstans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Det räcker inte att effektutvärderingar visar att det ger ett positivt resultat, utan det krävs att resultatet är extremt positivt och att detta ligger helt inom det som är statens grundläggande uppgift. Om det inte gör det är det faktiskt inte våra pengar från början.

Fru talman! Det är någon där ute som har slitit för pengarna från början. Om ska man motivera att ta pengar från den personen för att omfördela till någon annan måste man ha mycket goda skäl till det. Det finns sådana skäl - god utbildning, sjukvård för alla och så vidare - men en tveksam näringspolitik där utvärdering efter utvärdering genererar oklara resultat är kanske inte det.

Fru talman! Man kan ha anekdoter som visar något annat, men det finns till och med forskningsresultat som visar att företag som får stöd - alltså i snitt, aggregerat - är mindre effektiva och produktiva men tar ut högre löner än företag som inte får stöd. Det är oerhört provocerande. Det är ett bidragsindustriellt komplex där man klappar sig själv på axeln alldeles för ofta.

Fru talman! I grund och botten blir det en diskussion där vi pratar om effektutvärdering av näringspolitiken och av olika stöd. Det handlar om det som man inom ekonomin brukar kalla det som man ser och det som man inte ser. Vi har i talarstolen tidigare hört anekdoter om något företag som fick stöd och sedan gick det bra för det företaget och om något annat företag som också fick stöd och så gick det bra för det företaget och så vidare. Det är bara det att så kan man inte utvärdera näringspolitik. Det är helt orimligt.

Det är klart att om det finns tre stycken företag som inte har fått stöd från början och så ger man någon lite pengar kan det ju generera ett resultat, men det är inte intressant i sig. Det som är intressant är hur ekonomin ser ut på aggregerad nivå. Det handlar om att vi tar lite pengar från många, och sedan koncentrerar vi dem och ger dem till ett fåtal i form av stöd.

Om detta ska vara intressant måste vi titta på det som vi inte ser i anekdoter. Vi måste se på vad som händer aggregerat, vad som händer på totalen och vad som händer när varje liten krona går från en företagsam människa eller en företagsverksamhet som har varit effektiv och i stället investeras i något riskfyllt, i något som ännu inte är effektivt. Det som händer är att vi flyttar pengar från sådant som fungerar till sådant som kanske inte fungerar. På aggregerad nivå ger detta ett mycket dåligt utfall.

Det som också händer är att vi förstör den urvalsprocess som den fria marknaden är. Den fria marknaden är en urvalsprocess där många olika aktörer, många fler än vad vi har kapacitet att ge olika stöd, prövar sig fram, testar nya idéer och nya affärsmetoder, och den person som det går bäst för, den som klarar sig bäst och levererar det största värdet till människor, till välfärden och till välståndet, klarar sig. De andra klarar sig inte, och så får man gå vidare och testa någon annan idé.

Det som denna typ av politik gör är att ta pengar från företag som funkar, och sedan riskerar man att ge dem till något av de företag som borde ha slagits ut i marknadens naturliga urvalsprocess. Vi riskerar då att gå miste om ett ännu bättre företag än det som vi till sist utvärderar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Fru talman! Jag kan konstatera att vi kommer att behöva återkomma till detta med företagsstöd och utvärderingar av dem, för det är uppenbart att den politik som vi nu har inte håller måttet om vi vill ha tillväxt i Sverige också i morgon.

Fru talman! Jag hade inte tänkt ta replik. Klockan är ju nio på kvällen, och vi vill nog samtliga som är kvar i salen snart glida härifrån. Men jag kunde inte låta bli, för det är så mycket motsägelsefullt i det som Joar Forssell framför.

Han avslutar med att vi behöver återkomma till frågan om effektutvärderingen av det offentliga stödet till näringslivet och att vi behöver återkomma med frågor om vad som ska finnas när det kommer till olika typer av stödåtgärder på det näringspolitiska området. Varför ska vi göra det, fru talman? Vi har ju ägnat den senaste timmen åt att debattera just den frågan. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hade allt som allt tre stycken reservationer i betänkandet.

Varför ska vi återkomma till frågan? Det kommer att finnas skäl att göra det, men Liberalerna hade möjligheten att agera i betänkandet. Det finns ingen reservation från Liberalerna. Det finns heller ingen kommittémotion från Liberalerna som berör detta. Det är dessutom så att Liberalerna i sina olika utgiftsområdesmotioner genom åren har valt att inte skära ned på det offentliga stödet till näringslivet, trots att Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och även Moderaterna, vill jag minnas, bland annat har kritiserat och refuserat det stora miljardanslag som exempelvis Vinnova får och som ligger inom det utgiftsområde som Joar Forssell själv har ansvar för.

Det blir lite konstigt, fru talman, att man vill återkomma till en fråga som man har ägnat nio minuter åt och där man har överskridit sin talartid för att betona hur viktig den är i stället för att agera när frågan faktiskt hanteras på riksdagens bord.

Frågan till Joar Forssell från min sida blir: Varför har Liberalerna inte agerat? Utifrån det som Joar Forssell framför i sitt anförande ser jag att vi har samma kritik på detta område. Det kan vara så att Joar Forssell åker med lite längre än vad han kanske borde, blir lite till sig i retoriken och säger saker och ting som han inte kan leva upp till. Det finns ingenting i Liberalernas politik som stämmer överens med det som Joar Forssell framför i sitt anförande.

Fru talman! Det är lustigt med sverigedemokrater. De tror att historien i riksdagen började när Sverigedemokraterna klev in i denna kammare för första gången. Så är det inte riktigt.

Fru talman! Tvärtom har Liberalerna bedrivit precis den politik som jag har redogjort för här i dag. Jag har inte glidit i väg i min retorik. Jag blir ganska provocerad - det lyckas ledamoten med när han säger detta.

Det som jag har fört fram är Liberalernas politik. Den går att läsa i Liberalernas motioner och i Liberalernas tidigare budgetar. Den går också, om man går tillbaka till rullorna, att läsa i det som Liberalerna har drivit i till exempel förhandlingar med allianspartierna. Det var ett tag sedan, men detta är inte någon ny politik för Liberalerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Fru talman! Jag är ganska glad för att Tobias Andersson valde att ta replik på mig nu, för i ledamotens eget anförande tidigare kunde det låta som att Sverigedemokraterna hade kommit på denna politik. Så är det inte. Det är politik som har funnits länge i alla allianspartiers partimanifest och som Sverigedemokraterna mycket skickligt har plockat upp. Det gläder mig, men det är inte något som är unikt för Tobias Andersson eller någon annan.

Jag noterar också att Liberalerna - detta tror jag att också Tobias Andersson noterar - just nu befinner sig i ett budgetsamarbete med tre andra partier. Vi har här i dag kunnat lyssna på de tre andra partierna, som har fått stångas ganska mycket i dessa frågor i talarstolen. Det gäller inte Miljöpartiet, men man kan konstatera att de tycker ungefär som de övriga två.

Vi vill ha en effektiv näringspolitik som bygger på regelförenklingar och skattesänkningar, inte på bäversafaristöd och annat tjafs om jag ska uttrycka mig lite drastiskt. Men det är svårt när man är i minoritet.

Jag kan tala om för Tobias att även när vi hade en alliansregering var Liberalerna inte sällan de som drev på för detta.

Fru talman! Jag kan endast konstatera att jag har tagit del av de kommittémotioner och utgiftsområdesmotioner som Liberalerna har haft på detta område ända sedan jag valdes in som ledamot av Sveriges riksdag samma år som Joar Forssell, alltså 2018. Under de första åren, innan Joar Forssell kom till näringsutskottet, har det som Joar Forssell nu ger uttryck för inte återfunnits och heller inte efter att Joar Forssell kom till näringsutskottet, för den delen.

Vi kan ta Vinnova som exempel. Joar Forssell belyste i sitt tidigare anförande och kritiserade kraftigt den typ av statligt riskkapital där man singlar slant mellan vilka företag som ska få pengar och hoppas att man ska förstå bättre än marknaden och att man genom genuscertifierat skogsbruk och annat ska kunna skapa innovation i Sverige. Där har Liberalerna inte skurit ned på anslaget. Om jag inte missminner mig är det dryga 3 ½ miljard som betalas ut i stöd varje år. Där har Liberalerna inte skurit ned något. Det låter så på Joar Forssell, både i hans anförande och i detta replikskifte, men så har inte skett.

I det förslag som låg på bordet i dag har bland annat vi en reservation om solnedgångsklausuler. Om man har en stödåtgärd som inte har bevisad effekt ska den utgå per automatik. Man kan tycka att Joar Forssells retorik tyder på att han också tycker att det är ett bra förslag. Det är inget som vi kopierat från allianspartierna. I så fall är det något som allianspartierna själva inte har fört fram i Sveriges riksdag, även om de kanske har tyckt så i något sammanhang, enligt Joar Forssell.

Vi kan ta de två konkreta exemplen. Varför har Liberalerna inte agerat gentemot Vinnova, trots Joar Forssells retorik? Varför stod inte Joar Forssell och Liberalerna bakom vårt förslag om solnedgångsklausuler i dagens debatt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken

Fru talman! Det är som att vi läser olika dokument. Jag kan skicka över vår näringspolitiska motion och annat till ledamoten senare. Där återfinner man den retorik som jag har fört fram här i talarstolen i dag. Man kan också titta på Liberalernas partiprogram sedan många år eller andra gamla papper för att bevisa det som jag säger här.

Vår näringspolitik bygger på regelförenklingar, skattesänkningar och annat för att ta bort hinder för företag. Den bygger inte på en massa olika stöd. Tvärtom har liberaler under många år uttalat sig i precis den riktning som jag uttalar mig i här.

Det stämmer såklart att vi, när vi ingår i ett budgetsamarbete med andra partier, inte kan ställa oss bakom precis vad som helst i alla sammanhang. Men om man vill veta vad ett parti tycker vet Tobias Andersson vid det här laget att man inte bara kan titta på hur ett parti röstar i Sveriges riksdag i varje fråga. Man måste också titta på vilka ståndpunkter som partiet för fram, vad partiet driver i olika förhandlingar och så vidare. Det är inte något konstigt med det.

Nu har Sverigedemokraterna inte fått förhandla en budget någon gång. Jag förstår därför att Tobias Andersson inte känner till detta. Det är fullt naturligt. Så var det säkert också för till exempel Miljöpartiet tidigare. Men det är så politik fungerar.

I grund och botten är jag glad för att Sverigedemokraterna och Tobias Andersson har anslutit sig till den borgerliga, eller egentligen liberala, näringspolitiken som har drivits av den liberala rörelsen i Sverige under många års tid, alltså att vi ska ha avregleringar, regelförenklingar, lägre skatter och inte bidrag, för det fungerar inte.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)