Fru talman! Inledningsvis vill jag självklart yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.
Polis, säkerhetstjänst och försvarsmakt besitter olika typer av förmågor som krävs för att bevaka rikets säkerhet, motverka hot och bekämpa allvarlig brottslighet. Man besitter kompetenser och förmågor som måste behandlas med oerhört stor vaksamhet och varsamhet.
Det handlar till exempel om våldsmonopolet. Men det handlar också om, som i det här fallet, signalspaning och olika typer av underrättelseinformation som faktiskt måste beaktas ur ett integritetsperspektiv.
Linda Westerlund Snecker beskriver i sitt anförande dessa svåra avvägningar. Jag tror att alla vi i den här salen känner att vi ibland behöver ta ett helhetsgrepp, ta två steg tillbaka och se vad de totala sammanlagda besluten under en längre tid har inneburit för de integritetsaspekter som är så viktiga i ett rättssamhälle.
I det här fallet har regeringen tagit fram ett lagförslag - under stor vånda, kan man säga. Det är svår juridisk materia. I överenskommelsen mellan partierna uppfattade vi att vi behövde vässa våra instrument mot de nya hot som finns i vårt samhälle och i vår värld.
Svensk signalspaning är i absolut världsklass. Det vet vi alla. Den har tjänat oss väl sedan kalla krigets dagar. Hoten är kanske inte i första hand desamma nu som de var då på 50- och 60-talen med personer som trycker på knappar. De hot som oftast riktas mot vårt samhälles grundfundament finns på andra sätt och kan spåras med digitala medier och digitala avtryck på ett annat sätt än tidigare. Samtidigt har vi i andra delar blivit blinda på grund av olika typer av begränsningar i underrättelseinformationen, inte minst för polisens räkning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisens tillgång till underrättelser från Försvarets radioanstalt
Det finns en gedigen avvägning att göra i lagstiftningen. Vi i utskottsmajoriteten upplever att vi har försökt att göra denna avvägning. Det handlar om tillsyn och var gränsdragningen ska göras. Men om vi ska vässa instrumenten och inte nöja oss med hur det var tidigare behöver vi ta ett steg framåt, och det har vi gjort i och med lagförslaget. Det innebär att man inte behöver avbryta signalspaningen i samband med att en förundersökning inleds eftersom det fortfarande kan finnas ett pågående hot.
Men det finns rättssäkerhetsaspekter, och det är vi väl medvetna om. Är det något vi behöver bevaka framöver är det naturligtvis hur utfallen ser ut i domar, konventioner och internationella prövningar som kan göras på den typen av ärenden. Det här är oerhört komplicerade frågor, och vi kommer inte att se hur detta slår ut förrän vi har haft ett antal testade fall.
Ibland kan man säga att frukterna av denna typ av arbete, underrättelseinformation, kanske inte riktigt kommer till allmänhetens kännedom. Det gör att vi ibland inte känner en tacksamhet inför funktionerna som bara finns i det dolda. Den typen av arbete som kommer att utföras med den nya lagen kommer säkerligen att hindra terrorverksamhet och förhindra grov organiserad brottslighet på olika sätt, inte så att det går så långt som till fällande dom men för det som är Säpos huvudjobb, nämligen att i preventivt syfte förhindra verksamhet som kan skada landet.
Avvägningen är inte minst historiskt kopplad. Det är komplicerat med en försvarsmakt och en militär resurs som griper in i det civila samhällets rättskipning. Men jag tror att vi också de senaste åren har kunnat se att vårt samhälle är för litet och utmaningarna för stora för att gränsdragningarna ska vara så definitiva. Vi kan i samband med skogsbränder och oljebekämpning se att det är helt naturligt att militären i vissa sammanhang kan samarbeta med det civila samhället. När det gäller dessa uppgifter sker i viss utsträckning redan i dag ett samarbete.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet, och jag hoppas att lagen blir bra så småningom.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 juni.)
