Förskottsbetalning i vissa ärenden om utlämnande av allmän handling

Fru talman! Då är det alltså dags att ge sig i kast med ärendet KU6 Förskottsbetalning i vissa ärenden om utlämnande av allmän handling.

Rätten att få ta del av allmänna handlingar är grundläggande i en demokrati. Det ger alla människor möjlighet till insyn i hur våra myndigheter fungerar och sköter sina uppgifter. En begäran om att få en kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.

Nu har vi ett betänkande som gäller propositionen om förskottsbetalning i vissa ärenden. Det har bland annat sin grund i ett betänkande från KU från 2015 där KU lade fram ett förslag till tillkännagivande för kammaren, som föll i god jord och röstades igenom av riksdagen. Där yttrade sig KU så här: "Med utnyttjande av sin initiativrätt enligt 9 kap. 16 § riksdagsordningen föreslår utskottet att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om att låta utreda frågan om möjliga åtgärder för att, med bibehållen respekt för offentlighetsprincipen, möta de utmaningar som kan uppstå vid mycket frekventa och omfattande framställningar att få ta del av allmänna handlingar."

Det var en ganska precis beskrivning av att det gäller i undantagsfall vid mycket frekventa och omfattande framställningar. I betänkandet är det exemplifierat hur man ser på att det i vissa kommuner till exempel har förekommit en sådan enorm belastning från vissa som begär ut handlingar, ibland personer och ibland grupper, att det i princip har lamslagit delar av förvaltningen.

Utskottet var väldigt stramt i sitt uppdrag, kan man säga, men det som vi nu har fått är en proposition som behandlar ett annat problem. Möjligheten att ta ut en avgift för handlingar har nämligen alltid funnits, men nu har man kommit med ett förslag som handlar om att ta hand om problemet med uteblivna betalningar genom att kräva dem i förskott. Det är inte riktigt samma sak, och det ger risk för andra effekter. Det sägs att det ska ske undantagsvis. Det får inte vara kopplat till särskilda individer, men det får heller inte vara generellt. Hur detta ska gå till är lite svårt att säga. Det får ske om det är en omfattande begäran. Samtidigt ska det ske efter bedömning av person, men det får inte registreras vem som lämnar en begäran. Det är ganska oklart, uppfattar vi det som.

Vi tycker att det tillkännagivande och det smala önskemål som riksdagen lämnat till regeringen i dessa frågor kräver att man tittar på frågan igen. Att begära betalning i förskott är något som måste ske undantagsvis, men risken är stor att det blir mer regel än undantag. Problemet med detta är att det ökar risken för en lång hantering och att det drar ut på tiden att få ut begärda handlingar.

Vi vill alltså att regeringen återkommer med ett förslag som mer motsvarar problemet, det vill säga snudd på okynneshantering. Det finns väl beskrivet i det tillkännagivande som KU har givit.

Därmed yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman, ärade ledamöter och åhörare! Precis som talaren före mig redogjorde för fattade riksdagen för några år sedan beslut om ett tillkännagivande till regeringen som berör just det som vi talar om i dag. Det var i betänkandet KU11 från riksmötet 2014/15.

Enligt tillkännagivandet borde regeringen låta utreda frågan om möjliga åtgärder för att, med bibehållen respekt för offentlighetsprincipen, möta de utmaningar som kan uppstå vid mycket frekventa och omfattande framställningar om att få ta del av allmänna handlingar. Det är precis vad som nu har skett i detta ärende, där vi försöker lösa det problemet.

Med anledning av tillkännagivandet beslutade Justitiedepartementet att ge ett uppdrag till en utredare, som sedermera presenterade sitt förslag i departementspromemorian Frekventa och omfattande ärenden om utlämnande av allmän handling (Ds 2017:37).

I proposition 2019/20:179 Förskottsbetalning i vissa ärenden om utlämnande av allmän handling behandlas förslaget. Regeringen föreslår att riksdagen antar det förslag till ändring i offentlighets- och sekretesslagen som läggs fram där.

Fru talman! Regeringens förslag syftar som sagt till att komma till rätta med problemet att avgifter för kopior av allmänna handlingar inte betalas och samtidigt förtydliga rättsläget när det gäller myndigheternas möjlighet att kräva förskottsbetalning. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det finns ett behov av att införa en möjlighet för myndigheterna att i enskilda fall kräva förskottsbetalning för kopior av allmänna handlingar. Utskottet bedömer att regeringens förslag är väl avvägt och bör genomföras.

Med detta sagt vill utskottet också betona att offentlighetsprincipen och rätten att ta del av allmänna handlingar är av central betydelse för opinionsbildningen, för debatten och för granskningen och utgör en grundbult i det svenska statsskicket.

Möjligheten för myndigheterna att kräva betalt i förskott för kopior av allmänna handlingar får därför inte tillämpas på ett sådant sätt att det skyndsamhetskrav och det anonymitetsskydd som följer av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen riskerar att undergrävas. Det är därför mycket angeläget att tillämpningen av den nya regleringen följs noga.

Utskottet delar även regeringens bedömning att riksdagens tillkännagivande är slutbehandlat i och med detta. Sammantaget föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens lagförslag. Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Med anledning av Vänsterpartiets följdmotion och det som Mia Sydow Mölleby tidigare tog upp här i talarstolen vill jag passa på att säga några ord om detta.

Till skillnad från den promemoria som ligger till grund för propositionen anser regeringen och även konstitutionsutskottet att det inte bör krävas särskilda skäl för att en myndighet ska få begära betalning i förskott. Denna bedömning grundar vi på att ett krav på särskilda skäl kan bli problematiskt, eftersom det riskerar att kunna bli ett utpekande för vissa av dem som utnyttjar offentlighetsprincipen.

Det skulle dessutom kunna bli svårt att upprätthålla en förutsägbar och enhetlig bedömning av frågan om det finns särskilda skäl beroende på vem som begär ut en kopia av en allmän handling.

Det finns också en uppenbar risk att detta i förlängningen skulle kunna komma i konflikt med det grundlagsskyddade anonymitetsskyddet som finns i 2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen och som handlar om efterforskningsförbudet. Det kan även riskera att leda till en integritetskänslig behandling av personuppgifter.

En reglering utan krav på särskilda skäl kommer alltså att ge ett större utrymme för myndigheterna att själva besluta om de närmare formerna för avgiftsuttag, och det är, som sagt, angeläget att vi följer denna tillämpningen noggrant.

Fru talman! Detta betänkande om förskottsbetalning för utlämnande av allmän handling väcker en hel del principiella diskussioner om vår offentlighetsprincip.

Man måste väga möjligheten att få ut allmänna handlingar och att kunna vara anonym i detta och också möjligheten att ta del av annan information från myndigheter mot möjligheten att det blir så stora volymer och så problematiskt för myndigheterna att tillhandahålla detta att det påverkar andra delar av vår allmänna verksamhet och i förlängningen också välfärden.

Detta är inte lätta avgöranden, och det sker också med mycket stor försiktighet. Man måste vara återhållsam när man gör förändringar i en så viktig del av vår demokrati. Därför landar vi moderater ändå i att det förslag som har kommit från regeringen och som utskottet har ställt sig bakom är ett steg som är värt att pröva och som är i rätt riktning. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

De invändningar som kommer från Vänsterpartiet om att detta egentligen är två olika problem kan jag ha en viss förståelse för. När man hittar just det samband som man ändå här tycks ha hittat, att stora delar av detta problem också kan härledas till dem som gör mycket stora beställningar av allmänna handlingar som ska hämtas ut men som sedan aldrig kommer och hämtar ut dem, menar jag att det innebär en stor belastning för myndigheter att ta fram allmänna handlingar och att tillgängliggöra dem. Sedan blir det inte någon större vits med det, eftersom de ändå sedan aldrig lämnar myndigheten. Om man kommer till rätta med detta problem löser det också vissa andra knutar längs vägen, ett steg i rätt riktning som förhoppningsvis är värt att pröva.

Det är dessutom så att det tveklöst kommer att bli en prövning av hur man tillämpar detta kontinuerligt inom ramen för de andra system som vi har på plats för att säkerställa att saker och ting sker rätt och riktigt. Vi har förvaltningsdomstolar och vi har en justitieombudsman som kan komma att både pröva och se närmare på hur tillämpningen av denna nya möjlighet faktiskt kommer att ske.

Om man innan man hämtar ut handlingar och innan myndigheten så att säga gör den stora ansträngningen för att ta fram handlingar och kopiera dem får veta på ett ungefär hur mycket detta kommer att kosta och också ställs inför att man kanske också måste erlägga denna avgift gör det att det kan bli en bättre kommunikation mellan allmänheten som begär ut allmänna handlingar och myndigheten.

Jag har själv varit i den situationen att jag har behövt ta fram allmänna handlingar för utlämnande, där reaktionen från den allmänhet som har begärt ut de allmänna handlingarna varit att man nog inte riktigt förstått att det skulle kosta så mycket och att det då uppstått en tvekan om man verkligen har velat ha dessa allmänna handlingar.

Fru talman! Även ur detta perspektiv finns det en god poäng att på detta vis spela med öppna kort från myndighetens sida gentemot den allmänhet som begär ut handlingarna. Det gör att allmänheten - innan man står inför ett fait accompli, arbetet är färdigt och handlingen ska lämnas ut - får möjlighet att ta ställning till om man verkligen vill att detta arbete ska göras och om man verkligen vill ha ut denna handling.

Det finns såklart extremfall. I svensk kontext är det absoluta extremfallet uppgiften om att det skulle kosta nästan 1 miljon kronor att begära ut de delar av Palmeutredningen som är offentliga. Det finns det nog en och annan som har fått för sig att göra. Men det är nog väldigt mycket pengar för en vanlig person att erlägga. Det kan vara en kul tanke, kan nog många tycka, att få ta del av detta material - ända tills man ser vad det faktiskt kostar. Då tror jag att det är rimligt att även i ett sådant extremfall låta det illustrera detta samband mellan att det kan vara rätt och riktigt att man i särskilda fall när volymen är stor eller när det finns andra rimliga skäl att anta att det kan finnas skäl att ta ut förskottsbetalning också har möjlighet att göra det.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Betänkande KU6 rör den svåra balansgången mellan att upprätthålla den självklara och mycket viktiga offentlighetsprincipen och behovet av att komma till rätta med fenomenet med omfattande och ofta återkommande okynnesbeställningar av stora mängder allmänna handlingar. Det är ett problem som skapar ett oskäligt och omfattande merarbete och kostnader för drabbade myndigheter.

Den nu föreslagna lagändringen innebär att en myndighet i ett enskilt fall ska kunna besluta att den som begär att få en kopia av en allmän handling ska betala avgiften helt eller delvis innan kopian lämnas ut. Denna möjlighet ska dock inte påverka offentlighetsprincipen och inte heller den grundläggande rätten att ta del av allmänna handlingar. Utgångspunkten är att försvåra rena okynnesbeställningar, där syftet egentligen inte är att få ta del av allmänna handlingar utan att skapa en onödigt stor administrativ börda för till exempel en kommun eller en myndighet.

Offentlighetsprincipen är och förblir av central betydelse för det svenska statsskicket, då den är en förutsättning för fri opinionsbildning, debatt och granskning.

Möjligheten för myndigheterna att kräva betalt i förskott för kopior av allmänna handlingar får därför inte nyttjas på ett sådant sätt att det skyndsamhetskrav och det anonymitetsskydd som följer av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen riskerar att undergrävas. Syftet är inte heller att systematiskt kunna begära förskottsbetalning i alla ärenden.

Det är enligt utskottets mening angeläget att tillämpningen av den nya regleringen följs noga. Även om utskottet nu är nästan enigt avser även Sverigedemokraterna att följa utvecklingen noga och tillse att denna möjlighet inte missbrukas av myndigheterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)