En ny lag om företagsrekonstruktion

En ny lag om företags-rekonstruktion

Fru talman! Den här propositionen är en av de tjockaste och innehåller ett av de mest omfattande förslag som vi har haft i civilutskottet under mina snart tolv år där. Den tar mycket plats i bokhyllan men föranleder inte mitt längsta och mest innehållsrika inlägg. Jag noterar att vi är endast två talare anmälda till dagens debatt om en ny lag om företagsrekonstruktion.

Det är något så ovanligt som en helt ny lag som ska stiftas här. Oftast är det ju ändringar i gällande lag vi gör. I det här fallet är det ändå så pass många som 37 lagar som riksdagen ändrar i.

Fru talman! En av mina första uppgifter här i riksdagen var att besluta om snabbare och enklare skuldsanering för privatpersoner. Att bli fri från skulder och kunna starta på nytt förutsätter ju att du under en begränsad tid klarar av att leva med begränsade tillgångar, men att du har en stadig inkomst från vilken du kan betala av dina skulder till dem som har fordringar till dig. Samtidigt måste den som man står i skuld till också vara beredd att avstå från att få hela sin fordran återbetald mot att åtminstone få en liten del återbetald.

Centerpartiets utgångspunkt är att skuldsanering ska vara enkelt att få tillgång till och att den ska gå snabbt. Vi har därför föreslagit att tiden för skuldsanering för privatpersoner som huvudregel ska vara tre år, utan möjlighet till betalningsfria månader, i stället för fem år som beslutet blev. Detta har vi upprepat vid flera tillfällen.

Men i dag, fru talman, är det företagsrekonstruktioner vi talar om, och då är det större belopp och många anställda, ägare såklart, kunder, underleverantörer, långivare och andra fordringsägare som berörs och behöver ha ett inflytande.

Lagen gäller alla juridiska och fysiska näringsidkare, såvida det inte handlar om finansiella verksamheter som banker, värdepappersbolag, försäkringsbolag och några andra exempel.

Fru talman! En god företagsidé, en produkt eller en tjänst som efterfrågas på marknaden ska självklart ges förutsättningar att fortsätta existera om verksamheten bedrivs seriöst och om fordringsägarna är överens om att det är ett bättre alternativ att företaget fortsätter att existera och att man kan återfå en del av sina fordringar, jämfört med om bolaget hade begärts i konkurs.

Den nya lagen tillmötesgår ett EU-direktiv, som ofta sker. Många remissinstanser har haft synpunkter på detta. Men ingen har motsatt sig förslagen, även om några tycker att den gamla lagen om företagsrekonstruktion från förra seklet gott skulle ha dugt.

Centerpartiet har lyssnat på en del remissinstanser. Vi avslår därför de delar i propositionen som avser 4 kap. § 5 2 i regeringens förslag om företagsrekonstruktion och bifaller lagförslaget i övrigt. Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 1.

Det är synnerligen förvånande att sådana partier som identifierar sig som borgerliga - det är ju en diskussion om vilka som kan göra det här i Sveriges riksdag - exempelvis Moderaterna och Kristdemokraterna, inte följer upp vårt förslag som går ut på att frånta staten dess vetorätt när det gäller att godta en företagsrekonstruktion. Verkliga oppositionspartier brukar vara observanta på sådant, fru talman, även om Lagrådet i skarpa formuleringar beskriver vad det innebär. De ifrågasätter lämpligheten i att borgenärer med offentligrättsliga fordringar ska delas in i en grupp. Det innebär att staten i praktiken ges en vetoställning i en omröstning bland borgenärer. De menar att detta inte är förenligt med den insolvensrättsliga likabehandlingsprincipen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om företags-rekonstruktion

Två tredjedelar av de röstberättigade ska rösta ja till att godta en rekonstruktion. Och med samtliga offentligrättsliga fordringsägare som en grupp där staten ingår blir den helt dominerande - detta oavsett hur stora eller små deras samlade fordringar är. Således kan det innebära att övriga fordringsägare som hade gynnats ekonomiskt av rekonstruktion kan stoppas av det offentliga, trots att statens samlade fordringar är försumbara, även jämfört med de övriga borgenärernas. Ett veto kommer då ofelbart att leda till konkurs. I stället borde fordringsägarna kunna rösta i proportion till storleken på sina fordringar. Men nu kommer övriga fordringsägare att behöva gadda sig samman för att kunna få till stånd en företagsrekonstruktion och därmed få tillbaka sina pengar, om staten har bestämt sig för att motsätta sig det i en sådan omröstning.

Fru talman! Centerpartiet motsätter sig därför en ordning där staten kan besluta vilka företag som ska försättas i konkurs och vilka som ska tillåtas att leva vidare. Vi misstänker i likhet med de företagsjurister som också uppmärksammat oss på problematiken att detta kommer att drabba små och medelstora företag i första hand, som så ofta sker när regeringen vill överimplementera EU-direktiv.

Det finns inget i detta som säger att det offentliga borde ha förtur, och det finns inget som beskriver hur stor andel som krävs för att motsätta sig en rekonstruktion i de förslag som vi har kunnat läsa. Precis som när det gäller privatpersoner som har hamnat i skuld ska det vara möjligt för näringsidkare, fysiska personer eller bolag att komma på fötter och behålla sin marknad, sina anställda och deras kompetens och erfarenhet. Det kan inte vara statens uppgift att hindra det om övriga fordringsägare är av en annan uppfattning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)