Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting

Anf. 1 Jan Ericson (M)

Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! God morgon, allihop! De svenska kommunerna är alltid den sista försvarslinjen mot samhällsproblemen när staten sviker.

Det är kommuner med redan stor bostadsbrist som tvingas försöka lösa boende till nyanlända med mycket kort framförhållning och som tvingas hantera den misslyckade migrations- och integrationspolitiken och försörja nyanlända med försörjningsstöd när de inte kommer i arbete.

Det är kommuner som får ta över ansvaret för de arbetslösa när regeringen panikslaktar Arbetsförmedlingen utan att ha något alternativ att erbjuda de arbetslösa. Och det är kommuner som får försöka skapa trygghet med ordningsvakter och andra åtgärder när det statliga rättssamhället sviker.

Listan kan göras längre. Kommunerna är alltid de som står för den grundläggande välfärden och försöker garantera tryggheten för sina invånare. Det är också de som med olika stöd försöker bevara en viss omfattning av samhällsservice när mindre orter avfolkas och urbaniseringen går i en rasande fart. Detta ansvar tvingas man ta, alldeles oavsett om staten är med och betalar eller inte. För många kommuner är i dag situationen helt ohållbar.

Och situationen har försämrats dramatiskt sedan 2015, när dagens regering tog över ansvaret. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, redovisade i en rapport 2016 hur det under Alliansens regeringstid rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn och att kommunsektorn då också redovisade stabila överskott, även under krisåren. Men de senaste åren har obalanserna ökat.

I dag debatterar vi en förändring av kostnadsutjämningssystemet mellan kommunerna. Det är en viktig fråga. Men i längden löser vi inte kommunernas ekonomiska problem bara genom att flytta runt svartepetter mellan kommunerna och lindra en kommuns ekonomiska problem genom att försämra ekonomin för en annan kommun. Det finns bara en långsiktigt hållbar väg, och det är att vi har en god tillväxt i hela landet och att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor. Staten måste samtidigt sköta sina åtaganden och dessutom tillföra kommunerna mer pengar för att de ska kunna hantera den ökande belastning på ekonomin som tidigare statliga beslut medfört, bland annat när det gäller migrationen.

Vi moderater har lyssnat på SKL, och vi har lyssnat på landets kommunpolitiker, oavsett politisk färg. I vår budgetmotion tillför vi betydligt mer pengar till kommunsektorn än vad regeringen och samarbetspartierna gör. Vi tillför hela 7,5 miljarder mot regeringens 5 miljarder nästa år, och därefter ökar vi tillskotten ytterligare. Vi minskar också detaljstyrningen av hur kommuner och regioner får använda pengarna genom att minska andelen riktade statsbidrag och öka de generella. Detta frigör ytterligare resurser.

Låt oss samtidigt konstatera att det inte räcker att bara tillföra mer pengar. De lokala kommun- och regionpolitikerna har också ett stort ansvar för att tydligt prioritera det som är viktigast.

Ytterligare en fråga är effektiviteten. Det är en myt att kvaliteten i välfärden endast avgörs av hur mycket pengar man förbrukar. I en analys av tidningen Dagens Samhälle för några år sedan visade man att kvaliteten och nöjdheten inom äldreomsorg och hemtjänst helt saknade koppling till kostnadsnivån. Det var minst lika högt betyg till den verksamhet som bedrevs av de kommuner som hade lägst kostnad som av kommunerna med högst kostnad. Här finns mycket som kommunerna kan lära av varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Sverige är ett till ytan stort land med mycket varierande förutsättningar. Det gäller även våra kommuner, som ser helt olika ut. I dag skiljer sig exempelvis kommunalskatten med upp till 6 kronor per hundralapp mellan den kommun som har lägst skatt och den som har högst. Att det sker viss omfördelning av resurser mellan kommunerna är därför högst rimligt. Det viktiga är att detta görs på ett sätt som skapar förtroende och legitimitet både hos de kommuner som bidrar till utjämningssystemet och hos dem som gynnas av detta, liksom att effekterna av utjämningssystemen inte slår mot landets samlade tillväxt.

Förslaget till ändringar i lagen om kommunalekonomisk utjämning avser den del av utjämningssystemet som rör kostnadsutjämning. Detta är den mindre delen av utjämningssystemet, vars viktigaste del ju är inkomstutjämningen. Men det är ändå viktigt att uppdatera systemet för kostnadsutjämning för att även i framtiden jämna ut de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner och landsting. Det nya systemet bygger i allt väsentligt på det gamla men med en del justeringar i beräkningsmodellerna för att systemet i högre grad ska fylla sitt syfte.

Vi moderater anser att regeringens förslag om förändring av kostnadsutjämningssystemet innehåller en del relevanta uppdateringar, men vi är kritiska till regeringens förslag på i huvudsak fyra punkter.

För det första finns det delar i förslaget som påverkar förutsättningarna för tillväxt i hela landet negativt. Det är positivt att utredningen tar hänsyn till de speciella behov som kommuner i glesbygden har. Däremot beaktar utredningen inte storstädernas och tillväxtkommunernas speciella utmaningar.

För det andra är Moderaterna kritiska till att kommunerna ges så kort tid för att anpassa sig till förändringarna. Lagändringarna, som ännu inte är beslutade, föreslås träda i kraft redan den 1 januari 2020 - om bara en dryg månad. De fulla effekterna av förslaget blev kända först i september i år och innebar i många fall stora förändringar jämfört med de siffror som finns i den utredning som ligger till grund för regeringens förslag. Detta ger kommunerna svåra planeringsförutsättningar, eftersom budgetprocessen för 2020 är långt framskriden. Många remissinstanser har också påpekat att tiden för anpassning blir för kort. Exempelvis bedömer regeringens egen myndighet SCB att införandet redan den 1 januari 2020 inte kan ske på ett kvalitetssäkrat sätt.

För det tredje ges kommuner och landsting inte tillräcklig kompensation för de försämringar som ett stort antal kommuner drabbas av till följd av förslagen i propositionen. Förslagen innebär att omfördelningen i systemet ökar avsevärt. Effekterna är stora och slår mycket ojämnt, trots att regeringen har föreslagit ett särskilt införandebidrag för att begränsa den negativa effekten för enskilda kommuner och landsting. Men detta införandebidrag finansieras helt av kommunerna själva och innebär inte några tillkommande statliga medel.

För det fjärde har regeringen valt att inte ta ett helhetsgrepp på utjämningssystemet utan utelämnar helt inkomstutjämningen. Inkomstutjämningen är ju den klart viktigaste delen och den del där de skadliga tillväxteffekterna av utjämningssystemet är som störst. Vidare ger systemet i dag oönskade marginaleffekter, exempelvis för kommuner som lyckas få människor från bidrag till arbete. Även detta behöver ses över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Vi moderater har fyra konkreta förslag till förändringar och tillägg till regeringens liggande förslag.

För det första anser vi att den nya lagstiftningen ska träda i kraft ett år senare än vad som föreslås i propositionen, den 1 januari 2021, detta för att kommunerna redan har beslutat om sina budgetar för nästa år och inte har en rimlig chans att anpassa sin ekonomi med bara någon månads varsel.

För det andra måste regeringen under tiden fram till ikraftträdandet justera lagförslaget, så att kostnadsutjämningssystemet inte försämrar förutsättningarna för kommuner och landsting med snabb befolkningstillväxt.

För det tredje måste statens ekonomiska stöd till kommunerna öka. Staten måste skjuta till mer pengar, så att ingen kommun och inget landsting får sammanlagt mindre resurser till följd av den nya kostnadsutjämningen. Moderaternas linje är kortfattat att vi accepterar förbättringen för alla de kommuner och landsting som tjänar på förändringen men att vi vill att staten kompenserar dem som förlorar genom höjda generella statsbidrag, och vi har satt av pengar i vår budget för detta.

För det fjärde behövs en översyn av hela utjämningsystemet. Det gäller inte minst hur systemet påverkar kommunernas tillväxtförutsättningar. Kostnadsutjämningen som vi debatterar nu är den lilla delen i systemet, och inkomstutjämningen är den stora, viktiga delen. Även detta system måste utformas på ett sätt som skapar legitimitet i både bidragande och mottagande kommuner och där betydelsen för landets samlade tillväxt också beaktas.

Fru talman! Med anledning av att vi i grunden är positiva till att många kommuner får en förbättring av det liggande lagförslaget men samtidigt konstaterar att våra fyra avgörande moderata krav inte beaktats kommer vi att avstå vid voteringen om punkt 1. Samtidigt yrkar jag härmed bifall till reservation 2, som avser våra moderata förslag till förändringar av liggande lagförslag. Vi står självklart också bakom reservation 3 om den framtida utformningen av det kommunala utjämningssystemet, som vi har tillsammans med Kristdemokraterna, men för att inte dra ut på voteringen alltför mycket yrkar vi inte bifall till denna reservation.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag upprepa det jag inledde detta anförande med. De svenska kommunerna och vår välfärd kommer aldrig att kunna tryggas bara genom att kostnader omfördelas mellan kommunerna och landstingen. Ett rimligt och legitimt utjämningssystem behövs, men att bara flytta runt svartepetter mellan kommunerna löser i grunden inga problem.

Det helt avgörande är att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor i hela landet. Det är den privata sektorn som med sina skattemedel skapar alla resurser till välfärd och annan offentlig verksamhet. Detta tillsammans med kloka kommunpolitiker som prioriterar det som är viktigast är nyckeln till starka och framgångsrika kommuner med ett rimligt skatteuttag.

Samtidigt har staten ett stort och viktigt ansvar att sköta sina uppgifter och inte lägga över ansvaret på kommunerna. I stället behöver statsbidragen öka mer än i regeringens budget. Regeringen måste också se till att hela landets behov beaktas och inte med sin politik vare sig försvåra livet för boende på landsbygden och i glesbygd eller sätta käppar i hjulen för våra tillväxtkommuner. Förutom en mycket mer tillväxtfrämjande politik totalt sett är det viktigt med ett kommunalt utjämningssystem som utformas på ett sätt som skapar legitimitet hos både de kommuner som bidrar till systemet och de som får del av det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Vi moderater driver på riktigt en politik för alla delar av vårt land och vill inte ställa kommuner mot varandra. Vi är alla en del av Sverige.

Anf. 2 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att det är trevligt att få göra ett gästspel i mitt gamla utskott, finansutskottet, särskilt i dag när vi fattar ett så viktigt beslut som det om att öka utjämningen mellan kommuner som är städer och kommuner som har mycket landsbygd. Just olikheterna i Sverige är nämligen grunden för vårt kommunala utjämningssystem. Trots våra olikheter runt om i landet ska vi kunna erbjudas likvärdig välfärd oavsett var vi bor.

Tyvärr, fru talman, är det inte så i dag. Skillnaden mellan de kommuner där man betalar minst i kommunalskatt och den kommun där man betalar mest är i dag ungefär 6 kronor på en intjänad hundralapp. Riksdagens utredningstjänst har för Vänsterpartiets räkning utrett frågan och konstaterat att skillnaden mellan de kommuner som har lägst respektive högst kommunalskatt det senaste decenniet har ökat.

De stora skillnaderna i kommunalskatt innebär att en undersköterska som bor i Sollefteå och har en inkomst på 25 000 kronor i månaden betalar ungefär 1 000 kronor mer i skatt per månad jämfört med en undersköterska med lika lön som bor i Österåker.

Kan det vara så att en del kommuner helt enkelt är mer effektiva eller erbjuder mer kommunal service än andra? Det enkla svaret är nej. Forskaren Lars-Fredrik Andersson finner att stödet för att så skulle vara fallet generellt sett är svagt. Därför behövs det kommunala utjämningssystemet för att jämna ut de faktiska skillnader som finns.

Regeringens proposition bygger på den statliga utredningen Lite mer lika. Vänsterpartiet menar att regeringens förslag är ett steg i rätt riktning men att det inte är tillräckligt. Därför stöder vi regeringens proposition men har samtidigt en reservation och ett särskilt yttrande.

Vår åsikt får också stöd av Riksrevisionen, som menar att större omfördelning behövs inom det kommunala utjämningssystemet. Riksrevisionens granskning visar bland annat att systemet inte fullt ut kompenserar för alla kostnadsskillnader som beror på olikheter när det gäller befolkningssammansättning eller geografiska förutsättningar. Kommuner med stor yta, få invånare och liten andel som bor i tätort underkompenseras inom samtliga verksamhetsområden som omfattas av kostnadsutjämningen. Av landets 290 kommuner är 241 underkompenserade, menar Riksrevisionen.

Riksrevisionen konstaterar att regeringens förslag ökar omfördelningen, men enligt deras beräkningar är detta inte tillräckligt för att åtgärda de stora skillnader i kostnader som stor yta, få invånare och liten andel i tätort ger upphov till. Det rör sig om en systematisk underskattning.

Detta gör att frågan om kommunal utjämning ofta blir en fråga om stad gentemot landsbygd - städerna vill inte ta ansvar för en positiv utveckling på Sveriges landsbygd. Därför var det inte konstigt att vi när jag satt i den parlamentariska landsbygdskommittén tittade på just kommunal utjämning. Landsbygdskommittén försökte analysera utjämningssystemet ur ett landsbygdsperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Det vi kom fram till i kommittén tydde på att det kommunala utjämningssystemet delvis byggde på inaktuella uppgifter och att en del saker saknades, till exempel mottagande av nyanlända, som landsbygden har tagit ett större ansvar för än städerna. Landsbygdskommittén ansåg därför, i enighet mellan alla partier, att det kommunala utjämningssystemet fortlöpande bör följas upp och att de politiska partierna bör medverka i ett sådant uppföljningsarbete.

Vänsterpartiet anser därför att mer behöver göras. Redan när regeringen meddelade att man skulle utreda kritiserade vi att man bara valde kostnadsutjämningen och inte tog med inkomstutjämningen. Det kommunala utjämningssystemet består nämligen av två tydliga ben. Att då bara titta på det ena är inte att ta helhetsansvar, och för staten är det att smita undan sitt ansvar för att säkerställa välfärdens finansiering långsiktigt.

Vänsterpartiet menar att en parlamentarisk utredning skyndsamt bör tillsättas och få i uppdrag att förutsättningslöst utreda hela det kommunala utjämningssystemet i syfte att göra det mer rättvist. Det kommunala utjämningssystemet bör också ses över mer löpande så att komponenterna i utjämningssystemet är uppdaterade och följer aktuella förutsättningar. Därför är Landsbygdskommitténs idé om en mer fast parlamentarisk kommitté intressant och något som regeringen på allvar borde fundera över.

Vänsterpartiet är också kritiskt till propositionens förslag om att ta bort försörjningsstöd som en variabel för att förklara skillnader mellan kommuner. Kommuner arbetar för invånarnas bästa, och beslut om ekonomiskt bistånd fattas i enlighet med socialtjänstlagen. Det rör sig inte om en påverkbar kostnad för kommunens kostnadsutjämning.

Vänsterpartiet är också kritiskt till att systemet utjämnar för skillnader i lönekostnader som är påverkbara och därför borde ha tagits bort eller setts över.

Så till den borgerliga kritik som finns mot regeringens förslag. På olika sätt försöker man driva tesen att tillväxt har med saken att göra - att en del kommuner skulle bli hämmade och inte fatta aktiva beslut på grund av utjämningssystemet. Men den saken har redan utretts av Utjämningskommittén.08, som 2011 konstaterade att man inte funnit några belägg för att utjämningen i sig skulle vara tillväxthämmande.

Annan borgerlig kritik kommer nu från större kommuner som min egen, Karlstads kommun, med det moderata kommunalrådet Per-Samuel Nisser. För att sammanfatta kritiken är man sur för att man som kommun får betala lite mer.

Att städer antar detta snäva perspektiv och bara ser till den egna kommunens ekonomi blir tydligt i fallet med Karlstads kommun. Av Värmlands totalt 16 kommuner är det en, Karlstads kommun, som behöver betala mer medan 15 kommuner blir vinnare och får tillbaka mer av systemet. Samtidigt är också Region Värmland en av systemets vinnare när det gäller omfördelning mellan landsting.

Man kan anta att Karlstadsborna genom en ökad likvärdighet i systemet får bättre sjukvård och att välfärden blir bättre i grannkommunerna, vilket troligtvis underlättar den regionala kommunsamverkan om olika välfärdsuppdrag. Men man tittar bara snävt på den egna kommunens ekonomi i stället för att se helheten och hur vi ska ta ansvar för hela Sverige.

Att göra förutsättningarna för olika kommuner mer jämlika ökar alltså jämlikheten och stärker hela Sverige, såväl landsbygden som städerna. Därför bör vi i dag bifalla förslaget till ny kommunal utjämning. Jag yrkar bifall till reservation 4.

Anf. 3 Jakob Forssmed (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! I kommunerna bygger vi Sverige, som Birger Ekstedt sa. Men Sveriges kommuner och regioner är hårt pressade. Den demografiska utvecklingen tillsammans med en annalkande konjunkturavmattning riskerar att skapa större budgethål, underskott och välfärdsbehov som inte möts.

Finansieringsgapet i kommunsektorn, alltså skillnaden mellan kostnads- och intäktsutveckling, kommer 2023 att uppgå till 43 miljarder kronor, enligt prognoser från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Prioriteringar krävs, såväl lokalt som nationellt.

I detta läge för regeringen en politik som vänder kommuner och regioner ryggen. Budgeten för nästa år är, den tilltagande kommunkrisen till trots, förbluffande svag när det gäller tillskott till kommunsektorn. I stället prioriteras januaripartiernas olika prestigeprojekt som de tvingat på varandra.

Den bristande förståelsen för kommunernas situation märks också i den dåliga hanteringen av kostnadsutjämningsförslaget, vilket riksdagen beslutar om i dag och som är tänkt att träda i kraft vid årsskiftet.

Förvisso tar regeringen vidare i sin budget en del satsningar från KD-M-budgeten. Det generella tillskottet ligger kvar, kömiljarden likaså. Men de resurser och reformer man själv presenterat är otillräckliga. Regeringen har till och med skurit ned på resurserna till äldreboenden, trots den stora brist som väntar. När dammet lagt sig efter interna budgetstrider var det annat som fick förtur. Annat fick förtur framför de 120 000 patienter som väntat olagligt länge på vård och de 26 000 äldreboendeplatser som måste byggas till 2026.

Regeringen ansåg sig ha 25 miljarder i reformutrymme men lyckades knappt tillföra några ytterligare resurser till kommunsektorn och välfärden utöver det som redan var aviserat i M-KD-budgeten.

Statsministern och finansministern höll pressträff om äldresatsningar, men det var bara omfördelning av befintliga medel. Samtidigt låg nedskärningarna från i våras fast. Utbildningsministern höll pressträff om miljardsatsningar på skolan. Det visade sig vara ett nettotillskott på 100 miljoner.

Så har det låtit när budgeten har presenterats.

Då är det förstås förståeligt att regeringen med andra metoder försöker göra någonting åt kommunkrisen. Nu har man lagt fram en proposition om ändrad kostnadsutjämning som ett delsvar på dessa problem. Förslaget kommer till del att underlätta för vissa kommuner och regioner att klara sitt uppdrag. Men samtidigt innebär regeringens bristfälliga upplägg stora bekymmer för andra. När propositionen presenterades i mitten av hösten hade många kommuner och regioner nämligen redan fattat beslut om sina budgetar för 2020 eller var i färd med att göra det.

Förslaget har inneburit att man har varit tvungen att ändra. Stora belopp har fått prioriteras ned i kommuner och regioner bara månader eller veckor före budgetårets start. Att förslaget läggs fram så sent vittnar om att regeringen inte riktigt tar kommuners och regioners situation på allvar.

Vi kristdemokrater föreslår ett mer ordnat införande, där staten tar ett större ekonomiskt ansvar på grund av att införandet nu sker i hast.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

I vårt alternativ genomför vi förändringarna i kostnadsutjämningen enligt propositionen. De förändringar som nu föreslås anser vi i allt väsentligt i sig är rimliga. En del beräkningsfaktorer har inte uppdaterats på flera år. Verkligheten har sedan länge sprungit förbi dem. Andra har bytts ut till faktorer med något högre träffsäkerhet. Som ett exempel kan nämnas att hemtjänstkostnader i glesbygd tidigare bara räknades för personer över 80 år, medan det nya även inkluderar gruppen mellan 65 och 79 år. Det är en bra förändring. Men de negativa effekter som uppstår för vissa kommuner och regioner i det nya systemet måste enligt vår uppfattning dämpas. Det är inte rimligt att genomföra förslaget i den hast som nu sker.

I vårt förslag ligger införandebidraget kvar på den högsta nivån i tre år i stället för ett år. Framför allt skjuter staten till medel till de kommuner och regioner som får en försämring när den nya utjämningen införs. Det handlar om drygt 90 kommuner och sju regioner som har en negativ förändring i propositionen.

Vi tar ansvar och har i vårt budgetalternativ därför satt av 2 miljarder extra 2020 och 2021. Detta gör vi utöver specifika satsningar på välfärd i kommunsektorn på över 5 miljarder kronor för vartdera året.

Med vårt förslag får kommuner och regioner med positivt utfall i förslaget sina ökade resurser vid årsskiftet i enlighet med propositionen samtidigt som effekterna för de kommuner som har en negativ bidrags- eller avgiftsförändring begränsas till ett minimum.

Vårt förslag matchar till delar regeringens, men eftersom det också är en budgetfråga där vi tillför resurser till de kommuner som drabbas med regeringens förslag kommer vi att avstå i huvudvoteringen med hänvisning till vårt budgetalternativ och därefter rösta på våra egna förslag.

Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom idén om att utjämning behövs. Det finns skilda förutsättningar som är svåra för den enskilda kommunen och regionen att påverka. Att exempelvis glesare bygder kompenseras för att långa avstånd kostar mer är befogat om landet ska hålla samman. Det blir dock alltmer uppenbart att det skulle behövas en helhetsöversyn av utjämningssystemet. Vi föreslår en sådan.

Den utredning som ligger till grund för propositionen hade enbart i uppdrag att föreslå ändringar i kostnadsutjämningen, vilket utgör ungefär en tiondel av hela systemet. Övriga delar är inte berörda. Men precis som det nya förslaget väger upp för gleshetsfaktorer som innebär kostnader behöver utjämningen även ta bättre hänsyn till tillväxt. Det handlar om de utmaningar som följer av att växa snabbt när det gäller exempelvis infrastruktur, skola och sjukvård. Risken med en utjämning som inte tar tillräcklig hänsyn till detta är att drivkrafterna för tillväxt i kommuner och regioner försvagas, till skada för hela landets tillväxt.

Även möjligheterna till en mer regional modell bör analyseras. Ofta ligger ju boendekommuner och jobbkommuner geografiskt nära varandra och drar nytta av varandra. Inom utjämningssystemet behandlas de dock som separata entiteter och får olika profiler trots att det i hög grad kan vara så att personer som bor i den ena kommunen arbetar i den andra. Här skulle ett mer regionalt perspektiv kunna bidra till en mer rimlig omfördelning.

Jag yrkar bifall till reservation 3, där vi kräver en bred översyn av hela utjämningssystemet för att stärka möjligheterna för kommuner och regioner och för att stärka systemets legitimitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! En svår tid väntar för landets kommuner och regioner. För att säkra välfärden behövs en politik som nu prioriterar kommunsektorn och ser behoven hos alla landets kommuner och regioner. Utjämningen är bara en liten del av den politik som behövs. Den här propositionen förändrar inte de stora behov som finns. Det behövs långt mer politik, långt större resurser och långt fler reformer för att vi ska kunna möta kommunkrisen i dess helhet.

Anf. 4 Joar Forssell (L)

Fru talman! Denna debatt blir lite märklig. Jag tillåter mig att hävda att det inte finns något parti - och kanske ingen riksdagspolitiker - som inte vill ha ett utjämningssystem i Sverige. Jag som stockholmare och som en person som ofta träffar väljare från vår huvudstad har heller aldrig någonsin träffat någon väljare under min tid som politiskt aktiv som inte tycker att hela landet ska leva och som inte tycker att det ska finnas en grundläggande välfärd i hela landet. Det är inte det som är konflikten. En sådan konflikt finns inte, fru talman.

Konflikten här handlar i stället om att förslaget som sådant är slarvigt framskrivet och genomarbetat. Det leder till ökad splittring och polarisering i hela landet. Det svarar inte på de problem som Sverige och våra kommuner står inför, och det kommer att genomföras på ett hafsigt sätt.

Först och främst är det uppenbart att regeringen har misslyckats med sin ambition att göra en ordentlig uppdatering av utjämningssystemet. Det är verkligen så. Även om man tycker att kostnadsutjämningen behöver ses över - jag kan hålla med om det; det finns faktorer som vi behöver uppdatera - behöver man ta ett samlat grepp om hela systemet. Det är orimligt att börja skruva på en mutter i ett sådant här stort och ganska komplext system utan att titta på andra muttrar. Vi behöver titta på inkomstutjämningen. Framför allt behöver vi öka statens ansvarstagande när det gäller finansieringen av systemet.

Det finns något märkligt, fru talman, i att Socialdemokraterna gärna pratar om att kommuner ska få bestämma själva och om att kommuner behöver få ett stort inflytande över politiken i den egna kommunen samtidigt som de ignorerar att kommunala beslut också påverkar vilken situation kommunen befinner sig i. Om man tycker att kommuner ska ha en hög grad av självbestämmande - jag tycker det - bör man också se att det får konsekvenser när kommuner får bestämma mycket själva.

Det finns en konsekvens som är uppenbar i det här systemet. Om vi inte reformerar inkomstutjämningen och skapar incitament för kommuner att driva på tillväxt och driva på för att fler ska driva företag och fler ska jobba har vi inte ett system som hänger ihop.

Om man tycker att kommuner ska ha rätt att bestämma själva borde man också tycka att kommuner har en del i ansvaret för vad som händer i den egna kommunen.

Jag tror det. Jag tror att kommunpolitik gör skillnad. Jag tror att det som fritidspolitiker gör runt om i landet gör skillnad för den egna kommunen. Jag tror att man genom kommunala och regionala beslut kan påverka vilken tillväxt man har och vilka förutsättningar för jobb och företagande som finns. Därför behöver vi reformera inkomstutjämningen på ett sätt som gör att alla får goda incitament att sköta sig och att driva på för ännu mer tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Det här förslaget är också en chock för alla Sveriges kommuner och regioner. Det införs snabbt, hastigt och slarvigt, och det slår mot tillväxtmotorer. Det slår inte bara mot Stockholm; det är inte det som är problemet. Problemet med det här förslaget är att det slår mot tillväxtmotorer runt om i hela landet. Det slår mot kommuner som driver utvecklingen i sina respektive regioner runt om i landet.

Jag har talat med otaliga kommunpolitiker i kommuner som inte själva missgynnas av systemet men som ser att den ofta stora kommunen i regionen som driver den regionala tillväxten kommer att få en chock i det här systemet. Den chocken kommer samtidigt som vi ser och vet att Sverige är på väg in i en ekonomisk svacka. Vi rör oss mot lågkonjunktur. Bördan på våra kommuner ökar. Då kommer den här chocken. Då utdelar regeringen detta dråpslag mot tillväxt runt om i hela landet.

Fru talman! Det är också så att det kommunala utjämningssystemet misslyckas med att möta de problem som finns i tillväxtkommuner. Det inte bara slår mot tillväxtkommuner, utan det misslyckas med att möta de problem som kommer av att man är stor och växer, alltså som en följd av skala.

Förslaget misslyckas med att möta de ökade behoven av finansiering av infrastrukturutbyggnad, av skolutbyggnad och av utbyggnad av sjukvård och omsorg. Förslaget missar att det faktiskt finns problem både med att vara liten och ha en gles befolkningsstruktur och med att vara stor och ha en tät befolkningsstruktur.

Jag kan ta ett exempel från verkligheten. Det är tyvärr inte så ofta vi pratar om sådana här i riksdagen. Förra mandatperioden, när de flesta andra som är uppe i den här talarstolen i dag redan var riksdagsledamöter, var jag fritidspolitiker i stadsdelsnämnden Rinkeby-Kista utanför Stockholm. Vi hanterade ett av de mest utsatta områdena i Stockholm, och vi var minst sagt svikna av regeringen.

De problem som vi hade i Rinkeby-Kista och de problem som finns i förorter runt om i landet är problem som kommer av skala. De kommer av att man är många. Det är enklare att hantera social och socioekonomisk utsatthet om det är lite färre som är utsatta än om det är fler.

Regeringen misslyckades under den förra mandatperioden med att se till att det fanns poliser och trygghetsåtgärder hos oss. Man misslyckades med att tillskjuta tillräckligt med medel till skolsystemet. Resultatet var att vi som var aktiva lokalt i vår utsatta förort själva var tvungna att ta pengar och anställa trygghetsvakter, rusta skolor och så vidare.

Om man har ett system som ska utjämna skillnaderna mellan olika delar av landet och missar att se att det finns problem med att man har både en gles befolkningsstruktur och en tät befolkningsstruktur är det klart att man inte har ett system som är hållbart över tid eller som träffar målet.

Fru talman! När man lyssnar på regeringen låter det som om det här är ett förslag som syftar till att ena landet, se till att vi håller ihop, se till att vi kan lösa de problem som Sverige står inför. Men det är precis tvärtom. Det här är ett förslag som sliter isär Sverige, som ställer kommuner mot varandra och som inte svarar på de problem som Sverige har.

Jag tycker att vi här i riksdagen borde ha en seriös diskussion om de gemensamma utmaningar som finns i bruksorter och förorter liksom om de gemensamma utmaningar och möjligheter som finns i skärgårdskommuner och fjällkommuner. Jag skulle önska att vi kunde ha en seriös diskussion om hur vi ska få hela Sverige att leva och hur vi kan se de problem som finns med välfärden och de problem som hela Sveriges kommuner står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

I stället väljer regeringen att gå fram med ett förslag som ställer kommuner mot varandra, som ignorerar vikten av att öka tillväxten genom skarpare incitament genom att reformera inkomstutjämningen och som inte tar ett tillräckligt stort statligt ansvar för kommunernas börda.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till Liberalernas reservation och därmed avslag på hela det här haveriet till förslag. Vi kan inte ta den allvarliga situation som Sveriges kommuner, landsting och regioner står inför så här oseriöst. Det är slarvigt och hafsigt!

Anf. 5 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Joar Forssell från Liberalerna inleder med att det här är en märklig debatt och att det inte borde finnas någon konflikt. Sedan ägnar han en stor del av sitt anförande åt att just måla upp den konflikt som det ändå blir pengamässigt mellan stad och land - samtidigt som han säger att den inte finns.

När jag läste in mig på det här betänkandet var det en sak som jag reagerade ganska kraftigt på i Liberalernas reservation. Det står så här: "Dessutom slår förslaget i flera fall mot regionala tillväxtmotorer som residensstäder och medelstora kommuner."

Det här är ju ett typexempel på hur man talar om att det finns tillväxtmotorer och platser som utvecklas - och så finns det något annat. Det är ett typexempel på en diskussion där vi pratar om närande och tärande delar av vårt land. Det är ett typexempel på en retorik som faktiskt drar isär vårt land i stället för att skapa ett helt Sverige som utvecklas och växer.

Det vi ser i praktiken och i verkligheten är både städer som går bra och städer som går dåligt. Vi ser landsbygdskommuner som går superbra och landsbygdskommuner som går lite dåligt. Men genom att på förhand bestämma sig för att det finns regionala tillväxtmotorer kryper man in i en modell där man bara ser närande och tärande.

Jag funderar på om det är så Liberalerna ser på Sverige. Anser Joar Forssell att det finns ett närande och ett tärande Sverige?

Vi hör många vackra ord från Liberalerna. Jag satt faktiskt i den parlamentariska landsbygdskommittén, och ska man utvärdera Liberalernas roll i Landsbygdskommittén var det få förslag och låg aktivitet. Liberalerna var det enda parti som reserverade sig och såg därmed till att det inte blev en hel enighet. Det tycker jag är ett ganska dåligt betyg till ett parti som säger sig vilja arbeta för att hela Sverige ska leva.

Så kommer vi till förortsutmaningarna, där jag håller med Joar Forssell om ganska mycket. Men då kan Joar Forssell kanske svara på varför man från Liberalernas sida såg till att ta bort de rättvisemiljarder som Vänsterpartiet drev igenom och som faktiskt gav extrapengar både till förorten och till Sveriges landsbygder.

Anf. 6 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag kan börja med att svara på det sista. Där Liberalerna styr ser vi till att införa trygghetsvakter, vi ser till att stärka skolorna och vi ser till att satsa på de delar av våra kommuner som faktiskt behöver allra mest stöd. I det här fallet tänker jag att det handlar om våra utsatta förorter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Det här är inte en diskussion som handlar om stad och land. Jag tycker inte att det finns en konflikt mellan stad och land. Alla i Sverige som jag har träffat - både medborgare, väljare och politiker - tycker att hela Sverige ska leva. De tycker att det ska finnas grundläggande välfärd i hela Sverige och att vi tillsammans ska ta ansvar för att varenda del av det här landet ska vara bra att leva i. Det ska finnas en skola, det ska finnas omsorg och det ska finnas ett närvarande rättsväsen.

Det finns ingen konflikt. Det här är tramsig retorik, fru talman. Jag tycker att det är populism från Vänsterpartiet när man försöker driva fram den här polariseringen för att få igenom sina socialistiska förslag.

Finns det närande och tärande kommuner? Nej, det gör det inte. Det som däremot finns är ett utjämningssystem med en inkomstutjämningsdel som leder till att kommuner får lägre incitament att driva på för ett bättre näringsliv, för mer företagande, för mer tillväxt. Och det som händer med det här förslaget är just att de kommuner som i dag är tillväxtmotorer och kan skapa välstånd i sina regioner får en chock. Det är ett dråpslag mot tillväxten. Det betyder inte att de är de enda som är drivande för tillväxt i sina delar av landet. Tvärtom innebär detta att alla kommuner i nästa led kan vara drivande för tillväxt i hela landet.

Det är skrämmande, fru talman, hur Vänsterpartiet orerar om att man vill ställa stad mot land.

Anf. 7 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag börjar med att konstatera att jag tycker att det är bra att Liberalerna inte ser kostnadsutjämningen som närande och tärande. Det man skriver och säger ligger nära den typen av retorik.

Det är ändå tydligt att det någonstans finns en konflikt mellan stad och land som vi behöver se och prata om i Sveriges riksdag. Det handlar mycket om vilken syn vi har och var vi landar i den politik vi för.

Vi sitter i en kammare där majoriteten bor i Sveriges städer kontra Sveriges landsbygder. Ett sådant exempel var när Landsbygdskommittén presenterade sitt förslag. De mothugg jag fick runt om i landet gällde att Stockholm skulle bli lidande om man fick lite mindre i reseersättning eller om landsbygden fick lite mer av någonting och vidare att man utifrån ett stadsperspektiv skulle lida när landsbygden fick lite mer av kakan.

Det är intressant att jämföra med debatten i Norge. Där finns ett tydligt hela-landet-perspektiv, men det finns inte i den svenska debatten. Jag tror att det beror på att städerna har en mycket mer dominerande ställning i svensk debatt.

Den kommunala utjämningen är inte socialism, Joar Forssell. Den gör dock Sverige lite mer rättvist. Och den ger likvärdiga förutsättningar - det är därför utredningen hette Lite mer lika - i fråga om faktiska skillnader i olika kommuner, beroende på geografi, befolkning och avstånd.

Borgerligheten tar om och om igen fram argumentet att utjämningen är tillväxthämmande, trots att man i sin egen tillsatta utredning 2011 konstaterade att inkomstutjämningen inte är tillväxthämmande. Det är viktigt att slå fast att man redan har tillsatt en sådan utredning. Vi kan tillsätta ytterligare en utredning som arbetar många år och som kommer fram till samma slutsats igen. Men vad sjutton är nyttan? Är det så vi ska använda våra resurser? Jag är tveksam till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Därför tycker jag att det är bra att vi har tagit ett kliv i rätt riktning, men jag skulle vilja ta fler kliv. Kanske det en dag leder fram till socialism. Det tror inte jag, men det blir i vart fall lite mer lika mellan olika kommuner.

Anf. 8 Joar Forssell (L)

Fru talman! Det är som att Svenneling från Vänsterpartiet har skrivit sina talepunkter före debatten. Jag har inte sagt att utjämningssystemet leder till socialism. Tvärtom sa jag i mitt inledningsanförande att alla här är för ett utjämningssystem. Däremot är ledamotens förslag angränsande till socialism. Det är klart att de är det, och det är inget fel i det. Det är därför ledamoten är invald i Sveriges riksdag.

Liberalerna är ett parti som går fram med ett förslag som innebär att ge mer statliga pengar till det system som diskuteras för att få ett högre statligt finansierande av utjämningssystemet. Liberalerna är ett parti som vill se ett differentierat reseavdrag så att man i till exempel Stockholm, där det finns bra tillgång till kollektivtrafik, kan få mindre reseavdrag än i kommuner som är mer glesbefolkade. Jag tycker att det är oseriöst att hävda att Liberalerna skulle vara ett parti som inte bryr sig om att hela landet ska leva. Tvärtom har vi en seriös politik för detta.

Däremot, fru talman, tycker jag att det är märkligt när Vänsterpartiet så offensivt går fram med en politik som sliter isär landet och ställer kommuner mot varandra, i stället för att se att det finns gemensamma utmaningar, att se att det finns stora socioekonomiska likheter mellan Sveriges bruksorter och förorter, där arbetslösheten är hög, där utbildningsnivån ofta - tyvärr - är låg och där det behövs stora insatser, och i stället för att lyfta fram att det finns stora likheter mellan skärgårdskommuner och fjällkommuner, där bostadspriserna ofta drivs upp av att personer som kommer utifrån köper hus så att personerna som kommer därifrån inte får en chans att köpa en bostad eller där arbetet är säsongsbetonat så att det är svårt att få en stabil ekonomisk struktur. Det är utmaningar som landet och våra storstadsregioner delar. Låt oss prata om det som förenar Sverige, och låt oss ha ett utjämningssystem som på allvar möter problemen.

Anf. 9 Ingemar Nilsson (S)

Fru talman! En jämlik välfärd som kommer alla landets invånare till del är en förutsättning för ett Sverige som håller ihop och ett Sverige som växer.

Sveriges kommuner och regioner är våra välfärdsproducenter. Det är där, hos kommuner och regioner, som ansvaret ligger för att leverera en bra skola, en vård och omsorg med hög kvalitet samt en god hälso- och sjukvård. Därför är det nödvändigt att våra kommuner och regioner ges så lika möjligheter som möjligt att leverera välfärd till medborgarna oavsett var i landet de bor. Ett av de absolut viktigaste instrumenten för att uppnå detta är det system för inkomst- och kostnadsutjämning som vi har, och har haft, i Sverige under lång tid.

Dagens debatt handlar om en del av detta, nämligen kostnadsutjämningen mellan kommuner och mellan regioner - det som de flesta känner som landstingen. Jag vill därför här och nu, fru talman, yrka bifall till förslaget i finansutskottets betänkande nr 18, Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting, och avslag på reservationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Förutsättningarna för våra kommuner och regioner i Sverige skiljer sig åt på ett ganska dramatiskt sätt, med befolkningsunderlag som numerärt varierar från den minsta kommunen, Bjurholm i Västerbotten, med färre än 2 500 invånare, till den största, Stockholm, med drygt 962 000 invånare. Skillnaderna i invånarantal innebär att befolkningstätheten varierar från 0,2 - ja, 0,2 - invånare per kvadratkilometer i Arjeplog till 5 818 invånare per kvadratkilometer i Sundbyberg. När det gäller våra regioner handlar det om att antalet invånare varierar från drygt 59 000 för den minsta, Gotland, till drygt 2,3 miljoner i den största och folkrikaste, nämligen Stockholms län.

I det ljuset förstår nog de allra flesta att det krävs någon form av utjämnande system för att på ett rimligt sätt ge likvärdiga förutsättningar för att bedriva en kvalitativt god hemtjänst, en bra förskola och skola samt en högkvalitativ hälso- och sjukvård i hela landet.

Fru talman! Kostnadsutjämningens uppgift är att utjämna strukturella, opåverkbara förhållanden för den verksamhet som är obligatorisk i våra kommuner och regioner. Systemet ska alltså inte kompensera för skillnader i ambitionsnivå. Kostnadsutjämningen är solidariskt finansierad inom sektorn. Det är alltså ett inomkommunalt system. Men trots inkomst- och kostnadsutjämningen finns ändå mycket stora skillnader i kommunalskatt. Skillnaden är i det närmaste 6 kronor, med Dorotea på drygt 35 kronor och Österåker på drygt 29 kronor i topp och botten. Och tro mig; det finns inget linjärt samband mellan kommunal skattesats och utbudet av service och välfärd. Snarare gäller nog det motsatta.

Detta betyder att utmaningarna är stora och att systemet för kostnadsutjämning behöver uppdateras och förbättras här och nu, men vi måste också i övrigt prioritera satsningar på våra kommuner och regioner. Det är fråga om satsningar som måste gå före framtida ofinansierade skattesänkningar.

Fru talman! Ett viktigt underlag till regeringens proposition är den utredning som för drygt ett år sedan lämnade sitt betänkande med det ganska träffande namnet Lite mer lika. Utredningens uppdrag var bland annat att undersöka om nuvarande system i tillräcklig omfattning fångar upp större samhällsförändringar, exempelvis förändringar i befolkningssammansättning och demografiska förändringar. En del av utredningens slutsats var att det nuvarande systemet definitivt har brister. Dels saknas automatik i uppdateringar, vilket gör att förändringarna blir onödigt stora efter varje utredning. Utredningarna kommer med ungefär fem års mellanrum. Uppdateringar svarar för ungefär 60 procent av de förändringar som det nu liggande förslaget innebär. Dels är en del av det statistiska underlaget i systemet oerhört ålderstiget. Det finns statistik som är sedan 90-talet i systemet. Det är naturligtvis helt otillfredsställande.

Men det viktigaste som utredningen konstaterade var att det nuvarande systemet inte i tillräcklig omfattning kompenserar för två saker - två mycket viktiga saker - nämligen betydelsen av gles bebyggelse och av socioekonomisk bakgrund. Den slutsatsen från utredningen präglar också på ett påtagligt sätt regeringens proposition.

Det nu liggande förslaget ger bättre och rättvisare förutsättningar för kommuner med stor andel glesbebyggelse och stor andel invånare med svagare socioekonomisk bakgrund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Vi ser i dag att en allt större andel av befolkningen blir allt äldre. Det är i mångt och mycket ett positivt resultat av en klok generell välfärdspolitik och även ett positivt resultat av medicinsk utveckling. Men det är också en utveckling som innebär utmaningar. Det är framför allt i glesbygdskommuner som andelen äldre beräknas växa som mest de kommande åren. Samtidigt sker det en omfattande urbanisering från dessa kommuner. Utmaningarna växer.

Med regeringens förslag kompenseras de kommuner och regioner som har de största utmaningarna och de tuffaste förutsättningarna att leverera välfärd till sina medborgare. Vi stärker de kommuner där hemtjänsten behöver åka långt, ibland väldigt långt, för att nå sina äldre och där skolskjutsar måste till i större omfattning eftersom den glesa bebyggelsen leder till stora avstånd till närmaste skola. Vi stärker de regioner som har svårare att rekrytera personal bland annat på grund av sitt geografiska läge. Samtidigt kompenseras kommuner och regioner i högre grad för socioekonomiska utmaningar. Det är rättvis politik som håller ihop Sverige.

För att upprätthålla standarden i välfärden kommer det att behövas betydande resurstillskott framöver. En uppdaterad kostnadsutjämning är en relativt liten men mycket viktig del i att tillgodose välfärdens behov i hela landet. Många kommuner och regioner är i dag i en utsatt situation. På sina håll är läget närmast akut. Så kan vi inte ha det. Därför behövs förändringen här och nu.

Vi socialdemokrater värnar alltid en jämlik och rättvis välfärd för alla medborgare, fru talman. Därför yrkar jag än en gång bifall till förslaget i betänkandet och därmed till regeringens proposition och avslag på reservationerna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anna-Caren Sätherberg (S).

Anf. 10 Jan Ericson (M)

Fru talman! Socialdemokraterna talar mycket om behovet av mer pengar till kommunerna och hur viktiga kommunerna är för välfärden. Men deras politik prioriterar faktiskt något helt annat. I JÖK-budgeten, som vi kallar den, fick ju kommunsektorn stå tillbaka till förmån för annat.

Vi moderater gör tvärtom och tillför kommunsektorn 50 procent mer i nya pengar än vad regeringen gör i sin budget. Hur har vi råd med detta? Jo, tack vare att vi prioriterar bort annat.

Vi effektiviserar och lägger ned myndigheter. Vi justerar ned biståndet till FN:s rekommenderade mål. Vi slopar meningslösa byggsubventioner, ineffektiv klimatpolitik, meningslös arbetsmarknadspolitik, friår, familjevecka och elcykelpremier. Vi stramar upp migrations och integrationspolitiken och inför bidragstak, kvalificering för nyanlända i bidragssystemen och villkor i försörjningsstödet.

Vi gör en massa saker som frigör pengar, och det ger oss utrymme att satsa mycket mer på välfärden och kommunerna och på polisen och rättsväsendet, som också är jätteviktiga för vår landsbygd. Vi kan sänka skatten för både löntagare och pensionärer och sänka bensinskatten, vilket gynnar människor på landsbygden. Samtidigt har vi större överskott i statsfinanserna än regeringen och stödpartierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Vi kan konstatera att med vår moderata politik blir det mer pengar till välfärden, och med Socialdemokraternas politik får kommunerna och välfärden stå tillbaka.

Jag vill ställa en fråga till Ingemar Nilsson. Jag kan köpa mycket av retoriken och argumenten i hans anförande, men hur tänker sig Ingemar Nilsson att Socialdemokraterna ska klara att tillföra kommunsektorn mer pengar när man bevisligen prioriterar helt andra saker i sin egen budget?

Anf. 11 Ingemar Nilsson (S)

Fru talman! Jag måste konstatera att det är imponerande att höra Jan Ericson framstå som alla goda gåvors givare. Det är imponerande om man försöker se åtminstone lite grann till den historik som Jan Ericson och det parti han företräder i Sveriges riksdag har att stå till svars för.

Under den sistlidna mandatperioden, det vill säga perioden 2014-2018, tillförde den socialdemokratiskt ledda regeringen 35 miljarder i nya pengar till den svenska välfärden i form av ökning av de generella statsbidragen. Nu ökar vi de generella statsbidragen med ytterligare 5 miljarder. De noteras ibland som redan utlovade. Ja, det var de. Det är väl en styrka om man kan leverera det man lovar och utgår från i en valrörelse.

Det är intressant vad Jan Ericson tar upp att Moderaterna gör för att kunna leverera mer. Man avskaffar byggsubventioner och onödig arbetsmarknadspolitik, och man inför bidragstak.

Vad Jan Ericsons och Moderaternas politik leder till är en kraftig övervältring av kostnader på Sveriges kommuner. Sveriges kommuner får ta ansvaret för en bostadsmarknad som fungerar oerhört olika runt om i Sverige. Det ska de klara. Man övervältrar också ansvaret för arbetsmarknadspolitiken på kommunerna. Man aviserar ett återinförande av stupstocken i sjukförsäkringen - ytterligare ett sätt att övervältra kostnader på kommunerna.

Socialdemokraterna och regeringen tar ansvar för helheten. Vi ser till att ha system som fungerar i våra kommuner och regioner. Därför är insatserna när det gäller att rätta till kostnadsutjämningssystemet en viktig del i det hela. Det är inte hela lösningen. Men det gläder mig, Jan Ericson, att det tydligen kommer att finnas ett mycket brett parlamentariskt stöd för ökade resurser till Sveriges kommuner.

(Applåder)

Anf. 12 Jan Ericson (M)

Fru talman! Alla goda gåvors givare - ja, det kan man ju tycka. Jag kallar det prioriteringar. Vi har en viss mängd pengar. Om vi prioriterar rätt och använder pengarna till rätt saker kan vi tillföra kommunerna och välfärden mer pengar. Vi har bevisat det i vår budget. Jag tycker att det är solklart; det är bara att läsa innantill. Vad gäller om det är gåvor eller vad det ska kallas tycker jag inte att det är en gåva att använda skattepengarna på ett klokt sätt. Det är pengar som människor har jobbat ihop och betalat in i vårt system, och då ska de också användas till rätt saker.

Ingemar Nilsson skryter om alla nysatsningar som Socialdemokraterna har gjort. Nu är det ju så att många av de satsningarna fanns dels i alliansbudgeten 2015 och dels i M-KD-budgeten nu senast. Det är mycket av de pengarna som ni fortsätter vårda. Det tycker jag är bra, men det var ju faktiskt vi som tillförde dem och gjorde utrymme för dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Pratar vi bostadssubventioner vet vi ju att de gav väldigt lite effekt, så att spara in på dem är inget större bekymmer för kommunsektorn.

Att påstå att våra något nedjusterade arbetsmarknadsåtgärder i en högkonjunktur skulle övervältra bekymmer på kommunerna tycker jag är lite magstarkt med tanke på att ni själva i princip ägnar er åt panikslakt av hela Arbetsförmedlingen. Det är ett bekymmer för kommunerna. Att minska lite på åtgärderna i en högkonjunktur är inte ett bekymmer för kommunerna.

Jag kan bara konstatera att det är ett faktum att Socialdemokraterna satsar mindre på kommunerna och välfärden än vad Moderaterna gör. Det är bara att läsa innantill. Vi satsar 50 procent mer i nya pengar, 7 ½ miljard jämfört med regeringens 5 miljarder - och de 5 miljarderna är dessutom till stor del pengar som fanns redan i M-KD-budgeten. Den sanningen är säkert en obehaglig sanning för Socialdemokraterna, men det är likväl en sanning.

(Applåder)

Anf. 13 Ingemar Nilsson (S)

Fru talman! Vi kan diskutera vem som gjort vad, Jan Ericson, men vi kan konstatera att exempelvis bostadsbyggandet under den regeringsperiod då Alliansen styrde var det lägsta i modern tid. Det ledde fram till att vi när vi tog över regeringsmakten 2014 hade en situation runt om i Sveriges kommuner där bostadsbristen var alarmerande.

Man kan ha synpunkter på om nyproduktionssubventioner, stöd till att bygga nya bostäder, är det optimala. Men i den situation som var, med den extrema bostadsbristen i väldigt många av Sveriges kommuner, var detta det enda medel som fanns tillgängligt. Det står vi upp för varje dag, och vi avser att fortsätta den utvecklingen.

Man kan fundera på vad som är övervältring på kommunerna. Men det är alldeles klart att Jan Ericson blandar ihop begreppen, och det är naturligtvis ingen slump.

Det som pågår med att reformera en myndighet som heter Arbetsförmedlingen är en sak. Det som Jan Ericson och M-KD-budgeten gjorde med kirurgisk precision var att slakta det arbetsmarknadspolitiska innehållet, det vill säga möjligheten att ge människor utbildning och kompetensutveckling för att de ska kunna ta de jobb som faktiskt finns. Det är det som är det allvarliga i M-KD-budgeten. Det är det man övervältrar på Sveriges kommuner att ta ansvar för.

Ansvarsfull politik? Ja, nu vet inte jag exakt i detalj vad det är Jan Ericson menar med att införa ett bidragstak. Min fråga - retorisk eftersom Jan Ericson inte har någon replikrätt, fru talman - är om bidragstaket är det som ska se till att avdrag fördelas rättvisare eller minskar över Sverige. För var är det RUT och ROT-avdragen är maximala? Jo, det är i kommunerna med de absolut högsta inkomsterna där man har den absolut största möjligheten att betala detta själv. Det är där vi har problemet med den moderata skattepolitiken och den moderata synen på ekonomisk fördelning.

Fru talman! Jag skulle välkomna ett förslag på en sådan begränsning från Jan Ericson och Moderaterna.

(Applåder)

Anf. 14 Emil Källström (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Kommunerna och regionerna kommer att vara i den absoluta frontlinjen de kommande åren när det gäller kampen för att upprätthålla och bibehålla den svenska välfärden. Det är där vi märker av den demografiska förändringen, det är där det kommer att behöva byggas såväl nya förskolor som äldreboenden och det är framför allt där som kampen för att erbjuda en säker, trygg och tillgänglig vård i hela landet förs.

Från denna kammare kan vi göra ett flertal saker för att underlätta det arbetet. En viktig del är givetvis pengar i form av ökade generella statsbidrag. Den budget som just nu diskuteras, som kommer att beslutas och sedan träda i kraft vid årsskiftet, innehåller viktiga förstärkningar till kommunsektorn. Det är emellertid uppenbart redan nu att dessa inte kommer att räcka.

Den trappa vi lägger ut i budgeten, som nu diskuteras, om ytterligare tillskott på 5 miljarder årligen under mandatperioden är ett bra första steg. Men vi kommer att behöva följa upp detta i kommande budgetprocesser, för det behövs helt enkelt ett nationellt stöd till våra kommuner och regioner.

Ökade nationella bidrag kommer dock inte att lösa hela välfärdsbetinget i det svenska välfärdssamhället på kommunal och regional nivå. Vi kommer också att behöva jobba tufft med prioriteringar. Det handlar om att öka produktivitetsutvecklingen, att få ut mer välfärd för varje skattekrona och att fundera igenom på alla nivåer - lokalt, regionalt och nationellt - om det som i dag görs inom det offentliga verkligen är lika viktigt som välfärdens absoluta kärna. Jag tror inte det, utan jag tror att vi de kommande åren kommer att behöva jobba med ökade statliga generella bidrag till kommunsektorn. Vi kommer att behöva jobba med prioriteringar och verkligen värna de välfärdstjänster som vi håller allra närmast hjärtat, samtidigt som vi försöker att få upp effektiviteten och produktiviteten och leverera mesta möjliga välfärd för våra skattekronor. Så behöver vi möta såväl den demografiska som den ekonomiska utveckling som prognoserna ger vid handen.

Utredningen som ligger till grund för justeringarna i kostnadsutjämningen heter Lite mer lika. Det är lätt att instämma i ansatsen i rubriken Lite mer lika. Om man ska ha någon synpunkt är det väl på det första ordet, för frågan är om det räcker med lite mer. Sannolikt kommer vi de kommande åren att behöva ta mått och steg för att det blir rejält mycket mer lika, för det är inte en jämlik kommunsektor och jämlika förhållanden mellan landets olika regioner i dagsläget.

Vi ser oacceptabla skillnader i kommunala skattesatser mellan de kommuner som tvingas att ha högst skatt i landet och de kommuner som har allra lägst. Delvis försöker vi möta detta i den budget som börjar gälla vid årsskiftet genom en riktad skattesänkning i de områden där kommunerna har allra högst skatt. Det är ett bra första steg, men vi måste också jobba långsiktigt. Vi måste jobba strukturellt och se till att landets kommuner får bättre möjligheter än i dag att leverera en godtagbar välfärd för ungefär samma skatteuttag på den kommunala sidan. Det duger inte att det skiljer fem sex kronor per intjänad hundralapp mellan den kommun som har högst och den kommun som har lägst skatt i vårt land.

Det är dessutom så att de kommuner som betalar allra högst kommunalskatt nyttjar mindre av det statliga offentliga åtagandet. Det är sämre infrastruktur, och jag tror att vi alla är fullt medvetna om att det är betydligt mindre statlig kulturpolitik i en kommun som Sorsele än i Sundsvall eller Stockholm. Det ger vid handen att orättvisan att man betalar mer skatt för samma välfärdserbjudande snarare är ännu större, eftersom stora delar av det offentliga åtagandet över huvud taget inte finns tillgängligt på de platser där man betalar allra högst skatt. Skillnaderna är alltså oacceptabla. Arbetet för att säkra och trygga kommuners och regioners möjligheter att leverera välfärd för en rimlig skattepeng måste fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Icke desto mindre innehåller propositionen, som kom på plats efter utredningen Lite mer lika, några steg i rätt riktning. Vi tycker att det är kloka överväganden som ligger till grund för de nya beräkningsgrunderna när det gäller gleshet och vissa socioekonomiska faktorer. På det stora hela får vi ett något mer välbalanserat system. Generellt kan man säga att de stora vinnarna i det här systemet är mindre kommuner i något mer glesbefolkade områden i landet.

Vi har här diskuterat såväl propositionens innehåll som tidsplanen, och jag tycker att båda är viktiga att ha med sig. När det gäller själva innehållet tycker vi att systemet i grunden är något bättre balanserat i det nya förslaget. Vi kan ju konstatera att det bara är ett av riksdagens partier som kommer att rösta emot propositionen under punkt 1 i betänkandet. Men tidsplanen är inte oviktig, för de kommuner som gynnas av det här förslaget är kommuner som är i en oerhört utsatt sits just nu. Det diskuteras att ett införande nu eller om ett år inte spelar så stor roll. Men skillnaden om detta inte införs vid årsskiftet utan någon gång i framtiden är att de aktuella kommunerna kommer att tvingas skära bort småskolor, äldreboenden och välfärdstjänster om de inte får det tillskott som propositionen innebär.

Jag och Centerpartiet ställer oss därför bakom såväl innehåll som tidsplan, för de negativa konsekvenserna om vi säger nej till eller skjuter på införandet är så pass stora att jag inte är villig att ha dem på mitt samvete.

Innebär det här att det inte finns några som helst problem med förslaget? Absolut inte. En utjämning är just en balans och ett nollsummespel; om någon vinner förlorar någon annan. Och självklart upplever vissa kommuner och regioner problem med att de får förändrade förutsättningar. Det är rättmätiga synpunkter, och dem måste vi ta med oss. Men jag menar att helheten i det nya förslaget är bättre än att ingenting händer.

Flera talare har redan diskuterat problemet med att det här bara handlar om en del, kostnadsutjämningen, och att det finns andra delar i systemet. De har frågat om det inte är dags för en större översyn. Jag tror faktiskt att dessa debattörer har rätt. Det här ärendet handlar om ett antal justeringar i kostnadsutjämningen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer. Men den här frågan kommer att fortsätta leva.

Riksrevisionen har granskat systemet och kommit fram till att det behöver göras ytterligare justeringar. Det kommer att behandlas i finansutskottet och i denna kammare i närtid. Jag tror att det är läge att göra en mer grundläggande översyn. Centerpartiet kommer att medverka till en sådan grundläggande översyn. Även om det är svårt behöver vi hitta en ny balans mellan tillväxtkommuners rättmätiga krav på att kunna leverera välfärd i en tillväxtfas, samtidigt som vi måste kunna tillgodose landsbygdskommuner och mindre, mer glesbebodda kommuners rättmätiga önskemål och behov av att kunna leverera välfärd även i den typen av situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Det här är i mångt och mycket ett nollsummespel. Det är inte lätt att hitta en balans. Men vi måste göra ett försök, för det går att hitta ett nytt och bättre system än det som vi i dag i mångt och mycket lappar och lagar i.

Vi tar alltså ett steg i rätt riktning med denna proposition. Därför yrkar Centerpartiet bifall till förslaget i dess helhet. Men det är dags att ta ett helhetsgrepp, och det kommer vi att driva vidare i processer i absolut närtid.

(Applåder)

Anf. 15 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Att hålla ett land samman är en av de viktigaste uppgifterna för ett parlament. Vi har uppgiften att hålla samman ett land med stora avstånd och stora skillnader, ett land som också genomgår stora förändringar.

Vår befolkning förändras, och vi lever längre, vilket sätter vår välfärd och våra gemensamma trygghetssystem under stor press.

Befolkningen kommer att öka framöver, och därför är det en viktig uppgift för oss allihop att värna och upprätthålla kvaliteten i välfärden för alla som bor i Sverige, var än man bor och oavsett under vilka förutsättningar man lever.

Sverige har också en stark urbanisering, precis som hela västvärlden. Detta skapar stora förändringar för kommuners och regioners möjlighet att leverera välfärd - skola, hemtjänst, vård etcetera - runt om i landet.

Detta är bakgrunden till att vi nu reviderar kostnadsutjämningen. Men som det har sagts i talarstolen är det här ett av många steg som riksdagen behöver ta för att upprätthålla välfärden i hela Sverige. Det är ett viktigt och nödvändigt steg som är baserat i faktiska förändringar.

När vi diskuterar kostnadsutjämningen är det viktigt att ha vissa grundläggande fakta klara för sig, fakta som ofta försvinner i debatten. Systemet handlar om att skapa liknande förutsättningar för kommuner och regioner att leverera välfärd till sina medborgare. Man tar fasta på faktorer som kommunerna inte kan påverka, till exempel avstånd, gleshet och täthet samt befolkningens sammansättning. Även om det finns sådana som börjar luta åt att vilja ha det har vi i Sverige gudskelov inte ett system där kommunerna får välja sina medborgare, utan de har en mängd medborgare som ska tillhandahållas välfärd.

När befolkningen åldras påverkar det olika kommuner olika mycket. Vi ser en tydlig tendens att mängden äldre relaterat till människor i arbetsför ålder ökar, framför allt i glesbygden. Eftersom denna grupp har stora behov av stark välfärd är det viktigt att vi ser till att dessa kommuner har rätt förutsättningar för att leverera det.

Dagens proposition och beslut är ett steg mot detta.

För att upprätthålla välfärden kommer vi att behöva göra ytterligare satsningar framöver. Men det också viktigt att vi ser till att det investeras i hela landet, att staten investerar i hela landet och att kommunerna ges förutsättningar att investera. Det är en annan del av det viktiga arbetet.

Fru talman! Låt mig kommentera det som sägs om tillväxtmotorer och olika kommuners bidrag till svensk ekonomi. Jag ska också försöka krossa en myt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Att bygga en kommun med en stor befolkning i arbetsför ålder som betalar skatt är inte svårt. Det är inte heller nödvändigtvis tillväxtskapande. I Sverige skattar man nämligen där man bor och inte där man arbetar. Att bygga villor för att få in en stark medelklass är inte svårt för en kommunpolitiker. Jag vet det, för jag har varit byggkommunalråd. Det som är svårt är att bygga en framtidstro och göra satsningar framåt och skapa jobb. Men det är något annat, och det finns inget direkt samband mellan arbetade timmar och detta system.

Därför har det vid utvärderingar om och om igen konstaterats att varken systemet med kostnadsutjämning eller inkomstutjämning hämmar tillväxten i Sverige. Tvärtom är välfärden och att människor litar på samhället en grund för att skapa tillväxt och ekonomisk utveckling i Sverige. Därför är kostnadsutjämningen ett av de viktiga verktygen för att hålla Sverige och vår ekonomiska utveckling samman.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 16 Jan Ericson (M)

Fru talman! När jag lyssnar på Karolina Skog slås jag av att Miljöpartiet numera är ett parti som har totalt fokus på plakatpolitik och är helt tondövt för verkligheten för människor på den svenska landsbygden.

Trots att Karolina Skog talar sig varm för hur viktigt det är att hela Sverige ska leva - att det är ett bekymmer med stora avstånd på landsbygden och så vidare - och för de gröna näringarna, skogen, livsmedelsproduktion och lokal energiförsörjning med mera glömmer hon att den egna politiken på ett effektivt sätt slår undan benen på dem som faktiskt försöker bo och leva på den svenska landsbygden, driva de gröna näringarna och motverka den urbanisering som Karolina Skog talar om i sitt anförande.

Miljöpartiets egen miljö- och klimatminister flyger mest utrikes av alla ministrar, inklusive statsministern. Dessutom har hon ofta dyra biljetter i business class. Samtidigt skuldbelägger Miljöpartiet de människor som är helt beroende av inrikesflyget, dem som måste ta bilen till allt för att kollektivtrafik saknas och dem som driver verksamheter på vår landsbygd och som är helt beroende av lastbilstransporter.

Till detta kommer stigande bränsleskatter, höjda elskatter och nätkostnader, undermålig kapacitet i elförsörjningen och hot om nedläggning av små lokala flygplatser. Jag kan också lägga till sådant som Miljöpartiet driver om begränsningar av skogsbruk, begränsningar av byggande, jaktregler, vapenlagar och en massa annat.

Inser inte Karolina Skog att Miljöpartiets politik, utöver hyckleriet, allvarligt skadar möjligheten att bo och leva på den svenska landsbygden och framför allt möjligheten att driva de gröna näringar som Miljöpartiet talar sig så varmt för?

Anf. 18 Karolina Skog (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Jag tänker svara på denna replik med en kommentar om kostnadsutjämningen, även om jag inte hörde något i repliken och frågan till mig som handlade om det. Det var i stället ovanligt långt därifrån.

Miljöpartiet och regeringen har en bred politik för möjligheten att driva näringar, inklusive gröna näringar, i hela Sverige. Vi arbetar aktivt för att stötta möjligheten att bo och verka i hela Sverige.

En sak vi gör i vår budget är att sänka skatten i de kommuner som har högst kommunalskatt, eftersom vi anser att den stora skillnaden är ett stort problem.

En annan sak vi gör är att uppdatera kostnadsutjämningen när Sverige förändras. Detta motsätter sig Moderaterna och gör politik av, vilket jag beklagar.

Givetvis måste vi ha en politik som hänger samman. Kostnadsutjämningen i sig trollar inte fram goda förutsättningar i hela Sverige, men det är ett viktigt verktyg.

Men som jag sa i mitt anförande är det lika viktigt att det investeras i hela landet. En metod är vår miljö- och klimatpolitik, som skapar investeringar i hela Sverige. Att det ges möjlighet att tanka fossilfritt i hela Sverige är en viktig förutsättning för att företag och människor ska kunna delta i omställningen till ett fossilfritt samhälle. Bensinpriserna i världen kommer att öka, och vi kan stå passiva och vänta eller skapa möjlighet att transportera människor och gods fossilfritt i hela Sverige. Detta har vi en aktiv politik för.

Anf. 19 Jan Ericson (M)

Fru talman! Låt mig konstatera att kostnadsutjämningen är en bit och att dess syfte är att stärka kommunernas ekonomi och jämna ut skillnaderna över landet. Att då i en riksdagsdebatt påpeka att man driver annan politik som motverkar detta tycker jag är helt på sin plats. Min poäng är att Miljöpartiets politik i övrigt, som utarmar landsbygd och glesbygd, aldrig kan kompenseras av kostnadsutjämningen mellan Sveriges kommuner. Det behövs en helt annan politik.

Eftersom Miljöpartiet står bakom regeringens budget står man också bakom betydligt mindre satsningar på kommunsektorn än vad vi moderater står för, vilket jag redovisade i ett tidigare replikskifte.

Miljöpartiets politik är ett dråpslag mot svensk landsbygd, och det kan som sagt aldrig kompenseras av kostnadsutjämning. Man behöver förstå att hela politiken måste hänga ihop. Karolina Skog talar om att hela politiken ska hänga ihop, men problemet är att den inte gör det.

Anf. 20 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Vi har ett stort antal kommuner och regioner i Sverige där man verkligen slåss med de ekonomiska förutsättningarna och där situationen är mycket allvarlig. De behöver snabba och tydliga besked om att de från årsskiftet får bättre möjligheter. Med dagens beslut ger vi dem ett sådant besked. Vi inför detta snabbt, och det är ett uppdaterat, modernt kostnadsutjämningssystem. Jag har väldigt svårt att se vad som är problemet med att vi anpassar systemet efter verkligheten.

Samtidigt har vi en regering som ser till att vi satsar på hela Sverige. Den politik som man hävdar utarmar Sveriges glesbygd är alltså sänkt skatt i de kommuner som har högst kommunskatt i glesbygden. Detta innebär också att vi får biogasmackar i Ronneby, Sölvesborg och Mark. Man kallar detta för ett problem och en politik som utarmar Sverige. Jag ser en politik som satsar på hela Sverige, där vi ställer om tillsammans.

Anf. 21 Joar Forssell (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Ledamoten Skog talade i sitt anförande om hur mycket erfarenhet hon har som kommunalråd. Jag vill ställa en fråga till ledamoten Skog, som har varit kommunalråd i Malmö.

I mitt inledningsanförande pratade jag om hur förorter har stora problem. Man kan se liknande problem i Malmö som vi hade i Rinkeby-Kista när jag satt i stadsdelsnämnden där. Det lät i ledamoten Skogs anförande som att hon inte tycker att det går att påverka möjligheterna i ens kommun, fru talman, men när jag satt i stadsdelsnämnden i Rinkeby-Kista såg vi till att minska bidragsberoendet, öka näringslivets livskraft och få fler att komma i arbete.

Det som hände samtidigt var däremot att den regering där ledamoten Skog då satt som statsråd misslyckades med att säkerställa att vi var trygga och hade poliser och att rättsväsendet fungerade, så i min kommun fick vi själva, med våra pengar, betala för egna trygghetsvakter när staten svek.

Fru talman! Jag undrar: Står det tidigare kommunalrådet från Malmö - den tidigare ministern i den regering som var ansvarig för att vi i min del av Sverige inte fick det stöd vi behövde från staten utan var tvungna att finansiera det själva - fast vid att det inte går att påverka näringslivets livskraft på den egna kommunala nivån? Står Skog dessutom fast vid att utjämningssystemet i tillräcklig grad också tar hänsyn till urbana utmaningar?

Anf. 22 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag talade om att det finns faktorer som en kommun inte kan påverka, och dessa ryms i kostnadsutjämningen. Det är faktorer som avstånd - jag har barnböcker hemma om sådana där krympningsmaskiner, men de finns inte - och demografi. Det är viktigt att vi kommer ihåg att det är detta som kostnadsutjämningen handlar om.

Tvärtemot vad ledamoten sa talade jag i mitt anförande om faktorer som kommuner verkligen kan påverka och om möjligheten att driva företag och skapa jobb. Man kan också i viss mån påverka vilka som flyttar in genom bebyggelseplanering. Vi har ett antal kommuner som gör detta väldigt effektivt. Om man ser till att det byggs mest villor får man in en skattestark grupp människor. Detta har ingenting att göra med tillväxt, och det gäller inte minst pendlingskommuner. Där pendlar man ofta till en annan kommun som har skapat jobben åt dem. Denna situation är väldigt tydlig i den region kring Malmö som jag kan. Tillväxten sker inte i Vellinge eller Staffanstorp, utan den sker i Malmö. Det är där jobben skapas. Men ändå är förutsättningarna i Malmö tuffare, av socioekonomiska skäl. Det är precis de faktorer som ledamoten tog upp. En annan poäng med kostnadsutjämningen är att den också tar in detta, för att skapa motsvarande förutsättningar för olika kommuner.

Systemet är komplext. Jag kommer aldrig att påstå att det är perfekt, men det är ett viktigt verktyg. Det vi nu gör är att uppdatera det när verkligheten har förändrats, så att vi tar bättre hänsyn till exempelvis de demografiska skillnader som finns i olika delar av landet.

Anf. 23 Joar Forssell (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Fru talman! Jag vill att hela Sverige ska leva. Jag vill att det ska gå att leva ett bra liv i hela Sverige och att det ska finnas grundläggande välfärd, trygghet och ett rättsväsen som är närvarande i hela landet.

Jag tycker att kommuner ska få ett stort självbestämmande, men jag inser också att kommunala beslut påverkar vilka möjligheter man har och hur det går för kommunen. Det påverkade i min stadsdel, där jag satt i stadsdelsnämnden, när vi tog beslut och när regeringen svek - den regering som ledamoten Skog satt i - genom att inte ge oss polis och garantera oss trygghet. Då tog vi våra egna pengar och anställde trygghetsvakter.

Jag förstår att det var våra beslut, där vi tog näringslivet på allvar, som såg till att vi kunde lyfta människor ur bidragsberoende och bryta mycket av den negativa trend som fanns i mitt område i Rinkeby-Kista under den mandatperioden.

Fru talman! Det låter fortfarande på ledamoten Skog som att kommuner själva inte kan påverka vilket näringsliv man har, vilken livskraft näringslivet har eller vilka ekonomiska förutsättningar man har, för det är precis detta som det handlar om. Jag menar att hela Sverige ska vara ett möjligheternas land där det går att leva, där det går att verka, där vi får ett blomstrande näringsliv och där alla delar av landet är bra platser att leva på. Då, fru talman, kan man inte hafsa fram ett utjämningssystem på det sätt som denna regering nu har gjort. Systemet tar inte hänsyn till att det finns liknande utmaningar i förorter och bruksorter eller i fjällkommuner och skärgårdskommuner, och det ignorerar att det finns problem i hela landet som behöver lösas med mer statlig finansiering i systemet.

Anf. 24 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Detta blir något absurt. Jag kan ännu en gång, för tredje gången, upprepa att man som kommunpolitiker - jag vet allt om detta - kan påverka väldigt mycket när det gäller kommunens förutsättningar för ekonomisk utveckling. Man kan också påverka den grupp i samhället, den del av befolkningen och den demografi som rör på sig. Det är lätt att bygga villor och få in en massa skattekraft på det sättet, men vi har gudskelov inte möjligheten att minska den äldre befolkningen och tvinga ut dem ur kommunen. Detta är kostnader som kommuner står i. Detta system handlar om att ge dem möjligheter att möta de utmaningar vi har när befolkningen ändras och vi har en stark urbanisering i Sverige. Detta är väldigt tydligt.

Jag kan sammanfatta debatten med att vi faktiskt verkar vara överens om att vi behöver göra mer för att stärka kommuners och regioners möjligheter att leverera en högkvalitativ välfärd till sina medborgare i hela Sverige. Jag ser fram emot denna diskussion framöver här i riksdagen.

Anf. 25 Lars Thomsson (C)

Fru talman! Kostnadsutjämning och skatteutjämning är en hjärtefråga för Centerpartiet eftersom vi brinner för att hela Sverige ska leva. Det ligger liksom i vårt DNA.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Den utredning som är grunden för propositionen heter Lite mer lika. Det är faktiskt ett väldigt träffande namn, för perfekt jämlikhet och rättvisa kommer man aldrig att få. Lite mer lika är precis vad det handlar om.

Kostnadsutjämningen är den lilla delen av skatteutjämningen och står för ungefär 10 procent, som vi har hört i debatten. Man behöver påpeka att alla länder har en utjämning mellan olika landsdelar. Detta är inget unikt för Sverige utan faktiskt något helt normalt, men det hör man inte alltid i debatten.

Det är också viktigt, tycker jag, att slå fast att detta handlar om strukturella faktorer som inte går att påverka. När man hör debatten tror man att det är ambitionsnivåer, effektivitet, bra eller dåligt eller höger- eller vänsterpolitiker, men så är det faktiskt inte. Det är strukturella faktorer vi pratar om i denna del, och detta är viktigt att ha med sig.

Två stora förändringar är gleshet och sociala faktorer, som har uppgraderats, plus en uppdatering av grunddata, vilket är helt rimligt.

Det finns i debatten en diskussion om att staten skulle ta mer av dessa kostnader. Jag tror faktiskt att den tanken leder mycket fel, eftersom detta är en utjämning mellan kommunerna. Om staten skulle gå in och ta denna kostnad, vad händer då? Jo, det innebär att staten lägger pengar på att vi ska ha en fortsatt stor skillnad mellan högsta och lägsta skattesats i landet. Då skulle man alltså lägga statliga pengar för att behålla ett stort skattegap. Det tror jag är feltänkt.

Jag ska ta upp ett verkligt fall för att påvisa vad detta innebär. Jag talar alltid om Gotland, som ni vet. Det är min roll i livet. Gotland är liksom Guds gåva till mänskligheten vad gäller bostadsort. Det förstår alla. Alla vill bo på Gotland. Det innebär att vi har väldigt många ungdomar, och antalet familjer med ungdomar har ökat kraftigt. När våra unga gotlänningar blir 20-25 år lånar vi ut dem till Stockholm, så att de kan jobba där under sin arbetsföra ålder. Ibland känns det som att vi gör det för att Stockholmspolitikerna ska kunna säga att Stockholm är en tillväxtmotor. Vi lånar ut dessa gotlänningar när de är ungefär mellan 20 och 55 år. När dessa människor börjar bli äldre och vill ta det lite lugnare flyttar de tillbaka till Gotland och bosätter sig där igen. Detta innebär att Gotland har väldigt många ungdomar och väldigt många gamla men relativt få i arbetsför ålder. Detta måste man givetvis justera för.

Alternativet till ett kostnadsutjämningssystem, där man utjämnar mellan kommuner, är ett övergångssystem - ett transfersystem - precis som man har i till exempel hockey. Då ska vi ta betalt för varenda färdigutbildad gotlänning som vi lånar ut till stockholmarna. När vi tar tillbaka den utlånade gotlänningen till Gotland, som kommer tillbaka från Stockholm efter 30 år, ska vi ta ut en övergångssumma.

Alla inser att detta nog inte funkar. Därför behöver vi detta system. Vi tycker också att utfallet av detta system blir lite bättre. Det är med stor glädje som Gotland konstaterar att detta utfall ger sjukvården 92 miljoner mer årligen till Region Gotland. Det är mycket behövligt.

Till sist ska jag säga att jag instämmer i det som Emil Källström sa om att det behövs en större översyn av hela systemet. Det som vi diskuterar är bara en liten del.

Ändringar i kostnads-utjämningen för kommuner och landsting

Om jag talar om Gotland igen har vi behov av en ny faktor för att klara vår sjukvård framgent. Detta är en bit på vägen, men det kommer definitivt att behövas fler effekter framöver. Jag tycker att det föreliggande förslaget är alldeles utmärkt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Brott mot förtroende-valda