Viltförvaltningsdelegationerna
Interpellation 2016/17:399 av Åsa Coenraads (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-03-23
- Överlämnad
- 2017-03-25
- Anmäld
- 2017-03-28
- Svarsdatum
- 2017-04-04
- Besvarad
- 2017-04-04
- Sista svarsdatum
- 2017-04-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
För att bättre kunna förvalta svenskt vilt inrättade alliansregeringen viltförvaltningsdelegationer under alla länsstyrelser. Uppdraget var att föra besluten närmare de människor som berörs av viltet. I mellersta Sverige fanns en stor oro för den alltmer ökande rovviltsstammen och konsekvenserna av ökande tamdjursangrepp. Delegationerna fick en bred och balanserad bredd då delegaterna kom från politik, näringsliv och ideella organisationer.
Delegationerna har under åren inte kommit att fungera så som det var tänkt från lagstiftaren och det fanns därför anledning att se över systemet. År 2015 gav riksdagen ett tillkännagivande till regeringen för att viltförvaltningsorganisationerna skulle stärkas. I betänkande 2014/15:MJU12 skriver miljö- och jordbruksutskottet att det anser att det bör ”göras en översyn av huruvida det är möjligt att förtydliga viltförvaltningsdelegationernas mandat och beslutanderätt samt om möjligt förstärka deras befogenheter som ett steg i arbetet med decentralisering och delegering av beslut”. I skrivelse 75 har regeringen hänvisat till att en genomlysning av viltförvaltningsdelegationerna görs, men insynen i det arbetet har varit mycket begränsad.
I svaret på en skriftlig fråga (2016/17:259) från mig till miljöministern framkommer att arbetet är under beredning och ska slutföras under 2016.
Vid regeringens sammanträde den 23 februari 2017 beslutades att länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer får ändrad sammansättning. Miljö- och naturvårdsintresset får ett ökat inflytande över viltförvaltningsdelegationernas beslut. Det orsakar en skev proportionalitet gentemot jakt- och viltvårdsintresset, som fortsatt bara har en representant i viltförvaltningsdelegationerna. Det är orimligt med tanke på att jakt- och viltvårdsintresset liksom markägarna representerar de grupper som lever närmast viltet, påverkas av det i sin vardag och också ansvarar för att förvalta det.
Syftet med att inrätta viltförvaltningsdelegationerna var att stärka den lokala förankringen i beslut om jakt och viltvård bland de människor som berörs av framför allt rovviltet. Skogsägare som råkar ut för betesskador på nyplanterad skog, jordbrukare som får åkrar uppbökade och djurägare som förlorar boskap till rovdjuren kommer genom regeringens agerande att få sämre möjligheter att i viltförvaltningsdelegationerna få gehör för sina behov. Viltförvaltningsdelegationerna blir fortsatt mer av en diskussionsklubb men nu med en skev fördelning genom regeringens agerande. Delegationerna skulle leda till samsyn och pragmatiska lösningar för beslut men som situationen är nu kommer viltförvaltningen knappast att leda till samsyn eller förankring.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
Vilka ytterligare åtgärder har ministern för avsikt att vidta för att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen?
Har ministern för avsikt att följa upp och ytterligare justera i den lokala viltförvaltningen om markägare, skogsägare och jägare inte längre känner en tilltro till lagstiftarens beslut?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:399
Webb-tv: Viltförvaltningsdelegationerna
Dokument från debatten
- Tisdag den 4 april 2017Kammarens föredragningslistor 2016/17:91
Protokoll från debatten
Anf. 79 Miljöminister Karolina Skog (MP)
Herr talman! Sten Bergheden har frågat mig varför jag vill minska inflytandet för markägare och jägare och vilka åtgärder jag avser att vidta för att återställa balansen i viltförvaltningsdelegationerna så att markägare och de jägare som sköter viltvården inte underrepresenteras.
Åsa Coenraads har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag har för avsikt att vidta för att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen och om jag har för avsikt att följa upp och ytterligare justera den lokala viltförvaltningen om markägare, skogsägare och jägare inte längre känner tilltro till lagstiftarens beslut.
De frågor som har ställts berör samma ämnesområde, vilket föranleder att jag ger ett samlat svar.
Regeringskansliet har utvärderat de regionala viltförvaltningsdelegationerna, bland annat genom enkäter. Alla ledamöter och berörda länsstyrelser har haft möjlighet att lämna synpunkter på delegationernas arbete. Regeringskansliet har också hållit möten med de intresseorganisationer som är representerade i delegationerna.
När det gäller sammansättningen av delegationerna har regeringen kommit fram till att naturvårdens och det lokala näringslivets och turismens intressen behöver stärkas. Regeringen har därför beslutat att ändra förordningen om viltförvaltningsdelegationerna så att miljö- och naturvårdsorganisationerna företräds av ytterligare en ledamot och de lokala natur- och ekoturismföretagen av en ledamot. Syftet är bland annat att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen.
Regeringen kommer att följa arbetet i viltförvaltningsdelegationerna och vid behov ytterligare justera olika intressens representation i delegationerna.
Anf. 80 Sten Bergheden (M)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. I svaret framgår det tydligt att man har haft en dialog i denna process. Men det är tydligt att det är regeringens vilja att föra in ytterligare två representanter i dessa viltförvaltningsdelegationer.
Min fråga är rätt uppenbar: Är syftet att stärka den lokala förankringen? Ja, det är lite lagom luddigt.
Herr talman! Vad var problemet med den gamla sammansättningen i dessa viltförvaltningsdelegationer? Vilka problem såg man från regeringens sida som innebar att man var tvungen att utöka viltförvaltningsdelegationerna med ytterligare två representanter från naturvården och från ekoturismen? Vad ska de tillföra till denna verksamhet som inte kunde tillgodoses av de tidigare delegationerna? Har man gjort någon form av utvärdering eller någonting annat för att lyckas komma fram till detta? Eller har ministern och regeringen tyckt att det vore trevligt om fler fick vara med i dessa delegationer och tycka till?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Då kommer nästa steg. De människor som sitter med där bevakar både jägarnas och markägarnas intressen. Det kan vara fråga om viltskador och skogar som kan bli betskadade. Det kan vara fråga om åkrar som kan bli förstörda av vildsvin och mycket annat. Det är ekonomiska värden som står på spel.
Herr talman! Då blir frågan: Kommer de ytterligare representanter som nu kommer att ingå i dessa delegationer också att bidra med ekonomisk stöttning och hjälp? Om det visar sig att man av någon anledning vill öka på en viltstam, är man då också beredd att gå in från regeringens sida eller från någon annan och öka ersättningen och annat till dem som blir drabbade? Annars är det faktiskt så att man för in människor, som egentligen inte har med dessa ekonomiska åtaganden att göra, som ska styra över andra människors ägande och viltvård. Det är i så fall en början till inskränkning i äganderätten.
Då är min fråga: Är man beredd att också ta konsekvenserna av de beslut som i så fall fattas om att man ska utöka någon viltstam eller förändra någonting som då drabbar markägare och jägare ekonomiskt så att de lider ekonomisk skada av detta?
Anf. 81 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! Jag har ställt en interpellation till miljöministern eftersom hon ansvarar för just viltförvaltningsdelegationerna. Min interpellation handlar om den lokala förankringen av beslut och syftet med viltförvaltningsdelegationerna.
Låt mig börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation. Eftersom ministern har valt att ge ett samlat svar på min interpellation och på Sten Berghedens interpellation blev svaret på våra två interpellationer tyvärr mycket kort. Jag tycker att ministern inte riktigt har svarat på min interpellation.
Jag har tidigare ställt skriftliga frågor till ministern om hur regeringen ser på viltförvaltningsdelegationernas framtid. Även då har svaren varit vaga. Det kan vara så att jag har varit lite otydlig i mina frågor. Det är därför som jag har ställt denna interpellation till ministern, så att vi får möjlighet att debattera frågan här och nu i stället. Det tycker jag är extra viktigt.
Under Alliansens tid inrättade vi viltförvaltningsdelegationerna med syftet att förankra besluten närmare dem som de verkligen berör.
Delegationerna bestod då av dem som brukar marken och av politiskt folkvalda från landsting eller regioner. Sedan kom en del från olika intresseföreningar. Den totala gruppen var väl avvägd och har på de flesta håll i Sverige fungerat ganska väl. På vissa håll fungerar det tyvärr inte så bra. Ett ställe där det inte fungerar så bra är i Västmanland, som jag kommer från, där alla representanter från naturvårdsintresset har valt att hoppa av delegationen för länge sedan.
Alliansregeringen ville göra ett omtag i dessa frågor som rör jakt och viltvård. Det gjorde vi genom att tillsätta något som vi kallade Jaktlagsutredningen. Tyvärr valde denna regering att lägga ned den utredningen innan den var färdig. Det var tråkigt. Vi var ganska många som väntade på att det skulle komma ut någonting ur denna utredning som också hade beröring med viltförvaltningsdelegationerna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Er regering valde att tillsätta en utredning av viltförvaltningsdelegationerna, och då var vi flera som blev väldigt hoppfulla. Vi hoppades att det av utredningen skulle komma någonting som ökade den lokala förankringen. Tyvärr blev vi väldigt besvikna när beslutet kom från regeringen tidigare i våras om att bara ändra sammansättningen i delegationerna och inte titta på förankringsprocessen eller beslutsprocessen.
Vi blev också förvånade över att den långa utredning som ändå gjorts resulterade i det ganska enkla att bara tillsätta fler människor i delegationerna - och ändra proportionerna i dem. Man ökade naturvårdsintresset och minskade sidan som brukar mark och skog. Vi tycker att det är mycket märkligt med de skeva proportionerna just nu. Det blir ett sätt att se på naturen utifrån i stället för att bruka den, vilket såväl natur och vilt som människor mår bra av. Den grupp som ansvarar för att förvalta viltet blir väldigt underrepresenterad i delegationerna.
Min fråga till ministern är därför fortfarande vilka ytterligare åtgärder hon avser att ta för att just stärka den lokala förankringen av de beslut delegationerna tar.
Anf. 82 Miljöminister Karolina Skog (MP)
Herr talman! Det blir lite av en lek med ord här, om att vissa typer av representanter skulle vara lite mer lokala och lite mer äkta samt företräda människor lite mer än andra. Jag tycker att det är väldigt olyckligt.
Vi har som sagt gjort ett gediget arbete med enkäter och möten. Det finns också forskning kring delegationernas sammansättning - rådata som vi har tillgång till. Bland annat den typ av problem som nämndes här har kommit fram, till exempel att vissa av delegationerna har fungerat väl medan andra har haft väldigt stora problem. Vissa intresseorganisationer har också valt att helt hoppa av. Det föranledde förändringar.
Delegationerna ska ta övergripande beslut och ha lokal kännedom om skog, mark och vilt. På det sättet ska de bistå de experter som fattar de mer precisa besluten. Därför måste vi hitta en representativitet, och det är självklart en svår fråga. En uppgift vi har tillgång till är dock de rådata som kommer från Luleå tekniska universitet och forskaren Simon Matti. Han har intervjuat 189 ledamöter i delegationer och frågat hur de identifierar sig. Det visade sig att 61 procent svarade att de identifierar sig som jägare. I befolkningen i allmänhet utgör samma grupp 3 procent. Det visar på en väldigt sned representation i dessa grupper.
För att förstärka den lokala förankringen och kunskaperna om skog och mark beslutade regeringen därför att öka representationen för naturvårds- och turistguideintresset. Det är inte så att några få äger viltvårdsförvaltningen, utan det är verkligen någonting vi ska göra tillsammans. Det är absolut inte bara markägare och jägare som är direkt berörda av viltförvaltningsfrågor, utan det är en mycket större grupp. Delegationerna har till uppgift att fånga upp detta, och med denna förstärkning hoppas vi uppnå det.
Vi kommer självklart att följa arbetet och se om det har fått den effekten. Har det inte det får vi vidta ytterligare åtgärder.
Anf. 83 Sten Bergheden (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag tar väl fasta på det sista ministern sa, nämligen att man kommer att utvärdera och se om man behöver ändra på detta om det inte fungerar. När kommer den utvärderingen? Har man lagt in den i försöksprocessen, som vi kanske ändå får kalla det, att tillsätta ett antal extra ute i våra viltdelegationer? Det innebär alltså att det inom något år kommer att göras en prövning av om detta fungerar eller inte och att man verkligen följer upp det.
Annars återstår nämligen de frågor jag ställde. Vad var problemet med den gamla tillsättningen? Vad var det som saknades, som var så avgörande och som just dessa intressen skulle tillföra? Då kommer också nästa fråga, nämligen om det finns några andra intressen som behöver komma in i gruppen - och framför allt om det är några intressen som inte ska in i gruppen. Har man någon begränsning på detta, eller har ministern och regeringen tänkt fylla på med fler särintressen, miljöorganisationer och annat som kan tycka till, sitta med och diskutera vilka viltstammar vi ska ha?
Samtidigt får markägare och jägare stå för den ekonomiska biten när grödor äts upp och det tas plantor och grejer och man måste ha en viltstam som ligger på en rimlig nivå. Vad väger då tyngst? Är det de ekonomiska bitarna för markägarna och jägarna, eller är det de andras åsikter - de som inte har några kostnader att bära utan bara tillgångar att få om de kan öka på guidning och annat runt omkring? Hur har regeringen tänkt fördela kostnaden om det visar sig att man vill öka på eller minska stammar i olika delar som påverkar ekonomin? Det är en av de primära frågorna.
Någonstans sitter ändå människor i delegationerna för att kunna reglera och ha en viltstam som fungerar på ett bra sätt där ute. Det är märkligt att man bara kan placera in andra särintressen än de som har en ekonomisk känning av vad som sker och låta dem driva detta åt ett annat håll medan de andra står för fiolerna om det går fel. Jag vill gärna höra någon form av tankegång där, herr talman. Hur har man tänkt om det nu visar sig att delegationerna styr åt fel håll på grund av detta? Och är det någon mer organisation eller något mer intresse som ska in, på bekostnad av markägares och jägares intressen?
Anf. 84 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! Ministern missar dessvärre målet lite i sitt inlägg. I första hand är problemet egentligen inte vilka som ingår i delegationen utan vad man gör och vad syftet med delegationen är - vad den ska fylla för funktion.
Jag har i en skriftlig fråga, som jag tyvärr inte har fått svar på än, ställt ytterligare frågor om just detta med syftet. Svaret på den skriftliga frågan har fördröjts i flera veckor, men förhoppningsvis får jag svar senast i morgon. Ministern säger att den nya fördelningen i viltförvaltningsdelegationerna till stor del ska bli bättre av att man ökar naturvårdsintressena. Min fråga är då vad den andra delen är i detta, men det väntar vi med till i morgon. Sedan kanske vi möts i en interpellationsdebatt om det också om några veckor.
Jag fortsätter dock att fundera lite på den lokala förankringen i viltförvaltningsfrågorna. I det svar jag fick från miljöministern på just den här interpellationen sa miljöministern: "Syftet är bland annat att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen." Jag funderar då på vem det är man stärker förankringen för, för det är uppenbarligen inte för de människor som bor och brukar markerna utan kanske mer för de människor som bor i städerna och åker ut på landsbygden för att titta på saker och njuta av granar, tallar och rovvilt som befinner sig där. Då funkar inte förvaltningstanken.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ministern säger alltså att syftet bland annat är att stärka den lokala förankringen. Vad menar egentligen regeringen att det andra skulle vara, utöver detta?
Anf. 85 Miljöminister Karolina Skog (MP)
Herr talman! Låt oss återgå till vad det är viltförvaltningsdelegationerna gör. De är organ som ska verka för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom länen. De tar övergripande riktlinjer och stöttar de experter som senare fattar besluten.
Om jag har förstått den borgerliga regeringen, som instiftade detta, rätt är tanken att folk som kan skog och mark kan ha någonting att tillföra för att öka kvaliteten i myndighetsbesluten. Det är väl klokt. Sedan ska man hitta en representation för en sådan grupp. I dessa grupper finns det dokumenterade problem i dynamiken - och en väldigt tydlig skevhet i representationen, som inte på något sätt motsvarar allmänheten i stort. Det föranledde en förändring av representationen.
Eftersom det ifrågasätts vad som är lokal förankring kan det väl vara bra att förtydliga att det är de regionala organen inom naturvårdsorganisationerna som får den möjligheten.
Om det finns någon Stockholmsrädsla i det här kan jag alltså lugna er: Så är inte fallet, utan det är de regionala organen inom naturvårdsorganisationerna som får möjlighet att utse representanter, detta utifrån grundtanken att man ska ha kunskap om det aktuella geografiska området. Vi kommer också att ge vägledning till myndigheterna att detsamma självklart ska gälla naturguideföretagen.
Det som fascinerar mig i debatten här är att man så tydligt värderar olika gruppers möjlighet att representera och tillföra kunskap i det här arbetet och också värderar olika företag på landsbygden som olika viktiga på ett väldigt tydligt sätt. Jag har väldigt svårt att följa den logiken. Självklart är det viktigt att vi har såväl lantbruk som skogsvårdande företag. Jakt är också en viktig del liksom att turistnäringen fungerar.
Men i viltförvaltning, som är komplexa frågor, behöver vi självklart också ha in naturvårdsintresset, bland annat för att de mål om regleringar som har beslutats här i riksdagen ska bli verklighet. I det arbetet har naturvårdsorganisationerna en viktig roll att spela. Det är i alla fall min ambition. Jag är inte helt säker på att det är en gemensam ambition i det här arbetet.
Representation är en komplicerad fråga, och jag påstår inte att jag vet exakt vad som är en perfekt representation i någon grupp, inte heller i viltförvaltningsdelegationerna. Vi har dock kunnat konstatera att den sammansättning som den borgerliga regeringen tog fram landade i att 61 procent av representanterna är jägare. Motsvarande siffra för allmänheten är 3 procent. Då är man inte i närheten av representation, i alla fall inte enligt den mest använda definitionen. I vanliga fall brukar vi ju mena att representation handlar om att motsvara den svenska befolkningen i stort.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Så var det inte, och det fanns därför anledning att ändra sammansättningen.
Anf. 86 Sten Bergheden (M)
Herr talman! Tack, ministern, för ett försök till svar, även om jag inte är nöjd. Jag anser att om det är några som kan både skog och mark så är det våra markägare och jägare som dagligen bedriver sin verksamhet där ute och därför är väldigt väl insatta när det handlar om att sköta våra viltstammar.
Det handlar självklart inte heller om någon Stockholmsrädsla utan mer en rädsla för regeringens sätt att hela tiden angripa äganderätten och jakten i Sverige. Detta kan ju vara ytterligare ett steg i att försöka förändra, inskränka och helt enkelt förstöra mycket av den verksamhet som i dag fungerar ute på landsbygden. Det kanske inte behövs en massa nya regleringar och nya tankegångar som går helt på tvären mot hur man har jobbat tidigare.
Herr talman! Jag har en fråga när det gäller de enkäter som man gjort. Har man gjort enkätundersökningen bland alla de markägare som finns i ett område och frågat hur viltdelegationen har fungerat, om man har haft rätt viltstammar och alltihop, eller vilka har man frågat i den här enkätundersökningen? Har man frågat de människor som är berörda av våra viltstammar, alltså återigen markägare, jägare, de som förvaltar det här praktiskt där ute, eller vilka grupper har man frågat? Det vore kanske bra att få klarhet i det.
I och med att det här är mitt sista inlägg får jag passa på att tacka för debatten. Jag tar fasta på det ministern sa i en bisats, nämligen att man kommer att se över detta och göra en utvärdering. Jag ser fram emot att den utvärderingen sker rätt snabbt, herr talman - kanske redan i morgon.
Anf. 87 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! Tack, ministern, för klargörandet i vissa frågor! Jag tycker dock att det är tråkigt att vad ministern säger är att man helt enkelt visar ett särskilt intresse för och tar beslut som påverkar vissa särintressen i samhället, och det är de särintressen som mer ser naturen som ett museum i stället för att vilja förvalta och bruka det vi har.
Vi har en positiv trend i samhället i dag, där våra viltstammar ökar. Men det betyder också att man behöver förvalta dem ännu mer noggrant, och minskar man på den representationen i viltförvaltningsdelegationerna kommer vi att se ökade skador på skog och mark. Med ökade skador blir det också ökade kostnader för dem som äger och brukar marken, vilket rimmar lite illa med att regeringen gärna vill framstå som landsbygdsvänlig, bland annat genom att ta fram en livsmedelsstrategi som vi ska behandla här i kammaren och några veckor.
Man inskränker också äganderätten, och det tycker jag är särskilt oroväckande.
Jag skulle tyvärr säga att det beslut som regeringen har tagit om förändring i viltförvaltningsdelegationerna är ett steg mot skendemokrati och direkt landsbygdsfientlighet. Jag hoppas verkligen att ministern bevakar frågan noggrant och ser till att åtgärder vidtas så att man kan få en ökad möjlighet att vara delaktig i de beslut som rör ens egen skog och mark, samtidigt som vi allihop ska kunna njuta av allemansrätten och djur i skog och natur.
Anf. 88 Miljöminister Karolina Skog (MP)
Svar på interpellationer
Herr talman! Det här beslutet har uppenbarligen väckt ett antal farhågor som går mycket långt bortom frågan om representationen i viltförvaltningsdelegationerna. Gömde sig kanske också nya regleringar där? Gömde sig minskningar där? Ska några slängas ut ur delegationerna? Gömde det sig nya regler, andra typer av beslut och en förändrad förvaltning av viltet?
Detta är frågor som över huvud taget inte är aktuella i det här beslutet. Det framkommer också ett förakt mot vissa delar av vårt civila samhälle, mot turistnäringen och dess möjlighet att ha kunskap om skog och mark och det lokala näringslivet på landsbygden. Det är väldigt tydligt att vissa representerar landsbygden lite bättre än andra.
Vi har beslutat att det ska vara fler representanter i viltförvaltningsdelegationerna, fler lokala representanter som kan skog och mark och som bedriver näring ute i skog och mark. De ska sitta tillsammans med andra som också kan dessa frågor - våra markägare, skogsägare och jägare - för att diskutera detta.
Jag gör ingen värdering eller tycker att någon kan det här mindre, och jag vänder mig starkt mot den beskrivning av det civila samhället som görs här. Jag ser att det civila samhället såväl som privata intressen inom turistnäringen, mark- och jordbruksnäringen och skogsförvaltningsnäringen har mycket att bidra med i viltförvaltningen och att det är samverkan som behövs.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.