Kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder i brottmålsprocessen

Fru talman! Vilken ålder du har när du döms har väldigt stor betydelse i brottmålsprocessen, inte för själva brottet som har begåtts - det är detsamma oavsett vilken ålder du har - men däremot för påföljden, det som i folkmun kallas straff.

Kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder i brottmålsprocessen

Det finns en lång tradition av att särbehandla unga lagöverträdare i straffsystemet. På grund av att unga är just unga har straffsystemet anpassats till att unga inte har uppnått samma utvecklingsgrad som vuxna personer har. Det gör att ingripanden mot unga är lindrigare än ingripanden mot vuxna.

Det finns särskilda bestämmelser om handläggning hos en rad myndigheter som polis, åklagare och domstol när det handlar om unga lagöverträdare. Bestämmelserna är ofta utformade med en bestämd ålder som utgångspunkt: 15, 18 eller 21 år. Den misstänktes eller tilltalades ålder har därför avgörande betydelse för vilket straff som kan utdömas.

Särbehandlingen av barn och unga är viktig. Det finns en mening med att barn får vara barn. Det finns många andra partier som ifrågasätter det här, men här vill jag vara tydlig: Ett barn är ett barn, oavsett om barnet är misstänkt för brott eller inte.

Jag tror inte att jag är ensam om att följa Kevinfallet på tv. Det är en berättelse som verkligen visar på hur utsatta barn är i rättsprocessen och hur benägen vuxenvärlden är att pådyvla barn sin egen uppfattning och få barn att tro att den är sanningen - skyldighet till ett brott, till exempel, eller kanske barnets egen ålder.

Det har länge varit så att om en person är misstänkt för brott och man inte vet åldern på personen kan en så kallad kroppsbesiktning göras. Det är en åldersbedömning, precis en sådan som vi är vana att se debatteras i sammanhang som rör asylsökande och ensamkommande flyktingbarn.

Men Högsta domstolen beslutade för en tid sedan att åldersbedömning inte längre får ske i brottmål om inte den unga tycker att det är okej att en åldersbedömning görs. Det har lett till att Rättsmedicinalverket numera endast utför medicinska åldersbedömningar om den unga i fråga tycker att det är okej.

Förslaget som regeringen nu presenterar syftar till att återställa rättsläget så som det uppfattades tidigare, innan Högsta domstolen meddelade sin dom. Regeringen vill att det tydligt ska stå i rättegångsbalken att man ska kunna utreda en ungdoms ålder om personen är misstänkt för brott som kan ge fängelse. Ungdomen behöver inte godkänna eller samtycka till åldersbedömningen. Utredningen ska alltså kunna göras mot en persons egen vilja.

Vänsterpartiet vill att det förslaget ska avslås.

De personer som kan bli aktuella för åldersbedömning förekommer såväl i brottmålsprocessen som i asylprocessen. Ibland är det fråga om samma individer. I båda sammanhangen spelar den ungas ålder stor roll. Åldern har stor betydelse, och visst är det viktigt att få reda på åldern på en person som är misstänkt för något. Det kan till och med vara till fördel för personen eftersom det finns omfattande skyddslagstiftning som skyddar den unga. Men att göra en utredning mot någons vilja är inte rätt.

Vi ska vara medvetna om att det i dag inte finns någon metod som kan bestämma en individs exakta ålder. Det är i stort sett samma metoder för åldersbedömning oavsett om det rör sig om brottmålsprocesser eller ansökningar om uppehållstillstånd - och ingen är exakt.

Metoderna för att bedöma ensamkommande asylsökande barns ålder har varierat genom åren och varit mer eller mindre godtyckliga. Socialstyrelsen pekade i en rapport från 2016 på osäkerheten i metoderna för åldersbedömning rörande såväl 15-årsgränsen som 18-årsgränsen och förordade därför pilotstudier rörande båda gränserna.

Vänsterpartiet anser att en ung brottsmisstänkt - i likhet med vad som från den 1 maj i år gäller för åldersbedömning i asylprocessen - ska ha möjlighet men inte vara tvingad att genomgå medicinsk åldersbedömning i de fall där den unges ålder är osäker och har betydelse för påföljdsfrågan.

Därför yrkar vi avslag på propositionen. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Det är av största vikt för förtroendet för rättssamhället att rätt personer blir dömda för brott de har begått och att de får ett väl avvägt straff. Här föreslår regeringen ett förtydligande angående kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder så att rätt straff kan utdömas.

I propositionen föreslås ett förtydligande i rättegångsbalken av när kroppsbesiktning får göras för att utreda den misstänktes ålder. Kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder ska få göras på den som skäligen kan misstänkas för ett brott som kan leda till fängelse. En förutsättning ska vara att den misstänktes ålder har betydelse för om straff får dömas ut eller för påföljdsfrågan i övrigt.

När den misstänktes ålder är okänd har sedan länge tillämpats en ordning där reglerna om kroppsbesiktning i rättegångsbalken har använts för att utreda om den misstänkte är straffmyndig och för andra situationer där åldern har betydelse för påföljdsfrågan. Resultatet av dessa bedömningar har därefter tillsammans med annan utredning åberopats i domstol.

Högsta domstolen har dock genom ett avgörande slagit fast att det inte finns lagstöd för att utföra kroppsbesiktning för detta ändamål. I beslutet anförs att bestämmelsens ordalydelse tar sikte på vad som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. Detta bör enligt Högsta domstolen förstås så att omständigheterna kan få betydelse som bevisning eller på annat sätt bidra till utredningen av gärningen eller vem som har begått den. Omständigheter som har betydelse för påföljden, till exempel den misstänktes ålder, omfattas däremot inte av ordalydelsen, enligt Högsta domstolen.

Det är centralt att det finns en möjlighet för de brottsutredande myndigheterna, eller i sista hand domstolarna, att få till stånd en medicinsk åldersbedömning om den misstänktes ålder är oklar. Annars måste myndigheterna många gånger förlita sig på den misstänktes egna uppgifter om sin ålder. Det finns då en betydande risk för att allvarliga brott inte utreds eller att åklagaren inte kan uppfylla sin bevisbörda eller utredningsskyldighet med följden att åtal inte kan väckas eller att ett väckt åtal ogillas. Följden kan också bli att dömda får mindre ingripande straff än vad de skulle ha fått om åldern hade kunnat utredas närmare. En sådan ordning skulle många gånger leda till stötande resultat, inte minst mot bakgrund av de intressen målsägandena har av att brott blir utredda och lagförda. Det gäller i synnerhet när det är fråga om mycket allvarlig brottslighet. Det är också olämpligt att vuxna personer som dömts för ett allvarligt brott placeras tillsammans med barn på slutna ungdomshem på grund av att åldern inte har kunnat fastställas.

Det finns i dag inte någon metod för medicinsk åldersbedömning som kan bestämma en individs exakta ålder. Både Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att arbeta med att se över metoderna och att öka kunskapen.

Även om en medicinsk åldersbedömning inte med exakthet kan säga vilken ålder den misstänkte har är den en viktig pusselbit i kartläggningen av frågan. Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. När Rättsmedicinalverket uttalar sig om en persons ålder uttalar sig myndigheten aldrig med större säkerhet än vad de vetenskapliga metoderna tillåter. Den osäkerhet som finns i bedömningen har också domstolen att beakta i sin bevisvärdering.

Mot den bakgrunden föreslås därför att ändamålet för kroppsbesiktning ska kompletteras så att det uttryckligen framgår av rättegångsbalken att kroppsbesiktning får göras för att utreda den misstänktes ålder i det fall den har betydelse för om påföljd får dömas ut eller har betydelse för påföljdsfrågan i övrigt.

Kompletteringen innebär endast en uttrycklig lagreglering av det som i den praktiska tillämpningen ansågs gälla innan Högsta domstolen kom med sitt beslut. Det är alltså fråga om att återställa rättsläget till hur det tidigare uppfattades på denna punkt. Någon utvidgning av möjligheterna att besluta om kroppsbesiktning i förhållande till vad som ansågs gälla är enligt regeringen inte avsedd.

Legalitetsprincipen, behovsprincipen, ändamålsprincipen och proportionalitetsprincipen kommer, liksom tidigare, att vara vägledande vid tilllämpningen.

Enligt utskottet är det av stor betydelse att det finns en möjlighet för de brottsutredande myndigheterna eller domstolen att i sista hand få till stånd en medicinsk åldersbedömning om den misstänktes ålder är oklar. I annat fall finns en betydande risk för att allvarliga brott inte utreds eller att åklagaren inte kan uppfylla sin bevisbörda eller utredningsskyldighet med följden att åtal inte kan väckas eller att väckt åtal ogillas.

Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till propositionen och utskottets förslag samt avslag på reservationerna.

Jag instämmer i allt som sas i talarstolen av min kollega från utskottet Susanne Eberstein.

Vad som är centralt är att man anpassar lagstiftningen till det läge som man har upplevt har gällt redan tidigare. Det är för att tillgodose grundläggande rättsliga principer, som också nämndes tidigare. Legalitetsprincipen är oerhört viktig när det gäller ingrepp mot människor med tvång. Så är det när man gör en kroppsbesiktning av någon, oavsett syftet.

Lika fall ska behandlas lika. Det är en grundprincip i ett utvecklat rättssamhälle. Det är inte så att vissa ska komma undan medan andra inte gör det. Att det skulle vara frivilligt att komma undan eller att bli dömd, så som är utgångspunkten för Vänsterpartiet, är ett absurt resonemang.

Om man inte vet hur saker fungerar kan man ha uppfattningen att en bedömning av detta slag sker genom att en utomstående talar om exakt, att det är 100 procent säkert, att det är på det ena sättet eller det andra sättet - att det är 100 procent säkert att någon är si eller så gammal. Så fungerar det inte. Det finns ingenting som är 100 procent säkert annat än om man helt säkert kan säga att det är utrett. Domstolens verksamhet går ut på att hantera osäkerheter. Hur ofta kan man säga att man helt säkert vet att någon har gjort sig skyldig till ett brott, att man är 100 procent säker? Det förekommer knappt - kanske någon enstaka gång. I annat fall handlar det om att man har uppnått beviskravet för att någon ska kunna dömas. Det är ställt utom rimligt tvivel. Det får finnas tvivel, men inte något rimligt tvivel, om att någon har begått en gärning.

Det finns ett antal andra frågor där man använder sig av så kallade sakkunniga vittnen eller olika typer av utlåtanden i domstol. Det har varit tradition i till exempel faderskapsmål när faderskap till barn ska avgöras, vilket har kunnat få långtgående konsekvenser. De målen har utretts med lägre säkerhet än vad som krävs för att bli fälld för brott i en domstol.

Detta är ett bra och fullt rimligt förslag. Det kan inte vara så att den som är över 15 år, men påstår sig vara 14 - vid 14 är man inte straffmyndig och kan inte dömas - ska kunna välja att genomgå en medicinsk åldersbedömning, som kan visa att personen är 18 år. Utfallet av bedömningen kan slå så mycket.

Det finns personer som nog har varit ganska gamla, över 20 år, och som har funnits på boenden för ensamkommande barn och också i andra sammanhang där man tidigare inte har kunnat fastställa ålder. Men det har ändå framkommit. Det finns också exempel i Sverige där man har använt tysk åldersbedömning som grund för att döma i brottmål.

Jag tycker att det är väldigt bra att man får den här möjligheten, som också ska framgå tydligt av lagstiftningen. Det är inte så att man ska kunna välja huruvida man vill riskera att bli dömd eller inte, utan lika fall ska behandlas lika. Har man begått brott och åldern har betydelse för frågan om man ska kunna dömas över huvud taget eller för påföljdsfrågan ska det kunna utredas.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och propositionen, fru talman.

Fru talman! Rätt ska vara rätt! Eller hur, Anti Avsan? Precis som du sa i talarstolen ska lika behandlas lika.

Men jag tycker att du är något raljant angående åldersbedömningar och utmålar det som att jag och Vänsterpartiet kanske tror att det handlar om en hundraprocentigt rättssäker process som på månad och år kan fastställa någons ålder och att det därför finns en viss osäkerhet från oss. Så är det inte. Vi är kritiska till åldersbedömningen för att det inte vare sig från Socialstyrelsen eller Rättsmedicinalverket på något sätt finns en bedömningsgrund som är så pass rättssäker som vi skulle vilja ha den. Det har vi pratat mycket om i dag.

Vad jag däremot aldrig har hört Moderaterna prata om i justitieutskottet är någonting som ligger väldigt nära åldersbedömning och konceptet "ålder", nämligen barn och barnperspektivet i rättsprocessen. Det är egentligen det vi pratar om i dag: Vilket slags barnperspektiv ska vi ha i rättsprocessen?

Vill Moderaterna att barnkonventionen ska bli lag? Det har jag aldrig hört någonting om. Vilket synsätt har ni på barnperspektivet i rättsprocessen? Vi brukar också debattera häktning av barn, någonting som Vänsterpartiet är starkt kritiskt mot och vill förbjuda. Moderaterna svajar däremot väsentligt i frågan om häktning av barn.

Lika ska behandlas lika, säger du. Men vi vet också att barn har en särställning i rättsprocessen. Där skulle jag vilja höra Moderaternas åsikt.

Fru talman! Det handlar inte bara omedelbart om personer som är i den här åldern, till exempel de som är under 18 år och är barn. Det kan handla om vuxna människor som har begått brott tidigare. Det kan vara ett väldigt allvarligt brott som inte har preskriberats. Om det inte är bekant hur gammal personen är, då personen inte är född i landet och det inte finns födelsebevis eller någonting annat, kan det bli fråga om att fastställa åldern när personen är vuxen. Begick man brottet innan man hade fyllt 15 år eller inte? Då är själva åtgärden, kroppsbesiktning för att utröna åldern, någonting som kommer när man är vuxen.

När det gäller barnperspektivet: Det är fullständigt självklart att man är barn om man är under 18 år. Det kommer till uttryck i lagstiftningen på väldigt många ställen. Vi har aldrig haft någon annan uppfattning än att vi ska ha en straffmyndighetsålder på 15 år. Vi har också särskilda regler för hur man mäter straff för dem som är under 21 år i dag. Det pågår en diskussion om huruvida man ska ha lägre straffmätningsvärde för dem som till exempel är allvarligt kriminella och fullt medvetna om vad de gör men är 20 år gamla. Det finns då också andra regler i brottsbalken för att göra bedömningar av om personen hade den mognad som är rimlig och som människor i allmänhet har när de har gjort någonting. Det kan vara fråga om ålder. Det kan också vara funktionsstörningar, nedsatt intellektuell förmåga eller någonting annat. Jag tror inte att Vänsterpartiet och Linda Snecker riktigt har tänkt igenom när det här så att säga kan uppkomma.

Fru talman! Jo, det är just det att vi har tänkt igenom det. Vi har framför allt tänkt igenom det här ur ett barnperspektiv, för barn är oerhört utsatta i hela rättegångsprocessen. Precis som jag sa har vi ett aktuellt fall som går på tv just nu, nämligen Kevinfallet. Detta visar vilken extrem situation som barn befinner sig i, och det här måste vi lära oss av.

Du konstaterar, Anti Avsan, att vi har olika åldrar i lagstiftningen: 15 år, 18 år och 21 år. Du konstaterar att det är så det står i lagen. Men det går inte att tolka Moderaterna på annat sätt än att det svajar väldigt mycket när det kommer till er syn på när barn egentligen är barn. Det börjar direkt pratas om mognad och om olika attiraljer som följer med åldersprocessen och som jag tror att ni med glädje skulle vilja ändra på, precis som ni gärna skärper olika slags straff utan att kunna motivera vad det egentligen ska ge för resultat.

Jag konstaterar att Moderaterna inte har några problem med att vidta mer ingripande åtgärder mot barn, som att tvinga någon till en åldersbedömning. Ni tycker att det är helt okej att häkta barn med restriktioner och isolering. Där är er röst definitivt inte stark, men där skulle den kanske till och med behövas.

Vill Moderaterna ha barnkonventionen som lag? Hur tusan ska ni i så fall få det att gå ihop med er rättspolitik? Det skulle vara jätteintressant att höra.

Fru talman! Det är väldigt många som har helt orealistiska förväntningar på barnkonventionen som svensk lag. Det kommer i sak inte att förändra någonting utan bara införa mer osäkerhet och möjligen på det sättet vara till nackdel för barnen.

Min konkreta fråga till Linda Snecker utgår från vad som står i reservationen: "En brottsmisstänkt ska ha en möjlighet, men inte vara tvingad till, att genomgå en medicinsk åldersbedömning i de fall som den unges ålder är osäker och har betydelse för påföljdsfrågan." Hur gammal man var när man begick brottet har betydelse för påföljdsfrågan. Om man inte vet hur gammal en person är men vederbörande med säkerhet är minst 26 år och begick ett brott när han eller hon kanske var 17 år och nio månader - låt oss säga ett bestialiskt mord - ska det då vara en möjlighet att genomgå en medicinsk åldersbedömning för att relevant påföljd ska kunna utdömas? Det tycker jag är absurt. Jag sa det tidigare i talarstolen, och jag säger det igen. Jag tror inte att det här är genomtänkt.

Sedan kan Linda Snecker stå och försöka måla på oss en bild av både det ena och det andra. Man kan titta på vad Vänsterpartiet står för i olika frågor. De byter fot och går från den ena ståndpunkten till den andra, vilket vi såg i det förra ärendet. Jag tror nog inte att de har det största genomslaget. Jag tror inte att Vänsterpartiet är eller någonsin kommer att bli ledande i svensk rättspolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 maj.)