Fortsatt giltighet av en tidsbegränsad bestämmelse i inhämtningslagen

Fru talman! Hemliga tvångsmedel är en balansakt i rättspolitiken. Å ena sidan är det ett utmärkt verktyg för polisen för att kunna inhämta bevisning och styrka brott, å andra sidan är det ett stort intrång i den personliga integriteten.

Regeringen vill förlänga en tidsbegränsad lag så att den ska gälla fram till 2019. Det är ingen bra idé. Inhämtningslagen är ett hemligt tvångsmedel som används innan en förundersökning har påbörjats. Det skiljer sig med andra ord från andra hemliga tvångsmedel som används under förundersökningen.

Det innebär att inhämtningslagen godkänner ett stort ingrepp i den personliga integriteten hos personer som ännu inte är misstänka för brott. Ibland är det nödvändigt, men då ska regleringen vara gedigen och kontrollen stor.

Den som kontrollerar att inhämtningslagen följs är Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, SIN. Dess inspektion av Säkerhetspolisen visar att Säpo har angett ofullständiga brottsrubriceringar och använt sig av fel bestämmelser i inhämtningslagen. Det är av stor vikt att lagen används korrekt av brottsbekämpande myndigheter eftersom det innebär ett stort integritetsintrång för personer att utsättas för detta tvångsmedel. Det här är inte första gången som SIN kritiserar Säpo för felanvändning av lagen.

Lagrådet är kritiskt och tillstyrker inte regeringens förslag, vilket är allvarligt. Regeringen har inte tillräckligt väl analyserat hur inhämtningslagen förhåller sig till EU-domstolens dom om datalagring. Lagrådet är kritiskt och Advokatsamfundet likaså. Myndigheter som använder sig av inhämtningslagen följer inte bestämmelserna i lagen korrekt.

För att lagstifta behövs det utredning, analys och konsekvens. Myndigheterna måste kunna använda lagen korrekt. Inget av detta finns i denna proposition. Det anser inte bara Vänsterpartiet utan även Lagrådet, och då är det allvar.

Därför yrkar jag på avslag på propositionen och bifall till reservationen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, det vill säga det som vi diskuterar i dag, reglerar förutsättningarna för Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket att i underrättelseverksamhet hämta in övervakningsuppgifter om elektronisk kommunikation från teleoperatörerna.

Uppgifter får enligt huvudregeln hämtas in om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott som har ett straffminimum på fängelse i minst två år.

Inhämtning av uppgifter är också möjlig vid brottslig verksamhet som innefattar vissa särskilt angivna samhällsfarliga brott inom Säkerhetspolisens ansvarsområde med ett lägre straffminimum än fängelse i två år, till exempel sabotage och spioneri - detta enligt 3 § i lagen. Det har varit begränsad giltighet för just denna paragraf. Den har förlängts tre gånger, och nu är det dags att förlänga den igen.

Datalagringsutredningen har utvärderat inhämtningslagen och analyserat Säkerhetspolisens behov av en möjlighet enligt lagen att hämta in uppgifter om brottslig verksamhet som innefattar vissa samhällsfarliga brott. Utredningen föreslår bland annat att den tidsbegränsade bestämmelsen i 3 § inhämtningslagen ska göras permanent och att uppgifter ska få hämtas in när det gäller fler typer av brottslig verksamhet än vad som är möjligt i dag. Betänkandet har remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet.

EU-domstolen har i en dom 2016 klargjort att den svenska datalagringsregleringen inte stämmer överens med EU-rätten, bland annat när det gäller de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till lagrade uppgifter om elektronisk kommunikation. Mot bakgrund av detta har regeringen tillsatt en särskild utredare med uppdrag att se över regelverket och föreslå de förändringar som är nödvändiga.

Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 9 oktober 2017. Det slutliga ställningstagandet om vilken giltighet och utformning bestämmelser om inhämtning ska ha kommer att påverkas av de förslag som Utredningen om datalagring och EU-rätten förväntas lämna. Det lagstiftningsarbetet bedöms inte kunna avslutas innan giltighetstiden för 3 § löper ut.

Regeringen föreslår därför att giltighetstiden för denna paragraf ska förlängas till utgången av 2019.

Regeringen anför i propositionen att det givetvis vore att föredra att behandla Datalagringsutredningens förslag och de förslag som Utredningen om datalagring och EU-rätten kan komma att lägga i ett sammanhang och att inte ändra något i regelverket dessförinnan. Ett sådant lagstiftningsarbete kan dock inte genomföras innan giltigheten av den tidsbegränsade bestämmelsen i inhämtningslagen löper ut.

Frågan blir då om en ny förlängning bör göras i avvaktan på en samlad prövning eller om EU-domstolens avgörande ska ses som ett hinder mot en sådan förlängning. Remissinstanserna har haft olika uppfattning i denna fråga.

Regeringen har framhållit följande. Säkerhetspolisen har ett uppenbart behov av att få del av uppgifter för att bedriva kontraspionageverksamhet och bedriva arbete mot terrorism. Lagrådet i sin tur anför att detta inte räcker som skäl för att behålla en lagreglering vars tillåtlighet är oviss. Regeringen instämmer faktiskt i att det är av avgörande betydelse om förlängningen är förenlig med unionsrätten.

När det gäller sådan verksamhet som bedrivs av Säkerhetspolisen bör det noteras att det enligt EU-domstolen finns ett större utrymme jämfört med andra områden för att få tillgång till lagrade uppgifter när vitala intressen för nationell säkerhet hotas av terrorism och det finns objektiva omständigheter som ger skäl att anta att uppgifterna i ett konkret fall effektivt skulle kunna bidra till att bekämpa terrorism.

Dessa uttalanden från EU-domstolen måste enligt regeringen anses innebära att det även efter domen finns ett utrymme för att hämta in uppgifter för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan brottslig verksamhet som avses i 3 §.

Hur stort detta utrymme är och vilka förändringar som är nödvändiga kommer att analyseras närmare av Utredningen om datalagring och EU-rätten.

För att inte försämra Säkerhetspolisens förmåga att förebygga, förhindra och upptäcka samhällsfarlig brottslighet, vilket skulle kunna medföra allvarliga men för rikets säkerhet, anser regeringen sammanfattningsvis att Säkerhetspolisens möjlighet att inhämta uppgifter enligt 3 § bör förlängas till den 31 december 2019.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att få till stånd en väl avvägd reglering av tvångsmedelsanvändningen som står sig stabilt över tid. Regeringen har tillsatt två utredningar som lämnar var sitt betänkande, och ytterligare en utredning är tillsatt för att titta på överensstämmelsen med EU-rätten.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Datalagringsutredningens förslag och de förslag som Utredningen om datalagring och EU-rätten kan komma att lägga bör behandlas i ett sammanhang, och utskottet har förståelse för att ett sådant lagstiftningsarbete inte kan genomföras innan giltigheten av den tidsbegränsade bestämmelsen löper ut.

Regeringen har vidare väl motiverat Säkerhetspolisens behov, och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har självklart en viktig roll i arbetet med att bevaka att reglerna för att skydda den personliga integriteten följs.

Utskottet anser inte att Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens kritik av Säkerhetspolisens tillämpning är av så allvarligt slag att den nu skulle hindra den föreslagna lagstiftningen.

Advokatsamfundet är en oerhört integritetsskyddande organisation, och det är bra, men man kan ibland fundera över Advokatsamfundets håg när det gäller vems integritet det handlar om att skydda. Är det offren eller den framtida banditen som man vill skydda?

Att Lagrådet avråder händer då och då. Jag har här en lista med exempel från de senaste åren. Det gäller exempelvis handläggning av brottmål efter rättspsykiatrisk undersökning, utjämningssystem för kommuner och landsting, en miljöbalk, grundläggande kassaservice, vissa åtgärder mot illegala vapen samt kränkande fotografering.

Att man inte alltid lyder Lagrådet ser jag inte som något skäl till att vi inte skulle genomföra den här lagstiftningen.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till propositionen och därmed förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionen.

När det gäller bakgrunden och förutsättningarna för när 3 § inhämtningslagen kan användas hoppar jag över det, för jag tycker att det har redogjorts för på ett bra sätt alldeles nyss.

Man kan säga att i den bästa av världar inträffar ingenting som gör att man behöver en inhämtningslag. I den bästa av världar kan man göra allting i rätt ordning därför att det inte finns någonting som hindrar eller något intresse som är så starkt att det inte går att göra saker och ting i rätt ordning. Det är väl helt uppenbart, med tanke på hur terrorismen har utvecklats i världen, att vi inte lever i den bästa av världar. I så fall hade det sett annorlunda ut.

Dilemmat är om den här bestämmelsen, som har förlängts ett antal gånger tidigare och som en utredning har föreslagit ska göras permanent och dessutom utvidgas till fler brott av samhällsfarlig karaktär, inte skulle förlängas därför att vi måste göra saker och ting i rätt ordning. Linda Snecker nämnde det här med balansgång, och det är helt riktigt. Jag delar den uppfattningen. Det måste alltid vara en balansgång eller en avvägning mellan olika intressen. I det här fallet vill jag påstå att det är uppenbart att de behov av kontraspionageverksamhet och arbete mot terrorism som finns bland annat inom Säkerhetspolisen väger väldigt tungt. Det är därför vi över huvud taget har den här typen av lagstiftning. I annat fall skulle det inte vara motiverat.

Eftersom det då inte går att behandla den tidigare Datalagringsutredningen och förslagen som ska komma från Utredningen om datalagring och EU-rätten samtidigt och innan den här tidsbegränsade bestämmelsens giltighet går ut tycker jag vid en samlad bedömning att förslaget som regeringen lämnar här är väl avvägt.

Det är viktigt att komma ihåg, och det gäller all rättstillämpning, att förutsättningen för att hämta in uppgifter enligt både den här regeln och andra eventuella regler som inte är tidsbegränsade, som gäller i dag och som skulle kunna komma i konflikt med EU-domstolens förhandsavgörande ska uttolkas i ljuset av det förhandsavgörandet.

Sedan är det också viktigt att det här området som avser Sveriges säkerhet - ett område som bland annat Säkerhetspolisen arbetar med - ligger utanför det område där EU har behörighet därför att det specifikt rör Sveriges nationella intressen. Man kan också se det i ljuset av att EU-domstolen har uttalat att det finns ett större utrymme jämfört med andra områden att få tillgång till lagrade uppgifter om den här typen av intressen hotas. Dessutom säger EU-domstolen att i motiverade brådskande fall skulle nationella behöriga myndigheter ha tillgång till lagrade uppgifter utan förhandskontroll av en domstol eller en oberoende myndighet.

Fortsatt giltighet av en tidsbegränsad bestämmelse i inhämtningslagen

Ser man det här sammantaget måste man dra slutsatsen att domen inte sätter möjligheten att hämta in uppgifter enligt 3 § inhämtningslagen ur spel. Däremot kan man inte säga exakt vilka implikationer den här domen har på regelverket i sig. Det får väl framkomma i de här två utredningarna, varav den ena är avslutad och den andra är tillsatt.

Därmed finns det inte anledning att inte förlänga tiden för giltigheten av bestämmelsen. Jag yrkar alltså bifall till propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)