Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor

Justitieutskottets betänkande 2009/10:JuU23

Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor (JuU23)

Skyldigheten för advokater att vittna begränsas. Skyldigheten ska från den 1 juli 2010 bara gälla i mål om brott som kan ge fängelse i två år eller hårdare straff. Den nya regeln innebär en ändring tillbaka till vad som gällde före 1998. Då utvidgades skyldigheten att vittna för personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, och ändringen kom oavsiktligt också att gälla för advokater. En annan ändring gäller huvudförhandlingen i tingsrätten i mål med någon som är anhållen eller häktad. Tidsfristen för att hålla huvudförhandling i mål med häktade förlängs från en vecka till två veckor. Dessutom blir en misstänkt som godkänner ett strafföreläggande skyldig att betala försvararkostnaderna till staten på samma sätt som en som döms för ett brott. Personen blir också skyldig att ersätta statens kostnader för urinprov. Strafföreläggande är ett alternativ till åtal vid mindre allvarliga brott.

Datum för beslutet: 26 maj 2010
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionen.

Hela betänkandet

Betänkande 2009/10:JuU23 (pdf, 1 MB)

Justitieutskottets betänkande 2009/10:JuU23

Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2009/10:182 Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor. I propositionen behandlas frågor om advokaters vittnesplikt, återbetalningsskyldighet i straffrättsliga förfaranden och den frist inom vilken huvudförhandlingen med en häktad ska hållas sedan åtal väckts.

I propositionen föreslås att huvudförhandlingen i mål med frihetsberövade i tingsrätt ska påbörjas snarast och senast inom två veckor från den dag då åtalet väcktes. I dag gäller att huvudförhandlingen ska hållas inom en vecka från den dag åtalet väcktes.

Regeringen föreslår vidare att vittnesplikten för advokater och deras biträden ska begränsas till att avse vittnesmål i mål om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse två år. Detta innebär en återställning till vad som gällde före 1998, då advokater och deras biträden kom att omfattas av en utvidgning av vittnesplikten som var avsedd för vissa andra yrkesgrupper.

I propositionen lämnas även två förslag om återbetalningsskyldighet i straffrättsliga förfaranden. Dels ska en misstänkt som godkänner ett straffföreläggande kunna förpliktas att betala tillbaka försvararkostnader, dels ska den som döms för brott eller godkänner ett strafföreläggande kunna förpliktas att ersätta statens kostnader för urinprov.

Härutöver föreslås vissa lagändringar i författningar som hänför sig till Europeiska unionens domstolar och lagstiftning. Det rör sig om anpassningar till de nya begrepp som slås fast genom Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Lissabonfördraget), som trädde i kraft den 1 december 2009.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag. I betänkandet finns en reservation.

1

2009/10:JuU23

Innehållsförteckning  
Sammanfattning .............................................................................................. 1
Utskottets förslag till riksdagsbeslut ............................................................... 3
Redogörelse för ärendet .................................................................................. 4
Ärendet och dess beredning ......................................................................... 4
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................................................... 4
Utskottets överväganden ................................................................................. 6
Förlängd frist för huvudförhandling i mål med frihetsberövade vid  
tingsrätt ..................................................................................................... 6
Övriga lagförslag ....................................................................................... 10
Reservation ................................................................................................... 12
Förlängd frist för huvudförhandling i mål med frihetsberövade vid  
tingsrätt, punkt 1 (s, v, mp) .................................................................... 12
Bilaga 1  
Förteckning över behandlade förslag ............................................................ 14
Propositionen ............................................................................................. 14
Följdmotionen ............................................................................................ 14
Bilaga 2  
Regeringens lagförslag ................................................................................. 15
Bilaga 3  
Reservanternas lagförslag ............................................................................. 32

2

2009/10:JuU23

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.Förlängd frist för huvudförhandling i mål med frihetsberövade vid tingsrätt

Riksdagen antar

a)45 kap. 14 §, 47 kap. 22 § och 53 kap. 2 § regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, och

b)regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:182 i denna del och avslår motion 2009/10:Ju7.

Reservation (s, v, mp)

2.Övriga lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

a)lag om ändring i rättegångsbalken,

b)lag om ändring i lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa internationella organ,

c)lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

d)lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område,

e)lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden, och

f)lag om ändring i lagen (2006:502) med vissa bestämmelser om förhandsavgörande från EG-domstolen,

i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:182 i denna del.

Stockholm den 18 maj 2010

På justitieutskottets vägnar

Thomas Bodström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Thomas Bodström (s), Henrik von Sydow (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s), Johan Linander (c), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Inge Garstedt (m), Christer Adelsbo (s), Helena Bouveng (m), Lena Olsson (v), Otto von Arnold (kd), Mehmet Kaplan (mp), Anders Hansson (m), Maryam Yazdanfar (s), Kjell Eldensjö (kd) och Helena Bargholtz (fp).

3

2009/10:JuU23

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Inom Justitiedepartementet har promemorian Återbetalningsskyldighet i straffrättsliga förfaranden, m.m. (Ds 2009:29) utarbetats. Promemorian föranleddes bl.a. av en framställan av lagmännen i Solna tingsrätt, Stockholms tingsrätt och Södertörns tingsrätt. Lagmännens framställan innehöll ett förslag om att tidsfristen för att hålla huvudförhandling i mål med häktade skulle förlängas från en till två veckor från åtalet (dnr Ju2007/6065/ DOM).

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2009/5684/DOM).

Regeringens proposition 2009/10:182 Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor behandlar bl.a. de förslag som lagts fram i promemorian. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen antar promemorians förslag till ändringar i rättegångsbalken och lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Regeringen föreslår även vissa lagändringar till följd av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Lissabonfördraget), som trädde i kraft den 1 december 2009.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagrådet har granskat regeringens lagförslag, dock inte de lagändringar som föreslagits med anledning av Lissabonfördraget. Lagrådet lämnade de granskade lagförslagen utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor om advokaters vittnesplikt, återbetalningsskyldighet i straffrättsliga förfaranden och den frist inom vilken huvudförhandlingen med en häktad ska hållas sedan åtal väckts.

I propositionen föreslås att huvudförhandlingen i mål med frihetsberövade i tingsrätt ska påbörjas snarast och senast inom två veckor från den dag då åtalet väcktes. I dag gäller att huvudförhandlingen ska hållas inom en vecka från den dag åtalet väcktes.

Regeringen föreslår vidare att vittnesplikten för advokater och deras biträden ska begränsas till att avse vittnesmål i mål om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse två år. Detta innebär en återställning till vad som gällde före 1998, då advokater och deras biträden kom att omfattas av en utvidgning av vittnesplikten som var avsedd för vissa andra yrkesgrupper.

4

REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET 2009/10:JuU23

I propositionen lämnas även två förslag om återbetalningsskyldighet i straffrättsliga förfaranden. Dels ska en misstänkt som godkänner ett straffföreläggande kunna förpliktas att betala tillbaka försvararkostnader, dels ska den som döms för brott eller godkänner ett strafföreläggande kunna förpliktas att ersätta statens kostnader för urinprov.

Härutöver föreslås vissa lagändringar i författningar som hänför sig till Europeiska unionens domstolar och lagstiftning. Det rör sig om anpassningar till de nya begrepp som slås fast genom Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Lissabonfördraget), som trädde i kraft den 1 december 2009.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

5

2009/10:JuU23

Utskottets överväganden

Förlängd frist för huvudförhandling i mål med frihetsberövade vid tingsrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag om att när den tilltalade i ett brottmål är anhållen eller häktad ska huvudförhandlingen vid tingsrätten påbörjas snarast och senast inom två veckor från den dag då åtalet väcktes. När den tilltalade är ålagd reseförbud ska huvudförhandlingen påbörjas snarast och senast inom en månad från den dag då åtalet väcktes.

Jämför reservation (s, v, mp).

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att tidsfristen för att påbörja huvudförhandlingen i mål med häktade i tingsrätt förlängs från en till två veckor från åtalet.

Den nuvarande korta tidsfristen har främst motiverats av den tilltalades intresse av att frihetsberövandet ska bli så kort som möjligt. Regeringen anför i propositionen att detta intresse naturligtvis fortfarande väger mycket tungt. Samtidigt anser regeringen att det finns anledning att ifrågasätta om den korta tidsfristen innebär en rimlig avvägning av de intressen som bör beaktas i sammanhanget.

Regeringen framhåller att hänsyn även bör tas till övriga som är berörda av rättegången, främst målsägande och vittnen. Den nuvarande fristen leder till att dessa förutsätts inställa sig till huvudförhandlingen vid tingsrätten med mycket kort – ofta bara någon enstaka dags – varsel. Det framstår enligt regeringen som tveksamt om detta är förenligt med kravet på skälig tid för den som ska infinna sig vid rätten (32 kap. 1 § rättegångsbalken).

Regeringen anför vidare att det enligt lagmännen i Solna tingsrätt, Stockholms tingsrätt och Södertörns tingsrätt ofta är svårt för domstolen att i tillräckligt god tid före huvudförhandlingen få tag på samtliga förhörspersoner och försäkra sig om att de har fått kallelsen och avser att inställa sig. Om målsägande och vittnen inte inställer sig till förhandlingen måste domstolen ta ställning till om förhandlingen ska ställas in och flyttas till ett senare tillfälle och om den tilltalade i så fall ska stanna kvar i häkte. Det förekommer att åklagaren i en sådan situation avstår från att höra t.ex. ett vittne som har uteblivit från förhandlingen. Detta kan innebära att utred-

6

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN 2009/10:JuU23

ningen vid tingsrätten blir ofullständig. Om vittnet i stället hörs vid hovrätten förskjuts tyngdpunkten i domstolsprövningen från tingsrätten till hovrätten.

Regeringen pekar även på att den nuvarande tidsfristen kan leda till att den tilltalades personliga förhållanden inte hinner utredas tillräckligt före huvudförhandlingen vid tingsrätten.

Den nu gällande enveckasfristen kan normalt inte överskridas för att tillgodose målsägandens intresse av att biträdas av ett visst målsägandebiträde. Inte heller kan uppskov medges för att en av de tilltalade i ett mål med flera häktade önskar biträdas av sin försvarare vid huvudförhandlingen. Regeringen anför att eftersom det ofta är svårt att hitta en tid för förhandlingen som passar alla inblandade på så kort tid som en arbetsvecka, kan den gällande fristen leda till att försvarare och målsägandebiträden som agerat under processens tidigare stadier måste ersättas vid förhandlingen. På motsvarande sätt kan den åklagare som har lett förundersökningen behöva bytas ut till huvudförhandlingen, vilket innebär ett dåligt resursutnyttjande.

Den nuvarande fristen kan vidare enligt regeringen leda till att andra huvudförhandlingar måste ställas in för att frigöra tid för mål med häktade, vilket inte bara är olyckligt för aktörerna i de inställda målen utan även innebär ökade kostnader.

I det senaste lagstiftningsärendet om den aktuella bestämmelsen konstaterades att mycket kan lösas genom organisatoriska åtgärder (prop. 2000/01: 108 s. 25). Regeringen anför att enligt uppgift från lagmännen i Solna tingsrätt, Stockholms tingsrätt och Södertörns tingsrätt har domstolarna i hög grad redan gjort sådana ansträngningar och förändringar. Vidare pekar regeringen på att antalet brottmål i tingsrätterna ökade med ungefär 33 % under perioden 2000–2009, vilket gjort att de beskrivna problemen har accentuerats.

Enligt regeringen kan den föreslagna lagändringen inte anses strida mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från den 4 november 1950 (Europakonventionen) eller på annat sätt avvika från gällande internationella normer. Regeringen framhåller att i de fall där häktningstiderna blir mycket långa i Sverige är det förundersökningen, dvs. tiden fram till åtal, som tar mest tid i anspråk.

Med det föreslagna tillägget i lagtexten att huvudförhandlingen ska påbörjas snarast och senast inom två veckor vill regeringen lyfta fram skyndsamhetskravet och tydliggöra att den förlängda tidsfristen inte regelmässigt ska tas i anspråk fullt ut.

Regeringen anser att den nuvarande tidsfristen om en månad i mål där den tilltalade är ålagd reseförbud fortfarande framstår som väl avvägd. Den fristen bör därför enligt regeringen kvarstå. Regeringen föreslår dock att det även i den bestämmelsen av tydlighetsskäl läggs till att huvudför-

7

2009/10:JuU23 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
  handling ska påbörjas snarast. Syftet med detta är bl.a. att hindra att
  lagtexten ger intryck av att olika skyndsamhetskrav gäller när den tillta-

lade är frihetsberövad respektive ålagd reseförbud.

Motionen

I motion Ju7 (s, v, mp) yrkas avslag på regeringens förslag om att förlänga tidsfristen från det att åtal väcks och den tilltalade är anhållen eller häktad till dess att huvudförhandlingen i tingsrätt hålls från en till två veckor.

Motionärerna framhåller att skälet till att den nuvarande tidsfristen är så kort som en vecka är att den tilltalades frihetsförlust inte ska bli längre än vad som är oundgängligen nödvändigt. De anser inte att regeringen kan visa skäl som tillräckligt motiverar en förlängning av tidsfristen. Motionärerna noterar att JO och Justitiekanslern är tveksamma till en förlängning och att Sveriges Advokatsamfund avstyrker förslaget. De tar vidare upp bl.a. att Sverige har fått internationell kritik för långa häktningstider av Europarådets kommitté mot tortyr och inhuman behandling (CPT). Att ytterligare förlänga häktningstider är inte rätt väg att gå.

Motionärerna har inte något att invända mot regeringens förslag i övrigt i denna del.

Utskottets ställningstagande

Den tilltalades intresse av en kort häktningstid väger givetvis alltjämt mycket tungt. Vid en avvägning av de intressen som bör beaktas framstår emellertid den nuvarande tidsfristen enligt utskottet som alltför kort. Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att enveckasfristen innebär påtagliga nackdelar på flera sätt.

Till att börja med tvingas målsägande och vittnen ofta inställa sig till huvudförhandlingen med mycket kort varsel. Det kan vidare vara svårt för domstolarna att få kontakt med samtliga förhörspersoner före huvudförhandlingen på den korta tid som står till buds. I värsta fall måste förhandlingen ställas in och flyttas till ett senare tillfälle. Om åklagaren i stället avstår från att höra t.ex. ett vittne i tingsrätten kan tyngdpunkten i domstolsprövningen komma att förskjutas till hovrätten, vilket självfallet inte heller är bra. Till detta kommer, som regeringen påpekar, att den korta tidsfristen i många fall inte räcker för att utreda den tilltalades personliga förhållanden före huvudförhandlingen. Det förekommer vidare att någon eller några av de försvarare, målsägandebiträden eller den åklagare som har agerat tidigare under processen måste bytas ut för att förhandlingen ska kunna hållas i rätt tid. Detta är ett dåligt resursutnyttjande.

Ett förslag om att förlänga tidsfristen för huvudförhandling från en till två veckor behandlades redan 2000 (prop. 2000/01:108 Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.). Vid den

8

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN 2009/10:JuU23

tidpunkten gjordes emellertid bedömningen att det inte fanns tillräckliga skäl att förlänga tidsfristen. Bestämmelsen mjukades dock upp något genom att en uttrycklig möjlighet till uppskov i omfattande mål infördes.

Som regeringen påpekar har antalet brottmål i tingsrätterna sedan uppmjukningen av bestämmelsen 2000 ökat med ungefär 33 % fram till 2009, vilket har gjort att problemen med den korta tidsfristen har accentuerats.

När det gäller problemet med långa häktningstider rent allmänt vill utskottet i likhet med regeringen framhålla att de längsta häktningstiderna i Sverige förekommer under förundersökningen, dvs. före åtalet. Utskottet delar regeringens uppfattning att den föreslagna förlängningen av tidsfristen inte kan anses strida mot Europakonventionen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de nackdelar som den nuvarande tidsfristen medför motiverar att fristen förlängs enligt regeringens förslag. Utskottet vill understryka att syftet med lagändringen inte är att fristen regelmässigt ska tas i anspråk fullt ut. Detta tydliggörs i lagtexten genom tillägget att förhandling ska påbörjas snarast och senast inom två veckor.

Som redan framgått syftar förlängningen av fristen bl.a. till ett bättre resursutnyttjande. Förhoppningen är att en längre frist ska leda till färre inställda huvudförhandlingar och färre byten av försvarare, målsägandebiträden och åklagare. Utskottet välkomnar särskilt den utvärdering av den nya regleringens praktiska tillämpning som regeringen aviserat. En sådan utvärdering är bl.a. viktig för att säkerställa att den förlängda fristen inte tillämpas på ett sätt som undergräver kravet på att huvudförhandlingen ska påbörjas snarast.

Regeringens förslag i övrigt i denna del framstår som väl avvägt. Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen antar reger-

ingens lagförslag i denna del och avslår motionen.

9

2009/10:JuU23 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Övriga lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag att advokater och deras biträden, beträffande uppgifter som anförtrotts dem i deras yrkesutövning eller som de i samband därmed erfarit, ska vara skyldiga att vittna endast om det är medgivet i lag, om den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det eller om vittnesmålet ska avges i mål om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Riksdagen antar regeringens förslag att återbetalningsskyldigheten för kostnader för offentlig försvarare utvidgas till att avse även den som godkänner ett strafföreläggande. Beslut om återbetalningsskyldighet ska fattas av den domstol som har förordnat offentlig försvarare för den misstänkte.

Riksdagen antar regeringens förslag att bestämmelserna i rättegångsbalken om återbetalningsskyldighet för statens kostnader utvidgas till att avse även urinprovstagning och urinundersökning.

Riksdagen antar regeringens förslag om anpassningar i vissa författningar med anledning av Lissabonfördragets ikraftträdande.

Propositionen

Vittnesplikten för advokater

I propositionen föreslås att advokater och deras biträden, beträffande uppgifter som anförtrotts dem i deras yrkesutövning eller som de i samband därmed erfarit, ska vara skyldiga att vittna endast om det är medgivet i lag, om den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det eller om vittnesmålet ska avges i ett mål om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Detta skulle för advokater och deras biträden innebära en återställning till den vittnesplikt som gällde före 1998. Regeringen framhåller i propositionen att de utvidgningar av vittnesplikten som gjordes 1998 och 2006 var avsedda för personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Vittnesplikten för advokater och deras biträden övervägdes inte särskilt i de lagstiftningsärendena men kom att omfattas av förändringarna.

Återbetalningsskyldighet i straffrättsliga förfaranden

Det är för närvarande inte möjligt att ålägga en misstänkt som har en offentlig försvarare och som godkänner ett strafföreläggande återbetalningsskyldighet för försvararkostnader på samma sätt som om han eller hon hade dömts för brottet. I propositionen framhåller regeringen att avsikten aldrig har varit att den som godkänner ett strafföreläggande ska behandlas annorlunda än den som döms för brott av domstol. Regeringen föreslår därför

10

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN 2009/10:JuU23

att den som har godkänt ett strafföreläggande ska kunna åläggas att betala tillbaka försvararkostnader och att återbetalningsskyldigheten ska prövas av den domstol som har förordnat försvararen.

Vidare föreslår regeringen att den som döms för brott respektive den som godkänner ett strafföreläggande eller en ordningsbot ska kunna förpliktas att stå för kostnaderna för urinprovstagning och urinundersökning på motsvarande sätt som för blodprovstagning och blodundersökning.

Lagändringar med anledning av Lissabonfördraget

Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, innehåller ändringar i och tillägg till de grundläggande fördragen och vissa protokoll som hör till dem. Genom Lissabonfördraget slås fast att Europeiska unionen ska ersätta och efterträda Europeiska gemenskapen som juridisk person. Begreppen gemenskapsrätt och gemenskapsrättsakt har i Lissabonfördragets terminologi blivit unionsrätt och unionsrättsakt. I propositionen föreslår regeringen en anpassning av vissa begrepp i ett antal lagar på så sätt att hänvisningar till unionens olika domstolar ersätts av en samlad referens till Europeiska unionens domstol och att begreppet gemenskapsrättsakt byts ut mot unionsrättsakt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det finns starka skäl att återställa vittnesplikten för advokater och deras biträden till vad som gällde före 1998.

I likhet med regeringen anser utskottet att en misstänkt som har en offentlig försvarare och som godkänner ett strafföreläggande bör kunna åläggas att betala tillbaka försvararkostnaderna på samma sätt som om han eller hon hade dömts för brottet. Som regeringen anfört bör vidare samma återbetalningsregler gälla för urinprov som för blodprov.

Behovet av de ändringar som regeringen föreslår med anledning av Lissabonfördragets ikraftträdande är uppenbart.

Lagförslagen i detta avsnitt har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag i denna del.

11

2009/10:JuU23

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förlängd frist för huvudförhandling i mål med frihetsberövade vid tingsrätt, punkt 1 (s, v, mp)

av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Mehmet Kaplan (mp) och Maryam Yazdanfar (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

a)Riksdagen avslår 53 kap. 2 § och antar 45 kap. 14 § och 47 kap. 22 § regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen att bestämmelserna får de lydelser som reservanterna föreslår i bilaga 3.

b)Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:Ju7 och bifaller delvis proposition 2009/10:182 i denna del.

Ställningstagande

Skälet till att tidsfristen för huvudförhandling är så kort som en vecka när det gäller mål med frihetsberövade i tingsrätt är att den tilltalades frihetsförlust inte ska bli längre än vad som är oundgängligen nödvändigt (se bl.a. prop. 2000/01:108 s. 25).

Vi tycker inte att regeringen kan visa skäl som tillräckligt motiverar en förlängning av tidsfristen. Det går redan i dag att göra undantag från huvudregeln om huvudförhandling inom en vecka från åtalet. Sverige har dessutom fått internationell kritik för långa häktningstider av bl.a. Europarådets kommitté mot tortyr och inhuman behandling (CPT). Att ytterligare förlänga häktningstider är inte rätt väg att gå.

JO och Justitiekanslern är tveksamma till en förlängning av tidsfristen. Enligt JO måste den nuvarande ordningen medföra betydande svårigheter för andra än den tilltalade för att en försämring för den tilltalade i detta avseende ska kunna anses befogad. JO ställer sig tveksam till om sådana svårigheter nu har uppstått. Sveriges Advokatsamfund avstyrker förslaget.

12

RESERVATION 2009/10:JuU23

Sverige behöver ett starkt rättsväsende och en väl utbyggd välfärd för att kunna verka kraftfullt mot kriminalitet. Det krävs en balans i rättsväsendet för att få hela rättskedjan att fungera. Prognoser visar på underskott hos domstolar och inom Kriminalvården. Vi menar att regeringens oförmåga att hantera ekonomin inom rättsväsendet är en bidragande orsak till att en situation uppstår där tidsfrister måste förlängas. Detta är dock inte skäl nog för att en tilltalad som är frihetsberövad ska behöva vara oviss om och oroa sig för utgången under onödigt lång tid.

Mot bakgrund av det anförda föreslår vi att riksdagen avslår regeringens förslag att förlänga tidsfristen för huvudförhandling i mål med frihetsberövade från en till två veckor. Vi har dock inte något att invända mot regeringens förslag i övrigt i denna del. Riksdagen bör därför, med delvis bifall till propositionen i denna del, anta det lagförslag som framgår av bilaga 3.

13

2009/10:JuU23

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2009/10:182 Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i rättegångsbalken,

2.lag om ändring i lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa internationella organ,

3.lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

4.lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

5.lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område,

6.lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden,

7.lag om ändring i lagen (2006:502) med vissa bestämmelser om förhandsavgörande från EG-domstolen.

Följdmotionen

2009/10:Ju7 av Thomas Bodström m.fl. (s, v, mp):

Riksdagen avslår regeringens förslag om att förlänga tidsfristen från det att åtal väcks och den tilltalade är anhållen eller häktad till dess att huvudförhandling i tingsrätt hålls från en till två veckor.

14

2009/10:JuU23

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

15

2009/10:JuU23 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

16

REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 2009/10:JuU23

17

2009/10:JuU23 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

18

REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 2009/10:JuU23

19

2009/10:JuU23 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

20

REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 2009/10:JuU23

21

2009/10:JuU23 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

22

REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 2009/10:JuU23

23

2009/10:JuU23 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

24

REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 2009/10:JuU23

25

2009/10:JuU23 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

26

REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 2009/10:JuU23

27

2009/10:JuU23 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

28

REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 2009/10:JuU23

29

2009/10:JuU23 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

30

REGERINGENS LAGFÖRSLAG BILAGA 2 2009/10:JuU23

31

2009/10:JuU23

BILAGA 3

Reservanternas lagförslag

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Regeringens förslag Reservanternas förslag

45 kap.

14 §

Rätten ska bestämma tid för huvudförhandling så snart som möjligt. För behandling av en rättegångsfråga eller en del av saken, som får avgöras särskilt, får huvudförhandling sättas ut, trots att målet i övrigt inte är

berett till huvudförhandling.  
Är den tilltalade anhållen eller Är den tilltalade anhållen eller
häktad, ska huvudförhandling påbör- häktad, ska huvudförhandling påbör-
jas snarast och senast inom två jas snarast och senast inom en
veckor från den dag, då åtalet väck- vecka från den dag, då åtalet väck-
tes, om inte längre uppskov är nöd- tes, om inte längre uppskov är nöd-
vändigt på grund av åtgärd som vändigt på grund av åtgärd som
avses i 11 eller 12 §, målets omfatt- avses i 11 eller 12 §, målets omfatt-
ning eller annan omständighet. Har ning eller annan omständighet. Har
den tilltalade häktats efter åtalet, den tilltalade häktats efter åtalet,
ska tiden räknas från dagen för ska tiden räknas från dagen för
hans eller hennes häktande. hans eller hennes häktande.

Är den tilltalade ålagd reseförbud, ska huvudförhandling påbörjas snarast och senast inom en månad från den dag då åtalet väcktes, om inte längre uppskov är nödvändigt på grund av åtgärd som avses i 11 eller 12 §, målets omfattning eller annan omständighet. Har reseförbudet meddelats efter åtalet, ska tiden räknas från dagen för delgivning av beslutet.

47 kap.

22 §

Huvudförhandling för handläggning av rättegångsfråga eller del av saken, som kan avgöras särskilt, får hållas även om förberedelsen av

målet i övrigt inte har avslutats.  
Är den tilltalade häktad, ska Är den tilltalade häktad, ska
huvudförhandling påbörjas snarast huvudförhandling påbörjas snarast
och senast inom två veckor från och senast inom en vecka från
dagen för förberedelsens avslutande dagen för förberedelsens avslutande
eller, då han eller hon häktats där- eller, då han eller hon häktats där-
efter, från dagen för hans eller hen- efter, från dagen för hans eller hen-
nes häktande. nes häktande.

32

RESERVANTERNAS LAGFÖRSLAG BILAGA 3 2009/10:JuU23

Är den tilltalade ålagd reseförbud, ska huvudförhandling påbörjas snarast och senast inom en månad från dagen för förberedelsens avslutande. Har reseförbudet meddelats därefter, ska tiden räknas från dagen för delgivning av beslutet.

Tryck: Elanders, Vällingby 2010 33
1

Förslag

1 motion, 1 proposition
2

Beredning

Beredning i utskottet: 2010-05-04
Justering: 2010-05-18
Betänkande publicerat: 2010-05-18
Trycklov: 2010-05-18
Reservationer 1
Betänkande 2009/10:JuU23

Advokaters vittnesplikt och andra processrättsliga frågor (JuU23)

Skyldigheten för advokater att vittna begränsas. Skyldigheten ska från den 1 juli 2010 bara gälla i mål om brott som kan ge fängelse i två år eller hårdare straff. Den nya regeln innebär en ändring tillbaka till vad som gällde före 1998. Då utvidgades skyldigheten att vittna för personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, och ändringen kom oavsiktligt också att gälla för advokater.

En annan ändring gäller huvudförhandlingen i tingsrätten i mål med någon som är anhållen eller häktad. Tidsfristen för att hålla huvudförhandling i mål med häktade förlängs från en vecka till två veckor från åtalet.

Dessutom blir en misstänkt som godkänner ett strafföreläggande skyldig att betala försvararkostnaderna till staten på samma sätt som en som döms för ett brott. Strafföreläggande är ett alternativ till åtal vid mindre allvarliga brott. Vidare blir en person som döms för brott eller godkänner ett strafföreläggande skyldig att ersätta statens kostnader för urinprov.

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

3

Debatt

Debatt i kammaren: 2010-05-26
4

Beslut

Beslut: 2010-05-26
2 förslagspunkter, 1 acklamation, 1 votering

Webb-tv: Beslut

  • 26 maj 2010

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Förlängd frist för huvudförhandling i mål med frihetsberövade vid tingsrätt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar
a) 45 kap. 14 §, 47 kap. 22 § och 53 kap. 2 § regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, och
b) regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:182 i denna del och avslår motion 2009/10:Ju7.

Reservation 1 (s, v, mp)

Omröstning i sakfrågan

Utskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)

PartiJaNejAvståendeFrånvarande
s0100030
m770019
c180011
fp22006
kd18006
v01705
mp01306
-1000
Totalt136130083

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Övriga lagförslag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i rättegångsbalken,
b) lag om ändring i lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa internationella organ,
c) lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,
d) lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område,
e) lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden, och
f) lag om ändring i lagen (2006:502) med vissa bestämmelser om förhandsavgörande från EG-domstolen,
i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:182 i denna del.