Särskild debatt om det grova och dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer

Fru talman! Jag vill bara gå tillbaka i livet och fixa att det aldrig hade hänt. Jag är jättearg fortfarande, och jag kommer aldrig att glömma min mamma och vad han har gjort mot min mamma. Jag ber för henne varje dag. Tänk om det hade funnits en trappa upp till himlen och jag hade kunnat träffa henne! Men vi kan inte göra någonting åt det, för det som har hänt har hänt.

Jonathans smärtsamma ord är hämtade från Aftonbladets granskning. I dag kan vi inte göra någonting åt Jonathans sorg. Vi har redan svikit honom. Men i dag måste vi göra allt för alla de barn, tjejer och kvinnor som dagligen utsätts för mäns våld, killars våld och hedersrelaterat våld. Vår uppgift är nu att gå från ord till konkret handling.

Fru talman! Jag vill börja med att rikta ett tack till Liberalerna för att ni har begärt denna viktiga debatt. Ett särskilt tack vill jag rikta till Juno Blom för det samarbete vi har haft de senaste åren för att bland annat skärpa lagstiftningen mot hedersförtryck och våld mot barn. Det samarbetet har varit mycket värdefullt, och det fortsätter.

Den här regeringen har haft två kriminalpolitiska prioriteringar från det att vi tillträdde. Den ena har varit gängkriminaliteten, och det är välkänt. Där har vi lagt fram ett ambitiöst 34-punktsprogram som vi nu rullar ut. Den andra prioriteringen är just mäns våld mot kvinnor. Tyvärr har den frågan ofta kommit i skuggan i den offentliga debatten på senare år - tills nu, skulle jag vilja säga. Nu är mäns våld mot kvinnor återigen i centrum av den kriminalpolitiska debatten, och det välkomnar jag sannerligen, för det är där den frågan hör hemma.

Mäns våld mot kvinnor är och förblir ett stort samhällsproblem. De senaste åren har i genomsnitt en kvinna var tredje vecka blivit dödad av en man som hon hade eller hade haft en relation med. Detta är bara spetsen på toppen av isberget. För varje dödsoffer har vi tusen och åter tusen kvinnor som hotas och trakasseras av sina män dag efter dag och år efter år. Det är helt oacceptabelt. Sverige ska vara världens bästa land för flickor, kvinnor och mammor att leva i. En lägre ambition kan vi aldrig ha.

Vi har gjort viktiga och ibland internationellt sett banbrytande reformer som vi ska vara stolta över. Kvinnofridslagstiftningen som vi införde för drygt 20 år sedan fick upp straffskalorna rejält. Sexköpslagen var vi först i världen med. Vi införde människohandelslagstiftningen för att effektivare kunna komma åt trafficking. På senare år har de här reformerna fortsatt. Vi införde samtyckeslagen, som är den strängaste sexualbrottslagstiftning som Sverige någonsin har haft. Vi har gjort det lättare att sätta fotboja på förföljande män. Vi har kraftigt ökat stödet till kvinnojourerna, från 25 miljoner kronor när vi tillträdde till 150 miljoner kronor förra året.

Vi sköt till resurser till polisen så att man kunde rekrytera 350 nya utredare med särskild inriktning på våld i nära relationer, och mer åtgärder kommer. Till sommaren kommer barnfridsbrottet, som ytterligare skärper synen på de våldsamma männen.

Inom kort kommer vi att kunna gå till Lagrådet med förslag om bland annat straffskärpning för grov kvinnofridskränkning och ökade möjligheter att porta en våldsam man från den gemensamma bostaden. För så är det. Det är den våldsamma mannen som ska tvingas flytta. Det är hans rörlighet som ska begränsas, inte kvinnans.

Med det sagt arbetar vi just nu också med ytterligare åtgärder. Det är en åtgärdslista som jag vill ska bli minst lika ambitiös som det 34-punktsprogram som vi har mot gängkriminaliteten. Den kommer vi att presentera inom kort.

En punkt på den listan kommer att bli en översyn av reglerna för vårdnad av och umgänge med barn. Här får jag säga att jag har en ganska hård syn. Jag menar att om en man beter sig riktigt illa kan han passera en gräns där han har försuttit sin chans till umgänge med barnen.

Min inställning är att ett barn inte ska behöva träffa sin förövare. Sedan får denna förövare vara pappa hur mycket han vill. Det är barnets bästa som alltid ska gälla. Min bestämda åsikt är också att en man som slår sin fru inte bara är en dålig make. Han är också en dålig pappa.

Det kan tyckas självklart. Ändå finns det gott om exempel där mamman är så hotad att hon måste ha skyddat boende och hemliga personuppgifter men där mannen ändå har rätt till umgänge med barnen. Det är inte rimligt.

Här behöver vi göra en översyn där risken för pappan att förlora rätten till umgänge om han är våldsam kommer ännu tydligare till uttryck i lagstiftningen. Det bör vara inriktningen, och det lovar jag att vi ska göra.

Fru talman! Också jag vill rikta ett tack till Liberalerna som har tagit initiativ till den här viktiga debatten. Som alla vet är våld i nära relationer ett mycket stort samhällsproblem och något som framför allt drabbar kvinnor.

Enligt Brottsförebyggande rådet har det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer minskat med närmare 20 procent sedan början av 2000-talet. Men man kan samtidigt utläsa att omkring 15 kvinnor om året har dödats i Sverige av en före detta eller nuvarande partner under de senaste åren. För män var motsvarande siffra strax under tre fall om året.

Varje siffra över noll är ett misslyckande. Inte sällan sker våldet i det som ska vara den allra tryggaste platsen i en människas liv, nämligen det egna hemmet. Här finns inga som helst ursäkter eller bortförklaringar. Våldet mot kvinnor måste upphöra.

Det är viktigt att betrakta detta med öppna ögon. Det här är ett problem som finns i alla delar av vårt samhälle. Den som tror att det i princip bara rör sig om personer med en viss härkomst eller bakgrund kommer att gå fel.

Lika viktigt är att också säga följande: En del av relationsvåldet är kopplad till avskyvärd hederskultur, vilket är ett stort samhällsproblem som måste bekämpas i sig.

Vi moderater har under flera års tid pekat på en lång rad förändringar som måste ske. Låt oss för det första börja i lagstiftningen. Straffen för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning behöver skärpas. Straffskalorna i dag motsvarar inte brottens allvar.

För det andra behöver vi vidta reformer för att skärpa reglerna om kontaktförbud. Elektronisk övervakning, så kallad fotboja, ska användas i fler fall än i dag. I dag krävs det i princip att en person överträder kontaktförbud för att den ska kunna beläggas med just fotboja. Men då kan det redan vara för sent. Vi moderater vill se ett system med individuella riskbedömningar där personer med kontaktförbud kan tvingas bära fotboja direkt.

För det tredje behöver gränsen för obligatorisk häktning sänkas. Låt mig också säga att landets kvinnojourer gör ett fantastiskt arbete. Vi moderater vill stärka det ekonomiska stödet till dem med 80 miljoner kronor årligen. Det är resurser som skulle göra skillnad inte bara här och nu utan långsiktigt för att ge fler utsatta kvinnor det stöd som de förtjänar och behöver.

Fru talman! Tyvärr har många av våra förslag år efter år blivit nedröstade i kammaren. Det är beklagligt. Det innebär att lagstiftningen mot våld i nära relationer inte alls är så skarp i dag som den borde ha varit och som den skulle ha kunnat vara.

Vi hoppas att det ska finnas ett större stöd nu för att inte bara prata om problemen utan för att i konkret handling ta krafttag mot dem. Ytterst, fru talman, är det bara så som vi förändrar Sverige.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor har inte sitt ursprung i ett enskilt land eller i en enskild region. Det har alltid funnits överallt i alla tider. Det kommer alltid att behövas ett kontinuerligt arbete för att minska det och för att freda kvinnor mot våld och förtryck.

Våldet ska bekämpas genom att man ska markera mot enskilda förövare och varhelst det finns en social eller kulturell acceptans för mäns våld mot kvinnor. Som svar till den kvinna som misshandlats av sin man sägs "Säg förlåt till mannen som slår dig" och "Du ska aldrig, aldrig, aldrig tänka att du ska gå till polisen".

Samtalet är från en dold inspelning som två kvinnor, iklädda niqab, har med en imam i en moské i Malmö. Samma råd gavs i sex av de tio största moskéerna i vårt land. Om kvinnorna inte hade varit journalister från Uppdrag granskning hade dessa råd sannolikt aldrig nått den öppna debatten.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor finns överallt. Jag är optimistisk över att vi kan göra en stor skillnad när kvinnor känner en stor social acceptans för att polisanmäla och att de också uppmanas av sin omgivning att anmäla.

Men hur ska vi nå våldsutsatta kvinnor i kulturellt segregerade bostadsområden där det väntas sociala konsekvenser av att polisanmäla sin man och där de uppmanas av lokala religiösa auktoriteter att i stället be sin man om ursäkt när de har blivit misshandlade, och att de aldrig, aldrig, aldrig ska kontakta polisen?

Jag är rädd för att debatten om mäns våld mot kvinnor inte kommer att omfatta vissa problem. När det kommer till mäns våld mot kvinnor vill jag att man ska kunna se samtliga problem och att det är socialt och kulturellt oacceptabelt. Det handlar framför allt om att se och tala om den utsatthet som existerar och där det finns en social och kulturell acceptans för mäns våld mot kvinnor.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill att rättssamhället ska kunna äventyra våldsamma mäns frihet helt och hållet om det krävs för att helt och hållet återge friheten för våldsutsatta kvinnor. Vi står beredda att införa ett straff som vi kallar förvaringsdom. Det innebär att vissa män som exempelvis återfaller i brott som grov kvinnofridskränkning ska kunna hållas inlåsta på obestämd tid.

Vi vill även höja minimistraffet för grov kvinnofridskränkning till två års fängelse, se till att kontaktförbud alltid kan kombineras med elektronisk övervakning och mycket mer. Inte minst måste vi kunna prata om kultur och värderingar och de olika förutsättningar som våldsutsatta kvinnor upplever i vårt land beroende på om de exempelvis lever i ett kulturellt segregerat område eller inte.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor har pågått i alla tider i hela världen. År efter år blir kvinnor trakasserade, hotade, misshandlade, våldtagna och mördade. I nyhetsinslag, statistik och genom personliga vittnesmål får vi berättat för oss om och om igen att den farligaste platsen för en kvinna är hemmet. Den farligaste personen i en kvinnas liv är den man hon har eller har haft en relation med.

I snart sju år har regeringen haft det yttersta ansvaret för att se till att rätt åtgärder kommer på plats och förverkligas. Mäns våld mot kvinnor förtjänar politisk handlingskraft i form av lagförslag, reformer och budgetanslag som angriper det omfattande samhällsproblem som detta är. Det handlar om hela kedjan från det förebyggande arbetet till åtgärder mot eftervåldet.

Detta är en fråga som berör oss alla. Slagen måste stoppas, orden och tortyren, som tusentals kvinnor dagligen får leva med, måste få ett slut, och vi måste ge de utsatta kvinnorna det stöd och det skydd de har rätt till.

Mäns våld mot kvinnor är heller ingen kvinnofråga, utan det är ett hot mot vårt demokratiska samhälle som kräver samma uppmärksamhet och samma engagemang som det mot gängkriminalitet och dödsskjutningar. Framför allt krävs att vi går till gemensam handling, att vi gör verkstad av de fina orden, att vi får slut på kvinnors lidande och rädsla och att vi skyddar brottsoffren.

Centerpartiet har arbetat systematiskt genom åren mot mäns våld mot kvinnor, genomfört många förändringar och lagt många förslag på bordet för att hjälpa kvinnor ur det levande helvete som är deras vardag, från det förebyggande arbetet till hårdare straff för förövaren, till robusta brottsutredningar för fler fällande domar och till avgörande insatser för ett liv och en vardag i frihet och trygghet.

Äntligen händer det saker. Det finns nu stora möjligheter att enas brett. Låt oss ta den möjligheten. Det handlar om skärpta straff för fler brott, såväl hedersbrott som kvinnofridskränkning, fotboja som en tidig och effektiv åtgärd och säkrad långsiktig finansiering av kvinnojourer. Vi måste ge polisen rätt verktyg. Socialtjänsten måste arbeta mer aktivt för att skydda kvinnor. Vi måste kriminalisera kontrollerande beteende och se till att utsatta kvinnor får förtur till fast bostad, bara för att ta några exempel.

Detta är åtgärder som kan få kvinnor att våga lämna sin man och som ger henne och barnen det stöd som krävs. Men mäns våld mot kvinnor uppstår inte i ett vakuum. Så länge vi har ett samhälle utifrån patriarkala strukturer och så länge vi inte tidigt pratar med våra barn och unga om normer, värderingar och attityder kommer våldet att fortsätta, generation efter generation. Våld mot kvinnor handlar om gärningsmannens makt och kontrollbehov. Att stoppa mäns våld mot kvinnor i grunden är ett viktigt arbete för ett jämställt Sverige.

Fru talman! Fem män har under kort tid dödat fem kvinnor i Sverige. Varje år mördas ännu fler. Det sker i villakvarter och i hyreslängorna. Det är ofattbart. Det är ett samhälleligt misslyckande. Och det saknar motstycke. Hur kunde detta ske? Hur kan vi låta detta fortgå? Vi måste kavla upp ärmarna och sluta att blunda för våldet och kränkningarna.

I den populära dokusåpan Paradise Hotel har produktionsbolaget dokumenterat övergrepp, till synes utan att märka det. Våldet är så normaliserat att ingen ser det, fast det finns där mitt framför dem. I en granskning som P3 Nyheter gjort berättar 11 av 20 tillfrågade tidigare deltagare att de varit med om att se övergrepp under inspelningarna. Det finns på film, men ingen agerade.

Metoo öppnade våra ögon. Fler insåg att män som slår finns i alla samhällsklasser. Det kan vara höjdaren inom filmbranschen, fotbollspappan eller ens egen bekant. Låt mig vara tydlig: Detta säger jag inte för att alla män ska känna skuld. Jag säger det därför att det är viktigt att vi alla reagerar och agerar så fort vi ser att något händer.

95 procent av alla kvinnor som blir utsatta för brott anmäler inte övergreppet. Försvinnande få av dem som faktiskt anmäler får se att det leder till en fällande dom. Att samhället vänder bort blicken är grunden till detta.

Jag är stolt över att leda det parti som drivit igenom rättsliga åtgärder mot mäns våld under den tid då andra partier knappt erkände att detta var ett problem. Vi om några vet att det ska straffa sig. Genomgripande förändringar i samhällets alla delar behövs så att det betyder något när vi säger "Inte en kvinna till".

Våra döttrar ska inte bli tafsade på i skolan. Vi måste agera mot nedsättande attityder, inte för att peka finger och mästra utan för att sviniga attityder begränsar tjejer och i förlängningen kan leda till döden.

Min vän var bara nio år när hennes mamma mördades av sin sambo. Så här skriver Isabell i dag: Jag kan inte slå ifrån mig tanken på hur rubriken på löpsedeln såg ut när min mamma blev mördad. Trots att jag bara var nio år när det skedde har jag bilden tydligt fastetsad på näthinnan: "Tvåbarnsmamma knivmördad". Svenska myndigheter borde klara av att se, möta och skydda våldsutsatta kvinnor. Så är det inte i dag. Det handlar om resurser för socialtjänsten, att sjukvården får tid att möta upp och att hela rättskedjan - polisen, åklagare och domare - får den kompetens som krävs och att krav ställs på att prioritera brotten. Min lilla flicka där hemma ska få växa upp i ett annat samhälle som är bättre än det som vi har i dag.

Så måste det bli.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor har än en gång hamnat i fokus, nu utifrån den mycket tragiska bakgrunden att fem kvinnor under tre veckor har mördats av män som de haft en relation med. Att flera politiska företrädare och medierna uppmärksammar detta är naturligtvis bra, men det är talande att det krävdes en sådan medieuppmärksamhet innan regeringen agerade. Visst var det bra att jämställdhetsministern bjöd in partiledarna till gemensamma samtal, men vad som verkligen behövs är konkret handling. Och det behövs nu. Vi måste gå från ord till handling. Vi har hört orden, men är man beredd att agera och att förhandla?

Kristdemokraterna har många politiska förslag och krav. Vi tillkännagav i riksdagen till regeringen redan för tre år sedan att vi ville se fotboja vid kontaktförbud, och vi föreslår att kontaktförbud ska användas i betydligt fler fall och att straffet för överträdelser ska skärpas kraftigt. KD vill stärka stödet till brottsoffer och kvinnojourer och höja skadestånden, och vi vill att skadestånd ska betalas ut automatiskt från staten. Straffen behöver skärpas och straffrabatterna rensas bort.

Under dessa veckor har det lyfts upp att man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är självklart så. Det brottsförebyggande arbetet är centralt, och här är det oerhört viktigt att betona betydelsen av normer och värderingar.

Professor Per-Olof Wikström följde, i en nu prisbelönt studie, 700 engelska ungdomar under deras uppväxt. Han undrade varför vissa begår brott men inte andra. Slutsatsen var: "Vissa ungdomar är nästan immuna mot att begå brott, därför att de har en stark moral och stor självkontroll. Det hänger samman med uppväxt och skola."

Det måste börja tidigt, fru talman, redan när barnen är små och skolgången igenom. Kristdemokraterna har ett helt batteri med förslag i vår familjepolitik som stöttar föräldrar. Vi kräver mindre barngrupper i förskolan så att pedagoger hinner med sitt viktiga arbete att se barnen, ge omsorg men också sätta gränser. Det är därför vi vill att skolan inte enbart ska förmedla kunskap utan även goda värderingar - skillnaden mellan rätt och fel.

De normer och värderingar som vi värnar måste upprätthållas av ett ramverk, och det måste få konsekvenser att bryta mot dem. Straff för grova brott ska vara rättvisa och stå i proportion till de brott som har begåtts. Vi måste ha god kapacitet i fängelserna så att inte över 2 000, som i dag, står i kö och går fria i väntan på att avtjäna utdömda straff. Skärpta straff har också en förebyggande effekt. Fängelse fungerar, och därför måste också straffen för grov kvinnofridskränkning skärpas.

Det är dags att gå från ord till handling.

Fru talman! Det är Liberalerna som har kallat till dagens debatt, och det är ingen slump. Liberalismen handlar om frihet. Det finns ingen värre frihetsbegränsning än att utsättas för kränkning, kontroll och misshandel i sitt eget hem, av en pojkvän, man eller förälder eller av ett helt kollektiv. Det är ett totalt krossande av friheten för tusentals människor varje dag, och de måste få friheten tillbaka.

Vi måste jobba på tre fronter samtidigt. Det handlar om att synliggöra och konfrontera de sjuka värderingar som rättfärdigar mäns och killars våld. Det handlar om ett uthålligt förebyggande arbete. Och när brotten trots allt begås ska gärningsmännen få tydliga straff och offren få samhällets helhjärtade stöd för att kunna gå vidare.

Ett systematiskt förebyggande arbete måste börja redan i förskolan och fortsätta hela skoltiden. För att motverka alla former av våld måste hedersrelaterat våld och förtryck, unga killars våld mot tjejer och våld i samkönade relationer inkluderas.

För tidig upptäckt måste vi systematiskt våga fråga om våld. Men för att det ska ske måste varje lärare, kurator, skolsköterska, socialarbetare och läkare veta vad de ska göra med svaret. Samverkan måste stärkas.

Att förebygga våld mot flickor och kvinnor är ett viktigt jämställdhetsarbete. Men så fort våldet har skett är det allvarlig kriminalitet och ska med kraft hanteras av rättsväsendet. Lagarna måste skärpas, bland annat om kontaktförbud och kvinnofridskränkning. Men det hjälper inte om inte personalen på myndigheter får bättre kunskap och om inte riktade resurser prioriteras i varje budget på alla nivåer.

Stödet till våldsutsatta måste bli bättre och mer långsiktigt. I dag råder det alltför ofta straffrihet då vi inte lyckas döma förövarna. Våldsutsatta unga tjejer och kvinnor måste fly för att få skydd, leva gömda och, som de själva uttrycker det, ofria och glömda.

Det krävs ett perspektivskifte. Våld mot barn, unga, tjejer och kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. Myndigheter måste samverka och tillsammans utgöra en skyddsmur mot förövarna så att varje brottsoffer får sin frihet och trygghet tillbaka.

Den som slår ska dömas och avtjäna sitt straff. Vid kontaktförbud ska förövaren tvingas lämna hemmet med omvänd kommunarrest och bära fotboja. Det är den som misshandlar som ska få sin frihet begränsad; den som blir slagen ska få sin frihet tillbaka. Hemmet ska vara en trygg plats, inte en brottsplats.

Fru talman! Jag önskar att det fanns en trappa till himlen så att jag kunde se min mamma ibland.

Ja, elvaårige Jonathans ord har etsat sig fast i mångas hjärtan - orden efter att hans mamma blev ihjälslagen av hans pappa.

Varje år mördas omkring 15 kvinnor av män som har stått dem nära. Vi står här i dag för att ytterligare fem kvinnor har mördats inom loppet av bara några veckor.

Mäns dödliga våld mot kvinnor är en global pandemi som måste få ett slut. Kontaktförbud måste skydda bättre. Fotboja måste användas mer. Vid misstanke om grov kvinnofridskränkning är det mannen som ska låsas in, inte kvinnan och barnen som ska tvingas gömma sig. Polis och åklagare måste utreda de här brotten med högsta prioritet, och straffen för mäns våld mot kvinnor måste skärpas.

Men samhället kan inte vänta tills brotten är ett faktum. Av de kvinnor som mördas vet vi att många hade sökt samhällets stöd. Vi ska riva de murar som gör att myndigheter inte kan slå larm vid misstanke om att ett grovt brott ska ske.

Fru talman! Vi måste också vaccinera våra barn och sluta förklara bort pojkars våld mot flickor med att pojkar är pojkar. Kärlek börjar inte med bråk. I varje rum där sexuella trakasserier äger rum behövs ett brödraskap och ett systerskap som säger ifrån. Tystnadskulturer ska ersättas av ett vrål.

Fru talman! Tack för en bra debatt så här långt!

Jag vill inleda med att säga att allt det ni föreslår har vi antingen redan genomfört eller är på väg att genomföra. Vi har skärpt straffen, vi har ökat polisresurserna, vi har kraftigt ökat stödet till kvinnojourerna och vi förbereder nu ännu fler åtgärder. Det ni tar upp är alltså i de allra flesta fall sådant som vi kommer att kunna presentera i ökad utsträckning om en tid, när vi är färdiga med den åtgärdslista som vi nu förbereder.

Men jag vill också bredda debatten lite. Som Annie Lööf sa handlar det inte bara om straff och poliser utan också om strukturfrågor. Vad är det för strukturer vi bygger upp? Vad är det för typ av ideologi som ligger bakom en del förslag här?

Det förebyggande arbetet måste stärkas. Om mäns våld mot kvinnor ska upphöra är det männen som måste förändras. Då måste vi också våga ta en diskussion om just det. Men inte bara det; vi måste också se de ekonomiska strukturerna bakom. Det finns ett starkt samband mellan det fysiska förtrycket och det ekonomiska förtrycket. Det hänger ihop, och det måste vi också vara beredda att se.

Här finns en del partier som driver förslag som skulle gå totalt på tvärs mot ökad jämställdhet. Det mest konkreta förslaget jag syftar på är Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas förslag om att inrätta ett vårdnadsbidrag.

Vad är det viktigaste för en kvinna som vill lämna sin man? Vad är det viktigaste hon då tänker på? Jo, det är: Har jag en egen försörjning? Kommer jag att kunna klara detta? Om hon inte har en egen försörjning riskerar hon att vara inlåst i en destruktiv relation år efter år.

Nu har vi förslag på bordet från Kristdemokraterna och från Sverigedemokraterna om att återinföra ett vårdnadsbidrag på 6 000 kronor per månad. Det kan ingen försörja sig på. När man går fram med ett vårdnadsbidrag innebär det i så fall att kvinnan blir helt beroende av en manlig försörjare.

Min fråga till de kristdemokrater och sverigedemokrater som nu driver detta - det ligger ju på bordet - är: Förstår ni inte vilket samband det finns mellan det fysiska förtrycket och det ekonomiska förtrycket? Förstår ni inte att om ni lägger fram de här förslagen och driver detta kommer ni att låsa in kvinnor som skulle behöva komma ut på arbetsmarknaden i detta förtryck? De kommer att få det mycket svårare att faktiskt ta sig ur det.

Ja, jag talar gärna om poliser, straff, kontaktförbud, mer pengar till kvinnojourerna, ökat stöd på alla möjliga sätt och förebyggande insatser. Men glöm inte att om vi ska komma till rätta med detta handlar det också om att se till att de kvinnor som behöver ta sig ur en sådan här relation också har de ekonomiska möjligheterna. Och rulla inte tillbaka jämställdheten decennier med den här typen av förslag!

I detta anförande instämde Annika Hirvonen (MP).

Fru talman! Jag tänkte återföra debatten till justitieministerns ansvarsområde.

Tyvärr är det inte ovanligt att samma personer gör sig skyldiga till upprepade brott i nära relationer. Ofta är det så mönstret ser ut i relationsvåldet. Det är tyvärr väldigt ofta ett systematiskt kränkande, systematiskt utövat under en längre tid.

När de här brotten begås är det oerhört centralt att vi har straff som står i relation både till brottens allvar och till det faktum att de har begåtts under en längre tid. Där kommer frågan om den så kallade mängdrabatten in i bilden, det vill säga att det fulla straffvärdet endast utdöms för den allvarligaste av gärningarna. I realiteten kan det bli så att många brott, som kan vara väldigt allvarliga, inte får någon effekt på straffet.

I den här situationen skulle en strängare syn på flerfaldig brottslighet ha stor effekt. Från Moderaternas sida har vi föreslagit att dagens system ska ersättas. Är justitieministern beredd att stödja oss i det och ändra dagens regler?

Fru talman! Ja, jag tycker att vi ska skärpa straffen för dem som återfaller i brott. Anders Perklev som håller i den utredning som tittar på gängkriminaliteten ser bland annat på den frågan. Utgångspunkten är då just gängkriminaliteten, men det kommer att träffa brett så att även män som återfaller i den här typen av brottslighet därmed kommer att kunna bestraffas hårdare. Jag kommer att få hans betänkande strax efter sommaren.

När det gäller straffrätt och poliser tror jag att vi är överens om det mesta, men när jag ändå har Johan Forssell framför mig kan jag inte låta bli att ställa några frågor och låta honom fundera över den lite bredare diskussionen: Förstår Johan Forssell hur viktigt det är att man också går fram med förebyggande insatser? Förstår Johan Forssell vad han skulle göra om han återigen driver igenom ett vårdnadsbidrag som innebär att man låser in kvinnor och håller dem borta från arbetsmarknaden för att de ska vara hemma och passa barn? Förstår han vad det skulle innebära att rulla tillbaka jämställdheten på detta område, när det handlar om mäns våld mot kvinnor?

Fru talman! Vi har i dag en situation med våld i nära relationer där i realiteten 15 kvinnor mördas av sina män varje år, och justitieministern står återkommande och lyfter fram vårdnadsbidraget. Vi gör alla våra prioriteringar i den här debatten.

Jag vill påminna justitieministern om en sak, och det är att här finns det en mycket bred majoritet i Sveriges riksdag. Det är egentligen så att alla partier utom Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gång på gång har riktat tillkännagivanden till Morgan Johansson, som faktiskt har varit justitieminister ända sedan 2014.

Det första tillkännagivandet kom redan 2015. Det är över sex år sedan. Det här borde redan ha varit förändrat. Lagstiftningen borde redan ha varit på plats. Vi borde inte behöva stå här i kammaren och höra att det nu ska tillsättas olika utredningar. Det är ett väldigt yrvaket uppvaknande som kanske äntligen har kommit. Tänk om Morgan Johansson hade lyssnat till de här tillkännagivandena långt tidigare. Då hade vi varit i en betydligt bättre situation.

Fru talman! Jag kan konstatera att så gott som alla de stora reformerna på det här området har drivits igenom antingen av socialdemokratiska eller rödgröna regeringar. Jag talar om kvinnofridslagstiftningen, sexköpslagen, människohandelslagstiftningen och samtyckeslagstiftningen, och nu driver vi igenom barnfridsbrottet.

Kan Johan Forssell komma på en enda stor reform som en moderatledd regering har drivit igenom på det här området? Jag kan det inte, och jag är ändå ganska intresserad av politik. Jag tror inte att en moderatledd regering har drivit igenom en enda reform på det här området. Det är vi som har stått för det.

När man lyfter fram kopplingen mellan det fysiska förtrycket och det ekonomiska förtrycket möts man alltid av den här attityden från Moderaterna. Man fnyser och hånar lite: Det hör väl inte hemma här?

Jo, fru talman, jag påstår att det hör hemma här. Om de kvinnor som utsätts för detta förtryck ska ha en möjlighet att lämna sina destruktiva relationer måste de nämligen ha ekonomisk möjlighet att göra det. Då måste man kunna försörja sig själv, och det är den mattan som Johan Forssell nu rycker undan genom de förslag som finns kring vårdnadsbidrag.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag uppskattar den öppna ingång som många partier har i den här debatten när det kommer just till hårdare tag mot de män som misshandlar kvinnor. Den öppna inställningen har inte alltid varit rådande i riksdagen och särskilt inte i justitieutskottet, där de här frågorna har hanterats.

Sedan 2013 när lagen om grov kvinnofridskränkning straffreglerades senast har samtliga partier utom Sverigedemokraterna varit nöjda med utfallet av den straffregleringen som ger ett minimistraff på nio månaders fängelse. Nu finns det en öppen inställning. I den breda debatten ropas det faktiskt efter fängelse i två år som lägst - från poliser som jobbar med våld i nära relationer, kriminologer som jobbar med de här frågorna, kvinnojourer etcetera.

Min fråga till justitieministern är om han är beredd att höja straffet till minst två års fängelse för grov kvinnofridskränkning.

Fru talman! Vi arbetar nu med en lagskärpning när det gäller det grova kvinnofridsbrottet. Till att börja med ska jag kanske påminna om att det var en socialdemokratisk regering som införde detta från början för drygt 20 år sedan. Då fick vi upp straffskalorna rejält i förhållande till hur det hade varit på 90-talet.

Det lagförslag som i dag finns ligger på en straffhöjning till ett års fängelse. Jag ser dock fram emot en diskussion om hur vi kan öka möjligheterna till ytterligare frihetsberövande av de här männen, för det finns lite olika vägar att gå.

Det motargument som har förts fram av den utredare som tittade på detta var att om man skulle gå alltför högt kommer domstolarna i stället att börja döma efter de enskilda brotten och i så fall till lägre straff. Det var det som var motargumentet i den delen.

Låt oss se över möjligheterna framöver hur vi kan öka frihetsberövandet och möjligen också häktningsmöjligheterna när det gäller de här männen. Det har jag inte alls något emot, snarare tvärtom.

Fru talman! Jag uppskattar verkligen den lagstiftning om just grov kvinnofridskränkning som kom på plats 1998, tror jag, och som tar fasta på ett strängare straffvärde för ett större sammanhang som i sig är allvarligare än de enskilda brott som utspelat sig.

Jag kan också konstatera att med minimistraffet fängelse i nio månader, som kanske föreslås bli ett år, finns det fortfarande väldigt mycket problematik när det kommer just till häktning. Trots att det finns möjlighet att häkta de här personerna omedelbart om de riskerar att påverka utredningen eller begå nya brott och så vidare påtalas det att det är en risk och att det krävs att åklagaren gör jobbet och tolkar rätt.

Den möjligheten finns ju redan i dag, men med två års fängelse som minimistraff blir det en obligatorisk häktning, vilket gör att kvinnorna inte bara får en längre tid i frihet och kommer bort från männen, vilket är välförtjänt i sig, utan också att det blir en obligatorisk häktning.

Jag ser därför fram emot att fler partier kanske funderar över just två års fängelse som minimistraff.

Fru talman! Vi måste i vart fall fundera över hur vi i ökad utsträckning kan frihetsberöva de här männen. Nu ska man kanske komma ihåg, precis som Adam Marttinen är inne på, att i de allra flesta fall häktar man de här männen eftersom det finns en risk för att de upprepar brottet och också en risk för att de förstör själva rättsprocessen. Där finns redan regler på plats som möjliggör häktning. Det är en sådan fråga som vi tittar på.

Jag vill också att Adam Marttinen tar till sig motargumentationen. Det var ju riksåklagaren Petra Lundh som gjorde själva utredningen - jag har den här - och hon föreslog alltså inte en straffskärpning. Hon ville ligga kvar på nio månader med argumentet att det annars finns en risk för att domstolarna börjar döma för de enskilda brotten, till lägre straff. Därmed blir det kontraproduktivt.

Jag tycker ändå att man ska väga in den argumentationen. Men låt oss se om det finns något annat sätt att kanske ytterligare öka möjligheterna för frihetsberövande av de här männen. Det tycker jag absolut att vi ska göra.

Fru talman! Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK i Uppsala, förlorade sitt nationella kunskapsuppdrag 2018 eftersom regeringen behövde fylla den då nyinrättade Jämställdhetsmyndigheten med innehåll.

NCK driver den nationella livsviktiga stödlinjen Kvinnofridslinjen. De står för viktiga utbildningsinsatser för väldigt många yrkeskategorier. Dessutom har de en helt unik koppling till forskning och också till klinisk verksamhet, där de tar emot våldsutsatta kvinnor. Detta går inte att återskapa på en myndighet.

Från Centerpartiet anser vi att NCK bör återfå det nationella kunskapsuppdraget, och de förtjänar en tryggad grundfinansiering så att deras livsviktiga verksamhet återigen kan bedrivas fullskaligt.

Är regeringen, som en del i att få kraftfulla åtgärder på plats för att stoppa mäns våld mot kvinnor, beredd att ompröva beslutet och därmed återge NCK det viktiga nationella kunskapsuppdraget och också höja och permanenta deras grundanslag?

Fru talman! Det är en av de frågor som vi arbetar med nu. Vi får se var vi hamnar i slutändan.

Vi är tre statsråd - Märta Stenevi, jag själv och Mikael Damberg - som har statsministerns uppdrag att ta fram en åtgärdslista som ska bli minst lika ambitiös som 34-punktsprogrammet mot gängkriminaliteten. Den hoppas jag att vi ska vara färdiga med och kunna presentera inom kort, om ett par veckor.

Detta är en av frågorna. Vi arbetar brett. Vi kommer inte bara att titta på straffrätt, polis, kontaktförbud, sexualbrott och allt annat som vi redan har på gång, utan vi försöker också att hitta ytterligare åtgärder för att förebygga dessa brott och stärka strukturerna runt dem.

NCK:s verksamhet diskuteras och finns med i de samtal som vi nu för. Sedan vet ju Annie Lööf att det är processer internt i Regeringskansliet där man också måste ta hänsyn till en del andra departement. Men det återkommer vi till när vi är färdiga.

Fru talman! Det låter lovande, men jag vet hur budgetförhandlingar går till. Det är faktiskt Centerpartiet som har sett till att det har blivit förstärkningar till landets kvinnojourer med mer miljoner till NCK:s viktiga verksamhet de senaste åren. Vi har verkligen drivit på både externt och internt för att ge just NCK det nationella kunskapsuppdraget. NCK bedriver forskning, klinisk verksamhet och den nationella stödtelefonen, som är livsviktig.

Åtgärder mot mäns våld mot kvinnor måste vara kopplade till forskning och beprövade metoder. Här spelar Nationellt centrum för kvinnofrid en avgörande roll. Men centrumet blev av med uppdraget 2018, och arbetet riskerar att gå förlorat. Det skulle vara en stor förlust för Sverige och Sveriges arbete med att stoppa mäns våld mot kvinnor. Jag utgår från att regeringen kommer att ge ett kunskapsuppdrag och en grundfinansiering till NCK om en lista presenteras. Annars blir inte arbetet trovärdigt.

Fru talman! Vi kommer att presentera en lång rad åtgärder. NCK finns med i de samtal vi för med andra departement. Jag ska göra vad jag kan för att se till att vi landar på ett rätt och riktigt sätt.

Centern har varit viktig i de senaste budgetförhandlingarna, men vi gjorde faktiskt stora satsningar på kvinnojourerna redan förra mandatperioden. När vi tog över 2014 var det totala stödet till de ideella organisationerna och kvinnojourerna 25 miljoner kronor. Förra året var det 150 miljoner kronor. Den stora ökningen kom faktiskt under förra mandatperioden. Budgetfrågorna är sådant som vi också kan fortsätta att hantera inom ramen för januarisamarbetet.

Frågan finns med bland de åtgärdsplaner vi nu diskuterar.

Fru talman! Morgan Johansson uppehåller sig länge vid att det krävs också ekonomiska möjligheter att lämna en man, vilket jag förstås helt och hållet instämmer i. Föreningen Makalösa Föräldrar tog förra året fram en utredning som visade att en stor andel av de ensamstående föräldrarna - det blir man ju om man lämnar en man - var oroliga för om de hade råd med maten om skolorna skulle stänga. Så ser situationen ut. En del av våldet handlar om att mannen tar kontroll över ekonomin.

Morgan Johansson är med i en regering som nu tänker införa chockhöjda hyror, och bostadsfrågan är här mycket viktig. Ska man kunna lämna sin man behöver man ha någonstans att lämna till. Hur ska marknadshyror underlätta för kvinnor att lämna en våldsam man? Vi vet också att de behöver lämna de skyddade boendena för att flytta till en lägenhet.

Fru talman! Nej, vi tänker inte införa marknadshyror. Det som vi har gjort upp om, inom ramen för januarisamarbetet, är fri hyressättning för nyproduktion. För nyproducerade bostäder ska man inledningsvis kunna ha en fri hyressättning. Efter en tid ska de gå in antingen i en tariff eller i en förhandlad hyra. Några marknadshyror för det befintliga beståndet har vi aldrig gått med på och kommer heller inte att gå med på. Där kommer de tidigare principerna att ligga kvar.

Vi är överens om att för att kvinnor ska ha en reell möjlighet att lämna destruktiva förhållanden måste de ha bra grundförutsättningar och bra ekonomiska villkor. Det kommer den här regeringen att fortsätta att arbeta för att åstadkomma. Det kan ske via bostadsbidrag, barnbidrag eller via andra typer av transfereringar. Det är en självklarhet för oss att vår jämställdhetspolitik utgår från möjligheten till egen försörjning.

Fru talman! Den som blir våldsutsatt är också utsatt på arbetsmarknaden. Det är för många svårt att upprätthålla en anställning, och mannen har oftast tagit kontroll över kontot.

34 socialarbetare skrev följande i Aftonbladet i veckan: "För de allra flesta våldsutsatta kvinnor skulle det vara en omöjlighet att få ett boende om exempelvis marknadshyror införs." Både jag och Morgan Johansson vet att fri hyressättning är samma sak som marknadshyror. I dag förhandlar vi om hyror, och det är därför vi kan ha kontroll på hyresutvecklingen. Det vill den här regeringen ta bort.

Jag menar att detta är ett hårt slag mot kvinnorna. Även om du kommer till ett skyddat boende behöver du också kunna lämna boendet. Annars blir det svårt för andra kvinnor att komma in på det skyddade boendet. Det blir stoppeffekter, och vi stänger bostadsmarknaden helt och hållet för dessa kvinnor. Varför slår Morgan Johansson dörren i ansiktet på dessa kvinnor?

Fru talman! Det Nooshi Dadgostar påstår är fel. Vi inför inte marknadshyror. Vad vi säger är att vad gäller de nya bostäderna, det som byggs, vilket utgör ungefär 1 procent av det totala bostadsbeståndet varje år, ska det vara möjligt med fri hyressättning. Men det berör inte det befintliga beståndet. Vi har kommit överens om fri hyressättning för de nya bostäderna. Det är fel när hon påstår att det påverkar på det sättet.

Om vi ska tala bostadspolitik kan jag säga att vi under vår regeringsperiod har nästan fördubblat bostadsbyggandet, inte minst hyresrätter. Det byggs alltså fler hyresrätter nu än vad som har byggts på nästan 30 år. Det har varit en effekt av de investeringsstöd som vi har infört för bostadsproduktionen. Investeringsstödet innebär att hyrorna kan pressas ned för de nyproducerade lägenheterna.

Det är fel när Nooshi Dadgostar påstår att vi inför marknadshyror. Det gör vi inte. Tvärtom gör investeringsstödet att det byggs fler bostäder än på mycket länge.

Fru talman! Det är bra att Morgan Johansson vill höja minimistraffet för grov kvinnofridskränkning. Vi kristdemokrater har motionerat om det i flera år. Vi motionerade om det förra året, men motionen röstades ned i riksdagens kammare bland annat av Socialdemokraterna. Motiveringen var att utskottet konstaterade att den straffskärpning som gjordes 2013 lett till att strafflängderna för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning ökat. Mot denna bakgrund var utskottet inte berett att ställa sig bakom motionsyrkandena om ytterligare straffskärpningar.

För ett år sedan var Socialdemokraterna emot, men efter fem tragiska mord på tre veckor svänger regeringen snabbt. Varför väntade ni så länge med att agera, Morgan Johansson?

Fru talman! Andreas Carlson har medarbetare som rimligen borde kunna leta upp dokumenten som visar hur processen har gått till.

Den utredning jag håller här i min hand tog jag emot i höstas. Det fanns ett underlag för att föreslå skärpning av straffet för grov kvinnofridskränkning. Det var riksåklagare Petra Lundh som stod bakom utredningen. Varför gjordes utredningen? Jo, det berodde på att jag tillsatte utredningen för två år sedan. Jag inte bara tillsatte utredningen, utan jag sa till dem i utredningen att de skulle föreslå straffskärpning för grov kvinnofridskränkning.

Detta borde Andreas Carlson veta. Ändå försöker han sig på det billiga spinnet som går ut på att regeringen nog egentligen har varit emot skärpning av straffet för grov kvinnofridskränkning, fast nu har vi svängt på bara två veckor. Det är fullständigt fel.

Jag tillsatte denna utredning redan för två år sedan. Betänkandet lämnades i höstas. Det är mot bakgrund av det betänkandet som vi nu kan gå fram skarpt till Lagrådet med förslag om en straffskärpning. Försök inte, Andreas Carlson!

Fru talman! Billigt spinn tror jag att Morgan Johansson vet betydligt mer om än jag själv gör, inte minst mot bakgrund av tidigare inlägg här i debatten.

Ja, jag har medarbetare, absolut. Men Morgan Johansson har också partikamrater, och hans partikamrater skrev precis det jag läste upp i det förslag som Socialdemokraterna röstade på i omröstningen här, då man avstyrkte att skärpa straffet. Man menade att straffskärpningen som gjordes 2013 har lett till att strafflängderna för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning har ökat, och mot den bakgrunden var man inte beredd att ställa sig bakom vårt förslag att skärpa straffet.

Javisst, det kanske var så att de hade fel. Men kom inte och säg att jag har fel, Morgan Johansson, när jag citerar dina egna partikamrater! De motiverade varför Socialdemokraterna när vi röstade här för ett år sedan inte var för att skärpa straffen för grov kvinnofridskränkning. Eller vet ni inte vad ni gör inom Socialdemokraterna?

Fru talman! Jo, men Andreas Carlson vet ju om att vi tillsatte den här utredningen redan för två år sedan.

Förhoppningsvis vet han också om att jag i utredningen sa: Lägg nu förslag om skärpning av grov kvinnofridskränkning! Det var ju därför förslaget kom. När det kom visade det sig att utredaren inte ville föreslå straffskärpning för grov kvinnofridskränkning men gjorde det ändå därför att direktiven såg ut på det sättet. Det är mot bakgrund av det som vi över huvud taget har ett underlag att jobba med.

Sedan finns det många olika skäl till att avslå motioner i riksdagen. Ett skäl som man brukar ange är att det pågår utredningar. Jag kan såklart inte svara på hur betänkandena är skrivna i riksdagen, men man kanske borde ha haft med en mening där man hänvisade till den pågående utredningen.

Det gör dock inte Andreas Carlsons spinn bättre, för han försöker få ut bilden av att det som jag föreslog för två år sedan och drev för två år sedan över huvud taget inte har funnits, och det är fel.

Fru talman! Vi pratar här om kontaktförbud och fotboja. Det finns ytterligare ett problem där, och det handlar om hur stort området ska vara. Vi vet att det handlar om kvinnors frihet, att den måste vidgas, men också om kvinnors säkerhet. I glesbygd, till exempel, kan det enligt rapporter vara svårt att hinna fram när larmet går. Det tycker jag är en viktig fråga.

Morgan Johansson! Kan du tänka dig att utöka så att det blir en hel kommun eller ett större område?

Nästa fråga handlar om när en vårdnadshavare är fälld för mord på den andra vårdnadshavaren. Vi tittar ju på det nu, men är det möjligt att ta det ytterligare ett steg och se till att det ska vara normen att den vårdnadshavare som är dömd för mord ska förlora vårdnaden om sitt barn?

Fru talman! När det gäller det geografiska området måste man titta på det från fall till fall. Där finns enligt vår bedömning redan de möjligheter som Juno Blom efterfrågar. Man skulle kunna ge ett uppdrag till någon myndighet för att se hur det tillämpas. Men de lagliga möjligheterna finns redan, i alla fall som jag har fått det beskrivet för mig.

När det gäller vårdnadshavare föreslår vi nu - det ligger en proposition på riksdagens bord - en möjlighet till tillfällig vårdnadshavare just i mordfall. Där är grunden den, och så tycker jag absolut att det ska vara, att om man dödar sin partner ska man såklart inte ha vårdnaden. Det är liksom utgångspunkten.

Men det kan finnas särfall. Ett sådant är om kvinnan dödar mannen efter att själv ha varit utsatt för våld, kanske under många år. Innebär det att man i det enskilda fallet inte skulle kunna göra det möjligt för henne att behålla vårdnaden om barnen?

Därför behövs det en sådan här ventil eller möjlighet - för att kunna ta hänsyn till de fallen.

Fru talman! Då tror jag att det är viktigt att tänka på att om man döms för mord handlar det ju inte om självförsvar eller vållande till annans död. Det är i de fall där man döms för mord som vi önskar detta, och i de fall du tar upp kommer det inte att bli så.

När det gäller utvidgat kontaktförbud har jag pratat med många åklagare som själva uttrycker att det är otydligt i förarbetena. Man ser inte riktigt på säkerhetsrisken utan på proportionalitetsprincipen, vilket gör att det uppstår svårigheter, så jag tror ändå att det finns ett behov av att titta närmare på det.

En annan sak som jag tänker på handlar om individuella dödsfallsutredningar. Vi vet att man gör dem i dag. Jag har själv medverkat i sådana, så jag vet hur de går till, och jag tycker verkligen att de måste skärpas till. Vi har mycket att lära för att förhindra att det här sker.

Fru talman! När det gäller geografifrågan tittar jag gärna på tillämpningen av den. Jag hade faktiskt frågan uppe med mina tjänstemän så sent som i dag, och vi diskuterade vad det egentligen är som gäller. Är det möjligt att utsträcka det här på ett sådant sätt att man verkligen ser till att säkerheten upprätthålls? Den bedömning man har gjort, i alla fall hittills, är att det är möjligt.

Sedan vet vi ju att det ibland finns en rädsla hos en del tillämpare att pröva regelverket. Det skulle vi kanske önska att man gör ibland för att se var de rättsliga möjligheterna finns. Men vi tittar gärna vidare på tillämpningen.

När det gäller det här med mord och självförsvar kan det ju vara en situation där en kvinna som varit utsatt för det här våldet under lång tid och till slut dödar sin partner ändå döms för mord. I de specialfallen tycker jag att det ska finnas ett utrymme för henne att behålla vårdnaden om barnen. Det är bakgrunden till skrivningen.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill i all ödmjukhet påminna om tilltalet i kammaren.

Tilltalet i kammaren är enligt svensk parlamentarisk sed så att vi riktar oss till talmannen och därigenom indirekt till kammarens ledamöter, inklusive den vi har ett replikskifte med. Vi använder inte "du" eller "ni" till varandra i debatten.)

Fru talman! I mitt tidigare anförande lyfte jag fram flera av de saker som vi moderater har drivit i den här kammaren de senaste åren. Det handlar om skärpta straff. Det handlar om ökad användning av fotboja för den som missköter sig. Det handlar om ökade anslag till landets kvinnojourer.

På flera av dessa områden lyser konkreta resultat fortfarande med sin frånvaro. Att tala om samhällsproblem kan förvisso vara viktigt, men det kan inte ersätta konkreta reformer eller tydlig lagstiftning.

Det är viktigt att framhålla att alla brott i Sverige ska bekämpas. Vi ska vara extremt tydliga i synen på varje människas frihet. Vi accepterar inte när människors frihet kränks. Om det ändå sker ska vi använda kraften i vår rättsstat för att utreda brotten, lagföra dem som är skyldiga och ge dem som drabbas upprättelse. Genom att visa att det blir en tydlig konsekvens markerar vi också hur allvarligt vi ser på de här brotten.

Samtidigt som vi ska vara obevekliga i att bekämpa brott ska vi komma ihåg ett annat perspektiv: Vi har inte kollektiv skuld i Sverige, vare sig det handlar om kön, bakgrund eller härkomst. Varje människa ansvarar ytterst för sina egna handlingar.

Det innebär inte, fru talman, att Sverige är fritt från vare sig strukturer eller normer - tvärtom, faktiskt. Men i grund och botten ska vi komma ihåg att det är ett mycket litet antal individer som ägnar sig åt den här brottsligheten. Långt ifrån alla män slår kvinnor. De allra flesta skulle aldrig komma på tanken, och de blir fruktansvärt upprörda när de tar del av olika rättsfall - så faktiskt också jag själv.

Mycket tid har spillts i onödan på det här viktiga samhällsområdet. Väldigt många saker borde ha varit på plats redan för flera år sedan. Man kan träta om det, men nu är det dags att gå från ord till handling och se till att vi med en helt annan kraft lagför personerna som begår de här brotten, ger de här kvinnorna upprättelse och skyddar fler från att drabbas av det här fruktansvärda våldet.

Fru talman! Sverige har en av världens bästa lagstiftningar. Det handlar om kvinnofriden, sexualbrott och våld mot barn. Detta är ingen slump, för vi har haft en väldigt stark kvinnojoursrörelse som har burit kvinnors och barns röster och bidragit till att genomdriva en bra lagstiftning. Den behöver absolut tittas på, men det har faktiskt inte varit privata och kommunala aktörer som starkast har drivit dessa frågor.

Nu ser vi i många kommuner att kvinnojourerna och deras skyddade boenden upphandlas och privatiseras och läggs i händerna på privata riskkapitalbolag. Vi såg senast i en kommun hur en brottsmisstänkt person drev ett skyddat boende. De har oftast ingen kunskap om hur man gör detta, och hela kvinnojoursrörelsens kunskaper och fyrtioåriga erfarenhet försvinner i detta arbete.

Vad vill Moderaterna göra för att vi inte ska privatisera bort kvinnojourerna när det gäller skyddade boenden?

Fru talman! Tack, Nooshi Dadgostar, för frågan! Låt mig än en gång inskärpa det jag sa i mitt första anförande: Landets kvinnojourer gör ett fantastiskt viktigt arbete till stöd för väldigt många kvinnor som befinner sig i stor nöd.

Vi har från Moderaternas sida i vår budget plussat på de redan ökade anslagen till landets kvinnojourer. En ofta återkommande fråga är att det finns en väldig ryckighet i anslagen. Man gör olika ökningar med något års horisont. Detta gör det naturligtvis svårare att ha en bra verksamhet över tid. Det är därför vi från Moderaternas sida har uttryckt att det borde finnas en längre planeringshorisont.

Sedan skiljer jag mig från Vänsterpartiet såtillvida att jag inte tycker att det viktigaste är vem som driver en kvinnojour, eller egentligen någon verksamhet. Det viktigaste är kvaliteten. Jag vet flera exempel där kvaliteten är hög, vilket har lyfts fram, trots att den inte sker i offentlig regi. Jag hade önskat att vi tittade mer på kvaliteten och anslagen och kanske brydde oss lite mindre om vem som utför arbetet.

Fru talman! Det är alltså inte privata företag eller riskkapitalbolag som driver kvinnojourer - det är en ideell rörelse. Detta handlar om skyddade boenden, hus som man ställer upp. Kommunen kräver ofta olika saker som man inte har så mycket kunskaper om. Det har däremot den stora kvinnojoursrörelsen. Den har funnits i åratal och byggt upp väldigt stor kunskap, som vi knappt har i våra utbildningar i dag. Problemet är att hela denna kunskap försvinner om vi i stället lägger hela det skyddade boendet i händerna på kommersiella företag. De har inte denna kunskap.

Jag pratar med väldigt många kvinnojourer som säger att kvinnorna ringer från de kommersiella boendena och ropar på hjälp, för där finns ingen kunskap. Vi har ganska dålig kontroll över vilka som styr dessa boenden.

Är det bekymrande för Moderaterna att det ser ut så här? Det är ju den kommunala finansieringen av de skyddade boendena som är den stora för kvinnojourerna.

Fru talman! Det är ett problem om kvaliteten inte är tillräckligt hög. Men att som Vänsterpartiet säga att detta är en fråga om driften - för Vänsterpartiet är det ju alltid fel på privata initiativ, och saker ska alltid ske i det offentligas regi - tycker jag är att förenkla väldigt. Jag vet flera exempel på att många är nöjda med att detta inte sker i offentlig regi. Jag tror faktiskt att man ska ha en blandning och kanske tillåta sig en större mångfald än vad Vänsterpartiet vill ha.

Sedan vill jag gärna återkomma till grundfrågan, som jag lyfte först. Detta handlar också om finansieringen och om att, som vi moderater har pekat på, både ge en utökad finansiering och göra det under en längre tidsperiod.

Men att tro att det skulle vara en mirakellösning att inte ha andra alternativ utöver de offentligt drivna tror jag riskerar att leda väldigt fel och faktiskt drabba många kvinnor som befinner sig i en väldigt utsatt situation.

Fru talman! Som jag sa i mitt replikskifte med justitieministern uppskattar jag verkligen det öppna sinne som många partiers representanter går in i denna debatt med. Men det är värt att påminna om att det inte alltid har varit så.

Jag tog upp exemplet med grov kvinnofridskränkning, där det skedde en straffreglering 2013 när man höjde minimistraffet från sex till nio månaders fängelse. Vid det tillfället var det i denna församling bara Sverigedemokraterna som yrkade på att minimistraffet skulle höjas mer än så.

Därefter har Sverigedemokraterna varje år motionerat om att höja minimistraffet för grov kvinnofridskränkning. De flesta partier har yrkat avslag med motiveringen att man är nöjd med utfallet av den straffreglering som skedde 2013. Till dessa partier hör Centerpartiet, Vänsterpartiet och, framför allt, regeringspartierna.

Det är alltså därför vi har den situation vi har i dag, där de straff som döms ut för grov kvinnofridskränkning i snitt ligger på 12-13 månaders fängelse. Det är klart att väldigt många utsatta kvinnor värderar och tar ställning till om denna fängelsetid på 12-13 månader är värd mödan att processa en rättegång i kanske över ett år innan man får en fällande dom. Lägg därtill den tvåtredjedelsfrigivning som många partier här vill att dessa män ska ha rätt till bara de genomgår behandling. Resultatet av behandlingen är oväsentligt.

Det finns alltså mycket att göra framöver. Jag tar fasta på alla ord som sägs i denna debatt. Jag kommer i egenskap av oppositionspolitiker att ställa krav på att de nyvunna insikterna omsätts i handling från fler partier.

Fru talman! För Sverigedemokraterna är mäns våld mot kvinnor ett så kallat importerat problem. Precis så låter det när man inte förmår se utanför sin egen främlingsfientliga bubbla eller sina egna rasistiska tankefigurer. Men sanningen är att mäns våld mot kvinnor har varit ett samhällsproblem i generation efter generation.

Den som är beredd att ta ansvar på allvar fastnar inte i förövarens namn eller bakgrund och nämner inte, som i Adam Marttinens huvudanförande, enbart exempel med kvinnor i niqab. I stället ser man på vad som ska göras för att förändra situationen för alla kvinnor, genom både skärpta straff och förebyggande åtgärder.

En del i detta är att förändra normer och strukturer tidigt, och här har förskolor och skolor ett väldigt viktigt arbete kring genus och könsmönster. Där är det viktigt att vi gör ett stort arbete för att förändra attityder i unga år.

Vad tycker Sverigedemokraterna? Och varför tycker ni att det är så fel att få lära sig om jämställdhet tidigt i livet och att öka respekten och förståelsen mellan flickor och pojkar och mellan män och kvinnor? Detta är ju svenska värderingar, men Sverigedemokraterna är emot detta i skola och förskola.

Fru talman! Detta är lite grann problemet när man kommer med ett färdigskrivet manus till en debatt som är levande. Jag började nämligen mitt inledande anförande med att säga att mäns våld mot kvinnor inte har ursprung i ett enskilt land eller en enskild region utan finns överallt.

Däremot finns det en aspekt att beakta i den här debatten, nämligen att det är väldigt svårt för vissa kvinnor att få acceptans för att göra polisanmälningar när de utsätts för mäns våld i relationer. Jag tog upp ett exempel som återspeglar just denna problematik. Imamer runt om, som har ett väldigt starkt inflytande över lokalsamhällen, uppmanar kvinnor som har blivit misshandlade att be om ursäkt till männen som har misshandlat dem och att aldrig kontakta polisen.

Det är klart att detta är en kulturell kontext som är främmande för väldigt många människor i vårt land men som vi måste ta på stort allvar om vi på riktigt vill att jämställdhet ska råda på varenda kvadratcentimeter av vårt land. Med den ingång som Annie Lööf har tvivlar jag på att det är också hennes ambition.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Oavsett om man heter Ali, Bengt eller Martin ska man dömas hårt för de brott man begår.

För bara några dagar sedan kallade faktiskt din egen partiledare mäns våld mot kvinnor för ett importerat problem. Han sa också att man var på väg att utrota fenomenet mäns våld mot kvinnor men att det har förändrats det senaste decenniet.

Det är av den anledningen jag nu ställer frågan om normer, värderingar och attityder i förskola och skola - genuspedagogik, som Sverigedemokraterna är så emot. Varför är Sverigedemokraterna emot att aktivt arbeta med attityder, normer och genus på förskolor och skolor? Det är ju en jätteviktig del i att tidigt i åldrarna lära pojkar och yngre män hur man ska bete sig i samhället.

Fru talman! Jag tror att det är vida känt och många gånger har framhållits i den här församlingen att svensk jämställdhet står sig väldigt bra internationellt sett. Det vill säga att vi har kommit väldigt långt i vårt arbete med att ha jämlika villkor mellan kvinnor och män.

Därmed är inte sagt att det inte finns väldigt allvarliga problem kvar, inte minst gäller det de straffskärpningar som Annie Lööf har röstat nej till sedan 2013 rörande våld mot kvinnor i nära relation, grov kvinnofridskränkning. Från Centerpartiets sida har man varit nöjd med de straff som har funnits. Det har varit motiverade avslag som jag kan visa protokoll på.

Att markera mot attityder och normer har jag absolut inga problem med. Jag tycker att det är viktigt att vi lär unga människor att visa respekt för varandra och göra tydligt var gränsen går. Men vi måste också kunna se de problem som har etablerat sig i vårt samhälle genom invandring till Sverige och segregation. Där är den svenska jämställdheten långt borta. Tyvärr har man odlat segregation och ojämlikhet.

Fru talman! I söndagens partiledardebatt menade Adam Marttinens partiledare att mäns våld mot kvinnor är ett importerat problem och att problemen i Sverige är så gott som utrotade. Det är att spotta utsatta kvinnor i ansiktet och förneka det de har varit med om. Eller så är det att säga att det som hände i Paradise Hotel var helt okej.

Fru talman! Jag vill fråga Adam Marttinen om han står fast vid sitt partis ojämställdhetspolitik, den politik som skulle öka inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Står han fast vid det hemmafrubidrag som skulle leda till att särskilt kvinnor med invandrarbakgrund och låg utbildning som står långt från arbetsmarknaden skulle löpa högre risk att bli hemmafruar och dessutom löpa högre risk att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck?

Fru talman! Det som framkom i debatten i söndags var att det fanns en viktig parameter - just ordet "parameter" upprepades av min partiledare Jimmie Åkesson - och det är problem som är relaterade till den invandring vi har haft de senaste decennierna. Jag gav ett ganska tydligt exempel på detta i mitt huvudanförande. Det finns kvinnor som lever i väldig kulturell segregation och upplever att de inte kan kontakta polisen om de blir misshandlade. De får rekommendationen att be sin man om ursäkt när de har blivit misshandlade. Det är en typ av problematik som jag tycker att vi borde ta på större allvar i stället för att försöka polarisera fram falska bilder av vad våra respektive partier tycker.

Sedan finns det väldigt allvarliga problem med män som misshandlar kvinnor i vårt land, svenskar som utlänningar. Där har Sverigedemokraterna föreslagit att män, oavsett ursprung, som misshandlar kvinnor ska bort från samhället och in i fängelse. Detta har flera partier, inklusive Miljöpartiet, röstat nej till.

Fru talman! Adam Marttinen svarar inte på någon av mina frågor, men det är bra att han tar avstånd från de uttalanden som hans partiledare gjorde i söndagens partiledardebatt.

Mina frågor handlar om den politik som Adam Marttinen driver, som gör att fler kvinnor riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Forskningsstudier visar att kvinnor som inte har eget arbete och egen försörjning i en hederskontext riskerar att bli mer utsatta, och att när kvinnor får försörjning minskar det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Men Adam Marttinens vårdnadsbidrag eller, som jag vill kalla det, hemmafrubidrag, är kontraproduktivt, motverkar jämställdhet och ökar utsattheten för våld, särskilt när det gäller kvinnor med annan bakgrund än svensk.

Fru talman! Jag vill ändå betona vikten av det individuella ansvaret för de egna handlingarna. Jag tror inte att ett vårdnadsbidrag per automatik skulle resultera i att mannen börjar misshandla sin kvinna.

Detta handlar om brottslig verksamhet som vi vill motverka. Mäns våld mot kvinnor handlar om brott. När det kommer till brott har vi långtgående förslag om hur vi ska kunna separera kvinnorna från de våldsamma männen, bland annat genom att höja minimistraffet för grov kvinnofridskränkning, något som Miljöpartiet har varit emot.

Vi har också öppnat för att förstå att vissa män aldrig kommer att kunna rehabiliteras, och då är det viktigt att de män som gång på gång återfaller i brott och får tidsbestämda straff, kommer ut och misshandlar kvinnor igen måste sitta inne så länge de utgör en risk för kvinnor. Detta är också något som Miljöpartiet är emot.

Jag vill påstå att det finns en ganska avsevärd skillnad i synsätt på det mesta. Men när det gäller att värna de kvinnor som utsätts för brott står sig Miljöpartiet väldigt svagt.

Fru talman! Jag kan upplysa om att Sverigedemokraterna var så stolta över att de kallade det för ett importerat problem att de tryckte upp egna skyltar och skickade ut i sociala medier.

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som rymmer fler människoöden än det går att räkna. Det är kvinnor som har fått betala med sina liv för att samhället och vi politiker inte har haft förmågan att ta ansvar.

Det är grannen, kollegan eller brodern. Det som sker bakom stängda dörrar. Det handlar om blickar som väljer att inte se, grannar som inte vågar knacka på och som kanske anstränger sig för att inte förstå. Vi måste göra allt, både som medmänniskor och som politiker.

Det är i hemmen våldet sker. Det är den farligaste platsen för en kvinna att befinna sig på. Under pandemin har allt fler varit tvungna att isolera sig tillsammans med sin våldsverkare.

Vi måste agera. Det handlar om trygghet, frihet och framtid. För det första måste vi stärka det brottsbekämpande arbetet för att få fler fällande domar. Specialistkompetens om våld i nära relationer och sexualbrott måste finnas i hela landet, och kompetensen behöver höjas bland dem som i sin yrkesroll kommer i kontakt med offren.

För det andra måste lagstiftningen skärpas och straffen höjas. Automatiskt kontaktförbud ska införas vid fällande dom, och elektronisk fotboja måste användas vid många fler fall av kontaktförbud. Vi vill även kriminalisera kontrollerande beteende.

Och för det tredje behöver kunskapen höjas, och vi behöver maximera det förebyggande arbetet. Särskilt viktigt är värderingsarbetet i förskolan och skolan.

Detta är åtgärder som har genomförts under åren men inte har varit tillräckliga, långt ifrån. Vi måste alla ta ansvar. Vi måste visa handlingskraft, kunna komma överens och genomföra förändringar för att alla kvinnor och barn som riskerar att få sina liv förstörda ska få skydd. Låt oss inte försitta tillfället!

Fru talman! Om en man anmäls för våld slår han oftast igen. Våldet eskalerar. Tillfället då en kvinna lämnar är den farligaste tidpunkten. Då får inte myndigheterna svika. Vi måste stoppa detta i tid, göra något medan kvinnan är vid liv, straffa den som begår brotten och göra allt som står i vår makt för att dessa brott inte ska ske.

Det oroar mig därför att regeringen i sin proposition om vårdnad om barn inte ser vilken roll detta spelar, att socialtjänsten dräneras på resurser av såväl borgerliga kommunpolitiker som genom regeringens skattesänkningar, att en genomgripande utbildning av hela rättskedjan inte har skett och, det viktigaste, att detta med att säkerställa en långsiktig finansiering av kvinnojourerna inte står högst på dagordningen.

Min vän Isabell skriver: Jag kan inte låta bli att minnas hur min mamma ringde polisen då hennes dåvarande sambo, senare mördare, hotade att skjuta sig själv med sitt jaktgevär då hon ville lämna honom. Hon och jag bodde efter det några dagar på kvinnojouren för beskydd. Efter det lämnade hon honom. Hon gjorde alltså allting rätt. Men den som har kunskap om mekanismerna bakom mäns våld vet också att tidpunkten då kvinnan vill lämna eller lämnar en våldsam relation är den farligaste. Men polisen insåg inte hotbilden. Hon vara bara 38 år. Jag är snart 32. Hon fick aldrig uppleva mina barn, sina barnbarn. Hon fick aldrig bli fri från den våldsamma mannen, trots att hon försökte.

Låt det aldrig hända igen! Vänsterpartiet är beredda att göra allt det som krävs.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Liberalerna, som tog initiativ till denna mycket angelägna debatt. Det har varit många ord i debatten. Jag kan konstatera att det ändå finns flera punkter där det finns samstämmighet. Jag tycker att det är dags att gå till handling.

Kristdemokraterna har begärt att det partiledarsamtal som ägde rum för ett tag sedan ska följas upp med konkreta förhandlingar så att vi kan komma framåt och faktiskt ta krafttag på riktigt. Vi kan stå och recensera regeringens arbete de senaste sju åren, men det viktigaste är att blicka framåt och på allvar gå från ord till handling.

Nu sätter vi snart ett streck för den här debatten. Men frågan kommer vi att få fortsätta arbeta med tills vi har kommit ned till noll kvinnor som mördas av män. Det är dags att gå från ord till handling.

Fru talman! Den sista punkten gäller förhandlingar. Vi övervägde det, förstås. Men problemet är att det knappt är lönt att inleda förhandlingar med Kristdemokraterna och Moderaterna nu för tiden. Ni lämnar ändå alltid förhandlingarna. Och om man kommer överens med er om saker och ting tar det ofta bara en kvart eller ett halvår eller någonting sådant innan ni lämnar förhandlingsresultatet. Det är faktiskt ett problem att ni har svårt att stå för detta.

Men den fråga jag ska ställa till Andreas Carlson handlar om det ekonomiska förtrycket och vårdnadsbidraget. Vår ingång, socialdemokratins ingång, i jämställdhetspolitiken har alltid varit att man ska kunna ha en egen försörjning. Alla ska kunna ha en egen försörjning. Det är enormt viktigt för friheten och för tryggheten. Ni föreslår nu ett vårdnadsbidrag som kommer att låsa in många kvinnor i ett beroende av sina män. Då är min fråga till Andreas Carlson: Hur ska en kvinna som går på vårdnadsbidrag kunna lämna sin våldsamma man?

Fru talman! Jag förstår att Morgan Johansson letar efter halmstrån i denna debatt för att komma in på frågan om egen försörjning och samtidigt försöka undvika det faktum att den regering han företräder lovade Europas lägsta arbetslöshet men att vi sjunker som en sten och går mot Europas högsta arbetslöshet.

Vilka är det då som drabbas allra hårdast? Jo, de som står allra längst från arbetsmarknaden. Utanförskap fördjupas. Inte sällan är det kvinnor som inte kommer in och som står många år från arbetsmarknaden för att regeringen har misslyckats kapitalt med sin arbetsmarknadspolitik. Det skulle man kunna debattera. Men man väljer från regeringens sida att ta upp ett litet begränsat omsorgsstöd för barn när de är som allra minst och låtsas som att det är det stora problemet när det gäller både integrationen och mäns våld mot kvinnor. Kom med något bättre, Morgan Johansson!

Fru talman! Sist jag tittade i Kristdemokraternas budgetmotion hade ni satt av 1,2 miljarder till detta. Andreas Carlson säger: "litet begränsat".

Sverige har EU:s högsta kvinnliga förvärvsfrekvens. Det finns inget land i Europa som har högre andel arbetande kvinnor än Sverige. Och det är ingen tillfällighet. Det är en lång rad reformer som har möjliggjort detta - barnomsorgsutbyggnaden, särbeskattningen, den moderna föräldraförsäkringen och mycket annat. Det är reformer som Kristdemokraterna inte sällan har motarbetat så fort de har haft tillfälle.

Nu föreslår de som sagt ett vårdnadsbidrag. Kristdemokraterna ska alltså betala kvinnor för att inte förvärvsarbeta och för att deras barn inte ska få gå i förskola, barnomsorg. Det är den konkreta innebörden. Då säger jag: Ingen kan överleva på ett vårdnadsbidrag. Om man låser in kvinnor på det här sättet kommer de att få mycket svårare att ta klivet ur en destruktiv relation. Det är det som jag vill att Andreas Carlson förhåller sig till.

Fru talman! Jag förstår mycket väl att Morgan Johansson vill att jag förhåller mig till det samtidigt som han försöker ducka för frågan om det totala misslyckandet vad gäller arbetsmarknadspolitiken.

Vi diskuterar en så allvarlig fråga som frågan om mäns våld mot kvinnor - fem kvinnor har mördats på tre veckor. Då låtsas han som att det handlar om ett stöd till föräldrar för att de ska kunna vara hemma lite längre med sina barn om de tycker att det passar barnen bättre. Många barn trivs inte i förskolemiljö alltför tidigt utan mår bra av att få lite bättre anknytning och av att få vara hemma några månader längre. Han menar då: Får vi bara bort detta har vi löst problemet med såväl integrationen och arbetslösheten som mäns våld mot kvinnor.

Det anstår en justitieminister att hålla lite högre nivå i en debatt som behandlar ett så allvarligt ämne som det vi debatterar i dag. Det är min bestämda uppfattning.

Fru talman! Kristdemokraterna har i sin jämställdhetspolitiska rapport förslag om pepparsprej och självförsvarskurs i kombination med polisiära och rättsliga insatser som åtgärder för att skydda kvinnor och tjejer mot våld.

Gemensamt för förslagen i rapporten är att de syftar till att motverka konsekvenserna av mäns våld när det redan är för sent. Det är ett åtgärdspaket utan förebyggande och proaktiva åtgärder och där genuspedagogik avfärdas som någonting som tar fokus från de riktiga jämställdhetsutmaningarna.

Varför skräms Kristdemokraterna av att unga pojkar och män lär sig mer om jämställdhet och mer om könsmönster och om villkoren för och respekten mellan pojkar och flickor tidigt i livet? För mig låter det som att Kristdemokraterna lägger ansvaret för vårt ojämställda samhälle i knät på tjejerna och kvinnorna. Är det Kristdemokraternas nya feminism?

Fru talman! Tack, Annie Lööf, för frågan! Nej, det är det inte. Jag hade önskat att vi hade sluppit att lägga fram förslagen om exempelvis pepparsprej och stöd för kvinnor. Men vi konstaterar att verkligheten ser ut som den gör.

Vi har förebyggande åtgärder. Vi har satsningar på polis. Vi har satsningar på hela rättsväsendet. Men vi ser också att det, på grund av regeringens misslyckande på detta område, är befogat med stödåtgärder för de kvinnor som är oroliga för att gå ut på kvällen. Var tredje kvinna känner oro för att vara ute själv på kvällen. Risken för att utsättas för sexualbrott har tredubblats bara de senaste sex sju åren.

När det kommer till förskolan är vår bestämda uppfattning att pedagoger i förskolan behöver mer tid med barnen. Vi vill ha ett maxtak för barngruppernas storlek. Och vi tror att den omsorg, det stöd och den kärlek som förskolans fantastiska pedagoger kan ge är perfekt för att ge en trygg grund i livet och en grund för jämställdhet också.

Fru talman! Jag skriver under på många av de åtgärder som Kristdemokraterna driver. Vi vill också skärpa straffen och ge kvinnor och barn som utsätts för mäns våld det skydd och det stöd som de behöver. Vi har också lagt fram en lång rad förslag på dessa områden.

Men det handlar också om att förstå den underliggande problematiken, att vi lever i ett samhälle med patriarkala strukturer. Vi måste tidigt motverka dem, och då måste man arbeta med attityder och normer.

Jag hör när Kristdemokraterna raljerar över genuspedagogik som symbolåtgärd och liknande. Det är därför som jag undrar: Varför är Kristdemokraterna emot genuspedagogik i förskola och skola? Och exakt hur gynnas feminismen av att ni förvägrar unga män att få en större kunskap om könsstrukturer och de olika villkor och förutsättningar som finns för flickor och pojkar?

Fru talman! Nej, vi förvägrar inte någon dessa möjligheter. Men vi tycker att det är fel prioriterat att exempelvis förskolepedagoger - som jag tror att det var utformat i ett av de förslag som vi var emot - ska utmana små barn, ett- till tvååringar, att göra könsstereotypa val. Jag tror inte att det är där nyckeln ligger till ett mer jämställt samhälle och till att motverka mäns våld mot kvinnor.

Barn behöver bli sedda, få omsorg och få kärlek och uppmuntran. Men de behöver såklart också få veta var gränserna går, och det uppnår man mycket, mycket bättre genom att ha fler pedagoger på färre barn. Då får de en så trygg start som det bara går tidigt i livet.

Vi litar också på att förskolepedagoger, som gör ett oerhört viktigt arbete, klarar av detta utan pekpinnar från staten om att utmana små barn att inte välja lastbil eller docka. Det kan man göra på ett annat sätt, menar vi.

Fru talman! Genusflum - det uttrycket myntade Kristdemokraterna när de pratade om förskolans läroplan. Förskolans läroplan kallade de för pekpinnar.

Förskolan är den första plats där samhället tar ett ansvar för barn. Och när samhället har ansvaret måste vi se till att både pojkar och flickor får utvecklas fullt ut. Vi måste motverka destruktiva maskulinitetsnormer redan från början. För ingen pojke ska växa upp och tro att det är okej att slå. Ingen pojke ska höra att kärlek börjar med bråk. Och ingen flicka ska få höra att hon ska stå ut med att bli dragen i håret.

Kristdemokraterna förstår inte hur de normer som samhället förmedlar till pojkar och flickor påverkar deras utveckling. De förstår inte heller hur våld eskalerar.

Fru talman! Jag vill ställa en enkel fråga till Annika Hirvonen: På vilken förskola i Sverige får pojkar veta att det är okej att slå flickor även utan det här tillägget i läroplanen? Vilken förskolepedagog tycker, som det är i dag, att det är okej?

Att omyndigförklara förskolepedagogerna på det sätt som Miljöpartiet och en del andra gör är ovärdigt. De gör ett fantastiskt arbete. De sliter. De behöver inte de här pekpinnarna.

Jag vill ställa frågan igen: På vilken förskola i Sverige får pojkar i dag höra att det är okej att slå flickor?

Fru talman! Det handlar inte om att jag eller någon annan tror att någon aktivt uppmuntrar detta. Det handlar om hur man bemöter barn när de slåss, för det gör barn. Vi menar att genuspedagogiken är central i svensk förskola.

Jag har en annan fråga till Kristdemokraterna. Varför skar ni ned med 100 miljoner i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i det här årets budget?

Fru talman! Jag tycker att det var väldigt bra att Annika Hirvonen korrigerade sitt inlägg från den första rundan. Jag hoppas att de förskolepedagoger som jag antar känner sig trampade på tårna och felaktigt bemötta genom att man beskriver verkligheten på det sätt om Annika Hirvonen gjorde i sitt första inlägg också hörde detta. Det var bra att hon delvis korrigerade det.

Nej, vi drog inte ned på medlen, utan vi flyttade dem till andra satsningar. Vi satsar mycket i vår budget på att motverka just hedersvåld och hederskultur, men vi gör det också med de förslag som vi har lagt fram i Sveriges riksdag.

Fru talman! Fem män dödar fem kvinnor under en treveckorsperiod i ett av världens mest jämställda länder. I två av dessa fall rör det sig om unga tjejer.

Rapport efter rapport visar att unga tjejer är oerhört utsatta. Enligt Brå har nästan var fjärde ung tjej mellan 16 och 24 år varit utsatt för brott i sin relation. För många av dessa unga tjejer är det den första relationen, och i den blir de utsatta för våld. Att samhället inte har gjort mer för att värna dessa tjejers frihet är både ansvarslöst och ett svek.

Här är det viktigt att även belysa barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en extra sårbar grupp när det gäller våld i ungas partnerrelationer, då flickor inte är tillåtna att ha relationer över huvud taget. Blir de då utsatta för våld i relationen kan de inte berätta det för någon närstående eftersom det innebär risk för fortsatt våld från de närstående. Den unga våldsutövande killen vet ofta om detta och kan använda det som påtryckningsmedel.

För att få stopp på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld är det helt avgörande att vi börjar med att motverka unga killars våld mot unga tjejer. Det behövs riktade satsningar till skola, ungdomsmottagningar, socialtjänst, hälso- och sjukvård och rättsväsen gällande stöd, skydd och åtgärder när det gäller barn och unga som både utsatts för och utövar denna typ av våld.

Det här är mitt sista anförande i debatten, och jag tackar för att vi har haft en bra debatt. Ni var inne på att ni sitter och tar fram punkter, att man har en lista på saker som man vill göra och att man har kort tid på sig. Jag delar uppfattningen att vi verkligen på något vis ska höja blicken och se till att garantera att den verklighet som råder just nu kommer att upphöra. Den är inte värdig Sverige.

Fru talman! För att få bukt med det grova och dödliga våldet mot kvinnor i nära relation behöver vi arbeta på flera plan. Vi måste arbeta förebyggande med att det första slaget aldrig ska utdelas, vi måste stärka skyddet så att kvinnor känner sig trygga att lämna en relation där de utsätts för våld och vi måste straffa förövare - och det redan i ett tidigare skede än när våldet har eskalerat till ett mord.

Kunskapen om hur vi förebygger våld måste stärkas liksom kunskapen om hur vi behandlar dem som har blivit utsatta. Därför behövs mer forskning.

Arbetet mot mäns våld mot kvinnor har varit centralt i mitt engagemang och en viktig prioritering för Miljöpartiet. Jag var med när vi tog ett tio år långt arbete för en samtyckeslag i mål. Den motion om sexualitet, samtycke och relationer i skolan som jag har skrivit håller nu på att bli verklighet. Vi har gjort en rad insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Och mer kommer.

Det är väldigt viktigt att vi har den här debatten i dag för att visa våra ställningstaganden mot mäns våld mot kvinnor och för åtgärder. Men ord räcker inte. Jag har höga förväntningar på regeringens planerade handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor. Jag har också höga förväntningar på alla partier som deltar här i dag. Jag vill att ni ska prioritera arbetet för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor också den dag vi röstar om budgeten och den dag vi beslutar om bostadspolitiken så att ingen kvinna ska behöva välja mellan hemlöshet och fortsatt våld.

Vissa partiers insatser verkar ensidigt fokusera på att straffa när brotten redan har begåtts. Men vårt mål är att det första slaget aldrig ska utdelas.

Fru talman! Annika Hirvonen säger att det är viktigt att prioritera dessa frågor. Det tycker jag också. Jag tänkte uppehålla mig lite grann just vid i vilken utsträckning som Miljöpartiet har prioriterat dessa frågor eller inte.

Det är en sak att prata om förändringar. Men det som verkligen räknas är konkret handling och hur man trycker på knappen när saker och ting kommer upp till votering i den här kammaren. Där har Miljöpartiet inte bara en gång utan gång på gång röstat nej till flera viktiga straffskärpningar för att män som slår och misshandlar kvinnor ska mötas av en strängare syn från rättsstaten. Det handlar om skärpta straff vid grov kvinnofridskränkning. Det handlar om att fler män som bryter mot kontaktförbudet ska tvingas bära fotboja. Det handlar om att avskaffa den mängdrabatt som innebär att man kan begå väldigt många brott i dessa relationer men ändå bara dömas till det fulla straffvärdet för det allvarligaste av dem.

Hur går denna röstning ihop med Annika Hirvonens retorik?

Fru talman! Det som vi har röstat nej till är inte en skarp lagändring utan att skicka ett brev till regeringen som säger åt regeringen att göra en ändring, samma regering som vi sitter i och som just precis har arbetat med den ändring som Johan Forssell pratar om. Det handlar om till exempel bättre möjligheter till fotboja vid kontaktförbud redan vid första beslutet och skärpta straff för grov kvinnofridskränkning.

Jag är glad över att även Johan Forssell vill skärpa straffet för grov kvinnofridskränkning även om han inte vill gå lika långt som vi i Miljöpartiet. Men det är bra att det finns förslag på straffområdet.

Jag undrar vad Moderaterna vill göra för att det första slaget aldrig ska utdelas.

Fru talman! Annika Hirvonen ska nog vara lite mer varsam med sin beskrivning här eftersom den inte är riktigt sann. När det gäller flera av dessa saker väntar vi fortfarande på återkoppling från regeringen.

Om vi tar till exempel frågan om mängdrabatten får personer som systematiskt misshandlar kvinnor väldigt generösa straffrabatter. Dessa personer får egentligen det fulla straffvärdet bara för det allvarligaste brottet.

Vi gjorde ett tillkännagivande om detta redan för sex år sedan. Den utredning som det har hänvisats till tidigare här handlar om gängkriminalitet. Det är inte riktigt applicerbart på detta område i den utsträckningen. Det går inte att jämföra med den slopade mängdrabatten.

Eftersom Miljöpartiet är ett regeringsparti, som underströks här, är man fortfarande svaret skyldig. Det är en sak att står här och tala och rikta uppmaningar till andra partier att de ska prioritera detta. Men hur trovärdigt är Miljöpartiet om man inte självt i konkret handling i denna kammare vid voteringen faktiskt har röstat för en strängare syn på män som slår kvinnor?

Fru talman! Justitieministern visade bland annat upp den utredning som regeringen har beställt om skärpt straff för kvinnofridsbrott och ökade möjligheter att använda fotboja. Också skärpt straff för hedersbrott finns med i samma utredning. Det är ett arbete som påbörjades långt tidigare och som tar lite längre tid än vad det gör att skriva en enkel mening i en motion i riksdagen och som faktiskt inte är ett skarpt lagförslag.

Jag beklagar att Johan Forssell inte heller nu på en rak fråga gav ett exempel på någon förebyggande åtgärd som Moderaterna vill vidta för att det första slaget aldrig ska utdelas. Det är viktigt med proportionerliga straff när brott har begåtts. Men det är ännu viktigare att vi inte får brottsoffer från första början.

Fru talman! Mellan 2018 och 2019 beslutades det om kontaktförbud med fotboja i sex fall. Under samma period fattades det beslut om utvidgat kontaktförbud utan elektronisk övervakning i 34 fall. Samtidigt dödas omkring 15 kvinnor varje år av sin partner, och 9 000 kvinnor anmälde våld i en nära relation förra året. Samhällets bristande stöd kan inte vara mer uppenbart än så.

Vi är nu många som ser behov av att införa automatiskt kontaktförbud vid fällande dom och elektronisk fotboja direkt vid kontaktförbud. Men här verkar Miljöpartiet och även deras regeringspartner Socialdemokraterna ha svårt att sätta hårt mot hårt.

Annika Hirvonen sa här tidigare att ord inte räcker. Statistiken talar sitt tydliga språk. Därför frågar jag nu: Varför vill Miljöpartiet då inte utöka skyddet av kvinnor genom att ge fler personer elektronisk fotboja redan vid ordinärt kontaktförbud?

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Annie Lööf för hennes engagemang i dessa frågor och inte minst för att hon var tydlig med att säga ifrån och kräva politisk handlingskraft när hon skrev sitt inlägg på Facebook.

Det är väldigt viktigt med ord, och det är ännu viktigare med handling. Därför har våra partier i regeringen samlat in förslag, inte bara från andra partier utan även från ideella organisationer som jobbar mot mäns våld mot kvinnor. Ett av de förslag som vi driver är att man ska kunna ha fotboja vid fler kontaktförbud. Vi gjorde en lagskärpning som skulle möjliggöra detta för några år sedan. Det är tydligt att det i praxis ändå inte sker.

Fru talman! Det är tyvärr många gånger så på jämställdhetspolitikens område att de möjligheter som finns används för lite. Därför behöver vi skärpa regelverket för att fler ska få fotboja vid kontaktförbud.

Fru talman! Ord räcker inte, som Annika Hirvonen sa, utan det är konkret handling som gäller. Det handlar bland annat om det som jag tog upp med Morgan Johansson om att ge NCK ett nationellt kunskapsuppdrag tillbaka. Miljöpartiet tog ju bort det. Det handlar också om att fler kvinnor som lever utsatt inte ska behöva möta sin gärningsman för att denna person inte bär elektronisk fotboja. Kontaktförbudet måste stärkas. Ord räcker inte, utan kvinnor måste kunna känna sig trygga.

Är Miljöpartiet beredda att gå så långt som krävs för att skydda utsatta kvinnor och stå fast vid sitt ord om att ingen kvinna ska mördas av sin partner och på så vis öppna upp för att ge fler elektronisk fotboja även vid ordinärt kontaktförbud?

Fru talman! Vi är beredda att gå så långt som krävs för att skydda kvinnor mot det dödliga våld som deras partner eller tidigare partner utsätter dem för. Att ge fotboja vid kontaktförbud är en viktig del. En annan del som vi driver och vill få igenom är att man ska häktas redan vid misstanke om grov kvinnofridskränkning.

Skulle vi göra som Miljöpartiet föreslår och höja straffvärdet till minst två år, alltså motsvarande straffet för våldtäkt, skulle gärningspersonen häktas direkt. Då skulle kvinnor inte behöva leva i skyddade boenden. Det skulle inte bli fråga om att gå på fri fot ens med fotboja. Dessutom skulle brotten prioriteras med högsta prioritet hos åklagare och polis. Så blir det när någon sitter frihetsberövad under en polisutredning.

Fru talman! Miljöpartiet ansvarar för frågor som rör mäns våld mot kvinnor, hedersvåld och våld i samkönade relationer. Många av oss har talat om kvinnojourerna och deras betydelse. Jag är helt för att det finns andra grupper - människohandel, prostitution och hedersvåld - som också är i behov av insatser. Men i de föreskrifter som rör de 100 miljoner kronor som går ut till kvinnojoursrörelsen står det tydligt och klart att man ska stärka organisationerna i deras roll som röstbärare, opinionsbildare och givare av kompletterad service men inte inom kärnverksamhet att erbjuda skyddat boende, trots att vi vet att det är just vid uppbrottet som den största risken finns.

Här finns det en konflikt. Regeringen menar att det är kommunernas ansvar, och SKR säger någonting annat. Man har varken rett ut detta eller sett till att garantera kvinnojourerna att de får pengar till det som behövs.

Fru talman! I dag är det ju kommunerna som står för kostnaden för de skyddade boendena. Jag är öppen för att diskutera andra lösningar på det här, men som ansvarsfördelningen ser ut i dag är det så.

Staten går in med rejält mycket mer pengar till kvinnojourerna än vad den gjorde innan vi kom in i regeringen. Kvinnojourerna gör ett otroligt viktigt arbete. Det är inte bara det arbete som de gör i kommunerna med skyddade boenden som är viktigt, utan det är också viktigt att de finns som en opinionsbildande kraft i samhället. Deras kunskap i mötet med våldsutsatta är ofta en av de tidigaste varningsklockor som vi politiker får när det händer saker kopplat till mäns våld mot kvinnor - titta till exempel på frågan om pornografins koppling till hur flickor utsätts för sexuellt våld i unga relationer. Det är kvinnojourerna som har varit först med att larma här.

Fru talman! Det är ändå så att det är kvinnojourerna själva som säger att den här satsningen inte möter deras behov. Det är inte jag som säger detta, utan det är de som verkar i det varje dag. Du säger, Annika Hirvonen, att det är kommunernas ansvar, men den här ansvarsfrågan är inte klarlagd. Som läget är nu vore det lika märkligt som att ge kastruller och gardiner till den som är hemlös fast den inte har någonstans att bo.

Det handlar om att kunna garantera kärnverksamheten. Man ska hela tiden, utan pengar, försöka hantera detta - jag har själv varit väldigt engagerad i rörelsen - och sedan söka pengar för att få medel. Det blir en omvänd ordning.

Jag är övertygad om att skattebetalarna där ute ser att detta är en viktig prioritering. De vet i allra högsta grad vilket viktigt jobb kvinnojourerna gör. Men jag tror också att de verkligen vill att pengarna ska användas för att skydda de kvinnor som måste fly.

Fru talman! Det är naturligtvis det allra viktigaste, och detta ansvar vilar i dag på kommunerna. Om kommunerna brister i det ansvaret är det viktigt att vi är öppna för att diskutera om det ska flyttas eller om man ska lösa det på något annat sätt.

Men att tro att de pengar som är öronmärkta för annan stödverksamhet, opinionsbildning med mera skulle kunna täcka upp om kommunerna inte tar sitt väldigt stora grundansvar är nog inte realistiskt. Det skulle i så fall krävas en ganska stor växling av ekonomisk börda mellan kommunerna och staten. Detta kan man för all del diskutera, men jag tror att det viktiga är att se till att varje aktör tar sitt ansvar. Det är när detta ansvarstagande brister som kvinnor riskerar att mördas. Det är när samhället inte lyckas skydda dem i känsliga lägen, till exempel vid uppbrott, som kvinnor riskerar att dö.

Fru talman! Jag ska börja med att tacka för debatten och ta några bollar som har varit uppe i diskussionen.

Vi hade ett replikskifte som handlade om återfall i brott och vad gängutredningen egentligen tittar på. Gängutredningen tittar framför allt på gängkriminalitet, men när det gäller den här frågan ser man brett på återfall i brott. Detta innebär att lagstiftning på detta område, kring just återfall, kommer att få betydelse också för de gärningsmän som återfaller när det gäller mäns våld mot kvinnor. Jag vill ha detta sagt.

Vi har drivit fram straffskärpningar. Vi har haft 350 fler utredare. Vi går fram med mycket mer när det gäller kontaktförbud och kommer att fortsätta i den riktningen.

Men vi måste också förstå att detta är ett bredare problem. Det är klart att det inte är alla män som slår, men om mäns våld mot kvinnor ska upphöra är det männen som måste förändras. Då måste vi också kunna ta en lite bredare diskussion om hur vi förebygger och hur vi ser till att få andra attityder på plats redan tidigt med tidiga insatser riktade mot barn och ungdomar. Det tror jag är enormt viktigt att ta upp i denna debatt.

Den särskilda debatten var härmed avslutad.