Verksamhetsavbrott i mindre företag

Herr talman! Marie Engström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta inom ramen för ett nytt trygghetssystem för företagare bland annat vad avser de problem vid sjukfrånvaro i mindre företag som beskrivs i interpellationen. Marie Engström tar upp frågan om de mindre företagens sårbarhet vid anställning av medarbetare när det gäller sjuklönekostnader och vid avbrott i verksamheten. Jag vill understryka att regeringen till skillnad från föregående socialdemokratiska regering arbetar aktivt med dessa frågor. Jag vill påminna om att regeringen inledde sitt arbete genom att direkt avskaffa kravet för företagen att stå för medfinansiering av sjukpenningskostnaderna, som den tidigare regeringen införde. Jag är medveten om att de små företagen är sårbara med risk för höga sjuklönekostnader och att företagare får minskade intäkter i samband med avbrott i verksamheten. Det var synd att den förra regeringen inte tog frågan om social trygghet för företagare på allvar, trots att riksdagen krävt detta. En särskild utredare fick därför skyndsamt utreda frågan och har lämnat betänkandet Trygghetssystemen för företagare . Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för beredning i Regeringskansliet. Regeringen avser att återkomma med förslag.

Herr talman! Tack, näringsministern, för svaret på min interpellation! Den är skriven mot bakgrund av att det finns behov av att uppdatera och förbättra trygghetssystemen för de mindre företagen. Jag vet att det finns en utredning, och precis som näringsministern säger är den föremål för beredning i Regeringskansliet. När jag lyssnar på svaret får jag höra att det var synd att den gamla regeringen inte gjorde någonting. Det kan man kanske tycka, men nu har det ändå gått tre år av mandatperioden, och det är väl på tiden att den här regeringen gör någonting. Jag hoppas att vi kan blicka framåt i debatten, näringsministern. Sjukdom hos personal i mindre företag är förenad med sjuklönekostnader, vare sig det är egenföretagaren eller någon anställd som är sjuk och frånvarande. Men det är inte bara den kostnaden företaget får, utan det handlar också om minskade intäkter när det blir avbrott i verksamheten. Det är den delen som jag har velat peka på i min interpellation. Jag tror att vi här har ett stort problem. Jag har läst utredningen om trygghetssystemen, som regeringen nu bereder på Näringsdepartementet. Egentligen har man inte uppmärksammat just det här problemet eller kommit med något förslag till lösning. I kontakt med företag och företagare har jag också hört att den enskilde företagaren egentligen inte kan försäkra sig mot sådant här till en vettig summa. Det finns alltså inga försäkringar på marknaden som till ett rimligt pris skulle kunna hjälpa företagen när det gäller den här typen av avbrott. Det tycker jag är ett stort problem. Det var därför jag tänkte att det kan vara viktigt att uppmärksamma frågan innan trygghetssystemen blir föremål för proposition från regeringen. Maud Olofsson säger i svaret att regeringen är medveten om sårbarheten och den risk som företagaren många gånger får ta för sjukfrånvaro och intäktsminskningar. Jag vill ändå fråga: Vad gör den här regeringen för att komma åt det här problemet och hjälpa de mindre företagen? Som jag läser utredningen ser jag inte att man egentligen har tagit till sig detta.

Herr talman! Jag tycker att det är mycket spännande och intressant att det just är en vänsterpartist som ställer den här interpellationen. Om det här är en partiuppfattning är det en diametral skillnad på er uppfattning nu och den ni hade tidigare. Det var den borgerliga oppositionen som tillsammans med Miljöpartiet tvingade fram en utredning som ännu inte hade gjort särskilt mycket när vi tillträdde. Det vi fick börja med att göra var att tillsätta en utredare som hade som ambition att skapa likvärdiga trygghetssystem för företagare och anställda. Grunden för vår hållning är att vi vill att fler ska vara företagare, och då måste vi se till att företagaren ska ha ett trygghetssystem i förhållande till vad företagaren betalar. Vi kommer dock aldrig att ha exakt likadana trygghetssystem för företagare och löntagare därför att det är olika roller. Men från min sida, Centerpartiets sida och alliansregeringens sida gäller att göra de här rollerna mer likvärdiga. Det har att göra med att vi vill att fler ska vara företagare men också kunna gå mellan olika verkligheter, det vill säga ibland vara anställd och ibland företagare. Marie Engström menar att det tar så lång tid. Vi har suttit i två och ett halvt år och har en utredning som först måste ta fram ett förslag som sedan måste remissbehandlas, och sedan ska det skrivas en proposition. Vi har skyndat väldigt för att få fram detta. Vi inser att det här är en otroligt viktig fråga, inte minst för många kvinnor som är företagare. Det är en stor skillnad, och det är därför jag beskriver vad den förra regeringen har gjort. När det inte fanns någonting gjort och när det inte fanns något underlag som vi kunde dra nytta av var vi tvungna att börja med det arbetet själva. Det är bara att beklaga, men så är fallet. Jag tror att vi kommer att få fram ett bra förslag som gör att vi kan ta många bra steg i rätt riktning. Jag kan inte här i detalj säga hur det kommer att bli, utan frågan är, som jag säger i interpellationssvaret, under beredning. Men jag är jättetacksam om Vänsterpartiet nu finns på den sida där man vill få fram bättre trygghetssystem för företagare. Då har vi en bra majoritet i riksdagen när vi fattar beslut, och det vore bra för landets företagare.

Herr talman! Frågor kring företagare och företagares trygghet, att företagare inte omotiverat ska ha en sämre trygghet än anställda, är en fråga som vi har drivit. Vi har också skrivit program om hur vi vill se företagandet utvecklas i Sverige där vi tagit upp bland annat den här frågan. Någon direkt stor nyhet är det inte. Det är kanske olyckligt om vi ägnar för stor tid åt att prata om hur det har varit. Vi kan väl konstatera att det är synd att vi ännu inte har sjösatt ett bra trygghetssystem. Som jag sade till näringsministern har den fråga som jag uppmärksammar i den här interpellationen egentligen inte uppmärksammats i utredningen, och därför är det väl bra att vi debatterar den här? Den är inte oviktig. Det är kanske väldigt viktigt att den kommer med när det än kommer en proposition. Det finns heller ingen anledning att bråka om när den kommer. Det viktiga är att den kommer och att den blir bra. Det är väl det som är syftet med denna typ av debatt? Vi behöver inte ägna lång tid åt att tala om vem som har gjort något dåligt eller ägnat för stor tid åt annat. Det finns en annan aspekt på varför denna fråga är så viktig just nu. Jag tittade lite på Småföretagarbarometern som kom för några veckor sedan. Det är många problem som de mindre företagen står inför till följd av lågkonjunkturen. Det största problemet är nu att lönsamheten i företagen har försämrats medan efterfrågan sjunker. En tredjedel av företagen säger att de har färre anställda än de hade för ett år sedan. Det innebär i och för sig att två tredjedelar inte just nu tycker att man behöver ha färre anställda, men det är ändå en varningssignal att en tredjedel tycker det. Var femte företagare säger att man har haft likviditetsproblem det senaste halvåret, alltså antingen att leverantörer betalar för sent eller att banker har nekat eller sagt upp krediter. Det finns alltså en problembeskrivning som visar att det totalt sett är tuffare för de mindre företagen, och varför skulle det inte vara det när vi är mitt uppe i en lågkonjunktur? Då kan det också vara viktigt att uppmärksamma den här typen av frågor, alltså vad avbrott i verksamheten kan få för betydelse. När det gäller företagens likviditetsproblem tycker jag också att det kanske värsta som kan hända är att företag som är livskraftiga kan gå omkull på grund av att de har svårt att få krediter, att få förlängda krediter eller för att det brister i betalningsrutiner. Det är något som vi verkligen måste ta på fullaste allvar. Återigen: Jag förstår naturligtvis att man inte innan en proposition har kommit kan tala om exakt vad som ska stå i den. Men jag vill fråga Maud Olofsson om den problematik som jag har tagit upp i interpellationen kommer att beröras i en kommande proposition. Ser näringsministern detta som ett problem?

Herr talman! Låt mig först ta upp varför vi diskuterar det som har varit. Det är för att det i interpellationen står att vi är så senfärdiga. Jag försökte förklara att anledningen till att det inte finns något förslag på plats är att en utredning måste komma med ett förslag. Det måste ske en remissbehandling, och det måste finnas tid för att skriva en proposition. Det är därför som tidsaspekten och historien är viktig. Jag vill också säga att det är klart att det är väldigt bra om vi får en bred majoritet i riksdagen för ett förslag som ökar den sociala tryggheten för företagandet. Jag är den första att uppskatta det. Det är alltså inte med några onda avsikter jag säger det, utan jag tycker verkligen att det är bra. Det är viktigt att se att småföretagen har en besvärlig situation just nu, men jag konstaterar också att småföretagen har klarat det hela bättre än många av våra storföretag har. Det ger oss också signalen att det är småföretagen som vi ska värna ännu mer. I framtiden, efter den här krisen, tror jag att de stora företagen inte kommer att anställa lika mycket som de små kommer att göra. I en del av undersökningarna om vad man i småföretagen tycker säger de att de ser mer positivt på framtiden nu än de gjorde tidigare. Det som har drabbat dem är att de stora företagen har tagit hem sina lån och nu lånar från bankerna. Då blir det de små som slås ut. Därför har regeringen gett extra resurser till Almi, 2 miljarder kronor, som innebär att Almi nu har ökat utlåningen till de små och medelstora företagen dramatiskt. Det är en rimlig sak att göra, tycker vi, när vi har dessa bekymmer. Vi har gett pengar till Svensk Exportkredit och också ett särskilt uppdrag att vända sig till de små och medelstora företagen så att de kan få hjälp med sina exportkrediter. Vi har gett tillåtelse att skjuta upp moms- och skatteinbetalningar till Skattemyndigheten för att också förbättra likviditeten i de små företagen. Detta är bara några exempel på vad regeringen har gjort för att möta den här krisen. När det gäller själva utredningen kan jag inte i dag, innan beredningen är färdig, ge några besked om vad som kommer att stå i propositionen eller inte. I grunden tycker vi att det är viktigt att det finns en bra social trygghet för landets företagare, som sagt inte minst utifrån ett könsperspektiv. Det är många kvinnor som värjer sig eller tvekar inför att bli företagare när den sociala tryggheten inte är där. Den andra delen är att de små företagen i förhållande till vad de får ut betalar mer till systemet. Det tycker jag inte heller är en rimlig hållning och ett rimligt system. Därför är den sociala tryggheten avgörande viktig för småföretagen, och jag ser fram emot att vi gemensamt kan hitta ett bra beslut här i riksdagen.

Herr talman! Först vill jag säga något om detta med företagens besvärliga kreditsituation. Om man i vart femte företag upplever att man har haft bekymmer det senaste halvåret eller sedan lågkonjunkturen och finanskrisen slog till är det mycket allvarligt. Jag pratade med några företagare förra veckan. De berättade för mig att när de så kallade semesterpengarna i sommar ska betalas ut till anställda kommer man att stå inför stora likviditetsproblem. Vissa utbetalningar blir alltid besvärliga. Det här låter väldigt allvarligt, och det gäller företag som annars är livskraftiga och kan leva vidare. Något som är glädjande i Småföretagarbarometern är att 60 procent av de mindre företagen trots läget faktiskt anser att det finns expansionsmöjligheter. Det är något som vi måste ta till oss. Det finns naturligtvis andra saker som man kan göra för att förbättra likviditeten, till exempel att se över bankernas rätt att ensidigt säga upp krediter. I andra länder i Europa har man kanske lite annorlunda och lite tuffare regelsystem till företagens förmån. Jag hoppas att vi inte behöver hamna i ett läge där man behöver gå in med statliga kreditgarantier, men man måste kanske hålla den dörren öppen. Låt mig återgå till det som interpellationen handlar om. Även om Maud Olofsson inte kan säga vad som ska stå i propositionen skulle jag vilja höra om hon tycker att den problembeskrivning jag gör är riktig. Tycker näringsministern att detta är problem som vi behöver åtgärda?

Herr talman! Låt mig säga att den globala finanskrisen naturligtvis också drabbar Sveriges småföretagare. Den drabbar alla världens företag. Den kris som vi är inne i är av ett sällan skådat slag. Ett exportberoende land som Sverige drabbas naturligtvis extra hårt i en sådan kris. Det regeringen försöker göra är bland annat att få ordning på banksystemet, så att bankerna börjar låna ut pengar igen och så att vi får stabilitet i det. Vi agerar både i Sverige och i EU för att åstadkomma den ordningen. Men vi har också bättrat på våra instrument för att vända oss till de små och medelstora företagen i exportkrediter och när det gäller Almi. Vi har till exempel höjt mikrolånen, som ofta vänder sig till kvinnor och invandrarföretag. Vi har förstärkt resurserna så att de ska finas där. Det har vi gjort trots att det egentligen är banksystemet som borde ta hand om allt detta. När det gäller småföretagspolitiken över huvud taget är det klart att ju mindre kostnader vi lägger på företagen i form av krångliga regler, arbetsgivaravgifter och annat, desto större möjligheter har de att klara också den här typen av kris. Det är därför som regeringens företagspolitik är så oändligt viktig, och den tas också emot positivt av företagen. En viktig del är det sociala trygghetssystemet. Det är en viktig fråga som Marie Engström har lyft, men jag tänker återkomma om detaljerna i förslagen i vår proposition senare när vi lägger fram den. Men vi är helt överens om att det behövs ett socialt trygghetssystem som är rimligt också för företagen och som är anpassat till den tid vi lever i. Kan vi få stöd från oppositionen i det är vi bara tacksamma och glada. Det tror jag att svenska företagare också är.