Vattenfall och handel med diktaturer

Fru talman! Per Bill har frågat mig vilka avvägningar jag gör när det gäller statligt ägda företags handel med regimkontrollerade bolag i länder med stort underskott av mänskliga rättigheter. Frågan är ställd mot bakgrund av att Vattenfall köper torv från Vitryssland och uran från Uzbekistan. Jag delar Per Bills syn på betydelsen av frihandel för att sprida demokrati. Handel främjar kontakter mellan länder och människor och bidrar därmed till ökad öppenhet som gynnar den demokratiska utvecklingen. Att bryta alla handelskontakter är inte en långsiktig lösning utan avskärmar bara landet i fråga ytterligare. I stället är det viktigt att upprätthålla en dialog. Det föreligger heller inte några handelsrestriktioner mot Vitryssland och Uzbekistan förutom då det gäller export och import av vapen till och från Uzbekistan. Att det inte finns några handelsrestriktioner är nödvändigt, men inte tillräckligt, för att företag med statligt ägande ska göra affärer i ett land. Varje enskilt företag bör sedan självt göra en bedömning av lämpligheten att göra affärer i landet i fråga. Som ägare ställer vi krav som ska hanteras av samtliga företag med statligt ägande. En viktig del av den statliga ägarpolitiken är att de statliga företagen ska ha en genomtänkt strategi för att hantera frågor som exempelvis miljöhänsyn, mänskliga rättigheter och etik. I regeringens ägarpolicy slår vi fast att de statliga företagen ska ha en väl förankrad policy kring etiskt, socialt och miljömässigt ansvarstagande. Företagen bör sträva efter att följa internationella normer kring exempelvis mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Särskilt viktigt är detta för företag som har verksamhet eller upphandling i länder som brister i efterlevnad av grundläggande internationella ramverk. Dessa normer finns formulerade till företag i OECD:s riktlinjer för multinationella företag och de tio principerna i FN:s Global Compact. De statliga företagen uppmanas att ansluta sig till Globalt Ansvar, som vilar på dessa riktlinjer och principer. Vattenfall är ett av de statliga företag som har anslutit sig till Globalt Ansvar. Statliga företag tar ansvar när de gör affärer med andra länder genom att agera i enlighet med sina respektive etik- och miljöpolicyer samt genom att följa internationella normer kring mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljöhänsyn och bekämpning av korruption. Statliga företag kan därmed agera som goda föredömen vid internationell handel och bidrar i och med det till ökad öppenhet, ökat välstånd och ökad demokratisk utveckling. Den svenska regeringen verkar också genom EU och genom bistånd för att bidra till ökad öppenhet och demokratisk utveckling i länder som Uzbekistan och Vitryssland. Sverige har exempelvis bidragit med pengar till organisationen Läkare utan gränser och dess arbete i Uzbekistan. I Vitryssland är Sverige i dag en av de största bilaterala biståndsgivarna. Stödet uppgick under 2005 till ungefär 40 miljoner kronor och är inriktat på demokratifördjupning, ekonomisk omvandling och social trygghet.

Fru talman! Tack näringsministern för ett bra och intressant svar. Det är, tycker jag, fråga om svåra avvägningar. Det finns också en uppenbar risk för att den här typen av frågor hamnar mellan stolarna, det vill säga mellan Näringsdepartementet och Utrikesdepartementet, mellan det ägaransvar som vi har och det ansvar som åvilar varje statligt företag. Därför är det ett nästan rakt igenom bra svar jag har fått. Svaret börjar med vårt gemensamma, mycket starka ställningstagande för frihandel. Handel, idrottsutbyte, kulturutbyte är viktigt även med regimer vi inte alls tycker om, som vi till och med kan tycka direkt illa om. Men för att människorna som bor där ändå ska få det bättre och ha en öppenhet, se hur saker och ting kan fungera i andra demokratiska länder, är det därför viktigt med frihandel, idrottsutbyte och kulturutbyte. Sedan kommer vi in på om det här finns bara digitalt. Handlar vi med alla företag, oavsett om de är privata eller statliga, på båda sidor, på både den svenska sidan och den tveksamma statens sida? Det är här det blir viktigt att fundera ut vad vi i riksdagen borde skicka signaler om. Fru talman! Jag vill inte sätta näringsministern i någon fälla där han riskerar att säga något som kan ses som ministerstyre. Näringsministern får i så fall säga till om det börjar närma sig ministerstyre. Då går man in på vad varje enskilt privat och statligt företag ska göra. För de privata företagen gäller att om de inte är "goda" företag, som siktar på en långsiktig tillväxt, kommer de att bli straffade av aktieägarna. De säger då att företaget inte är tillräckligt etiskt bra. De säljer sina aktier och köper aktier i ett företag i samma bransch. För statliga företag är det lite annorlunda eftersom det i de flesta fallen är fråga om hundraprocentigt statligt ägande. Det framgår också av svaret. Det är både min och näringsministerns ståndpunkt att om de statliga företagen ska finnas på den privata marknaden ska de snarare tillhöra dem med riktigt gott omdöme än att tillhöra dem som klarar sig från lagkraven men egentligen är ganska smutsiga och solkiga. Det är här som jag ändå tror, och hoppas, att vi i debatten i dag - en sökande debatt - kan komma fram till att det vore bra om staten hade en policy som gjorde att det inte är antingen vitt eller svart, det vill säga att antingen ska alla handla med alla eller ska ingen handla med någon. Kanske ska man fundera över om det är extra farligt att stödja företag som är kontrollerade av en regim som är odemokratisk och dålig för invånarna i det landet. Då ser jag på - jag återkommer till det i min nästa omgång, fru talman - vad utrikesministern har sagt om Vitryssland så sent som förra veckan. Det är inte direkt några lovord över vad man har för sig i det landet för tillfället.

Fru talman! Sverige har en politik för global utveckling där syftet är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Det ska gälla alla politikområden: handels-, jordbruks-, miljö-, säkerhets- och migrationspolitiken, den ekonomiska politiken och alla andra områden. Det är naturligtvis väldigt viktigt att vi har en samstämmig politik på alla de här områdena. Jag håller med om att det kan vara viktigt att ha en handel även med problematiska regimer i vissa fall. Men i de här fallen verkar det ganska uppenbart att handeln direkt stöder regimerna, att pengarna går till statscheferna, som till och med kan lägga dem i egen ficka och stötta sina egna regimer. Jag tycker att det känns väldigt problematiskt. Jag är rädd att vi då inte har den här riktningen klar för oss att vi ska stötta en positiv utveckling i andra länder och att vi inte får överträda det i handeln heller.

Fru talman! Jag är också djupt oroad över situationen i Vitryssland. Det är en fråga som den svenska regeringen har engagerat sig i under många år, att vi faktiskt har en regim i vår närhet som inte har påverkats av den demokratiska utvecklingen i övriga delar av Europa. Det är djupt bekymmersamt. Det är dessutom tecken på att det går åt fel håll, när man nyligen dömde oppositionsledaren till fängelse. Vår politiska hållning är mycket klar, mycket skarp och mycket kritisk. Vi delar den med våra unionsfränder i den europeiska unionen. Men precis som Per Bill säger är frågan om handel inte sådan att det är så enkelt som att bara säga att vi slutar handla med ett land som inte är en demokrati. Vi vet att handel också kan fungera uppluckrande, så att utrymme skapas för större individuell frihet. Jag har ingen romantisk bild av vad handeln påverkar, utan det är klart att det också finns den andra delen i att handla med diktaturer, att det kan bidra till att berika personer som på olika sätt har nytta av den regim som sitter. Men det gäller rader av diktaturer i världen som vi handlar med. Sveriges hållning är den att om FN beslutar sig för att situationen är sådan att världssamfundet måste handelsbojkotta ett land är vi absolut med på detta. Det sker bara i mycket extrema undantagsfall. Det finns också den andra effekten, som skulle kunna bli fallet i exempelvis Vitryssland, att det snarare opinionsmässigt stärker dem som har makten om man kan utmåla omvärlden som fientligt inställd. Det är en svår avvägning. Vi tror att FN är det lämpliga organet att föra de diskussionerna i och fatta de besluten i. Det är naturligtvis också den europeiska unionen. Vi har inte handelsfrågorna till vårt eget förfogande. Vi går hand i hand med övriga länder i Europeiska unionen. EU skärper sin hållning mot Vitryssland men förespråkar inte i det här läget en handelsbojkott. Det är en svår avvägning, men jag gör också bedömningen att vi riskerar att förvärra en situation genom en bred handelsbojkott mot ett land som Vitryssland. Sedan handlar det om enskilda, individuella företags ansvar. Det är en fråga som vi har jobbat mycket aktivt och engagerat med från den svenska regeringens sida. Vi tog för ett par år sedan initiativet till Globalt Ansvar, en sammanslutning av företag där också regeringen via Utrikesdepartementet är engagerad. De som deltar där förbinder sig att följa de internationella normer vi har arbetat fram tillsammans i Förenta nationerna och i OECD. Det handlar om hur man uppträder som individuellt företag. Där är min utgångspunkt att ett statligt bolag självklart måste ta dessa riktlinjer på djupaste allvar. Om man handlar upp uran eller någon annan energikälla från ett land som inte är en demokrati tar man på sig en stor uppgift att också agera ansvarsfullt i det landet, att uppfylla de principer och villkor som man har gått med på att uppfylla. Det är styrelsen i företaget och ledningen i företaget som bär det ansvaret. Men visst krävs det påtryckningar och pådrivning, och där är Globalt Ansvar som organisation väldigt väl anpassad till att vara just en motor för att de ska vara föredömen i detta agerande. Jag har inte sett några tecken på att Vattenfall inte skulle sköta sig på detta område. Kommer det sådana exempel är jag naturligtvis mycket intresserad av att ta del av dem, för min bestämda uppfattning är att man ska vara ett föredöme.

Fru talman! Jag tror att vi är väldigt överens om tagen. Jag hoppas att den här debatten kan bidra till att påverka Vattenfall, men också många andra energiföretag. Så sent som för ett par veckor sedan när jag var på Energirådgivarnas årsmöte i Västerås efterfrågades det från publiken, där det var många energiföretag: Hur ska man förhålla sig till att köpa torv från Vitryssland? Jag tror att det är viktigt att de nu får reda på att man inte bara kan sitta och vänta på att vi här i riksdagen via FN ska säga att nu är det stopp. Det är också viktigt för Vattenfall och många av deras konkurrenter att fundera över: Hur påverkar den här upphandlingen vårt anseende mot konsumenter och mot allmänhet, för att vi inte bara ska anses utan också vara ett mycket bra företag som har gott anseende på marknaden? Fru talman! Jag kan verkligen hålla med näringsministern när han talar om handelns betydelse för uppluckring av det klimat som många människor lever i på grund av dåliga regimer. Ett exempel där jag tror att framför allt USA har gjort fel är isolationspolitiken mot Kuba. Vem vet hur det hade sett ut på Kuba om man inte hade haft dessa handelshinder? Eftersom näringsministern och jag ibland är ute gemensamt och pratar om handelspolitik är det så viktigt att vi dels förklarar hur viktig frihandeln är, dels hela tiden funderar över det ansvar som också finns kring att det är fritt men att man måste tänka sig för, framstå och vara ett mycket bra etiskt företag, vilka krav det lägger på styrelsen och ledningen. Jag tror att den här debatten kanske ändå kan ha en effekt. Jag gick in på Vattenfalls hemsida och tittade under deras koncernpolicyer och koncerninstruktioner, och där finns en hel mängd av olika policyer som är tydliga regler för hur man bör agera. Det finns en om miljö, en om personal, en om finansiell styrning, en om säkerhet, en om IT, en om kommunikation, en om upphandling och en om hälsa och säkerhet. Men sedan tog det slut. Fru talman! För mig var det lite förvånande att det inte fanns en policy om mänskliga rättigheter. Det är möjligt att en sådan policy finns under till exempel upphandlingspolicyn - jag har inte klickat mig ända ned till botten på alla. Men jag blev lite förvånad, för jag trodde att de flesta statliga företag i dag hade en tydlig policy för hur man agerar för mänskliga rättigheter. Det kanske också skulle vara någonting som kommer ut av den här debatten, att de statliga företagen tittar över vilka policyer man har och hur man kan kommunicera dessa på respektive hemsidor.

Fru talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att statliga företag i sitt agerande är ett föredöme för andra företag och att de verkligen ligger i framkant. Det här har vi uttalat. Vi vill också se att det efterlevs. Det har pratats mest här om Vitryssland. Uzbekistan är ett minst lika svårt exempel. Där är det väl ganska uppenbart att de pengar som går in i hög grad går in i regentens egen ficka. Det är inte en regim som vi på något sätt skulle vilja stödja. Det vi vill stödja är folkets möjligheter att resa sig. En annan sak är information. Det var svårt att få fram information om att Vattenfall köpte uran från Uzbekistan. De framhåller själva att de köper uran från Australien, Kanada och sådana länder. Om man ska få tag på den här sortens information får man gräva. Jag undrar om ministern tycker att det vore viktigt att det vore en större öppenhet om den här sortens väldigt svåra avvägningar när det gäller handeln i framtiden, så att vi inte finner att det kanske handlar om att man handlar med regimer som man egentligen inte skulle handla med och sedan försöker dölja det.

Fru talman! Låt mig vara glasklar på den punkten. Det ska vara lätt att få tag på information om var man köper sina energiresurser ifrån och vilka länder det gäller. Jag utgår från att de är behjälpliga på alla sätt och vis. Det finns ingen mer idiotisk idé än att försöka dölja sådant, och jag är alldeles övertygad om att man inte heller har försökt dölja det. Däremot finns det säkert anledning för dem att informera utåt tydligare och bättre så att det är lätt att få tag på information. Detsamma gäller de etiska principer som de förbinder sig att följa. Jag har i min hand Vattenfalls code of conduct , där man i broschyren också väldigt tydligt säger att man via sitt medlemskap i Globalt Ansvar följer och respekterar Förenta nationernas tio principer för hur man ska bete sig som företag som handlar i världen. Man följer också OECD:s riktlinjer för multinationella företag. När man säger det innebär det väldigt konkreta saker. Det handlar om respekt för löntagarnas sociala situation, miljöhänsyn, att verka för att öka det demokratiska inflytandet, fackföreningar och sådant. Det är ett stort åtagande man tar på sig. Jag är glad att säga att många svenska företag gör det. Vi har en väldigt tydlig hållning när det gäller frihandel. Vi tror att handel i sig skapar möjlighet att luckra upp totalitära regimer. Vi har inte någon romantisk syn på detta, utan vi tror av erfarenhet att det är ett sätt att öka kontakterna också med individerna i det samhället och därmed bidra till att man får lite ökat handlingsutrymme. Det görs i kombination med att det läggs ett ökat ansvar på företagen. De får inte - jag talar både om privata och statliga företag - använda globaliseringen bara för att utnyttja en situation. De har ett stort etiskt och moraliskt ansvar för hur de agerar. Det gäller svenska privata företag som etablerar sig i Kina med produktion eller köper produkter i Kina. Det gäller statliga företag som handlar uran eller torv i delar av östra Europa som ännu inte fått demokrati eller i delar av Asien. Det gäller alla. Det är något som det finns skäl för riksdagen att följa, för människor att debattera, och det är något som vi har tagit initiativ för att stärka genom just initiativet Globalt Ansvar. Per Bill var liksom jag i Hongkong före jul och diskuterade de nya världshandelsreglerna på WTO:s möte. Där ordnade också Sverige ett seminarium för att diskutera just dessa frågor. Hur kan företag se till att bidra till en positiv utveckling för mänskliga rättigheter, miljö och demokrati? Det var ett mycket bra seminarium med höga företrädare, både från företagssektorn, politik och fackföreningsrörelse. Man talade just om att det handlar om beteendet på ort och ställe, inte bojkott som första åtgärd. Det kan skada väldigt mycket mer än vad vi tror att det främjar. Det kan möjligen leda till att vi på kort sikt kan känna att vi har gjort en insats, men det kan för de människor som bor i de samhällena innebära ökad fattigdom och kanske till och med ökat stöd för en totalitär regim. Så det måste man använda med försiktighet. Däremot handlar det om ett ansvarstagande från företagens sida i att uppträda på ett socialt ansvarsfullt sätt och att följa de principer som man har åtagit sig. Jag noterar att inte heller någon i den här debatten kräver att företag ska bojkotta vare sig Vitryssland eller Uzbekistan. Jag tror att det är en bra utgångspunkt. I stället handlar det om ansvarsfullt uppträdande.

Fru talman! Kanske det egentligen just var seminariet i Hongkong som Sverige arrangerade som gjorde att jag tänkte till lite grann. Vid flera tillfällen har jag nu noterat hur statliga företag och privata företag ibland kan använda de politiska markeringarna, det som sägs i FN eller det som görs i riksdag och regering, för att säga att så länge man inte har handelsförbud kan man handla precis hur man vill. Jag tror att både näringsministern och jag är tydliga här och nu med att det är ett stort ansvar för varje enskilt företag. Corporate social responsibility är viktigt. Det gör, i min värld åtminstone, att jag hoppas att Vattenfall på sitt nästa styrelsemöte tar upp huruvida den senaste månadens utveckling i till exempel Vitryssland gör att man inte ökar den mängd torv man köper där utan kanske minskar den lite grann - man kanske inte slutar. Det skulle visa, inte att vi har några statliga digitala nej - vi får inte handla alls - men att ett statligt företag har en god etisk policy som säger: Nu börjar vi bli oroliga. När man tar människor och spärrar in dem i fängelse i två veckor för att de utövar sina demokratiska rättigheter vill vi minska vår handel lite grann med detta land för att just markera att vi inte ställer upp på det här och att vi långsiktigt på alla upptänkliga sätt gemensamt - jag tror alla sju partier i riksdagen - kommer att jobba emot den typen av regimer som för tillfället finns i Vitryssland.

Fru talman! Det verkar som om vi alla tre i debatten delar oron för utvecklingen i Vitryssland. Det är en utveckling som verkar ha eskalerat i negativ riktning. Jag tror också att vi alla delar uppfattningen att det Vitryssland och framför allt dess befolkning behöver är mycket kontakt med demokratiska länder. Det behövs ett mycket intensivt utbyte med vitryska ungdomar, med organisationer som strävar efter demokrati och frihet men också i näringslivet möjligheten att visa på hur ett fritt samhälle kan agera och vilket välstånd det kan skapa. Vi måste vara försiktiga så att vi inte agerar på ett sådant sätt att vi stärker den auktoritära regimens ställning men vara väldigt tydliga i vårt politiska budskap. Vi accepterar icke att en demokrati så nära oss inte kommer till stånd utan att det snarare tas steg åt fel håll. Då har också individuella företag ett mycket stort ansvar. Att ta ett socialt ansvar när man handlar i världen är något som alla företag bör göra, inte minst de statliga företagen. Att bara säga att man inte ska handla verkar vi vara överens om inte är en klok strategi. Men, precis som Per Bill säger, i det läge man bestämmer sig för att handla med ett land som inte är en demokrati och inte respekterar mänskliga rättigheter tar man själv på sig ett ansvar att agera på ett klokt socialt och demokratiskt sätt i det landet. Det utgår jag från att alla statliga bolag gör. Men jag ställer också det kravet på det svenska privata näringslivet.