Väg- och järnvägsinvesteringar

Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig om jag delar Riksrevisionens bedömning att regeringen intar en passiv roll och att dess fokus för att uppfylla EU:s mål har minskat samt på vilket sätt jag avser att stärka regeringens ansträngningar och öka regeringens aktivitet i EU för att säkerställa att svenska intressen värnas.

En viktig del i EU-samarbetet på transportområdet är genomförandet av det transeuropeiska nätverket för transporter, TEN-T. Nätverket består av ett stomnät och ett övergripande nät som omfattar alla trafikslag inklusive intermodala plattformar och vattenvägar.

Sverige deltar aktivt i EU-samarbetet för det transeuropeiska transportnätet och inom Fonden för ett sammanlänkat Europa. Sverige deltar framför allt i fondens utlysningar inom transportområdet där medfinansiering från EU utdelas till relevanta och mogna projekt.

Under 2018 påbörjas dessutom förhandlingarna om EU:s nästa fleråriga budgetram. Regeringen har under 2016 och 2017 arbetat med förberedelser för att kommande budgetprioriteringar på EU-nivå ska främja såväl svenska som europeiska intressen.

Regeringen har vidare i proposition 2016/17:21 Infrastruktur för framtiden - innovativa lösningar för stärkt konkurrenskraft och hållbar utveckling uttalat att det är angeläget att intensifiera samarbetet om transporter med de nordiska grannländerna och övriga länder runt Östersjön samt inom EU i sin helhet för att öka transporteffektiviteten och utveckla den gränsregionala tillgängligheten.

När det gäller Riksrevisionens rapport har jag redan svarat Christian Holm Barenfeld i ett svar på en fråga den 20 december 2017. Det svaret gäller fortfarande: Regeringen välkomnar Riksrevisionens rapport.

Enligt riksdagsordningen ska regeringen inom fyra månader efter det att den erhållit en granskningsrapport som har tagits fram av Riksrevisionen återkomma till riksdagen med en skrivelse. Regeringen kommer i skrivelsen att redogöra för sina bedömningar av Riksrevisionens granskning. Jag kommer inte att föregå denna process och kan därför inte närmare uttala mig om granskningsrapporten.

Fru talman! Jag tackar Tomas Eneroth för svaret.

Det är en angelägen fråga, och jag tog upp den efter att Riksrevisionen i sin rapport om väg- och järnvägsinvesteringar i Sverige konstaterat att det saknas ett EU-perspektiv, vilket är en tydlig kritik mot regeringen.

Jag uttryckte en viss oro eftersom det är mycket som står på spel, och det är viktigt att regeringen har en tydlig och uttalad strategi för hur man vill genomföra och uppnå de mål som finns med EU, inte minst de så kallade TEN-T-projekten och så vidare.

Det står tydligt i Riksrevisionens rapport: "Som framgår ovan har regeringen varit passiv i styrningen av Trafikverket. En möjlig förklaring skulle kunna vara att det inte finns tillräckliga resurser inom Regeringskansliet för att utveckla ett strategiskt ansvarstagande."

Det är en tydlig skrivning. Vidare säger man: "Den avsaknad av strategiskt ansvarstagande som framhålls i SOU-betänkandet om järnvägens organisation kan vara en förklaring till den passiva styrningen." Därtill konstateras att även Trafikverket har varit passiv i frågan.

Man kommer fram till den sammantagna bedömningen att både regeringen och Trafikverket varit passiva vad gäller att beakta EU-målen i planeringen av transportinfrastruktur, vilket givetvis är allvarligt.

Det har gjorts ett arbete inom företaget Oslo-Stockholm 2.55 i syfte att påskynda utbyggnaden av en bättre tågtrafik mellan huvudstäderna i Norge och Sverige. Det är en viktig sträcka, inte minst för mitt hemläns arbetsmarknad och företag.

Här konstateras att man har gjort utredningen, startat företaget och kommit fram till att man kan få en stor nytta med relativt begränsade investeringar, jämfört med många andra delar vad gäller investeringar i järnvägar.

Detta är ett av de TEN-T-projekt som EU pratar om och där denna länk eller sträckning är en viktig del. Därför är det extra oroande, inte minst ur ett perspektiv för oss som bor i länen längs sträckningen mellan Oslo och Stockholm, att man kan läsa i Riksrevisionens rapport att regeringen förhåller sig passiv till EU-frågor.

Jag konstaterar utifrån ministerns svar att han inte vill föregripa de processer som finns, men det måste ändå gå att svara på vad som är bakgrunden till att Riksrevisionen så tydligt kan uttala att regeringen liksom Trafikverket har varit passiva i sin hållning.

Fru talman! Tack, Christian Holm Barenfeld, för engagemanget och frågan!

Jag delar uppfattningen att det, som Riksrevisionen säger, kan vara bristande resurser i Regeringskansliet. Man tycker nog alltid att det är fler saker man skulle vilja utreda och titta på, men det är trångt i fråga om resurser.

Riksrevisionen har granskat regeringen från 2013 och senare. Jag håller med: Alliansregeringen var väldigt passiv. Man lade mindre investeringar på infrastrukturen, man valde inte att prioritera järnväg och man hade till och med en finansminister som sa att järnvägsinvesteringar är olönsamma. Men nu har vi en annan regering. Vi lägger 100 miljarder mer på infrastruktur, och från och med 2017, säger Riksrevisionen, ser man en tydlig förändring i uppföljningen av EU-styrningen. Detta är naturligtvis viktigt.

Vi avser att återkomma både med svar på Riksrevisionens skrivelse och i nationell plan om hur regeringen ställer sig till viktiga prioriteringar.

Jag tycker att det är viktigt att vi i Sverige följer de åtaganden vi har inom EU när det gäller att prioritera TEN-T-projekten, men därmed inte sagt att vi väljer samma finansieringsmodell som i hela övriga Europa. Där pågår en diskussion om att man ska ha blended financing, det vill säga att man i ökad utsträckning ska låna till infrastrukturinvesteringar. Jag tycker att vi i Sverige ska vara noggranna med att säkerställa att vi har pengar för att kunna betala de lån som detta i så fall innebär.

Det ska alltid vara en avvägning mellan EU:s gemensamma målsättningar och andra prioriteringar. I Christian Holm Barenfelds hemlän är detta tydligt. Det finns många angelägna vägprojekt i Värmland, till exempel, som inte är föremål för EU-medfinansiering men som ändå, av värmlänningarna, betecknas som viktiga i en nationell plan. Det är denna avvägning som regeringen har att göra - vilka prioriteringar som görs mellan viktiga nationella intressen i Värmland och internationella intressen när det gäller att förstärka TEN-T-korridoren. Återigen: Regeringen kommer att återkomma till detta i svar på Riksrevisionens rapport.

Jag vill understryka att jag uppskattar Riksrevisionens arbete. De gör otroligt förtjänstfulla rapporter. Det kan ändå vara så, som jag noterar att Trafikverket skriver, att man kan ha synpunkter på hur rapporten har tagits fram och vilka slutsatser som dras. Detta analysarbete pågår nu inom Regeringskansliet, och vi kommer att lämna vårt svar om detta så småningom.

Framför allt, och det tror jag att Christian Holm Barenfeld ser fram emot, är det när vi tar fram den nationella planen och redovisar de 700 miljarder vi ska investera i infrastruktur framöver som svaret ges på i vilken utsträckning vi tar hänsyn till den EU-prioritering som finns framöver.

För mig är det viktigt att Sverige fullföljer sina EU-åtaganden, men det är också viktigt att vi nu har mer resurser att lägga på infrastruktur än vad den föregående regeringen hade. Det är 100 miljarder mer som vi kan lägga på till exempel järnvägsunderhåll eller, för den delen, på nyinvesteringar i hela landet.

Fru talman! Jag tackar Tomas Eneroth för klarläggandena.

Det är klart att vi alltid kan gå tillbaka och diskutera tidigare regeringar. Det brukar bli så i alla interpellationsdebatter att nuvarande ministrar går tillbaka och säger att allt som är fel vilar på alliansregeringen.

Nu gjorde alliansregeringen historiskt stora satsningar även på järnvägar och vägar. Som Tomas Eneroth säkert väl känner till fanns det ett mycket stort eftersläpande underhållsunderskott när alliansregeringen tog över efter den tidigare socialdemokratiska regeringen, om vi ska gå tillbaka i historielektionsdelen.

Därtill står det klart att alliansregeringen i alla delar var engagerad, aktiv och drivande när det gäller EU-frågor. Det omdömet fick vi tydligt från EU-kommissionens dåvarande vice ordförande, nuvarande utrikesminister Margot Wallström. Jag har inte det exakta citatet, men kontentan var att ingen regering i Sverige hade varit så aktiv, drivande och närvarande i EU-politiken som alliansregeringen.

Något som också är viktigt är, som vi vet, att alliansregeringen inte bara var aktiv och närvarande utan också var detta på en mycket hög nivå, det vill säga oftast på ministernivå. Detta är givetvis viktigt om man vill ha inflytande i EU. Det var därför jag skrev interpellationen - det var inte bara för regeringens prioriteringar i budget och i exakta projekt. Faktum är att det är många viktiga projekt där EU-arbetet lägger en bra grund.

Som värmlänning kan man lugnt konstatera att vi har en länk, den så kallade nordiska triangeln, som man brukar prata om, men som dessvärre i mångt och mycket är ett nordiskt enkel-v, där vi har goda kommunikationer mellan Köpenhamn och Oslo och mellan Stockholm och Köpenhamn men där vi delvis har ett eftersatt väg- och järnvägsnät vad gäller kommunikationerna mellan Oslo och Stockholm.

Om man tittar på delar av Värmland ser man att det har det byggts mycket motorväg fram till Värmland. Alliansen fick igenom så att vi har byggt mer motorväg västerut från Karlstad, men vi har fortfarande en del fram till den norska gränsen som är långt ifrån tillräcklig.

Vi vet att det, när det gäller tåget, finns mycket att förhandla om med våra motparter på den norska sidan. Där hoppas jag att ministern upprätthåller en god kontakt med infrastrukturministern i den omvalda borgerliga regeringen i Norge, för att säkerställa att vi talar samma språk från Oslo till Stockholm och att man därmed säkerställer att kommunikationen mellan dels våra två huvudstäder, dels de städer som ligger på vägen, förstärks och förbättras.

Detta skulle kunna stärka vår arbetsmarknadssituation, men det skulle också kunna göra att tåget utgör ett fullgott alternativ till att flyga, vilket 1,4 miljoner invånare gör mellan Stockholm och Oslo varje år, utan att man bygger mycket dyra, helt nya stambanor, så som bland andra Miljöpartiet och möjligtvis även Socialdemokraterna föreslår.

(forts.)

Fru talman! Vi fortsätter den diskussion som vi hade före uppehållet. Jag kan konstatera att det nog stämmer att Margot Wallström, som tidigare erfaren kommissionär, berömde den svenska borgerliga regeringen. Jag tycker själv att Fredrik Reinfeldt gjorde ett bra jobb när det gällde EU-arbetet. I bara den delen skötte sig den borgerliga regeringen.

Det finns en regering som har skött det ännu bättre. Det är den nuvarande socialdemokratiskt ledda regeringen, som har pekats ut som den regering som har stort inflytande i EU-processen. Jag säger det mot bakgrund av interpellationen, som handlar om hur vi tillvaratar EU:s intressen när det gäller vår egen infrastrukturplanering. Det är ett arbete som fungerar bättre. Det finns naturligtvis förbättringspotential. Riksrevisionen kritiserar hur den föregående regeringen har arbetat 2013. Men det handlar också om hur Trafikverket under åren kunnat uppmärksamma EU:s gemensamma finansiering på ett bättre sätt. Detta är naturligtvis någonting som vi ska återkomma till när vi i regeringen yttrar oss om Riksrevisionens rapport.

Jag fick också en fråga från interpellanten om de norska relationerna. Jag vill passa på att säga, inte bara med tanke på Värmlands intressen utan faktiskt med tanke på hela Sveriges intressen, att jag nu naturligtvis har haft kontakt med Ketil, som är norsk transportminister, och med den norska regeringen. Det finns en del utmaningar eftersom man i Norge har valt att stanna vid en del investeringar som för Sveriges del skulle vara väldigt angelägna. Men jag tror och hoppas ändå att vi över gränsen ska kunna komma överens om viktiga infrastruktursatsningar framöver.

Vi satsar just nu mer än på väldigt länge i Sverige. Det är 100 miljarder mer i fråga om infrastruktur än vad den förra borgerliga regeringen mäktade med. Det innebär satsningar på järnvägsunderhåll och vägunderhåll. Men det innebär också investering i ny järnväg.

Jag noterade att Christian Holm Barenfeld inte uttryckte sig gillande om nya stambanor för höghastighetståg. Jag vill ändå passa på att säga att nya stambanor och nyinvestering är nödvändigt för att möta den trängsel som finns i järnvägssystemet i dag. Företag vill skicka mer gods på tåg. Svenska folket vill åka mer tåg. Det är trångt. Det hade inte behövt vara så trångt om man under de senaste åtta åren hade använt resurser till att investera i mer infrastruktur. Men det gjorde man inte. Det gör att vi nu har ett järnvägssystem som har både signalfel och växelfel. Det slits hårt, och det har inte satsats på investeringar.

Men det är också trångt, så vi måste bygga ny järnväg. Därför vill denna regering satsa på nya stambanor för höghastighetståg. Jag har sagt att en viktig del i detta är att genomföra det brett över blockgränserna. Det handlar om att kunna få en bred uppslutning kring finansiering - jag vet att Christian Holm Barenfelds partikamrater i stora delar av landet tycker att detta är angelägna satsningar. Annars får vi problem med att klara de TEN-T-korridorer som vi talar om och de mål som vi har när det gäller att ställa om infrastruktursatsningarna eller transportpolitiken så att det blir klimatmässigt hållbart.

Denna regering tänker inte sväva på målet. Vi ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi ska bli ett land som klarar av att investera i klimatteknik, som gör att vi ställer om. Så är det oavsett om vi talar om godstransporter på väg eller om sjöfarten. Inte minst gäller det järnvägssatsningar. Det är ett av skälen till att vi i den nationella planen kommer att återkomma till satsningar såväl i Värmland som i hela Sverige. Vi är nämligen, till skillnad från hur jag tyckte att den förra regeringen agerade, en regering som verkligen sätter hela Sveriges intressen främst. Därför placerar vi ut nya statliga myndigheter och verk i hela landet. Vi omlokaliserar så att det ska finnas statlig service i hela landet och inte bara i storstäderna, för detta är en regering för hela landet, inte minst det vackra Värmland.

Fru talman! Jag instämmer i Tomas Eneroths konstaterande om det vackra Värmland. Däremot skiljer vi oss åt på många andra sätt.

Vi kan såklart blicka tillbaka och hävda, som de flesta ministrar i denna regering gör, att det inte var bra på alliansregeringens tid och att det var då det inte hände. Men om vi ska ha historielektioner kan vi gå ännu längre tillbaka och konstatera att den tidigare socialdemokratiska regeringen, med Göran Persson i spetsen, lämnade efter sig ett gigantiskt underhållsunderskott i fråga om järnvägen som alliansregeringen hanterade.

Alliansen vill satsa på järnväg. Alliansen vill satsa på väg. En kommande alliansregering vill alltså satsa på järnväg, väg, flyg och sjöfart. Det är kanske talande att flyget inte alls var med när ministern nämnde trafikslagen. Det kan bero på eftergifter. Det kostar att samarbeta med Miljöpartiet och den yttersta vänstern - det kan vi konstatera. Alliansen och Moderaterna lägger mer pengar på väg än vad regeringen gör. Vi säger att vi vill rusta upp järnvägsnätet, men vi vill inte lägga gigantiska summor på höghastighetståg i södra Sverige. Det finns inga förslag om höghastighetståg norr om Stockholm och Köpenhamn och den delen.

Det är nog få i Värmland eller i stora delar av övriga Sverige som skulle kalla den stora myndighetsflytten från Valhallavägen till Botkyrka för en omvänd urbanisering och en decentralisering - det är ändå en Stockholmsförort. Men det kanske är det för regeringens del.

Men frågan är: Vad gör regeringen för att åtgärda det som kommer fram i Riksrevisionens rapport - att denna regering faktiskt inte är så aktiv utan passiv i frågor gällande EU?

Fru talman! Jag har sagt att regeringen kommer att återkomma, precis som man ska göra, till riksdagen med synpunkter på Riksrevisionens rapport. Jag tycker att det är värdefullt att Riksrevisionen gör sådana rapporter.

Jag konstaterar att Riksrevisionen skriver att bland annat den borgerliga regeringen var passiv. Och de tycker att Regeringskansliet och Trafikverket har varit passiva. Låt oss granska dessa påståenden och titta på vilka insatser som har gjorts. Jag noterar att Riksrevisionen i rapporten säger att det efter 2017, inte minst, är en helt annan aktivitetsnivå när det gäller att sätta mål och verksamheter i relation till de gemensamma EU-mål som vi har.

Ett skäl till passiviteten kan vara, som jag inledde denna debatt med, att den förra alliansregeringen inte tyckte att det var prioriterat med järnvägssatsningar. Vad än Christian Holm Barenfeld säger hade ni en finansminister i alliansregeringen som inte tyckte att man skulle satsa på järnväg. Det är ett uttalande han upprepade åtskilliga gånger. Man kunde också se det i utfallet i den underhållsskuld som ökade. Därutöver lämnade man efter sig ett budgetunderskott på 60 miljarder kronor.

Nu är vi i ett annat läge. Vi har inte längre den massarbetslöshet som Reinfeldt och Borg lämnade efter sig. Vi har den högsta sysselsättningen någonsin. Vi har 80 miljarder i överskott i statens finanser. Vi har råd att satsa på infrastruktur, och vi kan lägga 100 miljarder mer. Det ska naturligtvis göras utifrån de gemensamma EU-projekt som finns - det är en jätteviktig del för att klara det som är hela Europas gemensamma utmaningar. Samtidigt är det viktigt att det finns utrymme för angelägna satsningar i Värmland, eller för den delen i andra delar av landet, som inte är EU-projekt.

Detta gäller naturligtvis alla transportslag. Jag är ordförande i Arlandarådet. Vi samlar nu stora insatser för att stärka Arlandas roll och det svenska flygets roll framöver för att klara klimatutmaningarna. Flyget ska nämligen precis som andra transportslag ta ansvar för klimatet.

Överläggningen var härmed avslutad.