Utspel om värnplikt med civila funktioner

Fru talman! Hans Wallmark har frågat mig om det finns någon ambition från min och regeringens sida att införa en allmän värnplikt som även inbegriper civila funktioner och om det finns några tankar från min och regeringens sida att Försvarsmakten ska ansvara för att ha personer i beredskap som kan kallas in exempelvis till asylboenden eller som vägvisare. Slutligen har Hans Wallmark frågat mig hur de kostnader som är förenade med ett införande av någon form av militär och civil värnplikt ska hanteras inom ramen för dagens försvarsbudget med det rådande inriktningsbeslutet, som gäller till 2020.

Låt mig inledningsvis konstatera att civilplikt som en del av totalförsvarsplikten redan föreligger och att den regleras i lagen om totalförsvarsplikt. Totalförsvarsplikten fullgörs som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten innebär endast tjänstgöringsskyldighet under höjd beredskap. Totalförsvarspliktens syfte är att möta behovet av personal för att lösa det militära och civila försvarets uppgifter i krig.

På motsvarande sätt som för mönstring och värnpliktsutbildning har civilplikten gjorts avhängig av att regeringen, med hänsyn till att det behövs för Sveriges försvarsberedskap, fattar beslut om sådan. Lagstiftningen är alltså inte avskaffad utan vilande.

Den civilplikt som kan genomföras med stöd av lagen om totalförsvarsplikt avser verksamhet som behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Civilplikten ska enligt lagen om totalförsvarsplikt fullgöras i de verksamheter inom totalförsvaret som regeringen föreskriver. Lagen om totalförsvarsplikt ger inte stöd för någon form av allmän medborgartjänst eller liknande.

Personalförsörjningen i det militära försvaret har betydande utmaningar. Mot den bakgrunden har regeringen tillsatt en utredning för att föreslå en långsiktigt hållbar personalförsörjning av det militära försvaret som även i fortsättningen huvudsakligen baseras på frivillighet, men där en ökad användning av totalförsvarsplikten kompletterar frivilligheten när krigsorganisationens behov inte kan tryggas enbart genom frivillig rekrytering. Utredningen behandlar således de specifika utmaningar som rör det militära försvarets behov av personalförsörjning.

I sitt arbete ska utredningen inhämta erfarenheter från andra länders personalförsörjningssystem där plikt och frivillighet blandats, bland annat genom studier av de danska och norska personalförsörjningssystemen. Såväl de samhällsekonomiska konsekvenserna som konsekvenserna för Försvarsmakten och övriga berörda myndigheter av förslagen ska redovisas.

Avslutningsvis kan jag konstatera att regeringen i den försvarspolitiska inriktningspropositionen har redovisat en inriktning för försvarsekonomin 2016 till och med 2020. Direktiven för den tillsatta utredningen anger att de ramar som riksdagen beslutat och beräknat för åren 2016 till och med 2020 utgör de ekonomiska förutsättningarna för de förslag som utredningen ska lämna.

Fru talman! Tack för svaret, försvarsminister Peter Hultqvist!

Utgångspunkten, fru talman, för interpellationen som jag väckte var Folk och Försvars rikskonferens i Sälen uppe i Dalafjällen, i Peter Hultqvists valkrets, för ungefär två veckor sedan.

Det gick ett sus genom salen på Högfjällshotellet i Sälen när utrikesministern som första stora talare på söndagen utvecklade sina tankar om någon form av värnplikt - lite oklart hur och när och exakt hur det skulle se ut i kanterna.

Fru talman! Låt mig återvända till ämnet Sälenfjällen! De har ju många erkänt bra slalombackar. Jag måste säga att i svaret som försvarsministern har avgivit är han graciös och vig på ett sätt som borde göra elitåkare avundsjuka. Han undviker nämligen i praktiken alla de frågeställningar jag räknar upp i min interpellation. Han hänvisar på inget sätt till de uttalanden som utrikesministern gjorde i Sälen - uttalanden som det var lite oklart huruvida hon gjorde som utrikesminister och därmed en del av den regering som Peter Hultqvist sitter i eller som privatperson.

Fru talman! Samma skicklighet och vighet uppvisade försvarsministern i det anförande han höll uppe i Sälen på måndagen. Han lyckades i det anförandet med att inte nämna ordet värnplikt en enda gång - medan utrikesministern dagen före hade uppehållit sig rätt mycket vid detta.

Jag vill påminna både försvarsministern och alla som följer den här interpellationsdebatten om att utrikesminister Margot Wallström gav uttryck för uppfattningen om behovet av både militär och civil värnplikt. Bland annat konstaterade statsrådet följande: "Jag tillhör dem som välkomnar att en moderniserad, jämställd version av värnplikten återinförs, med både militära och civila delar. Tänk om vi i höstas hade haft civila i beredskap att kalla in, till Migrationsverket, asylboenden och för att agera vägvisare."

Man måste ställa frågan: Vem talar utrikesministern för? I försvarsministerns svar till mig, fru talman, finns det ingenting som berör det. Är det inte direkt oklokt att vi i den tid som vi nu befinner oss i, med ett försämrat säkerhetsläge i närområdet, inte riktigt vet huruvida detta är en regeringsuppfattning, en socialdemokratisk partiuppfattning eller blott och bart utrikesministerns egen privata uppfattning? I det sista fallet kan man fundera på varför hon framförde den i Sälen.

Fru talman! Det är precis som försvarsministern säger - det pågår en personalförsörjningsutredning. Den har just frivilligheten som grund. Jag ber att få citera ur de direktiven. Det fastslås från regeringens sida att "en särskild utredare ska föreslå en långsiktig hållbar personalförsörjning av det militära försvaret som även i fortsättningen huvudsakligen baseras på frivillighet".

Det här är viktigt, för vi måste veta vad regeringen vill. Jag tolkar försvarsministerns svar som att det är regeringens linje. Man har tillsatt den här utredningen. Frivilligheten utgör grund, och därmed är de tankefrön som utrikesministern sådde i Sälen blott och bart hennes egna och privata. Det är rätt allvarligt, fru talman, för hon representerar ändå Sveriges regering. Svenska folket och oppositionen måste veta vad regeringen tycker, vill och tänker.

Fru talman! Det var ju imponerande att man plötsligt skulle framstå som graciös och vig i sammanhanget. Men det jag har redovisat i mitt interpellationssvar är bara den exakta sanningen som den ser ut. Där har jag också redovisat den utredning som genomförs under Annika Nordgren Christensens ledning som ett resultat av den politiska uppgörelse som Wallmark själv var med och träffade.

Jag kan läsa upp ett annat konstaterande om utredningsdirektiven. Man ska titta på "erfarenheter från andra länders personalförsörjningssystem där plikt och frivillighet blandats, bland annat genom studier av de danska och norska personalförsörjningssystemen".

Det handlar också om att vi har avhopp i förtid när det gäller kontinuerligt anställda soldater och vissa rekryteringsproblem när det gäller tidvis anställda soldater och en stor andel värnpliktiga som är krigsplacerade i förbanden men som inte är övade. Detta leder till att vi inte kan lösgöra fulla förband och att vi inte har följt den takt som tidigare var fastslagen när det gällde heltids- och deltidsanställda soldater. Man har uppmärksammat dessa brister inom Försvarsmakten, och det gör att den här utredningen är nödvändig.

Det här förutsåg inte den förra regeringen på ett rimligt sätt, även om den dåvarande oppositionen varnade för det. Det är därför utredningen är tillsatt.

Vi öppnar också för att kunna använda ett pliktmoment i framtiden, men vi ska avvakta och se vad utredningen leder till och hur det här i så fall ska organiseras så att vi kan värdera det hela på ett bra sätt. Det var vi alltså överens om, och det genomförs nu.

När det gäller Margot Wallströms uttalande sa hon i sitt anförande, precis i den sekvens där hon nämnde detta, att det var en personlig uppfattning. Det framgick alltså redan i hennes anförande. Det är basen för det hon sa. Hon är fullt medveten om vad regeringen har beslutat, vilka riktlinjer som gäller för regeringspolitiken, vad försvarsuppgörelsen innebär på den punkten och bevekelsegrunderna bakom den utredning som har tillsatts. Det är också regeringens uppfattning och det som vi i praktiken arbetar med.

Man kan naturligtvis välja att göra saker oerhört omfattande i debatten, och man kan välja att lyssna på det jag säger om vad som gäller i sammanhanget liksom vad jag sagt i olika intervjuer. Man kunde även välja att redan inledningsvis lyssna på det hon sa när hon markerade en personlig uppfattning och inte gjorde anspråk på att det var något annat.

Ni har, Hans Wallmark, från er regeringsperiod lämnat efter er en personalförsörjning som innehåller en del brister. Vi har ambitionen att försöka räta upp dem för att få det hela att fungera. Det är egentligen den stora utmaningen.

Fru talman! Jag erkänner, försvarsministern, att jag blev uppriktigt förvånad när att jag uppfattade försvarsministern som graciös och vig i sitt svar, men så var det. Jag tyckte att svaret var så utmärkande när det inte med ett ord berörde utrikesministerns uttalande. Hon är trots allt en del av regeringen. Hon är dessutom de facto vice statsminister, även om hon inte har den titeln; det har en annan person - det är problemet.

Försvarsministern måste väl erkänna att när vi har en årlig rikskonferens där svensk försvars- och säkerhetspolitik står i fokus och det råder oklarhet om vad som i grunden är regeringens linje är det ett problem.

Jag måste säga, fru talman - och det ska försvarsministern ha beröm för - att försvarsministern både i intervjuer efteråt och även nu i kammaren har varit tydlig med att den uppfattning som han representerar är regeringens och inte den personliga uppfattning som utrikesministern stod för. Men för oss betraktare, för oss som följer detta, framstår det som att båda har medverkat till en oklarhet och en otydlighet, även om försvarsministern nu gör vad han kan för att betona det som är regeringens linje.

Det är alldeles riktigt att ett antal utredningar tillsattes som ett resultat av försvarsuppgörelsen. Den om personalförsörjningen är en av dem. Från Moderaternas sida sa vi att vi inte har någonting att invända mot att utredningen tillsätts. Vi kommer att studera dess resultat och har inte på förhand tagit ställning vare sig för eller emot, hit eller dit. Däremot är det viktigt för oss - och det står också i direktiven - att frivilligheten är grunden. Det är bra att försvarsministern är så tydlig med att det är frivilligheten som är grunden.

Den stora utmaning som vi har att hantera, både försvarsministern och jag som Moderaternas försvarspolitiske talesperson, är Försvarsmaktens problem med avhoppen. Utmaningen är i grunden inte att rekrytera personer till militär utbildning, och det är relativt lätt att rekrytera personer för anställning. Problemet är att behålla dem tillräckligt länge. Avhoppen är långt intressantare än inträdena för att utbildas och bli en del av Försvarsmakten. Det tycker jag att vi borde se över, och det måste naturligtvis göras i djup samverkan med ansvarig myndighet, nämligen Försvarsmakten.

Jag ställde, fru talman, några frågor till försvarsministern. Min första fråga var: Finns det någon ambition från regeringens sida att införa en allmän värnplikt som även inbegriper civila funktioner? Jag tolkar försvarsministern som att svaret är nej, att regeringen inte har för avsikt att göra det.

Min andra fråga var: Finns det några tankar från regeringens sida att Försvarsmakten ska ansvara för att ha personer i beredskap som kan kallas in till exempelvis asylboenden eller som vägvisare? Jag tolkar försvarsministerns svar som nej, att det inte är aktuellt.

Civilförsvarsförbundet har 20 000 medlemmar, och dess ordförande Sven Lindgren har sagt att det utrikesministern talar om i Sälen inte är ett bra förslag, att det inte är något bra förslag att med tvång utbilda folk och sedan sätta in dem i samhällstjänst inom flyktingmottagning eller vård och omsorg. Det är inte en bra idé. Det sa han i Dagens Nyheter någon dag efter utrikesministerns uttalande.

Avslutningsvis: Ett införande av någon form av militär och civil värnplikt är förenat med kostnader. Hur ska de i så fall hanteras inom ramen för dagens försvarsbudget med det rådande inriktningsbeslut som gäller till 2020? Jag tolkar försvarsministerns svar som ett nej, att det inte är aktuellt att införa något annat eller nytt system som inte ryms inom ramen för dagens försvarsutgifter i enlighet med överenskommelsen i inriktningsbeslutet som gäller till 2020.

Fru talman! Jag tycker inte att det i något läge har funnits oklarhet om vilka åtgärder regeringen vidtar och planerar i sammanhanget. Som jag pekat på tidigare markerade utrikesministern redan i sitt anförande att det var en personlig uppfattning, och hon är väl medveten om de beslut som har fattats av regeringen. Jag har redogjort för det i ett antal olika forum. Den utredning som vi tillsätter påverkas över huvud taget inte av den debatt som uppstod i anslutning till rikskonferensen.

När det gäller arbetsgivarfrågorna och för tidiga avhopp har vi i inriktningspropositionen gett en tydlig redogörelse, så långt vi kan inom ramen för det politiska mandatet, för hur man bör hantera vissa förbättringar vad gäller nuvarande anställningsförhållanden, men det är Försvarsmakten som myndighet som har att ta ställning till det.

Den stora utmaningen, som jag tycker att den förra regeringen och Moderaterna bör känna ett ganska stort ansvar för, är att det system vi har i dag inte fungerar på det sätt som förutsågs och som den dåvarande regeringen argumenterade för. Vi har fått en lång rad problem som lett till att en utredning tillsätts. I utredningen måste ett eventuellt användande av plikt ses över. Vi tittar även på kombinationssystemen.

Vi har dessutom partier som ingick i det förra regeringsunderlaget som, trots att de var med och fattade beslut om att avskaffa värnplikten, kräver ett omedelbart införande av värnplikt. Jag, som från början varit emot det system som vi nu har och röstat emot det i riksdagen, intar den mer modesta uppfattningen att vi kanske åtminstone ska utreda först. På så sätt vet vi vad vi gör och kan i ett senare skede agera på ett stabilt sätt så att vi inte river ned någonting utan i så fall tillför sådant som har en positiv och stabiliserande effekt.

Borgerligheten är - så uppfattar jag det - i grunden splittrad beträffande hur man ska se på detta. Vi kan konstatera att åsiktsskiftningarna även i det sammanhanget är snabba.

Från vår sida råder, som sagt, ingen oklarhet i den här frågan. Jag tror att Wallmark från början insett hur det förhåller sig och att de utredningsdirektiv vi lagt fram ligger fast. Den överenskommelse vi har om försvarspolitiken är det som gäller för den politik vi för. När jag nu klarar ut utrikesministerns uttalande tror jag inte att det egentligen är någon nyhet för Wallmark hur det förhåller sig. Den informationen tror jag har gått fram redan tidigare.

Danmark och Norge är intressanta exempel. Jag ser fram emot att så småningom få utredningen redovisad för mig för att se hur vi kan kombinera ett system med frivillighet och plikt. Jag märker att det både inom Försvarsmakten och i andra sammanhang finns ett stort intresse för just den typen av lösning. Den ses möjligen som en framkomlig väg. Vi får väl avvakta utredningen och den debatt som då blir.

Jag kommer naturligtvis att diskutera förslaget från utredaren med andra partier innan vi går till verket i ett nästa steg.

Fru talman! Ett tips till försvarsministern är att när regeringen tittar på utredningen och funderar på vilka positioner man ska ha är det bra att skicka fram ministrar som har regeringens förankrade åsikt och inte ett allmänt eget tyckande i största allmänhet.

Det är delvis som försvarsministern säger. När plikten gjordes vilande och vi byggde upp den nya organisationen var tanken inte att vi skulle ha en omedelbar uppfyllelse, utan det skulle ske bort mot 2019, 2020. Det gäller att vi är ärliga mot varandra och säger att det är en organisation under uppbyggnad. Då är det viktigt att vi följer detta noga. Min ambition är att det ska bli en framgång, att det ska bli bra för Sveriges försvar, att det ska vara till fördel för Försvarsmakten och den svenska försvarsförmågan.

Jag ser absolut problem. Jag ser det vad gäller rekrytering och behållande av tidvis tjänstgörande. Jag ser att vi har avhopp alldeles för tidigt. Det identifierar jag som problem, och de ska åtgärdas.

Men låt mig komma med en allmän rekommendation till försvarsministern som företrädare för regeringen. Man kan göra sig lite lustig över och markera distans till att det finns två ministrar på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen som har lite olika åsikter. Den ena framför på söndagen en personlig åsikt, och den andra framför på måndagen en åsikt som är mer officiell. Det skapar oklarhet och otydlighet. Det är inte till regeringens fördel - det kan jag i och för sig leva med - och inte heller till Sveriges och Försvarsmaktens fördel.

Jag tycker att Peter Hultqvist i den här debatten har varit tydligare. Jag uppfattar att jag har fått ett par svar, även om jag själv har fått tolka dem. I och med att han inte har dementerat dem utgår jag från att de tolkningar som jag har gjort är rimliga. Att detta är komplicerat och känsligt visar det faktum att han i sitt svar inte berörde Wallströms uttalande.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att jag i flera inlägg nu har berört utrikesministerns uppfattning och agerande i Sälen. Jag har redogjort för vad som är regeringens uppfattning. Det är väl det viktigaste i det här sammanhanget. Jag uppfattar att det också är detta som Wallmark vill ha svar om. I ett sådant sammanhang lägger man tyngdpunkten på det som är den officiella linjen och det vi jobbar med.

Jag har inte på något sätt förnekat att det när det gäller uppfyllelsen av personal inom Försvarsmakten finns en plan som gäller. Men det är inte helt enkelt att nå de mål som planen specificerar att man ska uppnå år för år. Det finns en uppenbar risk för att man inte klarar den målsättning som är framtagen till 2020 på grund av avhopp och rekryteringsproblem.

Jag tycker att det är bra att också Wallmark nu konstaterar att denna brist existerar. Det var något som vi pekade på redan när detta behandlades i riksdagen i samband med att vi avskaffade värnpliktssystemet.

Vi får återkomma till diskussionen om hur det framtida personalförsörjningssystemet ska stabiliseras. Då får vi på något sätt ta fram en ordning där vi kan efterfråga fungerande och övade förband, så att detta fungerar i realiteten.

Sedan vill jag understryka, för att det inte ska råda något tvivel om det och för att man inte ska spekulera om det eller på annat sätt utnyttja det i debatten, att utrikesministern har gett till känna en personlig uppfattning i frågan. Man kan välja att förstora upp detta och göra det till en enorm fråga i debatten om man önskar det. Då gör man det omöjligt att ha personliga uppfattningar. Det jag har redovisat är emellertid det som är regeringens linje och uppfattning.

Överläggningen var härmed avslutad.