Uppvisande av giltigt körkort

Fru talman! Edward Riedl har frågat mig vad jag ämnar göra för att motverka att förare utan giltiga körkort fortsätter att undslippa straff.

Körkortslagens regler är tydliga. En förare ska ha med sig ett giltigt körkort för det aktuella fordonet. Den som inte har det riskerar böter. Om föraren har med sig en annan identitetshandling kan körkortsbehörigheten oftast kontrolleras genom exempelvis körkortsregistret. Körkortet eller en identitetshandling ska överlämnas för kontroll om polisman eller bilinspektör begär det.

Den som kör ett fordon utan att ha behörighet för det kan dömas för olovlig körning. För en fällande dom krävs att föraren har haft uppsåt att köra olovligt. De bedömningar som görs i ett enskilt fall är en fråga för de rättstillämpande myndigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret, även om jag tycker att det i det här fallet var ett lite märkligt svar.

I medierna kunde vi läsa om ett par fall där bilförare inte har kunnat visa upp giltigt körkort men trots det sedan inte blivit fällda i tingsrätten för olovlig körning.

Det är självklart varken min eller ministerns sak att överpröva våra domstolar. Men när tingsrätten i upprepade fall väljer att fria personer som saknar körkort, det vill säga där förarna inte har kunnat styrka att de har giltig handling för att framföra sitt fordon, då har något blivit väldigt fel.

Det kan inte vara på annat sätt än att vi då överväger att skriva om lagarna. Det är ju det som är vårt jobb här i kammaren, att stifta lag.

De friades i brist på bevis. Jag menar att det måste vara upp till den som kör bilen att kunna styrka att man har rätt att köra bilen. Allt annat blir i slutändan fullständigt orimligt.

Fru talman! Det måste fortsatt vara olagligt att köra bil i Sverige utan giltigt körkort, och det måste rimligen vara så att den som framför bilen har bevisbördan när det gäller körkort eller inte.

När domstolarna inte gör den tolkningen är den enda rimliga slutsatsen att vi måste se över lagstiftningen, om vi på allvar menar att den som kör bilen är den som ska bevisa att den har rätt att köra bilen. Jag tror att de flesta tycker att det är rätt rimligt att ha det på det sättet.

Jag frågar ministern igen: Kan vi ha skäl att se över lagstiftningen på det här området, om domstolarna dömer i en annan riktning än vad vi tycker är rimligt? Jag förutsätter, fru talman, att ministern delar min uppfattning att den som framför ett fordon ska ha rätt att framföra fordonet och att den personen också har bevisbördan för detta.

Fru talman! Jag delar självfallet Edward Riedls uppfattning att den som framför ett fordon ska ha ett körkort för att kunna göra så och att man också ska kunna visa det på anmodan.

Men vi har en rättstradition i Sverige som utgår från att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad, och det är inte den som är anklagad som ska bevisa sin oskuld, utan det är åklagaren som ska bevisa skuld. Jag tror att det är en om möjligt ännu viktigare princip att hålla sig till, när vi pratar om brott och straff.

Jag skulle vilja säga att det pris vi betalar för att ha en sådan rättstillämpning, rättsuppfattning och rättsstat är att vi ibland råkar ut för att människor som möjligen eller med en viss sannolikhet är skyldiga till ett brott ändå frikänns därför att man inte har kunnat bevisa att det har funnits uppsåt eller att brottet har begåtts av den personen.

Alternativet till det skulle vara att vi riskerar att människor som är oskyldiga döms. Den risken skulle jag vilja påstå är betydligt värre än att en och annan som är skyldig inte blir dömd.

Om Edward Riedl är beredd att ompröva hela den principen för svensk rättstillämpning är det en ganska stor och allvarlig fråga. Jag håller inte med om den nyorienteringen av rättstillämpningen i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När det gäller den rättstradition som ministern tar upp i talarstolen har jag precis samma uppfattning. Jag menar också att vi som politiskt förtroendevalda i den här församlingen, i riksdagen och i regeringen, har ett gemensamt ansvar för att förklara varför ibland till synes märkliga beslut har en vettig funktion. Det finns andra principer som vi absolut inte vill göra avkall på.

När det gäller att den enskilde inte ska bevisa sin oskuld utan att samhället ska bevis skuld är vi helt eniga. Trots det har vi förenklat på en mängd områden i vårt samhälle. Om man kör bil är man skyldig att ha körkort i sin bil. Liknande finns på en mängd områden. Vi skulle kunna ägna hela kvällen här i kammaren åt det, men jag tror att både ministern och jag har annat att göra.

Men det måste väl vara så att den som framför ett fordon är skyldig att ha med sig en giltig handling som visar att man får framföra det fordonet. Om man inte har det och inte kan bevisa att man är behörig att framföra fordonet måste man väl dömas för olovlig körning.

Om det inte är så kommer vi att få enorma bekymmer i framtiden, med vad som är polisens uppgift vid kontroller. Jag stannar vid körkort men skulle kunna dra frågan vidare på många andra områden. Vi skulle hamna i en märklig situation. Polisen och i efterhand de rättsvårdande myndigheterna skulle då bevisa att personen inte har rätt att framföra fordon. Då menar jag att vi har ändrat det synsätt som vi har haft tidigare på det här området. Här är jag och ministern helt enkelt inte överens.

Det måste rimligen vara så att om man inte har med sig ett giltigt körkort när man kör bil och sedan inte kan bevisa att man faktiskt har ett körkort som ger en rätt att framföra fordonet, då ska man också dömas för olovlig körning. Allt annat är fullständig orimligt.

Fru talman! Detta är delvis två olika frågor. Den ena handlar om skyldigheten att medföra sitt körkort när man framför sitt fordon. Man kan bli tilldömd böter om man inte lever upp till det kravet. Det är en sak. Det handlar om skyldigheten att medföra körkort. Det är en ganska ringa förseelse som ger ett tämligen ringa bötesbelopp.

Den andra frågan gäller ett betydligt grövre brott, olovlig körning, som prövas i domstol. Det är alltså inte fråga om böter som skrivs ut på platsen. Eftersom det är ett grövre brott är det också rimligt att man tillämpar ett annat beviskrav.

Då kommer man tillbaka till den grundläggande principen: Är det den enskilde som ska bevisa sin oskuld eller är det samhället som ska bevisa skuld? Vi kommer tillbaka till denna viktiga princip även om det innebär att vi riskerar att få ett antal personer som inte döms därför att man inte har kunnat bevisa att brott har begåtts. Det är en risk vi får ta.

Jag skulle vilja fråga Edward Riedl: Hur menar han att man ska göra med detta? Låt oss ta en person som har ett körkort utfärdat i ett annat land. Då kan det vara ganska svårt att bevisa. Om denna person har tappat sitt körkort och kanske inte ens har märkt det - hur ska han eller hon kunna bevisa att man har rätt att framföra fordonet? Det kan vara en person som har ett körkort som är giltigt men som av något skäl inte har kunnat få det med sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Menar Edward Riedl att vi ska ha en rättsordning i Sverige där man kan bli dömd inte för att man är skyldig utan för att man inte kan bevisa sin oskuld?

Fru talman! Detta är ett bekymmer när man ska köra bil i andra länder. Det råkar man ut för om man åker från Sverige till andra länder. Då kan det vara på det sättet att man måste ha med sig ett internationellt körkort. När man kommer till andra länder är man skyldig att kunna bevisa att man har rätt att framföra en bil i dessa länder. Det är inget konstigt. Det rekommenderas av riksdagsförvaltningen när vi åker till Sydafrika, USA eller vad det än må vara. I andra länder har man skyldighet att kunna bevisa att man har rätt att framföra fordonet. Annars kan man få böter för att man inte har en giltig körkortshandling.

Det är det som det hela handlar om i detta fall. Om man inte kan bevisa att man har ett giltigt körkort som gör att man får framföra ett fordon ska man också dömas för det.

Det vore spännande om ministern ville införa samma synsätt inom alla områden i samhället: att det alltid ska vara samhället som ska bevisa att den enskilde har gjort fel. Det skulle vara spännande till exempel vid deklarationstider om man gjorde vissa avsteg kring detta. Det skulle vara spännande att införa i skattelagstiftningen, om inte annat, att det ska vara samhällets uppgift att bevisa att någon inte har gjort rätt för sig. Där är det precis tvärtom, och det är det som är poängen i det hela. När det gäller framförande av fordon är det den enskilde som ska vara skyldig att uppvisa en giltig handling för att få framföra fordonet. Det ska inte vara på något annat sätt. Jag tror att de flesta tycker att det är rimligt.

Om man tycker att nollvisionen är viktig vill man väl också ha personer i trafiken som har utbildat sig och har möjlighet att följa de trafikregler och annat som vi har satt upp i trafiken.

Jag tycker att det är synd om vi inte kan hitta någon gemensam syn i det här, för jag tycker i grund och botten att det är rätt rimligt att den som kör bil i vårt land också ska ha ett giltigt körkort för detta.

Fru talman! Den som kör bil i Sverige ska ha ett giltigt körkort. Den som kör bil i Sverige ska också kunna uppvisa detta giltiga körkort vid kontroll.

Men om en person inte kan uppvisa ett giltigt körkort och blir bötfälld just för detta och sedan inte kan bevisa att man har rätt att framföra fordonet blir det en domstolsförhandling. I en domstolsförhandling är det inte den enskilde som har att bevisa sin oskuld. Det är samhället som har att bevisa att den som är åtalad också är skyldig. Det gäller även vid skattebrott. Om man blir åtalad för ett skattebrott är det inte ens egen skyldighet att bevisa sin oskuld. Det är Skattemyndigheten, i det fallet, som ska bevisa att man är skyldig.

Denna rättsprincip är oerhört viktig. Om vi har olika uppfattningar om det skulle jag säga att det är ganska allvarligt. Det innebär också att vi får en del oönskade effekter, men grundprincipen är självklar: I Sverige ska man ha ett giltigt körkort när man framför ett fordon, och man ska kunna uppvisa detta vid kontroll. Men det är fortfarande rättsprincipen att det inte är den enskilde som ska bevisa sin oskuld utan samhället som ska bevisa skuld som gäller. Den kommer vi aldrig att släppa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.