Uppåkra arkeologiska centrum

Herr talman! Anders Hansson har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta för att öka det statliga intresset i Uppåkra Arkeologiska Center. Anders Hansson har även ställt frågan om jag ämnar ta initiativ för att säkerställa att frågor kring kultur och historiska fynd hanteras av Kulturdepartementet och inte belastar Lunds universitets anslag.

Kulturarvet är en del av vår samtid och framtid, och regeringens ambition är att skapa förutsättningar för ett levande kulturarv som bidrar till fördjupad samhörighet människor emellan samt mellan människor och miljö.

Jag delar uppfattningen att fynden vid Uppåkra är av stor betydelse och angår oss alla. För att möta de behov som finns med en begränsad budget är vi beroende av en fungerande samverkan mellan olika aktörer från olika sektorer - något som Uppåkra Arkeologiska Center är ett gott exempel på. Här samarbetar vetenskapen med en museal och pedagogisk verksamhet på ett föredömligt sätt. Det är ett samarbete som omfattar statlig, regional och lokal nivå på en och samma gång.

Anders Hansson frågar efter initiativ för att öka det statliga intresset för Uppåkra Arkeologiska Center. Jag vill i detta sammanhang lyfta fram att kultursamverkansmodellen, som omsluter 1,2 miljarder kronor, ger regionerna ansvar och frihet i prioritering av medel till kulturverksamhet. Det är i första hand inom kultursamverkansmodellen som statligt stöd till denna typ av museal verksamhet ska fördelas.

Kulturmiljövårdsanslaget, som huvudsakligen används till vård av och information om kulturhistoriskt värdefulla byggnader, landskap och fornlämningar, är en annan form av statligt stöd som kan komma i fråga i detta fall. Av de närmare 240 miljoner kronor som årligen fördelas ut av Riksantikvarieämbetet går huvuddelen till länsstyrelserna för beslut om regionala kulturmiljöinsatser.

När det gäller frågan om Lunds universitets roll i arbetet med Uppåkra behöver vi blicka tillbaka eftersom frågan varit aktuell under en längre tid. År 2002 beslutade universitetsstyrelsen att Lunds universitets historiska museum även i fortsättningen skulle finnas kvar vid Lunds universitet men att museet skulle ta hand om arkeologiska fynd om det fick ersättning för sina kostnader. Regeringen beslutade 2003 om en särskild anslagspost för ändamålet, vilken fortfarande finns kvar.

Enligt regleringsbrevet för 2015 ska 2,9 miljoner kronor gå till omhändertagande av arkeologiska fynd. Jag har inte fått några signaler om att Lunds universitets historiska museum är berett att avstå från att ta hand om fynd från Skåne och därmed överlåta fyndomhändertagandet på någon annan institution, vare sig regional eller statlig. Jag ser därmed i dagsläget ingen anledning till att denna ordning ska ändras.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och gläds över de välförtjänta lovord som statsrådet ger till utgrävningarna i Uppåkra och alla inblandade aktörer.

Först ska jag ge alla som lyssnar en bakgrundsbeskrivning av Uppåkra och var i tid och geografiskt de ska placera utgrävningarna.

I Staffanstorps kommun, mitt emellan Malmö och Lund i Skåne, och i den bördiga myllan kring Uppåkra kyrka vilar unika rester från en omfattande bebyggelse från järnåldern. De senaste årens arkeologiska undersökningar vid Uppåkra har visat att platsen kan anses vara Skandinaviens största, fyndrikaste och mest långvariga järnåldersbosättning. Området var bebott i över tusen år, från år 100 f.Kr. till cirka år 1000 e.Kr., vilket är ett unikt tidsspann för bosättningar från den här tiden.

Herr talman! Boplatsen täcker en 40 hektar stor yta, vilket motsvarar ca 25 fotbollsplaner. Av denna area har endast 0,2 procent grävts ut, men antalet fynd som kommit fram under dessa ganska små utgrävningar uppgår till över 28 000, vilket påvisar platsens storhet.

Fynden består av både bostäder och föremål och vittnar om att området på sin tid hade en stadsliknande bebyggelse med en komplex verksamhet och därmed utgjorde ett maktcentrum i över tusen år. Platsen kan också sägas ha varit Lund före Lund, för den försvann från kartan ungefär år 1000 e.Kr. då Lund byggdes upp.

Uppåkra drivs i dag av en stiftelse vars stiftare är Region Skåne, Staffanstorps kommun, Lunds kommun, Lunds stift, Uppåkra församling och Staffanstorpshus. Knutna till stiftelsen som vetenskapliga garanter är länsstyrelsen och Lunds universitet. Det sistnämnda bedriver också forskning och utgrävningar i Uppåkra. Samtliga aktörer på olika nivåer genomför ett verkligt gott arbete och har ett engagemang som bör berömmas och uppmärksammas.

Trots sin storhet har utgrävningsområdet Uppåkra enligt min mening fått ganska lite nationell och därmed statlig uppmärksamhet. Så som varande Nordens bäst bevarade maktboplats från järnåldern borde platsen definitivt få större uppmärksamhet och betraktas som ett riksintresse i likhet med bland annat Birka och Gamla Uppsala.

Herr talman! Nationell uppmärksamhet är naturligtvis mycket uppskattat, men till syvende och sist handlar det om tillräckligt ekonomiskt bistånd för bevarandet och vårdandet av vårt gemensamma kulturarv. Vad kan Sverige göra för att kunskapen om vår historia inte ska förbli oberättad utan komma till allmänhetens kännedom?

För att kunna bemöta frågan behöver vi dela upp den i två delar. Den ena berör den stiftelse som driver själva utgrävningsplatsen, tar emot besökare och visar allmänheten utgrävningsområdet och berättar om dess fantastiska historia. För att göra detta på bästa sätt krävs investeringar som stiftelsen knappast kan klara av själv utan statligt bistånd.

Min fråga är: Är statsrådet beredd att överväga ökade riktade satsningar för att fler ska kunna besöka platsen?

Den andra delen berör Lunds universitet och Lunds historiska museum, som tillvaratar historiska fynd från bland annat Uppåkra och hela södra Sverige.

Statsrådet uppger att Lunds historiska museum under 2015 får 2,9 miljoner i ersättning för omhändertagande av fynd, vilket vi är väldigt tacksamma för. Men behovet beräknas uppgå till 9 miljoner, det vill säga det tredubbla.

Nästa utmaning är att de 2,9 miljonerna till omhändertagande av fynden ska tas från Lunds universitets budget, som ligger under Utbildningsdepartementet. Bekymret är att det är ett kulturarv och att det borde ligga under Kulturdepartementet.

Herr talman! Inom ramen för det uppdrag som gäller för kulturmyndigheterna när det gäller samverkan med såväl övriga myndigheter som med andra aktörer inom sakområdet, inklusive det civila samhället, ser jag möjligheten i att också den betydelsefulla verksamheten i Uppåkra uppmärksammas och utvecklas.

Museet ligger dock under Lunds universitet. Universitet har äskat medel för verksamheten, men precis som interpellanten sa ligger det under Utbildningsdepartementet och finansieras inom utgiftsområde 16.

I regleringsbrevet för Lunds universitet fastställs att 2,9 miljoner kronor ska gå till omhändertagandet av arkeologiska fynd. Det historiska museet är en del av universitetet, och universitetet ansvarar för hur verksamheten inom museet prioriteras inom de ekonomiska ramar som universitetet har.

Jag ifrågasätter inte betydelsen av fynden eller den verksamhet som bedrivs i Uppåkra, men det ligger inte på regeringens bord att peka på hur universitetet ska hantera sina ansvar och medel.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

När jag pratar med personer, bland annat från Lunds historiska museum, som är djupt engagerade i Uppåkras utgrävningsområde är de euforiska över fyndplatsen och över hur mycket som finns där. Men de är också oroade över antalet fynd - man hittar hemskt många.

Helt plötsligt blir det en väldigt ansträngd budget för Lunds historiska museum. De tar gärna hand om fynden - det är inte fråga om det - men de känner att det blir väldigt ansträngt när man redan har hittat 28 000 fynd.

Detta kommer att göra att Lunds historiska museum får en ansträngd budget. Precis som statsrådet säger kommer de att behöva vända sig till Lunds universitet för att äska mer pengar.

Som statsrådet också nämnde ligger Lunds historiska museum under Lunds universitet. Problemet blir att vi, eftersom det ligger under Utbildningsdepartementet, ska ta pengarna från Lunds universitets budget, som är tänkt att gå till studenternas utbildning.

Det jag egentligen vill ha fram är att när representanter från Uppåkra ska äska pengar går de till Utbildningsdepartementet, som säger: Men vi sysslar ju med utbildning. Varför kommer ni till oss och pratar om utgrävningsområde och arkeologiskt center? Det är ju en fråga för statsrådet Alice Bah Kuhnke. När de går till Kulturdepartementet går det inte heller, utan där säger man: Lunds historiska museum hör ju till Utbildningsdepartementet. Det blir ett moment 22.

Jag vill därför fråga statsrådet om hon anser att någonting bör göras för att bryta den upplevda problematiken och ta ett bredare ansvar för Uppåkra, som är en specifik del av vårt kulturarv.

Det finns naturligtvis möjlighet att äska pengar, men jag vill ändå fråga statsrådet igen: Finns det en möjlighet till riktade anslag till Uppåkra? Bör Uppåkra få samma status som bland andra Birka och Gamla Uppsala, som enligt min mening får större statlig uppmärksamhet än Uppåkra?

Herr talman! I alla politiska frågor är det oerhört viktigt att de olika departementen samverkar så att frågor och sakområden inte hamnar mellan stolarna. Jag tar verkligen med mig detta, nu när jag har blivit ännu mer informerad om situationen.

När det gäller beviljande av bidrag ska jag som minister inte uttala mig, utan besluten fattas av våra självständiga myndigheter.

Beslut om bidrag till Uppåkra inom kultursamverkansmodellen är en fråga som avgörs av Kulturrådet och av de regionalt ansvarigas prioriteringar inom de regionala kulturplanerna. För kulturmiljövårdsanslaget ansvarar Riksantikvariatämbetet och länsstyrelserna.

Kultursamverkansmodellen är en modell med potential. Jag kommer att träffa de regionala företrädarna och kulturpolitikerna den 17 april för att diskutera och lyssna på hur de anser att modellen kan förbättras.

Det finns delar som fungerar väldigt bra, alldeles utmärkt till och med, men som i de flesta modeller finns också en förbättringspotential. Jag ser fram emot att lyssna på de lokala företrädarna och diskutera hur detta kan bli bättre och hur vi kan ge uppmärksamhet och lyfta potentialen i verksamheter som till exempel Uppåkra.

Herr talman! Detta är mycket glädjande. Jag blir glad här i talarstolen över att höra kultur- och demokratiministern säga att det finns potential att uppmärksamma Uppåkra mer. Det är jag mycket tacksam för. Jag kommer att följa med stort intresse hur samtalen går.

En annan aspekt som man kan beakta i sammanhanget och som blir ett medskick till de regionala eller kanske till och med nationella samtalen är Uppåkras placering - i Skåne. Det är enligt min mening visst ett riksintresse, men kanske inte bara för Sverige.

Skåne har faktiskt en historia som tillhör Danmark. Detta kan vara intressant för kultur- och demokratiministern att ta med sig i samtalen med sina nordiska kolleger framöver. Vi har här ett kulturarv som inte bara är svenskt utan även danskt, vilket gör att samtal med fördel kan föras med Danmark. De borde också vara intresserade av historien från järnåldern, som i stor utsträckning rör när kungariket Danmark bildades en gång i tiden.

Här finns en möjlighet för kultur- och demokratiministern att ta upp detta i samtal med sina ministerkolleger från till exempel Danmark och även, om tillfälle ges, föra frågan vidare upp till Nordiska rådet och därmed börja diskutera kulturfrågor över gränserna.

Min fråga är: Kommer jag att få förmånen att se kultur- och demokratiministern ta upp dessa frågor med sina kolleger från Danmark?

Herr talman! Jag ska absolut ta med mig detta till mina samtal med min danska kollega. Det är valtider där, men så fort jag får låna ett öra ska jag ta upp det.

Jag vill betona att jag delar bilden att utgrävningarna vid Uppåkra är av kulturhistoriskt värde och nationellt intresse. Jag har varit där och haft mycket glädje av det jag fick vara med om och lära mig.

Anders Hansson har frågat efter ökat statligt intresse för Uppåkra och att frågor om kultur och historiska fynd ska hanteras av Kulturdepartementet och inte belasta Lunds universitets anslag.

Som jag nämnde inledningsvis är kultursamverkansmodellen det huvudsakliga verktyget för fördelning av statligt stöd till regioner och till regional museal verksamhet. Modellen kan sannolikt utvecklas och förbättras, men den ger möjlighet till regionala prioriteringar, vilket är viktigt.

När det gäller Kulturdepartementets hantering av kultur och historiska fynd vill jag påpeka att det framgår tydligt av Lunds universitets budgetunderlag att universitetet är mycket stolt över kultur- och museiverksamheterna. Man påpekar bland annat att verksamheterna har betydelse i universitetets viktiga samverkan med det omgivande samhället.

Det är Lunds universitet som tar besluten. Eftersom jag inte har fått några signaler från universitetet om att man vill avstå från att ta hand om fynden eller avstå från annan kulturell verksamhet ser jag ingen anledning att ändra i den ordning avseende finansiering som gäller i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.