Tydlighet om Sveriges samarbete med Nato

Svar på interpellationer

Fru talman! Anna Kinberg Batra har frågat statsministern hur processen ser ut för Sveriges deltagande i Joint Expeditionary Force, hur statsministern avser att hålla riksdagen informerad om viktigare förändringar i Sveriges samarbete med Nato samt hur statsministern avser att agera för att skapa en öppen och tydlig debatt kring Sveriges samarbete med Nato. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill inleda med att svara på frågan om Joint Expeditionary Force. Av den försvarspolitiska inriktningspropositionen framgår att regeringen anser att Sverige aktivt bör söka deltagande i bilaterala och multilaterala samarbeten med tyngdpunkt i norra Europa. Som ett exempel på denna typ av samarbete nämns i propositionen det brittiskledda samarbetet Joint Expeditionary Force, JEF.

JEF är en brittisk nationell styrka som vid behov kan kompletteras med bidrag från andra länder. JEF kan ställas exempelvis till FN:s, EU:s och Natos förfogande. Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen och Nederländerna har beslutat att delta i styrkan. Det finns ingen automatisk koppling till Nato och Very High Readiness Joint Task Force, VJTF. Däremot kan britterna välja att ställa den till Natos förfogande. De länder som samarbetar med Storbritannien genom JEF beslutar självständigt, från fall till fall, om de vill bidra till övningar och militära operationer, inklusive eventuella bidrag till Natos Very High Readiness Joint Task Force.

Sverige har inte mottagit någon formell inbjudan från det brittiska försvarsministeriet om att bidra till JEF. Frågan har varken varit föremål för politisk beredning eller ställningstagande. Däremot följer berörda tjänstemän i Regeringskansliet och Försvarsmakten hur samarbetet kring JEF utvecklas. Vid behov avser regeringen att återkomma till riksdagen i frågan.

Jag övergår nu till att svara på Kinberg Batras frågor om Sveriges samarbete med Nato. Regeringen avser liksom tidigare att hålla riksdagen informerad om utrikes, säkerhets och försvarspolitiken. Det vi gör tillsammans med Nato är i linje med den försvarspolitiska inriktningsproposition som fem partier ställt sig bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen vill se en öppen och bred, demokratiskt och folkligt förankrad diskussion om säkerhets- och försvarspolitiken. Ambassadör Krister Bringéus har utsetts att ta fram en rapport som utifrån ett fristående perspektiv analyserar och redogör för innebörden av olika former av samarbeten respektive medlemskap med länder och i organisationer, samt dessas för- och nackdelar, inom det försvars- och säkerhetspolitiska området, i dag och i framtiden. Analysen ska inte utvärdera den militära alliansfriheten. Utredningen ska bland annat bidra till fördjupat samtal i vårt land om dessa frågor. Uppdraget är en del i försvarsuppgörelsen mellan fem partier från april i år.

Avslutningsvis: Anna Kinberg Batra skriver att Sveriges statsminister behöver vara tydlig när det gäller Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska linje. Regeringen är väldigt tydlig. Vår inriktning ligger fast. Den militära förmågan ökas successivt. Samtidigt fördjupas våra internationella försvarssamarbeten mellan Sverige och Finland, Sverige och Danmark samt inom ramen för Norden, Baltikum, EU, FN, Natos partnerskap och den transatlantiska länken. Det svensk-finska samarbetet har särskild prioritet. Den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl. Sverige ska inte söka medlemskap i Nato.

Vad beträffar Nato ska partnerskapet fortsätta att utvecklas såväl vad gäller politisk dialog som praktiskt militärt samarbete, inte minst samövning. Till exempel har regeringen tidigare i kammaren uppmärksammat möjligheterna till fördjupat samarbete inom Enhanced Opportunities Programme. Det är den inriktning som gäller, och det är den inriktning som nu genomförs.

Då Anna Kinberg Batra, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Hans Wallmark i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Herr försvarsminister! Försvarsministern kanske är en smula besviken på att det är jag som tar emot svaret och inte Anna Kinberg Batra, som väckt interpellationen. Å andra sidan finns det skäl för oss att vara lite besvikna då det inte är statsministern som lämnar svaret. Frågorna var ju ställda till honom.

När det gäller interpellationen består den av ett antal delar. Jag tänkte inledningsvis koncentrera mig på den första, nämligen Joint Expeditionary Force, JEF, och det dokument som finns på Försvarsdepartementet om en begäran om svenskt deltagande. Huruvida det är en formell begäran eller inte vet jag inte, men så lyder rubriken. Försvarsutskottet har i dag beslutat att hemställa hos Försvarsdepartementet att få ut handlingen så att vi kan ta del av och läsa den och därmed grunna på vad exakt den innehåller.

Fru talman! Vi är fem partier som står bakom en försvarspolitisk inriktning, som är formulerad i en proposition. Försvarsministern brukar allt som oftast hänvisa till och läsa ur den. Det tycker jag i grunden är bra. Låt mig slå upp s. 56 och citera från den:

"Såväl EU som Nato utvecklar sina koncept för att snabbt kunna genomföra militära operationer. Det kan konstateras att medlemsländerna i EU och Nato kring Östersjön är aktiva i denna utveckling. Regeringen anser att Sverige aktivt bör söka deltagande i bilaterala och multilaterala samarbeten med tyngdpunkt i norra Europa. Ett exempel på denna typ av samarbete är det brittiskledda samarbete . där styrkor från bl.a. Danmark, Norge och de baltiska länderna ingår."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag citerar inte detta för att påminna försvarsministern, för han är väl förtrogen med dokumentet, utan för alla andra som följer den här debatten. JEF pekas ut som ett av de rimliga områdena där man skulle kunna samverka och samarbeta med andra länder. Det står uttryckligen i propositionen. Jag har därför, fru talman, en fråga till försvarsministern:

Tycker försvarsministern att det vore bra om Sverige deltog i JEF, i enlighet med det som står i inriktningspropositionen? Om frågan besvaras med ett ja, vad kan vi då göra för att få bli en del av den? Om det, fru talman, finns någon form av dokument som handlar om en begäran om svenskt deltagande tycker jag att frågan med stor tydlighet kan besvaras med ett ja. Det är i så fall i enlighet med svensk politik - att samverka, att samarbeta, att öva, att förbereda sig för att ge hjälp och att förbereda sig för att ta emot hjälp i händelse av en kris eller en krigssituation.

Fru talman! Vidare har det varit diskussion om Very High Readiness Joint Task Force, VJTF. I försvarssammanhang finns alla dessa akronymer. VJTF är för närvarande öppen endast för Natos 28 medlemsstater, och således inte för partnerländerna. Min fråga till försvarsministern är: Skulle han och regeringen kunna verka för att se till att Nato även öppnar det för partnerländerna? VJTF är en snabbinsatsstyrka som skulle kunna användas just för att markera tröskel och närvaro, inte minst i Estland, Lettland och Litauen i händelse av påtryckning, kris eller krigssituation.

Skulle Sverige, som icke-Natoland, ändå vilja delta i det säkerhetsuppbyggandet? Mitt svar är ganska enkelt. Jag besvarar frågan med ja. Jag tycker att Sverige borde delta. I avvaktan på att vi blir Natomedlem tycker jag att vi som partnerskapsland borde få den möjligheten. Vill försvarsministern och regeringen driva på för att Nato ska öppna detta även för Sverige?

Avslutningsvis: Nato kommer att hålla ett nytt stort toppmöte i Warszawa nästa år. Vilka är de svenska ingångsvärdena där? Vad har vi att säga när det gäller JEF, VJTF och att utveckla och fördjupa samarbetet mellan Sverige och Nato?

Fru talman! Rubriken för den här interpellationen är Tydlighet om Sveriges samarbete med Nato. Från Kristdemokraternas sida har vi just i helgen sett till att vi för vår del är tydliga med vår inställning. Vi tycker att det, med tanke på utvecklingen i vårt närområde och av många andra skäl, nu är dags för Sverige att bli medlem i Nato. Detta var lite vid sidan om dagens debatt, men det kändes ändå viktigt att säga. Jag hoppas att också försvarsministerns parti så småningom kan komma till samma slutsats.

Jag skulle vilja ställa en specifik fråga. Som en stor del av svenska folket vet var skälet till att vi skulle vara alliansfria att vi skulle kunna vara neutrala i krig. Nu har vi tagit beslut om - och det har även Socialdemokraterna varit med på - att den tiden sedan länge är borta. Vi har antagit en solidaritetsförklaring som säger att vi ska kunna ta emot hjälp och ge hjälp, och den är ensidig. Men vi är också med i Lissabonfördraget, som säger att vi ska ställa upp med varje till buds stående medel. Neutraliteten finns inte där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då undrar jag: Vad är det egentligen som är syftet med att Sverige ska vara alliansfritt i dag?

Fru talman! Tack för att jag får möjlighet att delta i den här debatten. Jag har två saker att säga. Det första rör det Hans Wallmark berättade om försvarsutskottets initiativ. Jag är glad över att ett enigt försvarsutskott ställde upp på min begäran om att vi i försvarsutskottet ska få ta del av den här promemorian. Blotta titeln gör att den verkar intressant: Orientering om JEF och önskemål om svenskt deltagande.

Varför är då detta intressant, kanske vän av ordning frågar sig. Då måste man nog gå in på de olika akronymerna. Natos spjutspetsstyrka, VJTF, ska kunna sättas in i strid inom 48 timmar. För detta krävs ett beslut av Natos 28 medlemsländer. För att placera ut styrkan räcker det med att Natos överbefälhavare så beslutar. Man kan få intrycket att detta mest är akademiskt intresse, men det förändras när man får veta att vid försvarsministermötet i februari meddelade den brittiske försvarsministern att när Storbritannien 2017 är ramnation för VJTF är det JEF som ska leda VJTF. Då blir man lite fundersam, för i den proposition som riksdagen antog i juni nämns just JEF som exempel på internationella samarbeten vi gärna deltar i. Det kan ju vara en ren slump, men tanken slår en i alla fall.

Jag tycker att det är allvarligt om det finns sådana kopplingar. Nu har försvarsministern sagt att det inte finns några sådana, och självklart får vi tro honom på hans ord. Jag har ingen anledning att betvivla det.

Däremot blir jag bekymrad om man på Försvarsdepartementet, när man får en promemoria från Sveriges försvarsattaché i London med denna tydliga titel, inte verkar ha läst den och inte insett att den är något att kanske orientera ministern om. Det tyder på lite märkliga turer inom departementet. Men det kommer säkert försvarsministern att styra upp. Det har jag fullt förtroende för.

Det är alltså detta som har lett till mitt intresse för det här. Sedan drar jag andra slutsatser av samarbetet med Nato, JEF och VJTF, men det är en annan diskussion.

Den andra delen av interpellationen handlar om tydlighet vad gäller Nato. I regeringsförklaringen sas det tydligt att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato. Fast det var i regeringsförklaringen 2014. I 2015 års regeringsförklaring har jag förstått att den meningen har fallit bort. Man kan ju uttrycka sig på olika sätt, men i regeringsförklaringar i allmänhet och i sådana här frågor i synnerhet vägs varje ord på guldvåg och värderas därefter. Jag ställer mig därför lite frågande. Kanske försvarsministern kan berätta om bakgrunden till att regeringsförklaringen 2015 inte innehåller någon mening om att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato?

Fru talman! Herr försvarsminister! Sveriges säkerhet och säkerheten i norra Europa och runt Östersjön är en väldigt allvarlig och viktig fråga. Som försvarsministern och andra ofta har framhållit är det ett nytt läge. Ryssland är instabilt och aggressivt. Vi måste agera utifrån denna nya situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ge försvarsministern kredd för att han tar uppdraget på allvar och tillsammans med oss andra har medverkat till mer pengar till försvaret, vilket är nödvändigt. Det behövs nog ännu mer.

Tyvärr har försvarsministerns parti, som han givetvis är bunden av, en blind fläck i säkerhetspolitiken, nämligen Nato. Man bedriver en strutspolitik, skulle jag vilja säga. Denna fråga, säger Socialdemokraterna, analyserade vi grundligt, och den avgjordes 1947. Det gäller i evig tid. Efter 70 år gäller det fortfarande. Natofrågan får vi inte analysera. Den är en dogm.

Det är uppenbart att vi i dag har en helt annan verklighet i världen och i norra Europa än 1947. Jag tycker att det är tjänstefel och ansvarslöst att Sveriges största parti inte ens medger att den här frågan analyseras. Så kan man inte möta verkligheten.

Två mindre men stronga partier inom borgerligheten, Centerpartiet och Kristdemokraterna, har vågat ta tag i frågan. I Centerpartiet skedde det utifrån en väldigt tydlig position: Vi har varit stolta över vår alliansfrihet, som har tjänat oss väl och så vidare, men vi har också tagit till oss verkligheten, herr försvarsminister. Det är ett allvarligt läge. En fortsatt alliansfrihet runt Östersjön bidrar enligt min uppfattning snarare till instabilitet än till stabilitet i norra Europa. Vi i Centerpartiet har tagit ställning för att inleda en process så att Sverige, efter folkomröstning och så vidare, kan gå med i Nato.

Vi vill ha en bred samsyn, och det gör att Socialdemokraternas position är viktig. Vi vill också gärna att Finland tar det här steget tillsammans med oss.

Frågan får inte ens analyseras, men frågan rör sig ändå. Jag vill säga till försvarsministern att jag med stort intresse läste hans debattartikel i en ledande svensk rikstidning nyligen som lyfte fram lägets allvar och att Sverige måste samarbeta militärt mycket nära andra demokratier. Det säger Försvarsmakten också oerhört tydligt.

När försvarsministern hade lyft fram det borde slutsatsen vara att vi bör inleda en process och analysera Nato. Det sa han inte, utan han sa: Då bör vi samarbeta oerhört nära och i mycket större utsträckning med USA. Det är väl bra, men jag tror att USA gärna hänvisar till att det försvarssamarbete som finns inom EU är via Nato. Jag tror inte att USA vill inleda ett bilateralt samarbete med 23 EU-länder för att hävda säkerheten i norra Europa.

Jag har suttit i försvarsutskottet i åtta år. Jag har kommit fram till övertygelsen att verkligheten är sådan att Sverige inte har något annat val än att försvara sin säkerhet genom att gå med i Nato. Vi är nästan med i dag. Det är inget stort steg. Det är trist att det fortfarande är sådana laddningar i frågan, men jag hoppas att socialdemokratin, liksom man gjorde i EU-frågan för 20 år sedan, över en natt kommer att komma fram till en annan syn på det hela.

Fru talman! Det är glädjande att Staffan Danielsson åter är en verksam del i den svenska försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Flera partier har nu vittnat om sina ställningstaganden för ett svenskt Natomedlemskap, fru talman. Det är 16 år sedan Folkpartiet började driva den frågan i stor bredd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Peter Hultqvist är en försvarsminister som gärna och länge talar om folkförankring, nämligen vår politiska uppgift att förankra den svenska försvars- och säkerhetspolitiken hos den bredare allmänheten. Försvarsminister Hultqvist har också visat prov på exceptionell öppenhet, fru talman, när det gäller den underrättelseoperation som för ett år sedan pågick i Stockholms skärgård. Det fanns fullt med representanter för massmedier både runt och i hela den operationen. Det hölls presskonferenser om slutsatser etcetera. Peter Hultqvist har också på senare tid gjort sig känd för att konsekvent vilja öka öppenheten när det gäller incidenter och kränkningar av det svenska territoriet.

Men i den fråga som nu är uppe till diskussion, nämligen ett eventuellt deltagande i JEF, Joint Expeditionary Force, viftar försvarsministern bort den handling som uppenbarligen har inkommit till Försvarsdepartementet som något som en militärattaché mer eller mindre har kastat ur sig. Han har gång på gång betonat att det inte har skett någon politisk eller annan beredning med anledning av den här promemorian. Han har också offentligt bedyrat att han inte har spelat under täcket.

Mot denna bakgrund, fru talman, inställer sig en fråga: Varför väljer regeringen att sekretessbelägga den här handlingen?

Det är inte, fru talman, farligt med ett närmande till Nato eller till andra bilaterala eller multilaterala säkerhetspolitiska samarbeten, men det blir farligt, fru talman, när vi inte öppet kommunicerar dessa närmanden med det svenska folket.

Fru talman! Det var många inlägg som ska hanteras i någon form av svar. Jag vet inte var jag ska börja, men jag kan säga så här: Faktaförhållandet när det gäller JEF är väldigt enkelt. Det är ingenting nytt som har hänt sedan mina tidigare kommentarer. Det finns ingen politisk beredning i frågan. Det finns ingen förfrågan från det brittiska försvarsdepartementet. De kontakter jag har haft på den kanten har inte tagit upp den frågan. Jag kommer att träffa den brittiske försvarsministern framöver. Jag får se om han kommer att nämna det här.

Diplomatrapporteringen på den militära sidan är i grunden sekretessbelagd. Vi brukar inte lämna ut den typen av uppgifter till enskilda personer. Vi kommer naturligtvis att besvara den förfrågan som kommer från utskottet på ett positivt sätt. Det är inget hinder. Utskottets ledamöter kommer självklart att få del av det här. Men vi lämnar inte ut handlingar till enskilda personer i det här sammanhanget, utan vi gör en sekretessbedömning av varje handling som är hemligstämplad på departementet. Den här typen av rapportering är i grunden hemligstämplad. Detta handlar nog mer om ett formellt förfarande, Widman, och inte om min eventuella vilja att lägga locket på i något sammanhang.

Jag kan bara konstatera att eftersom jag inte själv har deltagit i den här processen och det inte har varit uppe för någon beredning och vi inte har fått någon förfrågan har det inte funnits någon anledning att ta ställning till det.

Den formulering Wallmark läste upp ur inriktningspropositionen var exakt den formulering som jag redogjorde för inledningsvis i mitt svar. Det är inget problem för mig att den formuleringen läggs på bordet, för att det har jag själv gjort i dagens debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag betonar att JEF är en brittisk nationell styrka som vid behov kan kompletteras med bidrag från andra länder. Vi deltar i väldigt många olika samarbeten just nu. Vi har en väldigt hög ambitionsnivå när det gäller detta. NATO Response Force är ett exempel. Vi har hela det utvecklingsarbete som vi nu gör inom ramen för Norden. Det handlar om Sverige och Danmark, Sverige och Finland, Baltikum, EU, Natos partnerskap och den transatlantiska länken.

EOP är den högsta formen av samarbete med Nato som partnerland. Det handlar om förmågeutveckling, övningssamarbete och informationsutbyte. Det är en fördjupad säkerhetspolitisk dialog om Sverige, Finland och Nato och säkerheten i närområdet.

Vi har alltså en väldigt hög ambitionsnivå, och vi sluter nya avtal och gör nya planeringar hela tiden. Det som nu sker med USA är en road map som vi jobbar med, som också utgår från riksdagsbeslutet och de fem punkter för samarbete med USA som nämns där.

Det finns inga stora nyheter i det vi gör, utan det jag försöker göra är att verkställa riksdagens beslut från i juni. Det som sker är förankrat och bygger i de olika detaljerna på riksdagens ställningstagande och beslut. Man ska inte måla upp en bild av att vi spelar under täcket eller gör någonting annat.

Sedan får jag säga till Stig Henriksson att jag i min inledning sa: Vi ska inte söka medlemskap i Nato, utan den militära alliansfriheten ligger fast. Det är regeringens linje, och den finns det liksom ingen anledning att debattera. Jag får väl återkomma och utveckla resonemangen ytterligare i mitt nästa anförande.

Fru talman! Det finns säkert möjlighet för försvarsministern att utveckla sig i nästa anförande.

Det är två hoppingivande saker. Det ena är att Moderaterna och Vänsterpartiet sida vid sida vid dagens möte i försvarsutskottet gjorde den här hemställan till Försvarsdepartementet. Och det som statsrådet nu säger är mycket positivt: Det är klart att försvarsutskottet ska få läsa handlingen. Det är bra.

Det andra är precis det som har sagts. Jag tycker att det är oerhört glädjande att vi nu får en ökad tydlighet kring ett svenskt Natomedlemskap. Det har skett de senaste två veckorna tack vare Centerpartiets beslut och Kristdemokraternas beslut. Vi har gått från två partier i Sveriges riksdag till fyra partier. Det finns plats för fler, fru talman.

Det som ändå ska noteras - det gäller det meningsutbyte som försvarsministern hade med Centerpartiet - är att Centerpartiet historiskt har varit den traditionella partnern till Socialdemokraterna i utmejslandet av den svenska alliansfrihetslinjen. Att Centerpartiet nu, givet omständigheterna och det försämrade säkerhetsläget, har intagit en annan position borde ge eftertänksamma socialdemokrater tid för reflektion.

Fru talman! Det finns när det gäller argumenten mot Nato lite blandade skäl till att man säger nej. Det är den traditionella anti-amerikanismen, som finns på vänsterkanten. Det finns de som hävdar att man inte ska vara med i den ena eller den andra alliansen. Då har man alldeles bortsett från att Europas historia har förändrat sig sedan 1991. Warszawapakten upphörde nämligen då att existera. Merparten av de länder som var hopfösta tvångsmässigt i Warszawapakten har frivilligt gått med i Nato och EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så finns argumentet som säger att man inte ska rubba balansen. Fru talman, nu kommer vi in på försvarsministerns andra del i svaret, nämligen om den svenska Natodebatten, och det är det som ambassadör Tomas Bertelman berör i sin utredning. Han säger nämligen att utifrån andras synsätt är Sverige i allt väsentligt med men utan att vi uppbär den absolut viktigaste fördelen, nämligen den kollektiva hjälpen, det vi ibland brukar kalla artikel 5, som innebär att andra länder ska komma till vår hjälp och undsättning om någonting händer.

Detta är det problematiska med försvarsministerns hållning. Han räknar upp alla de samarbeten, övningar och projekt med USA och enskilda Natoländer som han vill verkställa och genomföra, och som han också genomför och verkställer, och det är alldeles utmärkt. Jag tycker att det är bra! Han får ingen kritik från mig när det gäller att fördjupa samarbetet och övningsverksamheter med Natoländer och USA. Men andra länder, till exempel Ryssland, tittar på Sverige och ser ett land som är så hoptvinnat med resten av Nato att det inte går att se var skillnaderna börjar och slutar.

Då är det så att vi är en del av allt detta, men vi uppbär inte den yttersta fördelen. Detta är Socialdemokraternas blinda fläck, och det är i den delen som försvarsministern nu har möjlighet att utveckla sina synpunkter.

Fru talman! När det gäller akronymerna JEF, VJTF och en tredje, nämligen det fördjupade partnerskapet Enhanced Opportunities Program, då är min fråga än en gång till försvarsministern: Vad är viljan? Vad är önskemålet? Det sägs att JEF inte är politiskt berett och att det inte finns något ställningstagande.

Min enkla fråga är: Vad vill försvarsministern? Om man frågar mig säger jag: Jag vill med!

Fru talman! Först vill jag säga att det är väldigt bra, det som sagts förut här i talarstolen, att det här arbetsmaterialet ska komma utskottet till handa så att vi kan få den öppenhet som utskottet behöver kring det här.

Detta samarbete var ju en del i försvarsuppgörelsen och pekades ut som något som Sverige aktivt bör söka delta i, så det är väldigt bra. Det är ett sätt för oss att förverkliga vad solidaritetsförklaringen egentligen är för någonting, och det är ju först när man övar tillsammans, fru talman, som det kan bli någonting av det.

Tomas Bertelman har nämnts i debatten. Han skulle utreda försvarssamarbetena och kom då till slutsatsen att vi redan ses som en del av Nato, men vi får inte skyddet. Det som jag tycker är intressant är att han ju förut har varit ambassadör till Ryssland, och det var ungefär ett år sedan han kom till den här slutsatsen.

För en vecka sedan gick han ut DN Debatt och talade om att en fortsatt svensk alliansfrihet minskar stabiliteten och att det bästa bidrag vi kan ge till stabilitet och säkerhet, inte bara för Sverige och Östersjön utan också för Baltikum, är att gå med i Nato. Genom att Sverige blir medlem i Nato kommer Sveriges trovärdighet när det gäller att kunna försvara Baltikum att öka drastiskt, och därmed minskar risken för ryska äventyrligheter i vårt närområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan som jag inte fick något svar på är: Vad syftar egentligen den svenska alliansfriheten till om vi inte ska vara neutrala i krig längre?

Fru talman! Tack för svaret, försvarsministern!

Att det varken finns kärande eller svarande till interpellationen här är kanske förklaringen till att det börjar bli en allmän Natodebatt, vilket väl egentligen inte riktigt rymdes i frågorna. Men jag ska inte ge mig in i den.

Det finns mycket att säga, men jag kan inte låta bli att kommentera Hans Wallmark och det mest kuriösa argument som jag har hört hittills för deltagande i Nato, det vill säga att påminna om att Warszawapakten har upplösts. Det skulle alltså vara ett argument för att Sverige ska gå med i North Atlantic Treaty Organization. Det är en intressant tankevurpa, tycker jag.

Men jag ska inte vara negativ. Jag tänkte ösa beröm över samtliga här. Jag tycker att det är jättebra att utskottet gick med på min begäran att begära fram den här handlingen, och jag tycker att det är jättebra att försvarsministern säger att försvarsutskottet självklart ska få del av den. Lika självklart är det ju att det sker under sekretess med tanke på hanteringen.

Jag tycker att det är bra med det tydliga klargörandet från försvarsministern och regeringen i olika sammanhang att vi inte ska bli medlemmar i Nato. Det tycker jag är alldeles utmärkt, och jag antar att Miljöpartiet hänger med på den vagnen. Det kan tilläggas att ett par miljöpartister till och med har motionerat här i riksdagen om att vi inte ska gå vidare med värdlandsavtalet. Det ska bli intressant att följa den diskussionen.

Jag tycker som sagt att detta är väldigt bra, även om det av någon anledning har fallit bort i regeringsförklaringen. Jag har ju noterat att där väger man varje ord på guldvåg. Men det är bra att det deklareras.

Lika bra är det att Alliansen deklarerar att de absolut vill gå med i Nato, för då kan vi ha en bra debatt om för- och nackdelar med det hela, mellan oss som vill behålla alliansfriheten och er som vill gå hela vägen.

Fru talman! Herr försvarsminister! Jag tänkte läsa upp, lite dåligt översatt av mig, § 5 i Natos stadgar, som innebär ömsesidigt skydd, och sedan den paragraf i Lissabonfördraget som vi redan är bundna av.

§ 5 låter så här: Natos medlemsländer är överens om att en väpnad attack mot ett eller flera av dem ska anses vara en attack mot dem alla. Likaledes är de överens om att om en sådan attack sker ska var och en av dem, i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan, bistå medlemsland eller -länder under attack genom att vidta åtgärder, enskilt eller tillsammans, som man anser vara nödvändiga, inklusive användandet av väpnade styrkor, för att återställa och upprätthålla säkerheten i norra Atlantområdet.

Det är § 5. Man bistår på det sätt man anser vara nödvändigt, och innan man gör någonting har varje Natoland vetorätt mot om insatsen ska göras eller inte.

EU:s Lissabonfördrag, som vi redan är bundna av och där nästan alla Natoländer ingår, är däremot oerhört mycket mer långtgående. Det låter så här: Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium är de övriga medlemsländerna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är vi redan bundna av med 23 av 28 EU-länder. Vi är med i Natos partnerskap. Vi är det mest aktiva landet. Varför då inte inleda en process för att ta det här steget att få tryggheten i § 5 och det åtagande som är mindre än vad vi redan har genom EU-fördraget?

Fru talman! I sitt svar till mig yttrade försvarsministern att all rapportering från militära attachéer sekretessbeläggs i Försvarsdepartementet. Jag utgår från att det var en felsägning, eftersom lagstiftningen kräver sekretessprövning i varje enskilt fall när det gäller allmänna handlingar.

Vad jag förstår har delar av den omdiskuterade handlingen blivit offentliggjorda, och jag kan för mitt liv inte förstå varför regeringen inte undanröjer alla misstankar om spel under täcket och visar återstoden i denna. Det agerande som försvarsministern och regeringen nu ägnar sig åt leder bara till att historien kommer att fortsätta att leva i massmedierna under avsevärd tid framöver. Man vinner ingenting.

När jag hör försvarsministern kommentera den militära alliansfriheten genom att säga att regeringens linje ligger fast och att det inte finns någon anledning att diskutera börjar jag förstå vilket förhållningssätt man har till kommunikationen med svenska folket när det gäller djupt allvarliga ting i försvars- och säkerhetspolitiken.

Jag har också försökt undvika att göra denna debatt till en allmän Natodebatt, fru talman. Men när Hans Wallmark säger att Sveriges alliansfrihet saknar trovärdighet, samtidigt som Sverige inte omfattas av de bindande försvarsgarantier som ett Natomedlemskap innebär, har han naturligtvis helt rätt. Man skulle till detta kunna föra omständigheten att Sverige konsekvent under mer än 20 års tid gjort sig beroende av en organisation i vilken Sverige inte har något som helst inflytande.

Fru talman! När jag säger att regeringens linje ligger fast är det inte ett uttryck för att det inte finns någon anledning att föra diskussioner, men det är ett uttryck för att vi inte kommer att ändra ståndpunkt. Det är det här som är regeringens linje. Det är viktigt att vara tydlig på den punkten. Man ifrågasätter både från vänster och från höger vilken linje regeringen har. Det regeringen har sagt gäller. Det är ingen nyhet för någon av er.

Däremot har ni alla deltagit i någon sorts spel där ni försöker måla upp en bild av att det vi säger inte är det som gäller utan att vi håller på med något annat. Det vill jag grundligen dementera, så att vi får bort frågan ur diskussionen - vi ska inte diskutera utifrån ett desinformativt förhållande. Så enkelt är det.

Sedan var det frågan om handlingen. Den har vi hanterat på ett korrekt sätt från departementets sida. Den hade inte hanterats, Allan Widman, på något annat sätt under den förra regeringen heller. Den praxis som utskottet ska hantera när ledamöterna ska få läsa handlingen går ut på att handlingen ligger i kassaskåpet hos kanslichefen och varje ledamot som läser handlingen undertecknar den. Sekretessen gäller fortfarande. Det är den ordningen som har blivit praxis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har ingen ambition att lägga upp all attachérapportering på bordet för allmän beskådan så fort det finns en artikel i tidningen. Så kan man inte göra.

Alla har rätt i att det finns delar av handlingen som inte är hemligstämplade, men det gäller inte den typen av material. Det kan vi, om nödvändigt, fördjupa oss i vid ett annat tillfälle.

Sedan var det frågan om alliansfriheten. Vår syn är att alliansfriheten bidrar bäst till stabilitet i vår del av Europa. Vi menar att ökad försvarsförmåga, vilket vi är överens om, är viktig. Den ökar, med hjälp av en uppgörelse, med 11 procent under fem år. Vi vill fördjupa våra samarbeten. Vi går längst med Finland, där vi markerar även bortom fredstida förhållanden.

Sverige deltar i en lång rad verksamheter som i sig är säkerhetspolitiska signaler, bland annat övningsverksamhet. Sverige gör det med USA.

Det är en grundläggande skillnad att vara med i Nato och att inte vara med i Nato. Det handlar om de kollektiva säkerhetsgarantierna. Det innebär en grundläggande doktrinförändring om Sverige går med i Nato, och det påverkar det samlade säkerhetspolitiska läget i vår del av Europa och sätter press på framför allt Finland att ändra sin säkerhetspolitiska doktrin.

Tycker ni att ni har mandat att försöka sätta press på Finland? Hur ser ni på det finländska centerpartiet, som definitivt säger nej till ett Natomedlemskap? Att Finland skulle gå med i Nato är en ännu mer dramatisk fråga än för Sverige.

Regeringen tycker att det är bättre att försöka gagna säkerhet och stabilitet genom att fördjupa alla samarbeten och markera att Sverige inte är naivt. Sverige vill se vad som händer. Vi oljar kanalerna och skapar en handlingsfrihet om krisen är ett faktum. Men regeringen har i grunden en defensiv hållning. Vårt krav är att Sverige ska få vara i fred, att suveräniteten ska respekteras kopplat till internationell lag och rätt.

Så tror vi att man jobbar på bästa sätt. Sedan hänvisar ni naturligtvis till en mängd olika tidningsartiklar, auktoriteter och folk som har haft höga befattningar i samhället. Men man har rätt att göra olika bedömningar i en demokrati. Man behöver inte slå varandra i huvudet med den ena auktoriteten efter den andra. Det finns många auktoriteter som uttalar sig på ett annat sätt. Regeringens linje ligger fast.

Fru talman! Min partiledares interpellation till statsministern, som försvarsministern och jag tar svaren för, hade som tredje fråga till statsministern: Hur avser statsministern att agera för att skapa en öppen och tydlig debatt kring Sveriges samarbete med Nato?

Jag tycker att dessa 45 minuter i kammaren är en god illustration till den förfrågan som min partiledare riktade till Peter Hultqvists partiledare.

Jag fick en fråga om Warszawapaktens upplösning var ett argument. Fru talman! Jag har personligen inga fantomsmärtor för avsaknaden av Warszawapakten, även om det finns andra ledamöter av kammaren som kanske har det. Argumentet har varit att inta något slags mitt-emellan-position. Om den ena alliansen inte finns är det svårt att vara mitt emellan. Därför tycker jag att just det argumentet borde avfärdas omedelbart.

Fru talman! Debatten har handlat en hel del om dokumentet. Vi lämnar det därhän. Jag vill återkomma till den grundläggande frågan. Vill vi eller vill vi inte vara med i det samarbete som britterna har inom ramen för JEF?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsministern säger att frågan inte har beretts politiskt än, och det finns inte ett ställningstagande. Men hur ser den politiska beredningen ut? När återkommer man med ett ställningstagande?

Fru talman! Helt i enlighet med det som står i inriktningspropositionen är det fullt rimligt att Sverige blir en del av JEF. Det är mer rimligt att vi blir en del av det än att vi tackar nej.

Hur ser beredningen ut? Hur återkommer regeringen i frågan?

Fru talman! Försvarsministern konstaterar att det är en grundläggande skillnad på att vara med i Nato och inte. Exakt! Det är precis vad det handlar om. Jag har inte för avsikt att fösa in något annat land i samarbetet, men däremot pågår en lika levande och lika vital diskussion i Finland. Mitt systerparti i Finland är för ett Natomedlemskap. Så är det även med mina systerpartier i Norge och Danmark. Parentetiskt kan jag säga att Peter Hultqvists systerpartier i Norge och Danmark också är för ett Natomedlemskap.

Fru talman! Jag har missat en fråga, nämligen om VJTF. Partnerländer är inte inbjudna till att delta i den typen av sammanhang. Så länge det förhållandet råder är det inte aktuellt för vår del att ta ställning till något sådant.

Jag vill bara påminna om vad jag har försökt att beskriva här, nämligen mängder av ambitioner och samarbeten som vi försöker hålla igång - som dessutom kostar pengar. Det är inte så att det är gratis att syssla med den verksamheten.

Därför kräver det lite mer överväganden innan man ställer sig här och utlovar det ena samarbetet efter det andra och tidsperspektiv. Det är rimligt att lämna en officiell begäran eller förfrågan innan man över huvud taget börjar prata om saken.

Jag kommer att återkomma i JEF-frågan i den händelse att frågan blir aktuell och regeringen gör bedömningen att vi ska gå vidare på den punkten. Jag noterar att frågan är nämnd som ett exempel. Ett exempel är inte detsamma som en kravbild. Det är en viss skillnad, och det bör klaras ut.

Det är nog lite svårare, Wallmark, än att det handlar om att inte ha ambitionen att fösa in något annat land i samarbetet. Men om Sverige tar ställning för att gå med i någonting sätter det press på Finland. Så är det bara. Man måste tänka lite bredare. Det är en fråga som har en annan magnitud i Finland än vad den har för oss i och med att Finland är ett direkt gränsland. Där finns paralleller från och historiska erfarenheter av hur det var under det så kallade kalla kriget.

Regeringen menar att det grundläggande förhållningssättet med alliansfrihet, kombinerat med de olika samarbetena och en ökad militär förmåga, skapar en förebyggande position innan en konflikt uppstår, och förhållningssättet skapar en handlingsfrihet i en eventuell konfliktsituation. Det är det bästa för Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.