Tobaksdirektivet och det svenska snuset

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Erik Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att säkerställa att snuset undantas från tobaksproduktdirektivets förbud att hänvisa till smak, doft eller smaktillsatser, och om jag tagit initiativ till en analys för att granska vilka konsekvenser ett eventuellt smakmärkningsförbud skulle få för svensk snustillverkning och för konsumenterna.

Bakgrunden till Erik Anderssons frågor är att Utredningen om genomförandet av EU:s tobaksproduktdirektiv lämnade ett delbetänkande i februari i år. Betänkandet innehåller förslag på hur tobaksproduktdirektivet ska genomföras i Sverige. Ett av utredningens förslag innebär att det blir förbjudet att hänvisa till smak, doft eller smaktillsatser på tobaksvaror och tobaksförpackningar. Förbudet föreslås omfatta alla tobaksvaror och därmed även snus.

Utredningens förslag har nu skickats på remiss. Syftet med att skicka ett utredningsförslag på remiss är framför allt att regeringen vill ha belyst vilka konsekvenser som förslaget kan få om det genomförs. Jag måste därför återkomma till de frågor Erik Andersson har med anledning av utredningens förslag efter det att remissvaren analyserats och regeringen har bestämt hur man tänker gå vidare med förslagen.

Fru talman! Jag minns att vi inför folkomröstningen om EU-medlemskap sa: Ja till EU, men inte utan min prilla.

Det var en ofta förekommande slogan i Sverige då. Vi har även ett undantag när det gäller snuset i EU.

Det svenska snuset är en flera hundra år gammal tradition i vårt land. Samtidigt är snuset den minst farliga tobaksprodukten men den enda som är förbjuden i EU. Svenskt snus består av vatten, tobak, salt och smaktillsatser.

Man kan även tala om folkhälsoeffekterna när det gäller snus. De facto har munhålecancer minskat sedan 1980 i Sverige, trots att snusandet har ökat. Sverige har lägst frekvens av lungcancer och KOL i hela EU. Sverige är också det första landet i Europa med mindre än 20 procents andel rökare. Till stor del tror jag att vi kan tacka det svenska snuset för det som har varit framgångsrikt när det gäller rökavvänjning.

Det finns snus som man kan köpa på apotek för att sluta röka, och då är det klassat som läkemedel. Sedan finns det snus som man kan köpa i affärer. Vad är skillnaden mellan den dosa som jag köper på apoteket och den som jag köper i affären? Den enda skillnaden är att det läggs punktskatt på det snus som jag köper i affären. Allt annat är likadant.

Det smakmärkningsförbud som diskuteras kan vara ett misstag som man inte har rättat till, i paritet med ett feltryck. I Europa är de inte så vana vid snus, och när de tänker på tobak går tankarna givetvis till rökning. När det gäller det svenska snuset är det svenska myndigheter som ska reglera ingredienserna och inte EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eventuellt kan ett förslag om att införa neutrala tobaksförpackningar komma i direkt konflikt med tryckfrihetsregleringen. Är det inte rimligt att seriösa företag som säljer en laglig produkt får tala om vilken smak det är på snuset?

Om detta går igenom i framtiden kommer det att slå hårt mot svenska jobb ute i landsbygden och göra att rökare kanske går miste om den mest effektiva produkten när det gäller att sluta röka.

Då är min fråga: Vad tänker statsrådet göra för att det ska vara möjligt att skriva på snusdosan vilken smak det är på snuset?

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Fru talman! Jag är själv inte snusare. Däremot är jag vän av sunt förnuft och rimliga principer.

Statsrådet säger i sitt svar att man har skickat detta på remiss för att ta reda på effekterna av ett sådant förslag. Om man fattar beslut om att man inte ska få redogöra för smaken kommer en av effekterna rimligtvis att bli att man inte får skriva på snusdosan vad det är för smak.

Jag tror, men jag är inte säker, att statsrådet liksom jag är en vän av det europeiska samarbetet. Då är det viktigt att vi ser till att det europeiska samarbetet sysslar med rätt saker och att vi i Sverige är ett land som markerar när den gränsen tangeras. Jag tror också att statsrådet i grunden kan hålla med om att det är viktigt att man vet vad man köper i butiken.

Min fråga till statsrådet blir: Kan statsrådet kosta på sig en åsikt om huruvida det ens är rimligt att man inte ska veta vilken smak det är på det snus man köper? Vi talar om innehållsförteckningar i en rad andra situationer. Men även om förslaget är ute på remiss vore det väl ganska rimligt att redan nu kunna säga att man självfallet ska veta vad man köper?

Fru talman! Jag vill understryka en sak utifrån Erik Anderssons inlägg. Han tar upp att snus kan ha effekter när det gäller till exempel rökavvänjning. Då är det ändå viktigt att påpeka att vi inte vet så mycket om det. Exempelvis Socialstyrelsen rekommenderar inte snus som en rökavvänjningsprodukt, eftersom man menar att det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma de eventuella effekterna.

Därför tycker jag att det är viktigt att hålla sig till principen om vetenskap och beprövad erfarenhet i detta fall.

När det gäller frågorna i övrigt är, precis som jag säger i mitt svar, den första delen av utredningen ute på remiss. Jag tycker att remissomgången i sig ger möjlighet till en fördjupad analys i och med att det förmodligen kommer att vara ett antal olika instanser, såväl privatpersoner som juridiska personer, som skickar in sina remissvar. Det bidrar till att hjälpa regeringen i dess överväganden.

När det gäller neutrala tobaksförpackningar är det än så länge bara ett direktiv till utredningen. Vi vet inte vad utredningen kommer att säga om detta och än mindre om den kommer att skickas på remiss och vad remissinstanserna i så fall säger. Jag kan dock kosta på mig så mycket som att säga att utgångspunkten för regeringens politik när det gäller tobaksprodukter är att följa de tobakspolitiska mål som har satts upp inte minst i den här kammaren och som handlar om att minska allt tobaksbruk och förhindra att ungdomar börjar använda tobak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det syftet har regeringen lagt fram inte minst tilläggsdirektiven till tobaksproduktsutredningen, och det är också med den målsättningen regeringen bedriver sin övriga folkhälsopolitik. Vi vet nämligen att tobak, i första hand rökning, leder till ökad ohälsa. I rökningens fall är det definitivt belagt att ungefär 100 000 svenskar har avlidit till följd av rökning de senaste åtta åren. Vi står alltså inför ett stort hot mot folkhälsan. Det är ett hot mot enskilda individer, och det innebär enorma samhällskostnader. Det råder det inga tvivel om.

Fru talman! Frågan man kan ställa sig är varför man ger ett direktiv om man inte tycker att det är en bra eller en dålig idé. Jag kan hålla med statsrådet om att vi ska se till att våra barn och ungdomar inte ska börja med tobak, men nu är det de facto så att vi har en del som röker. Många av dem som röker slutar röka, och vi har färre rökare i Sverige jämfört med övriga EU-länder. Mycket av det har vi snuset att tacka för.

Socialstyrelsen avråder från att snusa. De avråder mig säkert från att göra mycket annat också, givetvis. Grunden till förbudet när det gäller Europa var dock att EU ville förbjuda mentolcigaretter. Syftet var aldrig att förbjuda snuset eller innehållsförteckningen på det, utan man ville komma åt just mentolcigarretterna eftersom de med största sannolikhet är en anledning till att yngre börjar röka.

Snus är undantaget från förbudet om smaksättning och smakmärkning. I stället för att regeringen vill ta bort innehållsförteckningen och tala om vad det är för smak på snuset undrar jag hur en konsument, om det blir som statsrådet vill, ska kunna välja vilket snus han vill köpa. Det är ju även en konsumentfråga.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet är väldigt noga med att hålla öppet för möjligheten att vi i framtiden inte kommer att kunna ha märkning av smak på snusdosor. Han vill absolut inte stänga den dörren. Det är väldigt tydligt i den här debatten, och det tycker jag är tråkigt.

Jag snusar som sagt inte själv, så mig personligen rör det inte särskilt mycket. Men jag tycker ändå att vanligt sunt förnuft bör gå att tillämpa även på den här frågan. Jag tror att det är många snuskonsumenter som tycker att det är märkligt att statsrådet inte kan vara tydlig med sin ambition i frågan, att man ska kunna veta vad det är man köper i butik.

Fru talman! Jag vet inte hur mycket längre vi kommer i debatten.

Vi har en debatt som har att göra med att vi har att förhålla oss till det direktiv som beslutats i EU, trots det Erik Andersson anför om att det aldrig skulle ha varit intentionen från dem som ställde upp på direktivet - de som var ansvariga från Sveriges sida när det här slöts. Det är ändå ett direktiv vi har att förhålla oss till. Utredningen har utgått från det direktivet när den sedan har tagit fram förslag på hur direktivet ska införas i Sverige. Just nu är utredningen på remiss, och vi får se vad remissinstanserna säger. Sedan får vi återkomma till de specifika frågorna när regeringen utifrån remissinstansernas synpunkter har bestämt sig för sin linje.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Erik Ottoson hade argumentet att vi borde låta vanligt sunt förnuft gälla. Det är väl ett argument man brukar ta till när argumenten i övrigt tryter. Mina frågor tillbaka till både Erik Andersson och Erik Ottoson är: Vad är er syn på snus? Är det en hälsoskadlig produkt eller inte? Är det önskvärt att minska snusanvändandet eller inte? Om man tycker att det är önskvärt, vilka åtgärder föreslår Erik Andersson och Erik Ottoson att man borde vidta för att minska bruket av tobaksvaror i stället för det utredningen har kommit fram till och de direktiv regeringen har lämnat till utredningen?

Det är några frågor jag skulle vilja ha svar på från de båda Erikarna.

Fru talman! Det här är ett dåligt förslag som är ett misstag. Det kan bli svensk lag, vilket kan strida mot tryckfrihetslagen och kommer att försvåra för konsumenterna.

Sedan är det de facto så om man jämför snus och rökning att snus såklart är mindre skadligt. Det är därför vi har så positiva siffror när det gäller hälsotalen i Sverige. Men vi vill givetvis inte att någon ska bruka dåliga produkter. Här talar vi dock om smakmärkningen på snusdosan och om man ska förbjuda det eller inte. Jag anser att det bara skulle försvåra för konsumenterna om man gjorde det.

I övrigt vill jag tacka folkhälsoministern för en bra debatt.

Fru talman! Jag vill tacka Erik Andersson för en bra debatt. Jag fick inte riktigt svar på mina avslutande frågor, men jag förmodar att vi har anledning att komma tillbaka till den här frågan inte minst när remissinstanserna har lämnat sina svar och regeringen har beslutat sig för en slutgiltig linje.

Avslutningsvis kan jag säga att regeringen i det här fallet har att arbeta efter de mål inte minst riksdagen har ställt upp för det folkhälsopolitiska arbetet. Det handlar om att minska tobakskonsumtionen eftersom tobaksvaror är hälsoskadliga. Det gäller såväl cigaretter som snus, även om rökningen naturligtvis skördar betydligt fler offer när det gäller både antal dödsfall och antal insjuknade.

Som folkhälsominister är det mitt ansvar att leda regeringens folkhälsopolitik, och jag kan konstatera att vi redan efter bara några månader i regeringsställning bland annat har lagt fram ett antal tilläggsdirektiv till den utredning som nu sitter och tittar på tobaksproduktsdirektivet. Det är tilläggsdirektiv jag tror kan vara väldigt spännande att titta på inte minst när det handlar om att minska konsumtionen av tobaksvaror och, som sagt, förbättra den svenska folkhälsan. Det tycker jag är positivt.

Tack för en bra debatt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.