Terrorpropaganda, antisemitism och korruption hos Unrwa

Fru talman! Ludvig Aspling har bett mig att svara på frågan om jag anser det lämpligt att svenska biståndsmedel går till Unrwas undervisningsmaterial samt om jag bedömer att mekanismerna för att säkerställa att Unrwa använder biståndsmedel på rätt sätt är tillräckliga.

Unrwa ger stöd till över 5 miljoner Palestinaflyktingar i Jordanien, Syrien, Libanon och Palestina och möjliggör bland annat skolgång för över en halv miljon palestinska barn i dessa områden. Organisationen och dess verksamhet har en stabiliserande effekt på en region som är hårt drabbad av konflikt och extremism.

Unrwa är ett FN-organ, och som sådant faller det under samma granskningsbetingelser som andra FN-organ. Ramverket för undervisning klargör att undervisningen ska reflektera FN:s värderingar och principer såsom respekt för mänskliga rättigheter, tolerans mot olikheter och fredlig konflikthantering.

Unrwa följer värdlandets läroplan för att möjliggöra elevers avancemang via nationella prov till högre utbildning. Unrwa granskar den kurslitteratur som används och tar krafttag för att ta itu med material som inte lever upp till FN:s värderingar. Lärarna tar i sådana fall upp problematiska passager i linje med FN:s riktlinjer och använder kompletterande utbildningsmaterial.

Unrwa lägger ned stor kraft på kompetensutveckling för alla lärare för att de ska kunna identifiera och agera om och när en textpassage inte lever upp till FN:s riktlinjer. I januari i år instruerades Unrwas lärarkår att inte använda utgåvan av Dalal al-Mughrabis text i utbildningen, vilken Ludvig Aspling refererar till i interpellationen, detta efter att översynen av palestinska myndighetens textböcker identifierade texten som olämplig.

Jag vill i det här sammanhanget lyfta fram att regeringen givetvis starkt tar ställning mot antisemitism och genomför ett omfattande arbete för att motverka antisemitism, såväl nationellt som internationellt.

Regeringen bedömer att Unrwa gör vad som är möjligt för att säkerställa att undervisningen reflekterar FN:s grundläggande värderingar, inklusive tolerans mot olikheter. Utrikesdepartementet och Sida följer upp och granskar verksamheten kontinuerligt. Sverige styr och följer upp Unrwas arbete genom den humanitära strategin, de gemensamma utvärderingar som görs samt genom tät dialog med Unrwa och svenskt deltagande i dess styrelse. Dessutom granskas Unrwa kontinuerligt av flera aktörer för att säkerställa opartiskhet.

En annan organisation, Mopan, utvärderar multilaterala organisationers arbete. De publicerade en omfattande utvärdering av Unrwas verksamhet i juni i år. Mopan fann att Unrwa är en kompetent organisation som väl lever upp till sitt mandat i en resursträngd miljö och en svår kontext av återkommande konflikt. Mopan lyfter även fram utbildning som ett av Unrwas styrkeområden, där man berikar nationella utbildningsplaner med utbildning om mänskliga rättigheter och genom att lyfta fram frågor som könsbaserat våld.

Vad gäller anklagelserna mot individer i Unrwas ledning ser jag mycket allvarligt på dem som handlar om tjänstefel och maktmissbruk. Vi väntar nu på att FN:s generalsekreterare gör en bedömning utifrån slutsatserna från FN:s kontor för intern översyns utredning. Frågan måste hanteras transparent och skyndsamt, vilket vi har tagit upp med generalsekreteraren flera gånger. Vi har också tagit upp detta direkt med Unrwas ledning. Vi har varit mycket tydliga med att fakta måste klarläggas och eventuella nödvändiga åtgärder vidtas.

Vi förväntar oss stor transparens och regelefterlevnad från Unrwa, liksom från alla samarbetspartner som regeringen har. Vi har också tydliggjort att om anklagelserna mot individer i ledningen för Unrwa bekräftas av utredningen innebär det att ledningens förtroende är förbrukat och att den måste avgå.

Fru talman! FN:s Palestinamyndighet Unrwa är inte okontroversiell. Organisationen har i flera sammanhang anklagats dels för att inte hålla sig opartisk i konflikten i Mellanöstern, dels för att bedriva grov antisemitisk terrorpropaganda i sina skolor.

Biståndsministern har tidigare kommenterat kritiken så här: Påståenden om att Unrwa skulle legitimera antisemitism eller terrorism har gång på gång visats vara felaktiga.

Jag skulle därför vilja ta ett par konkreta exempel från dessa skolböcker, som finansieras av svenska biståndspengar, och höra vad biståndsministern tycker om dem.

I boken Vårt vackra språk, årskurs 3, 2018 års upplaga, s. 64 står det: Jag lovar att jag ska offra mitt blod för att vattna de generösas land. Och ska avlägsna inkräktaren från mitt land. Och ska utrota återstoden av invandrarna.

Jag är ingen expert på Miljöpartiets ideologi, men det här med att utrota invandrare trodde jag var någonting som Miljöpartiet skulle reagera lite starkare på än vad ni faktiskt gör.

I boken Arabiska språket, årskurs 5, 2018 års upplaga, s. 52 berättas historien om Dalal al-Mughrabi, som kidnappade och mördade judiska barn: Efter att de hade orsakat ockupationen ett stort antal sårade och dödsfall, så förde Dalal tillbaka Deir Yassin en del av dess rätt och vattnade Palestinas land med sitt färska blod.

Vattna landet med sitt färska blod - att det här inte är lämpligt för barn är fullständigt uppenbart.

Vi kan gå vidare till boken Arabiska språket, årskurs 8, 2018 års upplaga, s. 148. Här handlar det om lärarinstruktionen, alltså vad man ska göra under en lektion: Eleven bör finna sig själv fri tid för att reflektera över farorna med judarnas giriga ambitioner.

Om det här inte är antisemitism, Peter Eriksson, vad är då antisemitism?

Jag skulle vilja veta vad biståndsministern tänker när han hör dessa exempel och rörande det faktum att hundratusentals barn drillas i den här typen av fanatisk våldsromantik i skolor som finansieras av svenska biståndspengar. Skulle biståndsministern till exempel någonsin läsa sådant här för sina egna barn? Nej, det skulle han naturligtvis inte, för det här är fullständigt barockt.

Fru talman! Jag kan väl kontra med att jag inte är expert på Sverigedemokraternas ideologi, men med den härkomst partiet har är det väl ändå en positiv sak att höra att SD nu försöker verka vara emot antisemitism. Det tycker jag är en extremt positiv utveckling.

Jag sa i mitt första anförande att just de texter som kom från den här boken har tagits bort. Man har från Unrwas ledning sagt att de inte bör användas, och man har talat om för lärarkollegierna att de texterna och de böckerna ska tas bort. Det skedde i januari 2019. Det är precis den boken och utgåvan, med berättelsen om Dalal al-Mughrabi, som identifieras som mycket olämplig. Jag tycker att den är direkt stötande och olämplig att använda. Därför är det också bra att man nu har tagit bort de texterna från undervisningen.

Jag kom tillbaka från den här regionen alldeles nyligen. Jag var på en resa i Libanon, Jordanien, Palestina och Israel häromveckan. Kontexten är otroligt besvärlig och konfliktfylld, och den är full av extremism och fundamentalism från alla sidor - både från israeliskt och palestinskt håll och från andra håll.

Jag tror att man måste göra den bedömning som jag och många andra gör att Unrwas arbete med utbildning och hälsovård - det handlar alltså om över 500 000 ungar som går i skola och får utbildning tack vare FN-organisationen - har varit otroligt viktigt för att få ned våldsspiralen och bidra till en lugnare utveckling och mindre våld i regionen.

Jag tror att man också måste ge en eloge till dem som jobbar på FN:s kontor och organisationer med utbildningsfrågorna för att de har gjort ett väldigt bra arbete.

Nu är det, som sagt, en extremt svår situation. Till exempel lever 1,8 miljoner palestinier i Gazaområdet i ett område som är praktiskt taget ett öppet läger, och som palestinier kan man vanligtvis inte komma därifrån. Människor föds och lever hela sitt liv i ett flyktingläger och har mycket små möjligheter att leva ett normalt liv. Inte heller vi från svensk sida har fullt tillträde dit på grund av att Israel stänger gränserna och gör det väldigt svårt för oss att följa upp de insatser som Unrwa och andra organisationer gör för att motverka extremismen och få en sansad och opartisk utbildning i området.

Fru talman! Biståndsministern vill alltså ge en eloge till de personer som valde att köpa in de här böckerna från första början. Jag skulle vänligt men bestämt vilja säga att det är synnerligen olämpligt att göra det.

Biståndsministern lyfter också fram det faktum att den här organisationen gör en del bra saker inom sjukvård och säkert inom utbildning där det inte handlar om den här typen av smörja som jag lyfte fram i mitt första anförande. Det stämmer, men Sverige har ändå ett val när det gäller vilken organisation vi vill använda som en implementerande partner för att hjälpa flyktingar. Här har man ett val mellan att antingen använda en annan organisation eller en organisation som är svårt tyngd av antisemitism, terrorpropaganda och korruption. I det läget väljer regeringen det senare. Det är för mig väldigt märkligt.

När det gäller att det skulle vara en svår kontext är konflikten i Mellanöstern en svår kontext - det är inga nyheter - men det innebär inte att Sverige kan kompromissa med våra värderingar när vi spenderar våra biståndspengar. Bara för att kontexten är svår kan vi inte acceptera att man köper in skolböcker som instruerar eleverna att reflektera över farorna med judarnas giriga ambitioner. Det är ju fullständigt vansinnigt. Man kan inte skylla det på att det skulle vara en svår kontext.

En annan fråga som jag tycker är intressant vad gäller interpellationssvaret som jag får från biståndsministern är varför den här organisationen behövde instrueras utifrån för att sluta använda de här böckerna. Var det ingen lärare som reagerade över det här och tänkte att man inte ville använda detta som undervisningsmaterial? Det är alltså någon utifrån som har varit tvungen att gå in och säga: Ni måste sluta använda de här böckerna! Varför har ingen lärare sagt någonting? Det är en väldigt bra fråga, och svaret på den är antagligen att de lärare som är rekryterade för att undervisa i de här skolorna inte tyckte att det här var ett problem. Det i sig är extremt allvarligt.

Det sista jag vill fråga är: Har man faktiskt slutat att använda de här böckerna? Det står i interpellationssvaret att myndigheten har instruerats att sluta använda böckerna. Okej, men har man faktiskt gjort det? Det skulle jag vilja ha ett svar på.

Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att Ludvig Asplings inlägg tyvärr är fullt av ignorans och okunnighet. Den här boken kom i tryck 2018, och man fick ett beslut i januari 2019 om att den inte ska användas. Den kan inte ha använts på många ställen under någon längre tid innan beslutet kom. Det var alltså en ganska snabb reaktion.

Som jag sa tidigare är det här en kontext full av fundamentalism, extremism och svåra förhållanden. Jag tycker inte alls att det har dragit ut på tiden, utan jag tycker att det är ganska snabbt agerat från Unrwa när man meddelar att de här texterna inte får användas.

När man bedömer organisationen eller utbildningsverksamheten som helhet måste man utgå från hela undervisningen. Det handlar om över 500 000 barn i flera olika länder och som använder en mängd olika läromedel. Ska man göra en utvärdering av det kan man inte gå in och titta i en enskild text i en bok som redan är förbjuden. Det är helt orimligt att göra sådana saker.

Jag tycker att Ludvig Aspling borde gå tillbaka och undersöka sakerna lite bredare om han vill ha en uppfattning om detta, och jag tycker att han heller inte ska ge sken av att man kan ta bussen och åka till en annan friskola i Israel eller någon annanstans i Mellanöstern för att få undervisning eller att vi kan skicka pengar till en sådan organisation. Det här är FN:s organisation. Det är antagligen den organisation av alla i hela det här området som garanterar den bästa undervisningen och den bredaste säkerheten när det gäller att vara fri från extremism i mycket svåra förhållanden - och tyvärr förhållanden som de på Gazaremsan, där till och med Israel gör det svårt eller ibland omöjligt för oss från Sverige att följa upp ordentligt hur utbildningen bedrivs eftersom vi inte har fullt tillträde dit.

Fru talman! Jag noterar att Peter Eriksson inte svarar på den mest grundläggande frågan i mitt förra inlägg: Har man slutat använda de här böckerna eller inte? Det är en väldigt enkel ja-eller-nej-fråga. Jag skulle vilja ha ett besked.

Peter Eriksson låtsas som att han inte känner till bakgrunden till interpellationen och påstår att jag borde sätta mig djupare in i frågan och göra en bredare genomlysning av det material som finns tillgängligt. Vi arbetar ju inom vissa tidsramar här i kammaren. Om jag skulle få 20 minuter på mig skulle jag kunna göra listan betydligt längre. Jag skulle också kunna ta med bilder, videofilmer och en oändlig mängd material för att visa biståndsministern vad som pågår i de här skolorna. Det finns hur mycket som helst dokumenterat. Men i en interpellationsdebatt får man hålla sig till ett par exempel. Det ligger i sakens natur.

Jag säger inte heller att situationen alltid är enkel. Interpellationen handlar inte om huruvida personerna kan ta en buss till en friskola i en annan stad eller huruvida Sveriges relation till Israel, som den här regeringen kanske inte har hanterat på bästa sätt, gör det möjligt för oss att följa upp det här. Interpellationen handlar om hur vi ska använda svenska biståndspengar.

Kan vi försvara att svenska biståndspengar används för att köpa in den typen av material? Nej, det kan vi inte. Det är inte första gången det har visat sig att Unrwas böcker innehåller den här sortens smörja, och det är antagligen inte sista gången. Jag kan lova att vi inom ett år kommer att stå här och tala om det igen. Det är nämligen en följetong som aldrig verkar ta slut.

Det enda sättet att sätta ned foten är att stoppa pengarna. Flera EU-länder har valt att göra det. Jag hoppas att Sverige också vaknar upp, förhoppningsvis under den här mandatperioden, och fattar beslut om att sluta finansiera den här typen av trams.

Fru talman! Jag blir lite förvånad. Det enda exempel som Ludvig Aspling tar upp är ett exempel från en bok som inte är tillåten och som möjligen fanns under några månader. Den trycktes 2018 och förbjöds redan i januari 2019.

Jag vet inte om den fortfarande finns i något klassrum. Däremot vet jag att den inte är tillåten av Unrwa. Unrwa har också en kontinuerlig dialog med lärarna om vilket undervisningsmaterial man ska använda och vilket man inte ska använda. Det är den bästa garanti vi kan få från någon undervisningsaktör i den här regionen.

Att 500 000 barn går i skola där i stället för att driva runt på gatorna är en stor fördel och har bidragit till stabilitet i regionen, inte till mer våld i området. Det är jag hundraprocentigt säker på.

Svenska biståndsmedel används för att se till att det blir en hygglig undervisning för ungarna i den regionen i stället för att de på dagarna går i skolan hos ganska extrema organisationer, till exempel Hamas i Gaza.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.