Sveriges hållning till automatiserade vapensystem

Herr talman! Stig Henriksson har frågat mig hur regeringen har agerat i frågan om automatiserade vapensystem, om vilka initiativ regeringen avser att ta för att pröva dessa vapensystem ur ett folkrättsligt perspektiv och om Sverige bör verka för ett moratorium.

Som Stig Henriksson påpekar finns det i dag vapen, till exempel luftvärnssystem, med automatiserade funktioner. Dessa funktioner syftar till att stödja operatören i att bekämpa aktuella mål och samtidigt undvika att bekämpa andra objekt.

Regeringens målsättning är att om våra soldater hamnar i strid ska de ha sådana vapen som gör det möjligt för dem att bekämpa motståndaren med så små oönskade skador och egna förluster som möjligt. Automation kan här ge värdefulla bidrag men måste självklart noggrant testas och utvärderas.

En viktig utgångspunkt är att internationell humanitär rätt gäller för användning av alla slags vapen. Enligt artikel 36 i tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna har varje statspart en skyldighet att vid studium, utveckling, anskaffning eller val av ett nytt vapensystem avgöra om dess användning under vissa eller alla omständigheter skulle vara förbjuden enligt statspartens folkrättsliga åtaganden. I Sverige görs den folkrättsliga bedömningen av Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt. Denna granskning utförs i enlighet med gällande regelverk, och i dagsläget behövs inga extra initiativ för automatiserade vapensystem.

Olika grader av automatisering har länge använts i olika vapensystem, och något moratorium är inte aktuellt.

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Min fråga handlar den här gången om just automatiserade vapensystem - den förra debatten handlade om autonoma vapensystem.

Ett enkelt exempel är drönare. Det är vapen som skapar en allt större etisk debatt. Hur rimligt är det att man utifrån en bekväm stol någonstans i till exempel USA med hjälp av satellitdata, överförda från det svenska statliga rymdbolaget SSC, skickar drönare för att mörda människor i Pakistans berg och sedan går på lunch, väl vetande att offren mycket ofta är barn och oskyldiga?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt en rapport från ansedda Stanford University och New York University är bara 2 procent av dem som dödas av drönare så kallade high level targets - dem man vill komma åt.

Ministern hänvisar i sitt svar till att man är skyldig att pröva om det är folkrättsligt okej, enligt artikel 36 i tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna. Utrikesministern sa nyss att det tyvärr är ganska få länder som tillämpar detta. Det kan man alltså inte förlita sig på. Men försvarsministern menar att någon ytterligare analys inte behövs och hänvisar till denna artikel. Det är ett ganska lättviktigt argument i detta sammanhang eftersom många inte bryr sig om det här testet. Det skulle då vara frid och fröjd i och med att vi kan hänvisa till detta. Sveriges regering ska inte agera vad gäller automatiserade vapensystem eller ta några initiativ för att pröva om de ur folkrättsligt perspektiv är möjliga att använda eller om vi till och med skulle verka för ett moratorium.

Jag uppfattar det som att ministern antyder nästan motsatsen. Våra soldater i strid ska ha sådana vapen som gör det möjligt att bekämpa motståndaren så effektivt som möjligt men med så små oönskade skador och egna förluster som möjligt. Automation kan här ge värdefulla bidrag.

Jag tycker att det nästan är lite oroande att ha den inställningen, för detta är ett jättestort problem. Det är bara att läsa vittnesmålen från Pakistan och från andra länder som är utsatta för detta.

Rapporten visar att dessa så kallade precisionsvapen har en extremt låg träffprocent i fråga om avsedda mål. 98 procent missar sina high level targets. Men de träffar andra, förbipasserande. De träffar barn. De träffar sjukhus. De träffar skolor.

Menar ministern verkligen att vi, som den humanitära stormakt vi utropat oss till, bara ska sitta med armarna i kors och peka på att procedurerna borde följas, även om vi vet att de inte följs?

För övrigt anser jag att Sveriges riksdag snabbt ska signera avtalet som förbjuder kärnvapen.

Herr talman! Den sistnämnda frågan rör inte denna debatt, om jag har förstått frågeställningen rätt.

Det jag har konstaterat handlar om de avtal och de konventioner som gäller på det internationella planet och det man i olika sammanhang har kommit överens om. Om gällande regelverk inte följs från olika håll kan man ju börja med att peka på behovet av att följa det.

Det är ändå så att användning av vapen i strid regleras av internationell humanitär rätt. Ska man utgå från den är det så att varje befälhavare ska vidta alla praktiskt möjliga försiktighetsåtgärder vid valet av stridsmedel och stridsmetoder i syfte att undvika eller i varje fall minimera oavsiktliga förluster av civila liv samt skador på civila och civila objekt. Det gäller också för insatser med vapen med automatiserade funktioner.

Såväl utvecklingen som användningen av vapen, inklusive vapen med den här typen av funktioner, är reglerade i internationell humanitär rätt. För svensk del ligger vi väldigt långt framme när det gäller att säkerställa att folkrätten alltid respekteras i vapensammanhang. För vår del är det otänkbart att utveckla och ta i bruk vapen som inte uppfyller folkrättens krav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I vårt land har vi sedan 1974 ett system för folkrättslig granskning av nya vapen som ska användas i Försvarsmakten. Den granskningen utförs av Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt. Delegationen är en myndighet under Försvarsdepartementet som leds av expeditions- och rättschefen. Ledamöterna har expertkunskaper inom folkrätt, militärt agerande, teknik och medicin. De försöker göra en allsidig prövning av vapen eller ammunition utifrån de folkrättsliga åtaganden som har ingåtts. Granskningen sker efter anmälan av Försvarsmakten eller annan berörd myndighet. Och den görs, som sagt, utifrån folkrättsliga åtaganden - det handlar bland annat om den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna.

Vi har alltså ett granskningssystem i vårt land med anledning av Sveriges folkrättsliga åtaganden. Jag tycker att det är ett seriöst sätt att följa upp det som vi har kommit överens om i olika internationella konventioner och internationella sammanhang. Jag vill bara understryka att Sverige här ligger långt framme.

Detta hindrar inte att vi utifrån våra erfarenheter och det som vi har gjort i vårt land samt den kunskap vi har byggt upp också verkar i internationella sammanhang för att på olika sätt öka respekten för folkrättsliga åtaganden.

Detta är alltid ett problem. Vi kan räkna upp hur många exempel som helst från den internationella arenan på hur olika länder bryter mot folkrätten. I vårt närområde har det varit rätt kraftfulla exempel under senare år från rysk sida, om vi nu ska nämna någonting i sammanhanget. Folkrätten och följandet av folkrätten är alltid aktuellt. Det finns alltid en beredskap från svensk sida att agera i de sammanhangen. Men jag vill markera att det finns en uppföljning. Det finns ett internationellt regelverk.

Herr talman! Ministern har uppehållit sig mycket vid att Sverige följer procedurerna, som man ska göra. Trots det är vi med och utvecklar vapensystem. Det vore bra att ta en debatt om dessa saker.

Jag har framför allt riktat in mig på vad Sverige gör på den internationella arenan. Därför var jag lite förvånad över att försvarsministern tog den debatten. Men vi vet nu att den reglerade användningen inte följs. När det gäller hänvisningen till artikel 36 har ministerns kollega tidigare här just talat om att det inte är särskilt många länder som tillämpar den proceduren.

Mina frågor var om Sverige har agerat, om vi inte borde ta initiativ och om vi inte borde verka för ett moratorium med tanke på hur det ser ut i denna värld. Även ministern säger ju att det finns en del regelverk, men när de nu inte följs antar jag att det är rimligt att säga som ministern gör, nämligen att det inte hindrar att Sverige internationellt skulle verka för det här.

Precis, det är ju det jag efterfrågar. Vad gör Sverige som stat i de här frågorna? Återigen: Precisionsvapnen träffar sina mål i 2 procent av fallen när man har så kallade high level targets. Det betyder att i 98 procent av fallen träffar man någonting annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller helt med om att vi ska vara tydliga när det gäller folkrättsbrott, till exempel vad gäller Rysslands agerande på Krim och i Ukraina, och vi ska vara lika tydliga när USA bryter mot folkrätten med urskillningslösa bombningar och krig i Irak under falska förespeglingar etcetera. Jag önskar bara att vi var lika tydliga jämt i dessa frågor.

Det är dock inte ämnet för dagen, utan mina frågor handlar som sagt var om Sveriges regering har agerat vad gäller automatiserade vapensystem, för det finns det min själ fog för att göra.

Skulle ministern kunna ta något initiativ för att pröva de här vapensystemen ur ett folkrättsligt perspektiv, inte bara så att säga om vi själva utvecklar dem utan just på den internationella arenan? Borde man inte också verka för ett moratorium med tanke på att det finns en stor etisk debatt och väldigt stora problem med detta på många olika sätt?

Det är de frågor som jag tycker kvarstår i stor utsträckning.

Herr talman! Om man inte gör någonting åt sin egen situation och bygger olika typer av system för att följa upp utvecklingen i det egna landet och vilken typ av vapensystem man ska hantera, då menar jag att man inte har någon trovärdighet heller i internationella sammanhang. Om Henriksson menar att det vi gör i Sverige egentligen inte är så intressant utan att eventuella ageranden i olika internationella sammanhang är mer intressanta tror jag att Henriksson gör en strategisk felbedömning.

Vi har byggt ett system för att vi på något vis ska kunna vara seriösa i detta. Även om vi utvecklar projekt i Sverige, där vi deltar tillsammans med andra länder med automatiserade vapensystem, ska det ju också prövas utifrån de regelverk som finns och som jag här har redogjort för om vi ska använda oss av dessa. Det är en oerhört viktig verksamhet, som jag ser det, och ger sedan en plattform, om man så önskar, att agera i olika typer av internationella sammanhang.

Sverige är ett land som när det gäller de folkrättsliga principerna naturligtvis är berett att agera över hela linjen av folkrättsliga åsidosättanden och brott. Sådant får man titta på från tid till annan beroende på hur den internationella utvecklingen ser ut och vad som händer.

Jag vill bara bestämt säga att om vi inte gör vårt jobb hemma, då har vi heller ingenting att säga i de internationella sammanhangen. Man ska också ha klart för sig att de här automatiserade vapensystemen är någonting som har utvecklats allteftersom, och jag kan säga att det ju bara inom ramen för Gripenprojektet finns en hög grad av automatisering som ett välutvecklat operatörsstöd.

Jag kan inte se något fel i det, utan jag tycker att det är rimligt att man bygger en teknik så att piloten har ökade möjligheter att koncentrera sig på att lösa sina uppgifter i stället för att vara upptagen med annat. Använd tekniken för att underlätta för piloten i det här sammanhanget! Använd tekniken för att underlätta för våra soldater i olika sammanhang! Sedan måste detta värderas i förhållande till de olika etiska regler som finns. Jag menar att Sverige använder sig av automatisering men att vi samtidigt klarar av att balansera det emot de olika internationella regelverk som gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag hoppas att inte ministern har missuppfattat mig. Inom matematiken pratar man ju om nödvändiga och tillräckliga villkor, och jag tror att det som Sverige gör på egen planhalva är ett alldeles nödvändigt villkor, det vill säga att vi tillämpar de procedurer som vi vill att andra ska tillämpa. Men det är definitivt inte tillräckligt. Vi måste också agera på den internationella scenen med detta i ryggen.

Ministern uttrycker sig hela tiden i termer av om man önskar agera på den internationella scenen. Det är ju det min fråga handlar om. Hur har vi agerat? Kan vi agera? Finns det tänkbara förslag på vad man kan göra? Jag tycker inte att jag får några tydliga kommentarer kring just det, utan vi pratar om delvis andra saker.

Jag tror att det är väldigt viktigt att titta på det här så fort som möjligt, därför att detta är någonting som inte sker i framtiden, utan det sker varje dag. Det finns vittnesmål om hur drönarattackerna i Pakistans berg drabbar oskyldiga offer. Det finns mängder av moraliska, etiska och folkrättsliga bekymmer med detta, men vi ska liksom bara se till att vi följer procedurerna hemma. Det är inte tillräckligt!

Jag tycker fortfarande att om vi nu inte har agerat internationellt när det gäller automatiserade vapensystem, låt oss då sätta igång! Det här är en fråga om liv och död för många människor. Jag tycker att man ska ta ordentligt initiativ och testa det ur ett folkrättsligt perspektiv och verka för att det görs på den internationella scenen, och jag tycker också att det skulle finnas skäl att diskutera ett moratorium med tanke på att detta faktiskt är mord som sker varje dag.

För övrigt anser jag att vi borde signera kärnvapenavtalet.

Herr talman! Egentligen har jag bara en sak att säga, om jag nu ska vara väldigt tydlig: Sverige är alltid berett att agera mot folkrättsbrott. Folkrätten är den grundläggande principen för internationellt umgänge, och det är reglerat också i FN:s stadgar. Det är plattformen för väldigt mycket av Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik, och det är ledstjärnan för den regering jag företräder.

Det är alltså ett brett perspektiv som omfattar samtliga frågeställningar, och detta är utgångspunkten för den svenska regeringens agerande.

När man agerar i folkrättsbrott måste man också ha väldigt torrt på fötterna så att man agerar på ett riktigt och korrekt sätt, annars blir det så att man slänger sig med mer allmänna ordalag som kanske inte riktigt har substans när det kommer till kritan.

När det gäller folkrättsbrott måste man ha en klar och tydlig linje: Det är inte acceptabelt, och de etiska regler och skyldigheter som man har signerat i internationella sammanhang är det som man måste förhålla sig till, och det är det som gäller.

Överläggningen var härmed avslutad.