Sveriges engagemang för demokratin i Colombia

Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig på vilket sätt jag inom utrikes- och biståndspolitiken ämnar verka för att demokrati och demokratiska strukturer stärks i Colombia. Låt mig inledningsvis framhålla att jag välkomnar Luciano Astudillos engagemang för Colombia. Regeringen har inom ramen för landfokuseringsarbetet beslutat att fortsatt stödja Colombia, med fokus på fred och säkerhet. En av tre tematiska prioriteringar i den nya utvecklingspolitiken är dessutom demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige, bilateralt och genom EU och FN, söker bidra till en hållbar politiskt förhandlad lösning på den interna väpnade konflikten i Colombia och verkar för att respekten för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt upprätthålls. Sverige har under ett antal år byggt upp breda kontaktytor och ett förtroendekapital som gör att vi kan bidra till nationella processer för fredsbyggandet och åtgärder mot den humanitära krisen. Genom en kombination av politiska initiativ och ett strategiskt utvecklingssamarbete, där Sverige är sjätte största biståndsgivare, åtnjuter vi i dag förtroende från de viktigaste aktörerna, såväl nationellt som internationellt, och har goda politiska relationer med Colombia. Den 19 november antog EU rådsslutsatser om Colombia. Dessa lyfter fram EU:s beredvillighet att stödja den colombianska regeringen, de statliga institutionerna, det civila samhället och internationella organisationer i arbetet för fred, försoning, rättvisa och demokrati i Colombia. Stärkandet av demokrati betonas också i deklarationen från det forum för dialog och utvecklingsfrågor mellan Colombias regering, det civila samhället och det internationella samfundet som möttes den 29 och 30 november. Försoningsarbete, valövervakningsmissioner, utarbetandet av den colombianska nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter, efterlevandet av lagen om fred och rättvisa, stärkandet av programmen för utveckling och fred med mera är viktiga insatser, som Sverige stöder, i arbetet med att stärka demokrati och demokratiska strukturer i Colombia. Jag vill också framhålla att i den politiska dialogen, bland annat i samband med vicepresident Santos och utrikesminister Araújos respektive besök under hösten, lyfte jag och biståndsministern fram vikten av demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och fredlig utveckling i landet.

Fru talman! Tack för ett väldigt bra svar, utrikesministern! Det är ett par saker som utrikesminister Carl Bildt framhåller i sitt svar som jag vill betona och understryka i början. Först och främst är det definitionen av det som händer i Colombia. I sitt svar slår utrikesministern fast att det i Colombia råder en intern väpnad konflikt. Det är väldigt viktigt att hålla fast vid den definitionen av det som händer i Colombia. Det finns väldigt många, exempelvis företrädare för regeringen i Colombia, som försöker tala om att man lever i en postkonfliktsituation och att det inte pågår något krig. Jag tror att det är bra att här vara så tydlig som utrikesministern är, att det pågår en konflikt där och att man ser allvarligt på den konflikten. Det andra som jag tycker är väldigt positivt med svaret är det fortsatta stödet och fokuseringen på Colombia. Även vi socialdemokrater följde det landet med stort intresse och har spelat en roll där. Vi har varit inne i försöket att stötta förhandlingar mellan en av gerillorna och den tidigare regeringen. Vi är mycket nöjda med att även den nuvarande regeringen fokuserar på landet, av lätt insedda skäl. Det är ett av de få länderna i Sydamerika där övergreppen fortfarande är många och stora och där demokratin verkligen är långt borta. Precis som Carl Bildt säger har vår närvaro i Colombia byggt upp ett betydande förtroendekapital och goda kontaktytor. Därutöver har vi en mycket bra representation där. När jag nyligen besökte landet blev jag mycket imponerad av de människor som jobbar på ambassaden och det förtroendekapital och den attityd som finns till att stötta ett land i behov av hjälp. Det sistnämnda betyder att vi som land bör och kan spela en större roll än andra. Vi har ett särskilt ansvar, eftersom vi byggt upp förtroendekapitalet gentemot det civila samhället men också gentemot regeringen. Vi måste vara beredda när och om hjälp behövs eller begärs. Vi kan betyda skillnaden. Bakgrunden till interpellationen är att jag åkte till Colombia som en av de internationella valobservatörer som bjöds in av det civila samhället. Vi var ett 50-tal observatörer från framför allt många europeiska länder men också från andra delar av världen. Det är ett projekt som för övrigt också stötts av Sverige genom Sidapengar. Förutom de internationella observatörerna bevakades valet även av 10 000 colombianer. Själv besökte jag den karibiska kusten - Santa Marta, Ciénaga, Taganga. Det var en dyster bild, inte minst i staden Ciénaga, med stora möjligheter till valfusk, stort kaos kring vallokalerna och många militärer, något som vi svenskar inte är vana att se runt vallokaler. Det kändes inte bra. Den bild jag fick bekräftades också när jag träffade vicepresident Santos. När jag berättade att jag varit i Ciénaga sade han: Ojojoj, då måste du ha sett mycket. Det är allvarligt att en vicepresident för ett land är så väl medveten om de oegentligheter som pågår i det land han företräder. Sverige måste vara berett att i alla lägen stärka och stötta Colombia i dess demokratiska arbete både när det gäller val, partier och organisationer. Det är oerhört viktigt.

Fru talman! Jag tror att vi i grunden är relativt överens om synen på Colombia. Colombia är ett land i Latinamerika med gamla traditioner. Man kan möjligtvis säga att det är en av kulturmetropolerna i den delen av världen. Det är ett land som haft mycket djupgående problem med kriminalitet, konflikter, droghandel, korruption och styrelseform. Om man tittar på Colombia under de senaste decennierna måste man emellertid säga att framstegen varit rätt betydande. I dag är situationen en annan än för tio eller tjugo år sedan. Jag har varit i landet ett antal gånger under den perioden. Samtidigt måste vi säga att det är ganska lång väg kvar. Konflikter kvarstår. Vi har sett vissa väpnade grupper desarmeras och därmed upphöra med striderna. Vi har sett andra väpnade grupper fortsätta sin kamp. Vi har sett vissa framgångar i kampen mot droghandeln och den förfärande effekt som drogerna har på hela samhällsstrukturen. Vi har sett framgångar både när det gäller ekonomisk utveckling och den politiska stabiliteten. Men mycket återstår. Man kan fråga sig om Sverige har möjlighet att göra något och ge några bidrag till processerna i ett så pass avlägset land som Colombia. Vi ska inte överdriva våra möjligheter, men som Luciano Astudillo och jag är överens om har det byggts upp kontaktnät och ett förtroende under en lång period, vilket kanske i vissa situationer skulle kunna medverka till att åtminstone på marginalen föra de olika fredsprocesser, som är en del av den samlade colombianska utvecklingen, framåt. Det jag beskrivit i interpellationssvaret är att översiktligt något visa på de fortsatta insatser som vi från regeringens sida gör för att bibehålla kontaktnätet, stimulera utvecklingen i Colombia och vara till hands om möjligheten finns att göra ytterligare insatser. Vi har självfallet ett mycket starkt intresse av den demokratiska utvecklingen och respekten för mänskliga rättigheter i hela Latinamerika. Om man ser tillbaka i historien hör Colombia till de länder som mest drabbats av inre strider, korruption, narkotika och mycket annat. Därför har vi desto starkare skäl att nu försöka stödja, underlätta och hjälpa en process som, trots alla sina svårigheter, är på väg åt rätt håll.

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att poängtera en sak, nämligen att utrikesministern inte ska underskatta den roll som Sverige kan spela i Colombia. Vi har byggt upp ett betydande förtroendekapital som vi ska vara beredda att åtnjuta. Även om Colombia ligger långt borta ska vi vara beredda att stötta. Vi har gjort det förr, och vi kan göra det igen. I Colombia väljer kandidaterna partier, inte partierna kandidater. Så sades det till mig när jag besökte landet. Det finns alltså mycket kvar att göra vad gäller organiserandet av valen och hur lagstiftningen ska reformeras. Jag tror att vi kan bidra genom att stärka och stödja valorganisationen, bistå med kunskap och erfarenheter om val och valsystem samt stödja politiska partier så att de blir starka nog att inte bli beroende av sina kandidater. Det är en viktig del i det hela. För att över huvud taget kunna bygga upp ett förtroende i ett land som Colombia är det viktigt att komma ihåg att mycket återstår att göra. När jag var där fick jag ta del av den artikel som jag visar upp för kammarens ledamöter. Det var egentligen en lång artikelserie med titeln "Colombia busca a sus muertos", vilket betyder "Colombia söker sina döda". En av rubrikerna lyder "Vems är dessa skor?" och visar en kvinnas skelett. Usch, det är rätt obehagligt. Vem var det? Varför mördades hon? Colombia är ett land som kan skryta med att ha Sydamerikas modernaste konstitution. Colombia är också ett land som kan skryta med att det, när land efter land i Sydamerika på 70- och 80-talen drabbades av militärjuntor, fortfarande var en demokrati, åtminstone konstitutionellt. Samtidigt finns det få länder där så många fallit offer för den konflikt som pågått. Man räknar med att så många som 31 000 människor försvunnit i landet. I dag lever tre miljoner människor som internflyktingar. Konsekvensen av detta är en förödande fattigdom. Det är alltså lång väg kvar att gå. När vi försöker stötta landet är det viktigt att respekten för den rättsstat som Colombia trots allt vilar på finns där. Och då är sanningen viktig. Finns det ingen sanning är det svårt med gottgörelse och försoning. Det vet vi genom de erfarenheter vi har från andra konflikter i världen. En viktig beståndsdel i det demokratiarbetet är den rättsprocess som pågår mot de före detta paramilitära ledarna. Den har fått kritik av OAS-verifikationen, som Sverige för övrigt stöder. Likaså har flera nationella och internationella MR-organisationer kritiserat paramilitärens bekännelser. De anser att bekännelserna i alltför stor utsträckning går ut på att politiskt och ideologiskt legitimera en del av de fruktansvärda dåden. Colombia förtjänar mer än så. Om det nationella rättssystemet inte fungerar måste därför Sverige vara berett att kräva att en internationell rättsinstans tar tag i frågan. Om vi vill vara en förkämpe för demokrati och mänskliga rättigheter får vi aldrig låta personer som organiserat utbildning i hur man styckar människor levande näst intill gå fria, vilket nu sker i Colombia. Vi måste noga följa rättsprocesserna och vara beredda att använda all vår diplomatiska arsenal för att stärka och säkerställa grunden för demokrati i landet.

Fru talman! Colombia genomgår en serie svåra processer, även om jag tror att vi är överens om att landet i allt väsentligt är på väg åt rätt håll. Landet har gått in i en process där en avväpning av de paramilitära grupperingarna sker. Det sker i enlighet med en lagstiftning som antagits. Enligt den finns det möjligheter till strafflindring för dem som frivilligt lägger ned vapnen, men det finns också möjlighet att ställa dem till ansvar som man anser ska ställas till ansvar för olika brott. Det här är, som alltid i processer av denna art efter förödande interna strider, en mycket känslig och mycket svår process. Sydafrika och andra länder har gått igenom sådant som förvisso inte är identiskt, men som har illustrerat en del av de svårigheter man står inför. Vi ska hjälpa till så gott vi kan. Vi ska ha respekt för de svårigheter som finns. Det är en del av det hela. På den andra sidan har vi, om man förenklar bilden över det tillåtna, Farcgerillan, som fortfarande är kvar. Det är övervintrade marxist-leninister, eller vad vi nu ska kalla dem, som hållit människor kidnappade i åratal. Häromdagen såg vi bilder på människor som knappt levde, människor som har hållits år efter år under vedervärdiga omständigheter ute i djunglerna. Man bör försöka att på ett eller annat sätt få dem att lägga ned vapnen, att inse att det är demokrati som är lösningen på de sociala, ekonomiska och andra problem som Colombia och andra länder står inför. Jag håller med om att vi inte ska underskatta våra möjligheter. Vi ska inte heller överskatta dem. Ibland tycker jag att vi i Sverige har en tendens att tro att bara vi löser världens problem. Så är det inte riktigt. Men vi har vissa möjligheter. Dem ska vi förvisso inte underskatta. Det som vi kan göra i det här fallet, förutom vad vi har diskuterat hitintills, kan ske till exempel inom ramen för Idea vid Strömsholmen där borta. Det är en internationell organisation som är lokaliserad i Stockholm och har kontakter med oss. Idea tillhör dem som nu hjälper till med att försöka reformera och utveckla bland annat valsystemet. Det är en del av de insatser vi kan göra. Som sagt har vi en bra politisk dialog. Jag har träffat både vicepresidenten och utrikesministern - utrikesministern till och med två gånger, om än mer informellt i det andra sammanhanget. Det är viktigt att också på det sättet upprätthålla den förtroendefulla dialogen mellan Sverige och Colombia.

Fru talman! Det är viktigt att den avväpningsprocess som nu pågår inte tillåter att människor som begått grova brott får gå fria. Det säkerställer inte försoning och gottgörelse. Sanningen måste komma fram, och de grova brott som begåtts måste bestraffas. Förr eller senare måste både Farcgerillan och ELN in i en rättsprocess också och lägga ned vapnen om vi ska komma någon vart i det landet, och när nästa process ska i gång måste det här ha fungerat bra med de paramilitära grupperna. Hur ska vi annars klara av den andra gruppen, som också den bär en stor skuld på sina axlar. Den har gjort sig skyldig till våld, narkotikabrott och inte minst kidnappningar. Därför är den process som nu pågår väldigt viktig. Där måste Sverige vara på och kräva att sanningen kommer fram, att de som har begått de allra grövsta brotten får sitt straff och att offren får gottgörelse. Det är oerhört viktigt. Jag vill avslutningsvis tacka för samtalet med utrikesministern och passa på att önska honom och familjen en god jul och ett gott nytt år. Jag ska också överlämna slutrapporten från den internationella observationsgrupp jag tillhörde. Den kan någon på Utrikesdepartementet översätta; den är på spanska. Den kan vara ett bra underlag. Detta är ett exempel på vad Sverige bidrar till ute i världen. Som sagt ska vi inte underskatta det. Varhelst vi reser, både jag och utrikesministern, får Sverige väldigt mycket kredd för sitt arbete för mänskliga rättigheter och demokrati. Tack, utrikesministern!

Fru talman! Jag tackar för detta. Min spanska är inte obefintlig, men icke tillräcklig, men jag sätter värde på att få detta. Detta är mer ett samtal; vi är i grunden eniga. Vi ska på olika sätt försöka göra vad vi kan för att stödja den colombianska utvecklingen. Jag känner själv frustration över det som återstår att göra, men också en betydande respekt, när jag tittar på vad detta land var för 10 eller 15 år sedan, med det elände som var då. Jag kommer ihåg första gången jag passerade förbi Bogotá. Då fick man rådet att över huvud taget inte gå utanför terminalen på flygplatsen; så farligt var det. I dag är Bogotá en av de huvudstäder i Latinamerika som det är säkrast att röra sig runt i. Allting är relativt här i världen, men vi vet samtidigt att situationen är annorlunda i andra delar av landet. Narkotikan har också varit ett förödande inslag i hela den colombianska utvecklingen. Men vi ska göra vad vi kan för att fortsätta att stödja denna utveckling. Utrikesförvaltningen sätter värde på de ord som fälldes om vår ambassad där nere. Jag sätter värde på Luciano Astudillos engagemang både här och när det gäller Latinamerika i övrigt och passar på att tillönska en god jul och ett gott nytt år.