Sverige som gruvnation

Fru talman! har frågat mig när jag ska se över de långvariga tillståndsprocesserna för provbrytning och miljötillstånd så att Sverige blir en stark gruvnation igen.

Svensk gruv- och mineralnäring har stor betydelse för Sverige som land, i det regionala och lokala perspektivet samt utanför Sveriges gränser. Det handlar om arbetstillfällen, välfärd och utvinning av mineral och metall som är viktiga för den gröna omställningen. Bland annat producerade Sverige cirka 93 procent av all järnmalm, 34 procent av all zink, 33 procent av allt bly, 19 procent av allt guld och 11 procent av all koppar inom EU 2020. Sverige har också en stark prospekteringspotential för innovationskritiska mineral och metaller såsom grafit, sällsynta jordartsmetaller, litium, kobolt, vanadin, volfram och tellur.

Det är viktigt för regeringen att Sverige har moderna och effektiva tillståndsprocesser. Tillståndsprocesserna på gruv- och mineralområdet regleras i både miljöbalken och minerallagen (1991:45). Regeringen har tillsatt Miljöprövningsutredningen (M 2020:06) med uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att uppnå en mer modern och effektiv prövning enligt miljöbalken. Utredningen ska lämna sitt betänkande i maj 2022. Regeringen har dessutom tillsatt en utredning om prövningsprocesser och regelverk för en hållbar försörjning av innovationskritiska metaller och mineral (N 2021:01). Utredningen ska analysera och föreslå förändringar av prövningsprocesser och regelverk så att bättre hänsyn kan tas både till ett projekts lokala miljöpåverkan och till dess samhällsnytta, till exempel minskad global klimatpåverkan, samt att en större andel av det värde som gruv- och mineralnäringen genererar kan komma hela landet till del. Utredningen ska lämna sitt betänkande i slutet av oktober 2022.

I december 2021 gav regeringen Naturvårdsverket och länsstyrelserna i uppdrag att i samråd med Domstolsverket göra en förstudie som syftar till att se över förutsättningarna för att utveckla en myndighetsgemensam vägledning för miljötillståndsprövningen och miljöbedömningsprocessen. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2022. Regeringen har också i september 2021 gett länsstyrelserna i uppdrag att med stöd av Verket för innovationssystem, Vinnova, utveckla metoder och samverkansformer som främjar en effektiv samrådsprocess. Kvaliteten i samrådsprocessen är en förutsättning för en effektiv och väl fungerande tillståndsprocess och en del i syftet med miljöbedömningen. Senast den 31 december 2023 ska uppdraget slutredovisas.

Att öka återvinning och stärka den cirkulära ekonomin är viktiga insatser som bland annat görs inom ramen för regeringens strategi och handlingsplan för cirkulär ekonomi. Regeringen kommer att fortsätta att stödja utvecklingen av hållbara värdekedjor från råvara till insatsvara eller slutprodukt. I ett sådant arbete är Sveriges gruv- och mineralindustri samt gruvklustret som helhet centrala aktörer.

Sverige ligger långt framme i klimatomställningen, tack vare stora gröna investeringar och en tydlig politisk riktning. Vi tänker driva på för en allt snabbare klimatomställning och att vårt land ska ta sin del av ansvaret för att få ned utsläppen. Detta möjliggörs av en god tillgång till nödvändiga och innovationskritiska metaller och mineral. För Sverige innebär det en möjlighet att bidra med metaller och mineral som framställs på ett mer hållbart, miljöanpassat och socialt ansvarsfullt sätt än i omvärlden. Sverige ska fortsätta att utveckla gruvindustrin och samtidigt vara ett föregångsland inom mineralnäringen när det gäller hållbar utveckling.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för ett väldigt uttömmande svar. Jag vet att näringsministern vid ett flertal tillfällen har uttryckt att han älskar gruvor. Därför kan jag inte motstå att diskutera och debattera gruvnäringen. Det är en stor och viktig basnäring, framför allt i det område som jag kommer från, Västerbotten, där vi har gruvor och i vårt angränsande län Norrbotten.

Vi vet att vi lever i en osäker värld, och ingen vet hur och när det ska sluta. Därför är det av stor vikt att vi gör allt vi kan för att bli självförsörjande inom de områden där vi har möjlighet.

Gruvnäringen är en av de näringar som har byggt vårt land stort. Vi har brutit malm och framställt metaller i mer än tusen år. Som mest hade vi 3 000 aktiva gruvor i Sverige. I dag finns det 12 gruvor i produktion i Sverige. Samtliga är metallgruvor.

Aldrig tidigare under 2000-talet har intresset för att leta metaller och mineral i Sverige varit så litet. Det kom in 109 ansökningar om gruvprospektering, och det är en tydlig nedåtgående trend.

En del av förklaringen är givetvis den pågående coronapandemin. Pandemin har gjort det svårare för utländska prospektörer att komma hit, och det har även gjort det svårt för dem att få hit utrustning. En annan förklaring är den starka gruvdebatten som har pågått i vårt samhälle under minst tio år.

Maria Sunér Fleming är vd för branschorganisationen för gruvrelaterade företag, Svemin. Hon ser också coronapandemin som en orsak till den stora nedgången av antalet ansökningar för prospektering. Men det finns förklaringar som är betydligt mer allvarliga.

De långa handläggningstiderna för tillståndsprövning och de krångliga regelverk som omgärdar gruvnäringen i Sverige gör att länder tittar åt det håll där det är betydligt enklare att få tillstånd och påbörja provbrytning. Mycket av det investeringskapital som ska flöda in i undersökningstillstånd och undersökningsarbete är utländskt. Bilden av Sverige som en stor gruvnation är otroligt betydelsefull.

Sverige liksom övriga världen är beroende av innovationskritiska metaller och mineral om Sverige ska nå målet om att bli fossilfritt till 2030.

För att förenkla för utländska och även svenska företag kanske man skulle ge Bergsstaten ett tydligare helhetsansvar, en så kallad one-way in för att förenkla regelverket och biståndsbedömningarna av provbrytningarna.

En av utmaningarna är de många intressen som står mot varandra. Hur ska vi göra, näringsministern, för att snabba på regelförenklingarna?

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Björnsdotter Rahm för att jag får prata om gruvor. Det är fantastiskt! Många har väl höjt på ögonbrynen för ett så tydligt uttalande för en av näringarna i Sverige, men jag tycker att själva idén att vi kan bryta mineral i våra berg, förädla dem och exportera en färdig vara till ett land, som skapar jobb här hemma, som skapar miljönytta för hela världen och kan vara huvudförutsättningen för att vi ska klara klimatomställningen till 2045, är som ett Kinderägg; vi kan få näringen att fungera så väl.

Allra första dagen som vi fick börja resa efter senaste covidnedsläckningen åkte jag till Garpenberg och tittade på Bolidens gruva. Den bedöms i dag vara en av de mest produktiva djupgruvorna i hela världen. Jag håller med om att vi lätt blir lite blinda i frågan om tillstånden - jag kommer tillbaka till den frågan senare - men det är på intet sätt så att Sverige har blivit mindre betydande som gruvnation de senaste decennierna. De företag som finns, stora jättar, levererar mer än någonsin och har gått bra ekonomiskt och skapat många nya jobb. Det gäller inte minst Boliden och LKAB, som går mycket bra.

Företagen prospekterar mycket, och de har funnit nya fyndigheter i Norrbotten och Västerbotten. Jag kan säga att vi snart går från 12 till 13 gruvor eftersom det nu öppnar en liten ny guldgruva i Västerbotten under året. Det går åt rätt håll.

Så till sakfrågan, fru talman. Vi tittar på hur vi ska snabba på processerna, och vi väntar in utredningen i slutet av maj månad. Det gäller att se till samhällsnyttan i miljöprövningen, och det handlar också om kritiska mineral.

Vi för nu en diskussion med Europeiska unionen. I förra veckan träffade jag mina kollegor från andra länder på ett möte i Bryssel. De väntar på att vi ska göra detta i Sverige. Vi har de mineral de behöver för att klara sin omställning. Det finns stora fyndigheter av inte minst koppar och nickel i Sverige. Där finns också några ansökningar om att öppna en ny gruva som just nu ligger i domstol och förhoppningsvis faller åt rätt håll så att vi kan skynda på utbyggnaden av fler gruvor.

Det är många som är på väg fram, trots allt, till prövning. Den 1 april öppnar till exempel ett nytt bolag i Luleå som ska göra grafit till bilbatterier. Det är en verksamhet som än så länge sker på försök i Norrbotten. Det pågår mycket, och vi ska göra allt vi kan med lag- och förordningsändringar så att det ska gå enklare och snabbare.

Samtidigt ska vi fortsätta att vara stränga när det gäller miljöprövning. Mycket av debatten har handlat om detta. De gruvor som Elisabeth Björnsdotter Rahm nämnde var ofta förknippade med stora miljöproblem. Det finns fortfarande många gruvsajter i Sverige som har kvarvarande miljöproblem. Jag vill ha en miljöprövning som bygger på en sträng miljölagstiftning men som ändå är effektiv så att resultatet av en ansökan blir mer förutsägbart. Man ska inte först investera 80-100 miljoner i prospektering och sedan vänta åtta till tio år innan man får ett nej. Det kommer verkligen inte att locka nya investerare att komma till vårt land. Det ska vara förutsägbart, och man ska snabbare veta om det blir ett ja eller ett nej. Precis som Elisabeth Björnsdotter Rahm var inne på måste vi också göra en avvägning mot lagstiftningen om riksintresse.

Fru talman! En av utmaningarna, ministern, är att det är många intressen som står mot varandra. Om inte den ena organisationen överklagar är det den andra organisationen som överklagar. Det gör att tillståndsprocesserna och miljöprövningarna drar ut på tiden, och inga pengar kommer in till de investerande bolagen utan det är bara fråga om utgifter.

Företaget Fäbodliden finns i min hemort Lycksele och bryter guld. De har hållit på i sju år med alla ansökningar. Varje gång har de fått tillbaka ansökan med uppmaningen att göra lite mer. De får inte veta vad de ska göra, men de ska göra lite mer. Jag är glad att näringsministern tar frågan på stort allvar och att näringsministern ser alla de möjligheter som finns för att öka gruvnäringen i Sverige. Jag är vidare glad för att utredningar tillsätts, och förhoppningsvis ska de förbättra hela gruvnäringen.

Men när det finns fler intressenter än gruvor i gruvnäringen kommer vi att landa i moment 22. Det finns miljöaktivister och urfolk som inte alls tycker att gruvbrytning hör hemma i vår natur. Enligt konstens alla regler överklagar man alla prövningarna, och det gör gruvbrytning omöjligt.

Precis som näringsministern säger bryts i Sverige en stor andel av den malm som exporteras. I dag är det positivt. En rad innovationskritiska metaller, till exempel litium och kobolt, som behövs för att tillverka batterier, en del i vår strävan efter en fossilfri värld, finns i vår berggrund - men de bryts inte. I stället köper vi dem från Kina och Kongo-Kinshasa där arbetsmiljön är betydligt sämre än vad vi kan erbjuda i Sverige. Vi tappar arbetstillfällen och inkomster. Om vi ska nå våra mål måste vi börja bryta även de metallerna och dessutom ha en betydligt större återvinning av metallerna för att klara omställningen till fossilfritt 2030.

Ministern räknar upp ett antal uppdrag som har tillsatts, men det skulle vi ha gjort för 10-15 år sedan. Det kan jag inte anklaga ministern för - tyvärr - men jag måste få lyfta upp frågan. Sverige har redan dalat på Frasers rankningslista över attraktiva gruvnationer. Innan alla dessa uppdrag är färdiga har Sverige blivit omsprunget av ännu fler länder. Vi måste göra något nu, näringsministern.

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Björnsdotter Rahm för den uppföljande frågan.

Ja, det är en hel värld som väntar på att vi ska göra detta. De här mineralen finns ju inte överallt, så världen väntar på att vi ska ta upp den mineralreserv som vi faktiskt vet finns här i Sverige. Jag räknade ju i början av mitt svar upp de mineral som vi vet att det finns stora fyndigheter av i Sverige.

Jag kan ändå inte låta bli att berätta om det fantastiska som sker i LKAB:s nya satsning Reemap, som ska öppna i Luleå om några år. Man ska helt enkelt frakta de flöden som redan går genom LKAB:s järnmalmsgruvor ned till Luleå och ta ut de andra mineral utöver järnmalm som finns i flödena.

I förra veckan kunde jag berätta för mina europeiska kollegor - och det var nog en nyhet också för dem - att i dessa flöden finns det prognostiserat 30 procent av hela Europas behov av sällsynta jordartsmetaller, inklusive 100 procent av Europas behov av något som kallas konstanta magneter. Det är viktigt för inte minst bilindustrin.

Vi har också hela Sveriges behov av gips och hela Sveriges behov av grafit i slagghögen eller rättare sagt det flöde som ska hamna i slagghögen. Det blir en ny typ av cirkulär gruva där vi kan använda de flöden som redan är och utvinna nya mineral.

Vi ska naturligtvis också se till att andra mineral som behövs för den gröna omställningen börjar brytas i Sverige. Som jag sa tidigare är det ganska många gruvor på väg fram, och det är glädjande.

Det kommer några nya gruvor i närtid. I början av året fick Kaunis Iron tillstånd att fortsätta för sin gruva i Pajala. Där kan man se hur mycket en gruva kan betyda för bygden. Det är upp till 20 procent av dem som bor i Pajala som nu direkt eller indirekt har ett arbete på grund av att Kaunis Iron har öppnat utanför Pajala. Och fler beslut om gruvor kommer alltså i närtid.

Det finns en sådan debatt som Elisabeth Björnsdotter Rahm tar upp. Det finns andra intressen, och miljöengagemang runt gruvor är ett av de områden som varit konfliktfyllda. Därför är det viktigt för balansen som jag pratade om tidigare att ha världens hårdaste miljöprövning samtidigt som vi har en effektiv prövning av ärendet fram tills ett brytningstillstånd ges.

Precis som Elisabeth Björnsdotter Rahm tar upp här är det en väldigt stor kostnad från provborrning fram till ett färdigt tillstånd. Det kanske handlar om 80, 90, 100 miljoner i investeringar, så de bolag som gör dem måste ha enormt mycket resurser. Det är väl också en av anledningarna till att det är färre bolag som söker i dag. Det gjordes en ändring i minerallagen i Sverige på 90-talet. Innan dess var det SGU, alltså staten, som gjorde en undersökning om mineralen fanns, och sedan fick bolag bjuda på det. I dag gör vi tvärtom. Det är bolagen som prospekterar, och sedan söker de tillstånd. Det har kanske gjort att vi över tid har fått färre men något starkare bolag som söker tillstånd.

Vi har samsyn om att vi ska öppna nya gruvor och ta upp dessa mineral, för bara i dag är exportvärdet som sagt över 150 miljarder kronor. Det här skapar massor av jobb där det annars hade varit svårt att hitta sysselsättning, så jag tar ingen debatt om att det är viktigt med gruvor. Det tycker jag nog lika mycket som Elisabeth Björnsdotter Rahm.

Fru talman! Jag tackar ministern så mycket. Jag ber om ursäkt för att jag ler, men jag måste säga att jag är så glad att vi är eniga i frågan. Jag känner att vi har samma åsikter när det gäller hur vi ska driva den här frågan framåt. Vi måste bara skynda på. Vi kan inte vänta. Då kommer vi att bli omsprungna av alla andra länder, dit man kommer att vända blicken för att starta nya gruvor.

Vi sitter på så många egna mineral, men vi bryter dem som sagt inte. Det är, som ministern säger, för att vi har för krångliga regler och långdragna beslutsprocesser och för att miljöprövningen är så pass stark och rigid.

Jag håller med om att miljöprövningen ska vara stark, för vi ska vara rädda om vår miljö. Men jag går tillbaka till frågan vad ministern avser att göra för att snabba på processerna så att vi åter kan bli den starka gruvnation som vi varit tidigare och toppa Frasers lista igen. Det är en av mina stora käpphästar - att vi ska bli den ledande gruvnationen igen.

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Björnsdotter Rahm för möjligheten att prata om ett favoritämne i riksdagen.

Det är, precis som Elisabeth Björnsdotter Rahm påpekar, dags att gå från ord till handling. Min företrädare tog de här fyra initiativen av just det skälet. Vi måste ändra så att det blir lättare att söka tillstånd och öppna gruvor i Sverige.

Sverige har en lång tradition som gruvnation. Garpenbergs gruva, till exempel, har funnits i 2 400 år. Det är en av de äldsta och i dag en av de mest produktiva gruvorna i hela världen. Vi har fantastisk kunskap om att bryta mineral i Sverige - och precis som Elisabeth Björnsdotter Rahm också påpekar kan vi i Sverige göra det med bra arbetsvillkor och bra arbetsmiljö, till skillnad från i många av de länder som vi i Europa köper dessa mineral från i dag.

Som jag sa tidigare är EU väldigt medvetet om detta. När det gäller sällsynta jordartsmetaller är EU i dag till 97-99 procent beroende av import från kinesiskkontrollerade gruvor i världen. Vi vet att det finns omfattande problem med barnarbete, särskilt i Kongo, men också tvångsarbete i gruvindustrin i Kina.

Det brådskar alltså att göra den här utvecklingen. Hela Europa väntar på att Sverige ska ta de här stegen, så jag känner pressen inte bara från Elisabeth Björnsdotter Rahm utan också från EU att lösa de här problemen så fort det bara går.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.